Hey ho, här kommer en liveblogg.
Det kan ni tacka Donald Trump för, faktiskt.
Egentligen skulle det varit ny republikansk primärvalsdebatt i Salt Lake City ikväll – och praktiskt taget inget jag under ett decennium rapporterat om från USA har ådragit sig mer läsarintresse än de debatterna, så var försäkrad om att jag suttit där i så fall – men The Donald hoppade av och då ställde arrangörerna in.
Så istället för skrikmatch mellan Trump och Cruz i mormon-land:
Hockeymatch mellan Rangers och Panthers i New York.
Låt oss ha kul.
• • •
Så fort det kan gå, eh?
Senast vi gick live – och SÅ länge sen är det inte – låg New York Rangers på en till synes säker andraplats i Metropolitan-tabellen och myste åt en högst tänkbar Subway Series mot Islanders i första slutspelsomgången.
Nu är de efter några riktigt lökiga insatser plötsligt indragna i streckstrid och kommer få fäkta vilt åtminstone för att undvika wild card-platserna.
Så vad hände?
I någon mån handlar det kanske, som hetlevrade Rangers-fans i kommentatorsspåret hävdar, om att Badtofflan Vigneault formerar laget felaktigt, men verkligen inte bara; i skräpmatchen mot San Jose i lördags var omdebatterade Dan Girardi och Marc Staal de facto de backar som fick minst istid.
Ett mycket mer alarmerande problem är bristen på vildögd, fradgatuggande killer-instinkt.
Efter de två matcher han stod i Kalifornien rapporteras att Henke – som ju var skillnaden mellan total katastrof och inte total katastrof i San Jose – vred ut och in på sig själv för att inte säga vad han egentligen tycker om lagkamraternas insatser, men omvärlden fattar ändå.
Alla gör inte sitt bästa.
Alla spelar inte som dom ska.
Alla bryr sig inte tillräckligt.
– Var och en av oss måste sig sig själva i spegeln och fråga: Gör just jag allt jag kan för laget? Då har vi förhoppningsvis 20 spelare som försöker göra det istället för att titta över axeln och hoppas på någon annan, var det närmaste kungen kom en generalsågning.
Men som sagt, vi fattar ändå…
• • •
Japp, matchen i Brooklyn – mellan Islanders och Flyers – är kvällens big enchilada.
Med extra guacamole i, till och med.
Men jag hann inte skaffa ackreditering till Barclay’s, så den får vi likväl sköta som en sideshow i spåret.
• • •
Naturligtvis har Badtofflan – och som jag älskar det smeknamnet spridit sig och blivit legio bland de som kommenterar honom här – ändå stort ansvar för att det ser ut som det gör.
Det är hans jobb att motivera, peppa och se till att trupperna är redo när det blåses till strid.
Han kan, tycker jag, börja med att låta bli att bara gå runt och le sardoniskt hela dagarna.
• • •
Jag trodde inte det skulle göra så mycket att jag glömde ytterrocken ute i Tarrytown efter World Cup-presentationen för ett par veckor sedan.
Det var ju vår då och ändå hög tid att hänga in den sortens plagg längst in i garderoben.
Men Kung Bore, det aset, har gjort en sista räd över östkusten och slagit oss i iskall kätting igen, så jag har fått plocka fram en reserv och bylsar grinigt iväg längs 34:e gatan på samma sätt som i januari.
Skandal.
• • •
Ja, jag är mycket nöjd med att ha fått in ordet ”sardonisk” i det dagens intro.
• • •
Tårtan är i högform när Aaron Portzline på Columbus Dispatch i en intervju idag tar sig modet att fråga om det inte vore bäst för Columbus att att tanka i det här läget.
Så här lyder slutet – och då menar jag slutet på fler sätt än ett… – av intervjun:
Portzline: Short of punching that person, how would you answer somebody who said … “John, just deal with this the rest of the way, win two of these games …”
Tortorella: No.
Portzline: “… don’t be heroes now, take your lumps in the final three weeks …”
Tortorella: No!
Portzline: “… and go get that guy in the draft! That’s the only way …”
Tortorella:. Don’t even (%*#&$) ask me that question, because it’s the wrong (%*#&$) way to think. Athletes don’t think that way. They wouldn’t be at this level if they ever thought that way.
Portzline: Right, but …
Tortorella: Don’t give me your (%*#&$) buts …
Portzline: But …
Tortorella: There’s no (%*#&$) buts.
Ha ha!
• • •
Personligen tycker jag det tråkigaste med Rangers – och Islanders – förfall är att vi lär bli berövade den där subway-serien.
Penguins är för bra och kommer ta första- eller andraplatsen och minst ett av NYC-lagen får äta wild card-soppa.
Ska det vara så svårt att ge folket vad folket vill ha?
• • •
I stan ikväll, bara för ett dygn:
Filip och Fredrik.
Så risken för att det slutar med utgång efter den här lilla tillställningen är överhängande.
• • •
Om det inte vore för att det är så långt och jag har annat som måste skötas hade jag fan tagit mig till Denver på lördag.
Colorados och Minnesotas infernaliska kamp om den sista wild card-platsen i väst är ju grundseriespurtens mest kittlande duell och då, på lördag, möts de i Pepsi Center.
Men vi får göra det från soffan istället.
• • •
Ikväll är det nån jävel som spelar nationalsången på trumpet, det hör jag tydligt under eftermiddagens repetitioner.
• • •
Washington-Detroit är också en serie som får snålvattnet att skölja i min gom.
Den kan det väl få bli åtminstone?
• • •
Jarkko, ni vet det blåvita lejonet på på Sportbladet-redaktionen, mailar att han är avundsjuk för att jag ikväll får se Aleksander Barkov.
”Kolla nu in hur mycket han påminner om Anze Kopitar och Mark Messier”, skriver han.
Promise.
• • •
Den här veckan var det meningen att Youngblood Ekeliw skulle komma hit på ett – som jag hade hoppats – årligt besök, så att vi kunde spela in podd nummer 100 ihop.
Istället drog han idag till Kalifornien med sin nördpolare Simm – och därmed är hela jubileet hotat, eftersom han inte brukar kunna ratta inspelning när han befinner sig utanför redaktionen.
Protester hänvisas till Örby!
• • •
Jarkko får ursäkta, personligen är jag ändå mest till mig över att få se guden från Kladno.
Trots att det inte precis är första gången.
Han var ju här, i New York, när jag kom hit 2005 och jag kom ihåg att jag då febrade över det häftiga att få se slutet av hans karriär på så nära håll.
Ja, hallå!
Elva år senare pågår slutet av karriären alltjämt och han är i och för sig inte riktigt lika makalös som då – de där åren med perfekta radarpartnern Micke Nylander var de bästa post-Pittsburgh – men fan inte så mycket sämre heller.
• • •
För att fortsätta med Ekeliw-gnället är det ju inte bara podden som får stryka på foten för att han ska ligga och lapa sol i California-land.
Jag hade ju tänkt att hans besök här hos pappa Baloo skulle bli en årligen återkommande höjdpunkt i bloggen också.
Men nä.
Han föredrar den osnutne Simm.
Som sagt:
Arrangera demonstrationståg genom Örby!
• • •
Har varit tyst om det i nästan ett halvår, men nu känns det som att det kan vara läge att påpeka att jag i höstas tippade Pens och Ducks i final till sommaren.
Helt omöjligt känns inte det längre.
Washington?
Jojo, de är ju bäst i öst.
Nu.
Men som ett av deras fans påpekade i kommentatorsspåret i lördags betyder ju psykologi en del…
Nej, förlåt, Taddson.
Nu ska jag inte sitta här och vara sardonisk.
• • •
Pär Mårts ser i alla fall rätt lag under sin blixtvisit på kontinenten.
Igår Devils-Columbus och ikväll Leafs-Flames.
Det är ur just de lagen han, om jag nu få ha en åsikt, bör hämta sina VM-spelare.
Fast stjärnan i Toronto kan han nog glömma, Lill-Nyllet lär få hjälpa Marlies i AHL-slutspelet.
• • •
Vid några tillfällen genom åren har ett par Panthers-fans faktiskt hört av sig i kommentatorsspåret.
Kan vi ha sån tur ikväll också?
I så fall ska de känna sig hjärtligt välkomna.
• • •
Hey ho, let’s go.