NY RANGERS – CHICAGO 1-2 (Period 2)
• • •
Jamen, jamen, det är match här.
Det känns som den dör när Panarin – till den ryska pressläktardelegationens belåtna kluckande – prickar in 2-0 i PP, men Rangers har inga planer på att ge upp bara för att det är en motståndare med mycket större potential som råkar ”göra” Manhattan ikväll
De trummar på rätt envetet, klöser sig in i matchen och har till och med övertag under sista sex-sju.
Kul, nu är det upplagt för fin urladdning i sista.
• • •
Gick inte den perioden väldigt fort?
• • •
Stålberg är med och gräver fram pucken som Prins Oscar sedan, med Zuccarello-artad briljans, får fram till Hayes vid reduceringen och man kan nästan höra punggrepparns ”Fuck me” ända upp hit.
• • •
Det blir ett jädra buande och bräkande när dom dömer bort Girardis mål, men det kändes rätt givet att det skulle bli så.
Om det varit tvärtom, om en blackhawk hindrat Henke från att röra sig, hade det såklart betraktats som ett mycket omdömesgill beslut…
• • •
Jo, du hatar Staal och Girardi, Tobias.
Eller som jag brukar säga till stackars Eken:
I min blogg gör du det i alla fall!
• • •
Henkes dubbelmacka när Teräväinen och Mashinter är framme i målgården och bara SKA göra mål, den håller viss klass.
• • •
Garpen påstår i pausen att han aldrig tackade nej till VM på tveksamma grunder.
Jag anar ugglor i mossen och ber någon med tillgängligt arkiv från 90-talet att reda ut det åt mig…
• • •
Verkligt mediokra kändisar blir inzoomade ikväll.
Skådisen Peter Jacobsen till exempel. Ingen känner igen honom och ingen applåderar.
• • •
Nu är det mindre än sju timmar tills klockan ringer hemma i holken i östra Midtown.
Men vi har fortfarande en period kvar här – och som lök på laxen intervjuer och referatskrivande efteråt.
Ett är säkert:
Vi hoppar över den beramade slutrapporten ikväll…

NY RANGERS – CHICAGO 0-1 (Period 1)
• • •
Om det var någon som inte hade insett det redan får vi en självklar sanning vidimerad här.
Chicago Blackhawks är ett bättre hockeylag än New York Rangers.
De dominerar inte så vi drar efter andan, de spelar inte ut Blåskjortorna, de har inte show.
Men de är bättre, på det mesta, och leder rätt så odiskutabelt med 1-0.
• • •
Ojvoj, när Sugar Kane och hans nye bästa polare Panarin aktiverar jet-motorerna och börjar snurra är det inte nådigt att vara motståndarback.
Girardi & co kommer behöva ligga i tryckluftskammare i natt, så yra blir den några gånger.
• • •
Jag tror att några av jyckarna på Westminister-showen i igår markerade med mer pondus än Dan Boyle på Desjardins 1-0-mål.
Men visst, Yellbears och Teräväinens förarbete är briljant, den lätt förkylde gamlingen blir helt ställd.
• • •
Ha ha, en kameraman som filmar John Amirante – tillbaka i tjänstgöring den ädla Original Six-kvällen till ära – slår plötsligt på arslet så gamle John kommer av sig och börjar skratta mitt i slutklämmen av nationalsången.
• • •
Jo, klart Stålberg tacklas.
Han ingår inte i punggrepparns fan club och skulle offra åtminstone en stortå-nagel för att få ge igen för gammal ost.
• • •
Inte bara Garpen är här, ryska hockeyfederationen har bokat en räcka stolar precis bakom mig.
På en av dem sitter Sergej Fedorov.
Fina fisken för en gammal star-gazer som bloggbiffen!
• • •
Nä, Garden har tydligen inga gäss oplockade med Kane och låter honom pretty much vara.
Peace in our time!
• • •
Nja, vadå, Tobias, jag skrev ju att Dan och Marc var dina favoriter.
Men luften är fri och du får tolka hur du vill…
• • •
Det är, som sig bör, mycket folk ikväll – men likafullt rätt avvaktande och mumlig stämning.
• • •
Ja, Lillis, Kryckan bröt foten (hm…) i december och är borta ytterligare två månader.
• • •
Jag har inte hunnit träffa Garpen ännu, men ska jag leta på den gamle skojaren.

Bloggen proudly presents:
Regerande Stanley Cup-mästarna, live from New York City.
Den showen ser vi inte ofta – bara en gång om året , för att vara exakt – så ikväll är manegen extra noggrant krattad, watt-styrkan i strålkastarna uppskruvade till hollywoodska nivåer och pulsen rusar exalterat.
Enjoy, folks.
• • •
Naturligtvis hade jag tänkt vara på skate i morse.
Yellbear är ju i stan – och det kan till och med ha varit så att jag under eftermiddagen igår sms-terrade honom om att han måste dyka upp.
Men jag kom på grund av evigt arbete i säng så sent i natt, och har en så förkrossande bagarväckning monumentale kommande morgon, att jag var tvungen att steka det äventyret och tryna ytterligare några timmar.
Skandal, jag vet – potentiellt femplus-material till bloggen gick om intet där.
Men jag hoppas få möta den oböjliga Karl-Oskar-andans främste företrädare i världens bästa hockeyliga efteråt istället.
• • •
Hey, vi har några där ute som tycker att de följt New York Rangers under lång tid, right?
Säg det till Mila Zavodni.
Hon har varit fan sedan 1927!
Det var i alla fall vad den 100-åriga tjeckisk-amerikanskan uppgav när hon via tidningen The Journal News försorg i går besökte klubbens träningsanläggning i Tarrytown och fick träffa sin idol Derek Stepan.
– Det är inget man är med om varje dag, konstaterar ”Step”.
– Att träffa en 100-åring som följt klubben sedan 20-talet sätter verkligen saker och ting i perspektiv.
Han tror dock att den paranta damen var allra mest begeistrad i att se Zuke.
– Jag skulle själv vara mer begeistrad i att se Mats, flinar han.
• • •
Jag gillar långe Svedberg väldigt mycket, men ikväll får han sitta med oss på pressläktaren och äta popcorn.
In i Hawks backuppställningen kliver istället Erik Erkan Gustafsson.
Kul.
Honom har bloggen aldrig sett live.
– Jag ser fram emot att spela mot några svenskar i Rangers. Att göra mål på Henrik Lundqvist kommer vara så coolt, sa han till Chicago-media i morse.
• • •
Någon gång ska jag räkna ut exakt hur mycket av mitt dyrbara liv jag slösat bort på att stå och vänta på hissar i Madison Square Garden.
Den som går från mediaentrén till upp till pressloungen höll redan för elva år sedan taskigare tempo än Hal Gill och har sedan bara blivit långsammare.
Den borde sedan länge, länge vara uppsatt på waivers.
• • •
Ryan McDonagh återvänder efter den milda hjärnskakning han ådrog sig när Wayne Simmonds gick Knockout-Charlie on his ass förra helgen.
Men gud ger och gud tar och det verkar fan så ont om ordinarie backar i övrigt.
Danarna Girardi och Boyle är båda sjuka och Marc Staals hustru skulle klämma ut en unge på BB i morse och det är oklart om någon av dem kan lira.
Det finns matcher som skulle lämpa sig bättre för den sortens manfall.
• • •
Harklar mig, kammar till mina glesa tester och duttar lite luktagott på dubbelhakorna.
The man, the myth, Johan Garpenlöv är in the house.
Hurra!
Senast vi såg en hockeymatch ihop hade Chicago Blackhawks kul för då vann de sina andra Stanley Cup i modern tid – i Boston – och Garpen var sidekick åt en extatiskt vrålande Niklas Holmgren.
• • •
Patrick Kane blev alltså – med råge – den första att krossa 80-poängsvallen i år och kommer, om han får vara frisk, nå svindlande höjder innan sässen är över.
Det lär inte hindra Rangers-fansen från att påminna honom att de inte är okej med det som hände i somras – oavsett om det nu hände eller inte.
Han fick sina fiskar varma redan i Brooklyn i oktober och det som händer i Brooklyn återkommer alltid på Manhattan – bara i uppförstorad tappning.
Ojvoj.
• • •
Tyvärr blir det inget rajtantajtan med Garpen på stan efteråt.
04.30 ringer klockan i morrn.
Det är en tvättäkta bagarväckning monumental det.
Inget för morsgrisar.
• • •
Det skrivs för lite om Loui Eriksson och det är ju i mångt och mycket mitt fel.
Förlåt.
Igår gjorde han mål för fjärde matchen i rad och blev övertidshjälte mot Columbus.
Sammanlagt är den 30-årige snipern från Hemsjö i Alingsås kommun nu uppe i 20 fullträffar.
Den ende svensk som gjort fler (22) är Daniel Sedin – och de enda i Boston är Brad Marchand (28) och Patrice Bergeron (22).
Så han förtjänar verkligen mer uppmärksamhet.
Här kommer lite:
Loui, Loui, Loui!
• • •
Inte nog med Garpen.
Eken – nybliven och färsk 33-åring! – hedrar oss med sin närvaro under den här matchen.
– Jag ser bara matcher med potentiella finalister. Annat känns som slöseri med dyrbar tid, säger han och skyfflar i sig en nybakad kladdkaka.
• • •
Hawks har sina finaste kostymer med sig på den här resan, för i morrn åker de vidare till Washington och hälsar – som alla regerande amerikanska mästare får göra – på i Vita huset igen.
Det är tredje besöket sedan 2010 – och oavsett om de vinner ytterligare titlar de kommande åren sista med fellow Chicago-bon Barack Obama som hefe i Ovala rummet.
Nästa Stanley Cup-mästare kommer få möta…well, han kan ha en väldigt udda frisyr…
• • •
Nu kommer besked att åtminstone Boyle är ready to go för Rangers.
Men inget är känt om om Pettersson-favoriterna Staal och Girardi ännu.
• • •
Professor Hugosson har bättre stamina än bloggen, så han var här på värmningen i morse och mötte bland andra en Dennis Rasmussen med ett rejält ärr mitt i plytet.
– Ja, jag är så stolt! Äntligen har jag fått sy några stygn i ansiktet och ser ut som en riktig hockeyspelare, sa han till Örebros egen Bob McKenzie.
Utövarna av den här sporten är verkligen speciella…
• • •
Jag vill förvarna om att jag just idag känner mig väldigt peppad på gamla svenska ordstäv som ”få för gammal ost”, ”lök på laxen”, ”nu har du satt din sista potatis”, ”dra dit pepparn växer”, ”nu är det kokta fläsket stekt” och ”Nu tog fan bofinken”.
Det är Markus Larssons fel, vi har utbytt såna på sms hela dagen och en finns redan i texten ovan.
Hittar ni den?
• • •
Igår arrangerades klassiska hundshowen Westminister Kennel Club Show här på Garden.
En German shorthaired Pointer vid namn CJ vann.
Hm, jag känner en CJ som är chefredaktör på en mig närstående tidning i Dalarna.
Här ligger – häpp! – en hund begraven!
• • •
Gary Bettman avslår Dennis Widemans överklagan, den 20 matcher långa avstängningen ska avtjänas – och när vi åter får se bilderna på överfallet här i våra små monitorer är det inte svårt att förstå varför.
Det ser verkligen helt groteskt ut.
• • •
Jag skojar inte, det luktar fortfarande blöt pudel i environgerna efter gårdagens kennelshow.
Någon borde få bära hundhuvud för det…
• • •
Nå, vad gäller nu här ikväll egentligen?
Blackhawks har chansen att skaffa litet övertag i den interna uppgörelsen med Dallas i toppen av division och konferens och får säkert extra motivation av den lilla hooken.
Rangers, å sin sida, vill hålla konkurrenterna som kommer stormande bakifrån stången, men framförallt:
De vill vinna ett av säsongens mest värdefulla test och visa att de är på riktigt och kan mäta sig med Stanley Cup-Mästarna.
Så dra på trissor, pojkar och flickor.
Det blir en match att se ikväll!

NY ISLANDERS – DETROIT 4-1 (Slut)
• • •
Just ja…slutrapport.
Glömde faktiskt alldeles bort det. Jag bara landade i soffan och somnade när jag äntligen kom hemtrampande från Grand Central Station, snöig och jävlig.
Nå, det finns inte så mycket berätta från efterspelet.
Rosa Pantern bara ruskade på huvudet när jag frågade om vad han tycker om sina nya fälgar.
– Inga kommentarer, hette det.
I samma stund promenerade Zäta dock förbi och sufflerade om att de stämmer in på hans personlighet, varpå Rosa Pantern upprepade samma fras med fånröst.
Lite kul.
Nu ska jag gå tillbaka soffan och slötitta mig genom Grammy-galan – och samtidigt hålla ett öga på vad som händer i Nashville.
Hörs på onsdag.

Isles har ledningen med 4-1 med drygt fyra minuter kvar, så det är över.
Jag tar mig till hissen och åker mot omklädningsrum.
En liten slutrapport kommer – nån gång.

NY ISLANDERS – DETROIT 3-0 (Period 2)
• • •
Islanders tar fram lien och dödar matchen.
För inte tusan vänder sega rödvingar detta – då lovar jag att gå i bara skjortärmarna tillbaka till Manhattan.
De skapar absolut inget framåt och har alla möjliga problem att freda sig i egen zon.
Bandymatchen mot Bruins för mindre än ett dygn sedan tycks ha kostat.
• • •
Dödläget bryts när Brook Nelson gör ett av säsongens mer psykedeliska mål.
Han vispar till pucken på lobby i luften mitt i offensiv zon. Jimmy Howard tar den men släpper retur och samma Nelson sveper in returen.
Egentligen går det väl inte att lasta Howard, men – nåt udda händer nästan alltid när han står.
• • •
Ha, de försöker hitta ”dagens skägg i publiken” i zambonin – och zoomar in tre hasidics.
Då vet man att man är i Brooklyn.
• • •
Annars är det ju faktiskt så att Detroit har en riktigt förstklassig målis för första gången sedan Chris Osgood.
Ja, jag vill rentav påstå att Petr Mrazek är bättre än Ozzy – 2008 vann de mer trots honom än tack vare – och kanske till och med ska kallas den bäste sedan Haseks första gästspel i The Joe.
Men han han stod i går och måste få vila nån gång, så Howard – utan vinst på två månader, eller hur var det? – är the man i Brooklyn.
• • •
Har sagt det förr, men det tål att upprepas att Islanders-fansen ”Yes-yes-yes”-hopp är bästa målfirarceremonin i hela ligan.
Idag reser sig till och med Gris-Olle, åtminstone efter Zidlickys 3-0-mål, upp och studsar lite tafatt.
Påminner starkt om det Claes Yngström i Sky High en gång beskrev som klosshoppet.
• • •
Den mäktige John Tavares gör inga av målen, men är ändå – som vanligt – en av matchens stora attraktioner.
I en sekvens fintar han bort både Glendening och Marchenko med några moves som torde göra intryck till och med på Pavel Datsyuk i båset.
• • •
Nu har jag inget mer att säga.

NY ISLANDERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Jag hade hoppats att vi denna bistra eftermiddag i the land of Woody Allen och Jay-Z skulle få se en av de absurda målfesterna som plötsligt blivit standard i NHL.
Men näe.
Rosa Pantern Nyquist har en rökare i stolpen och Isles utmanar Jimmy Howard i ett par kontringar/frilägen och det är det hela.
Pretty fucking far from målfest, det.
Men låt oss hoppas att det urartar när pojkarna åkt av sig morgonsegman.
• • •
Inte en enda svensk back på isen för Wings idag.
Det har, tror jag, inte hänt på två decennier och själv har jag aldrig sett det.
• • •
President’s Day, om någon undrar, är en av de mellanstora helgdagarna i The United States of America.
Inte en bjässe som Labor Day, Memorial Day eller, framförallt, Thanksgiving – men ändå såpass betydande att banker och myndigheter håller stängt och plötsligt blir trängseln i exempelvis New York hanterlig.
Då passar NHL också på att avfyra en eller två måndagsmatinéer.
Det uppskattas ju.
• • •
Brooklyns egen Gris-Olle – han som skrek ”California cunts” åt Anaheim för några månader sedan – har släpat sig upp i ottan och är här idag också.
Ännu har han bara fått ur sig några gutturala läten, omöjliga att dechiffrera, men det är ju tidigt för en brölande fyllskalle.
Hoppet om att få höra fler episka förolämpningar lever.
• • •
Sitter och tänker att den här DeKeyser verkligen får lära sig att ta stort ansvar i Kronwalls och Fabios frånvaro.
Just då gör han sig skyldig till en Sitting Bull med full fjäderskrud och krigsmålning i ansiktet och slår pucken rakt i famnen på den framstormande Kapten Tavares.
Det finns således fortfarande mycket annat han behöver lära sig också.
• • •
Just idag är det ändå fint att de, på slovakiskt sätt, har den där bilen på display bakom planket i ena sarghörnet.
Jag menar, så Hästpolo får veta hur en bil egentligen ska se ut….
• • •
Mitt i helgstiltjen avfyrar Steve Yzerman plötsligt ett dramatiskt statement från Tampa:
Steven Stamkos kommer INTE att trejdas innan deadline om två veckor.
Ojvoj.
Det betyder att Bolts antingen hittar ett sätt att skriva nytt kontrakt med sin största superstjärna under våren – eller så går han som Free Agent till sommaren.
Och stackars Stevie Wonders gamle lagkamrat Brendan Shanahan uppe i Toronto deppar.
Det var inte med den sortens nyhet han hade tänkt sig att han skulle fira presidentens dag.
• • •
Efter att ha irrat runt i halva Brooklyn några djupfrysta timmar hittar firma Bodin-Hugosson, till synbar lättnad, till pressläktaren precis innan nationalsångsframförandet.
Men det är inte så lätt.
Utöver allting annat konstigt i Barclay’s är personalen bara inhyrd temporärt och vet ingenting, så när det kommer en försynt nestor från Smedjebacken och frågar var pressingången ligger blir han skickad runt arenan åtminstone fem gånger.
• • •
Bloggen söker Youngblood Ekeliw för kommentar om GM Yzermans utspel och får ett kort SMS-svar:
– Läskigt. Ryser.
• • •
Här har vi den ståtlige Buffalo Bodin, vördnadsfullt rak i ryggen under nationalsången.

Jodå, som utlovat:
Bloggen plågar sig efter bara några få timmars sömn upp i ottan, åker till Brooklyn och ska här avnjuta en President’s Day-matiné mellan New York Islanders och Detroit Red Wings.
Jag kommer dock förhållandevis sent och har mycket lite nytt att berätta sedan vi satte punkt i slutrapporten för bara tolv timmar sedan (well, om ni verkligen vill veta kan jag förstås berätta att jag under den korta stunden hos John Blund drömde jag låg vid poolen hemma hos Victor Hedman med en läskande drink…).
Så istället för att hetsa fram ett långt intro som bara skulle bli krystat och forcerat – MER krystat och forcerat, kanske jag ska säga… – inleder vi mjukt och försiktigt med en favorit i pris till bild.

En av spelarna på isen idag åker – likt en solariebränd, gympumpad strandraggare från Borlänge 1988, med blonda slingor i vågigt hår – omkring i sin hemstad med de där pink panther-fälgarna.
I kid you not.
Det är något alla kan begrunda under inledningsperioden.
Sedan återkommer jag på traditionellt sätt med mer långrandig rappakalja i pauserna.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 3-1 (Slut)
• • •
I tidlösa ”The Boxer” sjunger Simon & Garfunkel att de önskar att de var borta, nånstans ”where the New York City winters aren’t bleeding me”.
Just så känner även jag när jag kliver ut i den djupfrysta natten på åttonde avenyn.
New York-vintern dränerar mig på blod.
Victor Hedman, hör du mig?
Jag är på väg, jag är på väg…
• • •
Nej, Henke är inte helt nöjd med att nollan sprack i slutet – igen.
– Det känns surt att det händer två hemmamatcher i rad, grymtar han.
Det var ju lika mot Devils i måndags, bara ännu mer snöpligt nu.
Och fatta – om inte de två målen gått in hade han suttit på tre raka nollor nu.
Men han kan, förutom seger, glädja sig åt att han åter spelar lika bra som i början av säsongen och faktiskt inte släppt in ett mål i spel fem-mot-fem på tre matcher.
– Jag ändrade en detalj nyligen och sedan dess har det känts bra, säger han.
Exakt vad det är för detalj får vi dock inte veta och det plågar ju en nyfiken.
Erik Granqvist, kan inte du presentera några avancerade gissningar?
• • •
Det är för härligt med The Ghost-hype ändå!
Underbar hockeyspelare att titta på – och oh yeah, poängsviten är nu tolv matcher lång.
• • •
Simmonds säger att han inte hade några problem med att McIlrath redan under uppvärmningen var framme och anmälde sitt intresse för fajt.
– Det är så det funkar i hockey, jag fattar det, svarar han när Philly-murvlarna hör sig för.
• • •
Vad var Niclas Viberg ikväll egentligen?
Det är inte Flyers-match på riktigt utan hans närvaro på Twitter.
• • •
När Mathias från Nettavisen står och intervjuar Zuke kan jag inte låta bli att gå fram och fråga om jag får titta i nacken och se om det inte är så att han har ett par ögon i nacken.
Det har han inte, påstår han.
Fan vet. De där två passningarna till Stepan…morsomt är det minsta man kan säga.
• • •
Åh, nu:
Pilotavsnittet av ”Vinyl” på HBO och därefter nya ”Billions”-episoden på Showtime.
Så ska en vecka sluta!
Vi hörs när President’s Day-matinén i Brooklyn börjar.

Ha, nio sekunder kvar, då spricker Henkes nolla – och min vinkel till nattligt referat.
Så går det när ni börjar prata om nollor i spåret, det är ju sen gammalt…
Nå, nu är det slut och Rangers vinner alltså med 3-1.
En liten kort slutrapport är att vänta om ett tag.