NY RANGERS – PHILADELPHIA 1-0 (Period 2)
• • •
Det verkar som att de stökiga pojkarna från New York och grannmetropolen fick ur sig alla aggressioner under de inledande 20 minuterna.
För i mittperioden förvandlas vår R-rejtade actionthriller till familjevänlig Hallmark-pjäs.
Det var ju inte så vi hade tänkt oss.
Men förhoppningsvis samlar de sig sig bara för en riktigt svavelosande urladdning i tredje.
• • •
Jag har Henke precis nedanför mig den här perioden och det är slående hur säkert och lugnt han agerar när gästerna väl får iväg några puckar mot honom.
Det påminner lite om Keanu Reeves när han insett att han är The One i slutet av ”The Matrix”.
• • •
Den beryktade Gudas har inte gjort mycket väsen av sig ännu.
• • •
Jo, Taggen, Big Kjell är fortfarande ansvarig för development av Flyers back-prospects och åker man till Philly får man ofta skaka den mäktige smålänningens hand på pressläktaren.
• • •
– Det hände mer i första minuten än på hela matchen i Newark, säger en Buffalo Ulf uppspelt som en elvaåring på Gröna Lund i pausen.
Ja, well, det är Rangers och Flyers som spelar här.
Då händer det grejor.
• • •
Dagen till ära kör de förstås kiss-cam i jumbotronen och ett par som börjar grovhångla värre än Taggen med Miss Peru i pariserhjulet i London för några år sedan river ner dånande ovationer.
Tänk om de zoomat in mina dejter Hugosson och Bodin också.
Det hade blivit ännu större succé.
• • •
Plötsligt frågar en amerikansk kollega som alltid förundras över min kaffekonsumtion hur många liter av Gardens kaffe jag tror att jag bälgat i mig under de elva säsonger jag suttit här.
Det vill jag helst inte tänka på, men vi talar ju om kvantiteter motsvarande genomsnittliga simbassänger.
Och nu ska jag fylla på kvoten ytterligare.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 1-0 (Period 1)
• • •
Ja, det tar ju inte längre tid för den här romantiska Valentine’s-dejten att spåra ur än det skulle göra om Donald Trump och Jeb Bush möttes vid en bardisk i Charleston till helgen.
Efter 39 sekunder slåss McIlrath med man of the hour Simmonds och efter 59 sekunder går Tanner Glass upp mot Ryan White.
Allt medan publiken tjuter som på en Ultimate Fighting-gala.
Tonen är satt och jag hoppas inga barn tittar.
R-Rated hockey pågår.
• • •
Mitt under inledningsperioden ringer en skäggig tvåmålsskytt från Detroit.
Han hälsar att han hoppas på många Rosa Pantern-referenser i bloggen i morgon.
Well, det ska vi väl kunna hjälpa till med…
• • •
Simmonds har en beef-i-beefen med Rangers-fansen också
Dom buar för full hals så fort han kommer ut på isen och när han landar i utvisningsbåset går han i clinch med några Gris-Ollar på sektionen närmast.
Det är lite som Trump och åskådarna i Greenville igår kväll…
• • •
Steve Mason har varit mästerlig i alla möten med Rangers den här säsongen och är det ikväll också.
Men detsamma gäller modelejonet tvärs över rinken.
Henke börjar närma sig formen från den inledande grundseriemånaden igen.
• • •
Gah, när NBC sänder är det fan fler reklamavbrott än under filmvisning på TV4.
Hinner spelarna ens bli andfådda mellan alla pauser?
• • •
Vad du håller på, Taggen.
Mitt festligaste Valentine’s-minne är från Elaine’s när paret vid bordet intill först såg så puttenuttigt ut men efter tre vinflaskor började slåss och skrika värre saker än Tårtan under hans mest koleriska utbrott.
Ah, love…
• • •
New Yorks – och Philadelphias – hockeyfans har verkligen greppat att det här är en grundseriematch med mer potential än såna brukar ha.
Här är faktiskt fullt på riktigt idag – från start.
• • •
Nej, Fredde Söderhäll, dom bara har det vita stället ibland – och för mig fick de gärna ha det oftare.
Det är mycket roligare med variation på bortatröjorna.
• • •
I pausen får vi se konståkning.
Räcker det inte med The Ghost?
Själv ska jag gå och höra om Professor Hugosson vill bli matad med lite valentine’s-jordgubbar.

Ge mig rosor.
Ge mig champagne.
Ge mig Lady & Lufsen-middag i stearinljusets sken vid stans mest intima krogbord.
Och stoppa upp alltihop nånstans.
Min Valentine’s date är Gris-Olle på Madison Square Garden och jag skulle inte vilja ha det på något annat vis.
Det är ljudet av nyslipad skridsko i skrovlig is som får mina juicer att flöda, inte såsiga Lionel Richie-ballader. Det är brötiga närkamper i sarghörnen som höjer min puls, inte jordgubbar doppade i vit choklad. Det är dånande slagskott och riskabla finter på blålinjen jag älskar, inte presenter inslagna i hjärtformade kartonger.
Så yeah.
Jag har en en Valentine’s date på Garden och är så lycklig man kan vara.
• • •
Datumet till trots lär stämningen i den ärevördiga gamla ladan bli så lagom kärvänlig ikväll.
New York Rangers och Philadelphia Flyers har alltid svårt att stå ut med varann, men efter förra helgens rendez-vous i Wells Fargo Center är osämjan extra eftertrycklig.
Det var då Wayne Simmonds sänkte Ryan McDonagh med en omtalad sucker-punch. Den såg inte så farlig ut men Rangers-kaptenen åkte på en hjärnskakning och har inte synts till sedan dess. Och nu lovar hans lagkamrater att det är payback time.
– Simmonds kommer att få veta att sånt där inte tolereras. Han vet. Alla vet. Det kommer, sa Tanner Glass till New York Post i veckan.
Mm, det är bara det att Flyers har några pjäser som gärna firar Alla Hjärtans Dag med knytnävarna och inte lär tveka att replikera på eventuella hämndaktioner.
Radko Gudas comes to mind, till exempel.
Risken finns att vi innan kvällen är över får anledning att tänka på My Bloody Valentine, om någon minst det magnifika brittiska bandet
• • •
Baby, it’s cold outside, som det heter i sången.
Jag tror inte ens det är sant när jag efter ett dygns isolation i holken i Midtown kliver ut i förmiddagssolen.
Det gör ont –jo, fysiskt ont – i ansiktet, så satans jävla Ola Skinnarmo-kallt är det.
Frågan är given:
Varför, varför, varför, varför, varför, varför bor jag inte i Florida?
• • •
Efter gårdagskvällens republikanska gängbråk i South Carolina ska det dock vad gäller bråk och gruff mycket till för att jag ens ska reagera idag.
Vi ska inte fördjupa oss för mycket i politik, jag har en hel grannblogg förbehållen det ämnet, men det måste sägas:
Stökiga hockeyspelare har inget upp på republikanska politiker på en debattscen.
Det höll på att urarta i handgripligheter mellan Donald Trump och Jeb Bush i Greenville – och om någon på en NHL-is luftat förolämpningarna de utbytte hade Gary Bettman ingripit och dammat till med kännbara avstängningar.
Obetalbart.
• • •
Ja, nu läser jag på CNN – och blir inte det minsta förvånad:
Detta är kallaste Valentine’s Day i New York på över hundra år.
Victor Hedman, du får snart en korpulent mas med fäbless för dry martini och Aretha Franklin-dängor till granne.
• • •
Bingo för alla sportlovsfirande svenskar på besök i the greatest city on earth:
Henke Lundqvist är tillbaka i kassen ikväll.
Då slipper de, som i fredags, sitta här och se ut som att någon stulit reskassan av dem.
• • •
Världen är ond och rutten och hemsk, kan man ju inte låta bli att känna praktiskt taget varje dag.
Men ibland får man bevis på motsatsen också.
Vår vän Ira Podell, nyhetsbyrån AP:s man på Gardens pressläktare det senaste decenniet, diagnostiserades i våras med en hjärntumör och drabbades strax därefter också av en stroke.
Nu kämpar han heroiskt med mödosam rehabilitering och för ett par veckor sedan startade hans familj en online-insamling för att ha råd att vårda honom hemma.
Målsättningen var att få ihop 30 000 dollar, men redan efter en vecka har över 41 000 pumpats in på gofundme-kontot.
New York Rangers visade klass genom att hosta upp 5000 i veckan, spelarfacket NHLPA bidrog med 2000 – och praktiskt taget varenda medlem i PHWA har hissat lädret.
Ni kan läsa hela storyn i den här Pat Leonard-blänkaren
I sanning heartwarming
• • •
Radko Gudas, ja.
Det är en råbarkad och oborstad karaktär.
Många – med ”vår” Tobias Pettersson i spetsen – avskyr honom och rasar över att han inte är avstängd för jämnan och visst, när han sänkte Buffalo-rookien Catenacci med en uppenbar hit to the head och inte ens blev förhörd av till synes helt godtyckliga Department of player saftey var det ju svårt att inte utbrista:
Gudas skymning!.
Samtidigt kan jag inte låta bli att gilla honom lite, lite. Det är, tycker jag, nåt fascinerande med den sortens ogenerade bad guys, så fullständigt obekymrade om vad om omvärlden tycker och inte tycker.
NHL vore mindre kittlande om det inte fanns utrymme för några såna.
• • •
Inte nog med Buffalo Ulf Bodin.
Ikväll är professor Linus Hugosson från Pro Hockey här också.
Så man kanske säga att jag har traditionella valentine dates ändå.
Nu återstår bara att se vem av dem som vill äta chokladdoppade jordgubbar med Biffen.
• • •
En annan Flyers-back som det är omöjligt att inte slå en virvel på trumman för är ju The Ghost.
22-årige Shayne Gostisbehere skrev så sent som igår historia genom att producera poäng för elfte matchen i rad. Det är alla tiders rookie-rekord för backar det.
Bara en sån sak.
Men framförallt är The Ghost den typ av spelare alla med minsta smak för fine arts kan zooma in och bara sitta och njuta av en hel match.
Gudabenådad på skridskor, utrustad med fantastiska skills, oförvägen som en hel Erik Karlsson och så lycklig över att få lira i NHL att lusten lyser om honom i varje byte.
Han är lätt det bästa som hänt Flyers sedan Claude Giroux slog igenom.
• • •
CEO Sibner, som huserar på vanlig läktarplats, håller på Philadelphia och har hela dagen suttit och ”värmt” på lokal ute på byn – i brandgul Flyers-regalia.
Det är lika djärvt som det vore för en vitfotad hjort att kliva rakt in bland Deer Hunter-karaktärerna i centrala Rydaholm.
• • •
Åker hiss med Ron Hextall upp till pressläktaren.
Han är lång och tappar ivrigt på sin telefon.
• • •
Så Chuck Fletcher fick nog av Wilds evighetslånga svacka och visade Mike Yeo dörren.
Nu tränas Bacon Bodin & co istället av en John Torchetti.
That’s awfully close to John Tortorella, är det inte?
Klart spännande.
• • •
Rangers får även fortsättningsvis klara sig utan Big Rick Nash.
Det som ursprungligen beskrevs som bara lite ont i benet har visat sig vara så allvarligt att karln fortfarande, flera veckor senare, har svårt att gå.
Låter ju inget verkligen inget vidare.
• • •
Diskussionen om att det görs för lite mål i NHL har helt frapperande bara tagit slut av sig själv de senaste veckorna.
Kolla bara vad som hände i The Joe tidigare idag.
Detroit-Boston 6-5.
Såna resultat duggar tätt praktiskt taget varje kväll nu.
What the fuck liksom?
• • •
Plötsligt är det trångt som på Black Friday-rean på Wal-Mart på min pressläktarflank.
Då vet man att det är en speciell match som ska spelas.
• • •
Å andra sidan kommer Buffalo Ulf tillbaka från Newark och ser ut som att han tvingats titta på polsk 20-talsfilm baklänges hela eftermiddagen.
Matinén mellan Devils och Kings slutade ju 1-0 och var tydligen inte så kul.
– Nej, jag har aldrig haft tråkigare i hela mitt liv, säger han.
Och då är mannen alltså från Smedjebacken…
• • •
Nej, nu tar vi och låter den här dejten börja.
Håll i hatten.
Det kommer smälla på Garden ikväll.

NY RANGERS – LA KINGS 4-5 (Slut, OT)
• • •
Kings gör som vanligt och slår Rangers på – wait for it – övertid.
Tanner Pearson är hjälten som skickar ett vasst skott förbi Raanta.
Så kan det gå.
• • •
Nu ska ni få se här, jag sparkar som en häst i spiltan av iver över att få komma ut och partaja med min vän Hansi – så det blir komprimerad slutrapport på en gång.
• • •
Kopitar behöver fan inte repent – han är King of The Mountain i alla fall.
Slovenen fullbordar alltså ett gyllene hat trick, toppat med kvittering en halvminut före slutsignalen, under säsongens enda besök i the woooorld’s most famous.
• • •
Rangers har en liten norrman som är desto bättre än Staal på att hantera pucken.
Passningen till Hayes 4-3-mål borde föräras en egen parad på Karl-Johans Gate i morgon.
• • •
Det är en udda kväll när bloggen förvandlas till diskussionsklubb om cineastiska prestationer i ämnet krig.
Men whatever, nån gång kan vi väl kosta på oss att ha högt i tak även här…
• • •
Din profetia om fem mål var i sanning inte dum, TP.
• • •
Schemat för de närmaste tiden, FYI
•Lördag: Republikansk debatt (välkommen in i grannbloggen!).
•Söndag: Rangers-Flyers på Garden
•Måndag: President’s Day-matiné mellan Islanders och Red Wings i Brooklyn
•Tisdag: Korresoffan delight
•Onsdag: Rangers-Blackhawks på Garden.
Sedan försvinner jag till South Carolina på mer valrace.
• • •
Och redan här är den komprimerade slutrapporten slut.
Skå, music lovers!

NY RANGERS – LA KINGS 3-3 (Period 2)
• • •
Det är väldigt lätt att flytta om bokstäverna i namnet Budaj så det istället blir Bjuda.
En händelse som ser ut som en tanke om jag nånsin sett en.
Rangers gör det absolut bra som lyckas komma tillbaka mot ett så potent lag som Kings, men vid min gud – de får hjälp av slovaken mellan stolparna.
• • •
Det händer grejor asså.
Vi har precis i början av andra en sekvens när det först är skolgårdshögskalabalik framför Rangers-kassen – och Raanta på drömlikt Nick Shore-läge och sedan Boyle och Zuke på ännu bättre Trevor Lewis-läge tvingas till halsbrytande sprattelräddningar innan Kopitar (är det väl?) slår av klubban så flisorna ryker – och den fasansfullt snabbe Göran Greider sedan sticker i kontring och sätter pucken klockrent i stolpen.
Dra mig i den vitfotade hjortsvansen vilken action!
• • •
Fy faen vad bra Kopitar är ändå.
Om jag höll på ett lag finns det nästan ingen jag hellre skulle se i det laget.
• • •
Två välbekanta gossar står och hänger i gången bakom pressläktarbalkongen i pausen.
Rob Blake och Luc Robitaille.
Tufft.
• • •
JT Miller behöver fortfarande städa bort en och annan turnover ur sin repertoar.
Jo, Tobias – det behöver han!
 • • •
Hårda, elaka Kings har inte tagit en enda utvisning på två perioder.
Den disciplinen känns okaraktäristisk.
• • •
Det gör för många mål i NHL nuförtiden…
• • •
In med Enroth!
• • •
Mja, Taggen, jag är beredd att hålla med Jensemannen om att ”Deer Hunter” är en av tidernas bästa krigsfilmer.
Vad har du att kontra med?
• • •
Nu ska vi se hur det går för nestor Bodin borta på gräddhyllan.
Smedjebackens egen Bob McKenzie sa i förra pausen att han var gruvligt trött och då ringer varningsklockorna.
Ifjol somnade han i korresoffan mitt under brinnande hockeydrama och den bilden här, live på Garden, vore nåt att strössla över nätet.

NY RANGERS – LA KINGS 1-2 (Period 1)
• • •
Skoj fredagkväll in the heart of the city.
Ja, som finalerna 14 är det ju inte.
Då var luften här inne så elektrisk att håret stod på ända som hos en uppjagad Bernie Sanders redan innan uppvärmningen.
Men vi får se en öppen och – igen – oförutsägbar hockeymatch och när Stålberg med en klassisk halvträff reducerar Kings 2-0-ledning blir det lite ramalama på läktarna också.
• • •
Det tar 33 sekunder.
Sen vet vi att Kings kommit för att spela ikväll – till skillnad från i Brooklyn igår.
1-0, Anze Kopitar.
Inte för att det slovenska geniet behöver anstränga sig så mycket, Kings får pucken av halsstarrig Staal och Raanta verkar tro att han som vanligt sitter i båset, men — ändå.
• • •
När Staal – nästan – oattackerad drar upp pucken på läktaren från egen zon och får två för delay of game är det svårt att inte hålla med Tobias Pettersson om att han inte direkt hanterar puck med den finlemmade konstnärens handlag…
• • •
Det ser inte alltför jobbigt ut när Gabby Gabby Hey tar en sväng i Rangers-zonen, siktar och skjuter 2-0 som Sibner när han fäller sina vitfotade hjortar.
• • •
Det är sannare att säga att Staal hanterar pucken som Dick Cheney hanterar sina vapen under ankjakt.
• • •
I Boston för några kvällar sedan hade Kings de gula retrotröjorna och det smärtar mig djupt att de inte har dem även i den här fajten.
De är löjligt originella och coola, jag hade älskat att få se dem live.
• • •
Sen tvingas Gabby Gabby Hey – alltså Gaborik – lämna isen skadad.
Det har vi sett på Garden förr, om man säger så.
• • •
Det ringer i en vanlig, fast telefon på pressläktaren och för några ögonblick känns det som att jag är tillbaka på HC Dobel-match i Gyllerinken i Borlänge 1985.
Vackert, på nåt vis.
• • •
Ännu en gång har de tagit hit en gaphals från operan för att sjunga nationalsången och jag fattar inte.
Det passar inte bättre på hockey än benskydd och plockhandske gör på operan.
• • •
Nås av uppgiften att Capitals under en day off i Dallas idag tog sig ut på en praktfull golfbana i Texas-solen – och framför Nicky Bäckström och hans sällskap gick ingen annan än George W Bush.,
Det är information jag kan använda i både den ena och andra bloggen!
• • •
Doughty är inte bara cool att se när han kommer gående i en korridor.
Han är en syn på isen också.
Jag älskar nästan ingenting som jag älskar backar som rör sig med sådant musikaliskt sväng, som åker skridskor så fruktansvärt bra och har den rent sexiga pondusen.
• • •
Det har blivit ett allvarligt fel här.

Den högst tillfällige gästen nestor Bodin har, precis som några slovakiska tjommar, förärats en mycket bättre pressläktarplats än mångåriga stammisar som…ja, jag.
Jag och Lozo överväger nu en sit-in på PR-kontoret.
• • •
Nu skulle man ju helst vilja gå ut och skjuta några vitfotade hjortar, men det får duga med en kaffe.

Då tar vi och gör det här tvära kastet igen.
Från politik till hockey, från Donald Trump och Bernie Sanders till Tanner Glass och Milan Lucic, från debatter om vapenlagar och finansiering av sjukvård till debatter om goaltender interference och höga klubbor, från arga Ted Cruz-supportrar till Tobias Pettersson, från theillerartad rösträkning till övertidsdrama, från gymnastikhallarna i New Hampshire till Madison Square Garden i New York.
Ni hör ju
Skillnaden är verkligen hårfin.
Roligt och exalterande är det dessutom i båda världarna vilket betyder att jag är på precis samma sprittande humör som uppe i Northeast-skogarna tidigare i veckan.
Så let’s do this!
• • •
Vi har vi repris av Stanley Cup-finalen 2014 här på Garden ikväll.
New York Rangers tar emot LA Kings.
Kan bli nåt att se, tror jag.

Framförallt känns matchen oförutsägbar.
Rangers har ju plötsligt, i skadade stjärnorna Big Rick Nashs och Ryan McDonaghs frånvaro, rättat till slipsen och spelat riktigt stabilt och vunnit fyra raka matcher.
Fluke eller for real? Det dröjer nog ytterligare några omgångar innan vi kan svara på den frågan
Kings, å sin sida, var mördande bra under stora delar av hösten men blandar och ger nu som en drucken blackjack-dealer i Las Vegas.
Ena kvällen flår de Boston-björnar och vinner med 9-2, nästa är de helt blasé i Brooklyn och fårpå truten av Islanders med 2-5.
Så vad gäller den här drabbningen säger jag som Falu-Kurirens förre sportchef Pelle Malmberg när saker och ting var det minsta oklara:
Vem vet har haren har sin gång?
• • •
Bly i dricksvattnet i Flint i all ära – i Michigan bestod höstens stora drama, som bloggens trogna läsare känner till, av mysteriet kring de gröna fälgarna på NHL-stjärnan Lille Skutt Nyquists vrålåk.
Efter att hästpolofantasten från Limhamn ännu en gång underlåtit att förstå att man som 26-årig spoling måste visa äldre lagkamrater tillbörlig respekt kom han en dag ut på spelarparkeringen utanför Joe Louis Arena och upptäckte att någon bytt alla däck på hans bil och istället skruvat på nya goodyear-hjul med gröna fälgar.
Sedan fick han åka omkring på det sättet fram till jul.
Då fick han tillbaka alla däck utom ett…
Well, anonyma källor uppger nu för bloggen att Lille Skutt i veckan tröttnade på att de skyldiga aldrig återlämnade det sista däcket, så han begick samma slags misstag en gång till
Han snodde bilnycklarna från en av de äldre lagkamraterna – vi kan kalla honom Scott Stevens från Järfälla – och tog dennes bil utanför rinken och tänkte att han skulle köra den tills han fick tillbaka samtliga originaldäck.
Det slog tillbaka, om man säger så,
Den äldre lagkamraten hade, som de flesta bilägare, reservnycklar så träningen därpå tog han tillbaka sin bil – och Hästpolo stod där helt utan ride.
Och inte fick han tillbaka sina däck heller.
Tvärtom.
När han ytterligare någon dag kom ut på parkeringen för att sätta sig i sin egen kärra såg det ut så här…

Så jag är ledsen, men vi har nu ytterligare ett smeknamn på nummer 14 i Red Wings.
The Pink Panther!
Kärt barn har verkligen många namn…
• • •
Antti Raanta står idag och jag är lite – häpp! – anti det beslutet.
Det är fredagkväll och Henke brukar stå för sina största shower när New York når arbetsveckans muntra slut och dessutom är nestor Uffe Bodin och CEO Sibner från Hockeysverige.se på besök
De hade förtjänat att få se sin uppburne landsman – särskilt som han var skadad under Hockeysveriges årliga New York-besök förra säsongen.
Men Rangers vill väl spara Lunkan till sammanstötningen med Broad Street Bullies på söndag.
DEN duellen har rumble-in-the-jungle-potential den!
Och firma Bodin-Sibner är här då också, så vad tjafsar jag egentligen om?
• • •
I hörnet av 34:e gatan och sjunde avenyn står alltid en jesusknäppare med en skylt på vilken vi uppmanas att ”repent, so Jesus can save you”.
När jag kommer lufsande i den bitande kylan denna februarieftermiddag tittar han mig plötsligt stint i ögonen och utbrister:
– You will never be king of the mountain!
Vad fan, det var väl taskigt? Jag VILL bli king of the mountain nån gång! Jädra, jädra Jesus-mört!
• • •
Med CEO-Sibner från Hockeysverige på plats får jag se till att vara noga med vad jag skriver.
När jag under valracet i Iowa för snart två veckor sedan dristade mig till att påstå att ett gäng råbarkade typer på ett Chris Christie-möte såg ut som att de just kommit tillbaka från rådjursjakt blev jag strängeligen tillrättavisad om att det inte finns några rådjur på den här kontinenten och var de jägare hade de förmodligen varit ute och skjutit vitfotad hjort, eller vad fan de nu hette.
Duh, alla kan inte vara från Rydaholm och känna till såna saker!
• • •
Råkar stå med en kaffe och begrunda Garden-isen – den verkar rätt lökig ut idag, kan jag meddela – när Kings-truppen kommer uppsläntrande i gången bakom zamboni-garaget.
Och let me tell you:
Drew Doughty ser bra jävla tuff ut.
• • •
Åh, när jag nämner Rydaholm blir jag ändå lite nostalgisk.
Från den småländska metropolen kom ju Peo Carlsson, en av mina favoritleksingar genom alla tider.
Han fick alltid pucken av Jonas Bergqvist och bröt igenom i egna kontringar på högerkanten och avlossade sedan ett snabbt, vasst handledsskott som Rolf Ridderwall och Göte Välitalo och de övriga av dåtidens målvaktsikoner alltid hade alla möjliga problem med.
• • •
Finalerna 2014…dom minns jag som i ett sagans skimmer.
Det blev ju bara två här på Garden. Kings kom efter två övertidsvinster i Staples Center hit med 2-0 i ryggen, vann Game 3 med 3-0 och hindrades sedan från en sweep av Anton Strålman och en liten snöhög i Henkes målgård.
Två dagar senare säkrade Alex Martinez ytterligare en övertidsseger i Kalifornien och Dustin Brown kunde lyfta bucklan mot taket igen.
Men ändå.
Det var magiska dagar i New York, dagar när hockey ägde världsmetropolen och hela tillvaron pulserade i takt till ljudet av skridskoskenornas sång i Garden-isen
Så Kings återbesök på Manhattan väcker varma känslor och kommer alltid göra.
• • •
Som hans största supporter i hemlandet – John J – påpekade efter Pittsburgh-matchen i onsdags är Jesper Fast on a roll och har stått för sju poäng på de senaste åtta matcherna.
En annan av hans supportrar, Henke Lundqvist, talade nästan i tungor om den tystlåten smålänningen när jag ringde upp efter samma match.
– Han är så smart, inte minst i egen zon. Alla kanske inte ser alla små grejor han gör men jag som målvakt ser och uppskattar det enormt mycket, hette det.
Quicke-febern är på väg, helt klart.
• • •
Nu kommer nestor Bodin – med all säkerhet den ende från Smedjebacken som varit backstage i the wooorld’s most famous arena – och sätter sig på stolen intill bloggen i pressrummet.
– Fan vad kallt det är, säger han.
Tell me about it.
Det är en avgörande skillnad mot de där finaldygnen för snart två år sedan jag sitter här och yrar nostalgiskt om.
Då var det sommar och varmt och allmänt underbart.
Nu har vi vinterns köldknäpp monumentale över oss – och värre ska det bli.
Imorgon kväll talar prognoserna om 4 Fahrenheit. Samt hårda vindar.
Kanske inget för läsare från norrländska köldhål som Sundsvall, men när det blir så i New York är det skräckfilm.
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
Jonathan Quick är skadad, så det fanns ju förhoppningar om att vi skulle få se Jhonas Enroth i alla fall.
Men nä.
Kings har kallat upp och kastar in – Peter Budaj.
Vad är det för dumheter?
• • •
Det känns som att jag snart måste avfyra ett blogginlägg speciale bara om Erik Karlsson.
Min åsikt är den här:
Erik är en av de största idrottsmän Sverige överhuvudtaget fått fram det senaste decenniet.
Naturligtvis har han redan händerna på sin tredje Norris Trophy.
• • •
Vi får se Vinny Lecavalier ikväll också.
Vad absurt.
• • •
Jag är en softie och blir lite rörd av att se bilderna från United Center igår, när de gamla fansen hyllade Sharp och – framförallt – Johnny Oduya.
• • •
Nu är Bodin på pressläktaren och återigen:
Han skriver med all säkerhet historia som den första från Smedjebacken att sätta sina 45:or på den här heltäckningsmattan.
Det tror han själv också.
– De flesta där har inte varit nån annanstans än Smedjebacken.
Ha!
• • •
Badtofflan är skandalöst dåligt rakad på bilder från Tarrytown som visas på monitorerna vi har nersänkta i skrivbordet.
Men jag ska inte säga nåt.
Min trimmer har gått sönder och jag har inte haft tid att gå till den ryske barberaren på St Marks Place på flera veckor, så jag ser ut som en halv Brent Burns.
Ber om ursäkt.
• • •
Tänk, när Kings spelar 19.00-matcher här på östkusten är den bara fyra på eftermiddagen hemma i Los Angeles.
Är det överhuvudtaget NÅGON som, en fredag och allt, sätter sig vid tv:n och tittar då?
I know I wouldn’t. Jag skulle sitta på Barney’s Beanery i West Hollywood och äta deras himmelska chili.
• • •
Jag är egentligen ledig kväll och har bara gått hit för att ladda ur lite uppdämd hockeyblogg-abstinens – vilket möjligen framgår av längden, vad fan ÄR det här mitt i februari? – och efteråt ska jag gå raka vägen ut i New York-natten och fira min gode, gode vän Hansi Fribergs 50-årsdag med en annan slags urladdning på lämplig lokal.
Ville bara få det sagt.
• • •
Ja, då öppnar vallokalerna snart då, höll jag på att säga – men det är i den andra världen det.
Här säger vi:
Game on!

God afton, kids.
Herr Biff är tillbaka på Manhattan och ska titta på hockey ikväll.
Jag är dock grundligt utpumpad efter det hetsiga racet i New Hampshire, så mycket till bloggfest lär det inte bli.
Men ändå.
Spåret är öppet.
Välkomna att slå era piruetter där.

NEW JERSEY – WASHINGTON 2-3 (Slut, straffar)
• • •
När media samlas i ring runt Burracuda i Caps-rummet efteråt tittar han förskräckt upp och utbrister.
– Vadå…jag gjorde väl inga mål idag?
Han är inte ens själv medveten om att han var på den där 1-0-pucken i andra perioden.
Det är så det blir när man är inne i riktiga stim…
• • •
Ojvoj, Ovetjkin manglar rakt över Yayo Josefson i slutet av tredjeperren.
Det är en av de saftigaste tacklingar jag sett på hela säsongen – fast ren.
– Jag han dock se honom i sista sekunden, det såg värre ut än det var, försäkrar Yayo.
• • •
Det är en lisa för själen att slippa stövla bort till Penn Station och ta det räliga tåget tillbaka till Manhattan efter matcher i Newark.
Bil alltså – det är the shit.
• • •
Här har vi typiskt mail från glada läsare när det är lördagkväll i Sverige, signerat en Wikman.
”Hej, Mas As, ska du torka Henke i röven i kväll. Efter du skrivivt din sedvanliga hyllninig till din polare” – komplett med fyllstavning och allt.
Det är roligt nästan jämnt.
• • •
Fler matinéer på andra sidan Hudson-floden, det är vad jag säger.
• • •
Eftersom Devils nu ändå tog poäng, och Islanders samtidigt fick duktigt med smisk av Red Wings, gick de upp på tredjeplats i Metropolitan-divisionen.
Det är mycket bra jobbat.
• • •
Jo, Hällegerd, stats eller inte – jag tycker att Holtby befinner sig i ett alldeles eget universum den här säsongen.
Given Vezina-vinnare.
• • •
Men nu ska jag alltså, efter kvällens republikanska debatt, ta samma bil och köra upp till New Hampshire.
Där blir jag till åtminstone onsdag och under tiden hittar ni mig i grannbloggen på den här adressen
https://bloggar.aftonbladet.se/vagentillvitahuset/

2-2 efter full tid och OT, sen vinner Washington på straffar efter snyggt avslut av The Great 8.
Nu ska jag köra hem till Manhattan och sen kommer det en kort slutrapport.