Ja, det där blev ju en finfin inledning på Hagges liv som pingvin.
Han gjorde ju inget jättemärkvärdigt, men hade några fina lägen och fick framförallt börja med 5-0-seger.
Såna har det inte blivit så många av i Anaheim under hösten och vintern.
Nu ska jag jag göra mig redo för debatt, så fortsättningen av kvällen får ni klara på egen hand – men spåret är öppet, så shoot away.

3-0 till Pens – efter sent fotbollsmål signerat Crosby i slutminuten och Kessels framspelning är ingenting annat än vaniljsås.
• • •
Oops, Hags tar utvisning, för hooking, när Pens redan befinner sig i numerärt underläge och plötsligt får Canes alltså spela fem mot tre i 40 sekunder.
Då sitter geparden från Nykvarn förmodligen i utvisningsbåset och känner sig rätt olustig, men till hans lättnad händer just ingenting.
• • •
Roots-kommentatorerna är roade av Taco-Eddies spelstil, om man säger så.
• • •
Man kanske inte ska räkna med att Sullivan använder Hagge i numerära överlägen i första taget.
Dels har Pens redan en rätt bra arsenal av powerplay-specialister, dels var Sully assisterande åt Tårtan när han – Tårtan – till allmän häpnad och irritation (bland spelarna) slog fast att svensken ”sucks” i PP.
Å andra sidan berättade Hagge på telefon igår kväll, just som han hade landat på den där otrevliga flygplatsen i skogarna utanför den nya hemstaden, att coachen gjort klart att han verkligen ville ha honom och var den som pushade för den här trejden.
Så vem vet.
• • •
Nu har Islanders och Canucks börjat lira ute i Brooklyn också. Den matchen hade ju bloggen under normala omständigheter ”sänt” live, men det hinns inte med. Jag har den stora duellen mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders på schemat om några timmar.
Beklagar, it’s election year…
• • •
Som varande lallande lekman har man ju svårt att greppa hur det går till när en spelare byter klubb och plötsligt, out of the blue, utvecklar starka känslor för ett lag som tidigare varit en hatad rival, men Henke förklarade en gång att det inte alls är svårt.
– Man tittar de man har omkring sig i omklädningsrummet i ögonen och tänker, ”nu ska vi göra det här tillsammans”.
Inte för att han bytt klubb så ofta, men han har sannerligen sett lagkamrater komma och gå.
• • •
Ser rapporter om att Grabovski boardat Henrik Sedin brutalt ute i Barclay’s.
Nån som sett och kan berättade vad som hände?
• • •
Nu kom det en khmer-sausage-macka från den förträffliga kambodjanska restaurangen på 40:e gatan.
Hurra!

Ja, nog känns det lite absurt att se Hagge med pingvin på tröjbröstet.
Penguins var ett lag han gick en lång räcka bittra ronder mot under sina säsonger i New York – och så sent som för nio månader sedan skickade ut ur playoff med sitt övertidsmål i Game 5 på Garden.
Men Consol jublar generöst när han glider ut på isen för sitt första byte med Malkin och Kessel och om inte förr är det sannolikt i exakt det ögonblicket han blir Pittsburgh-spelare på riktigt.
• • •
Pens leder med 2-0 efter en fin förstaperre.
Det vore magstarkt att påstå att Hagge har jättemycket med saken att göra – han ägnar sig rimligen mest åt att hamna någotsånär rätt i ett helt nytt system – men han är i alla fall på isen när Olli Määttä steppar in i slottet och mycket snyggt spräcker Taco-Eddies nolla.
• • •
Okej, nu har Tobias och Stoffe – fellow Rangers-fans involverade i big time kommentatorsspårsbeef – förolämpat varandra nog.
Den diskussionen är nu över, ber administrationen härmed att få meddela.
• • •
Fint att Hagge fått tillbaka nummer 62.
Den där 26:an i Anaheim kändes aldrig som hans, inte på riktigt.
• • •
Hurricanes har ju chockat alla, tidvis spelat förträfflig hockey och har mot alla odds häng på en slutspelsplats efter halva serien.
Men idag ser det – hittills – taffligt ut. Jisses så många misstag…
• • •
Crosby försöker få Elias Lindholm, som han tydligen inte gillar alls, att kasta handskarna men misslyckas och det ska han vara glad för.
Gävlebor är inte att leka med i såna sammanhang.
• • •
Goddamned, det har börjat snöa i New York.
Det är första gången i vinter.
• • •
Det har inte inte undgått mig att Hagge nu representerat båda lagen jag före säsongen trodde skulle spela final – och sedan fått se underprestera grovt under grundseriens första halva.
Men det kan fortfarande bli så och nu vore ju det förstås extra kittlande.
• • •
Den här snön…vilken missräkning.
Jag hoppades verkligen vi skulle slippa i år, för New York slutar fungera så fort en endaste flinga singlar ner mot den buckliga asfalten.
Men vi får väl vara nöjda med att det dröjde först till mitten av januari innan vi behövde uppleva eländet.

Det har varit, och är, påfallande busy i herr Biffens jobbtillvaro just nu – därav den oplanerade stiltjen här i bloggen de senaste dygnen.
Sorry, men det är svårt att undvika ett valår. Det var lika 2008 och 2012.
Idag ska vi vara med när Carl ”Bork Bork” Hagelin, efter den högst oväntade trejden igår natt, debuterar för Penguins – i en kejda, såvitt jag förstått, med Malkin och Kessel.
Blir lika underligt som roligt att se.

Hallå där.
Ikväll är det näst sista republikanska debatten innan första provvalen i Iowa och jag har till uppgift skriva om den i den andra bloggen – https://bloggar.aftonbladet.se/bjurmansnewyorkblogg
Här får ni klara er själva fast det är New York-derby och Caps mot Canucks och Habs mot Hawks och Wings mot Coyotes och allt vad det här.
Litet tips dock:
Disqus-sidan är ensamma för båda bloggarna, så har ni nåt att säga blir alla kommentarer ändå publicerade…

NY RANGERS – BOSTON 2-1 (Slut)
• • •
Mister DJ räddar sitt anseende när slutsignalen har gått och hemmalaget samlas i mittcirkeln för att tacka fansen.
Då kommer den.

I, I will be king
And you, you will be queen
Though noting will drive them away
We can be heroes, just for one day
We can be heroes, just for one day

Förträffligt.
• • •
Det är alltså Quckie Fast som avgör med en riktigt salt styrning mindre än två minuter före slutsignalen – och de som har till uppgift att rapportera om Rangers skruvar på sig i pressläktarstolarna.
Det finns andra presumtiva hjältar som är mer snacksaliga, om man säger så.
Fast – häpp – han har blivit mycket mer avslappnad på den punkten.
Herregud, jag får till och med det här rubrikvänliga uttalandet:
– Det är det skönaste mål jag gjort i Rangers.
• • •
Det var alltså bara en enda utvisning i den här matchen – den Megna fick för high-sticking i första.
Sånt ser man inte ofta, allra minst när två lag av den här sorten går i clinch.
• • •
Nej, Henke tycker inte det var så kul att släppa Jimmy Hayes skott i andra perioden.
– Man ser ju ut som en idiot. Men det var en svår knuckle-puck, den dök som om det varit vid en styrning. Det är inte så lätt, säger han.
Å andra sidan såg han desto bättre ut – som a lad insane, nästan – när han gjorde den galna skorpion-räddningen strax efter Brassards kvittering i tredje.
– Det var väldigt viktigt att de inte fick göra mål där direkt, fast där hade jag istället lite flyt, menar han.
• • •
Jag ser bara utskriften så det är inte säkert att orden föll exakt så, men enligt den får Chara frågan ”Ville ni vinna den här matchen”.
???
• • •
Nu ska jag gå hem och se på matchen i Los Angeles och hoppas att den inte slutar med Panic i Detroit.
Now, det har duggat rätt så tätt med Bowie-referenser i dagens liveblogg. Den förste som sätter alla får en resa till Mars – för att undersöka om det finns liv där – ifall jag vinner 1.4 miljarder dollar på onsdag.
Så:
Vilka var dom?

Slut, Rangers vänder och vinner med 2-1.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – BOSTON 0-1 (Period 2)
• • •
The thin white duke mellan hemmastolparna släpper out of the blue ett Jimmy Hayes-skott som, försiktigt uttryckt, inte ska kunna gå in och därför har Bruins ledningen efter två.
Man kan vara mer än säker på att han känner sig rätt…low.
• • •
Craig Berube och George McPhee står och konverserar i gången bakom pressläktaren i pausen.
Där har vi två som förlorade kontakten med Ground Control för rätt så länge sen…
• • •
It ain’t easy, men jag gissar att Henkes problem i den situationen är att han inte befinner sig i rätt position från början.
Så brukar han förklara den sortens baklängesmål.
Men det syns ju också att han inte har samma självförtroende som för ett par månader sedan.
• • •
Ja, nu harr Herr DJ vaknat och vevar på med ”Rebel Rebel” också – efter en sekvens när Zuke snurrat fint i Bruins-zonen.
Tack för det.
• • •
Jimmy Hayes har hur som helst skaffat sig bragging rights på nästa familjehögtid.
Eller kan lillebror replikera på det där?
• • •
Förstod direkt att Girardis handskada väcker hopp hos somliga som håller på laget han spelar för…
• • •
Jag tycker fortfarande matchen håller rätt fin klass.
• • •
Det är såpass gott om Bruins-fans på plats att vi hör tydliga ”Tuuuuuuuk” när Rasken gör bra ingripanden – och de gånger de föregåtts av Zuccarello-show blir förvirringen riktigt härlig.
• • •
Hang on to yourself, folks, medan jag går och hämtar en kopp kaffe.

, Changes, hunky dory, It ain’t easy, a lad in sane, Young americans, scary monsters, Rebel Rebel, station to station, panic in Detroit, golden years, low, speed of life, sound and vision, breaking glass, It’s no game,

NY RANGERS – BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Så mycket annat har hänt de senaste dygnen att jag hunnit glömma och först när jag satt mig tillrätta på den vanliga pressläktarstolen slår det mig:
Vilken magisk upplevelse vi hade här i lördags!
Årets hockeymatch i New York
Riktigt lika roligt är det inte ikväll, ännu, men för att vara en serielunksenvig en rätt så avlägsen måndagkväll håller även den här matchen riktigt hygglig klass – båda lagen skapar en hel del chanser – så jag sitter ändå här och känner mig, ja, hunky dory.
• • •
Inte en ton Bowie från Garden-DJ:n ännu.
Vilken apa.
• • •
J.T Miller, Jesper Fast och Kevin Hayes har sett pigga ut so far – liksom Ryan Spooner, David Pastrnak och Torey Krug hos gästerna.
Kort sagt:
All the young duded levererar ikväll.
• • •
Ser ni då, när Loui smaskar iväg ett riktigt vasst skott går hans kompis i kassen ner i värsta spagaten sedan Olga Korbut i OS 72.
• • •
Det är en sällsam parad av udda fåglar som får komma hit och sjunga nationalsången nuförtiden, men Larry Campbell blir åtminstone jag glad av att få se och höra.
• • •
Margot Robbie sitter på VIP-plats, i Rangers-jersey och med modellkompisar som sällskap, och får förstås vinka i jumbon.
Oh! You pretty things.
• • •
När Stålberg kommer loss i två-mot-en-läge i i numerärt underläge tror man ju först att det kanske kan bli farligt men sen ser man att det är Tanner Glass han har med sig i kontringen och förstår att det nog inte kan det ändå och mycket riktigt klarar betonghandlederna från Saskatchewan inte ta emot passningen.
• • •
Bruins är bäst i hela NHL i grenen powerplay – riktigt scary monsters, faktiskt – så hemmalaget gör antagligen bäst i att försöka undvika utvisningar.
• • •
Jo, nu i pausen kom ”Heroes” ändå – med video på jumbon.
Och Garden jublar.
Så fint!
• • •
Ja, som sagt det, det här var ju ändå rätt skoj.
Snart blir det mål också.
Då kommer matchen genomgå changes och bli ännu bättre.

Once again:
Frank har spolat isen, de gnistrande strålkastarna är påslagna och Gardens läktare börjar fyllas av förväntansfulla åskådare.
Det ska spelas NHL-hockey mitt på Manhattan igen.
För New York Rangers del innebär kvällens duell mot Boston Bruins att grundseriens andra halvlek börjar.
De spelade 41:a matchen i lördags, här kommer den 42:a – och sedan är det bara 40 kvar till sista omgången i april.
Tiden går och snart, alldeles snart, är vi framme vid de verkligt stora ögonblicken…
• • •
Jag har haft en massa ärenden att uträtta under dagen och kommer hit betydligt senare än normalt, så tyvärr blir det ett förhållandevis kortfattat intro den här gången.
Men vi försöker, brukligt, ta igen det under kvällens gång.
• • •
Vi får utgå från att Gardens DJ har några Bowie-klassiker på lut i PA:at denna bistra måndagkväll.
New York var, förstås, Bowies stad den också – han bodde till exempel här det sista decenniet och berget av blommor utanför hans port på Lafayette nere i Soho har vuxit sig enormt under dagen – och den spelare som eventuellt gör något storartat på isen i just den här matchen ska förstås hyllas med ”Heroes”.
• • •
Oscar Lindberg är healthy scratch och får se Bruins-matchen från lyxlogen högt upp i taket där Rangers reserver och skadade pjäser sitter.
Sur?
Nej, prinsen reagerar – åtminstone offentligt – som 23-åringar som petas ska reagera.
– Det är bara upp till mig att träna hårdare och se till att jag förtjänar en plats igen, säger han.
• • •
Bruins är, tycker jag, fortfarande en liten gåta.
Om och om igen tänker man att ”wow, nu är de sig själva igen, nu har maskinen börjat brumma” – men varje gång följs de lovande sekvenserna av nya genomklappningar, som i Winter Classic.
En tendens har dock varit otvetydig en längre tid nu:
De är gedigna och svårslagna på bortaplan (utom i Ottawa, av någon anledning).
Så det här blir ytterligare en saftig utmaning för New York-laget som för sin del letar letar efter en hållbar identitet både borta och hemma.
• • •
Om någon undrade vad som hände med Powerball-jackpoten i lördags:
Jag vann inte.
Det gjorde emellertid ingen annan heller, så nu har vinstsumman till nästa dragning – på onsdag – vuxit till absurda 1.4 miljarder dollar.
Därmed börjar vi komma upp på såna nivåer att jag skulle kunna köpa in mig i intressantare lag än Carolina Hurricanes.
Mike Illitch i Detroit börjar bli gammal och vill säkert sälja snart, till exempel…
• • •
Lundqvist kommer dock vara extraordinärt taggad i den här fajten.
Loui Loui är ju på isen och det finns nästan inget Rangers svenske keeper tycker värre om än när den göteborgskompisen gör mål på honom, för då får han höra om det HELA somrarna.
• • •
John J, korrekt iakttagelse.
Teknikproblemen i går kväll blev till slut så monumentala – ingenting fungerade – att slutrapport inte gick att genomföra.
Sen kom dessutom det bedövande beskedet om Bowie.
Men för att sammanfatta gårdagens upplevelse:
Det var fantastiskt att få vara med när den störste i vår tid smällde in sitt 500:e.
• • •
Vem tror ni det är som håller på och härjar mest högljutt och yvigast när Bruins värmer med fotboll vid zamboni-entrén och sånär sätter bollen rakt i huvudet på er bloggare?
Brad Marchand, förstås…
• • •
Jaha, det här blev något forcerat, jag fick hamra ihop introt på en ingen tid alls, men det gick och nu så åker vi.
Let’s dance.