The Pride of Tranås avgör med 4-3-mål i numerärt underläge!
Vi hörs om jättelänge, när jag är hemma igen.

NY ISLANDERS – ANAHEIM 2-2 (Period 2)
• • •
How very Islanders.
När Paul Mary – ja, ni vet, Palmieri – spräcker Gibsons nolla direkt i öppningen av andra känns det som att de får matchen exakt dit de vill.
De klenare ankorna måste ju kliva fram, varmed ytor öppnas på isen och så kan Cizikas kontra in 2-0 också.
Men sen bjuder de, på mycket karaktäristiskt vis, in gästerna i Lussetåget igen.
Ja, det är två tvättäkta skitmål Ducks gör, men de ska ju överhuvudtaget inte få svängrummet att göra det.
Nu kan det bli en intressant tredjeperiod.
Kanske.
• • •
Leo säkrar sin fjortonde poäng med förarbete till Terrys PP-mål.
Det är mycket bra, då har vi något att prata om efteråt.
• • •
Islanders får ytterligare ett mål bortdömt – helt korrekt – och vi får väl hoppas att inte ett tredje följer.
Då blir det väl som i Newark ifjol, när vansinniga Devils-fans vräkte in både kycklingvingar och oöppnade ölburkar på isen.
• • •
Nä, lussekatt kunde jag förstås se mig i månen efter, men däremot fick jag mjukglass i pausen – och av mjukglass blir Biffen snäll och glad.
• • •
Ryan Strome, slår det mig – han borde sitta här med mig på pressläktaren och titta, inte vara nere på isen och skjuta utanför när han får chansen.
Knätacklingen som förstörde Kyle Connors vinter förtjänade en rejäl avstängning – men fick förstås inga konsekvenser allas.
• • •
När Henrique kvitterar hoppas jag radiolyssnarna där borta vid Stillahavskusten inte sitter och tänker på annat, för i så fall finns risken att de rycker till och kör i diket.,
Orange Countys Lasse Granqvist bakom min rygg skriker som hade den gamla Devils-stjärnan avgjort en Game 7.
• • •
OK, en period till – sen går Luciatåget tillbaka mot Manhattan.
Wish me luck.

NY ISLANDERS – ANAHEIM 0-0 (Period 1)
• • •
Mja, som Luciafest betraktat kan man ju inte säga att den här tillställningen går att mäta med urladdningen på nöjespalatset Tillfället på Industriområdet i Borlänge vintern 1981.
Där hände det saker hela tiden och det gör det verkligen inte i UBS Arena.
Islanders äger puck och för spelet men de skapar inget som får mig att messa skratt-emojs till Sombrero-Johan för att han valde att stanna hemma på Manhattan – och de kontringar som ankorna tänker ägna sig åt har hittills varit påfallande uddlösa.
Men vem vet, likt oss på Tillfället för 42 år sedan kanske även de här festdeltagarna spetsar kvällen med några smygsupar och får fart på grejorna när klockan blivit lite mer.
• • •
Många stolar i lyxladan på Hempstead Turnpike gapar tomma och det är inte särskilt oväntat, bottenlag från västra konferensen orsakar sällan folkstormning i denna del av världen.
Men de som tagit sig hit hörs ändå, verkligt inpiskade fans som de troligen är.
• • •
King Leo har, får jag lov att säga, inte märkts på samma sätt som i Philly i höstas.
Inte ännu i alla fall.
Kedjan han bildar med Killer Killorn och Troy Terry hålls i herrans tukt och förmaning av motståndarna, numer.
• • • 
Ja, nej, domarna gör rätt som dömer bort Mike Reillys mål. Inte nog med att Gibson hindras i sitt arbete – pucken sparkas in också, med tydlig fotrörelse.
• • •
I hytten precis bakom mig sitter Ducks radiokommentatorer och jag är ju sån boomer att jag tycker det är lite fantastiskt att det i detta nu sitter människor i bilar i bumper-to-bumper-trafiken på Interstate 5 i Orange County på andra sidan kontinenten och hör exakt vad jag hör.
• • •
Visst, Ullmark-Swayman i Boston och Hill-Thompson i Vegas och Oettinger-Wedgewood.
Men det är ändå Islanders som har bästa målvaktsparet i hela ligan. Både Sorokin och Varlamov håller världsklass, det spelar ingen roll vem Dagobert-mackan ställer mellan stolparna, det blir alltid bra – och ingen annan lever med den situationen.
• • •
Ross Johnston återvänder för första gången till ön, med Ducks, och får jumbotronhyllning med tillhörande ovationer från läktarhåll.
Kul för honom.
• • •
Nu ska jag gå till den fina pressloungen och se om de kan inte kan få fram en lussekatt.

Natten går tunga fjät – och det gör bloggen med.
Jag har stävat ut till Belmont Park på Long Island och gjort det i just samma tröga mak som en Lucia i fronten av ett ljuståg genom, exempelvis, kommunhuset i Tranås.
Först missade jag det tänkta tåget från Grand Central under eftermiddagen med en halvminut, så där så jag nästan klämde boxarnäsan i dörrarna. Sedan var det som jag en halvtimme senare kom med försenat och fullpackat och i Hollis – Run D.M.C:s hemmaplan – blev vi stående i tjugo minuter.
När jag nu, till slut, skrider in på pressläktaren, svartklädd med ljus i hår av stressen, är klockan betydligt mer än det var tänkt att den skulle vara så risken finns att detta intro blir kortare än ”Räven raskar över isen”, men som det gamla talesättet lyder:
Det vi förlorar på introt tar vi igen på karusellen.
Välkommen på Luciafest på den långa ön!
• • •
Det är förstås framförallt för Young King Leo – Sveriges hetaste rookie sedan Elvis – jag trotsar kylan och blåsten och tränger mig på Luciatåget österöver.
Han är värd besvär och krångel och stress, för han är en liten sensation.
Sure, i nuläget ligger den 18-årige värmlänningen ”bara” på niondeplats i rookie-ligan med 13 poäng, men eftersom Ducks helt lugubert matchar honom försiktigt för att inte slita ut honom har han också nio matcher färre spelade än exempelvis kompisen Connor Bedard på förstaplatsen.
När han väl spelar är Leo en fantastisk attraktion som märks precis hela tiden och det ska bli en sann fröjd att få uppleva det igen.
• • •
”Karusellen” är en lika bra beskrivning vad som pågår i detta forum som ”lägerelden”.
Så here we go:

Här är karusellen som ska gå till kvällen, Tio för de stora och fem för de små, Skynda på, skynda på, Nu ska karusellen gå, För ha ha ha, Det går ju så bra, För Linyreg och Gaston och Chall-Åsa och jag!

• • •
Efter många om och ännu fler men har Islanders blivit ett lag att ta på allvar även i år.
De ligger de facto på andraplats i Metropolitan-tabellen och vinner de ikväll är det plötsligt bara fyra poäng upp till blodsfienden på förstaplatsen.
Det vore nåt, om The Battle of New York blir ett race om herre-på-täppan-statusen.
Men: Jag är fortfarande inte helt såld. De måste lägga fram fler övertygande bevis om att de kan hålla ledningar och stänga matcher och betvinga även riktigt raffinerat motstånd.
• • •
När jag vaknade i morse hade jag en präktig finne mitt i pannan.
Meh, sådana problem borde man väl vuxit ifrån vid 56 års ålder?
Det är dock skönt att notera hur lite jag numer bryr mig om slikt.
I tonåren hade jag fått ett vansinnesutbrott och sedan vägrat gå till skolan.
Nu rycker jag på axlarna och klär på mig och lufsar ute i världen. Ännu ett lyte liksom, so what?
• • •
Ducks, å sin sida, är ännu ett varnande exempel för de som lever i villfarelsen att oktober betyder nånting.
De var talk of the town de där första höstveckorna, när inga av de bra lagen börjat spela ännu, och högg vid ett par tillfällen på Top 3-placering i Pacific.
Nu ligger de näst sist i sammanlagda tabellen, en poäng bakom San Jose – och blott en före Chicago.
Ska vi ta och komma ihåg den lektionen till nästa år, folks?
• • •

Först fick Jay Woodcroft ta sitt pick och pack gå, sedan Dean Evason och nu Craig Berube.
I den mån NHL-coacherna har en fackförening kan man inte säga att den är så vådligt stark.
Näst på tur? Det kan bli DJ Smith, det kan bli Lindy Ruff, det kan bli Hakstol och det kan bli Dagobert-mackan här i Belmont Park.
Nån blir det i alla fall, det kan vi kallt räkna med.
• • •
Sebastian Aho gör efter tre veckor på skadelistan comeback för Isles ikväll.
Hoppas han gör nåt spektakulärt så jag får skriva honom och kan svara nåt riktigt spydigt på mailen från de Bror Duktig-lallare som garanterat kommer vilja upplysa mig om att Sebastian Aho spelar för Carolina.
• • •
Luciakvällens tipsrad:

•Montreal – Pittsburgh 2
•New Jersey – Boston 2
•NY Islanders – Anaheim 1
•Colorado – Buffalo 1
•LA – Winnipeg 1

• • •
Ondskan och jag kommer ha en het debatt om Berube i podden imorrn, tror jag. Han tycker det var självklart att Blues sparkade honom – och det tycker inte jag.
Tune in framåt natten!
• • •
Svenska stalledrängar – alltså målskyttar – ikväll: Erik K, Simon Holmström, Leo Carlsson, Carl Grundström.
• • •
Det var när Ducks för några år sedan mötte Islanders i Barclays Arena en Brooklyn-variant av Gris-Olle under ett gurgel på isen plötsligt skrek ”California C***s!”
Fult och fel förstås, men samtidigt så roligt att jag fortfarande minns det…
• • •
Jo, the Pride of Tranås kommer definitivt sätta en puck på Gibson.
Simon Holmström alltså.
Han har ju som det heter gått från klarhet till klarhet och håller på att bli en av Islanders mest sevärda offensiva förmågor.
Det är ju det jag säger, allt från Tranås är guld!
• • •
Boudreau till St Louis? Ja, jag vill det!
• • •
Någon – jag tror det var Kantorn – efterlyste fler Islanders-fans i spåret och vi har ju Björn Falk men han hör bara av sig högst sporadiskt nuförtiden, så ja: Om det finns några U-båtar med NYI-sympatier – gör era röster hörda.
• • •
Leo är med på matchvärmningen, det bådar onekligen gott.
• • •
OK, vi tar den igen:

Här är karusellen som ska gå till kvällen, Tio för de stora och fem för de små, Skynda på, skynda på, Nu ska karusellen gå, För ha ha ha, Det går ju så bra, För Linyreg och Gaston och Chall-Åsa och jag!

Happy Lucia!

NY RANGERS – TORONTO 3-7 (Slut)
• • •
Gosse, här tyckte man Maple Leafs lilla kross på Garden var nånting att gorma om.
Så kom man hem till korresoffan och fick ta del av the harder stuff, som Dylan kallar det.
Lucas Raymond och Jonathan Berggren får Berube sparkad med varsitt mål, Lill-Fimpen står för ännu ett sensationellt avgörande, Flipper Forsberg förstör kvällen för fellow masen Ersson med ett retligt sudden-mål, Wenny Wennberg hjälper till att nolla katterna och bryta en åtta matcher lång förlustsvit, Wild Bill pangar in nya avgörande cannolis, Brock Boeser fullbordar hattrick och Penguins gör efter 37 (!) fruktlösa försök två PP-mål.
Vilken natt och ja, igen – vilken dröm det är en Biff från Borlänge befinner sig mitt i…
• • •
Craig Berube får alltså hålla presskonferens efter den sura förlusten mot Red Wings.
Först därefter meddelar Doug Armstrong att mannen bakom Stanley Cup-triumfen 2019 är avskedad – med omedelbar verkan.
Detta är i sanning en osentimental bransch.
• • •
För första gången i år är San Jose Sharks inte längre tabelljumbo – tack vare den där gränslöst charmiga 21-åringen från Stockholm.
Otroligt, faktiskt.
• • •
På Garden ekade en klassisk ramsa under det välvda taket under slutminuterna.
Nej, inte ”Let’s go, Rangers”.
Det var några tusen tillresta kanadensare som med den lika taktfasta ”Let’s go Leafs” såg till att The Wooorld’s Most Famous Arena för en kväll tillhörde Maple Leaf Nation.
• • •
Joey Daccord var kung i Palm Springs hela förra sässen och därför blir jag orimligt glad över att han får hålla nollan mot Panthers.
Alla som haft med Coachella Vallet Firebirds att göra är mina hjältar.
• • •
– App, app, du får gult kort, utbrister Mitch Marner när han håller provisorisk presskonferens i omklädningsrummet och det plötsligt ringer i min kompis Mikes mobiltelefon.
Jag fnissar lite åt detta.
• • •
Apropå Daccords nolla: Var är Kmannen?
• • •
Veckans podcast-avsnitt spelas, vill jag förvarna om, in först på torsdag för imorrn/idag ska Ekeliw se sitt Brynäs på Hovet.
• • •
OK, hoppas ni fått se – eller ska få se – fina Luciatåg under morgonen.
Själv ska jag hit the sack och vila mig form för en utflykt till den långa ön imorrm.
Tack för nattens resa in i drömmen!

Leafs sätter 7-3 i tom kasse med en och tjugosju kvar och jag tror till och med Chall kan andas ut.
Vi hörs om nån timme eller så.

NY RANGERS – TORONTO 3-4 (Period 2)
• • •
Well, well….
Länge ser det ut som att Leafs faktiskt håller på att kväva matchen. Rangers försöker iscensätta en liten push, men kommer ingenstans.
Förrän i ett powerplay i slutet då Mika smaskar in ett av de där direktskotten som håller på att bli en New York-klassiker av samma sort som gula taxibilar och Frihetsgudinnan.
Då får de blå sånt momentum att Wheeler kan trycka in en till reducering av bara farten och nu är det fan upplagt för Formel 1-racing i slutakten.
Ojvoj.
• • •
Bonino och Pitlick får varsitt friläge till skänks av Leafs i början av andra, men då gör Martin Jones den typ av räddningar Storken för närvarande inte klarar av.
• • •
Enligt Sportsnet har Toronto Maple Leafs inte gjort fyra mål i en förstaperiod på Madison Square Garden sedan mars 1944.
Jösses, då – för snart 80 år sedan, mitt under andra världskriget – var inte ens Jonathan Quick med.
• • •
Rockbandet Train blir inzoomat i jumbon, kan intresseklubben anteckna.
• • •

William Lagesson och Chris Kreider börjar – nästan – slåss.
De kan väl inte gärna ha några gäss oplockade sedan tidigare?
• • •
Det är många i hemmalaget som inte märks överhuvudtaget ikväll, men Blake Wheeler försöker ändå.
Eller så noterar jag bara hans närvaro för att jag drömde om honom i natt. Han skulle gå i pension och jag av högst oklara skäl hålla tal för honom på en gala nånstans.
• • •
Också inzoomad: F. Murray Abraham. Men det har vi sett förr.
Då är det lite coolare att Bronx-bombaren Aaron Judge tagit sig hit.
• • •
Nej, Wheeler är inte bara mina drömmars man. Han är ON på riktigt.
• • •
Den där oförmågan att stänga matcher alltså…jag fattar inte.
• • •
Det är fart på Gris-Olle nu, om man säger så.
• • •
Henke dyker upp och poserar med kids som är här för välgörenhetsprojektet Garden of Dreams och som alltid – Garden exploderar i ovationer.
• • •
Ett par riktigt djupa andetag anmodas härmed.
I tredje kan det verkligen bli åka av.

NY RANGERS – TORONTO 1-4 (Period 1)
• • •
Ja, det är ju verkligen fantastiskt.
Här spelas hockey i världsklass, här görs fantastiska mål, här är sprakande förtätad stämning – och här, på Madison Square Fucking Garden, sitter jag på en pressläktarstol som kan kallas ”min” och tittar.
Den tonåring som en gång var jag, han som låg i en sunkig etta på Bygatan i Borlänge och längtade ut i världen så det värkte i hjärtat, hade svimmat om han visste…
• • •
Att Maple Leafs spelade även igår märks inte mer än det märktes att Usain Bolt hade sprungit semifinal-lopp dagen innan han slog sina världsrekord.
De är on a roll i New York-kvällen och plattar till Rangers riktigt ordentligt.
Ojvoj, faktiskt.
• • •
De verkliga artisterna trivs alltid bäst på de allra största scenerna, så självklart glänser Subway Willy extra mycket när han får uppträda i The Woooorld’s Most Famous Arena.
Förarbetet till Matthews 1-0-mål är ett litet konstverk, möjligt enkom om man har konstnärlig äventyrslusta i blodet.
• • •
Som sagt, Storken är inte precis Henke i år. Han saknar pondusen, swaggern och det självförtroende som formligen lyste om honom första säsongen i New York.
Lavy borde nog ställa in Quick i andra.
• • •
Nej men, har Penguins gjort ett powerplay-mål?
Nu blommar löken mitt i advent.
• • •
Det är ändå konstigt att Leafs har så mycket i verktygslådan – men inte förmågan att hålla ledningar och stänga ner matcher.
Därför känns denna match faktiskt ändå inte avgjord.
• • •
Newsflash: Det verkar som att Washington Capitals kommer flytta.
Visserligen bara över Potomac River, till Virginia, men ändå: Det är en betydande nyhet. DC som sådant förlorar ju all action och såväl Caps som Wizard blir förortslag.
Then again, jag kallar betongbunkern för betongbunkern av en anledning. Den behöver rustas upp för pengar som stackars DC inte har – medan delstaten Virginia tydligen vill satsa en miljard på en nya arena.
Så: Bye-bye, Chinatown.
• • •
Järnkrok har både mål och assist under bältet efter 20 minuter – och William Lagesson tillika en assist.
Det blir alltid svenskfest när bloggen ser Leafs.
• • •
Kan ingen instruera de som sjunger nationalsången att rappa på litegrann?
• • •
Men åker man till Washington kan man förstås gå på Old Ebbitt oavsett var matcherna äger rum.
Bra det.
• • •
Nu ska jag dricka kaffe som Rangers bjuder på också.
Igen – en dröm…

Det är förstås en regelrätt jackpot det här, en gudomlig nåd, en ofattbar ynnest.
Ja, det här jobbet alltså. Att få bo i New York och kväll efter kväll gå på NHL-hockey och hänga backstage på Madison Square Garden och träffa världens största hockeyspelare och utan några förbehåll spinna vävar av intryck och observationer och allmänt stream-of-consciousness–nonsens i ett forum som detta – och få betalt för det!
Ibland behöver jag verkligen påminna mig om att jag inte ens under desperata tonår när jag inte gjorde annat än drömde för stora drömmar hade kunnat föreställa mig ett sådant liv.
Likafullt:
Vissa dagar är det mindre kittlande och stimulerande och berikande att gå till detta jobb än andra. Ett visst mått av slentrian och själlös rutin sipprar med åren in även i de mest mirakulösa sagor. Bortskämt kanske, men jag jag törs lova att det händer till och med Mick Jagger under några av stoppen på en oändlig världsturné, trots att 80 000 hänrycka fans sjunger med i ”Tumbling Dice” då också – verkligen inga som helst jämförelser i övrigt.
Men så kommer det kvällar som den här, när Toronto Maple Leafs sladdar in på Manhattan för ett hett möte med Broadway Blueshirts, och med ens står hela det otroliga privilegiet åter klart som i blixtbelysning.
Det är ju alldeles otroligt att jag ska få vara med när två klassiska Original Six-kapell på jakt genom övre delen av tabellen drabbar samman i en arena som inte utan fog kallar sig världens mest berömda, att jag ska få se se stjärnor som Auston Matthews och William Nylander och Artemi Panarin och Adam Fox, att jag ska få förnimma den elektriska buzzen inför och under en verklig happening när Manhattan-skymningen fallit, att jag ska få höra Gris-Olle gorma och att jag ska få skriva för er.
Det är en dröm jag befinner mig i – och nu fortsätter den.
• • •
Det var en liten happening på Long Island igår också och ja, lite svider det att jag missade den.
Framförallt hade jag velat ta del av ögonblicket när det stod klart att Tavares touchadepucken innan Morgan Reillys sena kvitteringen och därmed nådde milstolpen 1000 poäng.
Man kan lugnt säga att fansen där ute – ligans mest hetlevrade, därom råder ingen tvekan – inte njöt av att Public Enemy Number One fick göra det inför deras ögon, i deras lada, och det är en speciell sorts kick att uppleva sådant känslosvall.
I Toronto tycker många, inte minst i media, att det där ilskna buandet vittnar om ”lack of class” och jaja, det kanske man kan tycka – men försök få dem att sluta.
• • •
Det är kallt och blåsigt i Gotham, men det har slutat regna och solen lyser från blå himmel och därmed blir jag så glad att jag lämnar tjocka rocken hemma och går ut i bara tweed-kavaj och polotröja och lite fryser jag men det får det vara värt – det känns ju ändå som att livet återvänt.
• • •
We’ll meet again, kan jag inte låta bli att mumla för mig själv när jag ser Lill-Nyllet svepa förbi i korridoren utanför gästernas omklädningsrum i Gardens inre.
Senast ”sågs” vi i Stockholm i vårt gemensamma fädernesland för en knapp månad sedan och helvete – hur kul hade vi inte då?
Han har inte varit lika dominant sedan Leafs återvände hem till Nordamerika, men nu har han ju tvinnat ihop en ny fin poängsvit a fem matcher och jag märker på såväl läsarreaktioner som hemma-redaktörernas entusiasm att Subway Willy fortfarande är hottaste svensken i NHL, så det ska bli ett sant nöje att ha en liten reunion.
• • •
En gubbe som hunnit bli så gammal som jag borde kanske inte vara road av att sammanställa årslistor av olika sorter när helgerna börjar närma sig, men jag skiter i vad man borde och bejakar denna tradition med öppen famn.
Resultatet kan studeras i nöjeskrönikan på lördag, då radar jag upp albumen och filmerna och tv-serierna och allt annat jag tyckte bäst om det mystiska året 2023.
• • •
För första gången någonsin startar Martin Jones i Leafs kasse ikväll.
Känn på den du.
På andra sidan är det Storken som stämplar in för tjänstgöring och det känns ju mer normalt, men Ulrika ställde en intressant fråga i spåret i söndags:
Har inte Jonathan Quick hittills varit lite, lite bättre än Storken?
Det låter konstigt när man säger det, jag vet, men…jo, fan.
• • •
Kyle Dubas uttryckte sitt fulla stöd för Mike Sullivan igår och visserligen visar historien att sådana deklarationer inte alltid är så mycket värda, men just Dubas verkar vara en osedvanligt lojal boss och personligen tycker jag att han har alldeles rätt i att granitblocket från Massachusetts trots allt är rätt man att lotsa pingvinflocken i rätt riktning.
Det är mycket som så att säga inte kuggat i i det nya lagbygget ännu, för många briljanta kockar rycker i stekspaden i köket, men jag tror fortfarande att det kommer ske och när det gör det – beware of the dogs!
• • •
Avbräck för Rangers: K’Andre Miller missar Toronto-matchen av personliga skäl och Matthew Robertson har kallats upp från Hartford.
Erkan från Tjockhult får nog kliva fram och ta större ansvar igen.
• • •
Tisdagens tipsrad:

•NY Rangers – Toronto 1 (OT)
•Ottawa – Carolina 1
•Pittsburgh – Arizona 2 (OT)
•St Louis – Detroit 1
•Nashville – Philadelphia 1 (OT)
•Edmonton – Chicago 1
•Seattle – Florida 2
•Vancouver – Tampa 2
•Vegas – Calgary 1
•Sen Jose – Winnipeg 2

• • •
Ja, Hajarna har varit the toast of the week, men nu ska de spela första hemmamatchen efter en låååång roadtrip och vi vet alla hur det brukar gå.
• • •
Svenska målskyttar i afton: Lill-Nyllet, Erik K, Filip F, Mattias Janmark, Elias P, William K, Fabian Z.
• • •
Mikko Rantanen osäkrade revolvrarna och sköt skarpt på och utanför isen i Denver igår.
Efter Avs mäktiga vändning mot Flames gick han till angrepp mot lagkamraten Artturi Lehkonens pappa Ismo, som i somras tydligen sa ofördelaktiga saker om sonens berömda lagkamrat i finsk media.
Fina grejor, om ni frågar mig. Lite mer temperament och hårdare verbala tacklingar – istället för fegt skitsnack bakom breda ryggar – gör NHL-hockeyn gott.
För övrigt är jag lite bekant med Ismo, han ingår alltid i det finska Viaplay-team som följer Stanley Cup-finalerna, och jag tror mig kunna svära på att han inte alls har något emot lite mothugg.
De är ju inte så tunnhudade, våra bröder och systrar i österled…
• • •
Huset är fullt av scouter ikväll och det lovar gott. Jag menar, det är ju snart dags att trejda hit Elias Lindholm. I utbyte mot…tja, Chytil skulle se bra ut i Flames-tröja.
• • •
Hur ska församlingen fira Lucia då, om man får fråga? Att vi har ett par tomtar i spåret vet jag – hoho! – men hur är det ljusdrottningar och stjärngossar? Jag kan tänka mig flera i bägge rollerna.
• • •
Att försöka följa Department of Player Safety-bossarnas resonemang är lika svårt som att hänga med när Professor Kalkyl förklarar för Kapten Haddock hur han byggt sin raketmotor i Tintin-äventyret ”Månen tur och retur”.
Att Perron stängs av i sex matcher må vara i sin ordning, men att Gudbranson samtidigt får en enda är ju helt koko – och att de inte ens tittar på situationen när Strome höll på att trasa sönder Kyle Connors ena knä…ja, jag säger som n Haddock: Anfäkta och anamma!
• • •
Intressant liten karta om vilka lag som har högst tittarsiffror – och var.

The most viewed team page in each state and province this year.

What stands out to you? 🤔 pic.twitter.com/Dsls0gGNYb

— Hockey Reference (@hockey_ref) December 12, 2023

Det går att förstå att Tv-bolagen gärna vill sända Bruins-matcher.
• • •
Alright then.
The dream lives on – med vad jag tror blir en pang-match i the bright lights of Broadway.

Hej hå, hej hå – vi nu till gruvan gå.
Eller i alla fall till skrivbordet, där material som ska finnas på olika redaktioner i konungariket senast i morgon bitti nu måste produceras.
Därför blir det, som aviserat, inget bloggande denna måndagkväll. Tid finns ej.
”Men en liten tipsrad kommer väl”, undrar orolig U-båt. Ja, självklart.
Här:

•Buffalo – Arizona 2
•NY Islanders – Toronto 2
•Dallas – Detroit 1
•Colorado – Calgary 1

Imorrn hörs vi från Garden igen!