Ja, världens bästa lag vänder ju förstås, gör fyra i slutperioden – Ovie sätter femman i tom kasse – och tar nionde raka segern.
Mer kommer sen.

WASHINGTON – BUFFALO 1-2 (Period 2)
• • •
Ah, poor Chad Johnson.
Här är han som en ny Dominik Hasek (nåja…) i Sabres-kassen i 45 minuter.
Sen ska han ner bakom kassen för att helt simpelt stoppa pucken, blir stressad och frispelar Justin Williams, som kan kvittera i tom kasse.
Det är som att ha haft världens mest lyckade nyårsfest och ändå missa tolvslaget på grund av plötsligt påkommen magsjuka.
• • •
Den som hade hoppats på en remake av ”Fight Club” – och jag känner åtminstone en; han har en blogg… – kliar sig lätt desillusionerat i skägget.
Efter Wilsons attack har det varit en påfallande städad och mesig match.
Vad fan.
Var är den där hårdstekta sillen?
• • •
Hockeygudarna känner skuld för skitmålet Justin Williams får göra och bjuder Girgensons på ett dito i slutet.
Men Sabres är bra även i den här perioden och radar upp några riktigt fina chanser.
Det har inte varit så här kul att se dem sen Afinogenov fick isen att kvida för att han åkte så blixtrande snabbt på den.
• • •
Man kan ibland tycka att Capitals slår en eller sju passningar för mycket också.
Det är hockey det här.
Inte flipper i spelhallen på Liseberg.
• • •
Joho, Marchand får tre matchers avstängning och missar utomhuskalaset på Gilette.
Kan han gott ha.
• • •
Må djävulen ta de som går på toa och gör tvåan och struntar i att spola.
Säger jag på förekommen anledning
• • •
Nån med humor skriver ”en Beagle lämnar isen skadad…ring veterinären”.
• • •
Jag firar nyår med obscena mängder popcorn.
• • •
Får vi tre-mot-tre-show som avslutning på 2015?
Det vore fint.

WASHINGTON – BUFFALO 0-1 (Period 1)
• • •
Jag trodde det var Capitals som skulle ha fest.
Istället är det Sabres-trion Eichel, Girgensons och Gionta som serverar första rundan champagne med det rasande vackra klapp-klapp-målet knappa sex minuter in i perioden.
Skål!
• • •
Domarna markerar snabbt att de inte tänker acceptera krig och tar ut Ovie för just ingenting i första bytet.
Men lycka till.
Jag har sett åtskilliga nyårsfester spåra ur fast ordningsmännen i umgängeskretsen försökt förhindra det.
Och mycket riktigt:
Efter en eftersläng på Holtby i slutminuterna kommer Wilson flaxande som Uma Thurman i ”Kill Bill” och så blir det megagurgel.
Mer kommer.
• • •
Efter de två generalfloppar till säsonger som föregick den här är det ändå en ren fröjd att se vilket anständigt hockeylag Sabres – så snabbt! – blivit igen.
Nästa år väntar playoff, det kan ni ta till banken.
• • •
Efter Giontas läckra balja vaknar Caps och visar huggtänderna i några anfall, men Chad Johnson har fortfarande inte blottat halsen.
• • •
John McClane sitter bakom bloggen och skrockar.
Nej, inte Bruce Willis-karaktären i ”Die Hard”.
Den gamla Devils-ikonen.
Han är på spionuppdrag – som så många i den här stan…
• • •
När blev Chad Johnson en så här förstklassig målis?
• • •
Arga tanten har Olesky-jersey ikväll.
Jag som hade hoppats på Råttan Edberg.
• • •
Älskar mannen som sjunger nationalsången i Verizon.
Han river av den i samma tempo som Ramones levererade punkdängor på CBGB’s 1976.
• • •
Gammalt mysterium:
Spotify vägrar fungera med Verizon Center-wifi:t.
Det är något Ekens namne måste titta närmare på.
• • •
Nej, Åsa, en 42-dollarsnota är egentligen inget att skriva hem om efter en natt i New York.
Men jag minns knappt att vi var på Manitoba’s överhuvudtaget…
• • •
Det är oväntat mycket Sabres-fans in the house. Fast kanske inte så oväntat ändå. Bodde jag i Buffalo och fick ett bra skäl att fira nyår nån annanstans skulle inte jag heller tveka…
• • •
Kul fest so far, det får man säga.
Men nu är det dags att fjutta på de de stora blixtkanonerna.

Man vill ju avsluta sina år med rungande utropstecken.
Så vad gör en NHL-bloggare dagen före nyårsafton?
Jo, han åker till nationens huvudstad.
För här, i betongbunkern i Chinatown, spelar Washington Capitals årets sista hemmamatch.
Det kallar jag slutkläm monumentale.
Washington Capitals är ju just nu bäst i världen och spelar hockey som bubblar som den bästa champagne, sprakar som det mest spektakulära fyrverkeri och behagar som de djupaste kyssar.
Häng med, kamrater.
Det är sista festen 2015.
• • •
Youngblood, Ekan, Ondskan, Jonte, Sinatra från Örby, Kucherov…kärt barn har verkligen många namn.
Och idag – eller i alla fall dagen som just gick i Sverige – fyller min briljante podcast-partner 25!
Papa Baloo slår en trumvirvel, blåser en fanfar och hoppas på en lika yster kväll som när drajjan skvätte på The Palm i Nashville i vintras.
• • •
Det är Buffalo Sabres som står för motståndet i denna nyårsföreställning och det kan betyda fyrverkeri på fler sätt en ett.
Caps och Sabres möttes ju så sent som förrgår, i First Niagara, och då var stämningen på isen något…förbittrad.
I Washington-lägret muttras det fortfarande irriterat om att den skoningslöse Nicolas Deslauriers inte bara spöade upp Michael Latta som Mr T spöade upp Sly Stallone i ”Rocky 3” – utan dessutom firade som en laglös riddare i ”Game of Thrones” när Latta låg däckad på isen.
Vedergällning planeras och därför är Tom Wilson, av alla, center of attention efter morgonvärmningen.
– Det är personligt nu, säger han.
• • •
När jag i den dimmiga morgonen hoppar in i en taxi och ber att bli körd till Ballston Common Mall i Arlington – hem för Kettler Capitals Iceplex, där Bäckis & co tränare – frågar chauffören:
– Har du råd med det? Ballston Common är en mall för rika människor.
Jag sitter tyst i en sekund och hör mig sedan säga:
– Pengar är allt jag har.
Det är en oerhörd lögn och jag har inte en aning om varifrån den kommer.
• • •
Trotzen har kallat upp Zach Sill från Hershey också och även han tros vara angelägen om att få visa Deslauriers var det så kallade skåpet ska stå.
Hoppas han inte hamnar på sjukhus efter stridigheterna bara.
Då blir han ju – inlagd Sill…
• • •
Det är, helt förbluffande, fullsatt i Kettler under morgonvärmningen. Uppemot femtonhundra supportrar står och glanar och glor genom de hutlöst smutsiga plexiglasen.
Så blir det bra fart på träningen också.
– Nja, försöker Bäckis, det beror på att vi var lediga igår och behövde köra ett ordentligt pass.
Ah, snacka.
Jag minns allt hur redan vi stjärnor i Borlänge Handbollsklubbs Pojkar B-lag började stila när det satt folk på läktarna i Maserhallen.
Särskilt skärpta blev insatserna om Lotta och Anette var där, men det får vi berätta om en annan gång.
• • •
Brad Marchand missar Winter Classic om hans stängs av för den vidriga tacklingen igår.
Bra!
Han ska lära sig veta hut.
• • •
Bäckis och Mojo sitter på varsin sida om Wilson i Kettler och när han – förmodligen för att slipa på högerkroken – dröjer kvar på isen efter morgonvärmningen tycker de att jag ska slå mig ner.
Jag tvekar, han känns som typen som kan få ett svavelosande utbrott om han ser en korpulent journalist på sin plats, men Bäckis bedyrar att de kommer gå bra.
Men sen kommer han och en ondare blick har jag inte fått sen jag spillde RC Cola i Ekens laptop i Pittsburgh.
• • •
Just som jag skriver det här kör jag ner handen i ena kavajfickan för att få tag i snusdosan men hittar istället ett kvitto.
Det är från Manitobas, utskrivet 02.54 på juldagen.
Summa: 42 dollar.
Hm.
• • •
Chocken i Verizon Center:
De har flyttat pressingången 50 meter – och byggt ett helt nytt pressrum, där Caps-spelarnas vänner och familjer brukade ha sitt green room.
Såna plötsliga förändringar skakar vanemänniskan Bjuppie Biff i grunden.
• • •
Taddson och andra Caps-fans grymtar ju om att Burracuda Burakovsky försmäktar i en klassisk sophmore slump, men själv är han inte särskilt frustrerad.
– Det andra året är svårare, precis som alla sagt, och jag önskar såklart att jag producerat mer, men jag är ändå med och skapar chanser och laget går bra. Då oroar man sig inte så mycket. De senaste matcherna tycker jag dessutom det känts riktigt bra, säger han.
Mitt tips:
Skåningen hänger ett par ikväll.
Det är sånt som brukar hända när bloggen kommer hit.
• • •
Man får delvis gå en helt ny snitslad bana för att hitta hissen till pressläktaren också.
Chockerande.
Tack och lov är hissen i sig densamma – utan femte våning. Den finns bara inte. Man åker direkt från våning 4 till våning 6.
Jag upphör aldrig att fascineras av det.
• • •
Badtofflan Vigneault var inte nådig när han på presskonferens igår förklarade varför Kevin Hayes är petad i Tampa ikväll.
Jag skulle rentav vilja påstå att han aldrig sågat en egen spelare lika brutalt.
Men – med all rätt.
Kolla NY Post- och Daily News-blänkarna på nätet (det närmar sig värmning här, så jag hinner inte leta upp och länka…).
• • •
Mer nyheter:
De har hängt upp lagbilder på samtliga Caps-trupper sedan 1974 på en vägg bakom pressläktaren.
Fast det har jag inget emot, jag hittar ju Råttan Edberg på suddiga exemplar från tidiga 80-talet.
Han kan mycket väl vara coolaste svenska NHL-proffset genom alla tider.
• • •
För exakt år sedan var jag…här.
I Washington.
Då skulle Caps spela Winter Classic mot Blackhawks på Nationals Park och just dagen före nyårsafton var det, bokstavligen, samling vid pumpen.
Vi frös som skalade bananer i Norrlands inland för det var oförskämt skitkallt.
Nu är huvudstaden insvept i varm, suggestiv dimma – som i en tät John Le Carré-thriller.
Väldigt häftigt.
• • •
Evander Kane spelar ikväll också. Som om ingenting hade hänt. Jag kan inte riktigt fatta hur ligan och klubban tänker där.
• • •
Somligt förändras dock aldrig.
Den arga tanten, hon som helt utan anledning brukar ge bloggen arga blickar, sitter på sin plats på raden precis framför pressläktaren.
Skönt att konstatera ändå.
• • •
När bloggen dök upp i Verizon för random serielunksmatch förra säsongen vill jag minnas att han från Valbo fullbordade ett hat trick.
Just saying…
• • •
Några rader nedanför arga tanten sitter en herre med ordet ”Gothenburg” tryckt på tröjryggen.
Han lär i alla falla känna sig hemma i dimman.
• • •
Caps kan alltså ta nionde raka segern ikväll.
Vi ska ju ha det fört till protokollet också.
• • •
Jamen, då rullar vi då.
Årets sista liveblogg är här.

Häpp häpp, ikväll är bloggen i nationens huvudstad och tänker liveblogga om matchen Capitals-Sabres.
Start 01.00, svensk tid.
Intro kommer strax innan.

Mjukost.
Det är vad det blivit av Rangers kollektiva psyke.
Så fort motståndarna får momentum och gör ett eller ett par mål i rätt läge, då går lavinen och allt brakar samman.
Det har hänt gång på gång senaste månaden.
• • •
Kul för Habs att de lyckas klippa sin sex matcher långa förlustsvit, men jag sörjer lite att inte längre får haja till när jag kollar Atlantic-tabellen och ser Panthers i topp.
Men Jagr hänger nog ett par på just Montreal imorrn.
• • •
Henke blir alltså utbytt – för tredje gången på sex matcher.
Ojvoj.
Men som Badtofflan påpekar var inte han problemet ikväll heller.
– They were teeing it up from the ladies tee, konstaterar han.
• • •
Man hade på att Canucks skulle kunna få lite svårt mot Kings, ja.

• • •

Rangers kan alltid trösta sig med att nästa match spelas i Amalie Arena i Tampa.
Där brukar det ju alltid gå så bra…host host.
• • •
Nu ska jag lyssna på Motörhead och ta en jamare för att hedra Lemmy.

Åttonde raka säkrad för Capitals.
Dom är bäst – och jag ser redan fram emot ljuva junikvällar i The District.
• • •
Dan The Man ändå…vilken tur för Rangers att han är fit for fight igen!
Det är han som plaskar iväg skottet som Asta Kask-Jesper styr in kvitteringen med.
• • •
Ja, Holtby gör sig skyldig till ett grovt personrån när han, på något obegripligt sätt, tar Evander Kanes givna reduceringspuck.
Lätt en av årets räddningar.
• • •
Hörrdu, Libertines-Toby, inga synpunkter på att domarna missade McDonaghs lilla överfall på Ribero?
Tänk om rollerna varit ombytta…ho ho!
• • •
Låter som det är mycket Rangers-fans i Bridgestone.
Då blir det åka av på Broadway i natt – fast det bara är måndag.
• • •
Pratade just i telefon med en yngling i Örby.
Han muttrade surt om en Condon som ”sprattlar så förbannat i Montreals kasse…det där kan aldrig hålla hela matchen”.
Så fredlig han kan verka blir han rena Kapten Haddock emellanåt, Ekan…
• • •
Calle Järnkrok – Nashvilles egen Anton Strålman.
• • •
Bara nu inte Rangers vinner och Asta Kasks mål är avgörande svenskt moment
Det är lättare att nå Obama på telefon om kvällarna.
• • •
Nu ska jag klämma årets sista julmust.

Det är Henrik-till-Daniel-klass på Bäckis passning till Ovie vid första målet i First Niagara.
Och de har ju spelat tillsammans så länge att de börjar bli tvillingar de med.
• • •
Och apropå Ovie:
När Preds i slutet av första får powerplay står Flipper Forsberg som en annan Great Eight i vänstra tekningscirkeln och bara bombar in ettan på Henke.
Grymt.
• • •
Nämen, fan också.
Mitt i allting kommer uppgiften att Lemmy gått ur tiden i dag.
Vilket slag.
Om Lemmy kan dö, då ligger vi alla risigt till.
• • •
Dan Girardi har varit grym i Bridgestone.
Given i Rangers…
• • •
Jag tycker, apropå ingenting, att det borde finnas ett NHL-lag i Memphis också.
I New Orleans med.
Och varför inte i Austin.
• • •
Roman Josi är en helt magisk back.
• • •
Ha, Deslauriers sänker Latta i fajt – och sträcker armarna i luften med ett King Arne-skri.
Det har jag inte sedan Carcillo spelade i Flyers.
• • •
Kane får en puck i ansiktet och måste tillfälligt lämna isen.
Somliga straffar gudarna sn…nä, den ska vi kanske inte dra.
• • •
You know I’m born to lose, and gambling’s for fools,
But that’s the way I like it baby,
I don’t wanna live forever
Vila i frid, Lemmy

Det är rätt lustigt det där med hur vissa lag bara inte passar andra.
Capitals är ju – och har framförallt varit de närmaste föregående säsongerna – ett mycket bättre hockeylag än Buffalo, men som Taddson påpekar i spåret:
De har inte vunnit under ordinarie matchtid i First Niagara sedan säsongen 2011-2012.
Det är lite som att Springsteen alltid är fem plus i Göteborg, men aldrig i Stockholm.
• • •
Ja, Toby, vi har ju haft den här diskussionen tidigare så du vet att jag mest kliar mig i hjässan åt att du är så emotionell.
Framförallt förstår jag inte hur man kan bli så uppjagad i omgång…få se, vad är det…37.
• • •
Man är verkligen inte van att se Capitals utan John Carlson och jag gillar det inte.
Han är en favorit.
Dels har han de senaste åren utvecklats till rena Norris Trophy-kandidaten, dels har jag alltid tyckt att han ser jäkligt cool ut.
Man skulle nästan – nästan! – kunna säga att jag har en mancrush på honom.
• • •
UIlmark utstrålar ponuds i Sabres kasse, sin unga ålder och ringa NHL-rutin till trots.
• • •
Orlovs open ice-propp – ah.
Ren och snygg och stenhård.
Fem plus.

Det var ett tag sedan, så jag tror vi inleder kvällens korresoffa-sittning med Veckans Lista
Alltså:
The Best & sämst of everything den senaste tiden – according to Bjurre Biff.

1. Washington Capitals.
– Mid-season correction: Jag tror inte längre att Anaheim Ducks vinner Stanley Cup. Det gör Washington Capitals. Lagbygget är nu så komplett och välcoachat, matchvinnarna så många och målvakten så formidabel att de till slut betvingar sina slutspelsneuroser och går hela vägen. Grattis!
2. Showtime Kane.
– Inte sedan Jake och Elwood Blues har någon i Chicago varit på samma slags Mission from God som Patrick Kane varit den här hösten. Bad seed? Verkar så. Men spela hockey kan han.
3. Florida Panthers.
– Nu blommar löken. Vi har ett gott öga till Panthers i den här bloggen och rankar dem alltid lite högre än de flesta andra gör. Men att de efter 36 skulle toppa Atlantic Division…ja, löken blommar verkligen.
4. Braden Holtby.
– Det börjar nästan kännas som att jag smörar för omtalade Caps-fanatiker i kommentatorsspåret, men vad ska en stackars bloggare göra? Washington har just nu ligans bästa målvakt också.
5. The Sedin Show.
– Ridån är på väg ner, var inte det vedertagen sanning så sent som i våras? Daniel och Henriks replik: Bästa säsongen på tre-fyra år. Den här föreställningen är helt enkelt en långkörare av samma kaliber som ”The Phantom of The Opera” på Broadway.
6. The Arena.
– Det är en modern, snygg och flashig arena som, i det närmaste, står klar mitt på Strippen, mellan New York-New York och Monte Carlo. Barclay’s West, typ. Självklart ska det spelas NHL-hockey där om några år. Självfallet, säger jag!
7. Calgary Flames.
– Det var väl det vi visste. Det var inte, som statsnördarna belåtet tyckte sig kunna konstatera, förra säsongen som var en fluke. Det var inledningen av den här.
8. Islanders Penalty Kill.
– NHL:s mest spektakulära special teams-stjärnor bor i Brooklyn. Get this: Isles har inte släppt in ett mål i numerärt underläge sedan 25 november.
9. Road to Winter Classic.
– It ain’t HBO. Men man tittar ju ändå. Om inte annat så för att PK Subban är med. Som man trots allt fortsätter se Woody Allen-filmer för, tja, det är ju Woody. Inga jämförelser i övrigt.
10. Erik Karlsson.
– Snart trefaldig Norris Trophy-vinnare.

BU

•Columbus under Tårtan.
– Han skäller, han petar stjärnor och han försöker bygga upp sina unga spelare med hyllningar. Inget hjälper. NHL:s mest omoderna coach håller på att sänka Blue Jackets.
•Alex Burrows.
– Han såg det alltså som fair game att använda barnmisshandel som trash talk-ammunition när han mötte Patrick O’Sullivan. Vilken apa.
•Tre och en halv månad till första slutspelsomgången.
– Det är ändå onödigt mycket…
• • •
Så sent som igår avslöjades att ännu en Kane utreds för sexbrott i Buffalo.
Men när Sabres ikväll tar emot Caps finns Evander – som det handlar om den här gången – ändå på isen.
Det känns…tveksamt.
Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats och i det här fallet är inte ens polisanmälan gjord, men det vore ändå anständigt om ligan någon gång visade offren i de här i de här sortens ärenden respekt genom att inte uppföra sig som om allt bara är business as usual.
Kan jag tycka.
• • •
Var beredd på the vrede of Tobias Pettersson i kommentatorsspåret i natt.
Han är mäkta förgrymmad över att Badtofflan Vigneault petar McIlrath och Etem i Rangers bortamöte med Predators – och Pettersson tvekar som bekant inte att upplysa omvärlden om vad han tycker…
• • •
Jag finns hemma på Manhattan och låter nu denna Veckan Lista mynna ut i en Korresoffan-blogg.
Först spanar jag lite på matchen i Buffalo, sedan den i Tampa och såsmåningom de i Nashville respektive St Paul.
Are you with me?