Puh, det var inte bara en och annan hockeykrigare som var rostig efter det lilla julbreaket.
Även bloggen hade svårt att få upp rätt sorts ånga.
Jag lovar, det blir bättre när vi hörs framåt måndag-tisdag.
• • •
Aftonens verkliga behållning var Jannik Hansen borta i Vancouver.
Dansken slog sig blodig mot ribban bakom Cam Talbot i slutminuterna och tvingades ta sig ut i omklädningsrummet för sys ihop.
Men han återvände till övertidsdramat – och pangade själv in avgörandet med ett sjuhelvetes slagskott.
Hockeyspelare alltså…tuffare än Zeb Macahan!

Satan vilken fart Jason Chimera får upp när han kommer älgande i kontring, skär in framför Condon, sätter trean och ser till att Caps tar sjunde raka segern.
Han påminner i de lägena en del om Kenneth Andersson i Fotbolls-VM 1994, tycker jag.
Finare komplimang går det knappt att få.
• • •
Man såg det inte komma att Bruins skulle släppa in fem (!) Sabres-mål i trejdeperren.
Sorry, Molle.
Du får trösta dig med att det inte var måstematch…
• • •
– Jag kommer ju inte göra 20 mål varje säsong, sa Oliver Ekman-Larsson för några veckor sedan.
Jaså, inte?
Nummer åtta satt just mot LA Kings.
• • •
Detroit-Nashville, St. Louis-Dallas…det är mina matcher nu.

Det är rätt roligt i Washington nu.
På Vilda västern-sättet.
Alla skjuter från höften, anfallen ser tidvis ut som saloonslagsmål, det händer saker hela tiden.
Kan bli en tredjeperiod att se.
• • •
Jaja, Subban filmar lite.
Men det är det många som gör i den situationen.
Jag ser fram emot nästa Road to Winter Classic-Episod för att få höra vad han och Ovie utbytte för artighetsfraser strax efteråt.
Det är alltid skoj när de verkliga superstjärnorna går i clinch.
• • •
Bara för att vi pratar om honom smaskar Flipper Forsberg in sin sitt åttonde mål för säsongen.
Tänk ändå, Taddson, tänk ändå…
• • •
Ja, det verkar livat i Tampa.
Man borde kanske firat jul i västra Florida och njutit av lite kokande tårta ikväll.
• • •
Visste det, Emil.
Att du inte lär dig…
• • •
Man vill ju gärna tro att det verkliga racet inletts nu när vi passaret juluppehållet, men tyvärr.
Ännu återstår mer än halva grundserien och därmed också väldigt mycket lunk.
Först när All Star-breaket är över, i slutet av januari, börjar insatserna höjas och temperaturen stiga.
• • •
Någon lutfisk har det inte gått få fram i New York idag, men jag funderar på att kompensera med lite sushi – på delivery – här i annandagsnatten.

Som alla som sett de två inledande avsnitten av Road to Winter Classic vet tycker Habs inte att de spelat direkt dåligt under de senaste veckorna.
De kan bara inte göra mål – och har i övrigt en massa otur.
– You gotta be fucking kidding me, har PK Subban sagt fler än en gång.
Så går det att beskriva även den här förstaperioden.
Inte för att de skapar särskilt mycket, men de spelar helt OK hockey och när de i ett PP här i slutet jobbar fram ett gyllene läge tar puckfan förstås klockrent i stolpen.
Och samtidigt gör ett holiday-segt Washington mål på något som knappt ens är en halvchans.
Kort sagt:
Det är ett lag i medvind och ett i motvind som duellerar i Verizon Center.
• • •
– Here’s the best passer Washington Capitals has ever had, säger de kanadensiska kommentarer jag är hänvisad till när Bäckis har pucken.
Just så.
• • •
Nja du, Molle – det är för lite tidigt att tala om måstematcher i slutet av december.
Men visst, det är ju bra för Bruins om de vinner.
• • •
Annat inlägg från de kanadensiska kommentatorerna:
– Imagine if they hadn’t traded Filip Forsberg.
Ja, det där kommer man aldrig sluta tänka på:
Tänk om även HAN ingått i den här forwardsuppsättningen.
Då hade vi fått vänja oss vid rubriken ”Stanley goes to Washington” kring midsommar.
• • •
Teemu, jag firade jul med en illuster liten samling fotografer.
Inga svenska spelare syntes, för en gångs skull, till i trängseln runt Aquavits sillfat.
• • •
Den stora frågan vad gäller Detroit är den här:
Fick Lille Skutt Nyquist tillbaka sina däck på julafton?
En tomte från Järfälla-trakten övervägde att stoppa dem i säcken, råkar jag veta…

Jaha, det var det.
Juluppehållet kom och gick och nu är det över.
Innan någon ens hann blinka.
För mig hade det gärna fått pågå ytterligare ett dygn eller två. Det skulle liksom inte göra något om också den moderna människan fick längta lite ibland.
Men the show must go on och här har vi nu ett klassiskt annadagsrace.
Jag sitter i den omhuldade korresoffan hemma på Manhattan och tänkte åtminstone inledningsvis lägga mitt ostadiga fokus på det som händer i Verizon Center i DC.
Är det nån där ute som vill avsluta julen på samma sätt?
Just hop aboard i så fall.
• • •
Hur julen har varit här i New York?
Jotack, den blev…uppsluppen.
Julbord på Aquavit – som inkluderade en tyst ”Hej tomtegubbar” innan första snapsen – följdes rajtantajtan på Neary’s och sen ännu mer rajtantajtan på Manitoba’s.
Sen har det dock varit mycket, mycket lugnt.
Veteraner behöver tid för återhämtning…
• • •
Eftersom de tre lediga dagarna kring jul är stenhårt reglerade i kollektivavtalet är matcherna som spelas ikväll de enda på hela säsongen då gästande lag flyger in under själva matchdagen. Resten av säsongen ska de, enligt samma kollektivavtal, finnas på plats kvällen före.
Så eventuell tröghet hos era favoriter beror inte nödvändigtvis på att de ätit för mycket skinka sedan senast.
Framförallt är de normala rutinerna är uppfuckade och uppfuckade rutiner tycker NHL-spelare inte om.
• • •
Nyheten att JVM inte mer än hann börja förrän William Nylander fick ledas av isen med misstänkt hjärnskakning har inte tagits emot med muntra miner i Toronto, om man säger så.
Den schweiziska grobianens smutsiga överfall på Mini-Nyllet var under eftermiddag huvudnummer både på Toronto Suns och Toronto Stars sajter och i TSN-sändningen i eftermiddags var det flera pundits som muttrade surt om att klubbarna inte ska släppa iväg sina top prospects på dylika turneringar.
Ojvoj.
• • •
För bara någon vecka sedan framstod annandagsbalunsen mellan Capitals och Habs som rena rama seriefinalen.
Men…nä, det går inte längre att tillskriva fajten den digniteten.
Inte nog med att Caps efter sina sex raka segrar är nio poäng före, även Rangers och Islanders har de facto gått om det ruskigt formsvaga Montreal.
Likafullt:
Det bör bli en rolig match, perfekt att smälta lutfisken till.

NY RANGERS – ANAHEIM 3-2 (Slut, OT)
• • •
– Jag lade allt jag hade i det där skottet, säger Zuke innan han hastar vidare till middagen med bäste kompisen från Nykvarn.
Jotack, vi såg det.
Dansk dynamit har vi ju hört talas om, men norsk?
Ojvoj.
Inte sedan Steffen Tangstad slog ut Reiner Hartmann för 30 år sedan har en idrottsman från vårt västra grannland satt in en lika dödlig knockout.
• • •
Det var, tycker jag för väl, att båda lagen fick åtminstone en poäng med sig in i ledigheten.
För den som gått helt lottlös hade det blivit rena rama Norén-julen, ju.
Och gosch, det var inga fel på Rakells kvittering heller.
Som de skrev på Ducks twitter-konto:
Rik Rak Attack!
• • •
Det är en djupt lättad Henke som sitter och lindar tejpen av fotlederna tio minuter slutsignalen.
Främst just för att han får gå till julvila med en vinst under bältet – men också för att Hagge inte gjorde mål.
– Han hade ett läge, men då spelade han vidare. Det var för väl, om han gjort mål hade jag fått slå honom på käften, flinar han.
• • •
Lille Fridolf lägger inte sina knubbiga fingrar emellan när han kommenterar de exklusiva julklappar först Josh Manson och sedan Jiri Sekac (”sämst i hela NHL”, som blodtörstiga skjutjärnet Ekeliw kallade honom i podden idag…) bjöd Rangers på.
– Det här är NHL. Inte B-juniorligan för 14-åringar. De måste hitta på något bättre när de ska spela ut pucken ur egen zon, säger han.
Pang!
• • •
Åh, jag är en setimental sälle och gillar verkligen den här kvällen, när alla tar i hand och önskar varandra happy holidays.
Jag ska snart göra detsamma här i pressrummet.
• • •
Henkes jul?
Ikväll middag med Hagge och Zuke och vilka fler det nu är som vill träffa Nykvarn-geparden, imorgon julmiddag med hela laget, på julafton svensk familjejul och på juldagen amerikansk dito.
– Schemat är späckat, konstaterar han.
I sanning.
• • •
Ja, jag ska inte bara gå runt här i pressrummet och önska deadline-stressade murvlar happy holidays.
Jag ska säga det åt er också.
God jul, världens bästa läsare.
Hoppas ni får mycket paket, mycket julmust och mycket vila och för allt i världen:
Don’t forget the cannoli.

Tjong i medaljongen, Zuke avgör på övertid – med norsk dynamit rakt upp i nättaket.
3-2.
Hörs om en stund.

NY RANGERS – ANAHEIM 1-1 (Period 2)
• • •
Hej tomtegubbar.
Låt oss, indeed, lustiga vara.
Det har verkligen sitt underhållningsvärde att se två lag så skröpliga och nervösa försöka sort it out.
Bra hockey är det ju inte, och mål blir det inte, men det är nåt kittlande med den förtvivlade desperationen i praktiskt taget varje sekvens.
De vill så mycket men kan – för tillfället – så lite .
• • •
Rangers powerplay är Tjuren Ferdinand.
Det sitter under sin korkek och luktar på de små blommorna och såvida inte Vigneault kan få en geting att sticka det i arslet lär fansen här i Garden snart gråta lika desperat som den stackars matadoren.
• • •
Hampus Lindholm skjuter på Henke efter avblåsning – som jag älskar att göra i EA Sports.
Det brukar man få betala för, även om Hampus till skillnad från mig inte gör det avsiktligt.
• • •
Tomten som hälsade på bloggen före matchen leder nu en munter T-shirt-toss till Springsteen-versionen av ”Santa Claus is Coming To Town”.
Jag känner mig i alla fall lite delaktig.
• • •
JT Miller slåss som man gör på skolgårdarna i East Palestine i Ohio när han, något oväntat, går upp mot grinige Kesler och klarar sig därför riktigt bra.
• • •
Öh, det ser inte ut som det blir några samtal till Michigan-trakten ikväll.
Wings sitter tydligen redan vid julbordet och snapsar.
• • •
Hör plötsligt ett buttert ”horseshit” från högerflanken.
Det är min ständige pressläktargranne Dave Lozo som försöker ta fram special teams-uppgifter på statssidan på nhl.com och den är verkligen källa till frustration sedan senaste omgörningen.
• • •
DJ:n spelar både Bowie och Clashs ”Brand New Cadillac” i mittperioden.
Han är därmed ursäktad.
• • •
När Lundqvist lämnar målgården tystnar gudarna, som det gamla ordstävet lyder.
• • •
Alla spelare, utan undantag, reser sig och slår klubborna i isen eller sargen när Mark Messier dyker upp i jumbon.
Mm, är det någon de som håller på med den här sporten har respekt för är det The Captain.
• • •
Jag har alltid undrat vad som egentligen är tyngst, bullshit eller horseshit.
Horseshit, har jag kommit fram till.
Det tar man fram när nåt är ännu värre än bullshit.
• • •
Övertid…är det inte upplagt för det?
• • •
Nu är tydligen kaffet slut här uppe.
Horseshit!

NY RANGERS – ANAHEIM 1-1 (Period 1)
• • •
Jaha, det är det här som händer när två svarta hål kolliderar.
De tar, med all uppdämd negativ energi, ut varandra.
Det är som att hålla en magnet mot en annan.
Men igen:
Something’s gotta give.
• • •
När Perry hittar en lös puck mitt i slottet och lätt som en plätt kan piska in den bakom Lundy påminner hemmaspelarna om förvirrade åskådare som är här för första gången och strax före nedsläpp står med biljetter i näven och inte kan hitta sin läktarsektion.
Herregud.
• • •
Ojvoj, inte ens tomten delar ut så mjuka paket som det Josh Manson räcker över åt Brassard vid kvitteringen.
Värsta indianen sedan han som ville ha mamma Macahan genom tvångsgifte.
• • 
Välkommen tillbaka, hälsar Chris Summers och sänker Hagge med en sjujävla open ice-propp.
Hallå.
• • •
Igen:
En nationalsång långsammare än John Scott.
Dom måste tala om det där med vrålaporna som får komma hit och sjunga.
• • •
Nå, TP, Chris Stewart var sämre än den trasiga dockan ”Tomtarnas verkstad” igår, så jag förstår att Lille Fridolf inte ens vill se honom i närheten av Garden-isen.
• • •
I en reklampaus hyllas Hagge med en liten jumbotron-hälsning och möts med rungande jubel från läktarna och klubbklapp i isen från bägge lagen.
Nykvarn-geparden vinkar glatt till sina gamla fans.
Där blir bloggen nästan lite rörd.
• • •
Den som sköter PA:t på Garden ikväll vräker på med så mycket bas att vi som sitter här hotas av bråck på kroppspulsådern.
Ska det vara nödvändigt?
• • •
Självaste F. Murray Abraham är in the house – och poserar med Rangers vintage-jersey i jumbon.
Något oväntat – och applåderna är hjärtliga.
Med tanke på vilket antiklimax säsongsfinalen i ”Homeland” i söndags utgjorde borde dom bua istället.
• • •
Här försöker vi ha julfrid, men redan efter några minuter är Tobias lika rasande som Kalle Anka när hackspetten far runt och inte låter sig fotograferas.
Ha ha.
Men icing eller inte – man ska fortsätta spela, Tobias, inte utgå från att domaren blåser.
• • •
Nu ska jag låtsas att de har pepparkakor i den lilla kaffeskrubben.

Redan när bloggen träffade Carl Hagelin i en hotellobby i Orange County i september talade han förväntansfullt om kvällen vi nu har framför oss New York City.
– Sista matchen före juluppehållet möter vi Rangers på Garden…det ser jag verkligen fram emot, sa den gamla blåskjortan som just hade blivit anka med en drömsk Thousand Yard Stare.
Då kändes den – säsongens första showdown mellan Rangers och Ducks – oerhört avlägsen.
Jag menar…22 december.
Skulle ju ta en evighet.
Men här är vi nu.
Dan före dan före dan, när världens bästa hockeyliga samlar sig till en sista utandning innan det efterlängtade jullovet och den älskade Hags gör comeback i The Woooooorld’s Most Famous Arena.
Och i själva verket kom vi hit fortare än det vanligen tar honom att rusha från blålinje till blålinje.
Absurt, faktiskt.
Men andemeningen i framtidsvisionen den 26-årige Nykvarn-geparden formulerade kvarstår.
Tonight’s The Night.
• • •
Det blev knas med tunnelbana även under resan tillbaka från Brooklyn igår kväll.
Jag tog fel tåg och hamnade till slut här, på Penn Station.
Som om jag inte ser nog av de här kvarteren…
Idag tar jag konsekvenserna av dessa kollektivtrafik-floppar och promenerar hit i det ljumma decemberregnet.
Och som en uteliggare som ser mig kommande flåsande längs 34:e gatan belåtet konstaterar:
– Du kan behöva gå lite.
• • •
Den där eftermiddagen i september, när Hagge just hade avslutat träningscampens andra pass och satt och smuttade på sitt te (jo, te; don’t ask…) i en mjuk soffa medan den sydkaliforniska solen gnistrade i poolen utanför panoramafönstret, trodde vi båda att såväl hans nya som hans gamla lag vid det här skulle tillhöra ligans absoluta elit och utkämpa rena rama seriefinalen ikväll.
Där tog vi, om man säger så, fel.
Bägge två befinner sig tvärtom i panikartad kris och om det inte varit för att Rangers under den inledande grundseriemånaden tack vare Henke lyckades ta fler poäng än de egentligen förtjänade hade detta snarare varit bottenfinal.
Det känns närmast som att två svarta hål är på väg att kollidera i den mörka rymden.
Då vet ingen vad som händer.
Men – something’s gotta give!
• • •
I den lätt julrusiga podcast jag och Youngblood spelade in idag tillägnade jag min Tampa-konnässör till partner några Arne Hegerfors-inspirerade rim och var så nöjd med dem att jag måste få återge ett par för er.
Som denna:
”Här får du en lampa
Du som håller på Tampa”
• • •
– Det är fortfarande för mycket upp och ner från byte till byte. Vissa stunder spelar vi riktigt bra och är då ruggigt svåra att ha kontroll på. Sedan tappar vi plötsligt allt och blir istället ligans lättaste lag att spela med.
Så sammanfattade Hagge läget för bloggen efter den bistra förlusten mot Islanders igår.
Och sen undrar ni varför jag saknar honom?
Såna citat är det ingen annan som levererar.
• • •
Nästa Ekeliw-rim – apropå hans farhågor om att Stamkos kanske lämnar nordvästra Florida:
”Här har du kniven
Du kan sticka i Steven”
• • •
Idag blir det regelrätt mediascrum när Ducks två timmar före matchstart tar ut Hagge i korridoren utanför gästernas omklädningsrum för en meet-and-greet med de gamla bekanta nunorna i New York-media.
– Jag fick fler frågor nu, flinar han åt bloggen, än jag fått sammanlagt under hela säsongen.
Well, it’s a sort of homecoming.
• • •
Ytterligare ett rim till Ekeliws ära:
”För sommarn, en jolle
Du kan segla med Strålle”
• • •
Det känns inget vidare när jag bara ett par timmar före St Louis julfajt i Boston råkar fickringa till den som står högst upp i kontaktlistan.
Alex Steen, heter han nämligen…
• • •
Rent hockeymässigt kan enstaka cyniker kanske tycka att det inte riktigt finns fog för den mediala upphetsning som föräras Hagge.
Men han var en exceptionellt omtyckt karaktär i New York, både bland murvlar och lagkamrater.
– Ja, han är en av de bästa lagkamrater jag nånsin haft. Han blev verkligen en del av familjen, säger till exempel Derick Brassard.
Ibland handlar det helt om mer än vem som vinner poängligan.
• • •
Uppesittarkvällen till ära har bloggen försökt piffa till sig lite.
Jag uppträder i mörkgrå kostym, vit skjorta och slips i olika grå nyanser.
Very Bobby Baccala en lördagkväll på Bada Bing.
Ett problem bara:
Kragen vill inte ligga still, den böjer sig envist som Mats Zuccarellos klubblad.
Några tips på hur det lilla I-landsproblemet ska lösas?
• • •
När slutsignalen gått ikväll och jullovet officiellt börjar är spelarna plötsligt fria och kan göra precis vad de vill några dygn, klubbarna har ingen rätt att lägga sig i nånting.
Så en som Hagge stannar i sin gamla hemstad ikväll och går ut med buddies som Zuke och Lunkan.
Det kommer, gissningsvis, bli ystert.
– Fast jag åker tillbaka till Kalifornien i morgon och firar jul där, upplyser han om.
Synd.
Vi har en stol över vid vårt bord på Aquavit på julafton och även där blir det, garanterat, ramalama.
• • •
Det är fullproppat med scouter på pressläktaren ikväll.
Tretton lag – Bruins, Blackhawks, Red Wings, Sabres, Coyotes, Maple Leafs, Avalanche, Canadiens, Stars, Capitals, Flyers, Lightning och Hurricanes – har ögon på plats.
Och ja, är det några lag som det torde kunna gå att trejda hejvilt med just nu är det Rangers och Ducks.
• • •
Förr om åren hände det till och med att en och annan spelare hängde med bloggen upp till Elaine’s efter den här sista urladdningen innan juluppehållet.
Inga namn – men kypare och bartenders som huserade på 88:e gatan på tiden frågar fortfarande hur det där med den där ”otroligt trevlige” Fast Freddy Shoestring…
• • •
– Men vad fan….står han fortfarande här och pratar?
Corey Perry tror inte riktigt sina kanadensiska ögon när han för tredje gången passerar mediascrummet runt Hagge.
• • •
Det känns som duellen mellan Stars och Blackhawks i Big D senare ikväll kan bli en verklig julklapp för alla som älskar hockey.
Visst är ni schyssta och servar med frekventa uppdateringar i spåret när den börjar?
• • •
En tomte i Rangers-jersey går förbi när jag står och väntar på hissen upp till pressläktaren.
– How you doin’, säger han.
Vad fan – kan jag inte få ett ”ho ho ho”?
• • •
Stålberg får inte spela ikväll heller och det förstås: Varför ändra i ett lag som spelade sån drömhockey som Rangers mot Washington…
• • •
Elaine’s finns inte längre, men om jag bara kan finta bort redaktör Hagman – han som ska ta emot referat i ottan på redaktionen – är det inte omöjligt att vi firar in jullovet efter slutsignalen även ikväll.
Några jamare på lämplig lokal skulle vara rena drömmen efter de senaste veckornas rush.
• • •
Jag försökte få in coach Cooper – som Ekeliw beundrar big time – i ett av de där rimmen också, men det blev FÖR dåligt.
Fast…okej då.
”Du som håller honom kär
Här är en bok av Co-Pär”
Usch.
• • •
Åh, Rangers spelar i vita tröjor – och Anaheim sportar de brandgula tredjeställen.
Det känns nytt och fräscht och härligt att få se nåt sånt här!
• • •
Naturligtvis hade det här, sett till kombattanternas prekära läge, varit en viktig match vilken kväll som helst, men så här på tröskeln till lovet står mer än bara två extremt viktiga poäng på spel.

Det handlar om hur de inblandade kommer att må under sin korta semester.
En seger skänker nödvändig frid, en förlust förstör hela julen.
Varsågod och skölj.
• • •
Det slår blixtar om Hagge under värmningen.
• • •
Okej, en sista hockeyeruption innan Stilla natt.
Sätt på er tomteluvan och häng med.