Star Wars Night i Newark, del 5 – The End

NEW JERSEY – DETROIT 3-2 (Slut, OT)
• • •
Ja, ett lätt utmattat Detroit tappar ledningen i tredje och självfallet:
Det blir övertid.
För trettonde gången – vilket ju nästan, helt absurt, är snudd på hälften av alla matcher.
Den här kvällen är The Force dock inte på Yodas och Chewbaccas sida, Darth Vader Palmieri blir matchhjälte för Imperiet när det är 40 sekunder kvar av förlängningen.
Men det är inte alltför deppigt i gästernas omklädningsrum. Tre poäng på ett dygn är ändå ett helt OK facit – och det är poäng i tretton matcher i rad också.
• • •
Ibland krävs det så lite…
Ikväll börjar jag till exempel nästan tro på gud bara för att Transit-tåget tillbaka till Manhattan glider in på Newark Penn i samma stund som jag kliver ut på perrongen – och när jag tjugo minuter senare springer rakt in i en ledig taxi på 33:e utanför Penn Manhattan stryker jag ”nästan”.
• • •
Lille Skutt Nyquist har fortfarande inte fått tillbaka sina däck från vem-det-nu-var-som-bytte dem – och kör således fortfarande runt i Michigan med lime-gröna fälgar..
– Jag hoppas att mina gamla däck kanske blir en julklapp, suckar han.
Dream om, säger bloggen…
• • •
Det är svenskar i min tågvagn på väg tillbaka till Manhattan.
– Vilken rolig match det var, säger någon på klockrent Skellefteå-mål.
Där är vi inte överens.
• • •
Jag har bara hunnit se några minuter i början av tredje från Edmonton på tv:n, men kan ändå dra slutsatsen att Dan Girardi plötsligt blivit Wade Redden.
Dags att leta lägenhet i Hartford, Danny.
• • •
Jag trodde Hästpolo blev lite sur för att jag rapporterade om däck-gate här i bloggen – och det var det tydligen meningen att jag skulle tro.
– Ja, nu sitter ju han och skrattar och tycker att han kommit åt dig. Strunta helt i det. Han blir aldrig sur, säger Zäta.
Det ska jag komma ihåg…
• • •
Men ankorna, vad sysslar dom med nu då?
Såna här plattmatcher har de inte råd med längre.
• • •
Tack för ikväll, mina buddies.
Vi får ses när vi hörs nästa gång, för som sagt – nu är det i den andra bloggen det kommer svänga ett tag.

Star Wars Night i Newark, del 3

NEW JERSEY – DETROIT 0-2 (Period 2)
• • •
Javesst, för att citera Svennis.
C-3PO Kronwall spelar till Chewbacca Zetterberg och han vallar snabbt vidare till Yoda Nyquist, som likt Luke Skywalker sträcker fram ljussvärdet och sätter ettan.
Det var just så regissör Biffen – också känd som Nedre Tjärnas George Lucas – hade tänkt sig.
• • •
Ser jag rätt, tar Sather emot hyllningarna i Edmonton med cigarr i näven?
That’s my stealth-flygare.
• • •
Sedan är det gravt demoraliserande för Devils när Jimmy Howard rånar Cammalleri i numerärt underläge – och Techno-Tomas ökar på till 2-0 med veckans vackraste skott i anfallet därpå.
• • •
Ännu så länge är det ingen som förväxlar Blandisi med Wayne Gretzky, men han tar i alla fall för sig kaxigt och bra i närkamperna.
Själv hade jag som 21-åring åkt omkring och bett om ursäkt för att jag tog utrymme av de stora pojkarna.
• • •
Jisses, Howard har verkligen Cammalleris nummer.
Trippelräddningen här i slutet håller rena rama Per-Ragnar Bergkvist-klassen.
• • •
Åh, FivePoints, Taggen.
Där har vi ett namn som väcker vackra minnen till liv.
Vilka strider som rasade i spåret på hans tid.
• • •
Nu kom den klassiska ramsan i The Rock:
– Rangers suck!
Att lede fi från Manhattan befinner sig i västra Kanada är självfallet ovidkommande, han ska veta att han suger ändå.
• • •
Vad gäller Konsertpianisten kan jag dock avslöja att han håller just konsert – en julvariant – på Scandinavia House på Park Avenue på söndag.
Så den som är i stan kan ju dit och berätta att vi saknar honom i spåret.
• • •
Jag hade gärna hört Ken Daniels jubel när Techno-Tomas hängde den kassen.
Han måste ha börjat tala i tungor.
• • •
Nu är det stor risk att Biffen går och piggar upp sig med en glass.
Det nya livet ska, som vanligt, börja först efter nyår…

Star Wars Night i Newark, del 2

NEW JERSEY – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
John Moore, backen, zickzackar sig i ett powerplay fram i friläge och håller sånär på spräcka Jimmy Howards nolla.
Annars händer det inte så mycket att det stör.
Felpassningarna är många, slafsigheten i uppspelen tangerar det komiska och skotten sitter nästan undantagslöst utanför.
Men vi kan i alla fall slå fast att det är jämnt.
• • •
Enligt den vinjett som, på klassiskt Star Wars-vis, rullar på isen under matchintrot är Red Wings The Dark Force och Devils den Rebel Alliance som ska slå tillbaka mörkret.
Nåja.
• • •
De bjuder på förträffliga popcorn med cheddar-smak på pressläktaren i afton.
Allt har blivit så mycket trivsammare sedan Uncle Lou släppte sitt grepp om den här organisationen.
• • •
Det är lite underhållande när The TooToo Train blir tacklad över sargen och hamnar inne hos Johnny MacLean i det lille kommentatorsbåset.
• • •
Var är Victor Hällegerd?
Vi kan inte sitta här och titta på Devils utan att han sufflerar i spåret.
• • •
Hälsar på Wings målvaktscoach Jim Bedard och att han säger ”Systembolaget” när han ser mig är inte så förvånande, det gör han ju alltid.
Däremot blir jag något paff över att Jakub Kindl, som står intill honom, plötsligt avlossar ett ”tjena, tjena” på låtsas-svenska.
• • •
Sorry, John J. Jag envisas med att blanda ihop dig med salig John L Byström, chefredaktör på saknade poptidningen Sound Affects.
• • •
Snacka om att man har Stars Wars-signaturen på hjärnan nu.
• • •
Nja, Taggen, ska jag leta rätt på Abbe i pausen får jag gå långt.
Han är väl upp i Albany nuförtiden.
• • •
Jag vidhåller att ”faceoff violation” låter som något dom dömer sexbrottslingar för i amerikanska domstolar.
• • •
Nu får Lille Skutt börja använda klubban som Luke Skywalker använder det där ljussvärdet, så det blir lite action i den milda Jersey-kvällen.

Star Wars Night i Newark

Hello from the other side, som Adele sjunger.
Bloggen har korsat Hudson River och satt sig till rätta i The Rock för att se New Jersey Devils spela mot Detroit Red Wings.
Det borde kunna bli rätt kul och jag hoppas – kort intro till trots; sorry, fredagstrafiken var en bitch och ankomsten blev skandalöst sen – att jag får sällskap av världens bästa läsare.
• • •

– Tänk om dom höll på med sånt här tjafs även i NHL , vill jag minnas att jag skrockade när jag ifjol var på AHL-match i Toronto och Marlies ställde till med Star Wars Night.
Well, gissa vad det är i Newark ikväll?
Star Wars Night.
Hm.
Men det är klart, ska man nu ha en sån ska man förstås ha det när Red Wings gästar.
Lille Skutt – ni vet, Hästpolo-Gustav – är ju NHL:s egen Yoda
• • •
Fina Devils ändå.
Jag har, skämsigt nog, bara utnyttjat min säsongsackreditering en enda gång den här säsongen och det var för två månader sedan.
Ändå står min gamla stol och väntar på mig i ute på pressläktarbalkongens internationella flank.
I’m not worthy.
• • •
Och när han låter skägget växa är det rätt mycket Chewbacca över kapten Zetterberg också.
• • •
Den gången i oktober avgjorde Adam Larsson en inte alltför underhållande batalj mot Arizona på övertid och efteråt spände han ögonen i bloggen och sa följande:
– Vi är mycket bättre än vad experterna tror.
Och det verkar som att den unge resen från Västerbottens visste vad han talade om.
Devils är säsongens stora positiva överraskning. Inte nog med att de med 28 matcher spelade har häng på en slutspelsplats, något jag aldrig, aldrig hade kunnat föreställa mig på förhand. De spelar kvick, aggressiv och fin hockey också.
Heja, faktiskt.
• • •
Kronwall?
Ja, han är Detroits C-3PO.
Välartikulerad och trevlig och alltid välputsad i sin framtoning.
• • •
Now, det är inga fel på Red Wings säsong så här långt heller.
De har tagit poäng tolv matcher i rad, vilket är bästa sviten sedan 2010, och vinner de även ikväll är det plötsligt bara två poäng upp till Montreal på förstaplatsen i Atlantic-divisionen.
Känn på den.
• • •
Jabba The Hutt är med också, jodå. Bacon Andersson heter han. och Big E har vissa drag gemensamma med Liam Neeson så han får kvällen till ära tjänstgöra som Qui-Gon Jinn.
• • •
Tunga jobsposter för Devils – vare sig Travis Zajac eller, särskilt svettigt, Adam Henrique kan spela.
Det öppnar istället för 21-årige talangen Joseph Blandisi.
Han debuterar ikväll.
• • •
Det känns som att vi pratat en hel del om Red Wings-kommentatorn Ken Daniels i bloggen på slutet, så jag blir gott humör när jag en dryg timme före matchstart ser honom och Ken Holland sitta och peta i varsin sallad i pressloungen,
Han ser lika avslappnad ut som han låter under sändningarna.
• • •
Passande att Joseph Blandisi spelar i just Devils.
Det låter ju som namnet på en Sopranos-karaktär, typ sån som ingår i Richie Apriles crew.
• • •
Jag har ryckningar i höger ögonlock just nu.
Mycket irriterande.
• • •
Apropå kommentatorer – vad tycker ni Devils-fans om att Steve Cangialosi tagit över helt vid micken?
Jag har alltid uppfattat honom som lite valpig och lättviktig och saknar gamle Doc.
 Däremot är ju Ken Daneyko som ett jädra bisittarlyft efter alla åren med Chico.
• • •
Stealth-flygaren, Glen Sather, hyllas alltså vid en ceremoni före matchen i Edmonton i natt.
Välförtjänt är bara förnamnet.
Han lotsade Oilers till fem Stanley Cup-titlar, mind you – först som både coach och general manager, sedan enkom som GM.
Till och med John L måste ge honom lite cred…
• • •
Vill redan nu förvarna om att det blir stiltje i den här bloggen den kommande veckan.
Jag flyger till Vegas på söndag och ska sedan bevaka val ett tag.
Men hey, det blir desto mer aktivitet i grannbloggen så hälsa på i den istället.
• • •
Det får ses som snudd på sensationellt om det inte blir övertid ikväll också.
Red Wings matcher pågår som regel alltid i 65 minuter.
• • •
Vem som är själve Darth Vader har jag inte kommit på ännu.
Har vi några förslag?
• • •
Fan, mistluren de använder för att fira mål i The Rock – och testar när jag sitter ensam i mörkret på pressläktaren och skriver intro timmen innan värmning – är lika skrämmande som kanonerna i Columbus.
• • •
Vad glad jag blir att se Tyler Kennedy.
En mångårig bloggen-favorit, det.
• • •
Wings spelade ju även igår och hade därför ingen morning skate här i morse.
Ifall ni undrar varför jag inte har några nya visdomar från Lille Skutt på lager.
• • •
Nä, nu kör vi.
May the force be with you.

Korresoffan boogie, del 3

Och vad gör Dennis Rasmussen om inte mål direkt?
Så kliver man in i NHL!
• • •
Ja, nä, även om de får iväg betydligt fler skott än Wings ikväll är det ju tydligt att Caps inte riktigt är i samma slag som för tre-fyra veckor sedan.
Men jag håller ändå – för en gångs skull – med Mike Milbury:
Washington Capitals har aldrig haft ett bättre lag än det här.
Den här lilla funken har de ju snart tagit sig ur och sen blir de fan inte att leka med.
• • •
Erik, det är säkert fem år sedan jag sammanställde den där listan över smeknamn och jag har inte tid att leta på den nu, men du behöver den inte.
Dels är de flesta påhitten på den inaktuella idag – och särskilt många nya har som sagt inte tillkommit sedan dess.
Det enda du behöver veta är att Gustav Nyquist kallas Hästpolo, Lille Skutt och Gröna Lyktan.
• • •
Ja, lite konstigt är det ju att Detroits egen Ken Daniels får kommentera på en sån här ”rikssändning”.
Men det kanske innebär att han likt Kenny Albert befordrats och ska testas av NBC.
Vore inte mer än rätt.
• • •
Bara en utvisning per period i Washington – båda på Wings.
Det vittnar om att matchen inte har den nerv jag hade förväntat mig.
• • •
Daniels glömmer dock att det han inte tjänstgör för Fox Detroit och blir lite väl till sig när Wings har målchanser.
• • •
Wings-Caps…det vore ett väldigt, väldigt roligt slutspelsserie.
• • •
Nu kommer den sötsure räkan!

Korresoffan boogie, del 2

Jag kan väl inte säga att jag får torkar kinderna rena från tårar för att jag inte sitter i hallen och upplever den här tillställningen live, men lite frustrerande är det.
Helt okej match, ju.
Och tisdagkvällar i december är alltid bra på Old Ebbitt…
• • •
Om han bara börjat lika tidigt som gamla EPA-traktor-raggare i Borlänge – alltså i 16-årsåldern – hade Zäta mycket väl kunnat vara farsa åt tidiga Calder Trophy-favoriten Dylan Larkin.
Ändå har de utvecklat förträfflig kemi och börjar se ut som ett klassiskt radarpar.
Passningen the kid slår till the captain vid kvitteringen håller ju Seguin-Benn-klass.
• • •
Hemmalaget har plötsligt mycket att fira i Verizon Center.
Justin Williams står för sin 600:e poäng och Mojo Johansson sin 200:e – och samtidigt spelar Bäckis sin 600:e match.
Hurra för samtliga.
• • •
Det blir klassisk chinese på delivery ikväll, sån man äter ur små vita kartonger som skänker stark Lou Reed-feeling.
Mycket lite ÄR lika mycket New York.
• • •
Hörde nåt om att Red Wings ville ha en bra start i huvudstaden.
Efter exakt 43 sekunder har Game 7-Williams gett Washington ledningen.
Ojvoj.
• • •
Ännu en svensk gör NHL-debut för Chicago Blackhawks i natt.
Dennis Rasmussen.
Dessutom spelar David Rundblad efter att ha suttit på pressläktaren varenda match sedan 29 oktober.
• • •
Det verkar ha varit förgäves, men det såg rätt coolt ut när Bellemare och Giroux kom två-mot-noll i numerärt underläge och fixade Flyers första mål.
• • •
Sant som dom säger i sändningen, att Bäckis och Green tidigt blev bästa polare. Och tillsammans med The Great Eight bildade de under de där unga ljuva åren den mest spektakulära trio Washington sett sedan Nixon, Haldeman och Erlichman.
• • •
Nej, det var ju inte alls förgäves i Philly.
Kvitterat av Flyers nu.
Så kan det gå.
• • •
Hästpolo kommer göra ett idag med, bara så ni vet.

Korresoffan boogie

Jag och mina optimistiska utspel…
Det sades något om ”spännande saker i veckan” i slutrapporten i söndags, inte sant?
Well, meningen var i alla fall att jag skulle klippa Capitals och Red Wings i Verizon Center ikväll och jag såg verkligen fram emot det – det kliar i resnerven! – men andra saker och andra typer av jobb kom tyvärr i vägen.
Så under förmiddagen fick jag skicka ett tyvärr-har-fått-förhinder-mail till den förtjusande människan som sköter ackrediteringarna åt Caps och nu sitter jag här i min gamla – nåja, så gammal är den ju inte – soffa i östra Midtown och känner mig småbitter.
Sorry.
Vi får försöka göra det bästa av situationen och kompensera med en tv-blogg.
Är någon med?
• • •
Vi var rätt många som anade att Semin och Therrien inte var ett marriage made in heaven. Vore jag sån skulle jag rentav kunna hänvisa till stora säsongstipset – som det för övrigt känns som det bara var häromveckan jag publicerade; satan vad tiden går.
Mycket riktigt.
Den ryske bohemens Montreal-saga är över, han har skickats till AHL – och ingen plockade honom på waiver.
Att det skulle behöva gå så för en så excellent begåvning.
Men finns inte karaktären så gör den inte.
• • •
Nu är det bara två veckor kvar.
Sedan har vi midvinter – och därefter vänder det och blir ljusare igen.
För mig är det lika psykologiskt viktigt som ett ledningsmål tre sekunder före periodpaus i en Game 7.
• • •
De återkommande blodpropparna tvingar Pascal Dupuis att knyta av sig grillorna för gott.
Trist.
Han verkar vara en osedvanligt hyvens snubbe, hade några riktigt produktiva år och kan vara den winger som funkat allra bäst ihop med Sidney Crosby.
Men han riskerar i princip livet om han fortsätter spela, så det finns inget annat val än att sluta.
• • •
Extrakrydda i nattens omgång:
Mike Green återvänder till Verizon Center för första gången.
Jag utgår från att han som allra minst föräras en jumbotronhyllning under matchens gång.
De sista åren gick det kanske lite si och så, men under de där exalterande säsongerna när Capitals om inte annat utgjorde hockeyvärldens mest underhållande shownummer var han en av ligans allra mest dynamiska och flashiga backar.
• • •
Vi har fortfarande inte sett en snöflinga i New York och efter fjolårets bibliska helvete till vinter är åtminstone jag oerhört tacksam för det.
• • •
Är det nån som till äventyrs har några ämnen ni vill att jag och Örby-Tarzan tar upp när vi spelar in ny podcast imorrn?
Just let me know.
• • •
Mitt upplägg för kvällen är detta:
Jag värmer upp med en period Flyers-Islanders, sedan fokuserar jag hårt på Caps-Wings, för att till sist avsluta med lite Blackhawks-Predators.

Guldkant på grundserielunken, del 5 – The End

NY RANGERS – OTTAWA 4-1 (Slut)
• • •
Finns inte så mycket att säga om det där.
Rangers bevakade en ledning bättre än de gjort på hela säsongen, medan ett slitet Ottawa aldrig riktigt kom upp i normal standard.
• • •
– Det är rätt psykologiskt när deras coach snackar till sig en utvisning och vi gör mål på den, konstaterar Henke.
Ja, Cameron borde ge sig själv en bäsa i kinden.
• • •
Huvudvärken har i det närmaste släppt av sig själv, men Eken står och trampar och menar att vi måste gå på en fransk krog på Park Avenue och äta nu.
Så, ja, det är bara att rätta till skjortkragen och följa med.
• • •
I Veckan händer det, om allt går som planerat, lite roliga saker här i bloggen.
Stay tuned.

Sida 766 av 1355