Simmonds sätter 3-0 i tom kasse och Flyers tar mycket rättvist sin första grundserieseger på Manhattan sen 2011.
En liten avslutningsskvätt kommer här senare.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 0-1 (Period 2)
• • •
Gästerna från City of Brotherly Love har alltså ryckt åt sig ledning.
Helt logiskt.
Det är fortfarande en skräpmatch, men Flyers känns mycket hetare och skapar betydligt hetare chanser.
Om det inte varit för att Raanta är minst lika bra som Talbot när han stod för sina mest hyllade inhopp hade det lika gärna kunnat vara 0-3.
• • •
Intressanta möten backstage i pausen.
Först springer jag in i Ron Hextall på toan. Sedan kommer Craig Berube – som vanligt på plats som scout för Team Canada – stövlande i korridoren utanför.
Det är lite som att träffa Sydkorea och Nordkorea på samma fest.
Vem som är vem överlåter jag åt er fina läsare att avgöra.
• • •
När delar av publiken, med all rätt, börjar skandera ANTTI, ANTTI, ANTTI är det några lallare vid sidan av pressläktaren som kör det vanliga HEN-RIK och således inte noterat att det är finländaren som står idag.
Humor.
• • •
Det är en riktigt saftig räkmacka Matt Read brer åt Simmonds vid ledningsmålet.
Så ska det se ut.
• • •
En Gris-Olle av seniormodell får plötsligt ett utbrott på sina fellow åskådare och börjar gapa och skrika om att han sett varje goddamned match på Garden sedan 1946 (!) och aldrig sett en så trög, seg och tystlåten samling som de har omkring sig idag och nu får väl alla för fan se till att vakna.
Det finns alltid nåt att bli road av här.
• • •
Så sent som i natt, när dagen-efter-oron gjorde det omöjligt att sova, såg jag Steven Schirripa, alias Bobby Baccala, mördas å det brutalaste när han skulle köpa ny modelljärnväg i Jersey.
Nu sitter han, visar det sig i en jumbtron-inzoomning, på Garden och ser glad ut.
• • •
Flyers har inte vunnit en grundseriematch på Garden sedan 2011, om jag förstått saken rätt.
Men såvida inte dramatisk scenförändring äger rum i tredje bryter de den sviten idag.

NY RANGERS – PHILADELPHIA 0-0 (Period 1)
• • •
Ja, så var det med den Thanksgiving-friden.
Dylan McIlrath manglar Nick Schultz med årets bomb till tackling i Garden, Luke Schenn takes offense och själva helvetet brakar loss.
Kul.
Jo, faktiskt – det var precis vad en i övrigt typiskt sömnig och slafsig matiné på fel sida om en back-to-back, för båda lagen, behövde.
• • •
Första halvan är det bara Flyers och andra, nästan, bara Rangers.
Men bortsett från när Mason avväpnar Dominic Moore med en hisnande pokecheck, och när Brassard får hjälpa Raanta med en räddning, är det kliniskt fritt från farliga lägen.
• • •
New York-fansen börjar fatta tycka för McIlrath, om man säger så.
De har inget emot att den 23-årige först tacklar Shultz till nästa tisdag, vinner även det slagsmål som följer – och indirekt ser till att Lucky Luke får 2+5+10.
• • •
Som min bänkgranne – vi kan kalla honom Dave – konstaterar när en fin Flyers-kontring mynnar ut i ingenting:
Problemet med att ha Voracek i en kedja med Bellemare och VandeVelde är att han inte har någon att spela till när han bryter sig loss i dylika räder.
Det där experimentet…borde inte det vara, liksom, färdigt nu?
• • •
Det luktar nybakta bullar på pressläktaren i kväll.
Eller så är det bara Eken som har ny after shave.
• • •
På bilden de visar på jumbotronen när the starting line-up presenteras ser Raanta ut precis som Lyle Lovett i Robert Altmans ”Short Cuts”.
Detta finner jag påfallande festligt.
• • •
Självaste Amirante stapplar, till Gardens gränslösa glädje, ut på isen och sjunger nationalsången – och sätter flera fraser med både knarret och emfasen hos en Evert Taube efter andra flaskan rött i en tangobar på Pampas.
• • •
De buar när Del Zotto har pucken.
Varför då?
Det var inte som att han gjorde en Kovaltjuk när han försvann härifrån.
• • •
– Ikväll ska vi ut, säger Eken.
Ja, vi ska ju det.
Igen.
Men först:
Två perioder till i the woooorld’s most famous arena.

Thanksgiving-stiltjen sträcker sig genom hela den här novemberhelgen och en ovanlig, behaglig frid vilar fortfarande över Manhattan.
Därför känns det en smula egenartat att sätta sig tillrätta på Madison Square Garden för lördagsmatiné mellan New York Rangers och Philadelphia Flyers.
Kontrasten kunde ju inte bli mer bjärt
Rangers vs Flyers är själva motsatsen till frid och stiltje.
Rangers vs Flyers är ofred, kaos och svallande, heta känslor.
Men hey, ibland är just kontraster själva meningen med livet.
Och jag kan behöva en spark i häcken, med hård CCM-skridsko, för att vakna till.
Så let’s do this.
Är ni med?
• • •
Oh yes, Badtofflan Vigneault har en färsk, fet beef med Claude Julien!
Efter Black Friday-dramat i TD Garden ställde Julien till med vad som på gammal löpsedelssvenska hade kallats ”hattacken i natt”.
– Jag vet att Lundqvist har en del filmuppdrag vid sidan om, men vi behöver inte se det på isen också, fnös han med anledning av situationen när Brad Marchand träffade Lundqvist i huvudet med ett knä och den svenske målvaktsstjärnan enligt Bruins Nation filmade till sig en utvisning.
På sin presskonferens nu på förmiddagen får Badtofflan chansen att replikera och he ain’t happy.
– Jag är mycket besviken. Om man ser till hur Hank uppför sig på och utanför isen, vad han är för slags person och vad han sätter för exempel…vem skulle ni hellre ha som son, honom eller Brad Marchand? Claude börjar bli gammal och borde få sin syn kollad.
Uh-uh, när möts Rangers och Bruins igen? Få se…ja, 11 januari. Här.
Det blir nåt.
• • •
Jag är fortfarande inte hundraprocentigt återställd efter Thanksgiving-kvällens backanal – som förstås slutade med idiotiskt shot-race på Manitoba’s framåt småtimmarna – och tar lite längre sovmorgon än beräknat.
Därför kommer jag hit först två timmar före puck drop och hinner inte hamra ihop lika långt intro som vanligt.
Sorry.
• • •
Faktum är dock att Badtofflan säger ”Henrik Sedin” när han drar sin retoriska fråga om vem man helst skulle vilja ha som son.
Och igår pratade han om Aaron Romes avstängning i Stanley Cup-finalen 2011.
Någon får upplysa den gamla vinkonnässören om att det snart är 2016 och att han bor i New York idag, inte i Vancouver.
• • •
Rangers och Flyers möts som bekant väldigt ofta, men likafullt känns det som en happening varje gång.
Så har det varit ända sedan jag kom hit och började med det här.
Då, hösten 2005 och våren 2006, spelade ju dessutom Foppa i Flyers, så för en en blågul korre var det skarpt läge varje gång rivalerna från varsin ända av Jersey Turnpike drabbade samman.
Första gången dom – Foppa och Henke – gick i clinch här på Garden var det dock Kim Johnsson som gjorde kvällen med en förträfflig soloräd genom tre zoner.
Sånt glömmer man inte.
• • •
Men för att svara på AV:s fråga:
Jo, jag skulle hellre ha Henrik Sedin som son än Brad Marchand.
Fast det verkar lite stökigt med tvillingar…
• • •
Tar taxi i förmiddagsdimman och får åka med en pumporgel-chaufför, en sån som den glade östtysken i Jim Jarmuschs ”Night on Earth”, som jag utgår från att ni alla sett och älskar.
Det är som jag ser saken helt otroligt att det går att vara yrkeschaufför – utan att kunna köra bil.
Det är nästan som att vara NHL-bloggare utan att kunna nåt om hockey…
• • •
Derek Stepan har alltså två brutna revben och inte för att jag vill honom något ont, men äntligen en hockeyskada jag kan relatera till.
Mig var det dock ingen som tacklade – varken sent eller i rätt tid – när ribsen sprack. Jag försökte medelst hollywoodsk polis-tackling öppna en sovrumsdörr som hade gått i baklås och well, om det filmats hade begreppet ”lyteskomik” fått en ny innerbörd.
Likafullt:
Mina sympatier till Stepan.
De första dagarna gör det sensationellt ont bara att hosta och skratta och försöka röra sig i sängen om nätterna.
• • •
Det är mycket svenskar här idag, som alltid på matinéerna, men tyvärr får de inte se mannen merparten av dem kommit för .
Det är ju back-to-back-match, så vår finländske vän Antti Raanta – som hittills vunnit fyra av fyra matcher – står.
Men de blågula åskådarna får väl trösta sig med funderingar över varför Garden buar åt Zuccarello…
• • •
Inte nog med Thanksgiving-stiltjen..
Ett tag såg det ut som att Tobias Pettersson på grund av en farbrors 60-årsdag skulle missa sin första Rangers-match på två år.
Då hade ju kommentatorsspåret förlorat massor av potentiell vitriol.
Men han har enligt de senaste uppgifterna från sundsvallstrakten smitit från festligheterna för att vara med oss åtminstone några timmar.
Lycka.
• • •
Wayne Simmonds och Claude Giroux står en timme före första nedsläpp i ett hörn vid zamboni-entrén och fnissar hysteriskt medan lagkamraterna värmer med fotboll.
Tänkte ni ville veta.
• • •
Efter två raka förluster är Rangers mycket angelägna om att, som det heter, stop the bleeding idag.
Men då krävs att Girardi och Staal slutar uppföra sig som fyllon på Manitoba’s slitna parkett vid halv fyra om morgnarna när de befinner sig i egen zon.
• • •
Ja, då bryter vi friden med lite Jersey Turnpike-battle då.
Håll i hatten – om du har en.

Eder bloggare är, ehum, indisponibel idag.
Men spåret är öppet. Skriv gärna där.

NY RANGERS – MONTREAL 1-5 (Slut)
• • •
Exposed.
Det är ordet.
Henke har för första gången på hela säsongen en småknackig kväll och precis som alla – de som studerar statistik likväl som de sett dem i aktion – kunnat ana ramlar hjulen omedelbart av Rangers-kärran.
Habs, å sin sida, behöver inte lägga i alla växlar för att vinna mot en klenare motståndare och ser – låt oss slå fast det – verkligen ut som en riktig contender nu.
• • •
Man kan lita på Erik Granqvist.
Han tycker sig se att nåt inte är som det ska med Price – och i tredje tar Mike Condon över.
Efteråt meddelar Habs att det är samma lower body-skada som senast – som kostade nio matcher – som spökar igen.
Tråkigt.
Men Condon verkar ju mer än kapabel att hålla fortet i hans frånvaro, så det är väl lika bra att bite the bullet och låta superstjärnan läka ordentligt nu.
• • •
Henke – utbytt för första gången i år – är inte precis munter, men det går absolut att trampa fram till honom utan att riskera liv och hälsa.
– Fjärde målet är bedrövligt, det måste jag ta, men i övrigt…de hittar öppningar framför mål hela tiden, vilket vi har svårt för mot just Montreal, suckar han.
• • •
Badtofflan säger att Rangers var bra med i två perioder.
Nåja.
• • •
Att någon påstod att han haft en falling-out med Mario var tydligen precis vad Crosby behövde.
Smart av Barnaby…
• • •
Mighty Max Pacioretty och Julias Vante – det var seriefinalens stora kungar, tycker jag.
• • •
Nu ska jag gå hem och skriva som en liten bäver och när texterna är klara och skickade ska jag hälla upp en stor rackabajsare och skåla in den amerikanska höstens finaste högtid.
Happy Thanksgiving, allihop!

Utklassning.
Montreal vinner, helt rättvist, med 5-1 och går upp i ensam serieledning.
Själv går jag ner i källaren för att se om det går att får ur lämpliga Rangers-spelare – hm… – några citat.
Slutrapport kommer senare.

NY RANGERS – MONTREAL 1-2 (Period 2)
• • •
Jo, lite är det ju så att Rangers blir avslöjade i denna seriefinal.
Montreal är ett bättre hockeylag, har självförtroende och gör nästan allt rätt.
Då åker den som spelar som Blåskjortorna mestadels gör obönhörligen på däng.
Men under andra halvan av den här mittperioden föräras de ju en sån räcka powerplays att de till slut bara måste spräcka Prices nolla och mycket riktigt.
McDonagh rakar in en reducering.
Därför känns det som att tredje – när känslor och desperation och momentum swings och sånt får ännu mer avgörande roll – kanske kan bli lite spännande ändå.
• • •
Danny G fortsätter servera Thanksgiving-kalkoner i det billiga värdshus han öppnat i trakterna kring Lundqvists målgård.
Bon apetit, kanadensiska vänner.
• • •
Erik Granqvist skriver på twitter att det syns att Price har ont och inte kan rör sig som vanligt.
Ser man inte härifrån, men ni som kollar på tv kanske kan bekräfta intrycket?
• • •
Träffar Eken på toaletten i pausen och försöker för ordningens skull inleda ett samtal.
Då hyschar han ner mig och snäser:
– Tyst, jag koncentrerar mig på att tvätta händerna nu.
Ha, touché!
• • •
Jeffrey Tambor är ju lätt en av samtidens mest eminenta skådespelare och se på fan i jumbotronen, han är på Garden ikväll.
• • •
Det är inte bara när han joggar förbi i toppluva i korridorerna Subban gör intryck på en gammal Biff.
Jag blir rätt tagen av att se honom på isen också.
• • •
Näe, Hällegerd, du får inte tappa livslusten bara för att Devils har en off-night.
• • •
En slutperre värdig en seriefinal nu då…det vore nåt!

NY RANGERS – MONTREAL 0-1 (Period 1)
• • •
Den här storyn känner New York igen.
Habs tar ledningen med 1-0 – och sen är det kört.
Fast i vanliga fall brukar det vara Carey Price – och en defensiv tajtare än Iggy Pops trikåer 1973 – som knäcker Blåskjortorna.
Nu behöver gästerna inte försvara sig med särskilt mycket dedikation, de är överlägsna och dominerar bleka, slarviga motståndare totalt – åtminstone fram till det PP Rangers får på slutet.
En genomgripande scenförändring måste äga rum om inte kvällen ska sluta med att Badtofflan ännu en gång känner sig smiskad på rumpan av kompisen i båset intill.
• • •
Coolt att det är just ynglingen Sven Andrighetto som gör Habs första mål.
Det låter som en hybrid av norsk skidåkare, italiensk mittback och en gangster-rappare från Bronx.
• • •
Det blir inte svårt för Price att vinna den här målvaktsduellen.
Fram till penalty-killen på slutet hade han inte mer att göra än en bartender på IOGT:s årsmöte.
• • •
Andreas Lilja är i stan.
Om han besöker Garden ikväll – och fan vore det väl annars! – och någon råkar se den gamle pratkvarnen, be honom söka sig till pressläktaren.
Ingen, mer än möjligen Fast Freddy Shoestring, har gett den här bloggen bättre material att jobba med!
• • •
Synd vi inte får se Bud Holloway. Han är med Habs hit, men sitter med oss på pressläktaren och äter popcorn.
• • •
För att vara i slutet av november är stämningen riktigt het stämning på Broadway.
Som sig bör.
• • •
Jag trodde det var i morgon det skulle handla om seg fågel.
Men Dan Girardi bjuder på ett par kalkoner redan ikväll…
• • •
Neatless, min vän, om du hade läst bloggen lite mer ingående så skulle du veta att den frågan – som kommer i mailen VARJE vecka – får mig att vilja äta taggtråd tills gommen går sönder.
Jag har vid tillfälle svurit på att jag ska hyra ett flygplan och åka runt hela Sverige med en sån banderoll där det står följande:
Dom buar inte åt Zuccarello på Garden! Dom skriker Zuuuuuuuke! Som Springsteen-fansen skriker Bruuuuuce – och som Calgary-fansen skrek Looooob åt Håkan.
Men du kanske skojade?
Då fick jag detta sagt en gång till i alla fall…
• • •
Kolla Predators har gjort mål – efter tio perioder!
Nu blir det parad nerför Broadway.
• • •
Har Eken som bänkgranne i afton och han är på sånt konversationshumör att jag efter halva perioden känner mig tvingad att fråga om han försöker bli den nye Snackaren.
Blicken jag får till svar hade inte kunnat vara mörkare om jag så bett honom gå hem efter skoputsarlådan…
Förhoppningsvis slipper jag bli mördad, men jag lär få gå och hämta mitt eget kaffe nu.

Så sent som i måndags slog jag på detta utrymme fast att vi nu är inne i The Grind och att de stora matcherna är så avlägsna att de knappt ens går att föreställa sig.
Två dygn senare har vi tidig seriefinal på Garden.
New York Rangers mot Montreal Canadiens. Ettan och tvåan i östra konferensen – och vinnaren går upp i ensam serieledning.
Inte nog med det:
Världens just nu bästa målvakter, Henrik Björn Lundqvist och Carey Price, går upp i en egen mano-a-mano-duell.
Big time prestige och bragging rights står på spel i den tvekampen.
The Grind gör helt enkelt ett kort uppehåll på en gång – och lämnar plats för säsongens hittills största kväll i the woooorld’s most famous arena.
Don’t miss, lyder bloggens uppmaning.
• • •
Själv har jag, som framgår i den podcast som Tampa Bay-mannen från Örby just fört till torgs, varit på ett bedrövligt humör idag.
All work and no play makes Biffen a dull boy, nämligen – och nu har det varit väl många evighetslånga, sega skift.
Herregud, i natt lyckades jag till och med bli lite osams med morgonredaktör Hagman – något som inte ska vara möjligt eftersom han är världens vänligaste lilla spelevink.
Sen kunde jag inte somna förrän långt in i gryningen och missade morgonvärmningen här på Garden och var som en Kapten Haddock utan whiskey inom räckhåll när jag till slut masade mig upp.
Men det blir lite bättre efter en surt muttrande resa över Manhattan för redan ute på åttonde avenyn känns det att det är mer förväntan än vanligt i luften och inne på Garden håller själva inventarierna andan inför det som ska hända och att sitta på pressläktaren och titta på en tidig seriefinal mellan Rangers och Habs kan ju inte vara något annat än ”play”.
• • •
Jo, Björn är faktiskt Lundqvists andra namn.
Jag vill gärna skriva Björn Henrik Lundqvist, för rytmiken i det upplägget tilltalar mig mer, men tydligen ska det vara Henrik Björn och vem är jag att komma här och ha synpunkter på hur mamma Eva och pappa Peter namngav sin framtida superstar för 33 år sedan.
Henrik Björn it is.
• • •
Vi är on the eve of Thanksgiving Day ikväll också.
I morrn sitter hela nationen och äter kalkon och tänker på det vi har att vara tacksamma över och därför spelas inga matcher.
Kortare kan ett uppehåll inte bli, men ändå – sista omgången före såna avbrott, och såna högtider, blir stämningen per automatik speciell.
• • •
Holtby rör sig i närheten och kanske Jones i San Jose också, men det råder ändå inga tvivel:
Just nu, just den här hösten, är Henrik Björn och Price världens två bästa målisar. Att Carey inte har riktigt lika fina siffror som de främsta konkurrenterna beror ju bara på att han varit skadad några veckor.
Så vem vinner?
Well, om det är mot någon motståndare Price verkligen brukar vara priceless är det mot Rangers medan Lunkans stats mot Canadiens inte direkt, hm, står ut.
Å andra sidan – som coach Therrien säger när han under förmiddagen får frågor om det världskrig i målvaktskonst som stundar.
– Målvakter…Lundqvist spelar förmodligen den bästa hockeyn i sin karriär just nu.
Ja, det är ju det.
• • •
Själv ska jag följa med en gammal Elaine’s-kompis på Thanksgiving-middag hos hans ”extended family” i New Jersey imorrn.
Jag frågade nyss om jag bör komma i kostym och fick svaret att det är valfritt men att jag i så fall garanterat blir den ende i dylik utstyrsel.
Nu funderar jag istället på att leta på en riktigt frasig träningsoverall och tillämpa Big Pussy-looken.
Det är ju ändå Jersey.
• • •
Carey Prices andranamn påstås vara Roy, men det tror jag inte på.
Det vore för bra.
• • •
Ah, vacker, teatralisk franska ekar plötsligt i pressrummet.
Då vet man verkligen vilket lag som är på besök – och jag får plötsligt en helt oemotståndlig lust att stå i vimlet på Le Petit Du Carlton i Cannes och hinka pastis medan Jan-Olov ”Gossen” Andersson drar rövarhistorier från filmvärlden.
• • •
Badtofflan och Therrien är goda vänner, trots de hårda orden under konferensfinal-serien för två år sedan – Therrien brukar till och med säga att det var AV som pushade honom att försöka bli professionell coach – så det är mycket ära som står på spel även på andra sidan sargen.
Framförallt vill Badtofflan ha revansch för 3-0-torsken i Bell Centre i oktober.
– Då fick vi en lektion i hockey, säger han och ser plågad ut.
• • •
Så här kvällen innan miniuppehållet är det snudd på full omgång också.
26 lag är in action, så jag lär få deadline-svettas monumentale även i natt och jag ber eder härmed om frekventa uppdateringar om vad som händer annorstädes
Deal?
• • •
Han är inte längre lika festlig som när han bildade backpar med Rico Persson i St Louis och mobbade mig för att jag hade mikrofonfrissa, men helt gravallvarlig och gubbseriös har Marc Bergevin ändå inte blivit.
Det bevisar han om inte annat när han under eftermiddagen håller presskonferens om sin kontraktsförlängning med Habs.
I röd kostym.
Och rutig skjorta.

DiLeva got nothing on Montreals general manager.
• • •
Apropå nattens deadline-tango – kan ni titta i era spåkulor och redan innan omgången brakar igång gissa vilka svenskar jag kommer att få jaga under småtimmarna?
• • •
Jag hade också röd kavaj en gång – och ring i örat – men då var jag 19 och trodde att jag hette Thåström.
• • •
Enligt en färsk text på Yahoo Sports har det skurit sig helt mellan Crosby och Lemieux i Pittsburgh.
Källa:
Gamle pingvinen Matt Barnaby.
Undras vad man ska tro om det.
Allt blir säkert bra om Mario drar i några trådar bakom kulisserna och ersätter den där folkskolläraren med en riktig coach.
• • •
Jag har hållit på med det här för länge för att bli starstruck av NHL-stjärnor. Tror jag. Men när PK Subban joggar förbi, i fin toppluva, precis vid presshissen är det ändå lite…coolt.
• • •
Islanders har också hemmamatch on the eve of Thanksgiving – liksom New Jersey.
Det är en sann Hockey Night i The Metropolitan Area.
• • •
För Rick Nash är det korten-på-bordet-tajm ikväll.
Gör han mål också i denna heta showdown, på Carey Price, då är han officiellt swinging sniper igen.
• • •
Får alltid en extra kick adrenalin när de strax innan värmning blåser på med Phil Collins ”In The Air Tonight” – och den blir extra stor när det, som ikväll, verkligen ÄR nåt i luften.
• • •
Det är ju egentligen Springsteens trummis, Weinberg, som är Mighty Max – men som Habs-stjärnan Pacioretty spelat den här säsongen, med pondus få andra besitter, tycker jag han kan få låna det smeknamnet.
• • •
Okej, här jämfördes den blågula backfajten mellan EK65 och Burger Klingberg igår kväll som Ali vs Frazer.
Vad ska vi då säga om Henrik Björns möte med Price?
Det är målvakternas motsvarighet till slaget om Alamo.
Ett koreakrig för keepers.
The Ultimate Showdown.
Och nu blåser vi till strid!