Men nu ni.
Nu var det väldigt, väldigt nära att jag sjönk ner i korresoffan och bara stekte den här söndagssändningen.
Dels är jag aningen däven efter gårdagens urladdning till Mama Elaine Kauffmans ära, dels regnar det denna oheliga New York-söndag värre än i den bibliska storyn om Noak och hans ark.
Men efter en hel helg utan action i bloggen anade jag att ni skulle bli arga om jag inte höll löftet om närvaro under veckans sista match i The Wooorld’s Most Famous Arena.
Så här är jag nu, efter en strapatsartad öst-väst-seglats genom vätan – bara för att jag tycker så mycket om er.
Dock:
Jag anländer betydligt senare än normalt och har därmed knappt med tid att författa detta intro och det riskerar sålunda att bli något kortfattat.
• • •
Jaha, vi fick en veritabel parad av lugubra resultat igår kväll, noterade jag mellan champagne-skålarna på Neary’s – bland annat i Detroit och Toronto och Chicago och Denver.
Men allra märkligast var ju ändå det som hände i betongbunkern i DC.
Rangers – alldeles nyss serieledare – var fullständigt klappkassa och blev nollade av Capitals.
Ja, alla åker på stryk då och då, men sättet Blåskjortorna uppträdde på i nationens huvudstad…som en alltjämt indignerad Lavy säger på sin presskonferens drygt två timmar innan kvällens showdown:
– Vi gjorde så många fel att jag inte orkar lista allihop.
Well, nu får vi verkligen se vad dessa påstådda contenders är gjorda av.
När tillvaron bara består av gräddsås kan vem som helst glänsa – det är i motlutet männen skiljs från pojkarna.
• • •
Niklas i Silicon Valley formulerar ett mycket klokt rättesnöre som från och med nu är law of the land:
NFL kan diskuteras i spåret när inget annat händer, men när det spelas NHL-matcher hänvisas de diskussionerna till andra forum på nätet, avsedda för amerikansk fotboll.
Den som inte följer denna lag får gult kort och om inte det hjälper blir vederbörande blockad.
• • •
LA Kings historiska bortasvit sprack – också det rätt oväntat – på Long Island igår, men make no mistake:
Det är ett av ligans mest solida lag Rangers ska försöka sätta tänderna i denna afton – och det förblir ett faktum att Kopy och Doughty och Kempe och de andra kungarna från La La Land trivs förträffligt på bortais.
Så, jo, nog lutar det åt tvåa i tipset här.
• • •
Vet inte om ni sett, men Henke Lundqvist har i helgen varit i Aspen i Colorado och bland annat lagt ut hisnande bilder från flygturer i en goddamned F-16 över Klippiga bergen.
På några av dem – bilderna – ser han nästan lika tagen ut som jag när jag åkte med i hans Lamborghini på West Side Highway för sju-åtta år sedan…
• • •
För spelarna i lagen från södra Kalifornien måste resor i österled den här tiden på året, liksom i januari och februari, fungera som grundliga påminnelser om hur lyckligt lottade de är som bor och spelar där de gör.
New York har idag, i det ihållande regnet och det kompakta diset och det djävulska mörkret, varit som en vision av helvetet – eller i alla fall väckt associationer till stämningen i filmen ”Seven”.
Men hemma i La La Land rasslar palmerna året runt…
• • •
Jo, nu har vi ända kommit så långt att vi kan slå fast att Philadelphia Flyers är säsongens stora positiva överraskning.
– Vi har balls, säger Tårtan.
Indeed.
Vad det andra laget från Pennsylvania har vet jag inte riktigt, men mycket verkar saknas – kanske även just balls.
• • •
HEK, jag hoppas verkligen att ni i Bristol sluppit de tornados som orsakat så mycket förödelse i Tennessee under helgen.
• • •
Påminner om kvällens tipsrad
•Columbus – Florida 2//Rätt
•Edmonton – New Jersey 1
•Chicago – Washington 1
•Montreal – Nashville 1
•NY Rangers – LA 2
•Anaheim – Winnipeg 2
•Seattle – Minnesota 1
•Vegas – San Jose 1
• • •
Man kan ta bofinken från Borlänge, men inte Borlänge från bofinken – och under gårdagskvällens begivenheter kom jag att tänka på denna lilla krönika i Borlänge Tidning från våren 2022 (varsågod, den publiceras här som extra bonus bara idag – och så blir inte introt så kort ändå…)
NEW YORK. Blir på en bjudning på ett flottare Manhattan-etablissemang introducerad för påstådda VIP-karaktärer och då händer det igen:
En insmickrande typ ska kindpussas. Väluppfostrad som jag är kindpussas jag tillbaka, men sånt där kan ju inte en Borlängebo. Vi blir obekväma, fumliga och till och med lite irriterade – även om vi råkat segla ut i världen och fått viss rutin på dylika situationer.
Det är ju så med oss – eller de flesta av oss, ska jag kanske vara försiktig och säga.
Vi kindpussas inte på Borganäsvägen och har aldrig gjort. Överhuvudtaget har vi svårt för sånt vi uppfattar som löjligt och inställsamt och fejkat. Tillgjorda gester och tomt pladder? Inte för oss, det
Utifrån kan det måhända uppfattas som att vi saknar den stora världens raffinemang och inte förstår värdet av social smidighet, men det är inte där kängan klämmer.
Som Borlängebo får man helt enkelt en rejäl dos skepsis med bröstmjölken och sedan spelar det ingen roll var vi tar vägen – vi har den med oss, den förblir ett grundläggande karaktärsdrag.
Det är inte bara av godo, det är jag den förste att medge. Den omhuldade bruksandan tar sig lätt uttryck i tjockskallig trångsynthet och aversion mot allt och alla som sticker ut. Man ska enligt Borlänges läror inte tro att man är nåt och därför flyttar de som VET att de är nåt tyvärr ofta så fort de kan.
Men under åren har jag lärt mig att jag i mindre nogräknade miljöer – hey, jag bodde i Stockholm i ett och halvt decennium… – har nytta av min djupt rotade misstrogenhet.
Den hjälper mig att identifiera alla former av trams på en gång. Jag har kort sagt vad man kallar en ”bullshit detector”. En välkalibrerad en. Kindpussandet må vara det allra mest fåniga och förljugna, men jag har svårt för det eviga kramandet också. Jag kramar mamma, storebror Ola, mina närmaste vänner och den som råkar stå intill när Brage gör mål på Domnarvsvallen. Omfamningar blott bekanta envisas med upplever jag som uttryck för en ömhet vi helt enkelt inte delar.
De som pratar för mycket och för högt väcker också den vresiga borlängebon i mig. De har i allmänhet inget att säga men säger det ändå, hela tiden, och jag längtar hem till gamla Hagbergs konditori, där man drack kaffe med solida personer som på sin höjd grymtade till en gång i kvarten.
Överdrivna ansträngningar att framhäva framgång och status faller inte heller i god tunajord – och ägnar sig någon åt krystade försök att vara rolig får hen en bister min till svar.
Ja, det finns mycket att tjura över för den skeptiske!
Med kindpussandet på Manhattan-bjudningen går det dåligt, jag missar den utsträckta kinden och träffar en örsnibb och snubblar helt klumpigt till när jag gör ett nytt försök.
Jag är ju från Borlänge.
• • •
Kvällens svenska målskyttar: Filip Forsberg, Adrian Kempe, Carl Grundström, Leo Carlsson, Burra, William Karlsson och Lill-Fimpen.
• • •
Nick Bonino stiger i aktning när jag ser att han i en sån fråga-svar-grej på jumbotronen anger Larry David som den helst skulle vilja bjuda på middag.
Ja, jag med!
• • •
Det är ju en repris av Stanley Cup-finalen 2014 vi ska se på Broadway och jag fattar verkligen inte att det till sommaren gått tio år sedan den finalserien.
Den blev ju tyvärr kort – även om det var skönt att slippa fortsätta flyga fram och tillbaka över kontinenten och istället prutta ut till Palm Springs efter Game 5… – men stämningen i den New York dagarna innan och efter glömmer jag aldrig.
Då var hockey kung i Gotham, vid min gud.
• • •
Precis nu fick jag nya medlemskortet i PHWA av vår eminenta ordförande Mollie Walker.
Det skiter väl ni, men jag blev glad.
• • •
När Bratten kommer igång, då går han inte att stoppa – det är sen gammalt.
• • •
OK, nu rundar vi av andra advent med hockeyduell mellan NHL-representanterna för Nordamerikas två största metropoler.
Rock ’n’ roll!
