DALLAS – OTTAWA 4-7 (Slut)
• • •
Stars var på väg tillbaka några gånger, men det slutade likadant hela tiden:

De bredde fina, smaskiga mackor åt Senators och överlämnade på silverfat.
Inte riktigt vad jag hade föreställt mig när jag slog ner häcken i korresoffan denna afton, men there you go.
• • •
I den svenska backkampen slutade det 1-1 i assist, men EK65 slutade på minus 1 och Burger på Minus 3, så det är väl Erik som får utses till vinnare.
Det var inte riktigt så jag hade föreställt mig att heller den matchen-i-matchen skulle sluta, men igen – there you go.
• • •
Rakell har en fin kväll i Honda Center.
Kul!
• • •
Stars förlust innebär att segraren på Garden kommande natt går upp i ensam serieledning.
Då ska den ultimata målvaktsfajten – mellan Henke Lundqvist och Carey Price – avgöras också.
Ni är med, va?

DALLAS – OTTAWA 1-4 (Period 2)
• • •
Jaha, Senators får ett till mål av Stars.
De är generösa på det sättet, Texas-gossarna
Den här gången är det själve Seguin som slår en saftig Sitting Bull rakt i famnen på Mark Stone.
Och det just när det kändes som att hemmalaget, efter Sharps fina kvittering, börjat köra.
Nu är det kört.
• • •
Mellan Burger och EK65 är det oavgjort.
Den förstnämnde får andraassist på Sharps reducering och den sistnämnde dito på Mike Hoffmans 4-1-balja.
• • •
Hur firar du Thanksgiving i Memphis då, Åsa?
Jag hade lagt en blomma vid graven på Graceland – för är det något jag är tacksam över är det allt EP startade – och sedan tagit en drajja i den odödliga lobbyn på Peabody.
Istället ska jag till en kompis föräldrar i New Jersey. Kan bli ett äventyr på sitt eget lilla sätt.
• • •
Ja, Ruff testar alltså att ta ut Niemi efter tredje baklängesmålet, som att något vore hans fel – och sen släpper Lehtonen in första skottet.
Morsning korsning.
• • •
Begreppet ”turnovers” har nämnts oftare än ordet ”and” i sändningen jag ser.
• • •
Jo, John J, jag tror jag tittar lite på matchen i Honda Center också.
Flames har ju inte vunnit en match där sedan 2004, men här är en gyllene chans…
• • •
Detta kan mycket väl vara Stars sämsta match på hela säsongen och inte en chans att de vänder.
Väl?
Själv ska jag alldeles oavsett hugga in på en fin risotto som just levererades från Osteria Laguna.

DALLAS – OTTAWA 0-2 (Period 1)
• • •
Uh-uh, om detta ska jämföras med en tungviktsmatch i boxning börjar det med att Burger åker i golvet efter en uppercut rakt på hakan.
Han slår pucken rakt i famnen på hete Bobby Ryan, precis framför Niemi, och sen ringer det direkt.
Olycka.
Och den svenske backstjärnan är i högsta grad medveten om att det inte får hända, det behöver man bara se mannens blick när han åker mot båset för att konstatera.
• • •
EK65 ser vi inte så jättemycket av – förrän Sens får matchens hittills enda PP.
Då slår han några skottpassningar som fan får det att kittla i knävecken.
Och så bryter han en Burger-passning – minsann – precis i slutet och kommer loss i kontring, men det är för ont om tid för att han ska kunna hinna göra något av det.
• • •
Bobby Ryan har poäng i nio matcher i rad.
Han är kort sagt inne i karriärens andra andning.
• • •
Lindy Ruff fick, förstås, frågor om likheterna mellan gamla Frölunda-hjältarna Klingberg och Karlsson efter värmningen i morse.
– Vissa kväller, svarade Stars-coachen, skulle de kunna byta tröjor och ingen skulle kunna säga vem som är vem.
Det ligger nåt i det.
• • •
De måste sluta visa miljöbilder från Big D innan de går till reklampauser.
Jag får sån Texas-abstinens att jag knappt kan andas.
• • •
Korrekt, John L. Jana lirar i andrakedjan med Spezza och Eaves.
Kul att han får fortsatt förtroende av den digniteten, men nog är det lite förbryllande att det mixtras så mycket med kedjeformationerna i ett lag som går så bra.
• • •
Som så många andra sitter jag fortfarande kvar i föreställningen att Senators presterar över sin egentliga förmåga, men…fan vet.
• • •
Burger kommer ta revansch i andraperren.
Det är så artister med hans typ av självförtroende reagerar på motgångar.

Karlsson och Klingberg…det låter som namnet på två konstaplar i en Sjöwall Wahlöö-roman.
Men i själva verket är det ettan och tvåan i i NHL-backarnas poängliga.
Det är också ettan och tvåan i de tidiga Norris Trophy-spekulationerna.
Och den delade ettan (jädra Daniel Sedin att göra hat trick och förstöra mitt upplägg…) och tvåan i svenska poängligan.
Ikväll, när Karlssons Ottawa kommer till Klingbergs Dallas, går de i clinch.
Det är lite Ali vs Frazer över den duellen.
Lite Superman vs Batman
Lite Oasis vs Blur.
I alla fall om man ser genom blågula linser och hey, det gör vi ju gärna i den här bloggen.
Jag följer denna tvekamp hemma i soffan och ämnar peppra det här utrymmet med intryck under nattens gång.
Sitter ni med mig vid ringside?
• • •
Jag säger det igen:
Statistik är ett hjälpmedel, inte en exakt vetenskap och därför inte hela the gospel.
Sålunda gör vi armchair coaches och armchair general managers bäst i att se den så också – precis som Babcock och Nill och the rest of them gör.
Annars kan vi få för oss att vi är smartare och kunnigare än vi är…
• • •
Min allra största favorit när jag under hela min tonår hade säsongskort i Leksands Isstadion var Magnus ”Sigge” Svensson, just utsedd till ny assisterande coach där uppe.
Därför är det inte så konstigt att jag älskar backar som åker skridskor som gudar och använder klubba och puck som Picasso använde pensel och duk – och att jag därför föredrar artister som EK65 och Burger Klingberg framför måhända mer kompletta pjäser som Ryan Suter och Roman Josi.
Därför är det inte heller så konstigt att jag slår mig på knäna av iver när de nu släpper pucken i Texas.

NY RANGERS – NASHVILLE 3-0 (Slut)
• • •
– Vi tänker inte be om ursäkt för vårt målvaktsspel, säger Badtofflan på sin presskonferens.
Med det menar han att han inser att den just nu helt magiske Lundqvist stal den här matchen åt Rangers, men so what.
Ja, so what.
Målisen är – nu ska ni får höra! – en viktig del av ett hockeylag och Badtofflan förfogar över en av de allra, allra bästa i världen.
Tuff skit för alla andra.
• • •
Det är inte riktigt läge att gå in i Preds-rummet och säga att jamen, grabbar, se det från den ljusa sidan, ni släppte i alla fall bara in tre ikväll….
Då skulle man gissningsvis bli ombedd att göra värre saker än att gå hem och hämta the fucking shinebox.
Fatta frustrationen.
Noll mål på tre matcher.
Med all denna firepower.
Så mystiskt.
• • •
Jag erkänner, jag blir aningen till mig när skådespelerskan Vanessa Ferlito kommer trampande genom korridoren där vi står och väntar på att få komma in till Lundqvist.
Hon var ju för satan med i ”Sopranos” och spelade den alldeles för flirtiga kompisen Adriana satte dit för förskingring.
Hur stort som helst ju.
• • •
Det förbluffande är att det där med att Henke rör sig snabbare än tidigare går att se med blotta ögat.
Jag menar, han höll inte precis mitt tempo tidigare heller, men nu går det tidvis undan så fruktansvärt i framförallt sidledsförflyttningarna att man rycker till och flämtar:
– Hur fan gick det DÄR till…
• • •
Jag blir till mig av att se Matthew Broderick i samma korridor också, för det visar sig att han skaffat sig en rejäl rondör.
Det tycker jag är trivsamt – och hoppingivande.
• • •
Jag nämnde att vi har Ali vs Frazer-fajten mellan Burger Klingberg och EK65 att se fram emot kommande natt.
Men tänk onsdag då.
Rangers och Habs i tidig konferensfinal på Garden – och Henke mot Carey Price.
Undra på att min fine vän Jean-Francois från Journal de Montreal var här och spanade redan i kväll.
Det blir ju världskrig i målvaktskonst.
• • •
Nu är Eken arg på mig. Jag gav honom falska förhoppningar om att det skulle finnas tid för en sen supé på Wollensky’s Grill ikväll, men uppgifterna hopade sig efter matchen och jag fick till slut ställa in.
– Go home and get your fucking shine box, replikerade Eken och gick.
• • •
OK, Burger mot Erik i morrn och Henke mot Carey på onsdag.
Ni följer alltsammans här i bloggen.

Nashville blir nollade igen.
Osannolikt.
3-0 till Rangers.
Mer sen.

NY RANGERS – NASHVILLE 1-0 (Period 2)
• • •
Jag sitter och tänker att Rangers varken lyckas etablera anständiga anfall eller kommer loss i några av sina älskade kontringar.
Då kommer Nash plötsligt störtande som en Formel 1-bil, med Mats & Brasse som släpvagnar, och pang bom så är matchens nolla spräckt.
Inte rättvist på minsta sätt.
Men ändå.
• • •
Det blir alltid rajtantajtan när Lundqvist ger sig ut på långa utflykter utanför målgården.
Ojvoj.
Men man vet att det helt knutit sig för Flipper när han inte ens kan plaska in den i öppen kasse…
• • •
Fattar jag saken rätt, blev det inte ett mål i förstaperren i någon av 19.00-matcherna?
Det där med större målburar är kanske inte så dumt ändå…
• • •
Men det är fortfarande sparsmakat med regelrätta anfall från Blåskjortornas sida och efter halva matchen har de fortfarande bara fått iväg fem skott.
Fem!
• • •
Tobias har lyckats bli stekt ikväll, bara så ni vet.
Och ja, det handlade om domarna…
• • •
Å andra sidan har Preds nu spelat åtta perioder utan att göra ett enda mål.
Det ska inte vara möjligt med Neal och Ribero och Flipper och Weber och Josi och Wilson i uppställningen.
• • •
Ja, Åke Liljebjörn ska ju om inte annat nämnas för att han en gång var med på Kvarnen i Stockholm.
Och för att vi en annan gång var ute och pimplade på en sjö i Tuna Hästberg med Sator-trummisen Micke Olsson, släkt med den gode Åke.
• • •
Till och med Lundqvist blir lite Tobias Pettersson när Nash åker ut här i slutet….
• • •
Tänk att Tuna Hästberg nu blivit nämnt i en blogg om NHL.
Jag är chockad själv.
• • •
Hey, Toby Bling-Bling hänger en för Jets.
Jag blir glad av det.
• • •
Någon gång måste det väl lossna för Predators?
Jo, jag tror ändå det.

NY RANGERS – NASHVILLE 0-0 (Period 1)
• • •
Inga mål på Garden.
Wanna know why?
Henrik Lundqvist fortsätter vara magnifik.
Om inte hade det garanterat varit bortaledning för Preds, i alla fall i teorin bestyckade med ett av ligans mest potenta powerplay, får spela i numerärt överläge i åtta minuter och vinner skotten med 14-3.
Men fortsätter Blåskjortorna paradera till utvisningsbåset ringer det snart, för han kan inte hålla bombflygarna från Tennessee stången hur länge som helst.
• • •
Det går tammefan sex minuter innan första avblåsningen.
Slikt händer inte ofta och det ska vi vara glada över, för det betyder bara att det är…konstigt.
• • •
Jo, några av Rangers penalty kills var bra också, det ska sägas.
• • •
Jag har sagt att vänner att åh, på måndag kommer Nashville, det blir en riktig kanonkväll.
I själva verket är det skandalöst lite folk här och vill se det eminenta laget från Music City.
Man blir nästan lite beklämd.
• • •
Rangers läkare Jim Ramsey – Rammer kallad – får en liten jumbotron- och publikhyllning i en reklampaus då han gjorde sin 2000:e match i lördags.
Hemmaspelarna slår vilt med klubborna i isen och med all rätt: Han har plåstrat om dem oftare och bättre än deras mammor gjort.
• • •
Med så få avblåsningar i början blir det desto fler reklampauser i mitten av perren.
Bara en sån sak.
• • •
Det är tre fjärdedelar kvar av grundserien, pojkar, och man ska vara bra under – just det! – The Grind också.
Men ja, vore det nu skulle jag definitivt lägga en av mina dyra Norris-röster på artisten från Lerum.
Men jag är ju också våldsamt förtjust i den typ av artisteri han representerar.
Pettersson är ju mer av en Dan Girardi-man…
• • •
Hedbä skulle jag förstås kommit ihåg att nämna, men sanningen är att jag skulle kunna sitta och räkna leksandsfavoriter natten lång.
Här är några till: Lill-Mele Eriksson, Roland Bond, Hans Jax, Ulf Skoglund, Thomas Steen, Bengt Lundholm, Stefan Nilsson, Tomas Jonsson (visst, John J), Dan Söderström, Ronny Reichenberg och Peter Imhäuser.
Fler förslag?
• • •
Nu har sektionerna ändå börjat fyllas och stämningen är lite roligare sista sex-sju minuterna.
Men eftersläntare…jag har svårt för såna.
• • •
Lite kaffe på det här så.

Välkommen till The Grind.
Den långa maratonpärsen.
The Grueling serielunk.
Den börjar nu – på riktigt.
Omgång 20 till 55-60…det är under den evighetslånga sekvensen pojkarnas skiljs från männen, proffsen från the pretenders och – inte minst – de riktiga fansen från turisterna.
Matcherna är många, det påstått viktiga i varje omgång ofta svårt att ta på allvar och de stora, avgörande kvällarna så avlägsna att de knappt ens går att föreställa sig.
Är varje match kul?
Verkligen inte.
Finns det rentav hela veckor man kan gäspa åt?
Absolut.
Men det är bara att bita och åka med.
För det är nu, det är de här mörka och kalla månaderna, allt egentligen avgörs.
The Grind, baby, The Grind.
Inget för morsgrisar.
• • •
Det är en bitter novembermåndag i New York.
Efter sju månader i garderobsmörkret begår den stora, tjocka vinterrocken säsongsdebut, nämligen.
Jag hade hoppats kunna ha den kvar i the minors – ja, garderoben alltså – åtminstone till början av december, men frosten låg vit och otäck på Manhattans trottoarer i morse, och en elak vind slet samtidigt i Lone Star-flaggan på balkongen, så likt en Tortorella som egentligen inte vill spela Ryan Johansen men måste hade jag inget val.
Det bylsiga åbäket ska dock veta att jag har Florida-resor planerade och då blir det farmarligan igen. Hur kallt det än är får den inte ens åka med till LaGauardia, ha ha!
• • •
Hungriga rovdjur är i stan ikväll.
Nashville kommer ju, helt förbluffande, till Garden med två raka 0-4-torskar i rumpan.
– Ja, vi borde vara hungriga i alla fall. Jag vet att jag är det. Jag vill ha några vinster nu, säger Mattias Ekholm efter en osedvanligt intensiv morgonvärmning och låter som att han menar det.
Kort sagt:
Rangers kommer få känna på ett Central Division-lag som spinner på alla cylindrar och mycket svårare utmaningar än så finns det inte i hockeyvärlden.
• • •
Tvillingshowen i Vancouver i lördags, såg ni den?
Det kändes som att det åter var 2011 i västra Kanada och allt plötsligt möjligt igen.
Så vackert.
• • •
Viktor Stålberg har, åtminstone tillfälligt, stoppats ner i fjärdekedjan, men detta är ändå en speciell kväll för honom.
Han lirade ju med Preds i två år, innan han den här säsongen kom till Gotham City.
– Och, påpekar en från the Nashville-brass jag råkar känna, han var alltid bra mot gamla laget Chicago när han spelade med oss.
Den 29-årige Lerum-legendaren själv skiner upp när detta faktum kommer på tal.
– Det är alltid roligt att möta före detta lagkamrater och i Nashville är det ju i princip samma trupp som ifjol. Hänga en på dem? Det vore verkligen fint.
• • •
”Now go home and get your fucking shine box”, säger Frank Vincents Billy Batts till Joe Pescis Tommy DeVito i ”Goodfellas”.
Så otrevlig vill ju inte jag vara – och tur är väl det; om jag sagt något liknande åt min Tommy, det vill säga Eken, hade det slutat lika illa för mig som för Billy Batts – så jag går efter morgonvärmningarna ner till grabbarna på Penn Station och får mina pjucks putsade för första gången den här säsongen.
Nu kan Henke använde dem som spegel om han vill kamma Movember-mustachen efter matchen.
• • •
Står och väntar medan Flipper Forsberg blir intervjuad av amerikanska kollegor och hör att han får frågor om varför inte gör lika många mål som ifjol.
Tjatar dom på dig, kan medlidsam fellow mas inte låta bli att fråga.
– Nej, det är inte så farligt, faktiskt. Det är först här i New York den frågan kommer upp, säger han med ett menande leende.
Jag är dock övertygad om att det är här i New York, med bloggen som live-publik, proppen går ur också.
Ifjol var det tvärtom. Då gjorde Åkerös finest mål hela tiden utom när jag såg honom. Nu har jag inte sett Predators på hela säsongen – och målen är plötsligt far and few between. Så effekten blir den rakt motsatta i år.
Jag är, faktiskt, helt övertygad om detta.
• • •
Det där Billy Batts-citatet har blivit en klassiker en viss sorts amerikaner, särskilt här i New York, plockar fram när de verkligen vill förolämpa meningsmotståndare.
Så passa er, blir det hett i kommentatorsspåret kan repliken bli den:
– Now go home and get your fucking shine box!
• • •
Flippers, jämförelsevis, beskedliga målproduktion är för övrigt inget som bekymrar någon i Nashville.
– Han skapar fortfarande enormt mycket chanser. Rätt vad det är lossnar det. Se bara på Rick Nash hos kvällens motståndare. Stod han inte plötsligt för ett hat trick senast, säger coach Lavoliette.
Ja, det konstiga är ju att så många som vanligtvis sprutar in baljor varit så ”tysta” i år.
Nash är ett praktexempel, men det är ju även Corey Perry, Ryan Getzlaf, Sidney Crosby, Jakub Voracek och alla trillingar i Tampa.
Å andra sidan:
Det är under The Grind – The Grind, baby! – den sortens skyttekungar laddar pickadollen med sitt torraste krut.
• • •
På torsdag firar vi Thanksgiving i USA och därför spelas inga matcher då.
Men för Rangers blir det ändå inget traditionell familjehäng i den mörka novembernatten .
De har Bruins i den sedvanliga Black Friday-matinén i TD Garden dagen efter och får snällt resa till Beantown under själva högtiden.
– Men det är okej, vi brukar ha en trevlig lagmiddag, berättar Henke.
De får se till att inte för mycket torr kalkon bara. Det är en rätt som täpper till och stoppar upp och ser till att de mest väloljade matsmältningssystem vrider ihop sig i blytung kramp.
• • •
Personligen tycker jag coach Lavoliette utvecklat en trevlig basröst på senare år.
Han skulle kunna göra tv-reklam för pickup-truckar från Detroit.
• • •
Apropå mat är ju Nashvilles blågula trio – Forsberg, Ekholm, Järnkrok – kända för sina Anders Svensson- och Eddie Läck-inspirerade taco-orgier och snart får ni vara med.
Jimmy Jazz och Legendary Daniel Breitholtz hälsade på herrarna under sin famösa NHL-resa förrförra veckan och kommer inom kort att publicera ett reportage från en sådan Taco-afton.
– Det var kul att få göra något annorlunda. Det blir så väldigt mycket hockey annars, säger Ekholm.
Blir ju det när man är så bra, ju!
• • •
Att döma av sittplatsschemat på pressläktaren har de flugit in en hel junket från Norge ikväll.
No wonder.
New Yorks just nu största entertainer, alla kategorier, är från lusekoftans land.
• • •
Vill redan nu flagga för att det blir en fin sittning i soffan i morrn.
Erik K och Burger Klingberg – Sveriges två stora backartister – går ju upp i American Airlines Center.
Det finns Ali-vs-Frazier-potential i det mötet.
• • •
Filip ler brett när jag säger att Sigge Svensson vid sidan av Tomas Forslund är min favoritleksing genom alla tider och att jag därför omöjligen kan se något annat än att allt nu blir bra.
– Hoppas verkligen, säger han.
Jag kunde ha nämnt bröderna Abris, Mats Åhlberg, Peo Brasar, Kjell Brus, Djura Olsson, Jonas Bergqvist, Peo Carlsson, Niklas Eriksson, Rico Persson, Burra, Heinz, Örjan Lindmark och Cenneth Söderlund också, men poängen går fram ändå, tror jag.
• • •
Tröjorna Red Wings tagit fram för utomhusäventyret i Denver i februari borde falla Zäta i smaken. De är ju mer Timrå än nånting nån i NHL nånsin haft på sig.
• • •
Det är fortsatt debatt om att Rangers sett till statsen inte spelat så bra som tabellplaceringen indikerar – idag har Brooks till exempel en lång blänkare om att säsongsinledningen är en enda stor mirage.
Men det är inte som att det är någon hemlighet att de bara undantagsvis hållit tillbörlig klass – vare sig för oss som tittat på dem eller för dem själva.
– Nej, säger Quicke Fast, det är ju han där borta, nummer 30, som spelat så jäkla bra. Det finns väldigt mycket sparkapital.
De får ju hoppas.
• • •
Nu ska jag gå och dricka lite kaffe och ni – go and get your fu…nä, skoja bara.
Låt oss åka.
The Grind ändå.
Nu ger vi oss in i den.

Hej på’re, som Ted Åström sa – väldigt snabbt – i Sällskapsresan.
Ikväll hade jag egentligen tänkt mig ett längre intro och kanske rentav en Veckans lista, men ni förstår – Herr Biff var på lokal igår. Han åt fantastisk middag på Eleven Madison, på goda grunder utsedd till USA:s bästa, och världens femte bästa, restaurang, och det serverades duktiga mängder fancy vin till 12-rättersparaden, så idag är han vad som brukar kallas gästabudstrött.
Vi får således se hur mycket bloggande som alls blir av, den omnämnde gör verkligen inte många knop hemma i lägenheten.
Men:
Spåret är öppet och ni är välkomna på en tango där.

P.S Rubriken är tagen från en festlig dänga med Steve Gibbons & The Red Caps från mitten av 50-talet. Varför jag plötsligt använder den vet jag inte, den bara ploppade upp i den förvirrade hjörnpölsan. Men lyssna. Så ska det svänga.