Ikväll tänker jag ta mig friheten att ha en night off och bara titta på hockey, utan att tänka på att något putslustigt behöver formuleras.
Behöver en sån kväll. Har inte haft en på så länge att batteriet i hjärnan blinkar rött.
Men you know the drill; jag sitter ju här och spåret är öppet, så det är bara att fire at will.
Själv håller jag ett extra öga på Dallas-Washington – vilket känns som en riktig kanonmatch – och Tampa-Rangers.
Så ni vet.

DETROIT – WASHINGTON 1-2 (Slut, OT)
• • •
Titta vad du missade när du låg och trynade, Taddson.
Övertidsavgörande av Kuznetsov!
Fast egentligen missade du inget alls.
Det var en tråkig match, kommentatorsspåret låg i träda och jag hade ingen energi alls.
Kanske blir det roligare kommande natt.
Adjö.

DETROIT – WASHINGTON 1-1 (Period 2)
• • •
Wings borde ha ledningen.
I övrigt har jag inget att säga.
Det är en seg kväll.

DETROIT – WASHINGTON 1-1 (Period 1)
• • •
Det verkar som vi har en Taddson-kväll utan Taddson…
Hm, han sa att han skulle vara med.
Mannen har dock småbarn och ett jobb att gå upp till och har väl enkelt fortsatt sova fast klockan ringt…
Men vi håller väl ångan uppe ändå – till den temperamentsfulle östgötens ära.
• • •
Red Wings verkar vilja se ryskt målrekord.
Eljest tar man inte fyra utvisningar i en period mot det moderna Washington.
• • •
Vilken superstar Dylan Larkin kommer bli.
• • •
Fast Ovie är så oerhört angelägen om att få in det där 484:e målet att det knyter sig.
Relax, kamrat.
Gör som vanligt bara…
• • •
Några åsikter om nya All Star-upplägget?
Det kommer alltså bli ett par lag per division – med tre backar, sex forwards och två målvakter per trupp – och de möts i 20 minuter långa tre-mot-tre-fajter och spelarna i det lag som vinner finalen får en saftig bonus.
Jag tycker det låter rätt begåvat. Fjolårets match var ju direkt bedrövlig och alla försök att hotta upp tillställningen – med åtminstone någon form av tävlingsmoment – är välkomna.
Synd bara att draften – highly entertaining – försvinner.
• • •
Påpassligt att ni börjar hacka om gamle Doc – som kommenterar för att det är NBC-match, ju. Vi diskuterar honom, och andra kommentatorer, i podden som Ekeliw alldeles strax publicerar. Vi kommer fram till att gamle Emrick är lite underskattad…
• • •
Nu ska jag sätta mig och vänta på en en fin delivery-laddning från Duke’s uppe på tredje avenyn.

Hallå du, i den mörka novembernatten.
Hur är det?
Själv mår jag prima. Detroit går ju upp mot Washington i The Joe ikväll och det är inte bara två lag jag råkar gilla för att de genom åren haft så många svenskar jag tycker om och fått skriva mycket om. Det känns som att de just nu, denna höst, kan bjuda upp till explosiv och rolig och sevärd hockeyshow också.
Allra bäst, dock:
Taddson – Washingtons främste förkämpe i spåret, utrustad med både glödande passion och en penna värdig de stora tidningsredaktionerna – har efter en liten twitter-kampanj lovat vara med och härja under matchens gång.
Det kan bli oförglömligt.
• • •
Jag hade tänkt mig ett något mer utförligt intro till denna korresoffan-session, men en podcast skulle spelas in och min partner i den digitala etern – Youngblood Ekeliw från Örby – hade en splittrad kväll hemma på redaktionen i Stockholm och sköt upp starten gång på gång på gång, så plötsligt sitter jag här med ingen tid alls innan puck drop.
Vi får ta igen i det pauserna i The Joe.
• • •
En grej innan vi åker:
Ovie och Bäckis återförenas i den här matchen.
Därmed slår The Great Eight sitt ryska målrekord, jag är hel övertygad om den saken.

NY RANGERS – TORONTO 4-3 (Slut)
• • •
Dra mig i lusekoftan.
Zuke är så het att han skulle kunna smälta snön på bergsväggarna i varenda fjord hemma i Norge.
Han toppar alltså två sanslöst vackra framspelningar med matchavgörande mål – 54 sekunder innan slutsignalen.
Du spelar ju ditt livs hockey, kan bloggen inte låta bli att konstatera när han tittar fram ur den mediascrum som på goda grunder
– Ja, jo, så är det väl, säger han.
Morsomt!
• • •
Någon frågar Babs hur han tror att en sån här match påverkar Jonathan ”Pat Bonner” Berniers självförtroende..
Då svarar Leafs-coachen bara kort och kort:
– Reimer står på tisdag.
Ouch.
• • •
The NHL-bloggen Reality Show pågår även inne i Rangers omklädningsrum.
–Really, är det en New Jersey-reporter som skrockar när jag står bakom Zuccarello-scrummen och pratar i Jimmys kamera.
Ja, really…
• • •
Antti Raantas teori om hur det kommer sig att det går så oerhört bra för Zuuuuuke:
– Han är ju så liten så motståndarna kanske inte ser honom…
Ha!
• • •
Med nio raka segrar har Rangers tvinnat ihop sin bästa svit sedan säsongen 1972-1973, tydligen.
Och det utan att spela särskilt bra.
Mystiskt.
• • •
Nu kan det vara så att jag och Jimmy Jazz ska gå ut och äta en bit.
För hur var det nu vi började kvällens blogg?
Inte the face of religiös fundamentalism och död – mer av det goda, mer champagne och mer hummer.
Basta!

Zuke avgör alltså med mindre än en minut kvar.
4-3 till Rangers.
Mer kommer sen

NY RANGERS – TORONTO 2-2 (Period 2)
• • •
Nämen Jonathan Bernier, nämen Jonathan Bernier, nämen Jonathan Bernier…
Toronto-keepern gör en äkta Pat Bonner och släpper en långsamt glidande fjösare mellan benen som bara inte KAN få gå in.
Tråkigt för honom, men vi som sitter här tackar för att det åtminstone händer n-å-n-t-i-n-g i denna hopplöst tråkiga match.
• • •
Jag har mest suttit och pratat med Jimmy Jazz den här perren, så det här blir ett aningen kortfattat inlägg.
Men det hade det blivit om jag varit alldeles ensam och fokuserat stenhårt på bloggandet.
Vad skulle det finnas att berätta om detta?
• • •
Det värsta med Berniers flopp är ju att det inte precis är första gången han – eller Reimer, för den delen – klantat sig på det viset den här säsongen.
Babcock kan inte tro sin ögon.
• • •
Jeflar vad det går undan när McDonagh kommer störtande genom Leafs-zonen före 1-1-kvitteringen.
Men det är den lille lusekoftan som står för det stora shownumret igen.
Akkurat monumentale!
• • •
Kollegorna är nu mycket roade över att jag, som de uttrycker det, har egen filmfotograf med mig och tror att det görs en dokusåpa om bloggen.
Ja, det vore ju nåt…
• • •
NYR, Florida-resa försöker jag vänta med till januari-februari, när det verkligen behövs.
Men hade du nåt särskilt du menade att jag skulle vara på?
• • •
Innan han kan skyffla in 2-2 får Lupul stå och vänta så länge framför Raanta att han hunnit gå ut och köpa en korv och kommit tillbaka och gjort mål i alla fall.
• • •
Apropå korv.
Det kan vara läge för en sån nu.

NY RANGERS – TORONTO 0-1 (Period 1)
• • •
Nä, det här var ju inte särskilt mycket hyllning till livet.
Antti Raanta är bäst på isen och det är allt tur för Rangers det, för precis som väntat är de lika oinspirerade som ett cover-band kvart i två en lördagkväll på Statt i Härnösand.
Och Leafs är Leafs.
Inte direkt underhållande.
Tur jag har finsk lakrits att trösta mig med.
Det är också härlig dekadans.
• • •
Scary shit:
Jag är uppmickad av Jimmy hela tiden, så allt jag säger blir inspelat.
Det är bara att göra korstecken och hoppas att tungan inte slinter…
• • •
Det är alltid nå brölande luspudel till Gris-Olle som inte kan hålla käften när det hålls tyst stund i den här hallen.
Kosmopoliter my ass.
Tölpar.
• • •
NYR, själv blir jag på bra humör när jag ser att gamle O’Halloran dömer matcherna.
Men det beror bara på att jag under mitt allra första New York-besök – 1989 – bodde på ett stort hotell på Lexington Avenue som hette Halloran House.
Sånt lägger jag vikt vid…
• • •
Är det nåt Leafs blivit bra på sen Bobby Ewing kom in i bilden är det att kötta igen i egen zon.
Så Rangers idéer om att passa runt pucken som vore handbollsmatch i Ystad är inte så klok.
• • •
När jag skriver de här raderna – just de här – sitter Jimmy Jazz två platser bort och filmar.
Det är svårt att inte bli en smula, vad-heter-det…självmedveten.
• • •
Man vet verkligen att det är sömnig Rangers-match när Tobias Pettersson ägnar sig åt Giants i kommentatorsspåret.
• • •
Varpu?
Hon har somnat mot skrivbordsskivan.
Jag förstår henne.

Nu avslutar vi ändå den här mörka, dystra, onda helgen med NHL-hockey.
För svaret när religiösa fundamentalister vill döda oss för att vi älskar det som gör livet vackert och roligt och gott är förstås mer av det som gör livet vackert och roligt och gott.
Mer dans.
Mer skratt.
Mer musik.
Mer hummer.
Mer champagne.
Mer lättsinne
Mer glamour.
Mer dekadans.
Mer synd.
Mer långsittningar vid bardisken i stimmet på Balthazaar i Soho.
Mer helkvällar runt rouletteborden på Bellagio i Vegas – med drajjor i händerna.
Mer middagar på Sparks Steakhouse och Eleven Madison.
Mer goda cigarrer.
Mer rock ’n’ roll-konserter
Mer Louie CK-shower på Comedy Cellar.
Och yes – mer NHL-hockey.
Helt enkelt:
Fuck you, dödssekt.
Vi ska se Original Six-lagen New York Rangers och Toronto Maple Leafs spela hockey på Madison Square Garden.
• • •
Det är en sån double whammy-söndag på Garden.
Knicks spelade NBA-basket mot New Orleans Pelicans tidigt i eftermiddags. Sen byggde vaktmästarna om arenan i raketfart och nu väntar alltså hockeyshow.
Jag gillar inte det upplägget.
För det första för att det förhindrar morgonvärmningar, för det andra för att isen blir sämre än den Tony Soprano hade till sin Johnny Walker på Bada Bing och – viktigast – för det tredje att stämningen bakom kulisserna, särskilt i pressrummet, blir så oskön.
Basketskribenterna har – med några få sorgliga undantag som fortfarande sitter och våndas – precis lämnat sina aktstycken till respektive redaktion och lämnat efter sig den urlakade efter-deadline-känsla som alltid följer i dylika miljöer efter avklarat jobb men absolut inte ska finnas där när man BÖRJAR jobba.
Allt är stökigt och skrynkligt och luktar svett och stress – och att då försöka hamna i rätt mood inför ett nytt evenemang är ungefär som att försöka arrangera romantisk middag i ett vardagsrum där en 50-årsskiva just tagit slut.
Det blir fel.
• • •
Rangers är ett litet mysterium.
De har bara ögonblicksvis spelat riktigt bra hockey – som i förstaperren mot Blues i torsdags – men ändå är den aktuella segersviten åtta matcher lång och förstaplatsen i NHL-tabellen delad med omsusade sensationerna Montreal och Dallas.
Vad händer om de till slut får ordning på grejorna?
– Då kan det bli jäkligt bra, det finns sparkapital här, sa Viktor Stålberg så sent som i veckan.
Eller också händer det inte alls och då är det som hänt den inledande grundseriemånaden bara en chimär.
• • •
Vi har royal fotografbesök in the heart of the city ikväll. Jimmy Jazz – också känd som Jimmy Wixtröm – avslutar den epokgörande NHL-tripp han och Mister Breitholtz varit ute på i veckan med ett kort New York-besök.
Det betyder antagligen att det här introt blir kortare än vanligt, för han har fått för sig att han ska filma en kväll i bloggens liv och tvingar mig till en massa distraherande shownummer.
Ojvoj.
• • •
Och visst känns Leafs just som den typ av lag som klipper av dylika segersviter.
De är inte så bra, vi vet det, men inte så dåliga att de inte kan utnyttja en motståndare som nästan garanterat kommer ha svårt att tända till på tillbörligt sätt.
• • •
Fan, det där kan ha varit säsongens första ”ojvoj”.
Så kan vi inte ha det, så här kommer ett till:
Ojvoj.
• • •
De övar Marseljäsen ute i hallen ett par timmar innan showstart, så då vet ni det.
Offren för dåden i Paris kommer hyllas även på Madison Square Garden.
• • •
Bortsett från mamma hemma i Borlänge finns det just nu ingen jag pratar i telefon med så ofta som John Klingberg.
Så blir tillvaron för den svenske NHL-bevakaren när en landsman är så sensationellt bra som Burger.
• • •
Brooks går i dagens Slap Shot-spalt rätt hårt åt Gabbe Landeskog och menar att det är ett rent skämt att han bara fick två matchers avstängning efter att ha heahdhuntat Brad Marchand i TD Gaaaaden häromdagen.
Åsikter?
• • •
Tänk vad exalterande det varit om Nylander junior skulle spela den här matchen.
Och frågan är hur länge Leafs-bossarna, med Babs och Uncle Lou si psetsen, klarar av att motstå frestelsen att plocka upp honom.
De har ju flera gånger gjort klart att de helst inte vill se honom i NHL ännu – ungbloden ska inte komma upp förrän förlorarkulturen rökts ut, är tanken – men han stod alltså för fyra poäng med Marlies igår och är med sammanlagt 19 poäng tvåa i AHL:s poängliga.
Debuten på den stora scenen närmar sig, tror jag.
• • •
Nästa tisdag möts Dallas och Ottawa i American Airlines Center.
Alltså:
Klingberg vs Karlsson.
Det känns som den största svenskduellen sedan Noice och Gyllene Tider slogs om tonårspublikens gunst på 80-talet.
• • •
Ojvoj.
Ja, jag ville bara få in en till.
• • •
Spaning under promenaden genom Zamboni-garaget till presshissen:
Shanny och Uncle Lou inbegripna i förtroligt samtal bakom en pelare.
What’s up, boys, vill jag säga men vågar inte.
• • •
Bara tre lag – Blues, Stars och Panthers – har scouter på plats i afton.
Men ett landslag är representerat också.
Tre Kronor.
Grönborg ska kolla om den där Lundqvist är nånting att satsa på till World Cup…
• • •
För exakt en vecka sedan var jag på fest hemma hos en hockeyscribe som bor i staden kvällens gäster på Manhattan kommer från.
Om de kan se till att det blir bara hälften så roligt som det var då är vi in for a treat.
• • •
Fast ska Grönborg scouta Lundqvist får han hålla blicken på Rangers bås.
Det är Antti Raanta som vaktar hemmakassen i afton – till Jimmy Jazz gränslösa besvikelse.
• • •
Okej, för det goda, för lusten, för livet – NHL-hockey!