Framme!
Den långa dagens färd mot 7th Avenue är fullbordad, så Tobias och Taddson kan osäkra sina revolvrar.
Det blir liveblogg från den potentiella kanonmatchen mellan Rangers och Capitals på Garden.
Däremot blir det inget intro, jag har stressat som en bäver, kom precis hit och måste andas lite.
Men det kommer traditionsenliga uppdateringar i pauserna.

OK, nu är det så här.
Efter ett par dygns backanal i Texas-natten sitter jag på flygplatsen i Austin och väntar på flight mot New York.
Om allt går som det ska – vilket den täta dimman utanför fönstren indikerar att det inte kommer göra – bör jag kunna vara på Garden lagom till puckdrop i kväll.
Så:
Det lär inte bli något långt intro, men jag ska göra mitt yttersta för ett kommentatorsspårslegendarerna Tobias och Taddson ska kunna ha sin klassiska Rangers-vs-Caps-duell.
Håll en tumme.

DALLAS – SAN JOSE 5-3 (Slut)
• • •
Det brukar finnas få saker NHL-spelare tycker bättre om än lördagsmatcher som börjar vid 14 och slutar före fem, för då har de inte behövt trampa igång FÖR tidigt – samtidigt som det blir tid över att ställa till med lite rajtantajtan under kvällen.
Men så roligt ska Stars tydligen inte ha det.
– Nej, vi tränar tidigt i morgon bitti. Sedan flyger vi till Toronto. Så det blir bara en sushi-middag med Janmark, berättar Klingberg.
Till och med jag känner mig snopen över det beskedet och vad ska då inte de inblandade känna?
• • •
Nu är den angenäma höstveckan slut för er del; i natt ställer även vi tillbaka klockan, så från och med i morgon gäller vanliga NHL-tider igen.
Sorry.
Ni får räkna dagarna till 13 mars, då återvänder vi till sommartid – tre veckor före er.
• • •
– Konstig match, tycker Burger, dålig is och konstiga studsar…vi kom aldrig riktigt in i den.
Men vann gjorde de ändå.
Dallas har det också – utöver kvickheten, det fantasifulla passningsspelet och offensiv aggressivitet som får mig att tänka på pirayor som äter köttet av en levande ko på 30 sekunder.
De lyckas bärga segrar även när de inte spelar sin bästa hockey.
Det är såna lag som går till final….
• • •
Taggen, jag tvingas instämma med övriga som uttalat sig:
Du pratar i nattmössan om ölbudet i The United States.
Det är ju numer helt fantastiskt.
• • •
Det där med att Janmark ska tas på sushi-middag är tydligen ett internt skämt.
– Han hatar sushi, kluckar Klingberg.
Hatar sushi – hur kan man göra det?
• • •
The bluest eyes in Texas are haunting me tonight.
Nä, de gör de inte alls.
Jag fick bara lust att citera den eminenta sången, fullbordad i Nina Perssons och Nathan Larsons version i ”Boys Don’t Cry”-filmen.
• • •
Säg inget till Youngblood, men Dallas är årets Tampa och jag gillar dem lika mycket som jag gillade hans favoriter ifjol,
• • •
Då tackar jag för de här dagarna i Big D.
Kul var det
Nu åker jag söderut för några dygns minisemester med goda vänner i Austin – en av världens bästa städer.
Vi hörs i veckan och tills dess får ni titta på lite bilder The Dallas Trip

Stars lyser big and bright igen – och vinner med 5-3.
Mera kommer om nån timme eller så.

DALLAS – SAN JOSE 3-3 (Period 2)
• • •
Nu firar vi halloween i Pontic Silverdooom, höll jag som en annan Arne Hegerfors på utbrista.
Nej, men i American Airlines Center.
Här svänger som på en konsert med Texas-legendaren Flaco Jimenez.
• • •
Det ska ju vara lite hokus pokus idag, så självfallet får vi se två short handed-mål – ett åt vardera håll – efter varandra.
Coacherna gnisslar med tandproteserna, men vi som tittar på kluckar belåtet
• • •
Pavelskis styrning på en Ben & Gunnar-skägget Burns skott är både trick och treat på en gång.
Applåd.
• • •
De har alltså numerärt underläge.
Ändå är backen Demers – som tydligen bestämt sig för att halloween ska firas ordentligt – framme vid Stalock och styr in ett mål.
There’s a new show in town och den kallas Dallas Stars…
• • •
Jag ryggar tillbaka inför din kommentar om Melkman, Wilmer…
Äh, förlåt slarvet. Han har bara en rygg han med – och det är i den han har ont.
• • •
Hedbä kommer hastande över pressläktaren precis innan pucken ska släppas igen.
Han får fan hålla högre tempo än när han befann sig mellan stolparna i New Jersey och Bryce Salvador underlät att rensa puckarna i målgården.
– Käka nåt nu, de har glass där borta , ropar han för övrigt åt bloggen till när han svischar förbi.
Nej, det åt vi ju igår kväll.
• • •
Det är alltid annat än Rangers i bloggen, Pettsson00. De har i allmänhet en motståndare också och de motståndarna gillar jag att skriva om.
• • •
Jag kan inte riktigt tro att Burger Klingberg ska lämna isen utan ett enda avtryck i protokollet.
• • •
Förstod nästan att jag inte skulle kunna publicera Skånske Jans lilla Texas-skämt, det höll på att bli politik direkt och i det här spåret ska det icke vara någon politik.
Den diskussionen är härmed avslutad.
• • •
Vernon Fiddler låter snarare som namnet på en country-stjärna från 50-talet – eller mördaren i en skräckis när fem college-kids åker till en avlägsen stuga vid en sjö på vischan och så börjar de försvinna en efter en…
• • •
Det är lite upplagt för att det ska bli tre-mot-tre-show här igen, är det inte?
• • •
Den där glassen Hedbä talade om…kanske ändå.

DALLAS – SAN JOSE 1-0 (Period 1)

• • •
Jag sitter och tycker att Stars inleder lite sömnigare idag och har en teori färdig om att artister som de i Big D förstås har svårt att varva upp den här tiden på dygnet.
Då bara blixtrar det till i hajterritoriet.
Jason Demers – back – hänger som en annan Klingberg med upp och är ända inne i målgården och attackerar Jones och sen drämmer Sharp in returen.
Dallas Stars, folks, Dallas Stars.
• • •
Antti Niemi möter sina gamla hajpolare för första gången idag och är tydligen inspirerad.
Bara sekunder efter Sharps ledningsmål kommer unge landsmannen Joonas Donskoi loss i friläge – Dallas Stars, folks, Dallas Stars, det också… – och Niemi gör en tåspetsparad för framtida dokumentärer om lysande målvaktsinsatser.
• • •
Perren rymmer ytterligare några sekvenser när Dallas offensiva attacker får oss att dra efter andan, men Ruffen klagade redan i torsdags över att puckbehandlingen var lite slapp och att han tyckte att fler passningar borde sitta på klubbladen och så skulle jag gissa att han tänker nu också.
Så lite morgontrötta kanske showmännen är ändå, lite sådär som rockartister som tvingas uppträda i dagsljus på festivaler.
• • •
Även idag skulle jag vilja beskriva det som lätt irriterande att sikten över rinken skyms av tvenne journalistflintar på pressläktarraden nedanför.
• • •
Det är oförskämt av Lindy dubbelhaka att scratcha Patrick Nemeth båda matcherna jag sitter här.
Konkurrensen har blivit hård också i Dallas backlinjer, sure, men det skulle ju ändå inte skada om de spelade ytterligare en klippa med defensiva instinkter.
Nu får ju Johnny O nästan ensam ta hand om det där…
• • •
Magiskt SM guld-inlägg, Taddson.
Vi tackar.
• • •
Nemeth kallas förresten – Nemo.
Det är ett femstjärnigt smeknamn.
• • •
Läktarna är som, sig bör, fullknökade av fantasifullt utspökade halloween-firare.
Själv kör jag min vanliga förklädnad:
Hockeyskribent…
• • •
Äh, får vi se lite mer drag i kommentatorsspåret nu då.
Det är jämt ett jädra tjat om att matcherna går för sent och att bloggen bara handlar om Rangers, men när jag nu sitter på kanonmatch i Dallas på blanka allhelgonakvällen är spåret likafullt rena Prudential Center.
Hallå.
• • •
Ja, det är vackert när Dallas-publiken hugger i med ett rungande ”Stars!” mitt i nationalsången.
Jag glömmer dock alltid bort att det ska hända och rycker till nästan lika förskrämt som när de avlossar kanonen i Columbus.
• • •
Texas, Skånske Jan, är som Norrland så 40 mil är ingenting och Houston och Dallas ändå besläktade.
Det bestämmer vi härmed.
• • •
Hedbä, som ser åtminstone förstaperioden på pressläktaren, springer förbi och dunkar bloggen i axeln.
Sedan försvinner han ner med hissen för att ta sig till omklädningsrummetomklädningsrummet och avlägga fågelperspektiv-rapport.
– Akta er för den där Klingberg, skulle jag gissa att han säger.
• • •
Nu firar vi halloween med en kopp vattnigt kaffe här.

Det är halloween i Amerika och San Jose Sharks har åkt till Texas för att få sin dos av skräck och fasa.
Efter några dygn i dess närhet känner jag mig nämligen helt övertygad om den saken:
Är det något lag som kan skrämma motståndarna säsongen 2015-2016 är det Dallas Stars.
Med en speed under rören värdig rymdraketerna de brukar lotsa från Nasa-centret i grannstaden Houston, med ett passningsspel lika kvickt och oförutsebart som kulans studsande när den fastnat mellan de elektroniska svamparna i gamla tiders flipperspel, med en offensiv så stridslysten att general Patton hade kallat in hela truppen för tjänstgöring vid The Battles of the Bulge om det varit 40-tal och med soloartister som Tyler Seguin, Jamie Benn, Patrick Sharp, Valeri Nikuschkin, Jason Spezza, Ales Hemsky, Burger Klingberg, Cody Eakin och Mattias Janmark i laguppställningen har de potential att slita vem som helst i blodiga stycken.
Så bäva, nordkaliforniska hajar.
Det här kan bli en ruskig John Carpenter-rysare på is.
• • •
Ni, era gamla skojare, tror alltså att jag kan vara ute och härja som en tonåring nattens före en matiné?
Håhå, de dagarna är sedan länge förbi.
Gårdagskvällens utsvävningar inskränkte sig till en visserligen förtjusande men också påfallande stillsam middag på femplus-restaurangen Stephan Pyle med en av San Joses assisterande coacher.
Visst, Hedbä – som vi kallar Johan Hedberg i den här bloggen – jobbar ju under DeBoer i San Jose numer och två gamla masar kan förstås inte vara samtidigt i Dallas en fredagkväll utan att ses.
Han hälsar.
• • •
Fast hey, Sharks kan ju skrämmas de också.
De kom av sig lite efter den förnämliga starten, men det berodde i första hand på att viktiga pjäser – till exempel Paul Martin – gick sönder och nu är de reparerade och kan spela igen.
Och vi vet ju hur det brukar gå i skräckisar som ”Halloween”. Till slut slår offren tillbaka och eliminerar monstret/psykomördaren/djävulsdemonerna…
• • •
Man vet att man är i just Texas när man kommer till en träningsrink och ser den här skylten utanför entrén.

Fast Stars lyder inte påbudet.
De har ju släppt in Jamie Benn och Tyler Seguin och vad är det om inte en dubbelpipig hagelbössa?
• • •
Hoppas målvakterna idag – Jones och Niemi är det väl – slipper uppleva det min middagskompanjon igår var med om när han spelade för illustra Baton Rouge Kingfish i ECHL säsongen 1997-1998.
Då kom motståndarna – det kan ha varit Greenville Swamp Rabbits! – i två-mot-noll-kontring när Kingfish hade fem-mot-tre-PP.
Två gånger om!
– Sedan blev JAG utbytt, suckar Hedbä.
• • •
Under Stars session i träningsrinken står jag bredvid en silverhårig gentleman som verkar tillhöra ledarstaben för såna som Benn och Seguin kommer fram och hälsar vördnadsfullt och ni tror mig inte, men han ser ut precis som Punk Anderson – J.R Ewings coolaste partner in crime.
En fantastisk syn.
• • •
Coach för Baton Rouge Kingfish när Hedbä spelade i Louisiana var ingen mindre än Dave ”The Hammer” Schultz, NHL-historiens mest utvisade råskinn.
– Han stod matcherna igenom och gömde ansiktet i händerna för att vi spelade dåligt, minns The Moose.
• • •
Stars träningsanläggning ligger för övrigt i Frisco en halvtimmes bilväg väster om downtown Dallas och för att vara i NHL får den beskrivas som helt okej; jag har sett betydligt värre.
Men det är och förblir ett mysterium att dessa miljardföretag till klubbar nöjer sig med träningshallar som juniorerna i Sellnäs IF skulle rynka på näsan åt.
• • •
Fan, jag vill verkligen se hockey i Louisiana, men Baton Rouge Kingfish existerar inte längre.
Jag får hålla till godo med Greenville Swamp Rabbits från South Carolina.
Det låter som namnet på en orkester som skulle kunna kompa Dr John.
• • •
Den allra sunkigaste träningshall jag sett är den Red Wings av förklarliga skäl bara använder när de absolut måste.
Den påminner mer om en nerlagd bilverkstad än hockeyhall och för att kunna träna där måste spelarna byta om i The Joe och sen köra bil, i full utrustning, till ett av Detroits minst idylliska områden.
• • •
Jag ber också att få anmäla mitt officiella missnöje med att New Orleans inte ingår i expansion-diskussionerna.
• • •
The Melkman – Melker Karlsson alltså – spelar inte för Sharks idag heller, men nej – det bror inte på att DeBoer har en beef med unga svenskar.
– Vi har rätt kul med det där och kallar honom svenskdödaren, berättar Hedbä.
Faktum är att de saknar The Melkman svårt och hade älskat att se honom på isen, Big Joe Thornton talar tydligen inte om annat än att han vill Skellefteå-pojken i sin kedja, men han har problem med en rygg, så säsongsdebuten dröjer.
• • •
Givetvis, datorhaveriet i Las Vegas var bara början.
Nu går jag in på presstoan i American Airlines Center och tappar mobilen i stengolvet så displayen spricker som läppen de som tror att de är en bra idé att slåss med Radko Gudas.
Eken, kom genast tillbaka till USA. Vi ska ut och handla igen.
• • •
Burger Klingberg är die hard Blåvitt-fan och kommer spela with a vengeance idag.
Att förlora allsvenska guldet till Snoka är ju ändå…otänkbart.
Men visst är det som Erik säger, att vår kommentatorsspårsvän Taddson är östgöte?
Bloggen gratulerar och tänker hoppfullt att om Snoka kan göra en sån resa, då kan Brage också…
• • •
Hedbä och DeBoer har båda sina familjer kvar i New Jersey och bor tillsammans med Toronto-legendaren Steve Spott, ass-coach han med, i ett stort hus utanför San Jose och där sitter de dagarna i ända i varsin lyxig reclinerfåtölj och tittar på hockey.
Kalla mig torftig, men jag tycker det låter som en dröm…
• • •
Jag känner avund å andra NHL-coachers vägnar när jag står och lyssnar på Lindy Ruff medan han berättar om de obegränsade alternativ han tycker sig ha när han sätter ihop sina kedjor.
– Jag kan spela nästan alla forwards som centrar och på bägge kanterna, säger han.
Riktigt så är det inte för Mike Babcock.
• • •
Det stormade så vådligt i Dallas-trakten igår kväll att mobilen plötsligt började durra av varningar om översvämningshot och när jag nu på morgonen tittar ut genom hotellfönstret ligger flera träd i refugen nere på North Street omkullblåsta.
Jag ser det som ett varsel om hur den här matchen kommer att se ut.
• • •
När Ruff håller presskonferensen om sina obegränsade alternativ konstaterar jag också att han har en trivsam dubbelhaka.
På den punkten behöver jag dock inte känna avund…
• • •
– Hello honey, welcome back, säger tjejen som ombesörjer ackrediteringsdistributionen i media-entrén.
När ska Rangers PR-personal börja tilltala bloggens utsände på det sympatiska sättet?
• • •
John Tavares skans i derbyt i The Rock.
”Förklaring ges efteråt”, heter det i ett uttalande från Islanders.
Det låter minst sagt skumt.
• • •
Nu är Punk Anderson här på pressläktaren också.
Perfekt.
Då väntar vi bara på Ray Krebbs. Och Cliff Barnes. Och vem vet, Sue Ellen kanske glider förbi med en klirrande drink också.
• • •
OK, trick or treat, baby.
Halloween-matiné i Texas.
Jag tror det blir nåt.

Nu ska ni få se på kort skvätt
Matchen var förträfflig.
Burger säger bra saker efteråt.
Downtown Dallas lyser förföriskt i kvällensmökret när jag rattar
Så – nu ska jag efter närmare 48 timmars non stop action sova.
Övrigt återkommer vi till i introt innan lördagens matiné i American Airlines Center, okej?

Slut, Dallas vänder och vinner med 4-3 – på övertid.
Benn smäller in den – och den juicy burgaren är med och fräser på isen.
Mer sen.

DALLAS-VANCOUVER 1-2 (Period 2)
• • •
Jo, jag hade ju bespetsat mig på ett och annat svenskt backmål denna varma afton i The Lone Star State.
Men jag trodde ju då att det skulle vara en juicy burger från Göteborg som fräste på stekhällen.
Istället är det Alex Edler som piskar in en jämtländsk slägga från blå.
Vi tar den varianten också, dock.
• • •
Gissa vad de hetsar publiken med för sång i den här perren?
Deep In The Heart of Texas.
I had no clue, men vilket förträffligt litet sammanträffande.
• • •
Stars fortsätter darra lite i defensiven – men iscensätter färre anfall man tappar andan av under den här 20-minuterssekvensen.
Inte riktigt vad doktorn ordinerat.
Men för all del, de har en motståndare också och den motståndaren gjorde det lite svårare för dem nu, kändes det som.
• • •
Det enda dåliga med den här pressläktaren är att man, som jag ikväll, kan hamna på övre bänkraden och då alltid, osvikligt, får en journalistflint mitt i blickfånget.
• • •
Naturligtvis borde jag gå och lägga mig så fort det bara går ikväll, ni borde nästan ringa min mamma och säga åt henne att ta mig i örat om jag inte gör det, men tanken på en – bara en – iskall Lone Star-öl i lämplig bar är oemotståndlig.
Livet är nästan aldrig så bra som när man kan dricka just Lone Star-öl.
• • •
Stars-fansen är lite Tobias Pettersson.
De buar och brölar ilsket – mer ilsket än andra, låter det som – varje gång en hemmaspelare blir utvisad, no matter what.
• • •
Nu stod jag visserligen på muggen – nöden har ju ingen djungel, som det påstås att Roffe Zetterlund sa en gång – när pucken släpptes, men ändå.
Visst var detta en förbluffande snabb period, nästan helt renons på avblåsningar?
Då blir det inte så mycket för en bloggare att tugga om.
Låt oss hoppas på slutrapporten.