Puh, nu är vi så proppmätta i östra Midtown att jag knappt orkar trycka ner tangenterna på laptoppen.
Bucklans middag – stek fläsk med löksås och kokt potatis, sedan en äppelkaka med äkta vaniljsås – var så enastående att det bara inte gick att sluta äta.
Sorry…
• • •
Nä, det är sannerligen inte ofta man ser Lundqvist så grundligt uppsnurrad som han blev av Giroux.
Superb straff.
• • •
Vaniljsås alltså,
Det är ändå en av guds greatest hits.
• • •
Säger ju det, tre mot tre är det bästa som hänt NHL sedan skridskoskenan uppfanns.
Och nu ser det ut att bli samma show i Nashville.
Flipper avgör, jag lovar.

Usch, det är sällan mer obehagligt än under situationer som den med Raffl, när man ser att lagkamraterna är rädda och och skakade.
Fast vad hände?
Armbågen österrikaren fick i ansiktet av Stoll såg inte inte ut att ta så hårt, men han tuppade alltså av i båset?
Hoppas han ändå mår okej.
• • •
Tobias Petterssons frånvaro blir väldigt påtaglig när Stolls mål blir bortdömt och Toronto bekräftar bedömningen på isen efter Vigneaults challange.
Som han hade ryat…
• • •
Bucklan tar sig en öl – Blue Ribbon – medan han fixar middagen i Midtown.
Gör han rätt i.
Själv dricker jag Coke Zero, för jag måste ju hålla mig alert och anständig inför er.
• • •
Stålberg är verkligen nånting när han får upp farten och kommer stormande in mot kassen.
• • •
Ankornas oförmåga att göra mål är ett av de största mysterium jag stött på sedan jag började bevaka den här ligan.
Med all offensiv firepower i truppen…hur fan är det möjligt att de blir nollade kväll efter kväll?
• • •
Otippat att inte fler tycker det är anmärkningsvärt att jag spelat fotboll i ett lag med det illustra namnet Bukta BK.
• • •
Allra bäst med att ni nu ställer om klockan är att morgonredaktör Paulsson kommer in en timme senare än vanligt.
Det betyder att jag har ytterligare en timme på mig att skriva referat.
Om jag nu inte tänker fel, så det är tvärtom…
• • •
Nu du, Hällegerd. Slemkossan scorar. Är allt förlåtet?
• • •
Vad hände med Stålberg?
Såg inte så kul ut.
• • •
TP is back – efter en tango i sundsvallsnatten!
Vad som helst kan hända, känns det som.
• • •
Nu puttrar potatisen på spisen och doften av löksås börjar få snålvattnet att forsa runt hörntänderna.
Middag serveras snart!

Rätt bra match i Philly, men ännu så länge onödigt snäll.
Det ska ryka ur öronen på spelarna när Flyers och Rangers dansar.
• • •
Ja, visst är Bucklan ett femstjärnigt smeknamn?
Men det finns ingen särskilt uppseendeväckande historia bakom. Han kallades ursprungligen Björken – för han hette Björk i efternamn – och det utvecklades till Bjucken och sen blev det Bucklan för några år sedan.
Nu står han i mitt kök och har precis saltat vatten i kastrullen – jag visste knappt att jag hade en! – för att kunna koka potatis.
• • •
Surt, Buffalo-matchen är blockad i det vanliga NHL-utbudet i New York eftersom de möter Devils. Istället är det MSG som sänder, men eftersom både Rangers och Islanders spelar samtidigt är deras två huvudkanaler upptagna, så den visas istället på nån obskyr extrakanal jag inte hittar.
Så jag är helt beroende av era rapporter om Ullmark.
• • •
Bucklan har för övrigt ett eget smeknamn på mig också.
Bukta.
Det kommer kommer från det faktum att jag i tolvårsåldern gjorde en match, som mittfältare, för kvarterslaget Bukta BK och då råkade vi möta Tomtarnas IF – med Bucklan som mittlås.
Tomtarnas IF vann med 10-0 och Bucklan har aldrig glömt min mediokra insats.
Han ropade just från köket:
– Du, Bukta, har du kökshanddukar nånstans?
Detta hade ni inte aning om!
• • •
Allvarligt, vad är det för FEL på Anaheim?
Lille Fridolf hänger snart löst, det är ju bara så.
• • •
Nej, jag har inga kökshanddukar.
• • •
Det var min kompis Anders Ljung, lillebror till legendariske fotbollsmålvakten Bernt Ljung, som höll i det sorglustiga laget Bukta BK.
Dagen när de skulle möta Tomtarnas IF, nån gång sommaren 1979, var de kort om folk och Anders – idag förresten känd som Space Age Baby Jane och sångare i Casablanca – lyckades medelst mutor få mig, på tillfälligt besök ”nere på bruket”, att ställa upp.
Jag vägrade först, men plötsligt sa han att jag kunde få låna Bernts träningsoverallsbyxor.
Då bytte jag om.
• • •
Ja, Hento, jag undrar också:
Var är Tobias?
Har till och med sökt honom med privata meddelande, men to no prevail.
• • •
Kolla nu, Flipper Forsberg kommer hänga ett par på Flower i Bridgestone ikväll.

Aloha amigos!
Another saturday night and I ain’t got nobody, som det heter i Sam Cookes fina gamla dänga.
Fast det är inte sant. Inte sant alls, faktiskt. Jag har ju er – vännerna i världens bästa kommentatorsspår.
Och denna lördagkväll tänkte jag att vi, på känt gammalt manér, skulle tillbringa ihop.
Jag sitter här i korresoffan på Manhattan och ni vid era tv- och datorskärmar hemma i den svenska höstnatten och tillsammans bringar vi den mest trivsamma stämning till liv, inte sant?
• • •
Som Kometen redan påpekat begår alltså den 26:e svenske målvakten i historien NHL-debut i natt.
22-årige Modo-hjälten Linus Ullmark vaktar Buffalos kasse i hemmamötet med New Jersey.
Så – den matchen måste vi hålla lite extra kol på.
• • •
Det där med att ”I ain’t got nobody” stämmer inte i fysisk mening heller, inte ikväll.
Bucklan, en gammal barndomsvän från Borlänge, är på besök i korresoffan och nu ska ni får höra:
Han är kock och bagare till yrket och ska inte bara laga mat åt gamle Biffen – stekt fläsk med löksås a la americano! – utan fantamme också baka en äppelkaka.
Detta är ingenting annat än en våt dröm i en lägenhet som vanligtvis inte ser nånting annat än delivery-mat!
• • •
Habs alltså.
Om de vinner även de närmaste tre matcherna – mot Toronto (hemma), Vancouver (borta) och Edmonton (borta) – har knutit ihop tidernas bästa öppnningssvit.
Hoppas det.
• • •
Hey, i natt får ju ni, mitt under brinnande föreställning, dra tillbaka klockan en timme.
Sedan följer en vecka av bra svenska tider, för vi får inte vintertid förrän nästa söndag.
Kul va?
• • •
De andra 25 blågula målvakterna som uppträtt i världens bästa liga? Låt oss se…här är listan på nhl.com (uppställd efter antal segrar):
Henrik Lundqvist, Tommy Salo, Johan Hedberg, Pelle Lindbergh, Jonas Gustavsson, Johan Holmqvist, Tommy Söderström, Mikael Tellqvist, Jhonas Enroth, Anders Lindbäck, Eddie Läck, Robin Lehner, Viktor Fasth, Erik Ersberg, Hardy Åström, Jacob Markström, Anders Nilsson, Niklas Svedberg, Göran Högosta, Henrik Karlsson, Christopher Nilstorp, Anton Forsberg, Magnus Hellberg, Joacim Eriksson och Johan Backlund (In med Backlund!).
• • •
OK, jag hinner inte riktigt vara med från början på 18.00-matchen mellan Minnesota och Anaheim, men från 19 sitter jag och Bucklan i soffan – och runt tiden för första paus kommer det ett litet inlägg här.

NY RANGERS – ARIZONA 4-1 (Slut).
• • •
Och vem står Henke Lundqvist och skrockar vänskapligt med i gymet innanför Rangers omklädningsrummet efteråt?
Nja, bara New Yorks just nu mest hyllade och älskade människa.
Matt Harvey, World Series-klara New York Mets superstar till pitcher.
– Vi har varit vänner några år, förklarar keepern lite senare för bloggens utsände.
A fisherman always sees another fisherman from afar, är det inte så Gordon Gekko säger i andra Wall Street-filmen?
• • •
Nu blev det så här sent med slutrapport igen, men vad ska en gammal bomullsodlare göra?
När Henke gör såna fotbollsräddningar som i slutet, när Klingberg och Oduya och Janmark målar för Dallas, när Mattias Ekholm åker på soloräd i Nashville, när Columbus åker på åttonde raka och när Jhonas Enroth gör succédebut för Kings….då blir det väldigt mycket att skörda.
• • •
Hittills har Henke bara kunnat se sin Mets-kompis slutspelsbravader på tv.
– De spelar ju så sent så åker man ute och kollar är man inte hemma förrän framåt ett. Det funkar inte under säsong, förklarar han.
Men det storartade som hänt ute i Queens går fram genom tv-rutan också.
– Jag är verkligen glad för hans skull. Det är få förunnat att få vara med om det han upplever nu.
• • •
Med åtta raka förluster har Blue Jackets, helt förnuftsvidrigt, fått sämsta starten i NHL på 72 år!
Bara New York Rangers har öppnat sämre, med elva raka – säsongen 1943-1944.
Men nu tar vi varann i hand och kommer igen, eh?
• • •
Jag tror jag börjar bli lite kär i Dallas Stars.
• • •
Dom har humor i Rangers, för det är Rick Nash som sitter och ler i Broadway-hatten efter den här matchen.
Men det är klart, han måste uppmuntras så mycket det bara går.
• • •
Glöm nu inte den här!

Finns i handeln på lördag.
• • •
På lördag blir det också klassisk korresoffan-session här i bloggen.
Då hörs vi igen tycker jag.

Slut i bomullsfältet – och Rick Nash får göra 4-1 fast han inte gör mål; han hakas när han har öppet och så döms det som mål.
Kanske vad han behövde…

NY RANGERS – ARIZONA 1-1 (Period 2)
• • •
Utjämnat på Garden dårå.
Inte så ologiskt kanske, då hemmalaget har det mesta av spelet och tillbringar avsevärd tid i offensiv zon.
Men Coyotes är väldigt tajta och starka i defensiven – och täcker skott som vore det detta lag Tårtan tagit över och inte Columbus.
Och när de sticker upp i kontringar är det icke alls ofarligt.
Heja, faktiskt.
• • •
He he, Göran Greider kastar sig fram och stöter in säsongens första kasse på en läcker halvlyra från Zuuuuke.
• • •
Korrekt, Markman.
Eftersom jag glömde honom är det förstås fina odds på att Rundblad smiskar in en puck också.
• • •
Raden ”Göran Greider kastar sig fram” känns lätt absurd att skriva…
Fast nu ska vi inte vara såna.
• • •
Titta, Tårtan-effekten!
Begåvade Alexander Wennberg sveper in en retur så fort Kapten Ahab tagit plats i båset.
Och sen:
Dubi hänger en också!
Kan det hända kan det bli fred i mellanöstern också.
• • •
Max Domi har fanimig lite drag i bakfickan när han kommer ångande.
• • •
Oväntat begåvat låtval i en avblåsning:
Papa was a rollin’ stone.
Men det var han inte alls. Han var ingenjör.
• • •
Vilka idioter var det som före säsongen slog fast att Arizona, ”hå hå, de är ju ingenting, de kommer lätt sist av alla”?
Jag, bland annat….
• • •
Visst, när Mets-hjälten Matt Harvey till slut hamnar på jumbon noterar vi största jublet på åttonde avenyn sedan U2 spelade ”Angel of Harlem” i somras.
• • •
Jag är fortfarande så tagen av uppgiften att det tydligen finns en häst som heter Nyquist att jag inte riktigt kunnat ta det till mig ännu.
Men ha förtröstan, det kommer definitivt att redas ut vad det lider.
Jag känner några stycken som lär ha en del att säga om det – i synnerhet en skäggig herre med rötter i Njurunda.
• • •
Penguins kommer inte leva upp till förväntningarna – mina till exempel, jag har ju sagt att de ska gå till final! – förrän de ersätter den där folkskolläraren de har i båset med en riktig coach.
• • •
Riktigt bra domare ikväll, tycker jag.
Eller tycker och tycker.
Det är roligt att provocera en viss läsare bara…
• • •
Nåt säger mig att det kan sluta med tre-mot-tre-föreställning här.
Och hey, det vore ju som att…ja, just det: sitta och mysa i ett bomullsfält som vuxit sig riktigt högt.

NY RANGERS – ARIZONA 0-1 (Period 1)
• • •
Det är, som ni ju redan uppmärksammat i spåret, den blågula backkvällen.
Johnny O och Burger Klingberg har smackat in varsitt mål i Pittsburgh.
Och här snärtar Klas Dahlbeck helt otippat in sin första balja för säsongen under ett av Coyotes fåtaliga ströanfall.
Få se, vilka fler D-men har vi in action ikväll?
Oliver, Grosse, Nemeth, Adam Larsson, Erik K, Hampus Lindholm, Mattias Ekholm, Jonas Brodin, Gustav Folin, Yellbear Hjalmarsson, Viktor Svedberg och Alexander Edler.
Släng in en slant på dem, det är det är helt uppenbart deras natt i NHL.
• • •
I Newark i tisdags avlossade Coyotes första skottet mot mål när det hade gått mer än 18 minuter.
Nu kommer det redan efter 14.46…
Ingen kan anklaga dem för alltför stora offensiva äventyrligheter i inledningsperioderna under det här besöket i Metropolitan Area.
Just ikväll verkar det å andra sidan inte vara nån dum idé.
Lundqvist har stått sysslolös så länge att han glömt att det kan komma skott som det landsmannen Dahlbeck sprätter iväg.
• • •
Dom har bra kameravinklar att titta på i war room i Toronto nuförtiden, så beslutet att döma bort det mål Rangers trodde sig ha gjort var väldigt enkelt.
Pucken passerade aldrig mållinjen.
• • •
Rookien TJ Luxmore bekräftar tesen att alla NHL-domare har besynnerliga namn.
Jag menar…TJ Luxmore!?!
• • •
Rangers har inte varit så jädra märkvärdiga de heller.
De har mycket puck och är runt Smith och surrar duktigt, men…äh, det är inte så att vi som tittar direkt känner att vi sitter i high cotton och mår.
• • •
The Duke har inte gjort något riktigt intryck ännu och det är svårt när laget han spelar med inte vill anfalla.
Men det kan komma när som helst.
Som en lätt anstruken Ekeliw sa om en annan i podcasten i dag:
Han har lite drag i bakfickan!
• • •
Torsdagkväll i Garden-holken…då vet ni som varit med länge i den här bloggen vad det är för sorts stämning:
Ärtssoppssurrig.
• • •
Visst har Jesper Fast blivit mer fysisk i sitt spel, den ringa storleken till trots?
I början av den här perren smackar han in målskytt Dahlbeck i kortplanket så flisorna ryker, ju.
• • •
För första gången i år får Tobias en kommentar fimpad.
Det gäller att stämma i bäcken när han domarna ger honom högt blodtryck…
• • •
Åhå, vad kåt Yandle är på att få pucken när han smyger upp i slottet och Dominic Moore har pucken bakom förlängda.
Han smattrar med klubbladet i isen som en hel Michael Nylander.
• • •
Kollegorna i andra änden av pressläktarbalkongen klagar över att en fluga ”stor som en talgoxe” surrar runt deras laptops.
Detta finner jag underhållande – så länge fanskapet håller sig där borta.
• • •
De har inte blivit inzoomade ännu, men hjältarna från Mets är tydligen i hallen.
Vilket sjusatans palaver det ska bli när ärtsoppssurrarna får syn på dem.
• • •
Jag tror på en roligare mittperiod.

Som dom säger i amerikanska södern när livet är riktigt härligt och gott:
I’m shitting in high cotton.
Det finns säkert de som skulle ifrågasätta nöjet i att sitta i en kall ishall och titta på några jocks som, i rätt beskedligt tempo, åker omkring och skjuter puckar i tomma målburar, men för mig är en ”skate” i en öde Madison Square Garden en sömndrucken torsdagsförmiddag själva vaniljsåsen i tillvaron.
Det finns inget i vardagen, bortsett möjligen från långa raksträckor genom Mojave-öknen och Prime Sirloin-biffen på Sparks Steakhouse, som skänker samma slags välbefinnande som det jag upplever såna gånger.
Det rofyllda och stillsamma och rent meditativa i stämningen på de tomma läktarna.
Ljuden, dofterna och vyerna som, i än högre grad i stillheten innan hallen fyllts av åskådare, signalerar hemtrevnad och trygg rutin.
Den småputtriga Camaraderien i de små grupperna av reportrar som sitter utspridda på sektionerna strax ovanför spelarbåsen.
Känslan av lugn innan storm – och långsamt stegrande förväntan inför en kväll som vi antagligen glömmer snabbt men som just här och nu känns angelägen och intressant och kul.
Vetskapen om oceanerna av tid i det ljuvligt tysta pressrummet innan puckdrop…
Just den här morgonen är det först Rangers och sedan Arizona Coyotes som försöker få igång blodcirkulationen timmarna innan säsongens femte match på Gardens knöliga is och inget särskilt händer; gästerna har till och med en så kallad option, så bara John Scott (!) och Anders Lindbäck visar sig.
Igen, mer konventionellt hopskruvade homo sapiens, har förmodligen svårt att se tjusningen.
Viktor Stålberg är tydligen en sån, för när när jag springer in i honom i dörren till hemmakabyssen utbrister han skrockande:
– Har du inget bättre för dig än att vara här en så fin dag?
Nej, verkligen inte.
Vad skulle kunna vara bättre?
För att dra till med ett annat klassiskt ordspråk från the deep south:
I’m finer than frog hair split four ways!
• • •
Min bild är att Brandon Dubinsky igår morse ställde sig framför spegeln och likt Silvio Dante i ”Sopranos” gjorde sin bästa Michael Corleone-imitation:
– Just when I thought I was out…they pull me back in again!
För oh yes, he’s baaaack!
Tårtan.
Han tar över i Columbus Blue Jackets efter de sju raka förlusterna och för just Duby måste det kännas som en klassisk ur-askan-i-elden-situation.
Hans relation till Tortorella under den gemensamma tiden i New York var ungefär lika god som Palestinas till Israel och nu ska de alltså dela tillvaro igen.
Morsning korsning.
Själv är jag desto mer road, för säga vad man vill om denna tårta men det blir aldrig grå vardag när han – hockeyns Kapten Ahab, utrustad med ett temperament hetare än en stenplattorna runt en pool i Palm Springs i juli – är del av the action.
• • •
– How about them Mets…
Om jag fått en quarter för varje gång jag hört den klassiska ramsan denna förmiddag hade jag…ja, haft en jädra massa quarters.
Basebolllaget från Queens fullbordade en sweep mot Chicago Cubs igår, är efter femton långa år av misär och heartbreak klara för en ny World Series – som ju MLB-finalen helt försynt kallas – och New York har gått bananas.
Inte bara mina egna dörrmän, medpassagerare på bussen längs 34:e gatan och Zamboni-Frank hojtar ”How about them Mets” hela tiden.
Journalistkollegor som jag känner som orubbliga stenstoder när de bevakar sin hockey är till sig och febrar som hardcore-fansen på ett internet-forum om hur bra the locals heroes varit i slutspelet.
Jag var stammis på Elaine’s och där höll man på Yankees eller höll käften, för George Steinbrenner var en av Elaines bästa vänner, så min entusiasm är begränsad.
Men det är alltid häftigt när stan får den här sortens feber.
• • •
– Jaha, nu duger man inte längre. Nu är det bara Grosse som gäller…
Oliver Ekman-Larsson flinar stort när Coyotes-truppen kommer utsläntrande ur omklädningsrummet efter ett lagmöte och jag stoppar Nicklas Grossmann för en liten pratstund.
Tingsryds egen Bobby Orr duger alltid, men…ja! Bloggen vill ju veta hur Grosse har det sedan han i en hast flyttade från Philly till den eviga sommaren i Arizona.
Bra, visar det sig.
– Det är en fördel att ha blivit trejdad en gång förut, man vet vad som gäller. Nu fanns det också i bakhuvudet att det kunde hända så jag var mentalt förberedd. Men precis när samtalet kommer blir det lite chockartat och det är trist att man inte hinner ta farväl av gubbarna, man har ju hunnit bli väldigt bra polare med många genom åren, säger han och fortsätter:
– Men det är roligt med en nystart och få komma till en ny organisation och visa vad jag går för. Det pågår ju en liten ombyggnad i det här laget och jag är glad att få vara del av den och komma in och försöka stabilisera med lite erfarenhet och så.
Kul att spela för coach Tippett igen är det också.
– Ja, vi känner ju varann och det är liksom inga hemligheter. Han vet vad han får av mig och jag vet vad han kräver av mig. Så det är inte som att jag kommer in och måste söka en ny roll i laget. Det är väldigt skönt.
En annan fördel som så att säga goes without saying:
Vintrarna i Phoenix är något trevligare än de i Philadelphia.
När jag påpekar det bara ler den bastante stockholmaren…som om han satt i high cotton och hade det bra.
• • •
Derek Stepan var igår natt tvungen att ta sig akut till tandläkarn för att få en visdomstand utdragen medelst operation – och när de höll på och grävde i käften på honom hittade de två skruvar som satt kvar sedan han bröt käken, courtesy of Brendan Prust, och de behövde också avlägsnas.
Nu har den försynte centern så ont att det är oklart om han kan spela mot Yotes.
För mig, som är lika rädd för tandläkarn som små grisarna är för Zeke Varg, låter det som ren skräckhistoria.
• • •
Eftersom jag nu hakat upp mig på det förtjusande ordspråket om att kacka i high cotton måste jag googla för att få det förklarat och det visar sig vara så att livet down south back in the day aldrig var så bra som när bomullen hade växt sig så hög att det gick att uträtta naturbehoven ute på fälten utan att någon kunde se.
Klockren sydstatslogik!
• • •
Coach Badtofflan, som inte har badtofflor på sig under sin presskonferens om morgonen men väl shorts, låter som vanligt när Anthony Duclair kommer på tal.
– Ah, The Duke. Love The Duke, säger han och ler.
Huruvida känslorna är ömsesidiga förefaller tveksamt, The Duke säger själv att han sedan länge haft det här datumet inringat i almanackan och således brinner av iver att få visa Rangers hur korkade de var som trejdade bort honom.
Tanken på en Duke med sån hunger bultande i bröstkorgen är rätt upphetsande.
• • •
Den med grodhåret kluvet i fyra delar är mer obegriplig.
Men roligt låter det!
• • •
Det är dock inte bara The Duke som har ett gammalt lag att ”hämnas” på i afton.
Keith Yandle går upp mot Arizona för första gången sedan han trejdades till Rangers också.
– Det kommer att kännas lite konstigt att spela mot gamla kompisar, men jag ser väldigt mycket fram emot det också, säger han med tonen hos en som bestämt sig för att nu jävlar.
• • •
Efter matchen i Newark i förrgår kom övertidshjälten Adam Larsson fram och febrade lite om hur bra det gått för Oscar Lindberg.
idag är det Oscar som gläds med Adam,.
– Han gjorde mål i den matchen va? Jaha, på övertid också…roligt.
Skellefteå-pojkarna håller ihop.
– Jo, fortsätter Lindberg, jag känner ju allihop som är här och det är jäkligt roligt att spela mot dom. Jag borde åka ut och hälsa på Adam snart också.
Ja, varför inte. Han bor, enligt uppgift, i en grym lya i ett hus precis på andra sidan Hudson-floden, synligt från mitt vardagsrumsfönster flera kilometer norröver.
Själv häckar Rangers succé-rookie fortfarande på hotell. Och inte på nån flashig Manhattan-adress. Utan ute i White Plains.
– Man får ju städat varje dag, men…det skulle vara trevligt med något eget snart.
Ja, vad fan. Kom igen, Badtofflan. Ge the kid bakom Oscar Night efter Oscar Night klartecken så han kan skaffa sig egna cribs!
• • •
Coyotes har varit i stan sen i torsdags, men tydligen inte hunnit njuta särskilt mycket av säsongens enda Manhattan-besök.
– Nej, vi sov över i Jersey efter matchen i tisdags och tränade där i går också, berättar OEL.
Stackars människor.
Men de behöver kanske inte åka vidare till Ottawa förrän imorrn och torsdagkvällarna på den här ön är inte dumma…
• • •
Dagens erkännande:
Jag blir lite skraj varje gång Chris Kreider – eller Göran Greider, som han ju kallas sedan nya stavningsprogrammets senaste förslag till förändring… – kommer traskande genom Rangers omklädningsrum.
Han ser ut precis som den typ av duktig-på-sport-ligist som snärtade oss mindre begåvade idrottsutövare med våt handduk efter gymnastiklektionerna i skolan.
• • •
Det kanske bara beror på att jag suttit i high cotton hela dan, men när Phil Collins strax innan värmningen sjunger att det är something in the air nickar jag instämmande.
Det känns som det blir nåt speciellt ikväll.

NEW JERSEY – ARIZONA 3-2 (SLUT, OT)
• • •
Den här slutrapporten dröjde så länge att ni antagligen befarade – eller i några fall säkert hoppades…. – att någon av alla ljusskygga existenser i Newark-natten hade hörsammat önskningarna från andra periodpausen och tagit mig av daga.
Men icke.
Jag är tillbaka på Manhattan och tämligen välbehållen, sånär som på den värkande fot Roy Orbison lände till förfång i East Village i söndags kväll.
Det har bara varit mycket att skriva om Adam Hjälte och Bäckis och Flipper Forsberg och Montreal och Sidney Crosby och hopplösa Columbus.
Nu är dock punkt äntligen satt och texter skickade till redaktör Hagman i Stockholm (han som heter Hampus i förnamn och särskilt stressiga kvällar blir hopblandad med namnen Lindholm i Anaheim…) och yours truly biff kan sätta sig ner och andas ut en stund.
• • •
Tredje perioden i The Rock var ändå okej. Ja, i alla fall så anständig att livet kändes värt att fortsätta leva. Och matchen slutade ju på utomordentligt sätt för en sviiiidish reporter.,
– Awesome, sa Adam efter sitt övertidsmål.
Awesome, säger jag med.
* * *
Vad är det Blue Jackets håller på att ställa till med?
Bara ett lag i hela NHL-historien – New York Rangers säsongen 1943-1944! – har fått en sämre start på en säsong, med elva raka nederlag.
Sedan är det fyra andra som lyckats rada upp en svit med sju förluster direkt i starten – senast Blackhawks 97-98.
Torsk igen mot Minnesota på torsdag och Jackets är alltså näst sämst genom alla tider.
Står Tårtan i båset då?
Jag har inget särskilt emot Todd Richards men hoppas ändå det…
• • •
Kul incident när jag pratat färdigt med Adam på svenska. En amerikansk journalist kommer från och säger:
– So, Jacob…
– Adam, rättar Adam snabbt.
Färgskiftningen i ansiktet på murvlar som begår den sortens misstag är alltid underhållande.
Såvida man inte själv är klanten i fråga förstås…
• • •
De nattliga promenaderna från The Rock till Newark Penn när det hunnit bli sent och alla andra hockeyåskådare redan åkt hem är fortfarande något armsvettsframkallande.
En harig blekfis från Nedre Tjärna i Borlänge går fort, I can assure you…
• • •
Adam beskriver det faktum att en enig expertis ser Devils som givet bottenlag som extra tändvätska.
Han är också övertygad om att expertisen i all sin enighet har fel.
– Det här laget kommer bli väldigt bra, det är vad jag tror, säger han och ser bestämd ut.
• • •
Montreal Canadiens.
• • •
Ja, tyckte det räckte att skriva så.
• • •
Nu är det 21 oktober 2015 och jag ska gå ut och se om Marty McFly dyker upp.
Det var ju exakt till detta datum han reste i andra ”Tillbaka till Framtiden”-filmen.
Därför tar jag paus i bloggen och återkommer på torsdag.
Ajöken.