Calle Anka
Av någon anledning förstår jag direkt att det är ett dystert besked som väntar när jag kvart över åtta i den arla Nevada-morgonen vaknar av att det sms-surrar i mobilen.
Och mycket riktigt.
Carl Hagelin har, helt skrällartat, blivit trejdad till Anaheim Ducks.
Fan, också.
Hagge!
Bork Bork!
Geparden från Nykvarn!
Honom ville jag verkligen inte förlora.
Men försök fatta nu. Det är inte för att han lämnar New York Rangers per se jag blir bedrövad. Contrary to popular belief är jag inget fan av klubben i sig! Rangers är råkar bara vara det lag jag har runt knuten och får säsongsackreditering av – och där vill jag ha så många bra, roliga, pratglada svenskar som möjligt att deala med.
Och tro mig:
Få har vad gäller de egenskaperna varit större favoriter än Hagge genom åren.
Alltid glad, alltid positiv, alltid villig att berätta och förklara och spetsa den här bloggen med en bra anekdot.
Tonen i örat när jag till slut når honom – efter en 30-årsfest nånstans i de sörmländska skogarna – är mycket karaktäristiskt.
Jo, det var förstås en liten chock att det blev en trejd, det hade han inte räknat med. Men sen bestämde han sig snabbt att istället vara glad över att få spela för ett så grymt lag som Anaheim och bo på ett så trevlig ställe som södra Kalifornien.
– Folk säger att jag ser ut som surfare, så det kanske är dags att jag provar det livet, skrockar han.
Visst, det fina med att Carl blir anka – Calle Anka, helt enkelt! – är att han garanterat kommer passa perfekt i Orange County. Dessutom har han de kommande åren större chans att vinna Stanley Cup med Anaheim än med Rangers.
Men jag kommer verkligen, verkligen sakna honom på Manhattan.
So long, geparden.
Tack för allt.
* * *
Den här tiden på året är de svenska NHL-proffsen spridda över världen och därmed sannerligen inte lätta att få tag i, men jag lyckas nå även Eddie Läck – på Ibiza.
– Visst, jag är här på semester. Så vad skulle jag ha att klaga på, jublar han.
Tja, att Canucks ställer till med trejd till Carolina, till exempel…
Men Eddie är precis lika positiv som Hagelin.
Han har hunnit snacka med Rask – som han känner från Leksand – och fått klart för sig att Canes är en förträfflig organisation och Raleigh en grym stad och nu ser han fram emot ett nytt äventyr i livet.
– Och jag har hört att dom har goda tacos där nere, säger han.
Öh….bbq är väl grejen i södern.
Men okej.
Är Eddie en Anders Svensson och vill ha sina juicy tacos så kan North Carolina säkert leverera även på den punkten.
* * *
Kör den filmiska genvägen över Lucerne Valley mellan Vegas och Palm Springs och befinner mig verkligen mitt ute i ingenstans när det händer, men tack vare att jag råkar ha NHL Network inrattad på satellitradion hör jag ändå nyheten att Flyers trejdat Grossmann till Arizona och säger högt för mig själv i hyrbilen:
– Viberg!
Svenska Fans Flyers-vurmande Kapten Haddock har ju haft vissa synpunkter på Grosse den här sässen, om man säger så, och jag kan inte vänta på att komma till trakter med uppkoppling så jag kan läsa smålänningens tweets.
De är, visar det sig inte helt oväntat, många – och de är glada. Missa inte…
Personligen hoppas jag det finns något positivt i att Grosse återförenas med coach Tippett. De hade fina år ihop i Dallas och får han bara vara frisk och kan träna ordentligt i sommar finns nog potential för ett par okej säsonger till.
Han är inte fullt så generalusel som vissa koleriska Växjö-bor hävdar…
* * *
Radioversionen av NHL Network – som finns i utbudet på satellitkanalen Sirius XM – är verkligen guld.
Det är samma slags debatter och analyser som på tv – men nördigare, mer ingående och fördjupande, och betydligt mer späckat med åsikter.
* * *
Now, Arizona tog över Chris Prongers kontrakt också – trots att Pronger inte spelat sedan den svåra hjärnskakningen 2011 och aldrig kommer att göra det igen heller.
Lätt snurrigt, kan tyckas.
Men det handlar alltså om en ren teknikalitet som hjälper Coyotes att komma upp till lönegolvet – och Flyers att få mer utrymme under taket.
* * *
Det ilade garanterat till i Gary Bettmans mellangärde när Islanders plockade Andong Song, för därmed är första kinesen nånsin draftad i NHL och ingen dröm i Garys universum är våtare än den om ett genombrott på den enorma kinesiska marknaden.
Själv tycker jag det räcker långt att vi nu har en spelare som heter Andong Song i the pipeline.
Ett femstjärnigt namn!
* * *
Jag har flera gånger erkänt att jag har dålig koll på kidsen som blir draftade – det finns ingen tid över för dem under en späckad NHL-säsong – men det har börjat gå upp för mig att många lag som vanligt gått efter storlek och power och jag blir lätt förbryllad.
Såg dom inte Stanley Cup-finalen?
Där spelades framtidens hockey och den är ohyggligt snabb och ohyggligt teknisk och dess främsta företrädare ser ut som Patrick Kane och knattarna i trillingkedjan.
Men det är som en modern tränare jag känner sms:ar under dagen.
– Det krävs mod och intelligens för att bryta invanda mönster.
Precis.
* * *
Enligt Adrian Dater på Bleacher Report – tidigare Denver Post – kommer Avalanche att försöka gå efter Johnny Oduya när free agency börjar.
I så fall har vi plötsligt ett riktigt svensklag i Klippiga bergen.
* * *
Jag skulle ju inte skriva nåt idag, goddamned it, men nu hände ju så mycket att jag inte kunde hålla mig.
Men nu är det fan nog.
Vi hörs inte förrän första juli.
Tror jag…