MONTREAL – TAMPA 1-0 (Period 2)
* * *
Nä, Stevie Wonder Yzerman ser ut att få den sämsta 50-årsdagen sedan en Rune jag kände kände som tvingades till akut rotfyllning just den dag han nådde The Big Five O.
De spelar okej, bättre än i förrgår – men Habs är mycket, mycket vassare, skapar oändligt många fler chanser och hade med lite flyt haft 3-0-ledning nu.
* * *
Strålle!
Han gör ju exakt samma mållinjeräddning mot Habs i år, som han gjorde mot samma Habs ifjol – med Rangers.
Det bor en oförlöst Patrick Roy i death metal-rockaren.
* * *
Ekeliw-rapport:
”Vi får ju tacka stolparna för att vi är kvar i matchen.
Simm är förbannad på dem just nu, stolparna. Genuint förbannad.Jag har hållit ganska låg profil i Habssoffan. Uppgivenhet är ett för starkt ord i sammanhanget – vi leder ju fortfarande matchserien och behöver bara en seger till – men gubbarna är ju uppenbart utspelade igen…STAMKOS! Nu går jag upp i versaler här. STAMKOS! VAD HÅLLER DU PÅ MED? VAD. HÅLLER. DU. PÅ. MED? Inte okej av en kapten att vara så menlös när det betyder som mest, när laget behöver honom som mest.Jag sätter fortsatt min tilltro till MVP, den lille alltså. Och Yzerman and the magic Yzerplan.
* * *
Fan, Sjöquist, jag läste fel och trodde först det var frugan som hade svarat så, om att hon föredrog blogg på lördagshumör när du ville ”mysa”.Tur inte det stämde…då hade jag varit skyldig dig mycket, känns det som.
* * *
Ah, fyra mot tre…den exotiska gamla favoriten, numer så sällsynt att det känns som man sett Den är kortvarig i Bell Centre, men farlig. Det är ju då Pernell Karl sätter en i stolpen.
* * *
Vänta bara, Frallan.
Lyckas Tampa vända det här kommer Ekeliw åka vattenskidor i ån, hoppa i 90-metersbacken, göra en tjurrusning genom gruvan och måla slagghögarna blåvita.
Och gör dom det inte kan du hitta honom strykande utanför Rådhuskällaren i gryningen, i jakt på överbliven booze…
* * *
Kenny Alberts tar i lite när han beskriver det som att Price rånar Brendan Morrow.
Det är ju Morrow som skjuter honom rakt på benskyddet, som rena rama Martin St Louis.
* * *
Uppmuntrande rapporter från Rangers-land:
Zuccarello är med på den här resan ner till Washington och är ”progressing”.
* * *
Simmen skriver följande:
”Stolpkavalkaden!
Tre ramträffar. Ännu 1-0. Fortfarande jämnt – även om Tampa i princip inte skapar någonting alls i andra perioden. 
Jobbigt, jobbigt.
Det är bara förnamnet. 
Men: PK Subban visar vilken artist han är i kväll. 
I soffan är stämningen spänd. 
Mycket muttranden och böner om stolpar.”
* * *
Inget inatt, John J.
Jag är klar med det där nu, inga fler proffs är aktuella så jag behöver icke engagera mig.
Välkommen tillbaka.
Men – jag måste kunna tycka som jag tycker utan att min tvåfaldige ”Årets kommentator” försvinner, no?
* * *
Snart gör De La Rose sitt första slutspelsmål.
* * *
John J, jag noterar för övrigt att du inte förnekar att du är CIA-agent.
Det ante mig…
* * *
Här börjar det kännas som att det kanske är dags för…ja, pizza, tammetusan.

MONTREAL – TAMPA 1-0 (Period 1)
* * *
”Det får inte hända, set får inte hända. Mardröm. Kan inte ens stava. Traumatiskt”.
Sms från ena hörnet av Falu-soffan när Pelleponken smackar in sin tjong-i-medaljongen på Big Ben.
Ha ha.
Men jag kan förstå frustrationen.
För en gångs skull är det ju Lightning som kommer ut bäst, men likafullt hamnar de i underläge och då är det inte roligt att spela mot Montreal.
* * *
Voila, Madame Ginette Castafiore kan ha framfört sin mest majestätiska ”O, Canada” nånsin.
En orkan har låsts in i denna klassiska divas väldiga barm.
* * *
Från andra ringhörnan i falunatten låter det så här:
”ET LE BUT, DSP!
Tampa började bäst. Sedan skjuter DSP in pucken i mål och jag hinner inte jubla då jag mitt i allt tror att Tampa Bay är på väg att vända spelet totalt. Lättnad.
Jämnt värre, dock.  
Snubben bredvid mig har hybris – i år föll den lotten på honom”
* * *
Väldigt korrekt embelishment-utvisning på Tyler Johnson precis i början.
Sicket Ulrika Knape-dyk.
* * *
Det är verkligen anmärkningsvärt att målet produceras av tre pjäser Bergevin trejdat till sig under säsongen.
En ren General Manager-balja!
* * *
Det är lite orättvist att Ekeliw har två Montreal-soffor mot sig i natten – den han själv sitter i och så drottningen Julias också.
Jag tror jag får måla korresoffan blåvit som kompensation.
* * *
Apropå general managers fyller Steve Yzerman tydligen 50 år idag.
Då måste ju hans pojkar försöka ge honom en fin present.
* * *
Tobias Pettersson meddelade i ett privat mess tidigare idag att han tar en night off för att bota en förkylning.
Fine, svarade jag, ”men blir det stora domarskandaler ringer vi och väcker dig”.
* * *
Man trodde ju att nördarna i Falun skulle ha matchtröjor på sig en så här stor kväll, men Ekeliw kan inte.
Den enda han har är nämligen en Martin St. Louis-jersey…
* * *
Men vad är John J:s ursäkt?
Varför har han, kommentatorsspårets mest hängivne och långvarige stammis, plötsligt gone dark – utan antydan till förklaring?
Det har hänt förr och jag börjar misstänka att John J är CIA-agent. Det är därför han så ofta är ledig och kan vara med oss på nätterna, men plötsligt måste han iväg på hemliga uppdrag och bara försvinner. Sedan återkommer han och försöker låtsas som att inget hänt.
* * *
Yzz86, jag har inget att invända mot Rob 4:s synpunkt.
Serien mellan Kings och Blackhawks var verkligen fjolårets moraliska final – och den mellan Ducks och Blackhawks kommer vara det i år.

Nattens Stanley Cup-drama avgörs i den vackra hockeykatedralen på 1909 Avenue des Canadiens-de-Montreal i
Men för oss i den här bloggen står en nästan lika viktig strid i en soffa i Falun på andra sidan Atlanten.
Där sitter Tampa-fanatikern, tillika bloggens nära förtrogne, Youngblood Ekeliw, och tittar på matchen ihop med sin bäste vän Simmen – en tunn liten hockeynörd av precis samma sort som Ekan, fast med de glödande sympatierna på Montreals sida.
De är båda lika outhärdligt kaxiga när det går bra för egna laget, och båda lika otröstligt förkrossade när det går dåligt, så episka scener kan komma att utspelas i Dalarnas residensstad.
Den första rapporten under dagen kom från Banken – en utmärkt krog där yours truly biff haft en hel del skoj genom decennierna.
Ekan tryckte , visade det sig, i sig en entrecote.
– En fin köttbit…passar perfekt som uppladdning, meddelade den unge Örby-sonen.
Jag uttryckte viss oro att han skulle kunna bli distraherad av Faluns kullor, vilket är mycket lätt hänt, och förstöra hela upplägget för natten.
Men ingen fara.
– Jag missar naturligtvis inte den här matchen, inget kan stoppa mig, löd det blixtsnabba svaret.
Jag tänkte väl.
* * *
Officiell väderrapport från Montreal:
”Tonight – lightning”.
Det hade väl meteorologerna kunnat uttryck på ett något mer skonsamt sätt…
Men ja, risken finns att blixten slår ner i Quebec-metropolen så det bara dundrar om det i natt – både bokstavligt och bildligt.
Bolts har fortfarande inte förlorat två matcher i rad i det här slutspelet, kommer alltid tillbaka starkt efter mindre lyckade insatser och verkar inte darra det minsta under brutal press på bortaplan.
Det gäller som vanligt bara att stå emot under den inledande anstormningen.
* * *
Nu påstår Ekeliw att Simms soffa ”nästan håller korreklass”.
– Mjuk och skön men ändå robust och stabil.
Herregud, det är som att gå på division II-hockey och skicka mess och säga att ”det är en kille här som nästan håller Patrick Kane-klass”.
Han får besinna sig.
* * *
Samtidigt fick ju Habs ny vittring på liv efter storsegern i förrgår, de vet att de har stor potential – och kan de tvinga fram en Game 6 i Tampa, då blir det riktigt sprakande nerv i serien.
Det gäller som vanligt bara att få in en puck under den inledande anstormningen…
* * *
Varför glömmer jag alltid köpa sånt tråkigt och osexigt som ändå behövs?
Glödlampor, skurtrasor, toapapper….
Det har jag apropå absolut ingenting haft anledning att fundera över idag.
* * *
PK Subban gjorde sin hittills bästa slutspelsmatch i förrgår och ska man tro hans egna profetior kommer han vara ännu bättre ikväll
I så fall stångar sig artisten från Toronto upp på samma nivåer som i den episka serien mot Boston ifjol.
* * *
Okej, här kommer de sista pregame-rapporterna från Falun.
Först ut är Simmen:

”Bleu, blanc, rouge.
Ödmjukhet. 
Passion.
Nerver.
Den kombon är… jobbig.
Något så fruktansvärt.
I kväll är det dags att ta över allt momentum som finns och skicka över all press till Tampa Bay inför en måndagspublik i Amelie Arena. 
Prust och Bishop brakar ihop igen. 
Dale Weise gör första målet och då ökar förstås försäljningen av rusdrycker i Bell Centre.
Et le but!”

Youngblood är mer kortfattad:
”Dale Weise? Honom har jag inte mycket till övers för. Inte för snubben vid min sida här heller för den delen”.

NEW YORK RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Slut, första OT-perioden)
CALGARY – ANAHEIM 4-2 (Slut)
* * *
Rangers rasade så mycket de bara kunde – och lyckades, åtminstone tillfälligt, besvärja det fallande mörkret.
Så – back to Washington.
Inte mig emot.
Jag gillar också mål, men kan inte hålla med om att den här serien inte skulle vara rolig att se.
Det är ju en infernalisk jäkla dragkamp.
* * *
Under Badtofflans presskonferens är det någon som börjar ställa en fråga om att han före matchen sagt att han ville se backarna mer aktiva i anfallen.
Rangers-coachen flinar och avbryter:
– Well, vid 1-0-målet överdrev vi kanske en smula…
Den repliken belönas med en rungande skrattsalva i pressrummet.
Yandle – en klassiker på så många vis…
* * *
Men det är ju ändå helt absurt att sju av Rangers tio slutspelsmatcher slutat med siffrorna 2-1 åt ena eller andra hållet.
Olle Nordin-marschen, th extended version!
* * *
Trotzen ser inte särskilt skakad ut när han kommer till sin presskonferens.
– Vi visste att vi skulle få se det bästa dom har och det fick vi. Men dom har fortfarande inte sett det bästa vi har, säger han lätt hotfullt.
* * *
Flames ser till att hålla Perry och Getzlaf ”tysta”.
Men då är det, som hos alla verkligt stora lag, andra som kliver fram och tar över showen istället.
Som Jakob Silfverberg.
Som vi konstaterat tidigare, det här slutspelet är hans stora genombrott.
* * *
Jag har hört Lundqvist berömma motståndarmålisar förr, men aldrig i så översvallande termer som nu.
– Holtby spelar fruktansvärt bra, säger han matter-of-factly.
The one, man!
* * *
Hett i spåret i natt – och några utbrott, även på twitter, om att det här väl för fan inte är nån riktig liveblogg, utan en massa…vad sa han, gallimatias?
Ah, då vet man att det är slutspel – och helg…
* * *
Jag ser mig ändå om extra noggrant när jag lämnar pressrummet, tar hissen ner till entrén och kliver ut i kvällsvärmen på åttonde avenyn
För den här Rangers-segern betyder ingalunda att vi nödvändigtvis kommer tillbaka mer förrän i september.
Själv har jag tvärtom rätt svårt att se att de ska kunna pressa fram en seger i Verizon.
Caps är för bra där.
* * *
Nu ska jag invänta ett samtal från Silfverberg, skriva ytterligare en text och sen dricka en slurk bourbon till nån film innan jag trycker ner hjässan i bästa kudden.
I morrn är det något så oerhört luxuöst som sovmorgon. Jag blir extatisk av blotta tanken.
Men till kvällen tar vi plats i korresoffan igen – allra främst för att få rapporter från en annan soffa.
Ekeliw är nämligen hemma hos sin kompis Simmen i Falun och Simmen älskar Montreal lika passionerat som Ekan älskar Tampa – och de två små nördarna kan bli extremt….hetlevrade.
Missa inte den showen.

Maroon sätter 4-2 i tom kasse och därmed börjar mörkret bli kompakt även i Calgary.
Flames måste nu åka till södra Kalifornien och försöka vinna – efter 22 raka förluster i Honda Center, eller vad det är.
Låter snudd på omöjligt.
Nu:
Riktig slutrapport är under produktion.

Hemma i östra Midtown igen och slutrapport ska författas.
Men först:
En sprakande kalasmatch pågår i Saddledome i Calgary.
Nån som är med och tittar?
Låt oss ta den i hamn.

Rangers vinner, McDonagh avgör.
Ny match på söndag.
Mer kommer sen

NY RANGERS – WASHINGTON 1-1 (Period 3, OT väntar)
* *
Det var som fan.
Dylan Thomas allra mörkaste natt hade sänkt sig över Manhattan och säsongen var över.
Absolut ingenting tydde ju på att Rangers skulle kvittera den ledning Glencross hade gett Caps i mitten av tredje.
Jag menar…Holtby.
Men på något sätt lyckas alltså Kreider få igenom en puck – och den går in.
Så:
Övertidsdrama följer.
* * *
Men Keith Yandles miss vid Washingtons mål alltså…
Det var sånt som fick Brian Burke att fälla sitt klassiska uttalande när kollegorna i den uttagningskommitté som skulle forma USA:s OS-lag förra året:
– Ja, då vet vi i alla fall att vi kommer hem tidigt…
Nu höll han på att se till att Rangers fick hem i förtid också.
Och det är ju inte precis slut än…
* * *
Naturligtvis har Gris-Olle vid det här laget hunnit bli kompis med Eken.
Ingen kan motstå det sociala geniet från Sätra.
* * *
Det var fan inte långt borta i slutsekunderna vid Henke.
Ojvoj.
* * *
Men var är John J en sån här kväll?
* * *
Undrar vad Donald Trump tycker nu?
Min gissning är att han gått hem, så här sent ska ju inga evenemang han visar sig på behöva pågå…
* * *
Joel Ward är rätt mycket specialist på sånt här, liksom Hagge.
Nån av de två blir hjältar.

NY RANGERS – WASHINGTON 0-0 (Period 2)
* * *
Plötsligt böjer sig Lozo på stolen till höger över och frågar:
– Minns du mål?
Ja, vagt.
Men här blir det inga.
Till skillnad från i de tidigare matcherna tar Capitals inte över hela i andra, tvärtom fortsätter Rangers i alla fall tidvis trycka på ordentligt.
Fast förgäves.
Igen.
Här kommer det att bitas i naglar nu.
* * *
Dock:
Capitals har en puck inne.
Men den blir bortdömd för påstådd goalie interference av Joel Ward.
Jag tycker, som så ofta, att han blir inknuffad i målisen – en viss Lundqvist – men dom dömer ju så.
Fråga Tomas Holmström.
Han fick dussintals såna mål bortdömda de sista sex-sju åren av karriären….
* * *
Holtby har blivit Keanu Reeves i ”The Matrix” när han insett att han är The One, löst programkoden och plockar ner revolverkulorna agenterna skjuter mot honom som vore de slöa myggor.
Det går helt enkelt inte längre att göra mål på honom.
* * *
Brassard har helt öppet mål, men Mike Green får alltså klubbspetsen på pucken, så den sticker iväg uppåt norra stjärnhimlen.
Ja, Mike Green.
Som jag skrev redan i onsdags…vi minns ju alla vilka strutsägg han brukade lägga under rock ’n’ roll-åren med Lille Fridolf Boudreau.
Nu är han rena Tommy Albelin i det defensiva arbetet.
* * *
Som Holtby äger den snubblande terrarie-ägaren St. Louis.
Tv-plocken i den här perioden är inte blott ett rån
Den är…ett övergrepp.
* * *
Var det nån som nämnde Puddy?
Nä, han håller ju på Devils han.
Med sån passion att katolska präster på besök tror att de mött djävulen – diablo! – när det ser honom…
* * *
Det är något udda att se John McEnroe, i Rangers-jersey, i samspråk med Donald Trump på läktaren.
Men båda är å andra sidan New York-ikoner och såna har alltid något att säga varann.
* * *
Men pilutta då, Björn.
Det har sett ut likadant i den här bloggen i nästan tio år och det är bra besöksfrekvens, i synnerhet för att vara mitt i natten.
Så står du inte ut med gallimatias får du helt enkelt söka dig någon annanstans.
* * *
Man vill inte riktigt tänka hur en viss TP reagerat om det var Rangers som hade gjort ett likadant mål och fått det bortdömt….
* * *
– Den här, muttrar Eken då de brakar på med Dire Straits ”Sultans of Swing” i PA:t, har funnits på några av dina brända cd när vi varit ute på roadtrip. Jag tycker jag hört den nånstans i Montana.
Helt riktigt.
Och bra lät den just där.
* * *
20 kvar.
Sen blir det antingen övertid eller en ny resa till DC – eller så går Garden dark for the summer.

NY RANGERS – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
* * *
Nog lyssnar Rangers på salig Dylan Thomas och rasar mot det snabbt tilltagande mörkret.
Men skymningen fortsätter falla över säsongen ändå, för inget hjälper.
De spelar förstklassig hockey i inledningen, är krispiga i passningar och aggressiva i skridskoåkningen och sätter till och med upp ett helt enastående powerplay.
Det är bara det gamla vanliga:
De kan inte göra mål.
Spelar ingen roll vad de får för chanser. De missar, blir rånade av Holtby och missar igen.
Och jag säger som introt:
Vad mer kan man göra när man spelar så bra och ändå inte får utdelning?
Solen är halvvägs nere där borta i horisonten.
* * *
Det ska inte gå att missa det öppna läge Martin St Louis – ormbiten som en terrarie-föreståndare som snubblat illa på jobbet – har i början.
Eller så är det så att det inte ska gå att göra en räddning som den Conn Smythe-Holtby står för i den sekvensen.
Herregud, liksom.
* * *
Caps är samtidigt aningen loja och bleka i början – och om hemmalaget lyckats göra två mål hade de säkert börjat ladda för drabbning i Verizon på söndag.
Men när det inte händer nåt äter de sig långsamt in i matchen och när de under andra halvan av perren börjar etablera riktiga anfall känns det, precis som någon säger i spåret, farligare än under hemmalagets desperata attacker.
Förmodligen för att de inte behöver vara desperata.
* * *
Kvällens jubel – givetvis utformat som ett långt uuuuuuu – utbryter när Hagges lunchpartner från igår blir inzoomad i en svit nåntans här uppe bland takåsarna.
Mats Zuccarello alltså.
Han vinkar generat i jumbon och det är ju fint att se att han i alla fall mår såpass fint att han kan vara här och utföra såna övningar
* * *
– Shoot the puck, shoot the puck, skanderar frustrerade fans på Garden,
Det är väl inte riktigt problemet.
De skjuter ju – men emellanåt väldigt lökigt.
* * *
Men snart har jag säkert nån i mailen som frågar varför i hela friden dom buar när den lille norrmanen dyker upp i jumbon…
* * *
– Hooooltby, är det nån trött fåne som försöker skrika också.
Om och om igen.
Bra där.
Mannen är ju helt fantastisk – och lär inte sluta vara det för att det sitter ett grinigt fyllo på läktaren och brölar.
* * *
Here today, gone tomorrow…
Eken alltså.
Man får vara glad om man ser honom oftare än man ser Batman.
Imorrn dundrar han iväg till Kalifornien och är borta en vecka igen.
Men han hinner tjänstgöra som buffert mellan mig och Gris-Olle ikväll, så vad mig anbelangar får han göra vad han vill resten av livet.
* * *
Andra kändisar i jumbo, vid sidan av Zuke:
Michael J. Fox, Giants-stjärnan Prince Amukamara – och Donald Trump.
Den sistnämnde får inte ett mycket vänligare mottagande än en Sidney Crosby skulle fått.
* * *
Jag undrar jag, om man skulle våga fråga Eken om han, som på den gamla goda tiden, skulle kunna gå och hämta lite kaffe…