MONTREAL – TAMPA 1-2 (Slut, andra OT-perioden).
CHICAGO – MINNESOTA 4-3 (Slut)
* * *
Det där är slutspelslaget Chicago Blackhawks.
De ställer till det för sig och hamnar i jobbigt läge, men lyckas på något vis krångla sig till seger i alla fall.
Såna kackerlackor är det svårt att komma åt, hur bra man än är…
* * *
På repriser och frysta bilder syns det ju faktiskt att det är offside när Bolts tar in pucken i zonen i momentet innan Kucherovs sudden-mål.
Så vi får ju vara ärliga och säga det också:
Allting går inte ALLTID Habs väg hemma i Katedralen.
* * *
Det finns förstås inga garantier, men ska Doc och Pierre hinna i tid till matchen här imorrn, och kunna förbereda sig någotsånär för ny arbetsuppgift, måste de ta en flight från O’Hare vid 06 på morgonen efter att ha jobbat ända till midnatt.
Då tar de ju livet av gubben och det vore inte snällt…
* * *
Själv har jag just pratat med Vigge Hedman och väntar på att Kryckan ska höra av sig från Chiacgo.
Sen blir det kudden.
Tidig uppstigning för bagarmartiné på Garden, ju
Vi hörs närden börjar, hörrni.

MONTREAL – TAMPA 1-2 (Slut, andra OT-perioden)
* * *
Karma, baby.
Det var Kucherov som gjorde målet som inte blev nåt mål – och jag vidhåller att det var korrekt, han kommer fan bara åt det där benskyddet och Price föser själv in pucken – så det är ju inte mer än rätt att han till slut avgör.
Jag ser redan fram emot nästa rond.
Detta kommer bli episk serie.
* * *
Jag ligger tydligen en halv minut före Örby, så det jublande grattis-sms som gick iväg till Ekan direkt på avgörandet var inte helt lyckat…
* * *
Meh, vad sysslar Hawks med nu då?
Ja, det finns den där klyschan om att det är så förbannade svårt att leda med 3-0 och Wild är ett bra lag med mycket ryggrad, men jag tycker att ett lag med Chicagos oerhörd rutin ska kunna undvika att trampa så här snett när det liksom redan är avgjort.
Å andra sidan blir det lite spännande att titta nu, ju.

MONTREAL – TAMPA 1-1 (Period 4, OT pågår)
CHICAGO – MINNESOTA 3-2 (En bit in i Period 2)
* * *
Jaha, vi har nattmangling monumentale i Katedralen.
Bara att sätta på mer kaffe då, förvarna redaktör Persson hemma i Stockholm om att det blir sent och ringa och se till så nån håller koll på Ekeliw så han inte får akut blodtrycksfall.
* * *
Det är faaaan inte långtifrån att profetian om Rosen från Arvika slår in.
Där hinner jag halvt om halvt resa mig ur soffan…
* * *
Var är Tobias Pettersson när man behöver honom?
Tampa gör ju ett sudden-mål som ska vara mål men både Furuhatten på isen och Tobias särskilda vänner i Toronto känner sig helt bekväma med att det inte blir nåt…
* * *
Vigge Hedman ger sig ut på fantastiskt majestätiska soloseglatser emellanåt.
Han gör fan en halv Hästpolo när han kör i en hel båge runt Habs-zonen i första OT-perioden.
Han får hemskt gärna avgöra under en sån flykt…
* * *
Där dök Pettersson upp, ja…
Well, ni vet att jag förhåller mig ytterst skeptisk till NHL-relaterade konspirationsteorier – och andra med, för den delen – men den om att domarna ibland har svårt att stå emot trycket i Bell Centre är ju inte HELT tagen ur luften.
Jag var där en grundseriematch ifjol när de hämtade in tremålsunderläge mot Ottawa och minns med viss förfäran hur hemmaspelarna fick göra precis hur de ville med Robin Lehner.
Domarna hade, kändes det som, inte blåst om Subban & co så slagit den svenske målisen och kastat upp honom på läktaren.
* * *
Hur välvikta tror i Ekeliws Wolsey-strumpor är vid det här laget?
* * *
Som jag kommer ihåg saken var Prusten och Callahan väldigt goda vänner här i New York.
Relationen förefaller något mer ansträngd just nu…
* * *
Se där, själva Kryckan hugger till hemma i United Center också.
Men just när jag slår över nu ser Zucker, i början av andra, till att reducera till 3-1.
Så det kanske kan bli match där också.
* * *
Pierre och Doc är i Chicago.
Det betyder rimligen att de inte hinner till matinén i New York i morgon.
Jublar ni nu?
* * *
Oops, där kom 3-2 också.
Parise.
* * *
Jag tycker att De La Rose överhuvudtaget sett rätt het ut i Bell Centre, och fått mycket speltid under övertiden också, så mitt tips står fast.
Rosen från Arvika avgör!

MONTREAL – TAMPA 1-1 (Period 3, OT väntar)
* * *
Morsning korsning.
Så där grovt har en Bishop inte gjort bort sig sedan biskopen Jan Malmsjö spelade i ”Fanny och Alexander” – Edvard Vergérus – var dum mot Ewa Fröling.
Han gör ju en Pat Bonner och som Svennis konstaterade redan då, i Orlando 1994, är det otur att det ska ske i en så stor match, men det är för dåligt.
Kan inte ske.
* * *
Nu börjar matchen i Chicago också och get this, klockan är, lokal tid, 20.45 när de släpper pucken.
Det är ju löjligt sent för ett idrottsevenemang – och en mardröm för Kucen på Chicago Tribune och de andra beat-reportrarna med deadlines…
* * *
Trodde ett tag att Stammer skulle sätta trenden ”bortalag avgör i slutsekunden när alla väntar på övertid”, men så kul skulle vi inte ha det en gång till.
Nu blir det sudden-drama i Katedralen.
Infernaliskt.
* * *
Ojvoj, Saad har ju redan smackat in ettan på Dubnyk.
Det kan man kalla bra start när alla tror att det ska bli en enda orörlig hög av målsnålt millimeterkrig.
* * *
Det kommer ett ord från Ekeliw efter Vergérus flopp med plocken:
– Usch!
* * *
Jag tror Montreal tar sånt här hemma i Katedralen och det skulle fan inte förvåna om De La Rose sätter sudden-pucken.
Det är nåt med svenskar och OT i det här slutspelet…

MONTREAL – TAMPA 0-0 (Period 2)
* * *
Ibland är 0-0-matcher tråkiga – i synnerhet de Habs gärna är del av… – men det här är sannerligen ingen sån.
Det är non-stop action och explosiva situationer hela tiden.
Hurra, faktiskt.
* * *
Max Pacioretty får en standning ovation av Bell Centre för penatly-killen när han först vaskar fram målchans, sen ser till att pucken blir kvar i Tampa-zonen och till sist tvingar Bishop att ta avblåsning.
Det får han av korresoffan också.
Vilken briljant sekvens.
* * *
Skånske Jan?
Nej, det är första maj, vet ni.
Då är han ute och demonstrerar.
* * *
Och Big Bens räddning här på slutet är till och med värd en upp-och-nervänd standing ovation.
Jag ställer mig på händerna alltså.
Nej, det gör jag inte.
Men hade gjort om jag kunnat.
* * *
Grattis till högskoleexamen, Galic!
Gå nu ut och ta över världen.
* * *
Jag måste härmed säga att det känns som att Callahan inte längre har samma impact i matcherna som när han spelade på Manhattan.
Och när han har pucken i två-mot-en-lägen ska han passa, inte skjuta…
* * *
Kul att Michael Douglas sitter bakom Jon Cooper och tittar på matchen.
Ja, det är i alla fall en sjupoängskopia.
* * *
Att Jacob De La Rose fyrar av så där kaxiga hånflin när han hamnar i smågurgel runt sargerna.
Han som verkar vara så snäll och försynt.
* * *
– Du, Alex…
När Therrien går fram Galchenyuk nu i pausen blir det förmodligen inte vackert.
Tre utvisningar i en och samma match ska man inte ta…
* * *
Riktigt gjord rödspätta och riktigt gjord remouladsås – det är sånt en utlandssvensk kan vakna mitt i natten och ligga och tänka på, tro mig.
Men nu är det i alla fall en risotto på väg hit.

MONTREAL – TAMPA 0-0 (Period 1)
* * *
– Vi blir ju utspelade, grymtar Youngblood i sms från redaktionen vid Stockholms centralstation.
Det är att ta i, men Habs har ju definitivt haft det mesta och skapade ett tag chanser som det borde blivit mål på.
Men Bolts hostade upp sig på slutet – man fick intrycket att de plötsligt kom på att just ja, det är match nu – och hade mycket väl kunnat göra ett demoraliserande vi-hittar-ett-sätt-att-vinna-mål på slutet.
Det känns som det här kan bli en sevärd serie.
* * *
Vilken kung han är, Strålle.
Ett granitblock defensivt och en både hungrig och fiffig varg offensivt.
I likhet med kompisen Brian Boyle råkar han ju också veta hur det känns att slå Habs i slutspel.
Den sortens erfarenhet kan det nog vara väldigt hälsosamt att få injicerad i laget i den här situationen.
* * *
Jag älskar Madame Ginette!
Det är hon – Montreals egen Castafiore – och Ovetjkin och Dubnyk och och Tyler Johnson som är slutspelets största stjärnor.
* * *
Henke Lundqvist har tillsammans med Mark Giordano och Brent Burns nominerats till NHL Foundation Player Award; priset till den som ”applies the core values of hockey – commitment, perseverence and teamwork – to enrich the lives of people in his community”.
Hoppas det betyder att han kommer till Vegas i juni.
* * *
Big Ben Bishop såg tidvis darrig ut mot Wings.
Det gör han inte nu.
* * *
Jag vet hur det är med er, ni kanske ser den kanadensiska sändning, men jag har till min gränslösa Kenny och Joe som kommentatorer på NBC:s dito.
Att slå på tv:n och höra att det är de som sitter vid mikrofonerna är som att komma in på lunchrestuarngenoch upptäcka att de har rödspätta med remouladsås som dagens rätt.
* * *
Men Gallagher kommer göra mål på Bish redan ikväll.
Som jag gillar hela hans…framtoning.
* * *
Även om han nu – som vi alltid skrev i lokaltidningsreferaten om underpresterade Brage-spelare back in the day – rosat marknaden på slutet vore det ju inte så bra för Tampa om No Show Steven gick sönder.
* * *
Jo, Yzz86, får Vegas ett lag – och lyckas knyta till sig några fina svenska namn – kommer jag i alla att överväga att flytta dit någon säsong…
* * *
Det är heller inget vidare för Habs om nu Petry är så illa tilltygad som det såg ut på de där bilderna.
* * *
Nu ska jag chocka er med det här budskapet:
Jag ska dricka ett stort glas kallt vatten.

Upp till kamp, sista striden det är…
Nej, det är det ju inte.
Det är tvärtom första striden – mellan Montreal och Tampa och sen mellan Chicago och Minnesota.
Men en gammal bolsjevik från Borlänge måste ju få fyra av lite gamla revolutionära floskler så här på första maj.
Och första satsen i utropet äger fortfarande sin riktighet.
Gossarna i de fyra lag som fullbordar första ronden i andra omgången måste verkligen upp till kamp nu.
Vi får se om det också – för att knyta ihop den här kampsångssäcken – kommer dåna uti rättens krater, om det gamla störtas i gruset och om någon stiger från mörkret mot ljuset.
* * *
Själv hade jag dels ett dokument och dels en nöjeskrönika att skriva när jag var klar med Hampus Lindholm-intervju efter Anaheim-matchen i natt.
Så jag blev sittande här vid datorn till kvart över sex i morse – då det var exakt 22 timmar sedan jag hade gått upp.
Idag är jag därmed något mosig och ber om överseende med lågt tempo och tröga formuleringar.
* * *
Ekeliws gossar från västra Florida behöver knappast uppmanas till kamp nu.
De blev som bekant förödmjukade i fyra raka mot Habs förra året och har chansen till gruvlig revansch i den här serien.
Fixar dom det?
Tja, de pekar själva på det faktum att de vunnit samtliga grundseriemöten i år.
Men det är slutspel nu – och de behöver bli betydligt bättre i den grenen än mot Detroit om de ska ha en chans mot ett Montreal som ser ut att ha fått rätt bra grepp om hur det ska göras den här tiden på året.
* * *
Ekeliw, ja.
Han har jobbat som redaktör på Sportbladet-sajten hela kvällen och sett till att allt VM-material från Prag portionerats ut i aptitliga doser.
Nu är upplägget det här:
– Jag ser första perioden på jobbet. I minut 16 ringer jag taxi. Exakt när signalen går springer jag ner och sätter mig i den. Sedan tar det femton minuter hem till Örby. Där ser jag resten av matchen.
Han har inte blivit särskilt nervös ännu.
– Nej, jag har blockat ut tankarna på Bolts och fokuserat på jobbet. Men det kommer. Det är Montreal vi möter. Det vore enormt om vi tog första matchen.
Om vår vän hunnit vika fler strumpor hinner jag inte fråga.
* * *
Bloggen har tjatat om det ett par dygn nu, men det är – ur Tampa-perspektiv – så viktigt att det ska upprepas:
Big Joe Steven Stamkos måste snap out of his coma och börja skjuta skarpt mot Price.
Han kan inte göra en serie till som den mot Wings.
Då blir han stämplad som en renodlad grundserieartist.
* * *
Grejen med Ekeliw och den här serien är att hans bäste vän – en exakt likadan liten nörd som heter Simmen – håller på Habs.
Och när det går bra för Habs får denne Simmen hybris och blir outhärdligt kaxig.
Ni kan således tänka er hur Ekan hade det ifjol – och hur oerhört gärna han vill ha hämnd nu.
Insatserna i såna här serier är ibland så mycket högre än vad de till och med de som befinner sig på isen inser…
* * *
Framåt gryningen igår, när jag svajade in på upploppet i den sista texten och kortslutningsgnistorna började slå om hjärnan, kom det ett uppfordrande läsarmail om att jag hade stavat Jesper Fasts namn fel.
”Han heter inte Fast. Han heter Fasth”, slogs det…eh, fast.
Jag försöker alltid vara tålmodig och vänlig när jag replikerar på den sortens läsarreaktioner, men lät i mitt mindre fräscha tillstånd antagligen rätt grinig när jag svarade.
Fel blev det också.
Jag meddelade att smålänningen hade tagit bort bokstaven F när han flyttade hit för att det skulle bli lättare i den amerikanska vardagen, sådeså.
”Okej, där fick jag lära mig nåt”, svarade läsaren. ”Men…du menar väl att han tog bort bokstaven H?”.
Hm.
Jo.
Det menade jag.
Hade varit lite konstigt om han, för att göra livet lättare, döpt om sig till Jesper Asth…
* * *
Professor Hugosson – ni vet Linus på Pro Hockey – har verkligen gått all in på Lightning.
Hans tips, fört till torgs på twitter och allt, är att de sveper tillbaka och slår Montreal med 4-0.
Känner jag Habs-fansen rätt kommer han få äta upp det tipset – med ketchup och senap och majonäs och extra grillkrydda – om det spricker redan ikväll.
Men vad tusan, Linus gör rätt som inte är lika tråkiga som alla oss andra utan sticker ut sin skäggiga Örbro-haka.
* * *
Jesper Asth!
Jag kan inte glömma det…obetalbar katastrof-kontring från Biffen!
* * *
Julia, fredagkväll, första maj, ledigt imorrn…nu ÄR du väl med oss redan från början?
* * *
Jamen, låt oss åka nu.
Förbönen är avslutad i Katedralen på 1909 Avenue des Canadiens-de-Montreal, snart börjar gudstjänsten.
Ur mörkret stiga vi mot ljuset!

NY RANGERS – WASHINGTON 1-2 (Slut)
* * *
Ojvoj, nu fick man vara skurgumma, ordningsvakt och själasörjare i kommentatorsspåret…
Såna vulkanutbrott av vredgade invektiv!
Det värsta du, Eric J , kläckt ur dig genom åren är på sin höjd som Allan Edwalls svordomar i Emil i Lönneberga i jämförelse.
Nå, jag fattar att fans behöver avreagera sig i så bittra stunder, men jag förstår också att få vill stå för sina mest rasande salvor när känslorna såsmåningom svalnat – och alldeles oavsett finns det, eh, uttryck och förslag på gärningar vi håller det här trevliga lilla forumet rent från…
* * *
Så Bäckis dammar in Boyle i sargen strax innan avgörandet – och av allt att döma går Boyles axel sönder igen.
Vigneault blir snudd på Tortorella-tokig i båset, men vägrar kommentera incidenten efteråt.
– Jag uttalar mig inte om domarinsatsen, så ställ inga sådana frågor. Det var en tackling och sedan begick vi några misstag, morrar han.
Bäckis själv ställer sig frågande till beskyllningarna.
– Jag försöker forechecka och fullföljer en tackling. Det gör man i slutspelet, man fullföljer alla tacklingar.
* * *
Det ser ut som att Anaheim ger Calgary en liten lektion i ämnet slutspel i Disneyland…
* * *
Framförallt är det ju klantigt av Rangers att sluta spela de där sista sekunderna – och lämna Big Goal Wardo helt ensam framför Lundqvist.
Det tycker Lundqvist också.
– Det stinker, men det får bli en läxa oss. Man man måste fortsätta spela stenhårt tills slutsignalen går.
* * *
Nu har jag en massa grejor att skriva här, men fortsätt ni kommentera så länge matchen i Anaheim pågår.
Vi hörs igen när fredagskvällens dueller börjar.

NY RANGERS – WASHINGTON 1-2 (Slut)
* * *
Har ni sett nåt liknande nån gång?
Det är ingenting kvar, mindre än en sekund – och övertid ska följa.
Då gör Big Goal Wardo, Joel Ward, ännu ett otroligt big goal.
Wow.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – WASHINGTON 0-1 (Period 2)
* * *
Rangers kanske ska ta och ringa Red Wings och fråga vad som händer när man inte tillvaratar de riktigt feta chanser man får i Stanley Cup-match..
Holtby fortsätter ju spela utmärkt, men nu hemmalaget samtidigt slakt och lamt som en kastrerad cockerspaniel i avslutningarna.
Häpnadsväckande, faktiskt.
* * *
Nog ser det, från min utkikspost, ut som Henke drar snabbare än en raggare börjar bröla i missmod åt Di Leva-låtar när han plockar Bäckis skott.
* * *
Varför är det, nästan, aldrig någon som gör mål när de får börja perioder med PP-tid som spillt över från perioden innan?
Det är hockeyns motsvarighet till fotbollens korta hörnor.
Blir aldrig nåt.
* * *
Frankie Frankenstein, är du på konsert, här i stan, med Europe?
Chockerande.
Men hey, du kanske hinner hem till the final countdown i alla fall…
* * *
Bäckis sa för bara nån månad sedan att Ovetjkins handledsskott är hårdare än hans slagskott.
Jag försökte skratta bort det, men har var helt helt seriöst – och det stämmer ju.
Det är bara att det stämmer på de allra flesta.
* * *
Taddson är, råkar jag veta, hos sin dam i – håll i er – Nykvarn!
Och han har, via twitter, gjort klart att han tills vidare håller sig från kommentatorsspåret.
Men det blir ju en lång serie.
* * *
Nån som har koll på vad som hände med Mojo?
Han är tillbaka nu, i alla fall i båset, men befann sig i omklädningsrummet större delen av perren.
* * *
Vad ni inte får se på tv-sändningarna är hur det ser ut när McGuire Jälevik lämnar sitt minibås, kliver ut på isen och sen stampar in hos de respektive lagen för att intervjua coacher.
Ni missar därmed inget särskilt, men det är lite roligt att folk på sektionerna närmast omedelbart börjar bua…
* * *
Christian Slater sitter i Rangers-kepa och flinar i jumbotronen också.
* * *
Nu har jag suttit still på den här stolen sen en dryg timme innan matchstart och ska be att få gå och röra på fläsket lite.