NY RANGERS – WASHINGTON 0-1 (Period 1)
* * *
Om er vän Doc Emrick varit här hade han, när Alex Ovetjkin plaskar in 1-0, haft bättre skäl än någonsin tidigare i sitt långa kommentatorsliv att dra efter andan och och vråla det klassiska ”My goooooodneeeess”.
För…my goodness!
Vilket overkligt skott människan får på.
Inte ens i reprisernas slow motion går det att se pucken.
Själva naturlagarna protesterar – och några fler blixtkanoner för att få upp tempen på festen behöver ju bloggen inte fjutta på.
* * *
Efter att ha spelat tre matcher i den sjövilda, dånande karnevalsyran i den nu övergivna hallen några mil öster om Manhattan de gångna veckorna måste ju Caps tycka att det är rena spa-behandlingen att komma in här och möta blott ett sordinerat sorl.
Det är ju fan att det inte ens såna här kvällar kan bli riktigt tungt ställ i ”the woooorld’s most famous arena” med mindre än att Rangers iscensätter Harlem Globetrotters-show.
* * *
Perren i sig är lite öppnare, och lite snällare, än jag förväntat mig.
Rangers har framförallt i början några riktigt fina anfall, med brutalt högt tempo i passningarna, och är extremt nära att få in pucken ett par gånger.
Men Holtby är så oerhört mycket bättre än vad alla andra målvakter – han själv inkluderad… – varit i tidigare slutspelsvalser de här lagen emellan.
Han ser framförallt så lugn och cool och behärskad ut att det måste vara provocerande för motståndarna.
* * *
Ferrarin från Nykvarn spann ju fint i första rundan också, men ser ändå ut ha genomgått ett oljebyte – och fått ett par nya tändstift – under den sköna ledighet han talade om i morse.
Accelerationen i vändningarna under några snurrnummer i i offensiv zon är ju helt sinnessjuk.
* * *
Det är inte så man utbrister ”jo, jag hade på att känn att han skulle spela den här” när DJ:n plötsligt drar på Coasters ”Yakety Yak”.
* * *
Ovie har, känns det som, överhuvudtaget fått aningen friare tyglar av Girardi än av Johnny Boom Boom
Än så länge
Danny G kan den grejen också, efter vad sa vi, 26 slutspelsmöten, och kommer spärra av autostradorna.
Dan Boyle, däremot, kommer ryssen uppenbarligen att kunna exploatera som multinationella företag exploaterar U-länder…
* * *
Dom visar i alla fall de blinkande lamporna – från första matchen mot Pittsburgh – på jumbon.
Snacka om budgetintro…
* * *
Om nu inte vi ser pucken ens i slow motion är det svårt att begära att Henke ska göra det IRL.
Särskilt när Boyle är med och skymmer så gott han kan.
I alla andra situationer har den svenske målvakten sett knivskarp ut.
* * *
Hon som spelar Crazy Eyes i ”Orange is the New Black” inzoomad i jumbon
Klart originell, och cool, celebritet att ha på en match.
* * *
Ja, du som frågade – Skånske Jan är fortfarande Missing in Action.
Snart börjar jag efterlysa honom på mjölkpaket i hela södern.
* * *
Nu ska jag gå och hälla fotogen på vår majbrasa så det blir riktig action här.

Hör hur elden knäpper och knastrar i fnösket som legat och väntat hela vintern, vädra den stickande röken i näsborrarna, känn hettan från de gulröda flammorna om kinderna…
Valborgsmässoafton firas inte i Nordamerika – sista april är som vilken dag som helst – men i NHL-bloggen tänder vi ändå en bolmande majbrasa i kväll.
För här vill vi ju fira att vi nu kliver in i Stanley Cup-slutspelets andra omgång och får se divisionsfinalerna avgöras.
Ni vet vad vad det innebär:
Insatserna stiger
Potterna blir större.
Mer och mer står på spel…
Det är ljuvligt.
Så vi tar och fjuttar på några blixtkanoner också.
Och klämmer till och med i med lite studentsång från Uppsala.
* * *
I New York är det deja vu all over again, som lokale filosofen Yogi Berra en gång uttryckte det.
Rangers går ju upp mot Washington Capitals i denna andra rond.
Det har vi varit med om så många gånger det senaste halvdecenniet att jag inte ens håller reda på antal möten längre.
I inför-tipsen har jag ju påstått att det är fjärde gången på sex år de här lagen går i clinch i första eller andra omgången.
Det är i själva verket femte.
De spelar helt enkelt mot varann i varenda jävla playoff – såvida de inte hamnar under strecket, som Rangers 2010 och Caps ifjol.
Detta är facit från föregående slag:
•2009 – 4-3 till Washington i första omgången, efter avförande av gamle Fedorov i Verizon Center i Game 7.
•2011 – 4-1 till Washington i första omgången. Caps dödade, i praktiken, serien när Jason Chimera avgjorde i andra övertidsperioden på Garden i Game 5
•2012 – 4-3 till Rangers i andra omgången. Bäst ihågkommen för att Brad Richards kvitterade med 6 sekunder kvar i Game 5.
•2013 – 4-3 till Rangers i andra omgången. Henke höll nollan de två sista matcherna.
Det är ju sammanlagt 26 matcher och såvitt jag kan komma ihåg har jag bevittnat samtliga live.
Lite tjatigt, kan tyckas.
Men det brukar bli roligt också.
Det tar i allmänhet inte mer än en period innan de börjar hata varann med en hetta som får majbrasor att tändas även i ögonen på såna som Bäckis och Henke.
* * *
Det kan finnas fler skäl att tända en bloggbrasa än glädjen över att playoff-partyt dundrar vidare.
Just så här på tröskeln till en ny omgång, när de inledande serierna just avgjorts i inte sällan omtumlande på-liv-och-död-draman och lagen liksom ska känna på varandra innan det börjar svänga på allvar igen, finns det alltid risk för en liten letdown.
The high från nyss vänds lätt till ett antiklimax – särskilt när förstarundans tjurrusaradrenalin dessutom slutat pumpa och ersatts av mer kyla.
Så håll nu händerna över bloggen i en eller två perioder.
Sen sköter temperaturhöjningarna sig så att säga själva.
* * *
Carl Hagelin från Nykvarn ser synnerligen avslappnad ut när han efter första morgonvärmningen på en – knapp – vecka sitter och rullar damaskerna av benskydden.
Det gör han i och för sig alltid, men det är extra mycket sorglöshet i hela framtoningen idag
– Jo, det har varit väldigt skönt med det här uppehållet. Vi var helt lediga i två dagar. Sedan har vi haft tre ordentliga träningar och nu är man eager att få komma igång igen.
Och vad gjorde Nykvarn-blixten under de lediga dagarna?
– Nja, inget särskilt. Hängde hemma och tog det lugnt bara Första dagen lät jag bli att kolla på hockey, men sedan har jag sett de flesta matcherna.
Ingen tequila?
– Nä, he he.
Ah, jag ville bara kolla.
* * *
När jag skulle klä på mig i morse och gick till byrån för att hämta strumpor kunde jag inte låt bli att fråga mig:
”Hade det på något sätt varit bättre om jag vikt de här Calvin Klein-exemplaren när jag plockade upp dem ur tvättpåsen”.
Svaret var ett otvetydigt ”nej”.
Youngblood Ekeliw är en kuf.
* * *
Herren ger och herren tar.
Rangers får tillbaka Kevin Klein – som, for the record, inte har något med mina strumpor att göra – och armerar ju därmed sina försvarslinjer.
Men istället är Zuccarello borta för resten av den här rundan – och troligen även för resten av slutspelet.
Exakt hur dåligt han mår efter McDonagh-skottet som träffade honom i huvudet är oklart – det går en del obehagliga rykten här som gärna får låta bli att vara sanna – men en ordentlig hjärnskakning verkar det mer eller mindre klarlagt att den gode norrmannen drabbats av.
Trist på så många plan, och definitivt ett spearing i solar plexus på Blåskjortornas offensiva slagkraft.
* * *
Nu kan ju inte jag heller direkt liknas vid ett uppslagsverk, eftersom jag lallat runt och påstått att de ”bara” mötts fyra gånger under de senaste sex åren, men det är helt fantastiskt att konstatera hur lite Bäckis minns av alla slutspelsclashar med Rangers.
– Har vi mötts så många gånger? Men hur gick det då då? Ja, just ja…Fedorov. Det kommer jag ihåg nu när du säger det, svarar Valbos finest när jag håller på och hackar om historien.
Sen rycker han på axlarna.
Och tja, det är väl en sund hållning.
Varför hålla på och idissla det som hänt förut?
Det är sånt man har bloggare till, no?
* * *
Men slutspelsskägget Ekeliw börjat odla på sitt twitterkonto är ett playoff-klimax av samma kaliber som Filip Forsbergs hat trick mot Chicago.
Kolla…
* * *
Det var en mycket självkritisk Zäta jag hade i luren timmen efter Detroits fall i Tampa igår.
Han tyckte att ansvaret för nederlaget i serien i mångt och mycket var hans eget.
– Det är inget att sticka under stolen med. Jag har producerat för lite. När man får så mycket speltid måste man göra mål, men det har jag helt enkelt inte lyckats med, sa han.
Den raka no bullshit-hållningen tycker jag är respektingivande.
* * *
Till skillnad från de flesta andra lags målisar har Henke aldrig haft några problem att babbla med media under matchdagar, men den här förmiddagen försvinner han påfallande snabbt in i de delar av omklädningsrumskomplexet som är off limits för såna som bloggen.
Det börjar bli allvar nu.
* * *
Apropå Zäta skulle det aldrig falla mig in att beblanda mig i debatter bland artikelkommentarerna på vår sajt, men det kliar svårt i fingrarna när jag råkar hamna bland synpunkterna under texten om att Detroit-kaptenen tackat nej till VM och, bland mycket annat, ser ett ljushuvud som påstår att han alltid tackat nej, ”trots att att Detroit inte gått långt i slutspelet sedan 2007”.
Nehej.
Jag som tyckte det såg ut som att de vann 2008, var i final även året därpå och sedan gick vidare åtminstone till andra omgången 2010, 2011 och 2013.
Men plötsligt är helt annat scenario sanning för en och annan som sitter och läser de där kommentarerna…
* * *
Mojo Johansson har otur och får platsen precis intill Ovetjkins i Caps omklädningsrum.
Där är det medialt kaos efter morgonvärmningen.
– Ja, hur ska det här gå till nu då, suckar skåningen när han kommer trampande och ser journalistberget som ockuperat hans privata space.
Det löser sig med ett ett par diskreta armbågar i veka livet på några utsända tyckare från Toronto, sen har han fri passage till platsen.
Och det temperamentet känner vi ju igen, numer.
I slutet av sista matchen på Long Island vevade Mojo som ingen från Landskrona gjort på en idrottsarena sedan Claes Cronqvist var mittbacksmonster i Bois.
– Ah, det gick ju inte att höra när slutsignalen gick i den där gamla hallen, det var sånt jäkla liv. Så jag kunde inte veta att matchen var över, säger han om det.
Men då så….
* * *
Varpu har inte kommit ännu så det har inte bekräftats, men jag tror det är Vappu i Finland idag också.
Så, John J:
Happy Vappu!
* * *
Garden-publiken får inga såna där blinkande lampor ikväll heller.
Snål-Dolan.
Istället har vaktmästarna gått runt och hängt blå t-shirts på varje enskild stol.
Det finns 18 200 stolar här inne, så…ja, roligare jobb går att föreställa sig.
* * *
Det är inte så de bloggvänliga citaten haglar under dagen, därtill är stämningen i respektive rum för samlad, men Bäckis har lösningen på det problemet.
– Prata med Burra! Jag kan fylla åtminstone fem A4-ark med floskler han klämt ur sig under säsongen, säger han.
Just då kommer Burracuda stampande bland trunkar och omkringströdda skridskor och landsmannen börjar hojta efter honom.
– Den levande floskeltoppen! Hjälp till här nu, det behövs grejor till bloggen.
Den unge skåningen förnekar dock bestämt att han skulle ha något särskilt underhållande att säga.
– Stämmer inte alls, Bäckis bara pratar en massa.
Det är ju det han inte gör, och ur den här källan ska vi definitivt försöka utvinna mer framöver
* * *
Skjortan är vit idag.
Att bära en sån är min motsvarighet att till att inte prata med media på matchdagar.
Det börjar bli allvar nu.
Ackompanjemanget består av svarta byxor, grå kostym och en gråsvart slips – virad runt halsen exakt tre timmar innan matchstart.
* * *
– Vi är det enda laget som är underogs fast vi har hemmaplansfördel , säger coach Therrien.
Men då har han inte sett bloggens tips.
Sorry, Julia och andra som vant sig vid att se sina hjältar ständigt underskattade i detta forum.
Det gick inte längre…
* * *
Ovetjkin har gula byxor när Caps lattjar med fotboll en timme innan värmningen.
Låt inte mig hindra er från att tycka det är coolt.
* * *
Brasan har tagit sig ordentligt nu, väldiga flammor reser sig mot kvällshimlen, och hettan börjar nästan bli så intensiv att man ryggar tillbaka.
Det är dags att åka.

Krutröken efter förstarundan börjar lägga sig och genom gryningens dimhölje ser hur vi hur åtta kombattanter fortfarande står kvar på slagfältet – medan åtta andra bärs iväg på bår, ut ur säsongen 2014-2015.
Och nu dundrar vi rakt in i i Stanley Cup-slutspelets andra omgång, där divisionsfinalerna avgörs.
Jag tror det går så här.

•NEW YORK RANGERS – WASHINGTON CAPITALS.
– Den här duellen kan vi rätt bra. Det är fjärde gången på sex år Rangers och Caps brakar samman i en playoff-serie. Vid varje tillfälle har det varit hårt, jämnt och avgjorts först efter sju matcher. Så blir det den här gången också. En intressant detalj är att båda lagen sedan senast genomgått rätt ordentliga förvandlingsnummer och, i alla fall delvis, bytt karaktärer med varandra. Rangers har blivit snabbare och mer tekniskt skickliga, medan Capitals blivit tyngre och hårdare – och mycket, mycket tajtare defensivt. Jag är öppen för att det kan gå hur som helst, men gissar att Henrik Lundqvists praktform, Dan Girardis förmåga att neutralisera Ovetjkin och hemmaplansfördel i sista matchen avgör.
Tips: 4-3.

•MONTREAL CANADIENS – TAMPA BAY LIGHTNING.
– Jag har hela tiden sagt att Tampa går till final, men nu byter jag spår. Det är dags att sluta underskatta Montreal och på samma sätt dags att sluta överskatta Tampa. Om de inte spelar bättre än mot Red Wings kommer de få riktigt jobbigt mot det metodiska, lugna och extremt opportunistiska Canadiens. Och om inte Steven Stamkos laddar skarp ammunition i bössan kan man ju verkligen undra vem som ska göra mål på Carey Price? Den förträfflige Tyler Johnson övertog rollen som sniper under förstarundan, men nu står de som sagt mot Price. Då måste världens bäste målskytt växla upp och börja leverera. Klarar han det? Jag börjar tvivla.
•Tips: 4-2.

•ANAHEIM DUCKS – CALGARY FLAMES .
– Det var en frapperande upplevelse att se de unga, hungriga lejonen från Calgary manövrera ut Canucks och därigenom fullborda ett paradigmskifte i västra Kanada. Karaktären, lagmoralen och just den glupande hungern imponerade enormt. Det är bara det att Anaheim har ännu mer av samma egenskaper. Tredjeperioderna mot Winnipeg hör till historieböckerna. De låg alltså under inför sista 20 i fyra matcher i rad, men kom tillbaka och vann samtliga fajter. Även i tryckkokaren MTS Centre. Det är makalöst. Serien kommer, tror jag, bli helt underbar att följa och Flames tar nog en eller två fajter hemma i Saddledome på ren entusiasm, men knappast mer.
•Tips: 4-2.

CHICAGO BLACKHAWKS – MINNESOTA WILD.
– Efter att två år i rad ha blivit utslagna av just Blackhawks har Wild i år sin hittills bästa chans att komma åt den här hopplöst svårslagna grannen. Det finns ett nytt djup i truppen, stjärnorna i laget förefaller väldigt heta och Dubnyk är den typ av målvakt som stjäl matcher. Jag blir inte det minsta förvånad om de lyckas. Jag har dock sett för mycket av Hawks i slutspel de senaste fem åren för att räkna bort dem. Mot någon. De har precis samma slags kackerlackskynne som LA Kings (hade?), blinkar inte vilka underlägen de än hamnar i och hittar alltid sätt att dela ut de dödande slagen i rätt lägen, gärna tre perioder in i gastkramande övertidsdraman. Och det känns samtidigt på något sätt som det ända sedan i höstas varit krattat för en konferensfinal mellan Ducks och Hawks…
Tips: 4-3.

TAMPA – DETROIT 2-0 (Slut)
* * *
Jaha, det var det.
Red Wings svarade för en heroisk insats utan sin bäste back och sin tredje bäste back, men i längden går det inte när så viktiga pjäser försvinner.
Man får stryk.
Så Tampa är vidare och får chansen att revanschera sig mot Montreal.
Då behöver de bli skarpare än i ikväll – och få igång No Show Steven.
* * *
Strålle slår in sista spiken i Detroits säsong med en en lång svepande puck i tom kasse.
Men herregud, varför kunde inte det han gjorde strax innan ha fått räknas istället?
Det hade ju varit det snyggaste i den stentuffe hårdrockarens liv.
* * *
Att ingen hakade på Marla-spåret.
Jag finner det chockerande.
* * *
– They went to church. We must have missed mass, säger Mike Babcock under vad som kan ha varit hans sista presskonferens som Wings-coach.
Nästa säsongen för tränar han troligen Maple Leafs. Eller Flyers. Eller…Penguins.
Och så tar McLellan över i Hockeytown.
Det vore antagligen bäst för alla inblandade.
* * *
Förlåt, Tobias.
Du förespråkade ju mycket riktigt en korma.
Men jag blandar ihop er allihop ibland, som en dagisfröken blandar ihop sina favoritbarn!
* * *
Nu ska jag gå igenom, och tippa, de fyra serier som väntar på oss i andra rundan.
New York Rangers – Washington
Montreal – Tampa
Anaheim – Calgary
Chicago – Minnesota
Har vi några läsaridéer?

TAMPA – DETROIT 0-0 (Period 2)
* * *
Ja, det borde man fattat.
Det blir inga mål alls.
Det blir 0-0 och sedan övertid i tre perioder.
Och därefter kan vi börja snacka om att första målet är rätt viktigt…
* * *
Fast det är ju inte som att det saknats chanser.
Men pucken har studsat underligt i några avgörande lägen, förmodligen för att isen inte lär vara fem plus i Florida-värmen, och det är säkert nåt helt bisarrt som avgör alltihop till sist.
* * *
Mitt sätt att organisera strumpbeståndet ser ut så här:
Jag parar ihop dem. Sedan stoppar jag in den ena, till hälften, i den andra och slänger sedan knytet i byrålådan.
Några vikningsövningar har jag aldrig haft tålamod till.
* * *
I Game 7-draman har jag ett bestämt minne av att domarna brukar svälja piporna och låta allt hända.
Not so much ikväll.
* * *
När vi diskuterar så här stora frågor, om hur man gör med sina strumpor, önskar jag att Marla Penny var här.
Ja, ni vet – hon i Seinfeld som jobbade som ”closet organizer”.
Hon skulle kunna avgöra hela debatten.
* * *
När Big Ben Bishop var ute och simmade på isen som en fyllskalle när det är halt på Medborgaplatsen skulle man velat haft en mätning på Ekeliws puls.
Eller inte.
* * *
Att jag vill ha hit Marla betyder dock inte att jag tänker ställa upp i någon Contest…
* * *
Millers indianare när Vigge Hedman får brakande fint skottläge hade kunnat bli en episk klassiker.
* * *
Ska bara sträcka mig efter mobilen för att be om en ny pausrapport från Örby – det kommer ingen, han verkar ha svimmat – och slår armbågen i bordet så det går om en blixt från Tampas mörkaste himlar genom hela armen.
Helvete, varför ska det göra så ont?
Vad finns det för evolutionär poäng med det?
* * *
Där kom maten och jag lyssnade på Pettersson och MN Johan till sist.
Det blev sushi.
Nu ska här blandas wasabi och soja.

TAMPA – DETROIT 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, det vore ju magstarkt att påstå att Ligthning dominerar som Brasilien mot Sverige utan Thern och Gud på Rose Bowl i Pasadena för 21 år sedan.
Men efter en till synes stissig inledning, när det märks att en och annan i truppen aldrig varit i närheten av så här stora matcher, jämnar de ut och skapar några gånger rejält tryck – medan det känns som att Wings under andra halvan av perren ofta kommer på egen hand när de väl kommer.
Några mål blir det dock inte.
– Och det första kommer vara extremt viktigt. Jag skulle ge allt för att vi ska få det, kvider the kid från Örby..
* * *
Jag trodde inte NBC vågade flyga ner gamle Doc till den ångande vårvärmen på Floridas västkust och hade bespetsat mig på att få lyssna på Kenny ikväll.
Men nä.
Det är den den nordamerikanska hockeyns Bengt Grive som sitter vid micken – och med sig, i det lilla utrymmet mellan båsen, har han Agne Jälevik McGuire.
* * *
No Show Stammer är framme och hugger några gånger, det ska vi inte ta ifrån honom, men den där nollan i målprotokollet verkar tynga honom.
* * *
Det var några toner som skar sig rätt grovt i nationalsången.
Inte värdigt.
* * *
Milbury hyllar Zäta i NBC-studion.
– Otrolig förstaperiod. Han gör alla de små saker rätt och är suverän i försvarsarbetet. Han kommer vara inblandad när Detroit gör mål, menar han.
* * *
For the record:
Jag älskar AC/DC.
Framförallt är det ett av de mest underhållande liveband jag någonsin sett.
* * *
Brendan Smith får väl se till att bevisa sin tes om att han, egentligen, är lika bra och viktig för Wings som Kronwall.
Han gick ju till torgs med den underhållande yxskaft-teorin när Babs vilade Kronwall, Zäta och Pavel i sista grundserie-matchen i Raleigh – och han inte fattade att han själv satt på sidan för att han hade tagit en idiotisk utvisning i matchen innan.
– Nej vadå, sa han till Helene St James på Free Press, han kanske vill spara på mig som han spar på ”Kronner”.
Säsongens citat!
* * *
Det är sant, Pettersson var ganska lugn och accepterade att Rangers-backen John Moore blev avstängd för sin galna armbåge i plytet på Weise fjol.
Men hur var det när Carbomb började veva mot en domare?
Det kan han ju, i princip, inte haft något emot?’
* * *
Sms från Örby:
’Detroit spelar precis som förväntat. Vi får EN enda kontring i hela perioden, och den var i och för sig MVP-Stamkos nära att förvalta. Detroit backar hem, vi blir lite ivriga och tar med backar i anfallsförsöken, tappar puck – och Detroit får farliga omställningar Ändå hyfsat nöjd med förstaperren, men väldigt, väldigt nervös ännu…”.
* * *
Sushi, ja.
Det här kan mycket väl vara en sushi-kväll…
* * *
Undrar var Kron Wall of Pain ser matchen?
Inte på pressläktaren, den vill han knappast komma i närheten av en sån här kväll.
Så förmodligen inne i omklädningsrummet.
Och nu håller han ett rykande coach Taylor-tal för polarna…
* * *
Första målet.
Första målet.
Första målet.
Så.
Nu har vi understrukit hur viktigt det blir.

Allt eller inget.
Do or die.
Triumf – eller Game Over.
Där är vi nu.
Till den spetsen har första Stanley Cup-omgången dragits.
På den knivseggen dansar Tampa Bay Lightning och Detroit Red Wings ikväll.
Kort sagt:
En magnifik Game 7 ska avgöras i Amalie Arena.
I normala fall hade jag varit på plats en sån här kväll, och bloggat live, men det har kommit så mycket annat än hockey emellan just nu, så det fanns ingen möjligt att störta iväg till Florida på kort varsel.
Så vi rundar av inledningsrundan i möblernas motsvarighet till Bell Centre-katedralen:
Korresoffan.
* * *
Som den lugubra serien mellan Bolts och Wings artat sig hittills hade jag under normala omständigheter tippat på bortaseger i kväll.
Inget av lagen har ju hittills vunnit två matcher i rad, och inget har heller vunnit när det känns som att det tagit kommande över serien – och dessutom har Wings betydligt mer kollektiv erfarenhet av den här sortens definierande ögonblick.
Men nu är det ju inte riktigt normala omständigheter.
Niklas Kronwall är avstängd – och Marek Zidlicky dessutom borta med hjärnskakning.
Det är, för Wings vidkommande, som när Jonas Thern fick rött kort i VM-semin 1994 när Stefan Schwarz redan satt avstängd – fast nu är både Thern och Gud (Kronwall representerar bägge två…) liksom ute ur bilden redan före matchstart.
Vi snackar förstebacken, den som loggar mest istid, är överlägset viktigast i defensiven och dessutom utgör ankare i powerplay.
Han är borta.
Och så Ziddy också.
Därmed tror jag att det är kört för Detroit Red Wings för den här gången.
Det blir Montreal-Tampa i nästa omgång,
* * *
Tacklingen, och avstängningen, har inte helt oväntat – något annat hade varit mer anmärkningsvärt än om solen började gå upp i väst och ner i öst – blivit föremål för viss debatt.
Somliga, som vår egen Tobias Pettersson, är tvärsäkra i bedömningen att det var en smutsig smäll mot huvudet, utförd med armbåge i fejset och dessutom efter ett tydligt hopp, och att avstängningen egentligen borde vara mycket längre.
Andra, som yours truly, svävar aningen mer på målet men har – i alla fall i mitt fall – svårt att förneka att det är en smäll med tveksamma inslag.
Och så finns det Detroit-fans som är galna, rasar om att betydligt värre saker passerat obestraffat – som Subbans försök att slå handlederna av Stone och Palats mangling av Glendening i den pågående serien – och tror att NHL vill se Detroit förlora.
Men det är okej.
Vi är alla människor och lurar oss själva om vi tror något annat än att vi styrs av känslor såna här gånger. Jag blir självklart påverkad att jag känner och gillar förövaren och tycker det känns olustigt att han hamnat i den här situationen.
Om det varit en Raffi Torres som brakat in i Filip Forsbergs hade jag säkert varit lika hård i tonen som Pettersson – och om det varit Dan Girardi som utfört en lika tung smäll är det lika säkert att Petterssons ton varit mjukare (även om han försökt förneka det när vi diskuterat saken i andra kanaler…)
* * *
Kvällens outfit:
Slitna blåjeans och en svart T-shirt – med tryck av en katt vilande på en beatbox, i mössa och brillor.
Är det Game 7 så är det, liksom…
* * *
Vissa Detroit-fans har börjat gräva sig bakåt i historien och är bittra över sånt som att Weber inte blev avstängd när han dunkade Zätas huvud i plexit i slutspelet 2012 – eller att Malkin inte blev det när han startade slagsmål mot samma Zäta i finalen 2009.
Det känns som rätt onödiga incidenter att sitta och hacka om nu, kan man tycka…
* * *
Det ska bli intressant att se om Joe Thornton kan svara för åtminstone en anständig insats i den här rundan.
Nej, förlåt.
Steven Stamkos menar jag…
Tampas store stjärna har verkligen varit helt iskall mot Wings och mest tagit korkade utvisningar och fortsätter det så här – alltså med att förträffliga grundserieframträdanden följs av big time choke i playoff – kommer han snart att vara östra konferensens egen No Show Joe.
* * *
Kronwall själv är chockad och besviken och delar inte DoPS-männens uppfattning om vad som hände, men som den stand up Järfälla-kung han är tar han också på sig ansvaret för att ha satt The Department – inklusive Chris Pronger… – i en situation där ett dylikt beslut kunde tas och säger således att det är hans eget fel.
Går att se honom sammanfatta sina känslor här.
* * *
Läget i Örby?
Lätt hysteriskt.
”Jag försöker ägna mig att saker som jag aldrig gör annars. Jag diskar och viker strumpor och sånt. Får inte vara mentalt dränerad innan det börjar”, heter det i ett sms från min unge poddpartner.
Viker strumpor?
Gör man det?
* * *
Bolts själva har skött hela Kronwall-affären extremt classy, tycker jag.
När Kucherov själv fick frågor om smällen efter förra matchen svarade han att inte tänkte sitta och gråta över att han åkt på en tackling, Strålle sa till mig att han inte tyckte det var så mycket att tjafsa om och coach Cooper har låtit bli att kommentera överhuvudtaget.
Helt riktigt.
Inget gnäll, fokus på rätt saker, blicken framåt och bara kör.
Det är så man ska uppföra sig i playoff.
Som Tårtan alltid sa:
We’ll go about our business.
Sedan gjorde han i och för sig allt annat än bara went about his business, men ändå.
* * *
Skulle ni nu ändå vara sån som tycker illa om Department of Player Safety och tror att de som sitter där – Pronger, som sagt… – har dolda agendor är det här en rolig liten sajt.

* * *
Nu kom Hart Trophy-finalisterna:
Carey Price, Alex Ovetjkin och John Tavares.
Mycket väntat.
Och korrekt.
Price vinner.
* * *
Sen lunch på en solkig deli idag, från en sån buffet de har på dylika ställen, så jag har inte ens börjat fundera på delivery-alternativ för kvällen, men vad tror ni om indiskt eller vietnamesiskt? Chicken Korma eller eller Satay Chicken?
Det känns som hetaste alternativen så här på förhand.
* * *
Är Tyler Johnson lika dominant ikväll, och hjälper Tampa förbi Wings, då börjar det bli lite bäring i Ekeliws åsikter om vem som är hetaste kandidaten för ”tidig Conn Smythe”.
* * *
Senare ikväll ska nästa omgång tippas, och jag är redan till mig.
Ni får ju gärna meddela vad ni tror om de tre serier som redan är satta.
* * *
Red Wings stora chans är att de i känslan av att de känner sig orättvist behandlade samlar sig till en sån knuten-näve-insats och överträffar sig själva – och att Tampa samtidigt blir lite skakiga av det faktum att de blir utskrattade om de inte vinner en Game 7 på hemmaplan mot den backbesättning Detroit måste ställa på fötterna.
Själv ska jag nu fixa lite grejor – dock inte vika strumporna – sista halvtimmen innan puckdrop.
Sen åker vi.
En Game 7 i Stanley Cup-slutspelet.
Det blir inte större.

DETROIT – TAMPA 2-5 (Slut)
WASHINGTON – NY ISLANDERS 2-1 (Slut)
* * *
Caps jagar iväg Game 7-spöket, vinner serien – och stänger Nassau Coliseum.
Med det här avgörandet i Verizon Center står det ju klart att matchen i söndags verkligen blev den sista någonsin på Long Island.
Ledsamt för fansen som, i alla fall de senaste åren, gjort varje kväll där ute till en så magnifik upplevelse.
Men den avgörande matchen förlorade de, kändes det som, på grund av bristen på erfarenhet från den här sortens stora ögonblick.
De fick inte fram fler än elva skott mot Holtby och det var ett beslutsamt och obönhörligt Washington – som ju lärt sig den hårda vägen hur man måste spela såna här kvällar – som såg till att det blev på det sättet.
Med överhängande risk för att hamna i Björn Falks svarta bok ber jag härmed att få slå fast att Isles ändå kan vara stolta över hur de avslutade Coliseum-eran.
Den här säsongen var en språngbräda mot något nytt och, tror jag, stort i downtown Brooklyn.
* * *
Serien mellan Tampa och Detroit är ju bara konstig.
Varje gång man tror att ena laget tagit kommandot blir det precis tvärtemot hur logiken säger att det borde bli.
När Bolts var helt överlägsna i första matchen vann Wings. När Wings svarade upp med en betydligt starkare insats i andra matchen vann Bolts. När Wings hade hade tagit strypgrepp och efter en första hemmaseger var i 2-0-ledning med fem minuter kvar av fjärde matchen vände Bolts och vann. När det kändes som att Bolts därmed tagit över och skulle vinna på hemmaplan åkte Wings ner till Florida och nollade dem. Och när man ikväll trodde att Wings skulle ta jättechansen att avgöra på hemmaplan vann Bolts.
Så – hur går det i Game 7 på onsdag?
Säg det du.
Nu tror man ju att Bolts har övertaget, och därför vinner väl Wings då.
Man blir yr.
* * *
Rangers och Capitals går i clinch i nästa runda alltså.
Den matchserien känns bekant…
Det blir fjärde gången på sex år de stöter på varandra i första eller andra omgången.
Varje tidigare serie har varit knallhård – och nu blir det förmodligen ännu värre.
I spåret också.
Som ni redan varit inne på får vi Tobias Pettersson vs Taddson i sju ronder, i skarpt läge, med högsta tänkbara insatser.
Vinnerborg har fått inloggningsuppgifterna i mailen…
* * *
Pratade just med Strålle Strålman och frågade förstås vad han tyckte om Kronwalls tackling.
– Det var en jävla rejäl tackling, men….ah. Han får upp armen lite där, men jag tycker ändå den var okej, sa han.
Efter att ha sett Petterssons repris är jag dock benägen att hålla med om att den var ful – ursprungligen satt jag mig bara upp i soffan och såg att det smällde och gladdes åt det – och om jag inte känt förövaren så bra hade jag säkert också gapat efter avstängning…
Nu får vi se.
Han har aldrig varit avstängd förut och jag tror inte NHL vågar ta bort Detroits förste back i en Game 7…
* * *
John Carlson tog verkligen en för laget när han var tvungen att smaska Islanders i ansiktet som hämnd för tackling.
Not…
* * *
Kors i både tak och golv:
I Morgon ÄR det ingen hockey.
Det är första gången sedan slutspelet började för två veckor sedan.
Jag ser fram emot det välbehövliga uppehållet och hoppas på förträfflig uppslutning på onsdag.
Då avslutar vi första slutspelsrundan med Game 7 mellan Tampa och Detroit.

DETROIT – TAMPA 1-3 (Period 2)
WASHINGTON – NY ISLANDERS 0-0 (Mitten av period 2)
* * *
Ekeliw kanske har en poäng.
Tar sig Tampa vidare från den här serien – och sedan fortsätter lika långt som jag förutspått – ÄR han nog en Conn Smythe-kandidat.
Sex mål nu.
Det är det inte många som klarat av att göra under en slutspelsserie mot Detroit Red Wings.
* * *
Det är räddningarnas svar på Bob Dylans ”Highway 61 Revisited” Petr Mrazek skriver in sig i slutspelshistorien med.
Oerhört, faktiskt.
* * *
Jodå, Kron Wall of Pain kan fortfarande själv också.
Kucherov blir duktigt Kronwalled här i slutet.
Det gillar dom i The Joe och börjar omedelbart skandera:
– You been kronwalled, you been kronwalled.
Det händer så sällan nuförtiden att även jag blir alldeles till mig.
* * *
Av vad jag hört är det fler som inte tycker det är särskilt underhållande att sitta och vänta på besked från Tre Kronor-ledningen.
* * *
I Verizon Center känns det låst, avvaktande och oroligt.
De där gamla Game 7-spökena uppe i takåsarna rör obekvämt på sig…
* *
Jo, Dahlgren jag skulle faktiskt föredra Doc i en så här match.
MSG:s Isles-pojkar är duktiga och låter trevliga, men dels har de på något underligt sätt vridit ner publikjudet från Washington och dessutom blir de väl enögda såna är gånger.
Islanders gör aldrig fel och Caps aldrig rätt…
* * *
Det behöver bli ett mål, åt endera hållet, i Game 7-rysaren.
Och Detroit behöver få en snabb reducering i början av tredje.
Då kan det bli riktigt crazy kommande timmen.

DETROIT – TAMPA 0-2 (Period 1)
* * *
Ja, det ser ut som det dröjer innan Mårts får ringa sina tilltänkta förstärkningar – om han nu ska vänta tills förstarundan är fullbordad.
För Ligtning har tagit tag i det här, spelar med hunger och svetslågefokus och leder med 2-0 efter första.
Det är dags att börja förbereda Amalie Arena för en Game 7 på onsdag.
* * *
Det är vår gamle vän Abdelfucker som delar ut Kronwall-propparna nuförtiden.
Paquette förlorar ett par bokstäver och blir paket – ett platt, sånt man tavlor i på julafton – efter den monstertacklingen.
* * *
”Conn Smythe till Tyler Johnson!”
Nej, det är inte jag som säger det.
Det är min nu mycket exalterade podcast-partner från Örby.
* * *
Ha ha, det är bra att du har femåringen vid din sida, Taddson.
Då måste det gå din väg.
* * *
Ben Bishop ser ut att ha bestämt sig för att göra en riktigt stor slutspelsmatch , till slut.
* * *
Jag förstås Bengan, John J.
Varför ska han – efter att ha blivit ratad i OS, mind you – sitta och vänta och se om dom möjligen vill ha honom om vissa andra spelare fortsätter spela?
Det är ju inget att tveka om, ta hem honom och Filip på stört – dom är självklara förstärkningar.
* * *
Nu får jag sitta och nöja mig den lokala MSG-sändningen från Verizon Center.
NBC:s Hockey Night, som jag ju helst vill följa, är blackoutad i New York.
Bummer.