•2008// 22 April. Första omgången. Mot Philadelphia Flyers i Verizon Center.
Förlust 3-2 på övertid (målskytt Joffrel Lupul).
•2009// 13 maj. Andra omgången. Mot Pittsburgh Penguins i Verizon Center.
Förlust 6-2.
•2010// 28 april. Första omgången. Mot Montreal Canadiens i Verizon Center.
Förlust 2-1.
•2012// 12 maj. Andra omgången. Mot New York Rangers på Madison Square Garden.
Förlust 2-1.
•2013// 13 maj. Första omgången. Mot New York Rangers i Verizon Center.
Förlust 5-0.
Det där är sviten som får Washington Capitals och deras fans att kippa efter andan inför nattens monsterdrama i Washingtons Chinatown.
För den visar hur det – oftast – gått när huvudstadslaget spelat i Game 7 under Ovtejkin-Bäckström-eran.
Fullständigt käpprätt.
Det har på något sätt knutit sig, blivit fel och slutat i hjärtskärande förluster.
Värst var det 2010, mot Habs.
Då hade de vunnit serien, sågs som stor Stanley Cup-favorit och skulle bara stöka undan ett Montreal som inte alls hade samma muskler som idag.
Men en viss Jaroslav Halak knäckte dem.
Ett nederlag i kväll skulle vara extremt tungt, det också.
Caps tycker att de har sällsynt bra slutspelsbygge i år och mestadels varit bästa laget i den infekterade serien mot Islanders och SKA gå vidare.
Men gamla spöken går genom Verizon och ångesten sjuder precis under ytan.
Och i motståndarkassen står samma Halak som för fem år sedan…
* * *
Joho, igår kväll steppade jag ut på byn en sväng, träffade goda vänner på en bar i Harlem och känner mig något darrig idag.
Men systemen är urrensade och det behöver de bli ibland.
* * *
Även i Örby sjuder ångesten.
Men inte under ytan.
Den ligger helt öppen när Youngblood Ekeliw sms:ar om hur Bolts måste hitta ett motmedel mot Babcocks smarta strategi.
– Fortsätter vi så här förlorar vi, flämtar han.
Och då är det över även i den serien ikväll.
Jag har en känsla av att det blir så.
Just på grund av det Ekan oroar sig för:
Babs har sopat isen med coach Cooper och har säkerligen en överraskning på lut ikväll med.
* * *
Det bör också påpekas att Capitals faktiskt vunnit två tunga Game 7 under Ovie-eran också.
Mot Rangers i Verizon Center 09 – när Fedorov avgjorde, om jag inte minns fel – och inte minst mot regerande mästarna Boston Bruins i TD Garden 2012.
Så dom kan ju – och bör förstås försöka fokusera på de minnena istället.
* * *
Tre Kronor-ledningens taktik att vänta hela första omgångens fullbordan innan utslagna NHL-proffs blir inbjudna verkar fungera sådär.
Idag meddelade Bengan, sms-ledes, att han meddelat att han är tillgänglig, inte fått något riktigt svar och därför struntar i det.
Vilket misstag av Mårts & co.
* * *
Förra gången Capitals och Islanders möttes i en Game 7 – 1987 – avgjorde ikonen Pat LaFontaine för Isles på övertid.
Men det tog ett tag.
Först i början av fjärde övertidsperioden satte han det avgörande 3-2-målet i en match som gått till historien om Eastern Epic.
Dom får gärna bli klara lite snabbare i afton…
* * *
Hästpolo kommer ha sin största slutspelskväll hittills, tycker jag det känns som.
* * *
Nu kom just beskedet att Erik Karlsson, som väntat är nominerad för Norris Trophy.
Han och Subban och Drew Doughty.
Coolt.
* * *
Okej, nu dras allting till sin yttersta spets.
Do or die.
Det finns, vad mig anbelangar, ingenting i hela världen som är lika infernaliskt.

MONTREAL – OTTAWA 2-0 (Slut)
* * *
Jaha, sagan är slut.
Det blev inget mer mirakel i Ottawa.
Taskigt att det ska vara ett felaktigt bortdömt mål som sabbar säsongens sista kväll, men ändå:
Vilken fantastiska uppvisning Senators stått för de här senaste tre månaderna.
Hatten av – och fem rungande plus i protokollet,
* * *
Habs vinner den här sjätte matchen som Habs vunnit hela säsongen.
De gör ett tidigt mål – sedan får den oerhörde Carey Price ta hand om showen och så sitter tvåan till sist i tom kasse.
Imponerande det med.
Next stop: Tampa eller Detroit.
* * *
Hur tippade bloggen innan förstarundan började?
Låt oss titta
•NY Rangers – Pittsburgh Penguins.
Tips: 4-1.
– Ja, det blev ju klockrent.
•Washington Capitals – NY Islanders.
Tips: 4-3.
– Well, den kan sitta om ett dygn.
•Montreal Canadiens – Ottawa Senators.
Tips: 3-4.
– Fel, fel, fel. Men inte fullt så fel som det kändes efter tre matcher…
•Anaheim Ducks – Winnipeg Jets.
Tips: 4-3.
– Blev ju rätt lag i alla fall…men väldigt felaktiga siffror.
•Vancouver Canucks – Calgary Flames.
Tips: 4-3.
– No cigar för Biffen.
•St Louis Blues – Minnesota Wild.
Tips: 4-3.
– Helt uppåt de så kallade väggarna.
•Nashville Predators – Chicago Blackhawks
Tips: 2-4.
– Bingo!
* * *
Nu är det, om jag får hem lite citat i hyfsad tid, färdigjobbat i rätt kritslig tid.
Och Manhattan glittrar förföriskt i kvällsskrud utanför fönstren.
Jag tror bestämt jag ska steppa ut en liten sväng…
* * *
Imorrn blir det mer fokuserad blogg.
Det kan vara första rundans sista kväll,
Upp till Bolts, det.
Om de i vinner i The Joe tvingar de fram en Game 7 på onsdag.
Annars gissar jag att Round 2 börjar samma kväll.
Nå, vi hörs när det drar ihop sig.
Och Eric:
Jag kommer sova ett tag imorrn med, så bli inte vredgad om det dröjer innan inlägg blir publicerade…

MINNESOTA – ST LOUIS 1-4 (Slut)
OTTAWA – MONTREAL 0-1 (Slutet av Period 2)
* * *
Jag får inleda precis som i förra inlägget:
Förlåt, förlåt, förlåt…
Men Jag har inte legat och trynat nu.
Jag har – och blunda nu, Playoffwill – hållit på med VM-frågor med utslagna bluesmän och intervjuat Bacon Brodin.
Nu är jag hör igen – och tycker det är lätt upprörande domare Pochmara blåser för tidigt nör Sens kvitterar.
Fan, vi vill ju ha en episk Game 7 i Bell Centre…
* * *
Det blir en tidig vår för Blues – igen.
Bittert.
Dom är byggda för en Stanley Cup run, men snubblar alltid på väg ut ur startblocken.
Kanske är det som min vän Schaub påpekade en gång, att vinnarmentaliteten helt enkelt inte finns i klubbens DNA.
Men konkurrensen är verkligen benhård också.
Hur mycket bättre de än blir för varje säsong – och Stastny kändes ju som den typ av pusselbit som kan förändra allting – blir rivalerna i Centra ännu bättre.
Framförallt i ämnet slutspelshockey.
Tänk om Hitchcock fått leda det här laget genom östra konferensen istället.
Då hade det åtminstone blivit konferensfinal.
Kanske…
* * *
Det här är första gången i hela serien Montreal gjort första målet.
Jag tror det betyder nånting.
De är en sann plåga att spela mot när de har ledningen.
Wild har, å sin sida, gjort det enastående.
* * *
De börjar se ut som ett riktigt slutspelslag.
Som Yellbear sa igår:
– De har en annan bredd nu, framförallt på backsidan. Det känns som det inte bara handlar om Suter och Brodin längre.
Frågan är:
Räcker det för att det ska bli tredje gång gillt mot just Yellbears lag?
Infernalisk serie väntar.
* * *
Senators har inte genomfört särskilt många byten utan att Erik Karlsson varit på isen.
Jisses vad han spelar.
* * *
Ett så egenartat konststycke som det vid 1-0-målet har ingen som heter Gallagher gjort sedan Noel skrev ”Champagne Supernova”
* * *
– Sens in Seven, råmar de i Canadien Tire Center.
Ja, det är ju det som gäller om Ottawa-fansen ska få se nån mer hockey den här speciella säsongen.
Låter rätt coolt, dock.
* * *
Price, ja.
Hygglig målis.
* * *
Men du, PlayofWill, vilka tror du vinner VM då?

MINNESOTA – ST LOUIS 2-1 (Period 2)
* * *
Förlåt, förlåt, förlåt…
Det var ju inte så här den är slutspelssöndagen skulle bli.
Men först sov jag, när nu chansen fanns, som en hel tonåring – och sedan hade jag praktiska saker att ordna med (och under tiden hann Eric förstås träffa med en uppercut mitt i dubbelhakan…)
Nu sitter jag dock här och såg just Oshie göra reduceringsmålet som kan vara Blues viktigaste under hela Hitchcock-eran.
Kan de mobilisera nödvändig tjurrusning under tredje.
They’d better.
Annars är säsongen över, bluesen återigen dov och dyster i Missouri-metropolen – och Hitchcock sannolikt utan jobb.
* * *
Ni kanske såg, det kom besked från Daniel i mobilen:
Inga tvillingar i VM.
Skada, lyder den officiella förklaringen.
Stämmer säkert, men även om de var hela och alerta har jag svårt att se varför de, vid 34, skulle åka till Tjeckien och spela ytterligare ett VM.
De bärgade guldet åt Tre Kronor i Globen för två år sedan och vad skulle kunna toppa den upplevelsen?
* * *
Ok, nu tar vi tag i det här åker.
Först har vi den här gastkramande tredjeperren – sedan den fantastiska matchen i Ottawa.

NEW YORK ISLANDERS – WASHINGTON 2-1 (Slut)
TAMPA – DETROIT 0-4 (Slut)
CHICAGO – NASHVILLE 4-3 (Slut)
CALGARY – VANCOUVER 7-4 (Slut)
* * *
And then they were four…
Ja, klara lag alltså.
Anaheim, Rangers, Chicago och Calgary har gått vidare till nästa omgång.
Winnipeg, Pittsburgh, Nashville och Vancouver är alla klara för säsongen och får tömma omklädningsrummet inom de närmaste dygnen.
Hårda bud, men det händer nästan alla för in the end kan det – för att citera den store filosofen E-Type – bara finnas en Campione.
Fyra serier pågår fortfarande också, men innan onsdag natt ska alla pojkar vara skilda från slutspelsmännen.
Det blir big drama gång efter gång nu.
* * *
Det är nog som Mickis Backlund säger på telefon från segerrusiga Calgary.
Dom är för unga och dumma för att förstå allvaret när de hamnar i jobbiga lägen.
Orutinerade lag ska vara slagna när de redan i första perioden hamnar i 3-0-underläge mot ärrade ess som de i Vancouver.
Men inte den här hungriga, energiska, vildögda upplagan av Flames.
De bara trampar på, kommer tillbaka – och vinner med 7-4.
Väldigt imponerande.
* * *
Okej, Julia.
Får du tag i Skånska svärmor så fixar jag tequila och sedan flyger vi till North Carolina och sätter hårt mot hårt…
* * *
Nä, det var väl inte Millers fel att Canucks åkte ur.
Men han var inte the magic man som räddade dem heller – vilket kontraktet måhända indikerar att de, precis som Blues, hoppades att han skulle vara.
* * *
Yellbear öser beröm över Nashvilles svenskar när jag når honom under bilturen hem från United Center.
– Det är jäkligt roligt att se så många unga svenskar gå in och göra det så bra. Jag är till exempel väldigt imponerad av Mattias Ekholm. I Webers frånvaro har han ju fått ta väldigt mycket ansvar och det har han skött galant. Även Järnkrok har varit jäkligt duktig, och Stålberg, som åkt upp och ner under säsongen och går in och är så stark. Kul.
Ja, och så Filip Forsberg då…
– Ja, glömde jag honom? Ha ha. Jag har ju spelat mot honom i princip hela tiden och är verkligen impad. Han är riktigt svår att spela mot och han gjorde fler mål än jag känner mig riktigt bekväm med. Han kommer ha en lång och framgångsrik karriär i den här ligan.
* * *
Alltså, tänk om det nu blir Rangers och Washington i nästa runda.
Kommentatorsspårsdusterna mellan Tobias Pettersson och Taddson…
De har pre season-jabbat lite redan nu, men då…ojvoj.
Jag tror jag får ringa Marcus Vinnerborg och be honom om understöd.
* * *
Och vad sa Yellbear åt kompisen Stålberg när de möttes under the handshake?
– Nja, det blir inte så mycket i ett sånt läge. Men vi är fortfarande goda vänner och kommer ses i sommar och ta några kalla ihop, helt klart.
* * *
HockeybloggenJP, med säte i Enköping, meddelar att jodå, Stefan Persson tittade på Islanders-matchen igår.
– Jag hoppas vi fixar så vi får möta Rangers, ska han också ha sagt.
Ja, den serien…kära nån.
* * *
Nu ska jag fylla ett old fashioned-glas med några isbitar och en rejäl dos Maker’s Mark.
Sedan ska jag dricka denna Kentucky-kokade majsblandning under stor andakt, skrocka åt Uncle Juniors tirader (”I’ve got the feds so far up my ass I can taste brylcreem”!), och därefter lägga mig och för första gången på tio dagar sova i mer än fyra goddamned timmar.
Det ska bli lika skönt som Tobias Pettersson tyckte det var när Carl Hagelin avgjorde igår.

Ah, där försvann Nashville.
De har gjort en helt sensationellt säsong – och avslutade fenomenalt också, särskilt med tanke på att de faktiskt har fått klara sig utan den mäktige Shea Weber i större delen av den här serien.
Men de hade oturen att stöta på ett av de bästa slutspelslag som funnits, ett sånt som inte ens blinkar när det hamnar i 3-1-underläge utan bara trampar på och – nästan alltid – vinner till slut.
Nu ska vi se om Flames kan få till en handshake också – eller om Canucks tvingar fram en Game 7.

NY ISLANDERS – WASHINGTON 2-1 (Slut
TAMPA – DETROIT 0-4 (Slut)
CHICAGO – NASHVILLE 3-3 (Period 1)
* * *
Long Island Expessway är, lördagskvällen till ära, en enda stor parkeringsplats, så det tar sin lilla tid för Biffen – arg som en Mojo Johansson i den tröga trafiken – att komma hem.
Men nu sitter jag åter i den älskade korresoffan och kan konstatera att det hänt en del värt att höja på ögonbrynen åt.
Jag trodde, till exempel, att Bolts hade tagit över serien mot Red Wings när de kom tillbaka och vände under det galna slutet i The Joe senast.
Men dra en bläckfisk i armarna – se vad som följer:
Wings nollar Tampa i Amalie Arena – och kan knocka Stamkos & co i nästa match.
Man häpnar.
Och i United Center står det 3 fucking 3 – efter en period.
The wild wild west indeed.
* * *
Står en stund och tittar innan jag till slut, efter ha skickat hem text till Ihse och Jarkko, lämnar Fort Neverlose.
Trots Islanders seger kan det ju mycket väl ha varit sista gången vi var i den ärevördiga hallen.
Just därför stoppar jag också ackrediteringen i ett särskilt litet fack i dataväskan.
Den, från Isles sista match i sitt riktiga hem, kan bli en värdefull liten souvenir nån gång.
* * *
Ha ha, hej själv du, John J.
Själv har du ju hela tiden sagt att Mrazek kommer att vinna den här serien åt Detroit…
* * *
Skrålet, ramsorna och jublandet i Coliseum-korridorerna – med dess brutala akustik – kommer att ringa i öronen även i morrn, är jag rädd.
Hallå.
* * *
Ekeliw kokar i Örby.
Han tar tillbaka det fem sekunder senare, men hinner fräsa ”trejda Stamkos”.
Då vet man att det är kris i Tampa-lägret…
* * *
Fortsätter det likadant i The Madhouse on Madison?
I så fall är vi fan in for a ride nu.

Islanders sätter 3-1 i tom kasse – Fort Neverlose lever vidare, åtminstone i några dagar till.
Game 7 i DC på måndag.
Ojvoj.
Här kommer det mer om ett tag.

NY ISLANDERS – WASHINGTON 1-1 (Period 2)
* * *
Vad var det Bäckis sa om Islanders?
– Dom kör utav helvete hela tiden.
I sanning.
I mitten av den här perioden lugnar det ner sig lite – och då menar jag lite; som när en kategori 5-orkan följs av en kategori 3-dito – och då känns det som att Caps, i all sin metodiska smartness, håller på att ta över.
Men i slutminuterna stiger temperaturen i hemmakynnet igen och nu kommer en tredje när allting ställs på sin spets.
Isles kommer ge allt, precis allt, för att förhindra att Capitals får stänga Coliseum för alltid – och att en 43 år lång epok slutar med en tragedi.
Håll, för satan, i er.
* * *
De otyglade fansen på läktarna lugnar inte ner sig för en sekund; det är några ögonblick i andra när hela pressläktaren formligen skakar i högtrycket.
Och det är lika med dem.
De vet:
Det här kan vara sista perioden de ser i sin hall…
* * *
Förr eller senare ska Tavares och Ovetjkin ta i hand.
Det kan bli något att se.
* * *
Det är lustigt med de här radiokommentatorerna.
Min Lasse Granqvist-vän står och vrålar i extasens falsett när Carlson brakar in kvitteringen i slutsekunderna av första.
Sedan går slutsignalen, sändningen bryts – och han blir på ett ögonblick helt normal igen, sätter sig ner och dricker kaffe och pratar lugnt med sin tekniker.
Artisteri!
* * *
Burracuda verkar inte tycka det är nåt särskilt att spela i den här miljön, så knappt myndig rookie han är.
Han bara trampar på precis som vanligt.
Det sitter i DNA:t, det.
* * *
Holtby – som jag, sett till hela säsongen, hellre sett som den tredje Vezina-nominerade bakom Price och Rinne – har varit utmärkt, men i den här perioden är det en sekvens när han två gånger han fumlar med pucken som värsta Barbapappa och vid bägge tillfällena håller den på att gå in i en vitrysk båge över honom.
* * *
När man bara ser hårsvallet – och sättet han agerar på – är det lätt att förväxla Matt Martin med en Hanson Brother.
* * *
Islanders försvinner, men 1 juli kommer Shania Twain hit, kan jag meddela.
En tröst i alla fall för någon, kanske? Björn Falk, gillar inte du den där Brad Pitt-låten lite?
* * *
Caps tycks ägna rätt mycket energi åt att störa och reta Tavares – och det gör de ju förstås rätt i. Han har, känns det som, alldeles för lätt att bli frustrerad när det inte går som han hoppas.
Det blir jag med, när det inte går som jag hoppas, men jag är ganska långt ifrån att vara NHL-kapten som någon pröjsar miljontals dollar för att inte bli det.
* * *
Jag försöker locka tillbaka Skånske Jan med mail också, tro inget annat.
Men han sitter fortfarande trotsig med armarna i kors på sin North Carolina-veranda och vägrar vara med.
Fortsätt ropa efter honom!
* * *
Ovie går att göra frustrerad han med.
Cal Clutterbucks eviga gafflande skaver helt uppenbart nånstans, det syns på den ursinniga tacklingen här på slutet.
* * *
Ja, som sagt.
Nu kommer det som kan vara de sista 20 minuterna i en av NHL:s mest klassiska gamla lador.
Se den.

NY ISLANDERS – WASHINGTON 1-1 (Period 1)
* * *
Pang pang pang.
Och brak.
Och bom.
Så, och bara så, kan jag sammanfatta första akten i det som Islanders uppenbart har bestämt sig för inte alls ska bli någon slutpunkt i Fort Neverlose.
Jag menar…helvete!
Redan efter 30 sekunder har vi räknat till sex tacklingar – och sedan bara ökar hemmalaget.
Capitals försöker vara kyliga och behärskade mitt i orkanen och hittills har den taktiken fungerat hyggligt, men om motståndarna vrider upp intensiteten ytterligare några snäpp – i den mån det nu är möjligt – fattar jag inte hur de ska orka.
* * *
Det är ingenting annat än absurt – a b s u r t! – monstertryck i den fallfärdiga gamla ladan.
Jag skojar inte, bänkgrannen till höger – min gode vän Denis – har öronproppar istoppade och jag förstår honom.
Tidvis, som när Tavares sätter ettan, når vrålet sådana decibelnivåer att det fantamme smärtar i trumhinnorna.
Härligt, är det. Härligt!
* * *
En detalj som definitivt talar för Caps är att Isles inte riktigt klarar av att hålla känslorna i styr.
Den slashing Tavares gör sig skyldig till just som de överlevt sitt andra powerplay är riktigt obegåvad och ovärdig en så stor spelare.
Straffet är brutalt:
Capitals kvitterar.
* * *
Så glödande het som hans klubba är borde Bäckis skjutit är han kom i två-mot-en med Ward efter fyra minuter.
Men går det att undvika gör han ju helst inte det…
* * *
Jag sitter precis så jag har hela kurvan – inalles tre sektioner – bakom Holtby i blickfånget och när den kurvan förenas i ”yes-yes-yes”-hopp efter kapten TJ:s kasse ser det ut som….ja, jag har inte upplevt något liknande sedan jag var musikskribent och såg hela golvet av kids på Globen hoppa till furiösa No Doubt-dängor.
* * *
Senast jag såg så lite av Ovetjkin i en Washington-match var han skadad och spelade inte.
Boom Boom kan vara bäst i världen på att neutralisera det ohyggliga hotet.
* * *
Vill härmed meddela att jag – också – älskar att Islanders använder Smashing Pumpkins ”Tonight, Tonight” som soundtrack i sitt intro.
Det måste de ta med sig till Brooklyn.
Där finns det väl dessutom en såpass stor jumbotron att man ser de klassiska bilderna på Bossy och Trottier utan Jan-Öjvind Swahns glasögon också…
* * *
Det är ingen risk att jag missar ens de futtigaste detaljer, för Washingtons Lasse Granqvist precis till höger öser nåt alldeles otroligt i sin mikrofon.
Jag har inte stött på maken till munläder sen jag åt lunch med Åke Strömmer på Röda Rummet i Borlänge på 80-talet.
* * *
Unga skådespelerskan Chloe Graze Moretz zoomas in i jumbon – mitt på vanlig läktarsektion, med Islanders-jersey och allt.
En kändis som verkar vara riktigt fan alltså.
Wow, liksom.
* * *
Nä, Wilson ska inte räkna med några gratisdrinkar om han går ut på Long Island ikväll.
”Wilson sucks”-ramsan är en av de med mest emfas i under hela eftermiddagen.
* * *
Ojvoj, nu ska jag massera öronen lite.
De lider lika mycket som resten av Biffen njuter.