MONTREAL – OTTAWA 3-2 (Slut, OT)
* * *
Galchenyuk, heter hjälten.
Han bara vräker pucken mot mål och Hammond påminner mer om en djupfryst pirog än en sizzling burgare i det läget.
Inte beredd alls.
Så kan det gå.
Nu är det fullt fokus på den pasta en liten delivery-farbror just kom hit med.
Och så festen i Music City förstås.
När kommer Darling in?

MONTREAL – OTTAWA 2-2 (Period 3, OT väntar)
WASHINGTON – NY ISLANDERS 4-3 (Slut)
* * *
Det kändes ett tag som att matchen i Chinatown hade tagit över som kvällens verkliga attraktion och för all del, det började slå riktiga gnistor om Caps i tredje.
Men nu är det big drama i Bell Centre igen.
Övertid
Grandiost.
* * *
Det blir rätt instängt i den här lyan under ett slutspel, ni kan säkert föreställa er, men det är en ljuvlig vårkväll i New York, så jag kan ha fönstret öppet lite på glänt och plötsligt blandas Manhattans sprakande kuliss av urbana ljud in i tv-skränet från Washington och Montreal.
Magiskt, faktiskt.
* * *
När det verkligen börjar knipa, då kliver Bäckis fram.
Ett mål och två assist.
Mästaren från Valbo.
* * *
Ja, jag sa ju redan igår att coach punggrepparen skulle kill his darlings och spela Darling istället.
Se.
Wilson hugger inte sitt tredje på Crawford på en dryg period.
Hallå.
* * *
Vem avgör i Bell Centre?
Stone eller Subban.
Bara för dramaturgins skull.

MONTREAL – OTTAWA 2-1 (Period 2)
WASHINGTON – NY ISLANDERS 2-3 (Period 2)
* * *
Habs har tagit över föreställningen
Och som sig bör är det de stora stjärnorna som kliver in i spotlight-skenet och vänder på alltihop.
Subbans 2-1-mål…oh, baby.
Det var såna han radade upp när han för ett år sedan förvandlade hela Stanley Cup-festen till en gnistrande soloshow.
* * *
Grubauer från surkålens hemland är ingen Tokarski, tror jag vi kan slå fast nu.
Jag zappar över till dramat i Verizon just som Green reducerat och ser Caps ha ett makalöst tryck mot Halak.
Sen tittar Okposo upp i ett ströanfall – och lyckas sätta ett dussinskott på den unge tysken.
Det är som att han stoppar ner hela huvudstaden i en hink iskallt vatten.
* * *
Att säga att Max Pacioretty – som bjuder Hammond på en äkta Max-burgare! – är viktig för Canadiens offensiv är som att säga att John Lennon var viktig för Beatles.
En del, liksom.
* * *
Men sen händer ändå ljuvliga saker för Caps:
Ovie bryter måltorkan.
Det kan vara helt avgörande nu när den viktigaste tredjeperioden som spelats i The District på tre år ska avgöras.
* * *
Igen, det är en välsignelse för Julia och hennes gelikar att Pacioretty kan spela igen.
Habs hade inte kunnat lita på gamla Buffalo Sabres-pjäser forever.
* * *
Det är inte långt ifrån att EK65 lyckas göra ett Maradona-mål när han i början av mittakten kommer flygande från egen förlängd, zickzackar sig över hela banan och bryter in i slottet.
Men till slut fastnar han i hemmabackarnas sax.
Och sånt SKA inte gå när det är playoff.
* * *
AK4, M16, AK47…vad vet jag?
Men det är ju kanadensare som utkämpar det här kriget, inte amerikaner…
* * *
Det känns verkligen som att hela Capitals Stanley Cup-öde hänger på perren som kommer nu.
Utjämnar de serien blir det åka av, för till nästa gång ska väl Holtby ha hostat färdigt?
* * *
Det är fortfarande ett väldigt snällt krig i Bell Centre.
Fram med napalmen, pojkar.
* * *
Jag har en riktig off night, värre än Crosbys på Garden igår.
Jag har skrivit för mycket, och sovit för lite, de senaste dygnen.
Då kan det bli så, bränslet tar slut.
Men någon av de närmaste dagarna ställer jag in datorn, och mig själv, på laddning och sen spinner vi som katter igen.

MONTREAL – OTTAWA 0-1 (Period 1)
WASHINGTON – NY ISLANDERS 0-1 (Period 1)
* * *
Än skulle jag vilja påstå att infanteriet, på bägge sidor, ligger kvar i skyttegravarna.
Ingen har, som Charlie Sheen i slutstriden i ”Pluton”, kommit vrålande över slagfältet och pepprat vilt omkring sig med AK 4:an.
Men så ägnade sig Cameron tydligen bara åt simpel skrämselpropaganda mellan matcherna också.
Chris Neil är inte med.
Istället spelar Mark Stone – med mikrofraktur i handleden och allt.
Vilken besvikelse…
* * *
Så fort det kan gå i ett slutspel ändå.
För tre dagar kändes det som att Capitals var predestinerade att gå långt i år..
När mannen med ligans coolaste efternamn – Cal Clutterbuck – gör 1-0 på Grubauer känns det, redan, som att de är nere på knä.
* * *
Jag vidhåller att Clarke MacArthur låter som namnet på en mittfältare i West Bromvich.
Men såna snärtar sällan iväg så vassa handledare.
Snyggt!
* * *
I Montreal tror de uppenbarligen inte på teorin om mikrofrakturer.
Stone ha av folkdomstolen dömts ut som filmare och blir grundligt utbuad av hela katedralen varje gång han kommer i närheten av pucken.
* * *
Okänsliga CNBC.
Vi fick inte se Madame Ginette sjunga nationalsången.
Vad är det för skit?
* * *
Den som ska möta Erik Karlssons speltid har ingen svår uppgift ikväll.
Det är bara att slå på klockan och låta den gå.
Fan vad han gnuggar!
* * *
Inte ett ont ord om Almtuna, Hento.
Där är min buddy Niklas Eriksson coach och det måste betyda att maxkörning hela tiden – även på försäsongen.
* * *
Det händer inte så ofta i den här inledningsperioden, men med tanke på hur mycket prat det är om att Canadiens gör lite mål tycker jag ofta deras anfall ser jävligt mäktiga ut.
Emellanåt går de till storms med den där kombinationen av tyngd och snabbhet som brukade känneteckna Bruins i TD Garden – på den tiden Bruins var bra.
* * *
PK Subban kommer inte vara populär i Ottawa heller.
Men det har han som bekant inget emot.
Jag minns några stunder i just nämnda TD Garden ifjol när det föreföll som att buropen snarare fungerade som spenat fungerar på Popeye.
Det kan ju vara nåt för Sens-fansen att fundera på.
* * *
Borde inte Bobby Ryan göra väldigt mycket mer än han gör?
* * *
Nu fyller jag på min JFK-kopp med lite färskt kaffe, faktiskt.

When two tribes go to war…
Så lyder titeln på en svängig gammal dänga med Frankie Goes To Hollywood, om någon minns den illustra konstellationen.
Jag har lyssnat på den några gånger denna skira vårfredag, för den känns som det perfekta soundtracket till det som ska hända i hockeykatedralen på 1909 Avenue des Canadiens i Montreal ikväll.
Två kanadensiska stammar – den ena kallad Canadiens, den andra Senators – går verkligen ut i krig.
Det sjudande känslosvallet har bara eskalerat sedan slutsignalen gick i onsdags och eftersom NHL inte stängde av PK Subban står coach Cameron uppenbarligen fast vid sitt spektakulära löfte om vedergällning.
Grovhuggna råskinnet Chris Neil har inte spelat på över en månad och the word i början av slutspelet var att han på grund av en skadad tumme inte skulle spela mer den här säsongen, men nu väljer Cameron att mobilisera honom för strid,
I ett syfte.
Han ska hämnas Mark Stone.
Ojvoj.
Och kanadensiska tidningar eldar förstås glatt på i konflikten, som propagandaorgan under verkliga krig.
Ottawa Suns förstasida i dag är en riktig kvällstidningsklassiker.
Den pryds av en bild på den i klassisk mening inte helt fagre Neil – och rubriken ”Heads up, P.K”.
Yes sir, Bruce Garrioch och grabbarna kan det här hantverket och vet hur man bygger dramaturgin när trupperna formerats på slagfältet…
* * *
Worst case scenario för Washington?
Att Braden Holtby av en eller annan anledning inte kan lira under slutspelet.
Som vi varit inne på flera gånger är Justin Peters en av ligans minst imponerande back-ups.
Och tyvärr verkar det som att den mardrömmen kan besannas redan i afton.
Holtby är sjuk – oklart på vilket sätt – och huruvida han står andra matchen mot Isles avgörs först under matchvärmningen.
– Men jag har varit med många gånger när spelare man absolut inte trodde skulle kunna spela gått in och varit helt otroliga, försökte Trotz på sin presser i förmiddags.
Det lät som en besvärjelse snarare än en reell förhoppning.
* * *
Efter värmningen idag är det någon som frågar Neil om han fortfarande kan slåss med sin demolerade vänstertumme.
– Jag har en högerhand också, svarar han.
Ho ho.
* * *
Burger Klingberg spelade 60 matcher i år.
Det räckte för att Dallas Stars, idag, skulle ge honom ett sjuårskontrakt värt 250 sköna millar.
Aldrig tidigare har någon med så få matcher under bältet signat ett så stort kontrakt.
Men Klingberg är ju utan tvekan värd det.
Bäst av allt:
Alla inblandade kan vara nöjda.
Burger – som mitt stavningsprogram vill ändra till Birger, vilket jag tycker är vansinnigt roligt – blir själv rik som en oljeprins i Dubai och Stars har inte bara säkrat en grym pjäs för lång tid framöver, de har de facto fått honom för ett bra pris.
Fortsätter han utvecklas på samma sätt som tidigare – och det finns ingen anledning att misstänka något annat – kommer Birger (förlåt…en gång var jag tvungen att få skriva det) inom några säsonger vara en av NHL:s största backstjärnor och egentligen värd ännu mer pengar.
* * *
Jag misstänker att P.K Subban inte känner sig särskilt darrig när han just nu sitter och knyter på sig grillorna i Habs magnifika omklädningsrum.
Han vet ju.
Om han bara åker lite skridskor kommer en kluns som Chris Neil aldrig åt honom med några tacklingar.
Då tvingas han till gurgel mellan avblåsningarna istället och då blir han utvisad.
* * *
Berube is out i Philly.
Inte precis oväntat och säkerligen bra för Flyers. Men som Tobias Pettersson redan påpekat tråkigt för oss som följer Niclas Viberg på twitter.
Hans Kapten Haddock-utbrott på Berube har varit en av den gångna vinterns stora behållningar.
* * *
Lite sörjer nog coach Therrien att han inte längre har Douglas Murray att baka in i den här ekvationen…
* * *
Bortaplan verkar vara grejen i den här förstarundan.
De enda som höll serven i de inledande matchen var Canadiens, Rangers och Ducks.
Capitals, Canucks, Predators, Lightning och Blues blev alla av med hemmaplansfördelen direkt.
Nu måste de ovillkorligen kontra.
Att ha 0-2 i protokollet efter de två inledande hemmamatcherna är riktigt jävla jobbigt.
* * *
Goda nyheter för Rangers-fansen:
Det är ingen fara med Dan Girardi; han gick till tandläkarn efter smällen igår och mer var det inte med det, han spelar imorrn igen.
Sämre nyheter för Rangers-fansen:
Kevin Klein kommer inte spela Game 2 heller – och förmodligen inte Game 3.
Så Dan Boyle fortsätter.
Jag tycker han var mycket, mycket, mycket medioker igår.
* * *
Jaha, nu kom beskedet att Holtby inte kan spela ikväll.
Men Taddson och övriga Caps-fans slipper i alla fall Peters.
Trotz ”gör” en Montreal och låter Philipp Grubauer, just uppkallad från Hershey, begå NHL-debut.
Det var ju så Therrien hanterade Carey Price-situationen i konferensfinalen ifjol,
Istället för använda etablerade andremålvakten Budaj kallade han in the kid Tokarski.
Med det var Budajs karriär över och Peters kan känna sig förvissad om att han delar det ödet.
Oj fucking voj.
* * *
Badtofflan Vigneault har under dagen morrat och grymtat om att Pens körde över Henke för ofta och brutalt igår.
Jaja, sånt där säger coacher alltid för att försöka påverka domarna.
Jag upprepar:
Pens chans är att få Henke att sluta spela så bra och det gör de inte genom att försöka skada honom men väl störa, irritera och få ur balans.
Det kommer fortsätta.
* * *
Ducks tredjeperiod sent i går natt är nog det mest imponerande jag sett hittills i årets slutspel.
Kan de spela så hela tiden, eller i alla fall tillräckligt ofta, blir det nog till sist en ljus vår för Lille Fridolf Boudreau.
* * *
Som min gode vän Chris Johnston skriver på twitter:
”A Friday night in Montreal , with playoff anticipation in the air. It doesn’t get much better”.
Nej, det känns ändå hit.
Själv har jag numret till Jourhavande kompis till hands i korresoffan.
Jag tror det kommer bli så brutalt och otäckt i Bell Centre att jag behöver någon att prata med efteråt…
Lock and load, fire at will.
Nu åker vi.

NY RANGERS – PITTSBURGH 2-1 (Slut).
TAMPA – DETROIT 2-3 (Slut).
ST LOUIS – MINNESOTA 2-4 (Slut).
ANAHEIM – WINNIPEG 4-2 (Slut).
* * *
Jag är ledsen, det blev så mycket att rådda med här – särskilt som jag försökte följa upplösningarna i Missouri och Kalifornien samtidigt – så jag fick inga luckor att blogga i.
Och nu är jag så trött att jag får en stroke, en hjärtinfarkt och galopperande kallbrand om jag inte lägger mig.
Så dagens slutkläm kommer i preludierna inför fredagens matcher – med must-see-dramat i Montreal i spetsen.
Jag hoppas på överseende med det lilla arrangemanget.

Det är den vanliga dealen just nu:
Jag sitter och randar text.
Men fortsätt ni dansa i spåret, så dyker jag upp vad det lider.

Det är med nöd och näppe, men Rangrs vinner Game 1 med 2-1.
Mer Kommer senare.

NY RANGERS – PITTSBURGH 2-1 (Period 2)
* * *
Klart mycket starkare perre av Pittsburgh – och så hyvlar de av Rangers övertag med hälften också.
Men man kunde anat redan från början:
Kommer de bara till anfall är pingvinerna självfallet farliga.
Det var bara det att de nästan aldrig gjorde det då, de satt bara utvisade hela tiden.
Nu:
Tredjeperioden är up for grabs.
* * *
Pavel Datsyuk…well, om Bolts inte fattat det tidigare vet dom nu:
Han är fortfarande en magisk hockeyspelare.
* * *
Jag tycker LaPierre gör det bra vid Pens reducering, jag.
Han är en riktig Homer i den situationen, kollrar bort den defensivt kanske inte helt Norris Trophy-artade Dan Boyle – och så är det game-on i den här serien också.
* * *
Utanför presstona, i pausen
En Bob Errey med mycket dyster, för att inte säga förargad, uppsyn.
Han borde vara lita gladare nu.
* * *
Hör jag rätt att Strålle kört över Mrazek?
Kan ju inte stämma.
Då måste han ha börjat överdosera på sin brutala dödsmetall…
* * *
Gris-Olle håller en förbluffande låg profil.
Jag har inte hört så mycket mer än några ”Eh” och ”Hrmf”.
Förmodligen blev uppladdningen under eftermiddagen för grundlig, han har uppsynen hos såna där som åkte på midsommarfest på campingplatser i Dalarna på 80-talet och däckade redan vid lunch.
* * *
Här går det inte att ta bort några kommentarer, Björn Falk – som förstås bara sörjer att det inte finns någon Kenny Jönsson längre,
Bara jag allsmäktig biff har den makten.
Och nu får jag chansen att fråga istället:
Vad har Steen och Vigge gjort för ont?
* * *
New York brukar steppa upp när det gäller kändiskvoten på den här sortens happenings, men ikväll är det blekt.
Mest birollsskådisar – bland annat en donna som spelade polare åt Adriana i två Sopranos-avsnitt.
Vad är det att komma med?
Det skulle till och med Consol kunna matcha på måndag.
* * *
Bengan Hörnqvist är verkligen som en rasande iller när han bestämmer sig för att Rangers behöver stressas med lite hemkokad forechecking a la Sollentuna.
Jävlar.
* * *
Kaffet är slut i pentryt.
Har ni hört?
Jag tar en snus istället – straight up.

NY RANGERS – PITTSBURGH 2-0 (Period 1)
* * *
Ja, här hinner man ju inte mer än svälja den traditionella nationalsångsklunken kaffe förrän det ringer och Garden går bananas som en hel fruktodling på Bahamas..
Nash skjuter, Fleury släpper en retur juicy som en av stekarna på den där Omaha-restaurangen jag nämnde i introt och Brassard dammar in 1-0.
Då har det alltså gått 28 sekunder.
* * *
Ah, det blir ändå fantastiskt coolt med de här små ficklamporna 18 000 åskådare – och några journalister… – fått.
De sköts centralt, nämligen.
När någon, nånstans, trycker på en knapp börjar alla lysa samtidig, i blått och vitt och olika mönster, och effekten är helt klart spectaculare.
* * *
Jag sitter och knattrar på en utläggning om det besynnerliga i att Pens
defensiv är väääääligt tveksam i spel fem-mot-fem – men att penalty kill-enheterna samtidigt briljerar och inte ger Rangers nånting.
Om det nu inte, grunnar jag vidare, är Rangers PP som fått vårsnuva.
Dom har tre chanser (fyra till slut) och får inte ut…jo, vänta just då smaskar Ryan McDonagh in 2-0från blålinjen i PP.
Oh, well…
* * *
Så hemskt hårt kör ju Kunitz inte på Henke.
Men det får Rangers vänja oss vid.
Pens stora chans är att störa målisen från Åre och det kommer de självfallet göra, så mycket det bara går.
* * *
Dom som sitter intill mig säger att Penguins haft problem med disciplinen hela säsongen och alltid drar på sig för mycket utvisningar.
Stämmer det?
Så här kan det hur som helst inte fortsätta, hur bra penalty kill man nu än har.
* * *
Vad sa filosofen från Södertälje igår?
Man får inte lika många chanser som vanligt i playoff, men de man får är ofta mer öppna än i grundserien.
Han hade, host host, kunnat lagt till att man måste sätta de fåtaliga man får också, i synnerhet när man plötsligt föräras friläge for free och står ensam med Flower…
* * *
Rangers PP måste å andra sidan bli betydligt bättre också.
Om dom vill leva länge alltså.
* * *
Jag är lite avis på materialarna som precis innan matchvärmningen kommer ut i båsen och får stå och kasta puckar mot målburen.
Det verkar jättekul.
När jag tänker på det är jag avis på materialarna av en massa anledningar.
I socialt avseende tror jag att blivit en lysande sån, men tyvärr är jag dum i huvudet och kan varken sy, såga klubbor, laga hjälmar eller slipa skridskor.
Så det spricker.
* * *
Stämningen i ladan?
Den mest ramalama-ystra sedan sjätte matchen mot Habs ifjol.
* * *
En vuxen människa som går på hockey precis hela tiden ska ju ha såpass mycket rutin att han inte blir kissnödig mitt i en period, men under stressen kring en första slutspelsmatch kan vad som helst hända.
Det har bara varit att bita ihop – och nu är det bara att rusa som en hel Hagelin.