Sens sätter 3-0 i tom kasse.
Så det är över här, jag hastar till intervjuer – och återkommer när jag, förhoppningsvis rätt så snart, är hemma i östra Midtown.

NY RANGERS – OTTAWA 0-2 (Period 2)
* * *
The drama is alive.
För holy macaroni.
Efter att i nästan två perioder ha sett ut som en långfärdsbuss på väg mot soppatorsk kommer Senators från ingenstans och prickar in två snabba mål.
Ojvoj, Boston.
Ojvoj, Pittsburgh.
Ojvoj, Detroit
Ojvoj, Islanders.
* * *
Tack, det är Henke som leder hemmalaget ut för den andra perioden också.
Då kan man rimligen vara helt säker på att inget tänjts, sträckts eller stukats.
Inte en promilles chans att han spelat vidare i så fall, ju.
* * *
Det ska bli intressant att titta Hagge i ögonen och se om han på fullt allvar kan vidhålla att Rangers ”gick för fullt” i den här perioden.
Inte direkt, va…
* * *
Plötsligt kommer det från Gris-Olle:
– Alfie sucks!
Det är omöjligt att avgöra om han är fyndig eller inte har koll på att Daniel inte spelat med Sens på två säsonger och nu lagt av.
* * *
Det är nog som det är nere i Fort Lauderdale.
Så länge Bruins inte spräcker Bobby Lous nolla tycker katterna det är roligt att åtminstone försöka.
Men sen kommer det rinna väg, det är jag övertygad om.
* * *
Plötsligt spelar dom, för första gången på hela säsongen, Foo Fighters ”Congregation” på Garden.
Det är nog så Henke ska vara glad fast han fått en massa Zibanejad i famnen.
* * *
Flipper prickar in rookie-säsongens 25:e rökare.
Vackert.
Och nu ser jag att dom döpt om honom till ”Scoresberg” i Nashville.
Så långsökt klarar ju inte ens jag av att vara…
* * *
Liv Tyler på plats får vi se i jumbon – på raden bakom Bobby Baccala.
A marriage made in heaven, om ni frågar mig.
* * *
Kvällens överlägset högsta Garden-jubel kommer när en tjomme i pausen skjuter en straff mot ett hål i en pappskiva, träffar perfekt och vinner tio tusen dollar.
Det hade jag också velat göra, men då hade det väl bara blivit ny sån Tjocka Berta-fadäs…
* * *
Det där var nog snabbaste perren i New York på hela säsongen.
Men det är bra det.
Då hinner jag se mer av monstershowen som börjar i Calgary om…ja, bara en kvart ju.

NY RANGERS – OTTAWA 0-0 (Period 1)
* * *
Har ni hört en hel arena som håller andan?
Det är vad som händer när Mika landar på Henke vid Ottawas bortdömda mål och den blågula målvaktsstjärnan ligger kvar på isen och vrider i sig i smärtor – och jag kan meddela att det blir väldigt tyst.
Fuck, där är det otäckt ett tag…
Men ta i både trä och järn – han verkar okej.
* * *
Annars:
Senators börjar, precis som mot Penguins, väldigt spakt och är under siege första tio.
Sedan får de ett PP och efter den skvensen hostar de upp sig rätt bra.
Men det krävs mer om de ska hålla slutspelslågan vid liv.
* * *
Kapten McDonagh är tydligen inte vidskeplig av sig – han tar glatt i President’s Trophy.
Modigt.
Eller så har han lärt sig av Sidney Crosby.
2008 vägrade Sid ta i Prince of Wales-trofén efter segern i konferensfinalen – och så fick Pens stryk i The Main Event.
Året därpå greppade han tag i pjäsen som den rymde den eviga ungdomens källa – och då vann dom.
Man får prova sig fram i livet…
* * *
Rangers har plockat upp Ryan Bourque och Chris Summers i Nashs och Zuccas frånvaro.
Även om han nu är center tycker jag gott dom kunnat arrangera en ny Oscar Night och tagit hit Lindberg igen.
Han förtjänar fler chanser.
* * *
Sens håller sig nogsamt undan medan deras motståndare håller President’s Trophy-ceremoni.
Inte så konstigt kanske.
* * *
– We want the cup, skanderar Garden.
Alltid en mäktig ramsa, men som min 104-åriga mormor brukade säga:
– Önska i den ena handen och skit i den andra och se sen vilken du får mest.
Kort sagt:
Man får ingenting här i livet.
Man måste jobba för det.
Även som som åskådare i en hockeyhall, mind you.
* * *
Hagge ger syn för sägen och är het som ett majskorn som håller på att bli popcorn i matchinledningen.
Han lovade ju i morse att han skulle gå för fullt
* * *
Annars säger Garden inte så särskilt mycket.
Det märks verkligen att inget alls står på spel för Rangers.
Lite tråkigt när det ändå är så viktigt.
* * *
Mäktig syn på läktaren:
Ray Bourque är här och spanar in sonen Ryan.
* * *
Nu är den enda frågan om Henke fortsätter i andra.
Jag hoppas det, för det betyder att det bara gjorde ont när 96 kilo Zibanejad ramlade över honom – inte att nånting gått sönder och tänker svullna och så.

Det vore lögnaktigt att påstå att stämningen i Madison Square Garden står i samklang med laddningen i den hockeymatch som ska avgöras i den ärevördiga gamla arenan ikväll.
Hemmalaget har ju ingenting att spela för.
Hemmalaget har vunnit serien redan, kan vare sig förbättra eller försämra sitt utgångsläge och befinner sig i tanken redan i det slutspel som börjar om en vecka
Så såväl media som fans intar en tillbakalutad ryggsim-i-gräddsås-hållning inför grundserieavslutningen.
Men New Yorks engagemang förutan:
Det ÄR en av säsongens mest rafflande matcher vi ska titta på den här råkalla aprilkvällen.
För det är ett gästande lag på plats också.
Det laget heter Ottawa Senators och är i år en saga, en Buster-story, en Hollywood-fantasi.
I början av februari befann de sig fjorton poäng efter de sista slutspelslagen och hade inte hopp om något annat än fint golfväder framåt våren.
Drygt två månader senare, när bara två dagar och två matcher återstår av grundserien, har de täppt till hela gapet och är på samma poäng som Boston, en efter Pittsburgh, två efter Detroit och tre efter Islanders.
Om de vinner ikväll är de på god väg att fullborda sin Åshöjden-bragd och skriva historia – och ser samtidigt till att slutklämmen i det östra racet blir rent djävulsk.
Förlorar de kan alltsamman istället vara över.
Så den osynliga potten där är ute är lika hög som när ett tungt pokerparti på Bellagio i Las Vegas når sin kulmen framåt halv fyra på morgonen.
Jag är väldigt glad över att få vara med när den vinns – eller förloras.
* * *
Exakt hur lätt Rangers tar på uppgiften bevisas av att Badtofflan Vigneault vilar Rick Nash, Mats Zuccarello och Marc Staal mot Ottawa.
– Jag vilar ingen, de som inte spelar ikväll är day-to-day, försöker han på sin presskonferens under förmiddagen.
Ah, snacka skit.
Om matchen gällt det allra minsta hade alla tre utan tvekan varit på isen.
Bland fans i Pittsburgh, Boston, Detroit och – inte minst… – ute på Long Island är upprördheten stor.
Det går att förstå.
Men det går att förstå Badtofflan också.
Varför ska han inte utnyttja möjligheten spara på krutet när han kan?
* * *
Man kunde tro att det skulle vara lite nervigt i Senators omklädningsrum efter morgonvärmningen.
Lite sammanbitet.
Lite bistert.
De unga män som sitter där ska ju om bara några timmar spela en av sina livs största matcher.
Men i själva verket är det avslappnat, glatt och skämtsamt.
– Vi, säger Mika Zibanejad och skruvar ner en baseboll-kepa över sin vildvuxna kalufs, har inte spelat annat än stora matcher sedan mitten av februari. Så vi är vana.
Den 21-åriga stockholmaren menar dessutom att Sens faktiskt inte har så mycket att förlora.
– Det är mycket hårdare press på såna som Bruins och Pens. Dom får ju inte missa playoff. Vi bara kör. Det är fruktansvärt roligt att spela nu, det här den bästa typen av matcher som finns.
Bara den sortens uttalanden, och den allmänna buzzen runt Mika och hans kamrater, lovar gott när allt nu dras till sin spets.
* * *
Det här är, som ni alla vet, inte den enda matchen av vikt i afton.
Det här är nog som helhet tvärtom den fetaste kvällens på hela satans säsongen.
Låt oss ta en titt på spelschemat.
•Florida-Boston.
– Boston måste, måste, måste, måste, måste, måste vinna. Så är det bara.
•Montreal-Detroit.
– Detroit måste, måste, måste inte vinna lika mycket som Boston i Florida. Men nästan. Torskar de i Bell Centre samtidigt som Sens slår Rangers kan det bli ohyggligt i Raleigh på lördag.
•St Louis-Chicago.
– Final i den hårdaste divisionen av dem alla. Men mer än så en blytung statement-match inför en eventuell showdown i slutspelet.
•Colorado-Winnipeg.
– Jets clinchar vid seger.
Och till sist, 21.00 amerikansk östkusttid, det här.
•Calgary – LA Kings.
– Den största match som spelats i Alberta-metropolen sedan finalerna 2004. Vinner Flames säkrar de slutspelsplatsen, och eliminerar samtidigt regerande mästarna.
Ojvoj monumentale.
Jag kommer springa (nåja…) härifrån för att hinna se så mycket som möjligt av den klassikern.
* * *
Hagge Hagelin försäkrar att de blåskjortor som spelar i alla fall är på arbetsplatsen för att vinna.
– Absolut. Vi kommer köra för fullt. Om man inte gör det tror jag man riskerar att bli skadad, säger han.
Ja, det är som när man går på krogen och får för sig att man ”ska ta det lugnt”.
Det är alltid då det blir trubbel.
* * *
Någon Erik Karlsson syns inte till på isen under Senators morgonvärmning – och inte efter heller.
– Nej, han glider omkring som han vill ha, flinar Mika.
– Sen kommer han till matcherna och gör det han ska.
Onekligen.
Och om det nu passar en nyckelspelare bäst att inte vara med på såna där övningar, då är ju det bäst för laget också.
Den fyrkantiga tanken att det alltid ska vara lika för alla är ofta kontraproduktiv.
* * *
Man vet ingenting om att känna sig fånig förrän man, i ambitionen att säkra bra klipp åt Tomas Ros ”Hockeystudion”, gått omkring i en hockeyhall och filmat med I-phone och samtidigt försökt referera i micken.
”Usch Per”, säger min inre röst ”folk tittar på dig!”.
Jag vet.
Det är för jävla jobbigt.
* * *
NHL-proffs kollar sällan själva på hockey på fritiden, de får så det räcker ändå, men den här tiden kan inte ens de låta bli att fastna framför sina dyrbara tv-skärmar.
– Nä, jag kollade på Washington-Boston igår. Bra match av Washington. Otroligt att Bruins inte gjort ett enda mål på dem i år, säger Hagge.
Quickie Fast, på sätet intill, har dock lyckats arbeta upp något intresse för dramatiken.
– Va? Nej, jag ser ingenting, mumlar han och ler.
Smålänningar…
* * *
Men fatta Islanders alltså.
De gör den här fantastiska säsongen – och så är slutspelsplatsen ändå inte kirrad torsdagen före sista grundserieomgången.
Med flest poäng av alla inblandade i rallyt kan det se ut som att de har bäst utgångsläge och går bara några resultat deras väg ikväll är det riktigt, men om inte måste de ordna det själva och det kan bli nog så svårt.
Först ska de spela mot ett lika desperat Pittsburgh imorrn kväll och i sista dansen på lördag tar de emot ett Columbus som gjort till sin livsuppgift att knacka favoriter under slutspurten.
Men det får inte gå fel.
Slutar Nassau Coliseum-eran på det sättet är det bara…för jävligt.
* * *
Det är en sån dag jag blir kvar på Garden hela dagen och när jag vid ett tillfälle går ut i entréhallen för att sträcka på mina gamla leder kommer en guidad tur stävande i min riktning; de har såna för nyfikna turister varje dag, om jag förstått saken rätt.
– Här, säger guiden och nickar leende mot mig, ligger pressrummet och han som står där är en typisk journalist.
Per, 47, har blivit en turistattraktion i New York.
Jag visste att den nån gång skulle hända…
* * *
Uppe i Montreal ljuger Mike Babcock om att livet är härligt just nu.
– Om någon före säsongen hade sagt att vi skulle vara i den här situationen när två matcher återstår hade jag hjulat nerför gatan. Inte för att jag kan hjula, men ändå,
Det där ”Om någon sagt”…när NHL-snubbar tar fram den brottar-klichén vet man att de hamnat i trubbel och försöker låtsas som att de inte gjort det.
Fan, Wings var ett säkert slutspelslag så sent som för två veckor sedan.
Att de inte är det nu är givetvis skitjobbigt för Babs.
* * *
Bill Daly, NHL:s vicekommissionär, är här och ska dela ut President’s Trophy före första nedsläpp.
Ingen kommer att ta i den bucklan, förstås.
Men de kanske borde.
Ingen tog i Prince of Wales-trofén efter segern i konferensfinalen för ett år sedan och se hur det gick.
* * *
De nya dojorna är på ikväll.
Hala – men stiliga som dragpspelsslingan i en Mink DeVille-serenad.
Lundqvist har inget på en gammal luffare från nedre Tjärna i Borlänge ikväll.
* * *
Magnus Johansson lägger av och hyllas som sig bör av hockeytyckarna där hemma.
Själv träffade jag honom när han spelade med Florida 08 och minns honom som alldeles osedvanligt trevlig.
* * *
Jag kan inte veta säkert, men jag tycker mig känna igen den bekymrade minen i Chris Neils ansikte när han efter morgonvärmningen sitter och inspekterar en fot.
Mannen har nageltrång.
Det har han i så fall fått för sina synder och ett grötmyndigt ”det kan han gott ha” är helt på sin plats.
* * *
– Kings kommer inte greja det här, säger alla jag pratar med under förmiddagen.
Well, det är när ”alla” säger så kackerlackorna från La La Land brukar vara som bäst.
Läget är som sagt besvärligare till och med än när dom låg under med 3-0 mot Sharks i slutspelet förra året, men jag har varit på för många rodeos för att någonsin räkna bort dom där solbrända bohemerna.
* * *
Kevin Klein spelar inte ikväll och inte i Washington på lördag heller.
– Men jag räknar med att han är fit for fight när slutspelet börjar, säger Badtofflan.
Goda nyheter för the Tobias Petterssons of the world.
* * *
– Du, VM…hur ställer du dig till det?
Det känns som det kommer ta några dagar innan man kan ställa den klassiska frågan till svenskarna i det lag det slutligen skiter sig för…
* * *
Cameron, Senators-coachen, är en badtoffla han också.
Bara ännu värre.
Han kommer till sin presskonferens, i en provisorisk intervjuhörna utanför omklädningsrummet, i svettig t-shirt, shorts och just badtofflor.
Och så försöker han vara Tortorella-tuff.
När någon frågar vad Sens gjort för att få till denna fantastiska stegring svarar han:
– Spelat bra.
Och så blänger han lite.
Ha ha, vilken härlig tönt.
* * *
Det är fantastiskt, det som pågår nu, men slitigt också, det blir inte många timmar sömn per natt.
Så lite längtar jag efter söndag också.j
Då är bord bokat på Peter Luger i Brooklyn och grundserien 14-15 ska firas av å det grundligaste.
* * *
Dom blastar ”Born to Run” på hög volym inne hos Senators innan media får komma in.
Även det indikerar att dom kommer göra nåt riktigt bra ikväll.
* * *
Directly from Gramercy Park:
Eken!
Jo, han kommer ikväll.
Då vet man att det är happening i görningen.
* * *
Går förbi och försöker se snajdig ut i mina Mink DeVille-pjucks när Senators har fotbollsvärmning vid zamboni-parkeringen, men olyckligtvis råkar någon snedsparka bollen i min riktning och – än mer – olyckligtvis försöker jag passa tillbaka med något slags stelopererad klack.
Ögonblicket senare fnissas det gott bland ismaskinerna – som det brukade fnissas åt tjocka Berta på skolgympan.
Hrmf, dom kan gott missa slutspelet, dom jävla college-jockarna…
* * *
Bra race i toppen av poängligan nu de sista skälvande dygnen också.
Jag tror Tavares tar det.
För att hoppas att Bäckis ska ta in sex poäng med en match kvar är kanske lite väl optimistiskt…?
* * *
De där fnissarna från Ottawa ska veta att jag är med och röstar om NHL Awards och….well, där kan kampen om vissa utmärkelser ha avgjorts!
* * *
Drömmen består.
Rangers mot Red Wings i första omgången.
Det vore som…vaniljglass.
Med kolasås på.
* * *
För säkerhets skull:
Jag skojar om sårade känslor och Awards-röster.
De hade goda skäl att fnissa.
* * *
Blev ett långt intro, det här.
Som sig bör.
Men nu släpper vi sargen och åker.
Legendarisk kväll, pojkar och flickor, legendarisk kväll.

Jaha, det där blev ju inte mycket till thriller.
Caps var för bra – och Bruins för impotenta i avslutningarna.
Men spänningen består – för att uttrycka det försiktigt.
Boston står kvar på 95 poäng, precis som Ottawa på andra sidan strecket.
Tänk nu om Sens slår Rangers och B’s tappar poäng mot Florida. Samtidigt torskar Detroit mot Montreal – och så får Pittsburgh stryk mot Islanders på fredag kväll.
Då blir lördagen en klassiker av sällan skådade mått.
Ska vi hoppas på det?
* * *
Mja, gode John J, jag ska nog ha matchen i Anaheim på i bakgrunden medan jag jobbar.
Nåt mer bloggat blir det inte.
Men för de som vill fortsätta in i gryningen är kommentatorsspåret givetvis öppet.
Och sedan är det mangrann uppställning i morgon kväll, hör ni det?

Det brukar vara roligt, avkopplande och allmänt behagligt att åka till Florida.
Men för Bostons biffiga björnar kommer det vara en ren mara att flyga ner och vara i den där förbannade solen det här veckoslutet.
Ja, jag säger det ikväll igen:
Det här är över.
Gästerna spottar ju upp sig och har några riktigt fina lägen, men precis när hoppet tänts tittar Mojo upp och petar in 3-0.
Efter såna kallduschar är det svårt att resa sig.
The Florida nightmare väntar på er, pojkar.
* * *
Visst är det Loui Loui, kvällen till ära i Errol Flynn-mustasch, som är framme och kreerar de giftigaste chanserna.
Men Holtby alltså, denne Holtby…han har Bostons nummer.
* * *
Att plötsligt få för sig saker och mitt i en så här stor match börjar mixtra med färg och ljus på tv:n…hur kan en 47-åring som tillbringat större delen av sitt liv en soffa, framför en tv, vara så orutinerad?
* * *
Det där med tryggheten och stabiliteten Chara skulle bidra med var en chimär.
Han är uppenbart illa tilltygad och därmed en non-factor.
* * *
Håll ut, Åsa och andra Leafs-fans.
Efter kvällens förödmjukelse är det bara en enda match kvar.
Sen kan ni glömma säsongen 2014-2015 – forever.
* * *
Titta här, nu kom det en tjomme och knackade på dörren och när jag öppnade räckte han över en laddning chicken wings.
Dinner time!

Hårda Washington och mjuka Boston.
För ett år sedan hade det varit rent löjeväckande att skriva så.
Men just nu är det ju en helt korrekt beskrivning.
Det är Washington – i ledning med 2-0 – som har pondusen och beslutsamheten och det som kallas the swagger.
Bruins ser ut som vilket lag i klungan som helst och verkar lätt taget av allvaret.
Galet.
* * *
John J är tillbaka!
Efter det bästa game time decision sedan Lidas klev in i konferensfinalen mot Chicago 2009 trots att han hade ont i…ja, pungen.
Jag blir så glad när jag ser signaturen på admin-sidan slänger en soffkudde i väggen.
Sant.
* * *
Jo, Holtby har varit förträfflig och belönas nog med Vezina-nominering – den som finns kvar när Price och Rinne fått sina – för de här 72 starterna.
Men Caps är lika beroende av honom som eld är av syre.
Skulle något hända är dom, för att uttrycka det frankt, fucked
Backup-Peters har fått spela så lite av en anledning – han är antagligen ligans svagaste andremålis.
* * *
Som om det inte vore laddat som det är i Verizon:
Storchen – Bäckis senior – visar sig vara på plats också.
Då svarar Caps alltid för sina mest spektakulära insatser, det är sen gammalt.
* * *
Nej, vi ska inte snöa in på pungar igen.
Det var bara en snabb passage.
* * *
Naturligtvis står Nicky för två assist med storebrorsan på läkaren också.
* * *
Om exakt en vecka, ikväll, spelas de första slutspelsmatcherna.
Ville bara nämna det.
För det är…ja, magiskt.
* * *
Lill-X:et är tillbaka i Nationwide Arena ikväll,
Där har han spelat i tre olika tröjor den här säsongen.
Först Blue Jackets, sedan Blackhawks och nu då Maple Leafs.
Måste vara lätt förvirrande.
* * *
Nä, jag ska inte upprepa gårdagskvällens misstag och slå fast att det här är klart.
Rätt vad det är dyker väl Loui – de stora målens man as of lately – upp och reducerar.
Men jag har förståelse om Bruins-fansen i spåret – och annorstädes – känner sig uppgivna efter de här inledande 20 minuterna.
* * *
Nu ska jag lyssna på UFO.
Fattar ingeting av sånt bröl, men det är en ren hyllning till nån…

Ännu en aprilkväll – ännu ett NHL-drama.
Det känns kanske inte fullt lika omtumlande som igår, särskilt som bara tre matcher spelas.
Men Boston Bruins går upp mot Washington Capitals i Verizon Center och det är ändå en duell laddad med högexplosivt dynamit.
Bruins måste inte ovillkorlig vinna – men helst. Annars är de istället troligen piskade att ta båda bortamatcherna i Florida och då blir det ångestfyllt…
Washington är å sin sida ytterligt angelägna om att säkra andraplatsen i divisionen och kommer att spela så hårt de kan och nuförtiden betyder det en del.
Så björnarna från Beantown behöver göra säsongens match, punkt och slut.
* * *
Se, John J, vilken publikfavorit du är.
Det är inte bara jag som ropar efter dig.
Stammisar tillägnar dig rockklassiker, Julia ger dig understöd och U-båtar sticker upp periskopen i förtvivlad spaning efter dina fyndigheter.
Hur mycket ska vi behöva truga?
Jag ber om ursäkt, det var ett misstag som uppstod – och du kan inte avbryta din karriär som kommentatorsspårslegendar på grund av ett sådant.
NHL-bloggen är inte samma sak utan sin tvåfaldige Trophy Winner från Halland.
* * *
Han börjar bli gammal och är inte tillnärmelsevis samma kraft som för några år sedan.
Men ändå.
Att Chara spelar skänker en stadga, trygghet och pondus som det hade varit väldigt tungt för B’s att vara utan i det här ögonblicket.
* * *
Idag har jag köpt nya skor och ny kostym – som traditionen bjuder inför varje slutspel.
Snajdigt som satan i bägge fallen, om jag får säga det själv.
Ett problem bara:
De italienska pjucksen är så hala att jag kommer slå vurpor som en Hal Gill i korridorerna på Garden i morgon.
Var köper man såna halkskydd pensionärer brukar sätta på fötterna?
* * *
Caps saknar bland andra Beagle, Fehr och Wilson och det är rätt tunga namn att undvara.
Men istället får vi se Burracuda.
Kul.
Sån nytta han kommer ha av att få känna på den här sortens hetluft.
* * *
Man vet att det börjar dra ihop sig är Tobias Pettersson är med oss i spåret – fast inte Rangers spelar!
* * *
I den här lilla stänkaren spånar ESPN:s hockeyskribenter lite kring vad det framtida expansion-laget i Las Vegas ska heta och hur loggan bör se ut – och jag gissar att vår Eric J blir stort Pierre LeBrun-fan nu.
* * *
Jamen, let’s go igen då.
Caps mot Bruins.
Må det smälla i sargerna.

Madon’, som Paulie Walnuts i Sopranos skulle sagt.
Vilken natt.
Det hände ju saker med rent seismiska konsekvenser.
Jag sa att det var helt omöjligt, men Kings lyckas alltså får spö av Oilers.
Samtidigt som Jets, Wild och Flames alla vann.
Nu är regerande mästarna exceptionellt illa ute.
Om de inte vinner mot Calgary på torsdag – i en match som får till och med thrilla’ in Canadien Tire Center i natt att blekna – missar de playoff, rakt av
Men det är långt ifrån säkert att det ens räcker med vinst där.
Eftersom Flames har bättre ROW-statistik måste de också även vinna sista matchen mot ett San Jose som efter sin egen miss kommer att se ett sabotage i Staples Center som a mission from God – samtidigt som Flames förlorar mot Winnipeg.
Ja, jo, de är legendariska kackerlackor och vi vet att de aldrig går att räkna ut helt.
Men det härläget är ännu korvigare än när de låg under med 3-0 i första omgången ifjol…
* * *
– Jag gjorde inget märkvärdigt, jag bara hittade en ”lane”, säger Erik Karlsson på telefon från Ottawa.
Jojo.
Det är bara det att väldigt få i världen klarar av att hitta en sån ”lane” i det läget.
* * *
Canucks blev klara för slutspel – i kostym.
De spelade ju inte, men i och med att Kings torskade är saken klar.
Som när Tre Kronor fick guldet i Wien 87, fast inte riktigt lika stort…
* * *
Bruins har tre matcher på sig att fixa det här.
Men det blir inte lätt i alla fall.
Först ska de vinna mot ett blytungt Washington som krigar för andraplatsen i Metropolitan-divisionen i morrn. Sedan får man väl anta att de slår Florida utan några större problem. Men till sist väntar Tampa, som inte gillar att spela mot Boston och därför kommer ge allt, no matter what i övrigt.
Tänk om det bara blir en seger – samtidigt som Ottawa vinner båda sina återstående.
Då kan det vara godnatt i Beantown.
* * *
Rangers President’s Trophy säkrad i Jersey alltså – efter blott 80 omgångar.
Impoenerande.
* * *
Jag febrar redan över att få på morgonvärmning med Senators på Garden på torsdag.
Vilken fest att de kommer hit för – ännu en – monstermatch.
* * *
Aktuell lista på namn jag vill se i kommentatorsspåret i morgon.
1. John J.
2. John J.
3. John J.
4. John J.
5. John J.
* * *
Och tänk nu, bara rent hypotetiskt, att Senators slår Rangers på torsdag och att Pittsburgh får problem med Islanders på fredag – vilket inte alls är otänkbart.
Då kan det vara upp till Flyers, som möter Sens i sista omgången på lördag, om de ska hjälpa Penguins eller inte.
Nån som tror att Claude och Jakub och Steve gör allt de kan då…?
* * *
Vi gratulerar MN Johan också.
Wild har clinchat.
Vackert.
* * *
Tack för i natt.
Vilken show.
Jag hoppas vi hörs när Washington och Boston börjar imorrn.

Förstummande.
Inget annat än förstummande.
Senators kommer tillbaka, kvitterar med tom kasse mindre än två minuter före slutet – och avgör på övertid.
Och goddamned, dramat i öst lever vidare!
* * *
Suck, osämja i spåret igen.,,
Jag missar att ett inlägg är ett onödigt påhopp, steker den, ehum, färgstarka repliken – och så försvinner en tvåfaldig ”Årets kommentator” utan vidare.
Ibland känns det som att man skulle vara utbildad dagisföreståndare för att klara av att administrera det här forumet.
Please, sugar on the top, försök vara låta bli att vara taskiga mot varann helt i onödan.
Och John J – kom tillbaka. Vi klarar oss inte utan dig.
* * *
Jo, jag sa att matchen var över efter första och det borde den ha varit också.
Men Penguins klarade inte av att spela som man måste i den sortens lägen.
* * *
Till slut snöt Red Wings till sig och det var allt tur det.
Det avgörande 3-2-mål Pavel smackar in – efter förnämligt förarbete av kapten Zäta – kan, nu när Ottawa vann, vara det viktigaste han gjort för Detroit.
* * *
Kolla Rexall Place nu då.
1-0.
Till Oilers.
Ojvoj.
* * *
Nog var det Norris Trophy-kvalitet på passningen Erik slog till Mark Stone vid avgörandet.
* * *
Nej, nu är det 1-1 i Edmonton.
Och 1-1 i Calgary.
What’s going on?
* * *
Nu är det en del att jobba med här, men jag återkommer med en sista utandning när allt är sagt och gjort – och tills dess är kommentatorsspåret självfallet öppet för alla eventuella nattuvar.
Särkilt dig, John J.
Kom igen nu!