Jesus, Red Wings
Dom ligger under mot Canes nu.
Med 2-1.
Ska jag verkligen behöva resa ner till Skånske Jan-trakterna på lördag och följa ett in-i-grundseriekaklet-drama?
* * *
Här jinxas ingenting.
Jag vill visserligen att spänningen lever så länge som möjligt, men sanningen kan man aldrig dribbla bort.
Pens befann sig nära sin högstanivå i första och när de gör det kommer skakiga kids som inte andats så mycket hetluft tidigare sällan åt dem.
Dessutom har Fluery, kommentatorsspåret mest baktalade, faktiskt varit lysande.
Dock:
Nu har matchen ändå lite, lite liv.
Pageaus reducering är stor – och det faktum att de dödar två svinjobbiga utvisningar på slutet i andra ännu större.
Ett hemmamål till i början av tredje…då jävlar blir det raffel monumentale igen.
* * *
Returen Jimmy Howard släpper när Chris Terry gör 2-1 i The Joe är helt enkelt inte acceptabel.
Slutspelssviter blir väldigt svåra att upprätthålla om målvakterna uppför sig så amatörmässigt.
* * *
Förstår dig, Laving.
Men den feta damen har inte sjungit ännu.
Detroit och Boston kommer fortfarande känna het senatorflås i nacken – även om ”ni” torskar ikväll.
* * *
Ah, kolla, Zäta ändå.
Det var ett tag sen senast.
Men inte så länge sen att Canes kunde dra slutsatsen att han helt förlorat scoring-förmågan och därför lämnade honom så ren framför kassen att hunnit gå ut och tanka bilen, kommit tillbaka och skjutit.
* * *
John J, vad var det DÄR?
Jag tror inte inlägget du svarade på var menat som något påhopp.
* * *
Slår över till MSG och ser Bernier reducera mot Rangers och att döma av reaktionerna i The Rock skulle det – nästan – rädda hela säsongen åt Devils om de fick knacka President-trofén ur händerna på ärkerivalen.
* * *
Jets håller sannerligen på att göra sig förtjänta av en slutspelsplats.
Grymt starkt att göra det här borta mot Blues.
* * *
Nu har jag inga fler glassar.
Men väl lite kaffe.
Det får duga.

Hur stod det nu i introt?
”Vinner dom är slutspelsplatsen säkrad – punkt och slut. Då är det väl bara att gå ut och göra det, no?”.
Jo, svarade Penguins, det är det.
3-0 efter första och säsongens hittills största match är såklart över.
Så kan det gå.
* * *
Nån som kollar på Red Wings?
0-0 efter en period, mot Canes, känns inte så övertygande.
Dom ska ha klart för sig att de har Montreal på torsdag och sen Carolina igen på bortaplan på lördag.
Det är en väldigt, väldigt, väldigt bra idé att vinna ikväll.
* * *
Kanske är siffrorna aningen för stora, men det är fullkomligt logiskt att Penguins leder.
De har varit överlägset bästa laget på isen.
Hos Sens är det för många som inte pallar trycket och fått mjukost i knäna när temperaturen stigit på riktigt.
* * *
Det tar tio sekunder.
Sen har Crosby hällt en hink vatten över huvudet på den kanadensiska huvudstaden – och på spänningen.
Han avlossar något så sällsynt som ett slagskott och morsning korsning Hammond-orgel.
* * *
Bob McKenzie, på plats i TSN-studion nu i pausen, konstaterar att den här perioden kan ha kostat EK65 en Norris Trophy-nominering.
Ja, var inte de mest lyckade 20 minuterna i smålänningens karriär, det kan vi ju slå fast.
* * *
Att inte alla som möter Penguins bara gör som Flyers
Der verkar ju så lätt..
* * *
Bengan Hörnqvist kan man lita på när det börjar blåsa hårt runt knutarna.
Ett mål och en assist en sån här avgörande kväll är mäktigt.
* * *
Inser, medan jag kollat inledningsperioden från Newark, att jag kan lägga undan säsongsackrediteringen till The Rock.
Blir ju inga fler matcher där i år.
Och det blev, för min del, inte så många överhuvudtaget den här säsongen.
Färre än någonsin, faktiskt – jag har inte sett Devils så lite sedan de flyttade från Meadowlands.
Men det har inte funnits särskilt tungt vägande skäl att åka ut och titta på dem heller.
De har varit mediokra och spelat tråkigt och skapat ingen stämning alls i hallen.
Det är tråkigt, jag vill att alla lag häromkirng ska vara konkurrenskraftiga och lockande att se.
Nåt får gärna hända innan nästa sässe.
* * *
Youngblood Adam Larsson kommer från Västerbotten.
Då är man grinig ibland och hugger lite med armbågarna, det går inte att göra så mycket åt.
* * *
Ah, sorry Fundersam, att du gått och fått tillbaka jobbet.
Vilket öde…
* * *
Jag har en liten glass i frysen.
Ska jag unna mig den nu?
Ja, det ska jag.

En stor kväll är här – och det är bra konstigt.
Eller snarare:
En stor kväll är här – och anledningen till att den är så stor förbryllar.
Att det det spelas viktiga matcher sista tisdagen i grundserien kan ju inte beskrivas som en avvikelse.
Men att den mest infernaliska uppgörelsen står mellan Ottawa Senators och Pittsburgh Penguins…det känns lika osannolikt som att Zeb Macahan skulle förlora en armbrytningduell mot brorsonen Josh.
För bara ett par veckor sedan framstod Pens som ett helt bergsäkert slutspelslag och för bara en dryg månad sedan kunde inte ens Sens mest optimistiska fans drömma om att de skulle pusha mot playoff sjunde april.
Men Pittsburgh har halkat utför som, passande nog, pingviner på en isig klipphäll i Antarktis sista veckorna – och Ottawa har ägnat slutet av februari och hela mars åt att bara vinna och och vinna och vinna.
Så här är vi nu.
Pittsburgh, strax ovanför strecket, har 95 poäng och Ottawa, strax under, har 93.
Vinner Ottawa blir det gastkramning monumentale under grundseriens sista dagar heliga.
Synd bara, för hjältarna från kanadensiska huvudstaden, att de kan slå alla utom miserabla Leafs.
Om de inte slarvat bort extrapoängen i ACC i förrgår hade de ju till och med gått om vid seger ikväll.
Nu måste mer än så hända.
Men likafullt:
Det är en av säsongens matcher vi ska se nu.
* * *
Det blev en del att skriva efter hemkomst från Garden igår, så jag hann egentligen bara se sista perioden mellan Canucks och Kings.
Men det räckte ju rätt långt.
Det där sedinska shownumret…jag står fast vid att det mycket väl kan vara ett av de tio snyggaste mål de gjort.
En jag gillar rätt skarpt – känd för sina varma känslor för nåt om heter Wexnet… – tyckte det var höjden av överdrift och hype, men nej.
Just att Henrik nästan passerat Quick och praktiskt taget befinner sig bakom kassen och sedan, utan att titta, hittar Daniel så långt ut som i bortre delen av tekningscirkeln med sin backhand – det är ett mästerverk.
Bara delfiner kan, egentligen, kommunicera på det sättet.
* * *
För Penguins är förutsättningarna desto enklare inför dramat i däckhallen utanför Ottawa.
Vinner dom är slutspelsplatsen säkrad – punkt och slut.
Då är det väl bara att gå ut och göra det, no?
* * *
Det här är lite lågt – och lite roligt också.
Norrmannen Patrick Thoresen driver en smula med sin kompis Mats Zuccarello…
* * *
Även Red Wings kan clincha ikväll – om de slår Carolina hemma i The Joe samtidigt som Senators förlorar mot Penguins.
Men de kan ställa till det också.
Om de förlorar samtidigt som Senators vinner är det riktigt five-alarm krisläge i Hockyeytowm.
Men inte fan kan de förlora mot Hurricanes, det ber jag härmed att få slå fast.
* * *
Apropå Zuke står han över Rangers första matchboll på President’s Trophy ute i Newark.
”Allmänt mörbultad” lyder den officiella förklaringen.
Därmed ökar Devils chanser att få kröna säsongens sista hemmamatch med en liten käpp i Rangers hjul.
* * *
Presidentvalsnatten 2008 var jag utsänd på John McCains valvaka i Phoenix (schyssta tidningen…det var enda platsen i hela USA som inte vibrerade i extas den natten) och aldrig har jag ett en fest dö lika snabbt som när de första prognoserna kom och det stod klart att Obama skulle vinna.
Det måste rimligen ha varit något liknande i The Sharktank igår, när Sharks och Dallas gjorde sig redo för envig och de strax innan matchstart fick veta att Winnipeg slagit Minnesota, varmed bägge var rökta i slutspelsracet.
Ajöss och gonatt, liksom.
För framförallt Sharks – som inte missat på tio år – är ju det rungande fiasko.
Utrensning borde ha skett redan för några år sedan.
Nu finns inget annat.
* * *
Om jag är säker på att Red Wings slår Carolina vet jag inte hur övertygad jag är om att Kings sopar banan i Rexall Place.
Inte ens om Oilers samlar sig till säsongens insats för att få nöjet att sabba för regerande mästarna finns en möjlighet att de nyper poäng.
Samtidigt kör Flames självfallet över Coyotes och sen är det upplagt för ny atombomb till fajt mellan Flames och Kings på torsdag.
* * *
Hur mår en sån som Brandh just?
Jag bara undrar.
* * *
Viktigt, för dramaturgin, är också att Jets tar poäng borta mot Blues ikväll.
Svårt – särskilt som det bara är ett dygn sedan de manglade mot Wild.
Men inte omöjligt.
* * *
För den gode Björn Falks skull ska i också nämna att även Islanders med all sannolikhet clinchar ikväll.
* * *
Nu doftar det av nybryggt kaffe från köket, en alldeles färsk dosa Ettan jag fick av min vän Anders Helgeson på en finfin lunch på Les Halles tidigare idag ligger på vardagsrumsbordet och Sam Rosen ryar på tv:n om att det snart är nedsläpp i Newark.
Hög tid, således, att sjunka ner i korresoffan.
Jag värmer med lite Hudson River-slag från Newark, glider därefter över i The Main Attraction – och återkommer här i första pausen i Canadien Tire Center.

NY RANGERS – COLUMBUS 4-3 (Slut, övertid)
* * *
När Derek Stepan kommer hem till sin säkerligen luxuösa våning på Upper West Side kan man nog utgå från att han lutar sig tillbaka i vardagsrumssoffan och sänker en Heineken eller två rakt upp och ner.
Det borde man ha rätt att unna sig när man kvitterar med 28 sekunder kvar av ordinarie matchtid – och sedan avgör när det återstår 50 sekunder av övertiden.
Nä, matchen hade ingen jättebetydelse, men segern innebär att Rangers redan i Jersey imorrn kan clincha konferenssegern (en poäng krävs för det) och President’s Trophy (vid vinst).
Så…må Heineken-klunkarna svalka i den stepanska strupen.
* * *
Det mest anmärkningsvärda som händer i Rangers-rummet efteråt är att Mister Dolan himself kommer rusande och vill prata med Zuke.
Det visar sig att den stormrike Rangers-ägaren, som också fuskar som musiker vid sidan om, fått en spelning med sitt hobbyband på en norsk festival i sommar och vill att Oslos Joe Pesci ska komma och kolla.
Att min norske kollega Mathias står intill tar den vanligtvis mediaskygge Dolan inget extra för.
Han kollar bara namnet på ackrediteringsbrickan – sedan bjuder han in honom också!
* * *
– Are you kidding me, gick det tydligt att se att Dan Girardi sa när Bobrosvky stoppade hans frilägesmål i slutminuterna.
Med all rätt.
Den räddningen var lätt – lätt – en av årets mest spektakulära.
* * *
Fina, tunga Jets.
Jobba på nu.
* * *
Henke muttrar lite när Dubys mål kommer på tal.
– Han missade egentligen skottet. Jag svär på att han försökte sätta den högt, menar han.
Jaja.
Tur för oss som ska prata med honom att det inte blev matchavgörande ändå…
* * *
Och Canucks…gasa!
* * *
Devils tänker förstås göra allt de kan – igen – för att hindra att Rangers säkrar vare sig det ena eller andra i säsongsavslutningen i The Rock imorrn.
Men det får de göra mot Steven McDonald Trophy-vinnaren, för yup:
Talbot står då.
Själv sitter jag samtidigt i korresoffan och följer the showdown mellan Senators och Penguins.
Var med då, folks.

Hygglig kväll för Derek Stepan.
Först kvitterar han med 30 sekunder kvar – och sen avgör karln på övertid.
4-3, således.
Mer kommer – men först när jag är hemma.

NY RANGERS – COLUMBUS 2-2 (Period 2)
* * *
Han som sitter bredvid har hela matchen sagt:
– Ikväll blir det straffar.
Kanske det.
Jämnt är det ju,
Och i så fall….ja, jag vet inte, jag har ingen kommentar alls till den sortens avslutning.
* * *
Storartat förarbete av Wennberg när Marko Dano kvitterar.
Det kommer bli nåt av den klyftige pojken.
* * *
De blir väldigt till sig här inne när Henke stoppar friläget efter Rangers första PP.
Men vad trodde de, han tänker ju inte låta nån som heter Goloubef göra mål.
* * *
Jag längtar efter att att åka hem, sätta mig i korresoffan och se Canucks-Kings.
En rumble in the jungle i västra Kanada så här när påsken går mot sitt slut.
* * *
Goloubef?
* * *
Limpan Lindbäck har snart gjort sig förtjänt av ett samtal från Mårts och Poppe och Grönborg.
* * *
Även jag blir dock rätt impad när Henke i ett friläge i PP:t därpå – hallå? – klipper ett skott med plocken,
För då är det inte en karaktär från ”Sagan om Ringen” som kommer störtande.
Det är Ryan Johansen himself.
* * *
Slår en liten virvel med fingrarna på skrivbordet när Winnipeg tar ledningen över Minnesota.
Jag vill verkligen att Toby Enström ska få lira playoff-hockey för första gången i NHL-karriären.
Ja, det vore överhuvudtaget väldigt fint om Jets lyckades hävda sig upp på tåget.
Nytt är kul.
* * *
Att Jackets får komma i två frilägen – plus ett halvt till – vittnar om att hemmalaget inte riktigt är så skärpt som det behöver vara inom en dryg vecka.
Turnovers i slutspelet – då kan man lika gärna äta flugsvamp.
* * *
Var är Skånske Jan?
Jag saknar honom.
* * *
He he, så oerhört tarv Duby är på att få att göra mål på sin kompis..
* * *
Nu blir det en snus till – och ytterligare några reflexioner över livet.

NY RANGERS – COLUMBUS 1-1 (Period 1)
* * *
Tja.
Jo.
Okej ändå.
Det börjar väldigt tamt och tandlöst, men sista tio får showen lite udd.
Ranger vill clincha konferens och vinna President’s Trophy och Jackets är uppenbarligen väldigt angelägna om att hålla sin segersvit levande.
Det är fan lite grinigt där ute, rentav.
Tråkigare annandagar har jag genomlevt.
* * *
Om Blue Jackets inte varit lika skadedrabbade som Charlie Sheens pluton i slutet av ”Plutonen” de första grundseriemånaderna, då hade de garanterat varit ett slutspelslag nu – och utgjort ett allvarligt hot mot alla.
Well, there’s always next year.
* * *
Det är kvällen när Steven McDonald, polisen som förlamades efter en skottskada i tjänsten 1986, delar ut sitt årliga pris till den Blueshirt som stått för ”extra effort” under säsongen och det går till:
Cam Talbot.
Inget dumt val.
Om inte han steppat upp när det verkligen behövdes hade säsongen gått åt helvitte för Rangers.
* * *
Lite flytmål av St. Louis.
Men man ska ju vara på rätt ställe också.
* * *
Fint att Steven McDonald förärar Duby Duby Doo en hälsning under sin ceremoni.
Garden svarar med ett hjärtligt ”Duuuuuuuby”.
Ja, han är den typ av karaktär fansen här alltid kommer att se som sin, var han än tar vägen.
* * *
Jag vill minnas att det nyligen var läsare med rötter i södra Sverige som inte kände sig helt tillfreds med tanken på att Erik Karlsson kan få en ny Norris Trophy.
Brace yourself, Skånske Jan.
Som framgår av Bob McKenzies lilla gallup bland NHL:s coacher är det den kortväxte smålänningen som får priset igen.
Men hey, vad vet NHL-coacher om hockey…
* * *
Det är opening night i Major League Baseball och både Yankees och Mets är, eller har varit, in action så det lokala intresset för den här mindre betydelsefulla uppgörelsen.
Så ni vet innan ni börjar stånka om dålig stämning.
* * *
Herregud, vad håller jag på med?
Att fråga Tobias Pettersson om han har en favoritdomare är ju som att fråga Tony Soprano om han har en favoritpolis.
* * *
Jag fikade med leksandslegendaren Christer Olsson – leksandslegendar som numer coachar österrikiska Innsbruck – tidigare idag och kan meddela att han efter matchen här i förrgår uppfattar Hagelin som ”varje tränares dröm”.
* * *
Den ryske domaren på isen ikväll heter Romasko.
Då kommer jag att tänka på Raskolnikov och det passar ju utmärkt för det är åt brott och straff även denne karaktär från Mother Russia ägnar sig.
* * *
Tänk att så många orkar ägna sig åt konspirationsteorier om vad NHL vill och inte vill med slutspel och draftlotterier och what not.
Jag säger igen:
Varför tror ni någon skulle vilja vara ägare – och pumpa in miljoner och åter miljoner – åt lag som tillhör en liga utan hundraprocentigt vattentät integritet?
Det är ju fullständig galenskap att tro att Gary Bettman sitter på sitt kontor på sjätte avenyn och försöker påverka det sportsliga så mycket som en millimeter.
* * *
Begåvad, han Wennberg.
Det ser man tydligt.
* * *
Nä, nu tar vi en snus och tänker på livet en stund.

Man kan fråga sig:
Varför gå på en match som den mellan Rangers och Columbus Blue Jackets ikväll?
Den är i det närmaste helt meningslös.
Svar:
Jo, jag vet.
Springtime in New York är det ute också.
Men jag har liksom inget annat för mig, så jag kan lika gärna sitta här och låta annandagen gå.
Däremot har jag inte så mycket att säga inför säsongens näst sista grundserieövning på Garden.
Så istället passar jag på och fyrar av en lista.
Var ju ett tag sen.
Så – the best & the sämst of senaste tiden i NHL, helt subjektivt och personligt.

BIFFENS LISTA

1. Sista grundserieveckan.
– Det skulle vara andlöst spännande även utan streckdraman. Bara att vänta på att alla slutspelets match-ups ska bli spikade får ju varje sann NHL-nörd att bita sönder nagelbanden. Men vi har dessutom regelrätta slag om de sista biljetterna till festen att njuta av. I väst kan fortfarande väldigt mycket hända och mäktar Ottawa bara med att knocka Pittsburgh imorrn blir det spänning som i en bra Lee Child-roman här ute på östkusten också.

2. Alex Ovetjkin.
– Det går egentligen inte längre att göra 50 mål. Spelet har blivit för tajt, backarna täcker bort för många skott och målvakterna är för bra. Men ”The Great Eight” gör det i alla fall. För sjätte gången i karriären. För att han är så beyond allting annat. Min Hart Trophy-vinnare, fantamme.

3. New York Rangers.
– Jag har varit här i ett decennium och under den tiden har Blueshirts, törs jag nog slå fast, aldrig sett bättre ut än just nu, aldrig haft liknande bredd, aldrig gett ett mer komplett intryck. Ska det någonsin ske – och ni vet mycket väl vad för ”det” jag åsyftar – medan Kung Henrik sitter på sin tron är det nu.

4. Domare Devorski.
– Det är en ikon som går i pension. En portalgestalt. Ett lejon. Ja, vi har såklart ryat och varit galna när Devoriski dömt också: jag vill till exempel minnas att jag hade stora problem med honom i finalserierna mellan Wings och Pens 08 och 09. Men ändå. Det har hela tiden funnits något värdigt, coolt och old school-tufft över ”Devo” och det är fint att se spelarna i de sista matcherna ta farväl av honom med sådan varm innerlighet.

5. Minnesota Wild.
– I praktiken känns alla tänkbara matchserier vi har framför oss sällsynt ovissa. Men jag avundas verkligen inte det lag som tvingas gå upp mot Wild direkt. Det kommer göra väldigt ont, bli väldigt svårt och riskerar att sluta i väldig besvikelse.

6. Nassau Coliseum.
– På lördag spelas sista grundseriematchen någonsin i plåtlådan ute på Long Island. Sedan följer i och för sig X antal slutspelsmatcher också, troligen mot Capitals, men likafullt. Det är en vacker och klassisk era som når sin slutpunkt.

7. Columbus late run.
– Det är too little, too late, men kvällens gäster i the wooooorld’s most famous har onekligen samlat sig till en stilfull säsongsavslutning. Nio raka and counting. Då ska man, framförallt som avsågad, ha en applåd.

8. Kanada.
– Om gudarna vill får The Great White North in fem lag i playoff-partyt. Av sju. Det vore ett facit hockeyns hemland senaste decenniet bara kunnat drömma om. We stand on guard for thee, eh?

9. Oliver Ekman-skyttekung.
– 23 mål. Av en back. I ett lag som varit en tragedi hela säsongen. Jo, vi kan slå fast att OEL är det finaste som kommit från Småland sedan Alice Babs.

10. Nästa onsdag.
– Då börjar det. Ingenting är större, ingenting är roligare, ingenting får mitt hjärta att slå lika euforiskt.

BIFFENS BU

•Pittsburgh mot Flyers.
– Åtta raka förluster – inklusive i samtliga möten den HÄR säsongen, när ärkerivalen suger philly cheese steak-lök. Då har man ju råkat ut för en mental blockering monumentale och borde gå till psykologen.

•Tankningsracet.
– Det är ovärdigt en professionell liga att ha ett upplägg som kan generera den här sortens bottenrace.

•San Jose Sharks.
– Ikväll tror jag att det är över. Hajarna simmar åt helvete, sjunker mot botten och missar slutspelet för första gången på ett decennium. Det är ett praktfiasko.

CITATET

– Jag känner mig som Henrik Lundqvist
(Henrik Lundqvist om hur han känner sig…)
* * *
I morgon hade det, rent allmänt, varit småtrevligt att ta tåget till Newark och avnjuta säsongens sista match i The Rock.
Men nej.
Det måste bli korresoffa-blogg om dramat i Ottawa – och, beroende på hur allt utvecklas, det i The Joe.
Ingen har några problem med det, va?
If so, talk now – or forever hold your peace!
* * *
Duby Duby Doo återvänder hem – och då menar jag bokstavligen hem.
Blue Jackets hotell är inrymt i den fastighet där han som Blåskjorta hade en lägenhet på 42:a våningen.
Anmärkningsvärt, får man väl kalla det.
* * *
Apropå Paul Devorski har jag faktiskt pratat med honom en gång – på telefon.
Det var när svenske domherren Marcus Vinnerborg hade begått sin NHL-debut, i Dallas 2010. Vi hade avtalat om att jag kunde ringa efteråt och när jag gjorde det satt han i bilen på väg till flygplatsen med just ”Devo” och plötsligt hade jag honom i luren.
Han lät som Big Pussy i Sopranos ungefär – och hyllade sin nye svenske kollega för allt vad tygen höll.
* * *
Duby Duby Doo säger för övrigt att han tycker väldigt mycket om att slå Rangers på Garden.
Det finns det fler i Blue Jackets som gör – inte minst den ystre Scott Hartnell, trots att han till skillnad från Duby inte varit Blåskjorta – och det skänker i alla fall lite hopp om den här tillställningen.
* * *
Diskuterar tänkbara slutspelsscenarion med Pat Leonard i hissen upp till pressrummet och när vi kommer fram ropar han:
– Guys, jag har hittat den ende av oss som verkligen hoppas på en serie mellan Rangers och Red Wings.
He he, ingen annan vill åka till Detroit i onödan, men va fan – ur svensk synvinkel vore det ju en Mega Millions-jackpot.
Bring it on, snälla hockeygudar.
* * *
Tidig publicering här nu.
Tänkte, en så avslappnad kväll och allt, ta mig friheten att käka lite innan match.
Vi hörs i pauserna, på sedvanligt sätt.

NY RANGERS – NEW JERSEY 6-1 (Slut)
* * *
Dörren står öppen in till Rangers gym och där har alla spelare som inte stannat för att prata med murvelskocken samlats runt en tv-skärm för att se avgörandet i St. Paul.
När Darren Helm, i femtonde straffomgången, avgör för Red Wings ropar någon högt:
– Yeah, there it is!
Såpass…
* * *
I och med att Ottawa, Boston och Detroit nu alla vann – samtliga efter draman som måste orsakat hjärtsnörp hos fansen – är läget lite status quo.
Fast med Pittsburgh indraget i infernot
Den sista grundserieveckan blir sannerligen en kunglig thriller.
* * *
Henke blev som sagt bestulen på nollan av Ruutu i slutet, men han ser ändå lika glad ut som själva påskharen när han efteråt sitter och bänder av sig benskydden.
Undra på det.
Ögonblicket efter det där försmädliga målet ställde sig hela Garden upp och förenades i brakande ”HEN-RIK”-ramsor en gång till.
Välkommen hem, liksom.
– Ja, det var roligt att spela inför fansen igen. Det var ett tag sedan, säger han.
* * *
Oliver Ekman-Larsson prickar in mål nummer 22.
Och för hundrade gången tänker vi:
Tänk om han, som gör mer mål än någon annan back i hela ligan, spelade i ett bra lag…
* * *
Badtofflan flinar brett när han får frågan om han tycker det ser ut som att Henke skakat av sig rosten.
– Vi hjälper honom onekligen på traven genom att tillåta 36 skott en sån här kväll…
* * *
Vancouver-Calgary.
Jag har inte riktigt tänkt på det förrän nu, men vilken drömserie det skulle kunna bli.
* * *
I Devils-lägret mumlas det en del om att det är returmöte i Newark på tisdag.
Med andra ord:
Då ska de ha revansch.
* * *
Det är, för att uttrycka det stillsamt, en del sevärt att se imorrn också.
Först Flyers mot Penguins i arla morgonstunden, sedan Detroit-Washington och därefter Toronto Ottawa.
Kära nån.
* * *
Granvista försöker locka ut gamle Biffen, i sina alldeles för utsvängda byxor och klapprande dojor, på lokal.
Det är han inte ensam om.
Men det är en no-no.
För mycket att göra just nu – och så väntar ju allt det där i morrn.
Vi hörs då.

Ah, nollan fick Lundqvist inte hålla.
Men ändå.
Han hade en ypperlig påskafton och Rangers vinner alltså med 6-1.
Mer sen.