NY RANGERS – NEW JERSEY 4-0 (Period 2)
* * *
Det ser inte ut som det ska bli några fler mål, för både Henke och unge Keith Kincaid – som fick komma in när Rangers jagade Schneider av isen i första – har spelat kungligt.
Men när Devils får ett PP precis här i slutet störtar Derek Stepan upp och vinklar in fyran.
Så kan det gå.
* * *
Det var Hästpolo, nästan på egen hand, som bar dem till playoff ifjol.
Så det känns inte mer än logiskt att det är han som även nu gör målet som kan – säger kan – rädda den längsta slutspelssviten i nordamerikanska proffsidrott åt Red Wings.
* * *
När Henke rånar Elias i början av den här perren…där känns det som att de där som tyckte att Rangers borde gå all in på Talbot i det kommande slutspelet slutligen tystnar.
Helt.
* * *
Men Bruins, Bruins…vad gör ni?
* * *
Quickie Fast har riktigt småländsk otur – sån som bönderna i Vilhelm Moberg-romaner brukade ha – när han träffar ribban.
* * *
Det är taskigt av jumbotronpersonalen att zooma in Knicks-spelare som letat sig hit.
De blir ju alldeles självklart utbuade efter sin horribelt usla säsong.
* * *
Lite högtidligt är det ju att vi har två kommentatorsspårslegender som Granvista och Sunny Jim på plats – live – i the wooorld’s most famous arena.
Jag hoppas de njuter som om de badat i påskmust.
* * *
Ha ha, situationen när Oslos Joe Pesci – så oerhört mycket kaxigare än vad hans storlek egentligen tillåter – ger Cammalleri en liten jävel i bröstkorgen är underhållning på ren
Särskilt som fellow knatten flyger som om han träffats av ett Shea Weber-skott och helt följdriktigt får två för filmning.
* * *
Andra legendarer på plats i afton:
Förre leksandsikonen Christer Olsson och ”Trevlig folk”-regissören Anders Helgesson.
Det har inte varit så många coola svenskar samtidigt på en show i New York sedan The Hives spelade på Irving Plaza.
* * *
Med sitt 1-0-mål mot Dallas är Flipper Forsberg uppe i 60 poäng.
Därmed är han officiellt poängbäste svenske rookien sedan Nicklas Bäckström säsongen 2007-2008.
Det var han i och för sig redan innan, men…ja, hur tänkte jag här nu då…ja, men det är fint att nå milstolpen 60.
* * *
Bobby Baccala – också känd som Steven Schirripa – vinkar även han i jumbon.
– To the victor belong the spoils, sa han en gång.
Då svarade Tony:
– Get the fuck out of here before i shove your quotations book up your fat fucking ass.
Slog det mig bara plötsligt.
* * *
Kaffe hitåt!

NEW YORK RANGERS – NEW JERSEY 3-0 (Period 1)
* * *
För första gången på drygt två månader ekar den klassiska ramsan under Gardens välvda takpaneler:
– HEN-RIK! HEN-RIK! HEN-RIK!
Han har gjort sig förtjänt av den också.
För även om Rangers pulvriserar rivalen från Paulie Walnuts-land offensivt är det fortfarande några backar som sprider puckar omkring sig i egen zon som blackjack-dealers i Vegas sprider kort över borden och hade den blågule kungen längst bak inte var på tåspetsarna första tio skulle det här icke varit den påskdans det är.
* * *
Erkänner härmed:
Jag sitter mest och tittar på twitter och scores-sajten på nhl.com denna ystra afton.
För även om det är kul med mycket mål känns det som händer på andra arenor så väldigt mycket mer kittlande.
Och vad kul att Senators gått på knock hemma i bildäckshallen.
Nu blir det riktigt drama kring strecket – och pressen på Red Wings att vinna i St. Paul är plötsligt riktigt tung, för det finns ändå inte en chans att Bruins torskar mot Leafs.
* * *
Zuke assisterar till Nashs 42:a mål och ryck mig i mina utsvängda brallor, med så många svenska besökare i hallen kommer det förstås i mailen direkt:
– Du, varför buar dom åt Zuccarello?
Jag blir så trött…
* * *
Ingen Peel ikväll heller.
Han har fan bara varit här med sin felkonstruerade pipa en enda gång i år.
När man har krutdurkar som Tobias Pettersson i kommentatorsspåret känns det väldigt synd…
* * *
Med tanke på hur mycket bättre deras backar regelmässigt spelar på bortaplan kan man ju fråga sig varför rangers ansträngt sig så hårt för att få hemmaplansfördel i slutspelet.
* * *
Det är fint att se vilket hjärtligt mottagande gamle Amirante får – och hur rörd han själv blir.
Liten farbror är populär.
* * *
Jag har aldrig nånsin sett så få Devils-fans på Garden under ett Hudson River-battle.
Men det är klart, vad ska de hit och göra under rådande omständigheter?
Det är väl dom – omständigheterna – som förklarar varför Hällegerd håller sig undan också…
* * *
Den passning han slår till Dominic Moores 3-0-mål kan vara en av höjdpunkterna i Tanner Glass karriär.
* * *
Kul för alla lediga svenskar som letat sig hit att det blivit så här, för nu är det verkligen påskfest på Garden.
* * *
Nu ska jag gå och klappra lite med mina nya sulor.

Så imorrn var dagen när Jesus återuppstod?
Än sen ?
Ikväll återvänder kungen av New York till sitt hov för första gången på över två månader.
Jovisst.
Efter tre starter på bortais gör Henrik Lundqvist comeback på Garden – i ett derby mot New Jersey Devils.
DET är nåt att högtidlighålla det…
Följet – Rangers-fansen – kommer ta emot honom med ovationer som överträffar alla världens påsksmällare och hörs ända till Blåkulla.
Så jag råder er att lägga undan de där äggen ni håller på och målar och riktar blickarna mot New York City.
* * *
Till sist har det, påsken till ära, blivit kristliga temperaturer också på de här breddgraderna och igår hängde jag in den tunga vinterrocken i garderoben.
För gott.
Vid händelse av fler bakslag kommer jag parera kylan med tröjor och tjocka kavajer.
Basta!
* * *
Under höstarna har det ju på senare år tagit Henke nån månad att hitta rätt rytm och lugn, så jag var lite fundersam på hur lång tid han skulle behöva för att nå normal standard efter åtta veckors frånvaro.
Den oron fanns det ingen som helst grund för.
Redan andra matchen, mot Winnipeg, hade han höjt sig 20 klasser jämfört med i den skakiga comebacken förra lördagen – och i St. Paul i förrgår…well, som han själv sa – med ett brett flin – när Larry Brooks frågade om han ”kände sig som Henrik Lundqvist igen”:
– Ja, jag kände mig som Henrik Lundqvist!
* * *
Som de som ansvarar för spelschemat gnuggade händerna när de i somras satte den här matchen – och returen på tisdag.
Ett slag om Hudson River när blott en vecka återstår av grundserien – och så ett till bara att par dagar senare.
Det fanns vulkanutbrottspotential i det upplägget.
Men sorry, boys.
Sällan har några Hudson-slag känts mindre angelägna.
Devils är borta sedan länge och kan inte ens sabba särskilt mycket för lede fi, eftersom Rangers redan clinchat både playoffplats och divisionsseger.
Men tanken var god.
* * *
Jag har inte hunnit till skräddarn på länge så de nya kostymbrallor jag bär ikväll är alldeles för vida runt anklarna.
Som jag hatar det.
Det känns som när jag var liten och blev påtvingad kläder som stod i bjärt kontrast till allt mina fellow nioåringar tyckte var coolt och riktigt och anständigt – och sen fick jag gå där på Lena Långs födelsedagskalas och skämmas.
* * *
I andra arenor avgörs desto intressantare dueller under aftonen.
Ja, några har redan avgjorts under eftermiddagen.
Det var till exempel rätt pikant att Pittsburgh lyckades förlora mot Columbus. Nu kan de få svårt att komma upp ur wild card-geggan. Och Winnipeg såg med sin seger över Vancouver – bärgad utan avstängde Big Buf; det finns fan motståndskraft i den där truppen – till att det hårdnar monumentale i streckracet i väst.
De matcher vars utgång kan få mest dramatiska konsekvenser under kvällen – och som jag räknar med ständiga uppdateringar om från er sida – är de här:
•Toronto-Boston
•Ottawa-Washington
•Minnesota-Detroit
•NY Islanders-Buffalo
•Florida-Tampa.
•Calgary-Edmonton
•Los Angeles-Colorado
En brasklapp:
Florida-Tampa är minst intressant av östmatcherna. För att katterna ska klösa sig in i the action på allvar krävs inte bara att de vinner ikväll – Boston, Ottawa och/eller Detroit måste förlora också.
Fast det är klart, Jonatan Ekeliw-publiken vill att Bolts ska komma ikapp Habs också…
* * *
Däremot har skomakarn fixat nya sulor på skorna jag knutit på mig ikväll och det var ju bra, men de låter väldigt mycket när jag går på det hårda underlaget i korridoren utanför pressloungen.
En säkerhetsvakt i 60-årsåldern vänder sig förväntansfullt om och tror han ska få se en vurping i högklackat, men det är bara en biff – i för utsvängda kostymbyxor.
Besvikelsen i den blicken…
* * *
Och vilken kraft Lee Stempniak blivit för Jets.
Honom gjorde sig Rangers av med.
Och behöll Tanner Glass.
* * *
Kan vi hoppas att en sådan som Viktor Hällegerd ger sig tillkänna i spåret ikväll?
Det har varit för lite av honom den här säsongen, så det vore trevligt.
Då kan vi få en liten diskussion om vad som hänt med Devils i år – igen.
Det blev bättre när DeBoer försvann, men inte tillräckligt bra och frågan är – varför?
De missar playoff för tredje året i rad och det är inte alls kul.
Vi vill ha bra lag, och mördande konkurrens, här i The Metropolitan Area.
* * *
Inte bara Henke återvänder till Garden ikväll.
Under eftermiddagens repetitioner hör vi John Amirante sjunga nationalsången också.
Det var så länge sedan att jag befarade att han coolat vippen, men här är han igen.
Kommer få ett fint mottagande han också.
* * *
Nu är det verkligen påsklov i Sverige, för herregud vad många landsmän som ska på den här matchen.
Får några amerikaner ens plats?
Ha så kul, säger jag.
* * *
Eller så har Amirante den klausulen inskriven i sitt nationalsångskontrakt:
– Jag sjunger bara när Kung Lundqvist spelar!
* * *
Jag får en känsla av att jag kommer behöva vara i Raleigh om en vecka, när Red Wings möter Hurricanes i sista omgången.
Då blir det utgång med Skånske Jan!
* * *
Efter matinén i Nationwide är det någon som säger till Brandon Dubinsky:
Tänk om det är de här två poängen som får Penguins att missa slutspel?
Duby flinar:
– I’ll be pretty happy about it.
Men inte fan.
De får visserligen stryk mot Flyers imorrn igen, som vanligt, och sen blir det superdrama i Ottawa på tisdag och därefter väntar Islanders…well, nu när jag tittar närmare på det börjar jag ändå förstå att Pens-fansen är lite oroliga…
* * *
Eller så blir det ett sista besök i Philly på lördag, när Sens har grundserieavslutning mot Flyers.
Tänk så mycket det är vi vet om en vecka som vi inte vet nu….
* * *
Devils-pojkarna verkar ändå taggade när de 75 minuter före Ameriantes sång sparkar lite fotboll i zamboni-hangaren.
För en Jersey-djävul är Rangers alltid Rangers och mer motivation behövs inte.
Ser det ut som.
* * *
Om en och en halv vecka spelas det playoff-hockey här.
Det är ju helt mindblowing att tänka på.
* * *
Nu fjuttar vi på stubinen och låter den här påsksmällaren explodera.
Happy easter på er, hedningar!

Zach Trotman – som jag hade kunnat snubbla över på gatan utan att veta att han är NHL-spelare – avgör när det är mindre än tre minuter kvar.
Det skulle man satt ett par bucks på.
Men det är ju Mrazek som ger bort matchen.
Han får helt enkelt inte släppa in en så billig puck i det avgörande läget.
Det är inte värdigt ett proffs.
Och eftersom Wings inte har några målvakter – ja, det börjar nästan kännas som man måste beskriva det så – är läget snart riktigt akut.
Inte nog med att Bruins nu står på samma poäng och bara är kvar på wild card-position för att de har en match mer spelad:
Eftersom Patrick Wiercioch – en annan rätt skrällartad hjälte – avgjorde på övertid för Sens mot Lightning är Sens bara tre poäng efter.
På andra sidan strecket alltså.
Wow, ska Wings playoff-svit vara hotad sista veckan?
Vem hade anat…
* * *
JT Miller förtjänar att få göra ett stort mål för Rangers.
Först höll Big Buf alltså på att halshugga honom – sedan fick han Suters klubblad mitt i truten ikväll.
* * *
Det händer överhuvudtaget dramatiska saker i natt.
I och med att Capitals precis vann på straffar mot Montreal går de upp på tredjeplats i Metropolitan-divisionen – och föser ner Pittsburgh på wild card-plats.
Ojvoj.
* * *
Och Rangers – The Road Warriors – clinchar alltså divisionssegern med sin 3-2-vinst mot Minnesota.
Imponerande ändå.

Jag håller på att hamna i dajmkoma och får inte ur mig ett enda ord här i soffan.
Men plötsligt börjar det bli riktigt intressant i The Joe.
Först verkar det över när Weiss gör 2-0 till Wings, men plötsligt har Bruins kommit tillbaka och vem är det ännu en gång som kliver fram och gör ett Big Goal.
Loui Loui.
Han har under de senaste två månader blivit en lika vass sniper som han en gång var i Dallas.
Nu får vi tio grymma slutminuter.
* * *
Katterna vill tydligen fortfarande vara med.
Hygglig utläggning mot Skånske Jans lag.
* * *
Loui avgör också, vänta ska ni få se…

De får inte fjutt på sina påsksmällare.
Än.
Men Red Wings har insett att grabbarna dom möter ikväll faktiskt kan knuffa ner dem i wild card-träsket och agerar, som det heter, accordingly.
Det var länge sen jag såg dem så heta.
* * *
Det som hände hemma – därifrån jag kommer – tidigare idag vill jag inte allra prata om.
Vi håller oss till NHL här.
Men det var ingen rolig eftermiddag i östra Midtown…
* * *
Bruins däremot….hallå?
Fortsätter det så här blir det torsk ikväll och då kan Ottawa plötsligt vara ett reellt hot på nytt.
* * *
Jo, fyra matcher är bra lite för Big Bufs försök att bryta nacken av JT Miller.
Men jag hade inte räknat med mer, ligan törs ju inte längre slå till kännbara avstängningar – allra minst den här tiden på året.
* * *
Och jag hoppas ändå Jacob De La Rose får trösta sig med ett mål ikväll.
Apropå det där som hände hemmavid alltså…
* * *
Taskigt att nämna påskmust, Taggen.
Jag var och letade på Scandinavian House på Park Avenue idag, men icke.
Jag får nöja mig med några dubbla dajm jag hittade…
* * *
Angenämt för Henke att få starta utan att det blir några försmädliga mål precis i inledningen.
* * *
Imorrn planerar jag, helt oförhappandes, att åka ut till Newark och se Devils mot Canadiens.
Det hade ni inte räknat med, va?

Ikväll tror jag Hästpolo-Gustav kommer att ta några riktigt snygga skär på isen The Joe.
Det är ju – skärtorsdag.
Förlåt.
Det var bedrövligt.
Uselt.
Inte ens roligt på ett icke-roligt sätt.
Men jag kunde inte hålla mig…
Nåväl:
Vi kör en liten sittning i soffan i afton, tänkte jag.
Ni har väl ändå påsklov och borde kunna vara med hela natten lång, right?
Jag fokuserar inledningsvis på Detroit-Boston och Ottawa-Tampa och sen får vi se.
Kan bli en fin promenad in i påsken, får jag jag för mig.

NY RANGERS – WASHINGTON 2-5 (Slut)
* * *
Caps får alltså sätta sista i tom kasse.
Och Ovie är – the horror! – inte på isen.
Som han ska hoppa jämfota av frustration.
Där hade han kunnat lätt som en plätt kunnat fullborda ett hat trick – och spränga 50-vallen i samma giv.
Men inte ens en virtuos med god on his side kan alltid få som han vill.
* * *
Jamen va fan, nu framkommer att den här Andre Deveaux – han som utförde övergreppet på Västerås-spelaren – spelade nio matcher med Rangers säsongen 2011-2012.
Det har jag inget som helst minne av.
Har någon annan?
* * *
Istället för Ovie var det Mojo Johansson som dunkade in empty net-målet.
Fast han hade lika gärna kunnat passa landsmannen Bäckström.
– Jo, flinar Nicky, men han tittade upp och såg mig och tänkte förmodligen ”jaha, är det bara Nicklas” och så sköt han själv. Det är nån Landskrona-grej, tror jag.
Ha!
* * *
Har vi en Tobias Pettersson och en Tobias Peterson i spåret?
Det har inte ens jag fattat.
* * *
Taddson, här är alla – även i gästkabyssen – överens om att Rangers var snäppet bättre i första, att det jämnade ut sig i andra och att Caps tog över helt i tredje.
Alla har sina åsikter.
* * *
Varpu är tuff hon.
Hon lämnar en snabb text.
Sen går hon ner till Penn Station i källaren under Garden, sätter sig på ett tåg och åker ut till Newark och klipper kvällsmatchen mellan Devils och Ducks också.
Det skulle även jag gjort.
Om det inte varit för att även reservströmmen nu är helt tömd.
* * *
Rangers har verkligen haft perioder under den här helgens matcher när det inte är det minsta konstigt att omvärlden ifrågasätter lagets defensiv.
Några herrar, med Yandle och Boyle i spetsen, har varit rena turnover-maskinerna och klarar de inte av att minimera den sortens misstag blir slutspelsresan kortare än en busstur mellan Skövde och Falköping.
* * *
Nu ska jag åka hem och lägga mig i soffan och kolla övriga matcher.
Godnatt.

Slutt, som de säger i Norge.
5-2 till Caps.

NY RANGERS – WASHINGTON 2-2 (Period 2)
* * *
Som sagt:
The Great Eight.
Nu har han lite flyt, men ändå – avlossar man skott med samma kraft och samma frekvens som en Stalin-orgel går puckarna till slut in.
Det var för övrigt nummer 49 det där.
Spränger han 50-vallen redan ikväll?
Jag blir inte förvånad.
* * *
Det har känts som det är en massa animositet på isen som bara väntar på att explodera.
I spåret med – mellan Tobias Pettersson och den temperamentsfulle Taddson.
Men det händer inte riktigt, vare sig här eller där.
Antagligen brister alla fördämningar i tredje.
* * *
Ja, Deveauxs omtalade överfall hemma i Sverige trotsar ju nästan alla beskrivningar.
Det enda jämförbara jag sett var när Chris Simon klubbade ner Ryan Hollweg ute på Long Island.
Men även om det också var helt oförlåtligt skedde det i alla fall inte under värmningen.
Fan vet om det ens går att mäta hur länge tokdåren blivit avstängd i NHL.
* * *
Om jag var en I-phone – vilket vore rätt besynnerligt – skulle det stå två procent på den där lilla stolpen som anger hur mycket batteri som återstår,
Därför blir det något kortfattat i det här inlägget.
Men vi ska ta och missbruka lite kaffe nu i pausen så får vi se vad som händer.