NY RANGERS – LA KINGS 1-2(Period 2)
* * *
Det här känns bekant…
Rangers tar ledningen, men kackerlackorna från La La Land kommer tillbaka och vänder.
Men den här gången handlar det inte om…ja, vad det nu handlade om ifjol.
Kings vill mer, är hungrigare, har gett sig fan på att de ska hänga på i racet.
Då hämtar lag av dylik kaliber in underlägen.
* * *
Cammen gör som Tobias Pettersson förklarat att han inte ska göra:
Stajlar för mycket med sin klubbteknik bakom kassen, blir rånad av Justin Williams och sen kan firma Kopitar-Gaborik klapp-klappa in ledningsmålet.
* * *
Det är en kvinnlig Gris-Olle som tagit över showen här uppe på balkongen.
– Fuck this, shit, brölar hon flera gånger efter gästernas ledningsmål.
Ojvoj
* * *
Rick Nash gör inte fler mål än han brukar mot Kings…
Seriously:
Hur kan en som varit så het plötsligt bli så kall?
Han hängde säsongens 39:e i sista derbyt mot Islanders 10 mars och har sedan gått och väntat på nummer 40 i två långa veckor.
Hallå.
* * *
Garden vädrar sitt missnöje med hemmaspelarnas powerplay och piper högljutt.
* * *
Man kan faktiskt bara älska Anze Kopitar.
Vilken hockeykonstnär.
* * *
Blev ett kort inlägg, det här.
Men så är lakritsen slut också…

NY RANGERS – LA KINGS 1-1 (Period 1)
* * *
Lite konstigt det här.
Rangers är en svetslåga i pannan på Kings så fort de kommer upp i anfallszon och får sån där jävla fart passningsspelet.
Men när spelet vänder blir det tvärtom.
Hungriga och tunga LA-kungar stressar hemmaspelarna till turnovers och misstag och får det tidvis att se ut som backstage-området på en rockfestival framför Talbot.
Men oavgjort är väl logiskt såna gånger.
* * *
Ha! Efter 50 sekunder piper Garden så det rister i de gamla takpanelerna.
Zuke hugger ju till direkt och gör en – null!
* * *
Bjuds på finsk lakrits i kväll också.
Men – sedan är det slut.
Drottningen har, berättar hon, tömts sin stash.
John J, vad ska jag göra nu? Jag har ju blivit tillvand igen och känner redan hur abstinensens kallsvett bryter fram i nacken…
* * *
Hayes gör sig skyldig till den grövsta indianaren på den här sidan Sitting Bull – och Cammen får sopa upp efter honom som mamman till en tonåring som haft föräldrafri fest.
Men ärligt:
Inte hade ett Kings i normalt slutet-på-säsongen-slag underlåtit att utnyttja en sån bjudning?
* * *
Jesus, dagens nationalsång går så långsamt att Hal Gill hade kunnat varva den.
Delay of game om jag nånsin varit med om en.
* * *
Strax efter att han räddat kvällen åt Hayes släpper Cammen dock en softie.
Pucken styrs på Yandle, men ändå.
Det ser ut som att han står och tänker att ”Hur kan det vara så självklart att Hank ska stå på en gång när jag är så här bra…”.
* * *
Ännu en gång:
Forrest Gump i huset
Men den här gången verkar det som att han – Tom Hanks alltså – som den Hollywood-bo han är har sina sympatier hos gästerna.
En son som sitter på stolen intill börjar i alla fall under jumbotron-inzoomningen göra LA-tecken med fingrarna – och ser därmed till att pappa blir utbuad
Eller utpipt, som vi numer säger…
* * *
Inte en enda utvisning på hela perren.
Det är en besvikelse.
Lite surdeg borde fortfarande jäsa sedan finalen, kan man tycka
* * *
Fan nu då, Kron Wall of Pain missar Wings hemmamatch mot Coyotes på grund av ”lower body injury”.
Det känns som det var länge sedan han tvingades sitta på pressläktaren – men är det mot någon förstebacken ska saknas är det förstås mot Yotes.
* * *
Kändistätt monumentale i afton.
Sarah Jessica Parker är här också.
Och hennes son poserar i Rangers-jersey, så Garden Faithful är mer nöjda med henne än med Hanks.
* * *
För sista gången på ett tag då:
En överdos finsk lakrits.

Rangers förmiddagsvärmning börjar officiellt halv elva, men redan när jag vid tio sätter mig tillrätta i det övriga ödsliga Madison Square Garden med en kopp rykande färskt USA-blask är Björn Henrik Lundqvist från Åre i Jämtland – sedermera Göteborg – ute på isen och svettas.
Han och kollegan Cam Talbot håller under ledning av målvaktscoachen Benoit Allaire på med lugubra övningar på södra kortsidan och far tidvis som vindrutetorkare i något slags hetsiga sidledsförflyttningar genom målgården.
Det är sju och en halv vecka sedan han senast befann isen och synen känns…exalterande.
Det är jag inte ensam om att tycka.
Det största mediauppbådet sedan förra gångens kvällens gäster var här – alltså i Stanley Cup-finalen 2014 – följer kungens återkomst och sarghörnet närmast målgården där han och Cammen från Caledonia jobbar är nerlustat av reportrar som följer varje rörele.
Givetvis är det rena rama zoo:t i omklädningsrummet efteråt också.
Ett berg av mediafläsk växer sig så väldigt runt keeperns lilla bås att PR -staben får gripa in och se till att han håller presskonferens vid stora tv-skärmen istället,.
The kings is not back.
Yet.
Men snart…
* * *
Ja, Kings ja.
Förutsättningarna är något annorlunda än senast de spelade match i den här hallen.
Då – onsdag 11 juni 2014 – hade de 3-0-övertag i Stanley Cup-finalen och drev Rangers till den yttersta desperationens gräns.
Nu sliter de själva i ren förtvivlan för att överhuvudtaget nå playoff.
Vi vet alla att de till sist kommer lyckas med det, regerande mästarna förvandlas till ett monster med skarpslipad knivsegg mot strupen, men ändå.
Det känns lite intressant att se dem live i den här situationen.
* * *
På Badtofflan – som faktiskt inte bär badtofflor på dagens presskonferens, men väl shorts – låter det plötsligt som att Henke i princip skulle kunna göra comeback redan mot Ottawa på torsdag.
– Jag har haft ett ingående samtal med Benoit och han har förklarat att det kommer gå fort för Hank att komma i form, heter det.
Jaha, så man ska alltså behöva åka till The Great White North den här veckan också?
– Njae, invänder Henke själv, torsdag kan nog vara lite tidigt. Jag åker med upp, men skulle nog tro att jag spelar match först till helgen.
Så The king is back antigen mot Boston i TD Gaaaaden på lördag – eller på den här Garden på söndag.
* * *
Kings spelade i Newark igår, så de håller ingen regelrätt morning skate, men jag Mike Richards sparkar i alla fall lite fotboll bakom en zamboni under förmiddagen.
Han ser glad ut.
* * *
Trots att han är helt återställd och enligt eniga läkare kan stoppa alla sorters skott tvekar några av blåskjortorna att ladda höga puckar mot Kungen.
Jag kan fatta, det är lite som när man fått sin finaste ägodel lagad och inte riktigt vågar hålla på och greja med den för mycket, för man vill ju inte utmana ödet.
Mister Hagelin är dock inte ansatt av dylika betänkligheter.
Han dammar glatt in några pärlor strax under ribban.
– Jag satte några straffar här på slutet också, flinar han.
Det låter ju oroande…
– Ha ha. Nä, jag brukar vara på straffar mot Henke, så se det inte som att han inte är sig själv…
* * *
De här heldagarna på Garden brukar jag få inta ensam-lunch på Nick’s Steakhouse vägg i vägg med pressingången, men idag följer Marie Lehmann med.
Vi äter hummersoppa, pratar om Cam Neely och kommer fram till att de nya, självsäkra svenskarna som håller på att bli stjärnor i NHL är alldeles underbara.
Det är så trevligt som nånting kan bli.
* * *
Quicke Fast sitter intill Hagge – ja, mitt emellan honom och Zuke; det är coola raden i Rangers omklädningsrum; som sätet längst bak i skolbussen – så jag frågar om även han gjorde mål på Henke på denna första skate.
– Nä, muttrar han, det har jag svårt att tänka mig.
Låter kanske inte så märkvärdigt så här i skrift, men you should have been there.
Det är riktigt skoj.
* * *
Har så förbluffande problem att få till slipsknuten under eftermiddagen att jag nästan känner mig som en Sharks-back.
Hur då?
Ja, de kan plötsligt inte längre göra något så självklart som att slå en rak passning ur zon – och jag kan, lika plötsligt, inte knyta slipsen.
* * *
MacKenzie Skapski – ni vet tredjemålisen som är så försynt att han får Quickie Fast att framstå som en brittisk popsångare – tog inte direkt plats i omklädningsrummet tidigare heller.
Med Henke tillbaka i the spotlight sjunker han dock så djupt in i bakgrunden att han nästan försvinner.
Den unge mannen får flytta från platsen intill Talbot – den som alltid varit själva kungatronen – och sitter nu tvärs över rummet, inklämd i ett litet reservhörn, och bokstavligen hukar.
Det är så man vill ha gå fram och ge honom en liten klapp på axeln.
Men tänk vilka stories han kommer kunna dra när han återvänder till Hartford nästa vecka!
* * *
Vad minns man egentligen av det nämnda Game 4-dramat här, det som avgjordes 11 juni?
Ja, det är ju framförallt snöhögen som hindrade Gaborik – för det var väl han? – att kvittera i slutminuten och ta Kings till ny övertid och god chans att svepa blåskjortorna.
Den snöhögen hade kunnat bli en legend i New York – om inte hela finalserien tagit slut i Los Angeles två dygn senare.
* * *
New York-skribenterna är om sig och kring sig och ägnar eftermiddagen åt att, för säkerhets skull, boka rum i både Boston, Ottawa och Washington på tänkbara datum för Rangers första slutspelsvända.
Den som vill täcka alla baser bör blocka ett rum på Renaissance i Detroit också, ber jag att få påpeka.
Med Senators i den här tjurrusningsformen finns en chans – liten, men ändå – att de stormar ända upp till tredjeplatsen i Atlantic-divisionen.
Och vid min gud, en playoff-serie mellan Rangers och Wings…den skulle jag ge en hörntand för att få uppleva.
* * *
När Zuke får höra att ”Zuccas uke” – den eminenta spalt jag ett tag skrev åt norska VG – lagts ner blir han med rätta gramse som en hel Ibsen-karaktär.
– Är det sant? Nu ska jag bojkotta VG, rasar han.
Yes, jag har länge velat vara indragen i en sån där Zlatan-kontrovers!
* * *
Det finns, ber jag härmed att slå fast, få hockeyspelare det är så roligt att titta på som Drew Doughty
Så den här kvällen har potential.
* * *
Så inte norska läsare börjar ringa branschpress och orsakar storm bland fjordarna:
Zuke skojar om det där med VG-bojkott…
* * *
Quickie Fast har en målsvit a två matcher going här.
Den måste han ju se till att förlänga nu, så vi i blågul media har något att skriva om efter den här matchen också.
* * *
Jag tror man kan säga att jag hatar lukten av te.
Där, nu var det sagt.
* * *
Jag har vant mig vid att nästan varje vecka få förklara för svenskar varför Rangers- buar åt Zuccarello – det gör dom inte, dom skriker Zuuuuuke, som Springsteen-fansen skriker Bruuuuce (ja, ni stammisar här i bloggen vet ju, men frågan kommer ständigt).
Däremot är jag inte helt beredd när en bekant från vårt grannland i väst kommer fram och frågar:
– Varför piper dom åt Mats?
Piper!
well, på norska är ”bua” och ”pipa” tydligen samma sak.
Oerhört roligt, om ni frågar mig.
* * *
Nej, let’s get this finalrepris rolling nu.

Se hur burgarna haglar över isen…
Det låter inte riktigt så poetiskt som man kanske skulle önska, men skitsamma:
Sant är det
För Senators kommer ut och bara mörsar i tredje, vinner med 5-2 och är nu – mot precis alla odds – på slutspelsplats.
Och Bruins har halkat ner under strecket.
Ojvoj.
Eller:
OJVOJ.
* * *
Mighty Mika var burgarkvällens store stjärna och det hade ju varit för eländigt om han blivit allvarligt skadad när han tog det där hårda skottet på armen i slutet, men dessbättre:
Han meddelar själv från omklädningsrummet att det visserligen gjorde ont, men att han mår helt OK.
* * *
Men Sharks alltså…
Det här kommer inte gå.
De missar playoff i år.
* * *
Jo, Tobias – Devils skulle Kovy kunna spela för utan så mycket byråkratiskt tjafs.
Men det kommer gå att åka spårvagn till månen innan Old School Lou tar tillbaka den ryske svikaren.
Han ville aldrig ha honom där från början – det går inte att vara mindre Devil än vad Kovy var – och nu finns inte en chans.
* * *
Imorrn då, people.
Först är det första träningen med Kung Lundqvist – och sedan repris av Stanley Cup-final till kvällen.
Hörs då.

Ojvoj, nu är Ottawa-burgaren inte mycket roligare än en sån där mikrovärd gummisak man får på svenska mackar.
För Sharks – som plötsligt sprattlar lätt inspirerat med fenorna – har vänt och leder med 2-1.
Trodde man inte riktigt efter period 1.
* * *
Mja, Playoffwill, jag tycker om Duke’s – och inte bara för burgarna.
Det händer till och med att jag sitter där och hänger och kollar på baseboll om somrarna.
* * *
The Melkman hör till de hajar som hugger ivrigast efter senatorerna.
Nä, inga poäng ännu, men han har haft några riktigt saftiga chanser.
Tänk om han avgör.
Då kan The Melkman bli föremål för allmän flaggdag i Boston.
* * *
Imorrn är det en Morning skate på Garden som under inga som helst omständigheter går att missa.
För gissa vad som händer:
Kung Lundqvist gör äntligen sin förta träning – eller skate då – med hela laget.
Vilket media-zoo det kommer bli!
* * *
Hamburglar själv har inte sett så jättemärkvärdig ut i just den här tillställningen.
Coach Cameron får hälla ett tjockt lager grillkrydda över honom i pausen.
Det gjorde vi alltid i Borlänge när det var dålig stuns i burgarna…
* * *
Jaså, Maple Leafs ligger under.
Man häpnar.
* * *
20 minuter till playoff, Ottawa – eller besvikelse big time.

Ah, hela Senators fräser som en 150-grammare på stekhällen på Maximgrillen i Borlänge.
De håller ett sjudundrande tempo och anfaller tidvis med ett självförtroende man bara kan ha när man vunnit nästa allting under en hel månad.
Och till slut spräcker Zibanejad Niemis nolla. Visserligen med ett knä, men ändå.
Boston kommer halka ner i källaren ikväll.
* * *
Men nog är det konstigt att San Jose inte kan frammana mer desperation en sån här kväll.
De ligger minst sagt taskigt till de också, men påminner mer om rökta böcklingar än hajar i den här perren.
* * *
När jag ringde Zibanejad efter en seger förra veckan stod han och – diskade.
Hoppas han hittar ett roligare sätt att fira ikväll om det här står sig…
* * *
Håller med dig, Kometen.
Riktigt gubbtjurigt av Lindy att inte matcha Enroth när Sabres besöker Big D.
Hade varit kul att se – och prata med Jhonas om efteråt.
* * *
Devils verkar inte riktigt orka jävlas med rivalerna som gjorde allting så hemskt för tre somrar sedan.
Men nu har Scott Gomez i alla fall reducerat, så vem vet.
* * *
Sant, Anders B.
Jag tänkte också på att det är lite Moose-feeling över Hamburglar-storyn.
Undrar om han är lika förträfflig person som Hedbä också.
* * *
Apropå Devils surras det idag om att Kovaltjuk vill göra comeback i NHL igen.
Det kan, med anledning av att han officiellt gick i pension inför förra säsongen, i så fall ske först säsongen 2016-2017 – och det krävs att alla 30 lag ger sitt godkännande.
Jag vet ett som har mycket god skäl att inte göra det…
* * *
Jag har inte beställt min burgare ännu, 19.30 är väl tidigt för min smak, men nu börjar det fan bli läge snart.

Ikväll är det ingen diskussion om vad jag ska beställa hem från Duke’s borta på tredje avenyn.
Det blir givetvis en juicy burger
Ottawa spelar ju – ännu en gång – årets match hemma mot San Jose och numer, under Andrew Hammond-eran, firar Sens Nation allt stort med hamburgare.
Går det riktigt bra slänger de till och med in Big Macs och Quarter Pounders på isen.
Ni kan storyn, va?
Hammond – den 27-årige tredjemålisen som till allmän oro fick ta över i Senators-kassen när både Craig Anderson och Robin Lehner gick sönder och sedan lett laget i en rent sanslös renässans a’ 13-0-1 – kallas sedan länge Hamburglar efter en nordamerikansk McDonald’s-karaktär av samma sort som Ronald McDonald.
Detta snappade fansen i Canadien Tire Center såklart snabbt upp och efter en magnifik insats för halvannan vecka sedan slängde någon in en cheeseburger mot målgården just om slutsignalen ljöd.
Sedan har det fenomenet bara eskalerat och nu haglar burgarna som råttor i Florida back in the day.
Just i kväll finns det rekordpotential.
Om Sens – som för inte alls länge sedan hade fjorton poäng upp till strecket – vinner eller tar poäng mot Sharks häver de sig upp på sista wild card-platsen och petar helt sensationell bort Bruins från playoff.
Så yeah, burgare hitåt.
* * *
Inga fler drömmar om NHL-pungar den gångna natten, thank god.
Jag drömde att jag var med i filmen ”Killing Them SSoftly” istället och det var weird så det räckte, men ändå på mindre sinnessjuk nivå.
* * *
Bruins-fansen i kommenatorsspåret får inte missförstå och tro att jag sitter och gottar mig åt deras olycka medan jag smaskar på Duke’s Classic Cowboy Burger.
Jag har inget emot Boston-björnar – det är bara Sens-sagan som är så oemotståndligt häpnadsväckande.
Bruins öde är häpnadsväckande det också, men på ett mer deprimerande sätt.
Hur har det här kunnat hända?
Tittar man på laguppställningen är det bara…gåtfullt.
Men Rasken har uppenbarligen en mellansäsong, Chara börjar bli gammal på riktigt och – allvarligast av allt – coach Julien klara inte av att motivera gossarna fastän läget är så här prekärt.
– Men de kommer fixa det här, ser jag talking heads på NHL Network envisas med att påstå under eftermiddagen.
Det vetefan, faktiskt.
* * *
Kan meddela att Herr Biff nu äntligen hunnit ner till sina ryska barberare i East Village och är nyklippt och ansad i skägget.
Playoff närmar sig ju.
* * *
Kings har som bekant också sina bekymmer och måste slå Devils ute i The Rock ikväll.
Det kan nog bli en nog så besvärlig uppgift; Devils – som kan spela helt avslappnat – vill garanterat inget hellre än fucka upp saker och ting för den stygga finalrivalen från 2012.
GM Lombardi har dock varit lite smart och hämtat tillbaka Mike Richards från AHL.
Det borde kunna ge viss effekt, Richards måste ju vara helt besinningslöst angelägen om att få visa att han är en bona fide NHL:er och inget annat.
Och alldeles oavsett tror jag att regerande mästarna förr eller senare fixar den här biffen.
Det är med ryggen mot väggen de blir the Hollywood beast.
* * *
Ja, fram med dressingen nu då.
Det är hamburger night i NHL.

NY RANGERS – ANAHEIM 7-2 (Slut)
* * *
Det här blev The Quickie Weekend i Rangers-land.
Först gjorde han sitt konståkningsmove i Raleigh igår, sen följde han upp med den här köksvägen-fräckisen i the big genrep.
Och efteråt står den högljudde smålänningen förstås som en annan Zlatan mitt på omklädningsrumsgolvet och gormar ”who’s your daddy” till media.
Nä.
Inte riktigt.
Jesper är sitt vanliga stillsamma jag.
Men det är roligt att se hur mycket han tar för sig där ute på isen.
Där börjar det i alla fall bli liiiiite Zlatan.
* * *
– Var det inte, frågar Pär Mårts på väg till mediahissen, du som sa att det inte görs så mycket mål nuförtiden?
Touche.
* * *
Vad roligt att se att Markan fick ett W i protokollet med Canucks ikväll.
Det har han förtjänat efter all slit.
* * *
Fast egentligen var det här ingen 7-2-match – och ingen går ju och inbillar sig att de siffrorna egentligen speglar styrkeförhållandena de här lagen emellan.
Det bara blev så just ikväll, främst som Badtofflan säger för att Talbot hade en betydligt mer lyckad kväll än Ducks båda målisar.
* * *
Hagge är övertygad om att jag ska ute och rulla hatt på byn i kväll.
Nej, svarar jag helt uppriktigt, jag bara jobbar nuförtiden.
– Vad du ljuger, fnyser Södertälje-tarzan då.
Att missförstånden om min livshållning – numer rent lutersk – har kunnat växa sig så stora.
* * *
– Feels like a copule of pianos off my back, säger Derek Stepan om att han klippte av sin 14 matcher långa måltorka.
Bra citat.
* * *
Det verkar som att ingen har problem med pungen efteråt och det är ju bra.
Då behöver jag inte ha Ros febrande om det i luren imorrn.
* * *
Nu ska jag gå hem – och jag menar verkligen hem, vad Södertäljes representanter i Meat Packing District än tror.
Lite soffsittning med Åshöjden från Ottawa imorrn då, är ni med på den?

7-2.
Det hade man ju int riktigt räknat med.
Men så blev det.

NY RANGERS – ANAHEIM 5-2 (Period 2)
* * *
Rangers har flytet ikväll.
I den här perioden känns det som att ankorna är på väg att ta över, de etablerar tidvis ett grymt tryck nere hos Talbot.
Men det är hemmalaget som gör målen.
Så har det en tendens att bli i den här sporten.
* * *
På samma sätt som New York-folket här häpnar över Ducks storlek är de influgna kaliforniska reportrarna tagna av Rangers speed.
– Fan vad snabba de är, var det just en som sa.
Japp, där är – på motsvarande sätt – arketypen för ett illerkvickt östlag.
Och det är de två filosofierna som borde mätas i den stora uppgörelsen, no?
* * *
Som Niklas Holmgren skulle sagt om JT Millers skott:
Tjong i medaljongen!
Ojvoj.
* * *
Ducks är fortfarande Ducks och gör bra tredjeperioder.
Så jag skulle inte svära på att detta är avgjort.
Får Perry lite feeling igen och gör ett tidigt mål kan sista akten bli en svängig vals.
* * *
Keith Yandle får, med tre assist so far, sitt genombrott som Blåskjorta ikväll.
Och det kanske inte är så konstigt att det är just i den här tillställningen han hittar sitt groove.
Han har viss vana av att spela mot Ducks.
* * *
Beauchemin bjuder bestämt på lite gamla Toronto-takter när han spelar fram Stepan vid 5-2-målet.
Lille Fridolf kan inte vara helt belåten, han skulle ju vara omskolad vid det här laget…
* * *
Now, Ekenvi Kesker, vi brukar hålla det här kommentatorsspåret rent från invektiv som ”äckel”, så det kommer du bara undan med så här i entrén.
Fortsättningsvis blir synpunkterna starka men rumsrena, inte sant?
* * *
Oliver Ekman-Larsson alltså 20-målsvallen – och passerar EK65 i backarnas målliga.
Kan herrarna på pressläktarraden ovanför mig – Mårts och Grönborg och Poppe – få hem honom till Prag, då är i alla fall medalj säkrad.
* * *
Gris-Olle försöker nu kvacka när Anaheim har pucken.
Han låter inte klok.
Och det är han ju inte heller.
* * *
Erik J, var det inte du som hade sånt spel på Beauhemin när han lirade med Leafs.
Tur, i så fall, du inte håller på Ducks och såg fadäsen här…
* * *
Så det lossnar för Stepan.
Men Rick Nash har fortfarande fukt i krutlådan.
Vill han nå 40 är det hög tid att börja skjuta skarpt igen.
* * *
Nu:
Mer lakrits.