NY RANGERS – ARIZONA 1-3 (Period 1)
* * *
Titta, Rangers lyckas ligga under mot Coyotes.
Med 3-1.
Kära nån.
Och den ende som fått sin mojo working ikväll är Mike Smith.
Ja, DEN Mike Smith.
Han som varit ett stort svart hål i två säsonger.
Under de minuter Rangers lyckas hålla sig på isen och faktiskt anfaller är han plötsligt en Arizona-öknens Tretjak igen.
Men har faktiskt alltid trivts fint på Broadway.
Jag minns en match han en gång gjorde med Dallas som något av det mest förbluffande som ägt rum på den här isen.
* * *
Den här journeymannen Arcobello har, sedan han kom till sin fjärde klubb för säsongen, blivit rena skyttekungen och inleder med en fullträff här också,
Men Talbot verkar stå och fundera på hur Toronto lyckades bli av med Clarkson-kontraktet.
Han ska ju ta den.
* * *
Hayes små dribblingar vid 1-1-målet…a thing of beauty man inte ser särskilt ofta.
* * *
Columbus ligger redan under mot Montreal.
Men vänta bara, när Clarkson kommer blir det andra bullar…
* * *
Henrik Samuelsson?
Han har inte gjort något särskilt intryck ännu – och det är rätt svårt att göra det när kedjan helt tydligt är beordrad att bara chippa ner pucken så fort rödlinjen är passerad.
* * *
Tie Domi är på Garden och blir bejublad.
Det brukade han inte bli när han hade lämnat New York och kom hit med först Winnipeg och sedan – och framförallt – Toronto.
* * *
Mja, Lupus, om Poppe får på käften för Kanes olycka – då tycker jag Blackhawks tar det lite långt…
* * *
Fin kväll för Gagner.
Två mål so far.
Ett hat trick på Garden skulle väl inte sitta dumt i CV:t.
* * *
Så okej, det fanns logik i Clarkson-trejden.
Columbus kontrakt med Horton var oförsäkrat och för lågbudgetklubben i Ohio var det väldigt betungande att betala för att ha en sån spelare på läktaren.
Men jag undrar jag, en frisk Clarkson – med DET kontraktet – kan nog vara en minst lika tung börda som en skadad Horton…
* * *
Margot Robbie, hon som spelade DiCaprios hustru i ”The Wolf of Wall Street”, är också in the house och poserar glatt i Rangers-jersey i jumbotronen.
Tur inte Taggen kommenterar så mycket längre, den informationen hade han gjort något skabröst av.
* * *
Åh, titta där är Martin Erat.
Eller som George McPhee kallar honom:
Han man trejdar bort Filip Forsberg för att få ha i sitt lag.
* * *
Min känsla är att Rangers nog faktiskt vänder det här.
Coyotes är så bräckliga så får Nash bara in en puck kan golvet gå ur direkt.
Men vi får väl se.
Nu ska jag gå omkring i korridorerna här bakom och se lite dum ut ett tag.

Bloggen kommer direkt från DC till Garden och det är ju bra märkligt, men det känns smidigare än att, som till vardags, ta sig hit från östra Manhattan.
Då ska man ut i kylan och krångla och först försöka få tag i en taxi och sen stöka sig genom eftermiddagstrafiken och bli förbannad på att det är sånt jädrans stillastående kaos på 34:e gatan.
Nu kommer jag till Penn Station, kliver av tåget, tar rulltrappan upp – och är här.
Lovely.
* * *
Vad gäller hockeyunderhållningen finns det inga skäl att vänta sig ens en tusendels så mycket att slå sig på knäna över som igår.
Det är ett Arizona, som befinner sig i kontant sönderfall och har sju raka förluster under bältet, som besöker storstan.
Do your math, som dom säger,
Men om Rangers får sin mojo working och gör lite mål, kanske rentav i första perioden, finns det åtminstone en liten chans att det blir lite halabaloo istället för torsdagarnas sedvanliga ärtsoppsstämning.
* * *
Vi är en tio-femton man som sitter böjda i tystnad över våra datorer i pressrummet under eftermiddagen , men plötsligt hojtar Andrew Gross från Bergen Record från sitt skrivbås:
– Jagr till Florida!
Jag tror först han skojar, men det visar sig snabbt vara helt korrekt.
Devils har trejdat nummer 68 till Johan Garpenlöv-land.
Wow, faktiskt.
Att han skulle bli trejdad var i och för sig rätt väntat, han har fått mindre och mindre speltid under den nya ledningen i båset, men jag trodde han skulle hamna hos en riktig contender.
Typ Chicago.
Men han får ju ha det så trevligt i solen istället då.
* * *
Ännu en kväll på Garden, ännu en svensk NHL-debut…
Den här gången är det Henrik Samuelsson – Tuffe Uffes grabb – som gör sin första match, med Coyotes.
Det verkligt speciella med det är förstås att farsan står i båset.
Hos motståndarna.
Sällsam situation – för bägge parter.
Uffe har å andra sidan vanan inne, hans äldste grabb Philip – som också tillhör Coyotes-organisationen numer – var ju här med Pittsburgh förra säsongen.
* * *
Jodå, till skillnad från Devils har Panthers en god chans att nå playoff – i synnerhet nu.
Men contender?
Det vore att ta i.
* * *
Nä, det blev inga Old Ebbitt-jamare igår kväll.
Farbror var för trött – igen – så äventyren fick inskränka sig till ”Wild, med Reese Witherspoon, på on demand-tv.
Rätt tråkig, lyder min kortrecension.
* * *
Vad hände egentligen med Coyotes?
De var ju i konferensfinal, mot Kings, 2012 och nu, detta…elände, bara tre år senare.
Visst, de har tappat såna som Pyatt och Torres och Roszival och Ray Whitney sedan dess, men det är inte precis som att tappa Toews och Kane och Keith.
Ibland är det bara som att det blir så här.
Utan uppenbara skäl.
* * *
Jag hann inte inte hit till morgonvärmningen, men kollegorna träffade Henrik Samuelsson och berättar att han mest ryckte på axlarna som svar på frågor om huruvida han tänker söka ögonkontakt med pappa på isen ikväll.
– Han jobbar för det andra laget. Vi får prata efteråt.
Det låter som saker en riktig Samuelsson säger.
* * *
Old School Lou ger sig inte ute i The Rock – som jag just åkte förbi med tåget och tänkte så storslagna tankar som att ”det är nog den enda NHL-arenan man kan se från ett tågfönster”.
Han säger nu att Jagr-trejden på intet vis ska ses som att Devils gett upp förhoppningarna om att nå playoff.
Nä, förstås…
* * *
Höll på att glömma:
Vi får ju för fan se Oliver Ekman-Larsson spela ishockey också.
Såna kvällar kan aldrig vara helt bortkastade.
* * *
Jag försökte filma lita dagsboksinslag åt Ros Hockeystudion under resan hem, men det dubbelhaksdaller som tydligen uppstår när man försöker filma sig själv med I-phone på ett skakande Acela-tåg ska vi nog bespara världen.
* * *
Rick Nash har fått ordning på sin stela nacke och är tillbaka i Rangers uppställning mot Coyotes.
Då blir Tobias Pettersson glad.
* * *
Det går rykten om knytnävsslagsmål på Blackhawks träning idag.
Alla inblandade förnekar, men det gjorde Fredrik Ljungberg och Olof Mellberg i Japan också.
* * *
En rolig aspekt på dagens blockbuster är ju, som flera påpekat, att Jagr varit i NHL längre än sin nya klubb…
* * *
Dagens scoutrapport:
Pittsburgh, Chicago, Dallas och Calgary har alla två spioner vardera här – och Colorado, Columbus, Nashville, Detroit, Washington och Ottawa en.
Några av dem – särskilt Chicago, Pittsburgh och Detroit – tittar definitivt på Antoine Vermette, trade-racets just nu mes eftertraktade pjäs.
* * *
Hörrdu Prytzen, jag tror inte man jinxar med böner till hockeygudarna.
De vet redan vilka playoff-serier vi vill ha och lite tjat gör absolut ingenting.
* * *
Chris Kuc – han som har Blackhawks-beatet på mäktiga Chicago-Tribune och således ligger på rull över kontinenten hela tiden – har rankat de 30 NHL-arenorna.
Etta – Xcel Energy Center i St. Paul, minsann. Det är nog som MN Johan säger – jag MÅSTE åka dit nu.
Sist – en viss liten lada ute på Long Island…
* * *
Fina bilder från den rörande Foppa-ceremonin i Ö-vik.
Vad finns att tillägga?
Mannen förtjänar allt.
En evig hjälte.
* * *
Undrar om Petrovic också får smaka lite Chicago-knytnävar i BB&T ikväll.
Crosscheckingen var inte så värst ful, nej, men han avslutade – kanske – Patrick Kanes säsong och såna gånger kan man få betala för sina tilltag i alla fall.
* * *
Men…Blue Jackets? Vad gör dom? Dom tar frivilligt över David Clarksons vedervärdiga kontrakt. Och Toronto får Nathan Horton – vars karriär sannolikt är över.
Hela pressläktaren på Garden – dit alla nu hunnit flytta – sitter med öppen mun, emfatiska ”what the fuck” hörs från de mest fromma hörn och någon muttrar om att Rangers under de här omständigheterna kunna borde kunna trejda till och med Tanner Glass.
Morsning korsning alltså.
* * *
Mark Howe och Mark Messier i samspråk precis bakom stolsryggen är
ändå lite coolt.
* * *
– David Clarkson spelar vår typ av hockey, säger GM Kekäläinen i en kommentar till den absurda trejden.
Vad betyder det?
Dålig hockey?
Är det Columbus trademark?
Jag säger det igen:
Morsning korsning.
* * *
Nå, nu ÄR det ändå sista Garden-matchen i februari 2015.
Det har varit en förfärlig månad och jag hoppas att vi nu, ändå, lämnar den med ett underhållande brak.

WASHINGTON – PITTSBURGH 3-4 (Slut)
* * *
Hockeyguden som haver fansen kär, se till mig som liten (well…) är.
Vart jag mig i Verizon vänder, står min lycka i dina händer.
Lyckan kommer, lyckan går – men ge oss för allt i världen en slutspelsserie mellan Washington Capitals och Pittsburgh Penguins.
Den skulle bli episk.
Historisk.
Makalös.
Amen.
* * *
Ja, vad sa vi om Ovies PP-klassiker?
Det blev precis som vanligt.
Alla visste att han skulle stå precis där och avlossa just det där monsterskottet – men det gick inte att förhindra i alla fall.
Mästerligt.
Men närmare kom Caps aldrig och jag vet inte om de förtjänade det heller.
För många slarvade för mycket – matchen igenom.
* * *
– Har du, frågar Bengan Hörnqvist som en annan Hjalmarsson, en snus?
Visst har jag det, svarar jag och räcker över en färsk dosa Ljunglöfs Ettan.
– Nä….löst. Det går inte.
Ha!
Här gick man och trodde att det var lite rock ’n’ roll i Sollentuna-bor.
* * *
Kusnetzovs byte när Kunitz gjorde 4-2 skulle kunna visas som skräckfilm på valfritt hockeygymnasium.
Först tappar han pucken till Malkin i mittzonen – och några sekunder senare står han bara och är Frankenstein vid kassen när Kunitz trycker in pucken.
Aloha.
* * *
Bengan erkänner:
Han var med och härjade lite under saloon-slagsmålet i Penguins bås.
– Jo, he he. Han ville kanske inte komma in till oss, men han gjorde inget för att undvika det heller och då blev det som det blev. Men jag tycker det är kul, det ska vara lite temperament.
Precis.
* * *
Det var inte bara på isen känslorna svallade.
En lokal Gris Olle-Variant hade en salivsprutande uppgörelse med några tillresta pingviner precis nedanför pressläktaren.
Ölmuggar for genom luften, barnförbjudna svordomar haglade och om inte säkerhetsvakterna pallrat sig dit hade det blivit en repris på det vi såg i Penguins-båset.
* * *
Nu är frågan:
Hinns det med en liten jamare på Ebbit kanske?
Ja, omöjligt är det inte.
Skulle sitta fint efter den här urladdningen.
Men imorrn åker vi igen.
Rangers mot Coyotes på Garden.
Väl mött då, mina vänner.

Slut, Pens vinner stormatchen med 4-3.
Mer sen.

WASHINGTON – PITTSBURGH 1-3 (Period 2)
* * *
Vilken show.
Det går inte att släppa isen med blicken en endaste sekund, inte luta sig tillbaka ett ögonblick, inte andas ut ens när det är speluppehåll.
Det smäller ju precis hela tiden – även efter avblåsningarna.
Idén att åka hit var verkligen inte dum…
* * *
Nu är det Caps som tar utvisningar som pojkarna i ”Trainspotting” tar droger.
Det är, när Pens står för motståndet, ungefär lika rekommendabelt som att hångla med giftormar, åka på badsemester i Nordkorea och gå in på Bada-Bing och ge Paulie Walnuts fuck-fingret.
* * *
Flowers plock när Ward kommer fri i numerära underläget här på slutet – katschonk.
Den är lika tv-mässig som en solnedgång i Grand Canyon.
* * *
Ojvoj, The Two-Headed Monster vrider på halsen några gånger och sprutar eld över Washington.
Först åker Malkin slalom genom Caps-zonen – ungefär som när han vickade bort Strålle & co i slutspelet i våras – och i momentet senare landar pucken ute hos Crosby och han skickar in den bakom Holtby med karaktäristiskt kirurgisk stringens.
* * *
Det gossarna på den här isen utsätter varann för kan inte kallas tacklingar.
Det handlar mer om…överfall.
Eller Ultimate Fightning-varianter.
Hoppas materialarna har många ispåsar på lager.
* * *
Bill Guerin står och nästan frustar lite i korridoren bakom kommentatorshytterna i pausen.
Det är som att han vill ner på isen och ta för sig.
Och det kan man ju förstå.
* * *
Ja, zebrorna Sutherland och St Pierre är lite väl trigger-happy med sina pipor,
Blev det inte mer än några tvår för det som såg ut som midsommar i Rättvik på 70-talet i första perioden ska de inte behöva ta så här jävla mycket när det spelas hockey.
* * *
Pens har gett sig djävulen på att Ovie inte ska få göra några mål på den där eviga PP-varianten när han står i vänstra tekningscirkeln och väntar på passning från Nicky B.
Men vi vet ju hur det är med den.
Alla är införstådda med vad som ska hända och emellanåt går det inte att göra något åt ändå.
* * *
Nu skulle man nästan behöva en drink, men vi får nöja oss med mer av det som vanligt förträffliga Verizon-kaffet.

WASHINGTON – PTTSBURGH 1-2 (Period 1)
* * *
Som Svennis skulle sagt:
Javesst!
Det här är dynamit.
Tonen sätts redan när Kunitz i första minuten plötsligt står fri framför Caps-kassen och blir rånad av en Holtby som Lucky Luke-klipper med plocken.
Sedan gör Bengan ett rasande snyggt mål.
Därefter utbryter rena saloon-slagsmålet – i Penguins bås.
Caps bränner vidare tre powerplay – och Sutter kan till och med kontra in ett shorthanded.
Och så får John Carlson, precis i slutet, in en reducering.
Vid inget tillfälle hinner vi som tittar luta oss tillbaka och ens andas, så sprakande frenetiskt känns det som pågår.
Vad sa Trotz förra veckan?
– Det är många alfahannar på isen.
Sannerligen.
* * *
Det är en härlig dragare Bengan stoppar in nätmaskorna.
Ser ut som ett gin & tonic-mål, jag håller med – men det är Malkin som står för det galanta förarbetet.
Då handlar det om vodka och tranbärsjuice.
* * *
Penguins inleder verkligen i ursinnigt attack-mode och har ju nästan allt första åtta-nio, men efter kalabaliken i Pens-båset får även hemmalaget igång adrenalinpumpen och börjar spela slutspelshockey.
* * *
Tom Wilson gjorde en Sean Avery och var på Malkin och hackade redan under värmningen, rapporteras det.
Så det var ju inte så konstigt att det brakade snabbt.
* * *
– What the fuck, ser man väldigt tydligt att Crosby säger när han, som tredje pingvin på raken, blir utvisad.
Lite hårt känns det onekligen.
Men gästerna håller Caps stången i tre raka powerplay – och dessutom får in ett shorthanded i slutet – kan visa sig mycket nyttigt.
* * *
Alltså, synen när linjedomare och Caps-spelare och what not kravlar sig upp ur pingvinbåset just som krutröken lagt sig är ju faktiskt helt underbar.
Och ingen får mer än en tvåa.
I SHL känns det som att en sån incident slutat i domstol.
* * *
Så snygga passningar som vid 2-0-målet slog Matt Niskanen aldrig till några pingviner när han själv tillhörde laget.
Herregud…
* * *
Tråkiga nyheter från Gävle
Keb Eriksson, legendarisk hockeypenna på Gefle Dagblad, har gått borta.
So long, champ.
Jag tittar på Bäckis – en av Brynäs största genom alla tider – för din skull ikväll.
* * *
Var du verkligen här för 2002 år sedan, Erik Norin?
He he, då kan du inte ha varit så gammal…
* * *
Det är inget riktigt tryck här inne, tänker jag.
Sen kommer jag på att jag fortfarande har hörlurar i öronen.
Morsning korsning disträ.
* * *
Well, de har i alla fall hunnit få in Daniel Winnik som scratch i officiella laguppställningen.
* * *
Utan hörlurar kan jag konstatera att Washington förstått precis vad det är för sorts match som spelas.
Det dånar och rockar som under de hetaste playoff-kvällarna här inne.
* * *
Ingen politik här, Skånske Jan.
Det får du ta i andra bloggar.
* * *
Gott om Pens-fans är det här också.
Jublet vid de två bortamålen är mäktigt
* * *
De har installerat väldans platt-tv-skärmar rakt framför nosen på oss i Verizon-boxen
Diskret applåd från mitt hörn.
* * *
Att jämföra det här med matchen igår….det är två olika universum.
* * *
Vilken skräll, Hällegerd gör plötsligt helt oannonserad comeback i spåret.
Var har du varit?
* * *
Ett ord har, som ni kanske noterat, fallit bort i rubriken.
Det är ingen tillfällighet.
Vi ser ingen potentiell klassiker.
Vi ser en klassiker – punkt.

Det spelas sammanlagt 1230 matcher under NHL:s grundserie.
En förkrossande majoritet av dem – låt oss säga tusen – är ordinära. Alldagliga. Två och ett halvt plus.
Sedan har vi ungefär hundra så genomuselt stentrista som den på Madison Square Garden igår – och runt hundra som höjer sig högt över genomsnittet, med högt och odiskutabelt underhållningsvärde.
Återstår gör 30 klassiker.
30 grundseriematcher som håller regelrätt playoff-klass.
30 holmgångar så skälvande intensiva, så frustande fysiska, så passionerade och händelserika och dramatiska att vi aldrig glömmer dem.
Och make no mistake:
Uppgörelsen här i nationens huvudstad ikväll, mellan Washington Capitals och Pittsburgh Penguins, har alla förutsättningar att bli just en sådan match.
En oförglömlig greatest hit.
En av årets 30 höjdpunkter.
Det hade man inte riktigt föreställt sig före säsongen.
Caps och Pens hatade varann med hettan hos zombisarna i ”World War Z” för sex-sju år sedan, visst, men känslorna har ju svalnat avsevärt under 10-talet.
Plötsligt kokar dock det onda blodet i relationen mellan klubbarna igen.
Vi vet inte riktigt varför – kanske är det för att båda lagen är bra samtidigt igen, kanske har Ovetjkin och Crosby blivit påminda om att världen fortfarande vill ha svar på frågan om vem av dem som egentligen är NHL:s största stjärna , kanske handlar det om att mångåriga pingvinerna Matt Niskanen och Brooks Orpik bytt sida – men nåt har definitivt hänt.
Det senaste matchen, i Consol Energy förra veckan, var som ett bättre Sopranos-avsnitt.
Jag satt helt förhäxad i korresoffan och bara gapade.
Nu blir det rimligen ännu roligare, för…
1. Det är som sagt bara en dryg vecka sedan senaste mötet och allt som hände då – inklusive megagurglen i sista perioden – är fortfarande färska minnen för alla inblandade.
2. De slåss, rakt och direkt, om tredjeplatsen i Metropolitan-divisionen.
3. Capitals har vunnit samtliga tre tidigare möten under säsongen och kan fullborda en season-sweep. Det är de såklart oerhört angelägna om att få utsätta sin lede fi för – och Pens är minst lika angelägna om att undvika den förödmjukelsen.
Oh yeah – jag är så pepp(r)ad som en biff bara kan bli.
* * *
Ovoj, här sätter man sig i allsköns ro och smådåsar på tåget ner genom Jersey-spenaten och Pennsylvania och Maryland – och när man kliver av på vackra Union Station har trejdlavinen gått.
Igen.
Just Penguins får Daniel Winnik från Toronto i utbyte mot Zach Sill och några draftval, Andrej Sekera – en omhuldad back många var intresserade av – hamnar hos Kings och Hurricanes får ett förstaval och samma Hurricanes skickar samtidigt Jiri Tlusty till Winnipeg för ytterligare draftval.
Spontant tycker jag att det, i alla fall på kort sikt, känns väldigt bra för mästarna.
Priset är dyrt men de får den armering av D-uppsättningen som är nödvändig i Voynovs frånvaro.
* * *
– Idag jävlar…
Mitt förhandssnack med Bäckis inför den här matchen inskränker sig till den enda meningen.
Jag har inte fått ur honom något mer än just det.
– Idag jävlar…
Men de orden säger å andra sidan allt man behöver veta.
Det här är, låter han förstå, ingen dussinmatch.
* * *
Förra gången jag tog Acela-tåget ner för Verizon Center-match satt Cameron Diaz på sätet tvärs över gången.
Idag är det bara sura gubbar i grå kostymer i hela vagnen.
Klar besvikelse.
* * *
Bengan Hörnqvist skruvade upp temperaturen redan på telefon efter Pens seger mot Panthers i söndags,.
– Det är klart du måste åka till Washington. Det kommer bli en jäkla match. De kan svepa oss och vi tänker inte tillåta att det händer, sa han med ett järnmalm i stämbanden jag aldrig hört förr.
Det va då jag bokade den här resan.
* * *
Rättstavningsprogrammet vill plötsligt ändra Orpik till – Skorpig.
Ja, inte för att jag egentligen vet vad det är, men visst – det har alltid varit nåt skorpigt över honom.
* * *
Jaha, från Chicago rapporterats att Sugar Kane tvingats operera en fraktur i axeln och blir borta i tolv veckor.
Det innebär slutet av maj det – och en av ligans allra största attraktioner kan således spela först i en eventuell konferensfinal.
Vilket piss.
* * *
Samma rättstavningsprogram vill ändra Tlusty till – lustig.
Det va ju…just det; lustigt!
* * *
Jag som hade sett fram emot Zach Sill ikväll.
Närå, skoja bara.
Däremot är det synd att Winnik – väl? – inte hinner hit för att debutera med sitt nya lag.
Det hade skänkt ännu mer edge åt allting.
* * *
Men kanske går Hawks nu, som det plötsligt spekuleras vilt om på twitter, efter Jagr med allt vad de har.
Det vore väldigt häftigt.
* * *
Signaturen ”mrolpe” får en liten guldstjärna redan innan vi inlett kvällens övningar.
Jag finner det mycket underhållande att man bli så glad över svenska skidframgångar i Falun att man går in i kommentatorsspåret i en NHL-blogg och bara utbrister:
”Johan Olsson!”.
* * *
I Washington Post är Bäckis lite mer utförlig när han får frågor om vad det är som fått honom och radarpartnern Ovetjkin att gå i spinn den här säsongen.
– Jag tror det är hunger. Vi hungrar efter att få vinna Stanley Cup. Det är vad det handlar om för oss nu. Det är det som återstår. Ja, vi vi är hungriga, säger han.
Det låter ju lovande.
Hunger är en av de mest närande egenskaper som finns , för unga rockband såväl som för Wall Street-rookies – och hockeyspelare.
* * *
Åh, kul nyhet:
Arizona har kallat upp Henrik Samuelsson och av allt att döma får han göra debut på Garden i morrn – med pappa Uffe i motståndarbåset.
Plötsligt känns det betydligt roligare att åka tillbaka till New York och se den matchen.
* * *
Skulle det vara så att ni någon gång befinner i centrala Washington och vill äta en god lunch ber jag härmed att få rekommendera köttfärslimpan på jättelika schabraket Hamilton, vägg i vägg med omskrivna (ja, i den här bloggen i alla fall…) Old Ebbitt Grill.
Sanslöst god, faktiskt.
* * *
Min buddy Niklas Eriksson – Movägens Tichonov, som han kallas i en trängre krets – är fan mer omskriven än Carola den här vintern.
Först skulle han ta över i Leksand, sedan i Brynäs – och nu avslöjar grymme Abris att han kan vara på gång till Djurgården nästa säsong.
Då kommer jag, kan jag härmed avslöja, att utveckla mycket starka sympatier för järnkaminerna…
* * *
Vaktmästarna släpper inte ut några hundar på isen timmarna innan matchvärmningen idag.
Synd.
Jag trodde det var en hemlig liten tradition här.
* * *
Dagens scout-rapport:
Chicago, Colorado, Dallas, LA och Toronto har ögon i Verizon.
Lågt antal klubbar, jämfört med de femton på Garden igår – men det är intressanta namn.
* * *
Burracuda är, rapporterar Washington Post, tillbaka ”in the penthouse”.
Det betyder inte att han flyttat in i porrigaste rummet hemma hos sina värdar Wilson och Latta.
Det betyder att han lirar med Bäckis och Ovie igen.
Så trevligt.
Jag får en stark känsla av att han kommer hänga en kasse, troligen redan i förstaperren.
* * *
Vi skulle ha spelat in ny podcast idag, men Youngblood är en busy man och hann inte.
Nytt avsnitt ser nu ut att komma ut först på fredag kväll.
Skyll inte på mig, jag satt beredd på hotellet i eftermiddags, med löjlig liten mikrofon påslagen och allt.
* * *
Det låter som att Christian Erhoff kan göra comeback för Penguins i afton också.
I så fall får de spela med ordinarie backuppställning för första gången på…ja, ett jävla tag.
* * *
De hade helt lugubert placerat mig på en helt ny del av pressläktaren idag, på den ”fina” sektionen närmast pentryt, men sånt stör en vanemänniska som gamle Biffen så jag har smugit bort till mitt vanliga Verizon-hörn och ockuperat en stol ingen särskild enligt schemat ska ha.
Vi får se om jag kan sitta kvar eller tvingas byta perspektiv…då kan det en bedrövlig liveblogg.
* * *
Taddsson och Brandh, är ni med ikväll?
Vore perfekt om ni ledde valsen i kommentatorsspåret.
* * *
Senast jag satt här, precis efter Lucia, såg Bäckis till att fullborda ett hat trick.
Jag vill bara ha det fört till protokollet.
* * *
– Fuck me, var det just en scout som fräste när han passerade bakom bloggens rygg.
Han måste vara från Chicago, så pratar dom ju där – och nu finns det verkligen fog för den sortens kraftuttryck.
* * *
Okej, vad sa vi nu?
1230 matcher – och den här potential att bli en av de 30 vi minns.
Let’s go.

NEW YORK RANGERS – CALGARY 1-0 (Slut)
* * *
Just som bloggen ska kliva fram och ställa några frågor om NHL-debuten tränger sig själve stealth-flygaren – GM Sather – förbi och tar Oscar i hand.
En handshake med chefen himself.
Inte dumt.
Men nu får den lycklige rookien snällt sätta sig i bilen och köra tillbaka till Hartford.
Rangers kan av lönetaksmatematiska skäl inte ha kvar honom här uppe, så back to AHL it is.
Lite flisigt.
Men han har ett minne för livet tillbaka upp längs I-95.
* * *
Jävligt bedrövligt om Sugar Kane är allvarligt skadad och tyvärr låter det så på rapporterna; han häll sig om axeln som man håller sig där när det är tjall på nyckelbenet.
Då berövas vi en av ligans verkliga attraktioner.
Enda ljusglimten:
Bäckis kan få fritt fram i poängligan…
* * *
Hagge säger att han är glad för Oscars skull, att den unge landsmannen förtjänade chansen och att han fått just ett minne för livet.
Men han konstaterar också att Lindberg förmodligen är den ende som kommer att komma ihåg den här matchen.
– Det är nog den tråkigaste match jag spelat sedan jag kom till ligan, säger Södertälje-geparden.
Skönt att höra, då var det inte bara jag som satt på läktaren och inbillade mig att det var rätt kväll att bli Håkan Serners Rönn.
* * *
Mattias från norsk avis står och pratar med Zuke efteråt och jag kan förstås inte låta bli att gå förbi och fråga om de talar om skidåkning.
Jag får mutter och mörka blickar till svar.
Underbart.
* * *
Nä, nu ska jag gå hem och se Kings mot Wings och sen sova några timmar och gå upp och åka till Washington.
Vi hörs från Verizon Center.
Blir en grym holmgång mellan Caps och Pens.

Slut, Rangers vinner snarkmatchen med 1-0.
Mer sen.

NY RANGERS – CALGARY 0-0 (Period 2)
* * *
Har ni sett Bo Widerbergs klassiska ”Mannen på taket”?
I så fall minns ni Håkan Serners makalösa gestaltning av den ständigt trötte och lakoniske Rönn.
Well, när jag ser såna här matcher känner jag mig lika likgiltig inför sporten ishockey som han gjorde inför brottsbekämpningen i 70-talets Stockholm.
Jag känner att jag har samma tomma blick, rör mig lika sävligt -­ och jag svarar bara ”jo” vad folk än frågar mig.
Det är verkligen säsongens snoozer som pågår på Garden.
Det.
Händer.
Ingenting.
* * *
Bra där, Kothbauer.
Jag tyckte dock att trumpetmannen här ikväll mest påminda om punkrockare Trindeman Lindeman!
* * *
Det hade jag missat – Blues och Maple Leafs har till och med sina general managers på plats, Armstrong och Nonis.
En riktigt saft trejdstek kokar i grytan…
* * *
Jo.
* * *
Efter några goa år i Florida – först på västkusten och sedan nere i Fort Lauderdale – får Sean Bergenheim alltså flytta till MN Johans bistra hemtrakter.
Men det blir nog bra, den vänlige finländaren – som förresten pratar flytande svenska, ifall MN Johan vill diskutera nåt – kommer till ett hockeylag på uppgång.
* * *
Kanadas ex-ambassadör i Iran, Ken Taylor – han som porträtteras i ”Argo” – är här och får sig en rungande standing ovation som tack för att han räddade livet på de amerikanska diplomaterna i 80-talets gryning.
* * *
Det finns flera svenska brödrapar som mötts i NHL tidigare.
Patrik och Peter Sundström, till exempel. Henrik och Joel Lundqvist. Niklas och Staffan Kronwall. Och nämnda Jörgen och Kenny Jönsson.
* * *
Ska jag hämta mer kaffe nu?
Jo.