NY RANGERS – CALGARY 0-0 (Period 1)
* * *
Mja, hittills är det här inte mycket till Oscar Night.
Inte för att debutant Lindberg på något sätt gjort bort sig, han hänger med bra fast han spelar med killar – Hagge, främst – som åker skridskor lika snabbt som namnen Charles flög flygplan.
Men matchen i sig har inte riktigt den glamorösa elegans och glittriga magi man förväntar sig av en Oscar-gala.
Det känns snarare som att hela tillställning har norsk valla under laggarna och halkar svårt i motluten.
Usch.
Men det är ju två perioder kvar och det kan rimligen bara bli roligare.
* * *
Karri Rämös räddning när Miller bara ska plaska in pucken i öppen bur – den kommer ingå när ”Årets räddningar” ska sammanfattas på NHL Network framåt sommaren.
Holy shit, faktiskt.
* * *
Flames är också lätt åderlåtet, då både Mason Raymond och Matt Stajan är hemma i Calgary och blir pappor.
Kul för dem, men NHL-lagen får ta och schemalägga jufsandet i truppen så såna krockar inte uppstår!
* * *
Visste inte att Matt Hunwick kallas Hunny Boo Boo, men det är ju enastående.
Tror ni bloggen tänker lägga det smeknamnet på minnet?
Då tror ni alldeles rätt.
* * *
En Jens Lindemann är här och blåser (!) nationalsångerna i trumpet.
Är han möjligen son till Valfrid Lindeman?
Ah, den förstår ni bara om ni är inne på gamla Hasse & Tage-sketcher och det är ni nog inte.
* * *
Tänk att man kan spela i NHL och ha så obefintligt spelsinne som Tanner Glass.
Man häpnar ju.
* * *
Nu förstår jag inte riktigt, Eric. Carolina har ju varit i två finaler och vunnit en cup och följs av en påfallande lojal skara fans.
Nu har de ju en riktig skitsäsong och jag kan tänka mig att stämningen blir lite gäspig, men i vanliga fall är det finfint att besöka den där arenan.
Expandera mera, säger jag.
Och Vegas forever!
* * *
Mark Messier tränger sig efter halva perioden in på pressläktaren och slår sig ner tre platser bort.
Det är alltid en mäktig syn – och en cool känsla.
* * *
Och Skånske Jan har en poäng med Hartford också, det är en riktigt sunkig håla det.
* * *
Nu ska jag bestämt gå och hämta en pappmugg kaffe.

Äh, vad fan.
Jag hade världens ingång planerad om att Rangers är framme vid februari månads sista hemmamatch och att den symboliserar ett glödande hopp om att den här monstruösa vintern snart faktiskt kan ta slut.
Men det stämmer ju inte.
Dom ska spela spela mot Arizona på torsdag också
Bummer.
Nu vet jag inte hur jag leda er in i den här dansen (ja, jag är fullt medveten om att det sista en krönikör ska göra är att krönikera om svårigheten att komma på ett ämne, men det här är en blogg och jag gör precis hur jag vill, sådeså!)
Vi får nöja oss med att konstatera att det är match mellan New York Rangers och Calgary Flames och det enligt gamla traditioner blir blogg här.
* * *
Hey, kul nyhet:
Oscar Lindberg – som varit rena killern i Hartford sista veckorna – har kallats upp och kan få göra sin NHL-debut i natt.
I så fall blir han elfte svensk att uppträda i Rangers-tröja under mina tio år på Garden.
De övriga?
Henrik Lundqvist.
Michael Nylander.
Christian Bäckman.
Fredrik Shoestring Sjöström.
Tim Erixon
Anders Eriksson.
Markus Näslund.
Carl Hagelin.
Anton Strålman.
Jesper Fast.
* * *
Bestämde mig efter avslutat skift vid datorn igår kväll att unna mig en sen supé och åkte till Wollensky’s Grill på tredje och 49:e – en rejäl biff till midnatt gör alltid susen för, eh, Biffen.
Och vad hittade jag till min stora förvåning där, vid det grymma bordet precis vid entrén, om inte De Fyra Gäng – Marie Lehmann från SVT, Göran Sundberg från TT, Malin Fransson från DN och Janne Bengtsson, tidigare Svenskan.
Det blev mycket trevligt och jag erkänner härmed att styrfarten är aningen låg idag.
* * *
Hela lista på svenskar som lirat för Rangers genom åren ser ut så här:
Ulf Sterner, Juha Widing, Anders Hedberg, Ulf Nilsson, Peter Wallin, Kent-Erik Andersson, Peter Sundström, Jan Erixon, Tomas Sandström, Kjell Samuelsson, Ulf Dahlén, Pär Djoos, Peter Andersson, Mattias Norström, Ulf Samuelsson, Hardy Åström, Johan Holmqvist, Niklas Sundström, Johan Lindbom, Ronnie Sundin, Jan Mertzig, Peter Popovic, Johan Witehall, Kim Johnsson, Bert Robertsson, Andreas Johansson, Henrik Lundqvist, Michael Nylander, Christian Bäckman, Fredrik Shoestring Sjöström, Tim Erixon, Anders Eriksson, Markus Näslund, Carl Hagelin, Anton Strålman, Jesper Fast (ja, jag fick fuska på nätet med vissa namn här – Lindbom och Robertsson hade jag inte ”satt” på rak arm)
Så sammanlaget blir Oscar, om han nu får spela, 38:e bågula blåskjortan.
* * *
Kan berätta redan nu:
I morrn är jag i DC.
Den matchen går inte att missa.
* * *
Calgary Flames var för bara några år sedan ett sånt där lag det kändes som man kunde både ha och missa, det fanns inget som direkt lockade, men mot all förmodan har de under gamla praktröven Bob Hartley blivit ett både kvickt, spelande och – framförallt – stenhårt jobbande lag.
Sedan har de några riktigt kittlande profiler i Johnny Gaudreau, Norris Trophy-kandidaten Mark Giordano, Markus Granlund och – inte minst – Mikael Backlund.
Så det här ska bli lite kul.
* * *
Oscar Lindberg har som sagt varit i sprakande form på slutet – bland annat har han avgjort två matcher i rad här på slutet – och förtjänar verkligen den här chansen, men nu gäller det att ta den också.
Det är hela hemligheten med livet i NHL.
Chansen, när den kommer, måste ovillkorligen utnyttjas, för det finns inga som helst garantier att det kommer en ny.
Så nu jävlar, Lindberg, nu kör vi!
* * *
Efter nästan två fulla säsonger händer det:
Varpu har blivit av med sin plats, alltid bredvid gamle Biffen, på Gardens pressläktare.
Så sorgligt.
Inte för att hon varit här, men ändå – det har ändå känts fint att ha något av min gamla kompis närvarande (och så har det varit rätt gött med lite extra space också…)
* * *
Dan Boyle borde fortfarande ha ett par gäss oplockade med Calgary.
Visserligen vann han – och Martin St Louis – Stanley Cup-finalen med Tampa mot Calgary för elva år sedan, men mitt under serien råkade hans hus i västra Florida brinna upp och då kunde lokalpressen i Calgary inte hålla sig.
Rubriken i Sun dagen efter löd:
Boyle’s house up in Flames.
Storartat, om ni frågar mig…
* * *
Det är visst hallå här om att Rangers vid seger ikväll kan gå upp på förstaplatsen i Metropolitan-divisionen.
Men det bygger på att Islanders samtidigt förlorar mot Coyotes ute på Long Island och hur många tror att det skulle kunna hända?
* * *
Så förargligt, slår det mig plötsligt, att jag brände rubriken ”Oscar night” redan i söndags.
Oscar night är ju nu!
Men det får väl funka med varianten ovan också.
* * *
Hälften av de 30 NHL-lagen har scouter på plats i the woooorld’s most famous för kvällens dans.
Hälften.
Det kommer snart att hända häftiga grejor.
* * *
Ser Johnny Hockey – Gaudreau alltså, han har ju fått det coola smeknamnet – lattja med fotboll vid zamboni-garaget och ja, han ser nästan lika förskrämd ut som under All Star-draften i Columbus förra månaden.
Men deer-caught-in-the-headlights-looken verkar ju vara det nya svarta i NHL.
Han, Quckie, Skapski…trenden är tydlig!
* * *
7000 Las Vegas-bor har under den pågående kampanjen out west signat upp och lovat köpa säsongskort om stan får ett NHL-lag.
Tre tusen till behövs för att Bettman & co ens ska börja fundera på att placera en organisation i Sin City.
Kom igen nu, Vegas.
Gå all in.
Är det någon stad som vet hur det går till är det du…
* * *
Henke var tydligen på is igår och motade till och med lite skott – men hans lagkamrater hade order att bara skjuta efter isen och comebacken är fortfarande långt bort, enligt Vigneault.
Tråkigt.
* * *
Trade deadline, baby.
Den ser man ju alltid fram emot, men jag är särskilt till mig i brallan i år ty för första gången sen jag kom hit är det match på Garden samma kväll – Nashville är i stan – och jag får vara med och se värmningar när de, kanske, kommer ut och hämtar killar som blir trejdade.
Sen får jag sitta här och följa sändning på tv:n i pressloungen hela dan.
En dröm, ju!
* * *
Jovisst, Oscar Lindberg – i nummer 48 – är på isen för värmning.
Det blir debut.
Fan så kul.
* * *
Jag har säkerligen sagt det förr, men upprepar gärna att Calgarys vita ställ hör till mina favoriter i ligan.
* * *
Däremot saknas Rick Nash på värmningen och det var nåt om att det går förkylning i Rangers-lägret.
* * *
Nu åker vi
It’s Oscar night – igen.

Nacken är bättre men inte bra, så jag stannar hemma i soffan och tittar på Oscar-galan ikväll.
Mycket hockey blir det ändå framöver.
Men hey, är ni snälla ska jag hålla igång kommentatorsspåret.
Och by the way:
Vad pysslar Blackhawks med?

Lite häftigt är ju synen på NHL-stats-sida…
* * *
Som ni märkte blev det inte mycket bloggat.
Dels var det rätt osexiga matcher, dels är det inget kul att skriva med sån här nacke.
Men nu har jag ju fått finfina tips av er och ser fram emot att vara kurerad inom kort.

Bäckis roffar åt sig pucken, störtar genom Isles-zonen, rundar kasse och slår en perfekt passning till Matt Niskanen mitt i slottet – och hundradelen senare är det kvitterat.
Därmed går Valbo’s finest upp i ensam ledning i poängligan.
Mäktigt.
* * *
Är det nån som har en bra huskur mot stel nacke?
Tips mottages tacksamt.

Sorry, det blev ingen slutrapport alls igår.
Jag var för grinig när jag efter en halvtimme i den arktiska kylan på perrongen på Penn Station till slut kom hem.
Och idag vaknade jag med nackspärr monumentale, varmed planerad resa till Philly fick ställas in.
Jag kan bara ligga i soffan och göra ingenting.
Men – två fina matcher pågår ju och jag ska försöka hålla en liten matiné-jambalaya kokande här i bloggen.

Devils sätter 4-2 i tom kasse och Adam noteras för kvällens tredje assist.
Nu åker jag hem

NEW JERSEY – VANCOUVER 3-1 (Period 2)
* * *
Canucks är segare än en borlängebiff efter fyra dygn på hultsfredsfestival och håller på att bli alldeles mosade av Jersey Boys.
Visserligen lyckas Kassian få in en reducering, så att det på papperet ser ut som att de fortfarande är med i matchen, men vid min gud.
Ska de ha minsta chans att komma ikapp krävs samma kur som de som – hjälpligt – för nämnda borlängebiff tillbaka till livet såna dagar.
Ett par liter läskeblask, en näve Tylenol, en bassäng apelsinjuice, pizza, ett rör vitaminer, turkisk peppar, mer Tylenol och ett Sopranos-maraton på rygg i tv-soffan.
Blir kanske svårt att hinna med i pausen…
* * *
Det är verkligen kul att se Adam.
Han spelar med en helt annan pondus, en helt annan säkerhet, än under de dystra De Boer-åren.
Två assist so far ikväll – och vi snackar inga dussinpassningar.
Fina mackor ha’re varit.
* * *
Daniel och Henrik får mindre gjort än igår.
Men så spelar de med Kassian också.
Försök själv uträtta stordåd i det sällskapet..
* * *
Nu drar vi, som glada tävlande i ”På Spåret”, i bromsen för plötsligt dundrar The Too Too Train in på perrongen och kör rakt över Vancouver.
Ojvoj, jag hade faktiskt glömt att han fortfarande spelar hockey…
* * *
Bodin klappar glatt med när de kör den ”Klappa händer när du är riktigt glad”-varianten i PA:t.
Det är en gammal Smedjebacken-tradition.
* * *
Man vet Devils-land tömts på spirit när en sådan hängiven pennfäktare som Hällegerd inte hör av sig ens när bloggen korsar floden och åker hit…
* * *
Kul att höra ett ”Eddie, Eddie, Eddie” eka under takbjälkarna när Canucks-keepern hindrar golvet från att helt gå ur matchen.
Norrtälje regerar.
* * *
Slutrapport ska ingen förvänta sig förrän Bjuppe Biff är hemma på Manhattan igen.

New Jersey – Vancouver 1-0 (Period 1)
* * *
De har tolv jäkla poäng upp till ära och redbarhet, men Devils officiella ståndpunkt är att de fortfarande siktar på slutspel.
Yeah right, är det ju lätt att replikera på sånt snömos.
Men faktum är att de, åtminstone ikväll, spelar som att något fortfarande står på spel och hade haft ledningen med ytterligare nån balja om inte Norrtälje-Tarzan gjort några riktigt fina räddningar.
Ja, Canucks är bra sega och trötta efter gårdagens holmgång, no doubt, men det är inte bara det.
Det finns lite jump i hemmalagets spel också.
Oväntat.
Men – relativt… – skoj.
* * *
Stolarna på den här pressläktaren är för all del rätt obekväma, och dessutom hutlöst låga, men jag tycker Bodin överdriver när han – i vredesmod – bestämt sig för att det är en ståplatssektion och helt enkelt står lutad över skirvbänken större delen av perioden.
* * *
Klydderöven, Burrows, spelar alltså inte ikväll.
Träffade Kreiders smockor igår så illa?
* * *
Åhh, stackars förskräckte deer-in-the-headlight-Skapski.
Hans NHL-karriär hinner alltså pågå i 14 sekunder.
Sen har Moulson spräckt nollan.
Det kan bli en sån , att ”göra” en Skapski…
* * *
Inte nog med orgeln.
Det är nån som tagit med sig bastuba och leder sina fellow Devils-fans med umpa umpa-stötar.
Bodin tror inte sina ögon.
Så var det aldrig nån som gjorde när Barken spelade handboll hemma i Smedjebacken.
* * *
Schneider har inte precis haft så mycket att göra att han behöver dricka upp hela The Rock-lagret av sportdryck nu i pausen, men det har hunnit märkas att han är väldigt angelägen om att ge sitt gamla lag en jävligt jobbig kväll.
* * *
Ja, så Bodin inte tror att jag ljuger då.
Bildbevis (levererat av Konsertpianisten himself!)

Hej, jag heter Per Georg och jag är helt dum i huvudet.
På annat sätt kan man inte förklara det som hänt idag.
Till att börja med:
Jag gick ut.
Redan där borde de som bryr sig om mig sett till att jag hamnat under någon form obsveration, för jag kände ju efter hockeyn i går kväll hur fruktansvärt, ondskefullt kallt det är i den här trakten just nu och borde om jag var frisk förstå att den som kan stannar inomhus nu.
Men inte nog med det.
Jag krånglade mig – mitt i fredagseftermiddagens trafikmezz – till det förbannade Penn Station igen.
Sedan satte jag mig på ett tåg, åkte ut till Newark, gick suckarnas gång – en veritabel vindtunnel som på något metafysiskt sätt är skarvad direkt till norra ishavet – från Jerseys Penn till Prudential och har nu slagit mig ner i ett öde pressläktarhörn.
För att se New Jersey Devils spela hockey mot Vancouver Canucks.
Ni hör ju.
Jag behöver vård.
Tills vidare får en stilla liveblogg dock fungera som substitut för den psykofarmaka som måste skrivas ut.
* * *
Det har inte blivit särskilt många besök här ute den här säsongen.
Jag tror faktiskt inte jag varit här sen en Detroit-match i november, när professor Hugosson på passagerarsätet i hyrbilen efteråt läste karta med samma pregnans som Hal Gill åker skridskor.
Men det har inte, om Devils-fansen ursäktar, funnits mycket till anledning åka hit heller.
Emellanåt möter dock även Old School Lous pojkar lag jag – eller tidningen – anser att bloggen måste hålla kolla på, så:
Här är vi nu,
* * *
Jo, jag heter faktiskt Georg i andranamn.
Efter morfar – en en elegant cello-virtuos från Viktor Noréns Kvarnsveden.
Det ni.
* * *
Risken är tyvärr att det blir helgmålsbönstrist i The Rock ikväll.
Devils har ännu en medioker mellansäsong, ett västlag står för motståndet och det är som sagt kallt som i valfiskens buk i den här delen av världen.
Hoppet står till Canucks-fansen.
De var många på Garden igår och vi såg åtskilliga jerseys på tåget hit idag.
* * *
Jag har Buffalo Bill från Smedjebacken vid min sida ikväll också.
Bodin från Hockeysverige alltså,
Han ser inte fullt lika entusiastisk ut som igår och nej, who can blame him?
* * *
Fint att komma tillbaka och höra att The Rock-organisten håller fast vid sina cheesy hissmuzak-trudelutter.
Det hade inte varit Newark annars.
* * *
Halva Norrtälje är här på hockey ikväll också och oh, yes.
Ikväll får de se artisten de kommit hit för.
Eddie Läck står för Canucks.
* * *
Det gick under dagen ett rykte att Adam Larsson opererat käken och skulle missa både den här matchen och alla andra som återstår under säsongen.
Men inte alls.
Han har bara varit hos tandläkarn och fixat en lagning som irriterat honom och spelar definitivt ikväll,
Något mindre dramatiskt…
* * *
Och dra mig både fram- och baklänges:
Vigneault slänger in McKenzie Skapski – ynglingen som gett uttrycket ”deer caught in the headlights” ett ansikte – uppe i Buffalo också.
Det ska bli mycket intressant att höra om. Tobias Pettersson, uppdatera frekvent är du snäll…
* * *
Buffalo-Uffe vägrar tro att organisten är på riktigt.
– Det här måste vara inspelat, dundrar han.
Nej.
Per Tengstrand, kom hit och berätta för honom hur det ligger till!
* * *
Ligan från Stockholms nordöstra periferi är nu inte enda blågula inslaget i hockeyfesterna i The Metropolitan Area de här dagarna.
Som Henke Sedin snabbt påpekade när jag efter matchen igår frågade om han känner till att halva Norrtälje är på plats:
– Det är halva Ö-vik också!
Noga, sånt…
* * *
Det står en tjomme med två tårtspadar i händerna i hissen upp till pressläktaren.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Gillar verkligen nya stats-sajten på nhl.com.
Det var på tiden att den blev fräschare – och mer up to date, med enhanced stats och allt.
Men när Gary Bettman påstår att det inte finns någon ”aptit” för en capgeek-funktion och därför vägrar lanserar en sån pratar han ju skit monumentale.
De är bara rädda för att fansen ska bli för smarta och fatta för mycket av vad som pågår…
* * *
Det är trängre på scout-sektionen i afton.
Buffalo, Winnipeg, Dallas, St Louis, Pittsburgh, Chicago och Philadelphia har alla minst ett par ögon på plats.
Och man kan nog vara väldigt säker på den saken:
Alla vi ser på isen under den uppvärmning som precis är på väg att ta slut kommer inte att finnas kvar hos respektive klubb nästa måndag.
* * *
Som Ted Åström säger i Sällskapsresan:
Hejpå’re.
Nu åker vi.