Istället för slutrapport – en videosnutt, från när Youngblood var med Baloo i Nashville.
Se den som uppladdning inför fredagskvällens övningar i Newark – och inför Tomas Rossis Hockeystudion på lördag, då nästa avsnitt i samma videodagbok dyker upp.

Canucks vinner – på straffar.
Mer kommer sen det.

NY Rangers – Vancouver 2-2 (Period 2)
* * *
Det är fortfarande en rätt såsig match – men kryddad med lite trevligt tingeltangel.
Som när Ronald Kensins och Bo Horvat ställer till med galant två-mot-en-show vid 2-2-kvitteringen.
Så mycket har det inte svängt när någon som heter Bo varit inblandad sedan Bosse Larsson höll i Nygammalt.
* * *
Joe Pesci från Oslo slår till igen!
Precis som i premiären mot St. Louis går Zuccarello upp i en boxningsmatch – den här gången mot glytteröven Burrows.
Ha ha, det är nåt väldigt underbart med såna som är hundra gånger tuffare än vad deras storlek egentligen motiverar.
* * *
Visst, Cammen blir trippad av Zuke precis när Mathias, lite out of the blue, kvitterar första gången.
Men i momentet innan spelar han bort pucken nästan lika lökigt som mot Islanders.
Han får camma till sig i de situationerna, tror jag.
* * *
Det kan bli mer mellan Zuke och glytteröven också, för de sitter i utvisningsbåset och käftar långt efter att spelet kommit igång igen.
* * *
Flamman i Ö-vik skulle jubla, det är människor med Modo-tröjor i the wooorld’s most famous arena i kväll.
Måste tillhöra den famösa Hockeysverige-gruppen.
– Det gör dom, bekräftar Bodinen
I knew it.
* * *
Plötsligt börjar de helt utan förvarning spela Cheap Tricks ”I Want You To Want Me” i PA:t.
Det är en stor musikdag på Garden.
* * *
Det är mitt intryck att årets Vancouver-version är bra på att döda utvisningar.
Har di fått cred för det ven tidigare?
* * *
Det må vara färre svenska stjärnor än planerat på isen, men vi har dem på läktarplats i stället.
Alexander Skarsgård blir inzoomad i jumbon.
Dock, som Buffalo-Uffe konstaterar:
Han verkar mindre road av inzoomningen än Bobby Bacceleri.
* * *
Nope, det går inte att ge Rick Nash frilägen.
Då gör han mål.
Undantagslöst, numer.
* * *
Ojvoj, i detta nu – efter två mål och en assist – är Bäckis på delad förstaplats i poängligan.
Det är rätt…häftigt.
* * *
Nu ska jag höra efter med Bodin vem han tycker är riktigt kass – så jag får veta vem som avgör!

NY Rangers – Vancouver 1-0 (Period 1)
* * *
Det tar sig under andra halvan av perren, främst för att hemmalaget piskar upp lite frenesi i attackerna och gör ett för jävla snyggt mål.
Men nej.
På samma nivåer som under veckans tre stora höjdpunkter befinner vi oss inte.
Första tio skulle jag rentav gissa att familjen Läcks långväga gäster ser som segare än en stilla vardagskväll i downtown Norrtälje.
Det stora hoppet inför fortsättningen består i att det börjar se lite grinigt ut.
* * *
Igår var det Darren Helm.
Ikväll slår Buffalo-Bodinen fast att Dan Girardi är hutlöst överskattad.
Några minuter senare är Rangers-backen med och rullar upp canuckerna vid det granna 1-0-målet.
Det bästa som kan hända en NHL-spelare just nu:
En Hockeysverige-sågning!
* * *
Fleetwod Mac-Marty behövde tydligen bara det där målet på Long Island i måndags för att få det att lossna.
Den stenhårda och illerkvicka passning han slår till Stepan vid målet är ju fem plus.
* * *
Så – Quickies framträdande för Hockeysverige-gruppen, hur gick det?
– Riktigt bra, försäkrar Buffalo Bill.
– Han tar inte kanske inte över några rum.
Nej…
– Men han var helt cool och pratade med alla och ställde glatt upp bilder och så.
I’ll be damned.
Men det är klart, bosätter man sig i New York botas alla tendenser till blyghet rätt snabbt och Jesper har, trevligt nog, fått grönt ljus av Rangers att skaffa bostad nu.
* * *
Jag törs inte blogga vidare utan att nämna att Eric Desjardanis hedras nere i Philly ikväll.
Svenska Fans-Viberg har noterat att jag jobbar utan att vara där, nämligen…
* * *
Det har gått en hel period utan att Derek Dorsett vevat med Tanner Glass.
Var är världen på väg?
* * *
Badtofflan hyllas i jumbon för sin 500:e seger och det är fint att även hans gamla pojkar i Canucks klappar med klubbladen i isen, men, well, det är ju inte så att taket lyfter direkt.
Ärtsoppstorsdag, ni vet hur det är.
* * *
Stjärnkocken Mario Batalli är in the house,
Ingen tillfällighet.
Han råkar också vara första gästen i Henrik Lundqvists tv-show ”The Mask”, som börjar sändas på MSG ikväll och bygger på att den svenske målvaktsstjärnan designar nya masker med celebra kompisar.
I kommande program får vi också möta bland andra John McEnroe och Michael J. Fox.
* * *
Lite om hur man håller tvillingarna i herrans tukt och förmaning vet nog Badtofflan ändå.
De har ju varit heta senaste veckorna, men inte kommit till särskilt frekvens ikväll.
Ännu.
* * *
Vi har Bobby Bacceleri på plats också.
– To the victor belong the spoils, kan ju han gå och säga åt de som vinner.
* * *
Nu ska jag rätta till slipsknuten, det känns som den sitter lite snett.

Rangers har en så kallad optional skate på förmiddagen innan säsongens enda hemmamöte med Vancouver Canucks och blott några få deltar, så när media efteråt släpps in backstage är det tunnsått med hockeykrigare på bänkarna.
Ändå är det, i alla fall i kulturell mening, en av de mest upplyftande stunder jag varit med om i ett omklädningsrum i den här ligan.
För på den stereo som används för kollektivt soundtrack innan och efter matcher pumpar – Fleetwod Mac.
Än sen, kanske vän av hockeyordning grymtar, skulle det vara så märkvärdigt?
Ja.
Det är helt unikt.
I tio år i det har jag inte hört annat vilt skenande Avicii-beats, två tusen i minuten, i NHL-rummen – och i kaoset av klubbor och skridskor och pungskydd och stinkande trunkar har upphöjda superstars suttit och noddat som trimmade duracell-kaniner.
Och plötsligt:
Fleewtood Mac.
Den mjuka, lyhörda, intrikata, emotionellt laddade vuxenrockens stora virtuoser.
Kanske är det Martin St. Louis förtjänst.
Han är en av de få som deltagit i de frivilliga övningarna på Garden-isen – och definitivt den ende med mandat att tafsa på stereon – och när lokalpressen är klara med sina intervjuer tycker jag det ser ut som att han sitter och nynnar med i ”Sara”.
– Said Sara, you’re the poet in my heart, kan jag nästan svära på att den lille artisten sjunger för sig själv.
Därmed har han från och med nu nästan samma status hos mig som hos Ekan Ekeliw.
* * *
Tolv timmar tidigare satt han i korresoffan, med öppen mun, och sussade.
Nu står Uffe ”Buffalo” Bodin i den absurda kölden utanför Gardens press-entré, med hipp sotarmössa på hjässan, och ser glad ut, jetlaggad no more.
– Det ska bli så kul att se några svenskar träna, säger han.
Man kan nästan tro att nämnde Ekeliw – som under sitt besök för två veckor sedan utnämnds till det mest entusiastiska New York sett sedan Meg Ryan i den där deli-scenen i ”När Harry mötte Sally” – är här igen.
Tyvärr blir det inte så mycket med de där svenskarna.
Bork Bork Hagelin – den ende blågula blåskjorta som befinner sig i stridbart skick– hoppar över frivilligträningen, och det gör även tvillingarna Sedin när Canucks har en likadan en timme senare. Och Edler är kvar hemma i Vancouver, skadad.
– Men jag är glad ändå, försäkrar Smedjebackens egen Puck Daddy.
Jag tvivlar ej.
New York, och Garden, har alltid den effekten på hockeymurvlar från konungariket.
* * *
1981 var The Clash här och ägde New York i några veckor.
Den här helgen gör Norrtälje om bedriften.
Ja, den uppländska kommunen nordost om Stockholm alltså.
Den har tagit över Broadway.
Inte nog med att Eddie Läck – uppvuxen i just Norrtälje – kommit hit med Canucks.
Mamma Läck, Mia, är här – och har tagit med sig 25 glada vänner från hemstaden.
25, ja – ni läste rätt.
– Man får ju passa på. Hit är det bara en kort resa, Vancouver är det lite krångligare att ta sig till. Vi har kanonkul. Igår var vi ute på middag med Eddie och alla fick ta bilder med honom. Alla tycker det är fantastiskt, berättar Mia.
Tyvärr får de inte se Eddie ikväll, det är Ryan Miller som står mot Rangers, men de ska ut till Newark i morgon kväll också och då vore det väl tusan om inte konceptet ”Norrtälje on Broadway” liksom fullbordas.
* * *
Jag får erkänna att jag sitter stum och tittar på dem en stund när Hockeysveriges utsända – Buffalo-Bodin och Sibner från ”Upper management” – berättar att de arrangerat så att Jesper Fast under eftermiddagen kommer till hotellet och träffar den 40 man starka charter-grupp de ska guida i amerikat under några dygn.
Inte för att det är några fel på Quickie, tvärtom, han är en av Rangers nya stjärnor och förtjänar sina landsmäns beundran.
Men tanken på att just han – den mest försynta av försynta smålänningar – ska stå i rampljuset och hålla anförande inför en sådan månghövdad skara känns nästan…overklig.
Jag väntar otåligt på att få höra hur det gick.
* * *
Mamma Läck berättar vidare att hon sett Eddie på Garden förr.
Men inte på isen.
Då satt han på sätet intill på läktaren.
– När han såg Lundqvist minns jag att han blev alldeles till sig och sa ”kolla, där är Henke”. Nu spelar han själv i NHL. Det går inte riktigt att vänja sig vid, skrattar hon.
* * *
Alla som såg årets version av HBO:s ”Road to Winter Classic” sätter snusen i halsen när det plötsligt framkommer att Lill-Burra flyttat in hos duon Tom Wilson och Michael Latta.
Han kommer alltså leva sitt liv under samma tak som de två lymlarna…herregud. Bäckis, gör nåt! Rädda honom!
* * *
Jag är vanligen inte den som pepprar Alain Vigneault med frågor på presskonferenserna, men när hans gamla lärjungar nu är här kan jag inte låta bli att höra mig för om han möjligen vet mer än andra om hur tvillingarna Sedin ska stoppas.
– Allt jag vet, svarar han, är att vi ska vara glada över att det åtminstone inte finns tre av dem.
Kul där, Badtofflan!
* * *
Det är en och en halv vecka till trade deadline.
Ändå har vi bara fyra dussinscouter på plats ikväll.
Då vet vi det.
Ingen är nämnvärt intresserad av någon i vare sig Rangers eller Canucks.
* * *
Huvudrollsinnehavaren i ”Norrtälje on Broadway”-given själv har bråttom efter canuckernas värmning och jag hinner inte säga så mycket mer än att mamma Mia kommer figurera i videodagboken i Hockeystudion på lördag.
– Är det det sant, skrattar han.
Det är i högsta grad sant.
* * *
Henke har börjat…ja, vad det nu är han börjat med.
”Lite grejor utanför isen. Och på isen med”, sa Badtofflan något kryptiskt tidigare i veckan.
Men det verkar dröja innan någon ens vågar andas om comeback.
Och tills dess fortsätter Talbot stå.
Åttonde starten i rad ikväll.
– Jag har inte spelat så mycket sedan jag var nere i Hartford, men det börjar kännas riktigt bra nu, säger han.
* * *
Meh, först tog det tid att få ordning på de amerikanska arbetstillstånden.
Nu har Franson och Santorelli fastnat i dåligt väder.
Så Predators får klara sig utan sina pang-förvärv även mot Islanders ikväll.
Det känns som att hockeyguden vill säga nåt.
Kanske att Preds redan är bra nog och att det ändå får finnas någon måtta…
* * *
Att Badtofflan inte vill testa med unge tredje-keepern MacKenzie Skapski – vad det verkar inte ens i back-to-back-matchen mot självaste Buffalo i morrn – har jag viss förståelse för.
Han har varit här ett tag nu, men när han efter morgonvärmningen smyger in i rummet och sätter sig på Henkes kungatron har han fortfarande en framtoning som får Jesper Fast att framstå som rena Erik Karlsson.
* * *
Man trodde ju att NHL-svenskar som kommer till Gotham så sällan som de som spelar med Canucks skulle passa på och käka middag på Aquavit, men icke.
– Nej, i tisdags kväll gick vi på Tao, hinner Eddie berätta innan han störtar iväg på lagmöte.
Tao?
Det finns ju nästan överallt – eller åtminstone även i Los Angeles och Las Vegas.
Aquavit, med dess förtrollande silltallrik och ännu mer förtrollande utbud av svensk-danska snapsar, finns bara här.
Se så, släpa er dit efter Devils-matchen i morrn nu.
* * *
Trevor Linden går omkring i Garden-korridorerna och ser lite luguber ut.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Oj, nu kommer det fram folk från Buffalo-Bodins gruppresa och vill prata med bloggen.
I såna lägen vet man aldrig riktigt vad som ska hända, men de är enbart trevliga och sympatiska.
Tack för besöket, hoppas ni har det bra i stan!
* * *
Canucks håller sin fotbollsvärmning på helt fel ställe, långt bortanför zamboni-åken – nästan där Rangers håller till.
Sånt skaver i vanemänniskor som herr Biff…
* * *
New York-derbyt i måndags, Pens-Caps i tisdags och och Hawks-Wings igår.
Det har varit en enastående NHL-vecka.
Att hoppas på ytterligare ett lika gnistrande fyrverkeri en fjärde kväll i rad är nog att vara väl greedy.
Men ändå.
Viss potential finns det ändå när två lag som vill spela så offensiv hockey går i clinch.
Så häng med här nu,

Breaking news:
Det är inte riktigt så hårt virke i Smedjebacken-sonen Bodin – också känd som Buffalo-mannen – som man tror.
En bit in i tredje satt jag och pratade med honom och tyckte det var konstigt att jag inte fick respons och tittade lite närmare och visst:
Han hade slumrat till.
Vilken Roszival…
* * *
Löjligt bra match.
Igen.
Emellanåt hade den den där explosiviteten som under de bästa playoff-matcherna får det att se ut som att spelarna i ren iver springer snarare än åker skridskor.
Goddamned så härligt.
* * *
För att ha vad Hockeysverige.se brukar kalla betong-handleder får man ju säga att Darren Helm är rätt okej…
* * *
För andra gången i rad i United Center var ett straffavgörande riktigt kittlande att se också.
Hästpolo-Gustav alltså.
Den kylan…
* * *
Frankie Frankenstein, intressant fråga om huruvida Burger Klingberg fått chansen om Nemeth inte blivit skadad.
Kanske inte så tidigt, men till sist – jo.
Så där begåvad kan man inte vara utan att förr eller senare bli uppkallad.
Bäst:
Nemeth ser ju ut att vara på väg tillbaka långt tidigare än förväntat.
* * *
Jaha, nu har veklingarna från Hockeysverige gått hem till hotellet för att sussa.
Själv ska jag kolla sena matcher – och försöka få tag i Trollflöjten från den skånska sociteten.
Imorrn är det heldag på Garden, med morgonvärmning och sedermera match mellan Rangers och Canuks.
Då hörs vi igen.

– Synd, säger Sibner, att Darren Helm aldrig får ut mer av sin speed.
– Ja, svarar Bodin, men han har ju tyvärr betong-handleder.
Ögonblicket senare slår Darren Helm en ljuvligt elegant backhand-passning till Tatar och så står det 1-0 till Wings.
Det är den verkliga expertisen som hälsar på i korresoffan…
* * *
De kycklingvingarna gick åt snabbare än det tar Duncan Keith att få pucken från blålinjen till kassen med ett slagskott
Så är det alltid.
Svenska sportnördar som äntligen får frossa i amerikanskt sportkrubb blir glupska.
* * *
Undrar hur många gånger de senaste åren jag tänkt ”Jimmy Howard är fan lite bättre än man föreställer sig”.
Jag vet inte, men nu gör jag det igen.
* * *
Skånske Jan, jag gör mig självfallet inga illusioner om att vara lika mycket he-man som du.
Men:
Hot och bbq, om jag får be.
* * *
Precis på mustasch-hårett, men jo – det var offside på Hawks kvittering.
* * *
Hör att hela Montreal håller andan i skräck över att Subban gått sönder – och sedan andas ut i gränslös lättnad när han återvänder till isen.
Man får förstås.
Där hade hela öst-kartan kunnat ritas om.
* * *
Nu har det alltså blivit mål också och jag vidhåller:
Det här är ännu en kanonmatch.

Som kvällens gäster i soffan plötsligt utbrister:
– Det är ju inte Brynäs-Modo direkt.
Nej, det är tvärtom en typisk NHL-match för den här gloriösa veckan.
Inga mål ännu, nej, men det slår lika mycket gnistor i United Center ikväll som i Consol igår.
Visste väl det.
Härligt.
* * *
Sibner har en Flyers-hoodie på sig i korresoffan.
Ojvoj.
Tur han hade täckjacka över den när han passerade dörrmannen Simon i lobbyn.
Eljest hade han aldrig blivit insläppt.
* * *
John J, Uffe undrar hur du du kan komma ihåg såna saker, som kalabaliken i Buffalo.
Du är ju John J, kan jag bara replikera.
* * *
Tänk att det står 0-0 i Montreal-match…
* * *
Gomseglats, Blackhawks kommer få väldigt svårt att behålla Johnny O även om han mot förmodan skulle gå ner kraftigt i lön.
Men:
Dom går ju efter titeln och kommer inte trejda bort honom nu.
Istället får han kliva ut på öppna marknaden i sommar – och lär få ett helt okej kontrakt nån annanstans.
* * *
Nu kom wingsen.
Sorry, måste ägna mig åt dem, att döma av den lystna blicken hos Bodin blir det inga kvar annars…

Nå, well, då sätter vi oss tillrätta i korresoffan då.
Igen.
Men ikväll blir det lite extra högtidligt , för jag får besök av två ikoner från Hockeysverige.se.
Uffe Bodin och Peter Sibner.
De är i stan som guider för en gruppresa och ska ta 40 glada hockey-entusiaster från Sweden på matcher i dagarna tre.
Men herrarna inleder med en sittning i korresoffan här hos papa biff.
– Det är ju hockeyskribentens heliga graal, som Sibner skriver i ett sms.
Precis.
* * *
New York-derbyt i förrgår och old school-clashen mellan Penguins och Capitals igår…
Vi har fått se lysande matcher de senaste dygnen.
Och min förhoppning är att Chicago Blackhawks och Detroit Red Wings fullbordar ett grannlåtens och dramatikens hat trick i afton
De spelar ju inte inte i samma division längre – ja, inte ens i samma i konferens – och möts således inte lika ofta, men rivaliteten som alltid kokat såväl mellan de nordliga industristäderna och de båda original six-klubbarna lever kvar.
Nu är bägge i behov av poäng för att freda sig mot konkurrenter som kommer störtande bakifrån också.
Tag er i akt NHL-fans, lyder budskapet från djupet av korresoffan.
* * *
Sibner har hotat att ta med sig bourbon för att ”få fart på bloggen”.
Ojvoj.
Inte för att jag kommer smaka, tvärtom vad många tycks föreställa sig dricker jag aldrig en droppe förrän sista raden är skriven, men jag lär få en del kommentarer att jobba med i bloggen…
* * *
En rolig detalj i Hawks och Wings relation är att Hawks ju de senaste fem-sex åren egentligen varit ett bättre hockeylag, men ändå haft förtvivlat svårt mot just Wings.
Det är som att alla år av övertag givit Zäta & co ett mentalt övertag som artisterna från Chi-Town helt enkelt inte klarar av att bemästra.
* * *
Att vi aldrig, aldrig lär oss läxan om kackerlackorna.
– Men NU är de riktigt illa ut. Det kan bli omöjligt att nå slutspelet när de är så många poäng efter, sa vi alla och ruskade på våra dumma huvuden när mästarna hade fem raka förluster .
Som om serien mot Sharks i förra slutspelet aldrig hade hänt…
Well, nu har de istället fem raka segrar och bärgar de en sjätte i Denver i natt kliver de över strecket och petar ner San Jose.
Räkna aldrig bort en kackerlacka från södra Kalifornien.
Aldrig.
Aldrig.
* * *
Om det inte varit för Hockeysveriges högtidliga besök hade jag ju hemskt gärna befunnit mig i United Center i egen hög person också.
Det är alltid roligt när Red Wings kommer till Chicago.
Bara att tränga sin in i vimlet på Tavern on Rush såna kvällar…ah, jag måste dit snart.
* * *
En rekordlång NHL-podcast, komplett med Viktor Norén-mix av Youngbloods insjungning av Nashvilles målsång, har just publicerats.
Får icke missas.
* * *
Nu ska jag beställa hem lite chicken wings.
Hockeysveriges representanter i östra Midtown är enligt uppgift hungriga och ska såklart serveras klassiskt amerikanskt sportbarskäk när de nu kommer hit.
Vi hörs efter förstaperren i United Center.

Pittsburg mot Washington, jaha. St Louis mot Jhonas Enroths Dallas, okej. Nashville mot San Jose, mmm.
Det är rätt lovande matcher ikväll med.
Jag hinner nog inte blogga så mycket – det blir i morrn kväll det, när jag väntas få besök i korresoffan av tvenne legendarer från Hockeysverige – men ändå.
Låta oss köra på spåret – eller i alla fall I spåret.
Ni skriver, jag publicerar – och ger mig in och gafflar om det behövs.
Okej?