Är det nån som ska kolla stora matcher ikväll?
I så fall kör jag en blogg.
Ja, det gör jag nog i vilket fall. Intro ute strax före 02, svensk tid.

NY RANGERS – DALLAS 2-3 (Slut, OT)
* * *
Jaha, se där
Youngbloods nordamerikanska hockeyturné slutar med att Alex Hemsky trycker in den avgörande pucken på Cammen.
– Vilken chock, säger den unge sångaren från Örby och låter nästan irriterad, en sinnesstämning jag inte trodde existerade i den här späda gestalten.
Men ändå.
Ett övertidsdrama känns som en värdig slutpunkt på det här oförglömliga gästspelet.
* * *
Jesper Fast blir borta två till tre veckor, meddelar en småsur Badtoffla på sin presskonferens.
Nu vet ni det.
* * *
Härmed kan uppgifterna i kommentatorsspåret bekräftas:
John Klingberg kallas ”Burger” av
– Det kommer bara av hur man säger ”Klingbörg” på engelska, berättar han.
Still, i den här bloggen har vi ju – till mångas avsmak, har jag förstått – viss förkärlek för smeknamn, så fortsättningsvis – Burger it is.
* * *
Det är lite för stressigt just nu, men i podcasten kommande vecka – som vi planerar att spela in på traditionellt vis på onsdag – kommer Younblood att lista sina tio favoritögonblick från den här resan.
Missa INTE.
* * *
Utvisningen Burger åkte ut för i slutet, när, var felaktig.
Pucken touchade plexit innan den seglade ut i publikhavet.
– Jag såg att den gjorde det redan då och har kollat video nu efteråt också. Tur att det slutade som det gjorde efter den grejen, säger han.
* * *
Ja, då var det slut på det här då.
Imorrn åker Youngblood Ekeliw hem igen.
Han ser lite vemodig ut – och det gör nog jag också.
Ni tycker jag kört med honom och det har jag förstås också, men det handlar ju bara om gammaldags schooling – utförd med med lots of love.
Tro mig, jag tycker mycket om den unge mannen, skulle inte ha öppnat min dörr för särskilt många andra – och hoppas att den här sortens gästspel blir en årlig tradition.
Ekan har själv en sista hälsning till er läsare innan han hastar hem till Örby:
– Drick mycket dry martini.

Stars avgör på OT.
Hemsky hjälte.
Slutrapport kommer senare.

NY RANGERS – DALLAS 1-2 (Period 2)
* * *
Det tar sig, sa bloggaren.
Hyggligt uppdrivet tempo här nu, mer adrenalin i närkamperna och mer klipp i skridskoåkningen-
Younblood Ekeliws US Tour 2015 kan komma att avslutas med en riktigt sevärd period.
* * *
John Klingberg har bokförts för sin första poäng i the wooooorld’s most famous arena.
Han står för andraassisten när Jason Spezza gör ett grant mål i fem mot tre – och är nu uppe tio poäng på de senaste sex matcherna.
Strålande.
Och Spezza har fan varit inblandad i nåt så snyggt sedan han bildade pizza-kedjan med Alfie och Dagny uppe i Ottawa.
* * *
För första gången på jag vet inte hur länge har Rangers bara en svensk på isen, men denne ende – Geparden från Södertälje – levererar.
Jag tycker överhuvudtaget han, Hagge, varit påfallande pigg de senaste veckorna och förtjänar utdelning.
* * *
Skjut, Zuke, skjuuut.
Nu har vi i två dygn suttit och tittat när den norske artisten haft utsökta lägen – men han bara passar.
Det verkar nästan ha blivit en neuros.
Fan, igår kom han ju nästan fri – och vände sig om och försökte hitta en lagkamrat i alla fall.
Akkurat, man FÅR vara självisk nån enstaka gång….
* * *
En grej till om Klingberg:
Inte sedan Nyllet Senior spelade i ligan har jag sett någon som slår lika ivrigt med klubbladet i isen när han vill ha pucken.
Nyllet sa alltid att det där var helt omedvetet och att han blev generad när han såg sig själv på videosessions med laget.
Ska bli kul att höra om det är lika med det hottest thing in Texas sedan JR Ewing.
* * *
Cammen har sett så bra ut, men plötsligt är det stort håll mitt i bröstkorgen på honom och i det får Erik Cole in 2-1-pucken.
Ojvoj.
* * *
Läste förstås The Tennessean på flygplatsen i Nashville i morse och kan meddela att han som skriver Predators hemmamatcher heter John Glennon.
Och som Youngblood konstaterade över frukostmackan:
– Borde han inte bara ta bort G:et, så han blir John Lennon?
Precis.
* * *
Det börjar se ut som att Flyers, efter mycket möda och stort besvär, börjat spela riktigt anständigt hockey.
– Men det är nog ändå för långt upp, tror Youngblood och skakar bekymrat på huvudet.
Jag säger ingenting jag.
* * *
Min känsla:
Klingberg tangerar Lidas rookie-rekord innan aftonen är över.

NY RANGERS – DALLAS 0-0 (Period 1)
* * *
Efter elva minuter har Rangers noll skott på mål.
Noll.
Dom spelade visserligen igår, men – det gjorde Dallas också och de har i alla fall avlossat fem.
Det är, verkligen, söndag här.
* * *
John Klingberg är in the house – för första gången.
Detta är ju den sensationelle backrookiens Garden-debut – en stor, oförglömlig stund i varje ung hockeystjärnas liv.
Men det syns inte.
När den 22-årige göteborgaren står som quarterback på blålinjen under Stars PP känns det snarare som att han aldrig gjort annat än spelat NHL-hockey i världens största arenor.
* * *
Efter arton minuter har Rangers ett skott på mål.
* * *
Get this, om Klingberg.
Han har gjort tio mål under denna första säsong.
På det är han redan näst bäste svenska backrookie i NHL-historien.
Lidas gjorde elva sin jungfru-säsong och ingen annan back har riktigt varit i närheten.
Men Klingan – kallas han så? – kommer ju slå det rekordet.
Väldigt imponerande.
* * *
Efter 20 minuter har Rangers tre skott på mål.
* * *
Coolt, Ulf Sterner är här – och blir bejublad när han zoomas in i jumbotronen.
Dom glömmer verkligen ingen här.
* * *
Det här med att Henke, när han nu hade en så allvarlig skada, spelade vidare och sedan stod även mot Florida…det kommer bli svavelosande debatt om det.
Läkarna här kunde inte veta, men nog kan man tycka att de som ren försiktighetsåtgärd borde hållit honom utanför isen tills allt var utrett, no?
* * *
Jodå, Playoffwill, Youngblood hängde med i språngmarschen – efter att jag bestämt att ”nu skiter vi i den här taxin, vi får springa sista biten – men han var lite förskräckt över ambulansutryckningsstämningen.
– Ojojoj, hörde jag bakom mig när vi klippte övergångsstället på sjunde avenyn i tre steg och satte fart mot media-entrén.
Han är som en av de där unga Detroit-glinen som tvingades kliva fram ifjol, får vara med om allt och växer upp fortare än någon hade räknat med…
* * *
Nu ska jag dricka åtminstone tre koppar kaffe och försöka komma ner lite i varv.
Dramatisk eftermiddag…

Hallå, hälsar bloggen härmed medan den försöker återfå någon form av vilopuls.
Vi kom hem från Nashville i tid, men sedan blev det viss panik, för i taxin hem – dit idiot-Biffen behövde åka för att hämta upp säsongsackrediteringen – framgick att Henke skulle hålla presskonferens en halvtimme senare och sedan var det trafikstockningar …well, det slutade med språngmarsch längs 34:e gatan och i sista stund hann en svettig Baloo in i intervjurummet och fick sedan ett eget snack också.
Och det skrämmande han berättade läser ni om här
* * *
Däremot blev det ingen tid över till intro precis – matchen har ju till och med börjat.
Men – nu försöker vi trampa igång det här.

NASHVILLE – NY RANGERS 3-2 (Slut)
* * *
Vi står och väntar på Calle Järnkrok i Predators fina omklädningsrum när halva laget plötsligt börjar hojta och gestikulera.
Åt Yougblood.
Han står nämligen mitt på klubbloggan.
Visserligen har jag förklarat att det är en major no-no i alla NHL-rum och rookien från Örby har nickat allvarligt.
Men informationen gick uppenbarligen ändå rakt genom skallen.
Så nu får han stå där och bli utskälld av sina hjältar.
Aj aj, så det svider i den unge hockeynörden…
* * *
Bloggen får vänta på att se första Filip Forsberg-målet live.
Men den här gången var det inte längre bort än en guldmedalj var för Juha Mieto i det där tiondelsdramat med Wassberg.
Ett skott satt klockrent i stolpen, sen var det en puck som strök mållinjen när han störtade in köksvägen.
Snart händer det.
Eller så kanske jag helt enkelt ska hålla mig borta.
* * *
Vad blir det ikväll då, frågar jag Cyrgalis på Post.
– Well, säger han och tittar på Youngblood, vi kanske ska ta och sänka några dry martini. Eller vad säger du Jonathan?
Ha ha, vissa historier färdas snabbt…
* * *
Skit med Fast.
Han vred till knäet i krocken med Volchenkov och ser ut att bli borta ett tag.
Han som haft en så lyckad vinter.
* * *
Jag tycker Ekan stod för ett briljant gästspel i bloggen i andra pausen.
Och ett är säkert:
Ingen annan än just Youngblood skulle få göra det.
Så det så.
* * *
Jo, det verkar sant det där med att den tystlåtne Järnkrok är en liten skojare bakom kulisserna.
När vi står och intervjuar Mattias Ekholm går han förbi och flikar flinande in en snabbrecension av landsmannen.
– Uj, vad många indianare idag…
* * *
Dålig stämning på hotellrummet nu.
Kings slog ju Lightning.
Men en drajja eller två ska nog hjälpa upp humöret på Örby-sonen…
* * *
Marcus Leifby står, på twitter, för klockren beskrivning av tidningens utsända duo i Nashville.
”Det är NHL-reportervarianten av Baloo och Mowgli”.
Ha ha, ja, jag ska lära honom allt jag kan innan han återvänder till männskobyn.
* * *
Bästa med hela Nashville-besöket:
Jag hittar en action-figur föreställande Johnny Cash.
Den ligger nu i resväskan och kommer bli en greatest hit i den amerikanska shrine som pryder mitt vardagsrum.
* * *
Nu är Baloo & Mowgli-äventyret i den djupa södern dock över och vi säger hej från Hank Williams-land.
Men om allt går som det ska sätter vi verklig slutpunkt i New York imorrn, när John Klingberg begår sin Garden debut.
Tills dess får ni den här filmsnutten från vår lördagkväll på Broadway.

Slut, Preds vinner 3-2.

NASHVILLE – NY RANGERS 2-1 (Period 2)
* * *
OK, som ni önskade – Jonathan Youngblood Ekeliw tar över tangenterna och får gästspela i detta inlägg.
Raderna nedanför, i kursiv, är hans:

Mackenzie Skapski.
20-årig gröngöling som agerar backup-keeper för Rangers i Henrik Lundqvists frånvaro – och som jag  identifierar mig mest med i hela arenan.
När man stöter på honom i omklädningsrummet är han så glad och lyrisk att han inte tillnärmelsevis kan dölja hur coolt han tycker att det här med NHL är.
Ungefär som jag på pressläktaren.
När Cam Talbot – i onsdagens möte med Bruins – släppte in några lätta mål och folk instinktivt sneglade mot båset, kurade Mackenzie ihop sig, drog ner kepsen så långt som möjligt och såg helt livrädd ut.
Ungefär som jag när Bjurre frågade om jag ville skriva lite i bloggen…
Nåväl, här är några observationer:
* * *
Den här Derrick Brassard, alltså.
En ny personlig favorit.
I the wooooooooorld’s most famous arena i onsdags var han en av bara tre (!) spelare som dök upp på morgonens ”optional morning skate” inför matchen mot Bruins.
Iklädd t-shirt, shorts och susp.
Snubben stod och övade handledare från slottet och satte väl åtminstone 8/10 rätt i krysset. Och när det väl var dags för match på kvällen gjorde han förstås mål. Från slottet. Rätt i krysset.
Under uppvärmningen inför kvällens match var Brassard också den spelare som var kvar längst på isen – ja, till ismaskinen höll på att köra över honom faktiskt… – så jag förväntar mig minst en balja av nummer 16 i tredje perioden.
* * *
Som Bjurre redan varit inne på – mäktig jumbotron-hyllning till Kevin Klein under ett powerbreak i förstaperren.
Har väl knappast sett snubben som en ikon i Music City direkt, men han gjorde ändå över 400 matcher i Predators-tröjan och visste knappt om hur det kändes att spela i något annat lag fram till Rangers-trejden för ett år sedan.
Eller ja, han gjorde faktiskt en sejour i danska Herlev (!) under lockouten.
Hela arenan ställer sig upp och ger honom en stående ovation, spelarna i båda lagen klappar med klubborna mot isen och sargen – och Klein själv blir lika generad som jag när Ryan Getzlaf och Corey Perry trängde sig förbi oss murvlar i katakomberna häromdagen.
* * *
* * *
Zuuuuuuuuuuuuuuuuc.
Tystnad.
Zuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuc.
Tystnad.
Zuuuuuuc.
Tystnad.
Zuuuuuuuuuuuuuuuuuuc.
Byte.
Det är lätt att känna igen när en viss norrman är inne på isen. Även här i Nashville.
* * *
Bjurres fantastiska ”wennerholmare” när Rick Nash sätter 0–1.
– 33:e målet av Rick. Otroligt bra. Nu är det här verkligen Nash-ville, höhöhö…
* * *
Filip Forsberg, grym. Calle Järnkrok, imponerande vad han back-checkar och kämpar för laget även när det inte stämmer för honom rent spelmässigt. Mattias Ekholm, stabil backpjäs i par med Seth Jones (som är BETYDLIGT yngre än jag, bara en sån sak).
Men den ”spelare” som har imponerat på mig allra mest under de här dagarna i Nashville är…
Phil Housley, 50.
Den gamle backlegendaren är numera ass-coach för Preds och styr och ställer under träningarna.
Men han kan inte låta bli att delta själv ibland också, det lyser ju för fasiken spelglädje om honom som en hel, sprudlande Youngblood.
Och han skulle lätt kunna kliva in som QB i vilket powerplay som helst i NHL idag.
Hans 40-meters-backhand-flipp-mackor på morgonvärmningen i torsdags var bland det värsta (alltså bästa) jag sett på en hockeyis någonsin.
Stenhårda och klockrena. Gång efter gång.
* * *
BOOOM!
Vilket brutalt, galet, bisarrt 108-miles-per-hour-skott av Shea Weber.
Och plötsligt har Nashville vänt till 2–1 i slutminuten av mittperioden.
Några sekunder tidigare satte Roman Josi – backkollegan, en annan personlig favorit – kvitteringen med något som man då kallade en bomb också.
Men Webers skott… något helt annat, betydligt värre.
* * *
Nu ska jag skifta över till min huvudsakliga arbetsuppgift, trots allt:
Kaffehämtning.

NASHVILLE – NY RANGERS 0-0 (Period 1)
* * *
En Linus Hugosson-match.
Med andra ord:
Det blir inga mål.
Men underhållningsvärdet är ändå högt. Det händer mycket, chanserna är hyggligt talrika och ladan svänger i feelgood-stämning.
Snart smäller det.
* * *
Filip ser inte som rookie i högre utsträckning än Waylon Jennings gjorde det när han regerade den här hålan på 70-talet.
Han har sån fantastisk, alldeles självklar pondus i alla situationer, sån auktoritet och sån…power.
I like it, I love it, som dom sjunger när han gör sina mål.
* * *
Fin situation efter sex minuter när alla spelare på isen, utom Pekka Rinne, ligger i en enda stor hög framför Talbot och Filip avlossar åtminstone tre skott på 10 centimeters avstånd.
* * *
Nära som bara fan är det också, när Fille sätter den i stolpen här i slutminuten.
Den här resan får gärna krönas med att puckfan går in nästa gång.
* * *
Tjejen som sjunger nationalsången stod tidigare idag vid pressentrén och hade krångel att få ut ackrediteringen just som vi passerade.
Jag tror Youngblood blev lite kär.
* * *
Det är ju nästan lite rörande när Kevin Klein – som växte upp med Predators – föräras en jumbotron-hyllning och alla spelare, i bägge lagen, slår med klubbladen i isen.
* * *
Alice Cooper dyker plötsligt upp i jumbon och eldar på publiken.
Ska det inte vara Merle Haggard?
* * *
Jag har en av Filips gamla juniortränare – vi kan kalla honom Eriksson– på direktlina från Leksand och han tycker att den gamle adepten ser utmärkt ut, men att matchen i sig rymmer för många turnovers.
* * *
Rangers spelar, tycker jag, väldigt tajt och disciplinerat och uppoffrande i defensiven.
Cammen tar ofta fram det hos sina lagkamrater.
Bridgestone får chansen att ”boogie for your burrito” idag med.
Det är för festligt.
* * *
Pekka Rinne känns väldigt mycket stabilare än mot Ducks.
Den finländske virtuosen är inne i det igen.
* * *
Youngblood ser lite chockad ut över läsarkravet på ett specialsignerat blogginlägg.
Men vi får se – i nästa paus kan det hända att han får ta över tangentbordet.
Nu ska han först gå och hämta kaffe åt farsan…