Som vi säger här i the deep south:
Howdy!
Idag är det det hockey-matiné i ett plötsligt vårsprakande Nashville.
Predators tar emot New York Rangers och yes indeed:
Biffen och The Kid sitter på pressläktaren i Bridgestone Arena idag också.
Se matchen med oss!
* * *
I går kväll drack Youngblood sin första dry martini – och åt samtidigt sin första amerikanska biff.
Det gick…sådär.
Mer än halva drajjan var kvar när vi reste oss från bordet på utsökta Palms – och köttbiten, en riktigt rejäl sak, orsakade mättnad av ett slag Örby-ynglingen aldrig tidigare upplevt.
Klockan var vid det laget bara halv tio.
Men redan där slutade kvällen för min podcast-partner.
–Jag måste nog ligga ner, flämtade han och gick raka vägen hem till hotellsängen.
Rookie-valsen går vidare.
Men hey, man måste börja nånstans…
* * *
Ja, ni såg ju det dystra beskedet igår:
Henke blir borta i åtminstone en månad – eller tre veckor om man ska tro Rangers, men det ska man inte.
Mycket tråkigt.
Men idag meddelar kungen själv, på twitter, i alla fall att han mår bättre för varje dag och nånstans känns det lite betryggande.
Jag befarade att hela säsongen var hotad, men så illa ska det uppenbarligen inte behöva vara.
* * *
Själv gick jag dock glatt vidare i fredagskvällen och joinade upp med beat-reportrarna från New York för en lysande konsert med bluegrass-combon Michael Cleveland & Flamekeeper på kalasstället Station Inn.
Sen blev det en uppsluppen session på Legend’s Corner nere på Broadway också.
Därför sov jag också lite längre än beräknat idag och kom igång med det här introt först…ja, nyss.
Så ni får ha överseende med att det blir lite kortare än normalt.
* * *
I Henkes långvariga frånvaro är det korten-på-bordet-tajm för Cam Talbot.
Vi vet att han är en mycket duglig back-up, men nu får han leva med en press han aldrig upplevt tidigare.
Pallar han?
Svar inom kort.
* * *
Yours truly åt lunch med Filip Forsberg igår också – i den förträffliga restaurangen på nya, flashiga Omni-hotellet bakom Country Hall of Fame.
Resultatet blev en lång intervju som ni hittar i papperstidningen idag – eller bakom betalväggen på sajten.
Men det är mycket som inte får plats när utrymmet i tidningen är begränsat till 4-5000 tecken.
Exempel:
Rookie-sensationen från Åkerö berättade om hur det var när Capitals trejdade hans rättigheter till Nashville också.
– Jag satt hemma och kollade på tv med några polare när Jacke, De La Rose alltså, ringde och sa att det gick rykten om att jag skulle bli trejdad. Jag trodde att han bara drev med mig, så jag skrattade och la på. Men han satt och följde nån silly season-sajt och tio minuter senare ringde han tillbaka och meddelade var klart. Sen började det ringa från alla möjliga och olika håll hela natten. Det var lite omtumlande.
Det är det fortfarande – framförallt för Washington-fansen. Trejden GM GM genomförde den natten framstår ju allt tydligare som den sämsta i NHL på flera decennier.
– Jo, jag har också hört att folk sagt så, säger Fille och fnissar lite blygt.
Sen berättar han att det inte kändes helt fel att vara med och slå Caps förra månaden.
– Nej, det är klart det kändes bra. De har ju Trotz som coach också…
De har ju det ja…
* * *
Youngblood är betydligt piggare idag och tror mycket på den här eftermiddagsfajten.
– Ja, jag har höga förväntningar. Preds kommer spela som i tredje perioden mot Anaheim, fast hela tiden. Och samtidigt är Rangers alltid som bäst mot riktigt avancerat motstånd. Det blir resans bästa match, säger han .
Se där, dagens seriösa analys.
* * *
Trotz står inte så jättehögt i kurs bland Forsberg och övriga youngsters i Nashville, förstår man.
Inte för att Filip sågar någon offentligt, men han konstaterar att ”Burra” blir behandlad ungefär som han själv blev förra sässen och säger:
– Jag föredrar ju det vi har här nu, rent hockeymässigt. Det är bättre än det som var. Jag märkte redan första dagen på development-campen i somras att det var nya vindar här. Förra året åkte vi bara skridskor utan puck i två dagar. Nu hade de tagit in en särskild skills-coach för att utveckla offensiven och vi ägnade oss åt sätta passningar på klubbladen hela tiden.
Resultatet kan avläsas i tabellen.
* * *
Hör en mycket rolig historia om Jesper Fast.
Han var på basket på Garden häromdagen och satt, som Rangers-spelarna alltid får göra, courtside.
Det tyckte de som sköter jumbotronen var kul så de kom fram och sa att de ville zooma in honom.
– Oh god no, svarade försynte Jeppe.
Well, replikerade producenten, har du betalat för de här plasterna själv?
– Öh, nej, stammade den kvicke svensken.
Då kom svaret:
– Rookie, you’re going on the board.
Mycket skojigt.
* * *
Elva raka förluster för Maple Leafs nu.
Elva.
Men bra Corsi-statistik har dom…
* * *
Nashville är en av de NHL-städer bortafansen helst reser till, för på få platser är det lika smidigt att kombinera hockey med hattrullning, och let me tell you:
New York kommer ta över Broadway ikväll.
Det är så många Rangers-jerseys där ute under den vackra eftermiddagen att man nästan kan tro att man är det på den ANDRA Broadway.
* * *
Jag tror Filip kommer sätta två idag.
Det känns som att han, och alla anda predatorer, bestämt sig för att Talbot ska få betala för de två dåliga perioderna mot Anaheim.
* * *
Svenskar är det här också, kan vi slå fast.
De har tryckt en blågula flagga mot plexit nere hos Rangers under värmningen.
Heja.
* * *
Ingen Derek Stepan på matchvärmningen.
Så Rangers får klara sig utan både förstemålisen och förstecenter mot ett av ligans bästa lag.
Do your own math, som dom säger här.
* * *
Stämningen är så uppdriven i ladan idag att det blir jubel redan när materialarna kommer ut och kastar puckar på isen – och en går in i mål.
När en annan puck stannar precis på mållinjen skriker någon:
– Ring Toronto!
* * *
Hagge och Fast spelar, efter dramatiska omstuvningar i kedjorna, med Dominic Moore i den här matchen.
– Det tror jag blir bra, säger Youngblood.
Så då vet vi det också.
* * *
Jamen, hockey då.
Direkt från downtown Nashville.
Vad kul vi ska ha!

NASHVILLE – ANAHEIM 2-5 (Slut)
* * *
Nu ska jag också gå ut och boogie for my burrito.
Men som ni ser blir det inget ”The End” på detta sista inlägg för kvällen.
Jag och The Kid ska ju vara kvar i Johnny Cash-land i ytterligare några dygn, ser Preds-Rangers på lördag eftermiddag – och spinner således bara vidare på samma tema snart igen.
Howdy!

Preds ska ha cred för en glödande kämpainsats i sista, men det räcker inte.
COry Perry sätter just 5-2 i tom kasse.
Mer kommer innan vi hit the bars…

NASHVILLE – ANAHEIM 4-0 (Period 2)
* * *
Game over.
Och sanningen är att det aldrig blev så mycket till seriefinal.
Predators gör vad som måste vara säsongens sämsta hemmamatch – ja, match överhuvudtaget kan man nog säga – och har vad jag kan minnas inte skapat en enda riktigt het chans.
Samtidigt vittrar ankorna blod varje gång de kommer ner mot kassen där det står nån som bara låtsas vara Pekka Rinne och inte kan stoppa någonting.
* * *
Jacke Silfverberg blev inspirerad av mötet med brynäsaren från Örby i morse.
Två kassar inför ögonen på oss är kungligt.
Får vi ett hat trick hissar vi BIF-flagg på Broadway i natt.
* * *
Ja, Pekkas bekymmer fortsätter i sanning.
Preds har just dödat ett tre-mot-fem-läge i början av andraperren.
Då flippar han, helt valhänt, ut pucken över plexit.
Sen förefaller han åter helt oförberedd när Jacke styr in sitt andra.
Även en sån mästare hinner tappa feeling och tajming under några veckors frånvaro.
* * *
Rakell är inte pjåkig han heller.
Två assist.
Herrarna behövde bara komma ifrån varandra för att få igång produktionen…
* * *
De har ingen presstoa här så en stackars murvel får gå ut och ställa sig i kön bland vanligt folk – the horror! – och jag kan meddela att kostym och slips sticker ut bland hockeytröjorna.
Om blickar kunde få en slips att rodna…
* * *
Jo, sista sex-sju får hemmalaget ändå lite snurr på offensiven.
Men då är dansken återigen det vi trodde att finländare på andra sidan rinken skulle vara.
* * *
Men Skånske Jan, jag har varit i Memphis vid åtminstone 20 tillfällen de senaste 25 åren – och klippte Jack Daniel’s-destilleriet förra hösten.
Längtan tillbaka är ständig, men den här gången finns ingen tid för såna utflykter.
* * *
När Beleskey gör mål nickar Youngblood-rookien imponerat.
– Han hade bästa platsen i omklädningsrummet också.
Vad menar du?
– Jo, alla satt ju trångt i en fyrkant. Och så var det tre stycken på en lyxigare bänk för sig. Getzlaf, Perry och så han.
Vissa saker noterar man bara med färska ögon…
* * *
Halva Bridgestone har förstås gått härifrån och sitter på Broadways barer och skrålar med i George Strait-hits vid det här laget.
Men de som är kvar har uppenbarligen bestämt sig för att det inte gör så mycket att Preds förlorar en hockeymatch och håller igång ändå.
Det är bra folk som bor här.
* * *
Jag vill se tävlingen ”kvällens hockeyfrilla” nu.
* * *
Ett Predators-mål kan vi väl få i alla fall?
Ekan har ju lovat öva in målsången, Tim McGraws ”I like it, I love it” till nästa podd…

NASHVILLE – ANAHEIM 0-2 (Period 1)
* * *
Pekkas comeback känns inledningsvis inte mer lyckad än The Doors dito utan Jim Morrison.
Första ingripandet, i numerärt överläge, slutar med att han bara tappar bort pucken – och så kan Jacke Silfverberg svepa in den i tom kasse.
Sen ser han helt tafatt ut när kompisen från i förmiddags, Vatanen, styr in tvåan.
För att travestera Arne Hegerfors i USA-VM:
Ojdå, Pekka, det här har inte börjat bra…
* * *
Annars….nja.
Ännu så länge lever seriefinalen inte riktigt upp till hypen.
Till och med Youngblood, ändå helt hypnotiserad över att få vara på plats, klagar.
– Man saknar det explosiva från Garden igår, säger han.
Men vi hoppas nu att topplagen är klara med att känna på varann – och att det blir lite mer bett i handlingarna i andra.
* * *
Frederik Andersen har däremot sett nästan obehagligt säker och majestätisk ut.
Så Danmark slår Finland i en målvakstmatch.
Det ska inte kunna hända, känns det som.
* * *
Ryan Getzlaf var med på matchvärmningen, och såg ju dessutom så glad ut när en paralyserad Ekeliw stod och blängde på honom i morse – men är helt oförklarligt scratchad.
Inte ens beatreportrarna från Kalifornien till vänster om bloggen på pressläktaren vet vad som hänt.
Vad surt.
* * *
Det är inget riktigt ramalama på läktarna heller.
Här brukar yster fest pågå från värmning till slutsignal.
Ett hemmamål skulle kanske inte, vad den detaljen beträffar, vara så dumt.
* * *
Finlands Lidas – Kimmo Timonen – går på is med Flyers imorrn, rapporteras det från Philly.
Man blir ju nästan glad som en hel Niclas Viberg av den nyheten.
* * *
Efter halva perren får vi en stencil – jo, det är fan en gammal stencil – på vilken det står att Getzlaf lider av en lower body injury och den förvärrades under uppvärmningen.
Jaha.
* * *
Jo, Taggen, Broadway lyser och lockar där ute – med nästan oemotståndliga löften om honky tonk-svängig rajtantajtan.
Men vi ska vara här till på söndag och farsan är något stukad efter bara tre timmar i bingen, så festen kan få vänta nåt dygn…
* * *
På grund av Getzlafs frånvaro får vi inte se Ducks blågula kedja beramade kedja.
Rakell spelar istället med Perry och Borque – och Silver med Cogliano och Kesler.
Det verkar ju gå rätt bra ändå.
* * *
Förstår inte vad det är för medioker tvålkopp som är här och sjunger nationalsången.
Fan, det är lättare att hitta femplus-vokalister i Nashville än fyllon på en svensk stadsfestival.
* * *
Tävling för publiken i en paus:
Boogie for your burrito.
Bara i Nashville, kids, bara i Nashville!
* * *
Nu har Youngblood glömt elsladden hemma på hotellet också – och måste tanka ström av mig.
Rookie-misstagen står som spön i backen.
* * *
Lyft nu, seriefinal.
Vi gick fan upp halv fem för det här…

Nu vet Youngblood Ekeliw vad en bagarväckning monumentale innebär också.
För han hinner bara sova drygt tre timmar.
Sen – 04.30 – ringer klockan.
Det är en tvättäkta bagarväckning monumentale det.
– Usch, säger han och ser ut som om någon släckt ner han hans Viaplay-prenumeration för alltid.
Men bara några timmar – och en småskakig flygresa ner genom spenaten – senare är den unge mannen lycklig igen , för då sitter han på ännu en morning skate, den här gången i Bridgestone Arena i centrala Nashville, och ser heliga hjältar på närmare håll än det ens går att föreställa sig hemma i Örby.
Det är precis som på Garden igår.
Ögonen lyser som hos kidsen längst fram på en Selena Gomez-konsert.
Fantastiskt att se – idag med.
* * *
Matchen som ska spelas här ikväll har viss potential, för att uttrycka det med maximal återhållsamhet.
Det är ju Nashville Predators mot Anaheim Ducks.
Alltså:
Ettan i tabellen mot tvåan i tabellen.
Dom två bästa lagen.
Seriefinal – på riktigt.
– Ja, säger Jakob Silfverberg när vi träffar honom i gästernas rymliga kabyss, det ska bli en riktigt rolig match att spela. Vi har bara mötts en gång tidigare och då var det riktigt tufft. Det är ju två lag som verkligen vill spela också.
Ah, mer
Det är ju som att höra Springsteen – inga jämförelser i övrigt – säga att han han just inför showen man ska se känner sig extraordinärt spelsugen.
* * *
Vi tar oss alltså down south – till bbq-ribsens, soulmusikens, gudfruktans, juke jointarnas, honky tonk-svängets och Tennssee Williams vanligtvis ångande land – och upptäcker mycket snopna att det är ännu kallare här än i New York.
– Det var fint för bara nån dag sen. Ni har dålig tajming, säger Filip Forsberg.
Tell us about it.
Jag har aldrig upplevt något liknande i de här trakterna.
Är det lika i Memphis, fem timmars bilväg västerut? Hemma hos Elvis?
Skandal i så fall.
* * *
Den förste vi ser när vi klättrat ner från läktaren och kommit ner i den långa korridoren utanför de bägge omklädningsrummen är Ryan Getzlaf.
Då blir Youngblood nästan lika tagen som när Martin St. Louis smög förbi bakom ryggen på honom igår.
* * *
Apropå tajming:
Pekka Rinne gör comeback för Preds ikväll.
Det är tidigare än väntat.
– Ja, men jag vill få en mjukstart, så jag bestämde mig för att spela min första match mot Ducks, säger jätten som mycket väl skulle kunna kallas världens bäste målvakt med ett brett flin.
* * *
Han är en lätt disträ karaktär, Ekan Ekeliw.
Precis när vi gått igenom säkerhetskontrollen på LaGuardia kommer han på:
– Öh…jag har gjort bort mig. Min mobil ligger kvar på ditt vardagsrumsbord, tror jag.
En rookie på roadtrip…
Men det är bara bra, tycker jag.
Då kommer han inte stå och glo i displayen när legendarer som Tom Hanks promenerar förbi på en halvmeters avstånd.
* * *
Tröttnar Pekka Rinne på sitt dagjobb kan han förresten ta anställning som speaker i amerikanska reklambranschen.
Han har en stencoolt raspig basröst, ungefär som Sam Elliott – ni vet han som ”kommenterar” i ”Big Lebowski” – och skulle kunna sälja vilken pick up-truck som helst på tv.
* * *
Calle Järnkrok är inte direkt Erik Karlsson när han möter media.
Att brynäsare överhuvudtaget kan vara så försynta och lågmälda är förundrande.
De jag kände under min uppväxt var precis tvärtom, allihop – och särskilt du, Jonas Nilsson.
Men det var ju detsamma, det viktiga är att den skönlockige lille skridsko-konstnären anpassat sig så bra till den nya, mer defensiva roll coach Lavy gett honom – och i skuggan av kompisen från Åkerö upplever ett eget litet genombrott.
– Tja, säger han och ler lite blygt, helst skulle jag väl vilja vara med och göra mer offensivt. Men jag vill ju spela i den här ligan och då får man rätta sig efter vad de ger en för roller.
Helt riktigt.
Det är lika på tidningar kan jag avslöja.
Vi vill alla vara Simon Bank, men…
* * *
När Örby-Sinatra nu är här passar vi förstås på att spela in jubileumsavsnittet – nummer 50! – av vår NHL-podd och det är en sällsam upplevelse att plötsligt sitta mitt emot honom, i ett hotellrum, och babbla.
Vi blir nästan lite järnkrokskt blyga för varann.
Det går dock bra.
Tills teknikern från Älvsjöfälten ska försöka klippa avsnittet och sedan publicera det.
Då blir det haveri.
Som sagt:
En rookie på roadtrip…
* * *
Jag var senast här i början av oktober, när Preds begick säsongspremiär mot Stars, och som jag minns saken var det ingen särskild buzz kring Filip Forsberg då.
Men han har gjort viss impact sedan dess, om man säger så.
Bara häromdagen förutspådde lokaltidningen Tennessean att artisten från Åkerö kommer bli för Music City vad Derek Jeter varit för New York – och efter morgonvärmningen är det i första hand Rinne, Weber och honom lokal media vill tala med.
– Ja, den där, skrockar Järnkrok, hans säsong vill man ju inte ens prata om…
* * *
Kedjan Jacke Silfverberg och Rickard Rakell bildar med Andrew Cogliano har varit en av Anaheims bästa enheter – bland väldigt många, ska tilläggas – den här förnämliga säsongen, men själva är de inte hundraprocentigt nöjda.
– Vi måste börja göra mer mål. Vi skapar mycket hela tiden men har alldeles för svårt att få in pucken, säger Rakell, som bloggen får äran att träffa för första gången.
* * *
Fin vy, från hotellrumsfönstret, över det Bob Dylan kallade Nashville skyline.

Fast när han var här, för 46 år sedan, fanns inte futuristiska byggnaden i förgrunden.
Det är Bridgestone Arena det.
Alla arenor borde ligga så centralt – och jag borde alltid bo på hotell på samma avstånd.
* * *
Ekeliw, som suspekt nog när starka Brynäs-sympatier, tror sig också veta att Calle Järnkrok privat, i en trängre krets av polare, är en riktigt livlig skämtare.
Vad vi har här alltså en Eva Dahlgren med skridskor på fötterna.
* * *
Hotellet är ett helt vanligt mainstream-Renaissance, men på väggen ovanför skrivbordet hänger en bild av Johnny Cash.
Då vet man var man är.
* * *
Pekka Rinne och Sami Vatanen hälsar glatt och står sen länge och språkar i den där långa korridoren.
Det är alltid nåt särskilt fint med just finsk förbrödring.
* * *
Med mycket stor tillfredsställelse noterar jag att professor Hugosson efter en vecka in the land of the free börjat använda uttrycket ”ojvoj” på twitter.
* * *
Järnkrok har sina föräldrar i stan och umgicks med dem, så the Brynäs reunion fulländades inte riktigt igår kväll – men Silfverberg och Mattias Ekholm träffades i alla fall för middag och är väl Gavlerinken-nostalgi så det räcker.
– Jakob var en av mina bästa kompisar i Gävle men vi hinner inte ses så ofta så man får passa på, säger Ekholm.
Sen är det ju inte så svårt att få med sig gäster ut i just Nashville….
* * *
Det är kaoset kring Evander Kane i Winnipeg som får Hugosson att ta till de tunga tunga blogguttrycken.
Och jag förstår honom.
Den evige odågan (Kane, inte Hugosson…) har alltså en vådlig beef med Byfuglien – och sket därför att spela matchen mot Vancouver häromsistens.
Jag gissar att han inom en mycket snar framtid tillhör ett annat lag.
* * *
Just ja.
I taxin hem från Garden igår kväll vände sig chauffören plötsligt om och frågade:
– Vad är det för språk ni talar, du och din son?
Touché.
* * *
Nashvilles morgonvärmning är frivillig, men en sån som Filip från Åkerö är ute ändå.
Ja, han må ha blivit superstar – men är fortfarande för ung för att kunna ta sig samma friheter som Weber och Fisher såna gånger.
* * *
Ekholm kommer att sätta en på Andersen ikväll, det bara känner jag på mig.
* * *
Nu händer det.
Youngblood går verkligen och hämtar en kopp kaffe åt farsan.
Så nu kan seriefinalen i Tennessee börja.
Mycket nöje.

NY RANGERS – BOSTON 3-2 (Slut)
* * *
Meh.
När Tom Hanks kommer gående genom korridoren är vi står och väntar på att bli insläppta i Rangers omklädningsrum står Youngblood och tittar i sin telefon – och missar hela scenen.
Den chansen lär inte återkomma.
Young people och deras telefoner alltså.
* * *
Kan det vara season-ending?
Pat Leonard ställer frågan, om Henkes skada, som ingen riktigt vågar tänka högt.
Vigneault bara ruskar på huvudet och upprepar:
– He’s day to day.
Hm.
* * *
Ja, ha ha, det var då rent lugubert vad Quickie och Hagge hade svårt att dunka in pucken i den tomma kassen.
Tänk om Bruins gått upp och kvitterat i det läget…
* * *
MacKenzie, en rödlätt liten valp med aningen försynt uppsyn, sitter på Henkes plats i rummet.
Det är en syn som inte alls går att vänja sig vid.
* * *
Chara hade ingen Norris Trophy-kväll precis.
* * *
Huruvida Henke åker med till Nashville för lördagens matiné (den som öppnar för en ledig lördagkväll på Broadway för alla beat-reportrarna….ojvoj!) verkar högst oklart.
Jag och Youngblood drar dock redan i svinottan nu på torsdagsmorgonen.
Därför packar vi nu ihop och åker hem och försöker slagga några timmar.
Låt oss höras från Johnny Cash-land!

Slut, Rangers vinner en fin match med 3-2.
En kort skvätt till kommer

NY RANGERS – BOSTON 3-2 (Period 2)
* * *
Bruins kommer in i’et mer och mer.
Men kors i både tak och golv:
Då är det istället Rangers som är lite effektiva och vänder på äppelpajen.
Framförallt, dock:
Det är en jäkla rolig, välspelad och nu också spännande match.
Ekeliw brings it home åt oss.
* * *
Det går över 33 minuter.
Först därefter kommer första utvisningen, en hooking Blåskjortan Stempniak gör sig skyldig till.
Och så fort man ser Bruins PP förstår man varför hemmalaget försökt undvika dylika regelbrott.
Det är ruggigt vasst och bloggen garanterar härmed mål om de får fler chanser.
* * *
Ja, det var ju förstås för att han var ute och lallade i shorts på morgonvärmningen som Brassard kan fläska in kvitteringen på det där resoluta sättet.
* * *
Stempniak bör enligt rättstavningsprogrammet ändras till – Stekpanna.
Ja, inget dumt förslag.
* * *
Förträfflige läsaren Erik Norin meddelar, på twitter, att det är slagsmål på toan vid sektion 213 i pausen.
Ja, Youngblood försvann några minuter här…
* * *
Hagelin och Pastrnak matchade mot varandra.
Då känns det som att Södertälje håller på att spränga ljudvallen på Manhattan.
* * *
Gamle kommentatorsspårsstammisen MN Johan sitter i detta nu och läser j-u-s-t d-e-t h-ä-r på ett plan nånstans i lufthavet över Nordamerika, på väg hem till Minneapolis.
Det är min förhoppning att det inte är turbulent för tillfället.
* * *
När Tom Hanks ser Hagge och Quckie och Pastrnak och Kreider och Zucca måste han tänka lite på inspelningen av sin största klassiker.
Det är ju ”Run, Forrest, run”-fart på allihop.
* * *
Jovisst, Zanoj – jag till och med älskar fiol.
Men kanske inte i första hand till nationalsång på hockey.
* * *
Det blidde ingen kaffeleverans i förra pausen, han var ju tydligen nere vid sektion 213 och vevade.
Men nu ska vi se, han får ju fan bo i korresoffan…

NY RANGERS – BOSTON 1-2 (Period 1)
* * *
Younblood gör sin Garden-debut.
Så det är inte mer än rätt att Rangers står för sin bästa matchstart på en månad och framförallt inledande tio-tolv minuterna piskar upp ett sjuhelvetes tempo i anfallszonen.
Men otack är världens lön.
Bruins gör, trots ett något letargiskt intryck, ett mål mer – på bara fem skott – och går in till pausfikat med ledning.
Sorteras under rubriken effektivitet.
* * *
Det är inga fel på Louis insats när han driver upp längs vänsterkanten och får in en räkmacka Bergeron bara kan stöta in.
* * *
Inte för att Talbot har mycket till skuld, Henke hade knappast tagit några av de där skotten han heller, men jag gissar att MacKenzie ändå skruvar lite oroligt på sig i båset när tvåan kommer så snabbt…
* * *
Big Rick Nash soloåker in mål nummer 32, går om Ovetjkin i toppen av målligan och plötsligt är det några Garden Faithful som försöker få igång ”M-V-P”-ramsan.
Den har jag inte hört sedan säsongen när Jaromir Jagr gjorde 123 poäng – varav 54 mål.
Och det har inte funnits mycket till anledning sedan dess heller.
Men nu…well, taget är luften är det inte.
* * *
Jag är inte hundra, men Henke har – tack och lov – varit synnerligen skonad från skador, så detta kan mycket väl vara första gången en sån som Hagelin spelar en match med Rangers utan att den hyllade landsmannen ens sitter på bänken.
Måste känns lite skumt ändå.
* * *
Det är en och annan som tagit sig hit från Baaastan också.
Det hörs om inte annat på några eftertryckliga ”Tuuuuuka” när Rask gör en galant benparad på ett vasst Haysan Svejsan-skott.
* * *
Lucic var inte ens här i förmiddags – på grund av influensa.
Men han flög in under eftermiddagen, snöt sig ordentligt och går alltså in och stoppar upp en kvitteringspuck i krysset.
Det är nåt rätt stilfullt över det.
* * *
Återigen är den ohemult speediga kedjan med Hagge, Quickie och Haysan Svejsan riktigt bra.
Vissa långsammare Boston-backar ser tidvis nästan ut som Hal Gill när glinen far som svalor runt benen på dem.
* * *
Ikväll kommer det ut en donna och drar nationalsången på – fiol!
Jag säger som Gris-Olle:
Amirante!
* * *
Snabbast av Hagge och Quickie?
Jag frågade Hagge häromdagen och han bara log.
– Det pratar vi inte om…
Ha!
* * *
Inte nog med Ekeliw.
Tom Hanks är här också
Och när han zoomas in i jumbon är det nån som kastar åt honom en volleyboll av det slag han har som kompis i ”Cast Away”.
* * *
Det är roligt att Quickie Fast vid åtminstone tre tillfällen försöker proppa Chara också.
Det går såklart inte alls, men ändå.
* * *
Wladimir Klitschko är här också.
Ifall Glass och Marchand behöver lite inspiration.
* * *
Öh, jag tänker nog inte berätta vad stavningsprogrammet tyckte att jag skulle ändra Klitschko till.
Men Taggen, den skabröse, hade blivit mycket glad.
* * *
Nu ska vi se om det går att få Youngblood att gå och hämta en kopp…