Bork Bork Hagelin avgör på övertid med stilig styrning.
3-2.
Återkommer.

NY Rangers – Ottawa 1-2 (Period 2)
* * *
Ja, några mål i alla fall – inklusive ett inprickat av EK65 himself.
Men i övrigt har jag inget mer att säga än detta:
Zzzzzzz….

NY Rangers – Ottawa 0-0 (Period 1)
* * *
Det här är den tråkigaste fest – om det nu ska föreställa en sån – sedan jag fick magsjuka på Mosebacke på nyårsafton 1994.
Herregud, vilken skitmatch.
Det händer ingenting – mer än att EK65 och JT Miller krockar lite spektakulärt precis nedanför min pressläktarplats
Men jag sa ju det.
Pojkarna är redan på semester och åker omkring där nere och tänker på hur den första klunken pina colada på St. Barts kommer att smaka.
* * *
”Vad säger Tobias Pettersson nu”, är min första tanke när Kreider åker ut för en holding som inte är mer holding än när jag klappar Eken på axeln på pressläktaren.
Helt chockerande kommer det ingen reaktion alls.
* * *
The Band-legendaren Levon Helms dotter, Amy, sjunger nationalsångerna med kompbandet Handsome Stranger och det är för all del fint.
Men framförallt tar de så gott om tid på sig att jag befarar att hela All Star-uppehållet ska vara över innan de är klara…
* * *
Hey, även Mika är ju långhårig som en hel grunge-gitarrist..
Snart kan han och EK65 klä sig i flanellskjortor och börja framföra Nirvana-covers.
* * *
Rena rama slakten verkar pågå i Washington.
Stackars Fasth.
* * *
Det finns mycket lite som är mer frustrerande än att skriva när det tar emot.
När det går trögt.
När det inte finns naturlig svikt i formuleringarna.
Det är som att inte hitta bekväm ställning i sängen när man ska sova, som att gå på middag i skjorta som kliar svårt på ryggen, som att skrapa is från vindrutan på bilen med ett kontokort.
På förekommen anledning alltså…

Jag ber att få inleda dagens live-show med en liten trumvirvel.
Följd av en trumpetstöt.
Just idag – 20 januari – är det nämligen exakt tio år sedan jag kom till New York för att avlösa Nice Guy Freddy Virtanen som Aftonbladets USA-korre.
Jubileet firas med en hockeymatch på Madison Square Garden.
För hur skulle det annars högtidlighållas?
Är det något som kommit att prägla det här decenniet i världens bästa stad, som gått som en röd – eller snarare rödvitblå – tråd genom hela vistelsen och blivit själva ledmotivet, är det hockey i arenan dom kallar the wooooorls’s most famous.
Ja, jag har sett min beskärda del av politiska debatter, raketuppskjutningar, bombattentat, naturkatastrofer, konserter och roulettebord i Vegas också.
Men framförallt har jag suttit här och blängt och bloggat – och druckit kaffe.
Så:
Garden är the place för mitt amerikanska födelsedagskalas.
Hoppas ni vill vara med och fira.
* * *
Annars är den allmänna känslan ikväll den som som brukade bubbla i skolan sista dagen innan en kortare ferie.
Typ Sportlovet.
Efter den här drabbningen väntar ju en veckas All Star-uppehåll.
Den obligatoriska kommentaren är att det är viktigt att gå in i ledigheten ”on a positive note”, men det går att se i ögonen på både spelare och ledare:
De ligger redan i solstolar på paradisiska beacher i Florida och Karibien och vill bara att de här sista matcherna ska vara överstökade.
* * *
Den där stormiga januarieftermiddagen 2005, när jag baxade in hela bohaget i Virrens coola lya på sjunde gatan i East Village, gick det här givetvis inte ens att drömma om.
Jag hoppades i bästa fall bli kvar i två år, blogg visste jag inte vad det var och NHL låg öde i lockout-mörkret.
Om något då sagt…well, ni vet. Jag hade tyckt att vederbörande borde läggas in för observation.
Men här är vi nu, tio år senare…
Livet blir det som blir och man har ingen aning.
* * *
Senators säsong är, so far, för jävla ryckig och konstig
De vinner en match och förlorar en, vinner två och förlorar tre, vinner och förlorar en…
Inte vad doktorn brukar ordinera för framgång.
Dock:
De brukar göra succé i just Garden.
Faktum är att EK65 och hans polare vunnit sju raka grundseriematcher under det välvda cirkustaket på sjunde avenyn.
Så bli inte förvånad om Ranger får det betydligt svårare än fansen föreställer sig.
* * *
Det första NHL-jobb jag gjorde den inledanden vintern i stan var en presskonferens med Gary Bettman, på ett hotell nånstans i turistkvarteren kring Times Square.
Den inledde han med följande uttalande:
– Det är med tungt hjärta jag måste meddela att vi ställer in resten av säsongen.
Morsning korsning för korrespondenten…
* * *
Jag har varit på turné med This Perfect Day och vet sedan dess att det i skarpa lägen kan bli, eh, kärvt mellan de tajtaste vänner från Skellefteå…
Så det var inte så förvånande – ehuru mycket festligt –att se gamla SAIK-stjärnorna Adam Larsson och Melker Karlsson gå i clinch i San Jose igår kväll.
* * *
Sommaren därpå lyckades NHL och facket dessbättre lösa sin löjliga konflikt och nån gång i september ringde de från sportredaktionen i Stockholm och frågade om jag kunde åka ut till Long Island för där skulle en Henrik Lundqvist göra sin debut för Rangers…
Ja, förlåt om jag sitter och är nostalgisk, men det kan man väl få vara en sån här kväll?
* * *
Efter sitt lilla gurgel med The Melkman – som renderade honom två minuter i utvisningsbåset – berättade Youngblood Larsson att han och Yayo Josefson tillbringar All Star-uppehållet på Miami Beach.
”The DeBoer Holiday”, tror jag vi kan kalla den resan…
* * *
Att just Henke Lundqvist kom hit – och snabbt gjorde sådan succé att Larry Brooks på Post döpte honom till ”King Henrik” – var helt avgörande för fortsättningen på den här drömmen
Om inte det hänt hade jag varit hemma i Sverige – och hulkat i ständig depression – för länge sen, det är jag övertygad om.
För då hade jag inte bevakat lika mycket hockey, aldrig fått en blogg och helt enkelt inte haft nånting att bygga en fortsättning på när det ordinarie förordnandet gick ut.
Så den indirekta tacksamhetsskulden visavi han där nere på isen, med nummer 30 på ryggen, är rätt stor…
* * *
Det räcker att se honom på uppvärmningen för att slå fast ett Erik Karlsson såklart borde vara med under All Star-jippot till helgen.
Nä, han har inte lika imponerande siffror som vanligt, men han är en sann stjärna.
Är det inte det som borde räknas under en sån tillställning?
* * *
Det är Pennysylvania-derby ikväll också och om jag får önska mig något så här på den privata lilla bemärkelsedagen är det täta uppdateringar om vad som händer i Wells Fargo.
* * *
Flash:
Bloggen kommer, av allt att döma, vara på plats i Columbus.
* * *
Ledsen, det har – jubileum eller inte – varit en massa annat att stå i idag, så det här introt är lite kortare, och författat under mer stress, än vanligt.
Men nu slår vi korken av flaskan och häller upp lite hockeyskumpa.

Minns ni besöket i Philadelphia förra veckan?
Här är de rörliga bilderna

Trevlig helg för Rangers blev det.
Alla resultat gick deras väg igår, de vann matinén mot Pens – som man förstått av Lundqvist att de älskar att slå – och nu meddelas att Marc Staals kontraktsförlängning är signed, sealed and delivered.
Han får 5.7 miljoner dollar för sex år.
Mycket det, men med tanke på hur ont det är om högklassig backar på den fria marknaden känns det inte alldeles orimligt.
Det verkligt trista är att det kommer bli praktiskt taget omöjligt för Zuuuke att stanna på Manhattan.
Men han kommer göra sig bra i Detroit också…
* * *
Det regnar på Manhattan, men jag håller på att få lappsjuka mitt i storstan och ska gå ut ändå.
Ha så fint i den svenska januarikvällen, jag återkommer när EK65 intar Garden på tisdag.

Rangers har snabbt hittat tillbaka till det förstklassiga spelet från innan dubbelnollningen mot Islanders och Bruins.
De är riktigt bra idag – särskilt kedjan med Nash, Brassard och Joe Pesci från Oslo.
Samtidigt står Pens knappast för säsongens mest minnesvärda insats.
* * *
Vilket fint tryck vi har i spåret denna söndag.
Det uppskattas.
* * *
Ja, det är ju klart att det är Fleury – just jagad av isen – som ska vara med på All Star-festen.
Inte han på andra sidan isen…
* * *
Hur är det med kommentatorsspårets känsla inför NFL:s konferensfinaler senare idag.
Blir det, som alla tror, Patriots och Seahawks som tar sig till Super Bowl?
Jag misstänker det.
* * *
Penguins är i högre eller lägre utsträckning alltid roliga att se, men personligen tycker jag upplevelsen lyfter ännu mer med slåttermaskinen Bengan Hörnqvist på isen.
Den där jävla foten får ta och läka nu.
* * *
Det 28:e målet hör inte till de svåraste han gjort, men ändå.
Big Rick är etta i målligan – åtminstone till Dallas går upp mot Chicago senare idag.

Fin start för Rangers.
Men sen börjar dom ta utvisningar som internerna på Sing Sing-fängelset under en basketmatch på rastgården.
Jag vet inte vem det är dom tror att dom möter, men så här:
Man går inte fram och klappar en isbjörn, man lägger sig inte och solar på Monza-banan under ett Formel 1-lopp, man går inte på tur i gränstrakterna mellan Kina och Nordkorea utan karta – och man ger inte Pittsburgh Penguins många powerplay.
* * *
Jo, jag rörde mig ju i bakgrunden när Eken – och Höken, icke att förglömma – gjorde det där Jesper Fast-reportaget i samband med derbyt i tisdags.
Att det blev bra vittnar om att Eken besitter Pulitzer-värdiga kvaliteter som reporter.
Det är en bedrift bara att få tyst på pratkvarnen Quickie så långa sekvenser att man hinner få in några frågor…
* * *
Mike Johnston ser inte UT som en hockeycoach, tycker jag.
Snarare som rektor på ett universitet i Connecticut.
Och det är nåt skojigt med det.
* * *
Ett mål till och Big Rick Nash går om Seguin i toppen av målligan.
Han är, tror jag man törs slå fast nu, i sitt livs form.
* * *
Du kan vara lugn, FoxFlyer.
En färsk dosa Ettan ligger på bordet framför mig – och intill har jag faktiskt en påse turkisk peppar, inköpt på Sockerbit i West Village så sent som igår.
* * *
Det är inte bara spelarna som har svårt att komma igång så här tidigt på dygnet.
Som framgår är även bloggare lite tröga i steget.
Men nu varvar vi upp

Denna bleka januarisöndag är det matiné i Consol Energy Center, mellan Penguins och Rangers
Jag ämnar blogga från korresoffan på Manhattan – och ber att som intro få fyra av veckans lista.
Enjoy.

BIFFENS LISTA

1. New York Islanders.
– Long Island Express har avgått och skenar nu mot destinationer ingen kunnat drömma om sen Anders Kallur-erans happy days i 80-talets gryning. Mighty Tavares, Boom Boom Boychuk, Leddy, Strome, Nielsen, Lee och Okpose, fyramålsskytt under den grandiosa insatsen mot Penguins i fredags, leder de facto ett av NHL:s bästa lag. Punkt.

2. Teemu Selänne.
– Inte nog med att The Finnish Flash fick tröjan hissad under en emotionell ceremoni i Honda Center och samma kväll såg The Next Generation finländsk storhet, i form av Sami Vatanen, avgöra den jubileumsmatch som följde. Nu är han på twitter också.

3. Alex Steen.
– Det blev ingen rivstart a la hösten 2013 i år. Istället har ”Steener” tagit sats längs en lång startsträcka, för att nu varva upp som Nico Rosberg i sista kurvan under spurtstrid (heter det så i Formel 1?). Sexton poäng på nio matcher är pretty sick.

4. Winnipeg Jets.
– NHL:s mest underskattade lag? Jag tror det. De vinner och vinner, de ligger på slutspelsplats och de är för första gången i organisationens historia riktigt jobbiga att spela mot. Men medialt förblir de på något vis ändå lika kalla som de bistraste dagarna ute på Manitoba-slätten.

5. Erik Johnson.
– Till sist verkar det som att den här omhuldade talangen faktiskt blommat ut. Det tog längre tid än det gjorde för Guns n Roses att färdigställa ”Chinese Democracy”, men bättre sent än….ja, ni vet.

6. Den väckta björnen.
– Det krävdes en tjeckisk diamant slipad i Södertälje för att få ut Boston-björnen ur idet i år. Jaja, förlusten mot Blue Jackets i natt var en liten plump, men Bruins kommer nu. Det är alldeles klart.

7. Lil Wayne Ekeliw.
– Missa inte podden i veckan. Där är det ur-premiär för Youngblood Ekans första original, tonsatt av Viktor Norén. En given smash hit. Nu väntar vi på replik från Hugosson och Bodin i Hockeysveriges NHL-podd.

8. Mikael Backlund.
– Fyra mål på de fyra första matcherna efter den långa skadefrånvaron. Det är Elvis-i-Vegas-68-kaliber på den återkomsten.

9. David Perron.
– En av de bästa trejder Pittsburgh genomfört på senare år, har det visat sig. Kan bli en stor attraktion under matinén vi ska se alldeles strax.

10. All Star-uppehåll.
– Själva jippot är för all del inget att se, i synnerhet nu när Zäta inte får vara med (..), men alla, inklusive fansen, kommer må bra av en veckas andningspaus. Sedan börjar den euforiska spurten.

BIFFENS BU

•Buffalo Sabres.
– Kommer Sabres överhuvudtaget vinna några fler matcher i år? Efter tio raka förluster, den ena mer spektakulär än den andra, framstår det som omöjligt. Helt klart är att laget dom till äventyrs lyckas bryta sviten mot blir utskrattat.

•Dubnyk-trejden.
– Det känns som att Wild behöver en vassare målis än så. Men framförallt: Nu har ju Coyotes bara Mike Smith kvar. Det är som att slänga bort sista fallskärmen just som piloten börjat skrika ”Mayday!”.

•Olli Määttäs otur.
– Först cancer, sedan påssjuka och nu en axelskada som innebär att säsongen är över. Den finländske supertalangen är ursäktad om han börjar misstänka att någon put a spell on him…

CITATET

– Jag gratulerade honom till att äntligen få spela för ett bra lag…
Mike Smith om vad han sa till målvaktskollegan Devan Dubnyk när han trejdades till Minnesota. Ojvoj.
* * *
Nå, då så.
Penguins mot Rangers i brunchdrabbning.
Såna brukar vara rätt mediokra, hockeyspelare är inga mjölkbönder och får dygnsrytmen uppfuckad när de måste veva igång adrenalinpumpen så tidigt, men vi kan ju hoppas att detta är ett undantag.
Jag sitter här med en stor kanna kaffe och ett par delivery-bagels och kommer med en synpunkt eller två i första paus.
Låt det för all del sjuda i kommentatorsspåret.

Nån som är uppe och kollar NHL-matcher inatt?
Jag är här och visserligen kommer jag inte hinna blogga, har för mycket annat som måste färdigställas under helgen – till exempel lista/intro inför matinén i morrn – men spåret är öppet, så vi hörs där istället.