Philadelphia – Vancouver 0-4 (Slut)
* * *
Det är lika bra jag av avlossar den här kortfattade slutrapporten å det snaraste, annars hinner datorn säkert gå sönder också.
För kvällen fortsätter helt i enlighet med den ton som sattes redan i ottan och sedan präglat hela dagen.
Först visar det sig att det inte – som planenerat – går att filma inslag i Canucks omklädningsrum.
Sedan kör vi fel på väg tillbaka till hotellet – huvudsakligen beroende på att kartläsaren från Gävle ger instruktioner som Michael Del Zotto spelar hockey.
Och så har baren, som vore vi i Tranås och inte i USA:s femte största stad, hunnit stänga när vi väl hittat hem.
One of those days gånger 50, goddammit.
Jag ber att få återkomma när gudarna har angnämare planer för en stackars bloggare och hans sällskap.

En sanslös tråkig tredjeperiod i Philly går mot sitt slut, Canucks leder alltjämt med 4-0 och nu gör jag som resten av Wells Fargo gjorde redan för tio minuter sedan och går hem

Philadelphia – Vancouver 0-4 (Period 2)
* * *
Jublet är dånande när Emery efter trean blir utbytt.
Sedan går det några sekunder, Jannik Hansen kommer fri – och så släpper den efterfrågade Zepp in första skottet han får på sig.
Naturligtvis börjar en skojig kanalje precis nedanför pressläktaren omedelbart skandera:
– We want Emery…
* * *
Don’t sweat it, Robinson-Robban.
Du hade kunnat vara Flyers-fan – och ur det perspektivet framstår din vardags som Rangers-supporter som en all inclusive-semester på Hawaiis skönaste lyxresort.
* * *
Det här är, apropå ingenting, lätt chockerande.
Henke, Henke….
* * *
Det är för märkligt alltså.
När de väl tar sig in i offensiv zon är ju Flyers, anförda av glimmer twins Giroux och Voracek, bra och heroin chic-Miller får göra ett par riktigt stöddiga räddningar för att hålla tätt i den här perioden.
Men så fort de förlorar puckinnehavet blir det elände.
Plötsligt verkar det som att de inte längre vet hur man gör, plötsligt är de lätta att spela mot, plötsligt ser det inte ut som NHL längre.
* * *
Att gilla musik och inte veta vad Beatles medlemmar heter – för- och efternamn, om jag får be – är som att gilla hockey och inte känna till han med nummer 99 på ryggen.
* * *
Heroin chic-Miller?
Ja, efter förmiddagens besök i Canucks omklädningsrum är jag och The Oak Man eniga om att den omsusade målisen har den där unga Keith Richards-looken som var så het i modevärlden under grunge-eran.
* * *
Det verkar inte så kul för Buffalo ikväll heller.
Men – det är Buffalo det.
* * *
Eken är gravt uttråkad och pratar redan om hur han längtar till hotellbaren.
Ja, vi hörs nog därifrån nästa gång.

Philadelphia – Vancouver 0-2 (Period 1)
* * *
Det är som vanligt i Philly igen.
Flyers är helt okej i anfallszon och skapar framförallt i matchöppningen fint tryck nere hos Ryan Miller, men försvarsspelet stinker som en bajamaja efter fyra dygns festival Roskilde och Canucks kan väldigt enkelt gå upp i tvåmålsledning.
Situationen när Bonino med en eterisk konståkningspiruett vänder bort Risotto – yr som en nynackad höna – och drar iväg ett långskott som bara fladdrar förbi Emery är direkt löjeväckande.
* * *
Stämningen i Wells Fargo goes sour.
Snabbt.
När Emery släpper in mål nummer två, snyggt instyrt av Henke Sedin, börjar fansen omedelbart skandera ”We want Zepp, we want zepp”.
Ojvoj.
* * *
Vi får i alla fall höra Lauren Hart – en av NHL:s verkliga skatter, överlägsen till och Ekens Boston-humrar – sjunga två nationalsånger, så helt bortkastad är den här utflykten trots allt inte.
* * *
Kul där, Macke.
Men ordet rättstavningsprogram försökte jag alltså skriva när jag redan hade använt det – och då blir det omedelbart fel.
* * *
Det är lite krut i Bieksas och Simmonds slagsmål.
De ser nästan lite arga ut på riktigt.
Då är det roligt att se smockorna hagla.
* * *
Eken gör en affär av att hissmannen, Frank, kände igen honom på väg upp till pressläktaren.
– Han sa ”Hey, great to see you again, how are you doing?”. Coolt som fan ju, säger han.
Jag har inte hjärta att berätta att Frank aldrig minns någon och för säkerhets skull drar den frasen för alla…
* * *
Värre än att jag inte kan stava är måhända att pressläktarspeakern i Wells Fargo inte kan uttala namn och kallar Bieksa för ”Bieska”.
– Bieska droppar, replikerar Eken blixtsnabbt.
Hi hi.
* * *
Mike Smith har just fällt en kommentar det kommer att bli ett jävla liv om.
När han fick frågan vad han sagt till Dubnyk i samband med med trejden till Minnesota svarade Coyotes-katastrofen:
– Jag gratulerade honom att till att han får spela med ett bra hockeylag.
* * *
Mer från Ekens Wennerholm-inspirerade lattjolajbanslåda:
– Tänk om Notan gifte sig med Shawn Matthias. Då skulle han ju heta Mattias Matthias.
Disco!
* * *
Tobias Pettersson, inga domslut att rasa över i Gaaaden ännu?
Jag är chockad!
* **
Det smakar inte tillnärmelsevis lika magiskt som i Bellmarw (ja, de stavar så, fråga inte – det är New Jersey!) men en kopp Tim Horton-kaffe i Wells Fargo kommer nu att sitta fint det också.

Det måste bli stor hockeyshow i The City of Brotherly Love ikväll…
Annars har en lång dag av humörsänkande prövningar varit förgäves.
Jag går upp redan 06.00, efter ha sovit blott två timmar – för att hinna till morgonvärmningen i Wells Fargo Center i tid.
En timme senare står jag hos biluthyrningsfirman på 48:e gatan och där finns såklart ingen bil; jag har gjort det klassiska misstaget och blandat ihop PM och AM i beställningen – och först efter ett jävla dickederande lyckas dom få fram en ersättningskärra.
Sedan kör jag fel så vi – Eken är med också; alltid en tröst i mörka ögonblick – tvingas till en krokig och krånglig kursändringsmanöver för att komma till den oöverträffat solkiga dinern i Bellmawr där de serverar östkustens blaskigaste kaffe.
Vi kommer ändå i god tid till Wells Fargo, men där visar det sig att Flyers, som ju spelade även igår, inte har någon morgonvärmning alls – och Canucks dito är frivillig, så vare sig tvillingarna, Radim Vrbata eller Alex Edler deltar.
Morsning korsning.
Fiaskot fullbordas när mupparna från Manhattan tar sig en tupplur på hotellrummet efter lunch, försover sig grovt och får hasta tillbaka till arenan som lallande charter-turister för att jag ska hinna författa det här introt.
Så igen:
Det måste bli stor hockeyshow i The City of Brotherly Love ikväll.
Måste.
Måste…
* * *
Club Diner heter syltan i Bellmawr där det känns som att man kan skriva autografen i flottet på bordsskivan.
Den är egentligen målet för hela den här resan, för som sagt:
Kaffet.
Det smakar som kaffe vanligtvis bara smakar på djupa söderns minst fashionabla serveringar och närmare gud än så går det näppeligen att komma
Varje klunk är som en rå, skrovlig Clarence Carter-ballad, framförd bara för smaklökarna.
* * *
Det är inte sant att Flyers inte morgonvärmer.
En demonstrativt uttråkad Zac Rinaldo är faktiskt ute och skjuter några puckar på Ray Emery i en kvart.
Rasande kul att se.
* * *
Som min kompis Juha i Vancouver skrev på twitter när All Star-truppen presenterades:
– NHL hatar Sverige mer än vad vi finländare gör.
Ny bekräftelse på tesen kom med dagens besked om vilka som ersätter skadade målvaktsduon Pekka Rinne och Jimmy Howard.
Marc-Andre Fleury heter den ene, Jaroslav HHalak den andra.
Henrik Lundqvist?
Nä, det verkar som om dom hellre skulle bjuda in Bryzgalov och Mike Smith, och säkert också hämta Ken Dryden från pensionärshemmet, innan de ringde den blågule megastjärnan.
Jag ringer snart till diskrimineringsombudsmannen
* * *
Eddie Läck är i alla fall med på Canucks träning och hälsar glatt i omklädningsrummet efteråt.
Han blir dock snabbt mindre glad när jag utan att tänka mig för börjar babbla om fellow leksingen Filip Forsberg.
– Han har gjort sammanlagt tre mål på mig nu, suckar den gänglige Canucks-keepern.
För att ännu en gång travestera den mytomspunna VM-krönikan från 1994:
Ojdå, Bjurman, det här har inte börjat bra.
* * *
Eken tycker att pre game-middagen i West Fargos presslounge är sådär.
– Dom har saltat kycklingen för dåligt. Här brukar de ändå hålla helt okej klass, säger han och går sedan i spinn i långa, initierade recensioner av förplägnaden i varje hall i ligan.
Sammanfattning:
TD Gaaaaden i Boston är the gold standard, därefter kommer Staple Center i Los Angeles och The Rock i Newark
Sämst:
Garden, Nassau Coliseum och Verizon Center i Washington.
–Det dom serverar där kan inte beskrivas som människovärdig föda, säger The Oak Man och ser direkt arg ut.
* * *
Canucks har genomgått en snabb pånyttfödelse efter det förödande året med Tårtan men kommer in i Wells Fargo med tre torskar i byxan och befinner sig således i en liten mini-slump för närvarande.
– Men det är ingen panik i det här rummet. Vi har en helt annan känsla än förra året och vet att vi snart kommer ur det här och börjar vinna igen, säger Bieksa-pjäxan.
* * *
Själv tycker jag att bbq-bjudningarna i Raleigh och Nashville förtjänar ett omnämnande också, men Eken rynkar lätt på sin aristokratiska näsa och gör en sån so-so-gest med handen och för all del:
Det är han som är auktoriteten på området.
* * *
Man saknar inte provokatören förrän scenen är tom, eller hur ordstävet nu går, och jag undrar plötsligt:
Var har Taggen tagit vägen?
Kommentatorsspåret känns alldeles för städat och kälkborgerligt utan honom.
* * *
Flyers, å sin sida, har mot alla odds sett aningen mer stabila ut senaste veckan och stod upp riktigt bra under uddamålsförlusten i Washington igår.
Men det var just det:
Dom spelade igår och fick stryk och för lag som wobblar är andra kvällen under back-to-back-rallyn ofta svettiga utmaningar.
* * *
Luca Sbisa ser lite glad ut när mediahopen från Vancouver samlas runt hans plats i omklädningsrummet och frågar om hur det känns att återvända till en hall hade som hemadress runt 2008.
Han är uppenbarligen inte van vid den sortens uppmärksamhet och blir helt sonika lite till sig.
* * *
Man får beundra Flyers-fansen.
De inte bara fortsätter komma ut hit till sportkomplexet i råbarkade South Philly fast hjältarna underpresterar värre än delar av parkförvaltningen i Borlänge kommun på 80-talet.
De är lika kaxiga, skräniga och hotfulla som vanligt också.
* * *
Öh, kommentatorsspåret vill ändra Sbisa till – Lesbiska.
Hm.
* * *
Behöver de verkligen fundera i Boston?
Självklart måste Pastrnak stanna kvar , bränt år på rookie-kontraktet eller inte.
Dom har ju ingen annan som kan göra mål.
* * *
Värmning pågår och just ja, det hade jag glömt.
Volymen i PA:t här inne är som en Wayne Simmonds-smocka rakt i solar plexus.
Så måste det förstås vara i en hall bebodd av en organisation som odlar sitt rykte som bully med största förtjusning.
* * *
Nu får vi snart veta om den här kalla januaridagen var en total loss – eller om jag och The Royal Oak får åtminstone något att minnas.
Släpp pucken.

…är bloggen i ikväll.
Flyers spelar mot Canucks.
Start 01.00.
Vi hörs då,hoppas jag

NY Rangers – NY Islanders 0-3 (Slut)
* * *
Björn Falk och hans bundsförvanter från Long Island kan gå ut i Manhattan-natten och skrika det nu:
– We’re kings of New York!
För efter den här holmgången på Garden råder det inga tvivel.
Islanders är herrar på täppan. Bäst i stan. och just – Kings of New York.
Bloggen gör, med största respekt, honnör.
* * *
Det är sällan man ser någon så rasande arg som Dan Boyle när han börjar veva efter slutsignalen.
Han borde vara för gammal för såna fånigheter – hur han nu än uppfattade den avslutande tacklingen.
Det framstår ju som direkt förnedrande att slåss, på sin hemmaplan, när gästernas fans står kvar och jublar och hånsjunger.
* * *
Henke var inte nöjd med att trean gick in, men i övrigt tycker han att han spelade bra och han ville gärna spela tredje perioden också.
– Men det var inte mitt beslut, konstaterar han.
* * *
Nu suckar Eken tungt på stolen intill i pressrummet, han tycker det går åt helvete för långsamt för en seg gammal biff och vill åka till baren NU.
Så jag får ta och säga tack för i natt.
Vi hörs på…torsdag blir det nog.

Ramsan ekar på Garden i den sena kvällen:
– Let’s go, Islanders!
För Rangers kommer aldrig i närheten, Halak håller nollan och gästerna vinner med 3-0.
Ojvoj.
Liten slutrapport sen.

NY Rangers – NY Islanders 0-3 (Period 2)
* * *
Det är i första hand Islanders som hörsammar uppmaningen om att intensiteten ska upp några snäpp.
I andra och tredje hand med.
Likt Alexander Skarsgård i ”True Blood” sätter de huggtänderna i antagonisternas halsar och suger blodet ur dem och om det inte varit för en storspelande Henke (fram till 3-0-målet, that is….) hade Rangers-land legat lika skövlat som Bon Temps efter de våldsammaste vampyrattackerna.
Ojvoj.
* * *
Från kommentatorsspåret tidigare i afton:
”Tror Anders Lee gör det första målet…”.
Saida-priset går utan någon som helst diskussion till Lappen#27.
Snyggt!
* * *
När det första Islanders-målet nu blir bortdömt för att Cizikas anses ha begått interference på Lunkan – varför blir han då inte utvisad?
Jag bara frågar.
* * *
Svenska flaggor har vi sett på Garden genom åren.
Men here’s a first:
Under Islanders-måljubel är det en Skånske Jan-kompis som börjar vifta med den rödvita dannebrogen på sektionen ovanför spelarbåsen.
Dejligt!
* * *
När han får sitt mål bortdömt ser Matt Martin betydligt mindre glad ut än under lagkamraternas knullskämt i morse.
Om man säger så.
* * *
Brandh, Simon och Bazil i min soffa under ett New York-battle – blotta tanken svindlar!
Men jag tror dörrmännens skyddsombud säger nej…
* * *
Passningen JT Miller helt pappskalligt slår rakt in i eget slott momentet innan 2-0-målet bevisar att han fortfarande är rätt mycket junior.
* * *
Jag hoppas Björn Falk har precis lika roligt som alla andra Islanders-fans på Garden i detta nu.
Det här, att köra över Rangers på Garden och dessutom döda tillställningen i shorthanded-läge, är för dom som det är för Justin Bieber-fans att bli bjudna på efterfest av idolen.
* * *
Det borde gått att räkna ut att de grova missarna i första perioden skulle kosta Rangers.
Mot ett lag som Islanders är man piskad att utnyttja de fåtaliga chanser man får.
Eljest:
Vampyren biter.
* * *
– Jag är oerhört sugen på öl, säger Eken och just den meningen uttalar han alltid så förföriskt att budskapet smittar värre än påssjuka i Anaheims omklädningsrum.
Kommer bli snabba ryck i pressrummet efteråt, så ni vet…

NY Rangers – NY Islanders 0-0 (Period 1)
* * *
Det börjar lite för avvaktande och trevande för att vara en kväll när en bloggare strör Pointer Sisters-citat omkring sig.
Men från och med ungefär när JT Miller knockar Okposo med rena Kronwall-proppen börjar matchen stegra och sista sju-åtta minuterna tycker både jag och övriga 18 000 som är här att den nästan gör skäl för sin klassikerstämpel.
De återstående 40 minuterna kommer bli dynamit.
* * *
Hela hallen skriker rakt ut, som under klimax i en skräckfilm, när de visar reprisen på Brassards stolpträff.
Och undra på det.
Att han han lyckas missa den helt öppna kassen i det läget är jämförbart med att missa käften med med gaffeln under en bättre middag.
* * *
Islanders får sig nog en liten uppsträckning av Capuano i detta nu.
De var tidvis slafsiga i inledningsperioden och gav, mycket okaraktäristiskt, bort en hel del puckar i egen zon.
Det är fel kväll för det.
* * *
Hagge lämnar isen efter bara någon minut och dom som såg situationen säger att han kan ha blivit illa skuren på en vad när Johnny Boychuk råkade kliva på honom.
Det vore väldigt trist.
* * *
Åh, Björn Falk är in the house!
Det är ju som att vara på maffia-konvent och få veta att Michael Corleone befinner sig i lokalen.
* * *
Dom låter en figur som brukar sjunga med Billy Joel – Long Islands motsvarighet till Empire State Building – framföra nationalsången.
Det känns som att utmana ödet.
* * *
He he, skånske Jan – den om skåningar, danskar och svenskar var ju riktigt rolig.
* * *
Vad fint, Hagge återvänder.
Men skuren blev han, uppger Rangers PR-stab.
* * *
Devorski och Sutherland har inte sett sig nödgade att ta en enda utvisning ännu och tillställningen får gärna skaffa sig ett temperament värdigt en Pointer Sisters-match.
Men vill man se de här organisationerna leva ut det onda blodet på allvar ska man egentligen gå och titta när deras respektive AHL-lag, Bridgeport och Hartford, spelar.
Då vill kidsen visa att de står upp för de stora grabbarna och vilda saloonslagsmål brukar utbryta.
Det är nåt lite rart med det.
* * *
Katie Holmes ser glad ut i jumbotronen.
Hon har väl just fått infon att det inte är någon fara med Hagge.
* * *
Då trycker vi upp intensiteten ytterligare några snäpp då, boys.