Det är coach Vigneault som säger det:
– Ikväll får vi vara med om ”a New York Classic”.
Precis.
En hockeymatch i januari kan inte bli mycket större.
Derbyn mellan Rangers och Islanders har alltid en särskild sorts nerv och en särskild sorts laddning, men 2015 års första Battle of New York är någonting långt, långt utöver det vanliga.
För första gången på flera decennier hör de bägge arvfienderna samtidigt till NHL:s verkliga elitskikt, slåss om samma höga placeringar i tabellen – och surfar in på Garden på sentida framgångsvågor lika höga och skummande som de dom slår in över Laguna Beach i Kalifornien om höstarna.
Samtidigt är alla andra lag i The Metropolitan Area – Yankees, Mets, Giants, Jets, skämtet Knicks, Nets och Devils – i högre eller lägre utsträckning på dekis.
Så this is it, liksom.
Här och nu avgörs vem som är herre på New York-täppan – inte bara i hockeysammanhang.
Allt står inte på spel – men mer än på väldigt länge.
A New York Classic indeed.
Missa den inte.
* * *
Exakt hur starka känslor som satts i svallning kring det här slaget blir jag – om jag nu inte fattat det tidigare – varse redan innan jag kommit ut genom porten.
Dörrmännen Simon, som brinner för Rangers, och Bazil, Islanders man i östra Midtown, har regelrätt krig nere i lobbyn.
– We’re gonna catch you assholes, and we’re starting tonight, hojtar Simon från entrén.
Bazil, som fått lida svårt under år av kräftgång på Long Island, kluckar bara belåtet bakom concierge-disken.
– We’re number one in this city today, and we will be number one tomorrow.
Om de som spelade verkligen förstod hur höga insatserna är för män som Simon och Bazil, och hur genomgripande utgången i en match som den ikväll kommer påverka stämningen i hus som mitt imorgon, skulle de paralyseras av scenskräck…
* * *
Värmning på Garden igen.
Det var ett tag sen och jag inser inte hur mycket jag saknat de förmiddagsritualerna förrän jag sitter ensam på läktaren och hör ljudet av puckar som träffar plank – med ett brak lika poetiskt som öppningsvrålet i MC5:s ”Kick Out The Jams” – och skridskoskenor som skär som Aaron Nevilles ängalika sång i nyspolad is.
Det verkar kanske tråkigt för er, men som George Clooney säger i ”Up In The Air” om saker som andra hatar på flygplatser:
– For me, they’re warm reminders that I’m home…
* * *
Man vet aldrig med danskar, de kan hysa aversion mot representanter för den store grannen norr om sundet, så det är med viss tvekan jag tassar fram till Frans Nielsens i gästkabyssen och frågar om han möjligen pratar svenska.
Det gör han, alldeles utmärkt, och förtjusande trevlig visar han sig vara också – och vi talar såväl om det danska JVM-landslagets succé i Toronto, om att ynglingarna Ehlers och Björkstrand kommer bli superstars – och om adrenalinpåslaget inför just den här matchen mot Rangers.
– Det är alltid roligt att spela de här matcherna, men det är extra speciellt när båda spelat så bra och slåss om samma positioner i tabellen, säger han.
Det är en fin liten pratstund.
Hoppas Björn Falk – kommentatorsspårets lätt sardoniske Islanders-apostel – blir lite glad…
* * *
Craig, en gammal bartender på Elaine’s, växte upp på Long Island men höll ändå på Rangers och har förklarat att valet av lokalt hockeylag back in the day, på sjuttiotalet, nästan var som att välja mellan Crips och Bloods i Compton.
– Även helt vanliga lördagkvällar, när det inte var hockey, fick man på vissa klubbar och barer ute på ön uppge om man höll på Rangers eller Isles. Sedan lotsades man till det hörn i baren där ens egna stod. Tanken var ju att vi skulle hållas isär, för annars blev det nästan garanterat bråk, men det var inte alltid det lyckades, berättade han under en lång sittning på 88:e gatan för några år sedan.
Den passionen har falnat de senaste decennierna, eftersom antigen det ena eller andra laget – eller båda – varit för dåliga och ingen inblandad således haft så mycket att vara kaxig över.
Men den här säsongen har den klassiska fiendskapen definitivt fått ny näring. Varje gamenight ställer pånyttfödda supportrar på Long Island till med veritabel karneval och inne på Manhattan har fansen åter fått blodvittring efter den bästa sviten sedan indianerna sålde ön för några pärlor och lite vin, eller hur det nu var.
Och i flera månader har bägge läger längtat efter kvällens konfrontation.
Så:
Crips och Bloods rider igen.
Ta betäckning.
* * *
Carl Bork-Bork Hagelin ser ut som Frankenstein – ännu en gång.
För det hände ju igen under den bejublade Kalifornien-turnén – han fick käften spräckt av en motståndarklubba.
– Det är tredje gången i år och det har varit på högra sidan vid samtliga tillfälle, säger han och känner försiktigt med tungan på ett ärr värdigt han i rullstolen i ”Hannibal”.
– Men, fortsätter Södertälje-geparden med ett snett flin, det händer ju för att backarna inte hänger med. Då måste de försöka haka med klubban och så sprätter den upp i ansiktet.
Det är, kort sagt, värt det.
* * *
Matt Martin, Islanders egen Matt Cooke, har det inte så lätt när han försöker göra intervjuer efter morgonträningen.
Han sitter nämligen vid en dörr och bakom den dörren står lagkamrater som vet att den långhårige buffeln försöker vara seriös med 20 mikrofoner under näsan så de börjar, mycket högljutt, utstöta…eh, ja, samlagsljud.
Martin försöker hålla masken men blir snabbt pionröd om kinderna och brister sedan ut i generat skratt.
Boys will sannerligen be boys…
* * *
När Eken och Höken, utsända av Viasat, gör en intervju med Jesper Fast på åttonde avenyn vid lunch går det plötsligt förbi en karaktär som börjar skrika:
– Heeeey, Jesper Fast! Cool man, you’re the best!
Det visste jag inte, han är ju så tystlåten, but here he is – The Prince of New York från Nässjö!
* * *
Det är ju inte bara Rangers mot Islanders en sån här kväll
Det är Manhattan mot Long Island också.
Stad mot förort.
Skyskrapor mot villor.
Lou Reed mot Billy Joel.
”Taxi Driver” mot ”Huset som gud glömde”.
Meat Packing District mot East Hampton.
”Seinfeld” mot ”Everybody Loves Raymond”.
Tunnelbana mot pendeltåg.
”Fåfängans fyrverkeri” mot ”Den store Gatsby”.
Trafikstockningar mot ännu mer trafikstockningar.
Det är bara att välja sida…
* * *
Å andra sidan förtjänar The Prince of New York från Nässjö glada tillrop på Manhattans gator just nu.
Eftersom han inte spelade matchen mot just Dallas – den enda Rangers förlorat på över en månad – kan Jesper skryta med den längsta segersvit en Blåskjorta upplevt sedan Phil Esposito gick i shorts, typ.
* * *
Det är en tjuv som är allra populärast inne hos Islanders.
Något annat kan man ju inte kalla The Mighty John Tavares efter sättet på vilket han rånade Adam Larsson häromsisten.
Om det varit ett gathörn istället för ett sargdito hade han dömts till fängelse.
”Johnny” är för övrigt lika pepp som alla andra inför galakvällen på Madison Square Garden.
– För en Islanders finns det inget mer inspirerande än chansen att slå Rangers, säger han.
* * *
Till och med New York Times lyckas i sin avmätta morgontidningspösighet få upp lite puls inför The Battle of New York.
”Echoes of 83-84”, lyder den – förhållandevis – upphetsade rubrik som ackompanjerar dagens förhandsblänkare.
Nu jävlar!
* * *
Ska man ha åsikter om att Toronto plockar över Lill-Nyllet redan nu – och stoppar ner honom i AHL?
Ah, vad fan.
Brendan Shanahan och hans medarbetare gör förstås det dom anser gynnar klubben och som läget nu är i SHL i allmänhet och Modo i synnerhet har de nog alldeles rätt i att det blir bäst om den viktiga framtidsinvesteringen får stå på tillväxt hos Marlies.
Sen lider jag förstås ändå med min vän Flamman och önskar, för hennes skull, att det inte hade blivit så här.
* * *
Henke har en helt vanlig tenniströja under träningsjerseyn idag.
Det ser egensinnigt ut, men understället var väl för fult för the dedicated follower of fashion från Åreskutan.
Attityden är dock densamma som vanligt.
– Det här blir en väldigt bra utmaning för oss. Vi har ju vunnit väldigt mycket på slutet, men eftersom alla andra också vinner har det inte hänt så mycket i tabellen. Det kan det göra ikväll, så utöver hett derby är det också en riktig fyrapoängsmatch, säger han och ser ut som en AC/DC-låt i blicken.
* * *
– Ska du se ut så där, säger Höken och pekar på en kalufs det var alldeles för länge sedan jag hade tid att gå med till mina ryska barberare på St. Marks Place.
Nej, det ska jag inte – jag blir ju, som Lasse Anrell slog fast i tidernas elakaste ”Lika som bär”, för lik Lillemor Arvidsson när jag hamnar så här mittemellan kort och långt.
Men vem fan har tid med fåfänga?
* * *
Ikväll gör Filip Forsberg två på Canucks.
* * *
Det är självfallet obligatoriskt med slips under kvällar av den här digniteten.
Jag har en persikofärgad, Elvis-inspirerad mot i övrigt helt svart utstyrsel.
Förhoppningen är att Eken ska säga att jag ”look like a million bucks”, men han tycker det räcker med 600 000.
Hm.
* * *
Att nästan snubbla på Cal Clutterbucks skridskor i Islanders omklädningsrum känns som en ren ära.
* * *
Ikväll känns det som att det skulle sitta väldigt fint med en jamare på lämplig lokal när krutröken lagt sig.
* * *
Redan i höst kommer Islanders, slår det mig plötsligt, ha Brooklyn som hemadress.
Inte Long Island.
Då kommer de kunna bjuda väldigt mycket tyngre motstånd på en lista som den ovan, om vad det ett sånt här derby innefattar mer än bara hockey.
Paul Auster.
Peter Lugers Steakhouse.
Do The Right Thing.
Beastie Boys.
Sommarkvällar i Park Slope.
Jay-Z.
Girls.
Jackie Gleason.
Akta sig, Manhattan…
* * *
Ettan i divisionen, med 57 poäng på kontot, är här – och ska spela mot ligans hetaste lag, med 13 segrar av 14 möjliga senaste månaden, inklusive en färsk sweep i Kalifornien.
Jag har inte för vana att citera Pointer Sisters, men nu går det inte att låta bli:
I’m so excited!

Jaha, Rangers sveper i Kalifornien.
Stöddigt.
Nu kan de sitta på sextimmarsflighten hem och känna sig lika belåtna som de ohyggligt sällsynta tillfällen när jag flyger från Vegas med plus i pluskan.
* * *
Det är ju alldeles uppseendeväckande med mjölkbudet från Skellefteå.
Farbror Melker gör alltså mål igen – för femte matchen i rad.
Ingen i hela ligan är hetare.
Ta och skicka honom till Columbus också, tack.
* * *
Tobias Pettersson, inte ska du sitta och bli så arg på domslut – allra minst de som fattas av tv-juryn i Toronto.
Vad tjänar det till?
* * *
Backlund är het som grillad i korvkiosken utanför Arosvallen också.
Han blev matchhjälte med enda målet i Rogers Arena.
Sicken comeback.
* * *
Det enda jobbiga för Rangers är att de ska spela den där vanligtvis omöjliga första-på-hemmaplan-efter-en-lång-roadtrip-matchen mot likaledes rödglödgade Islanders på tisdag.
Och den går sannerligen inte att se som vad som helst
Eftersom båda lagen gör lysande säsonger och slåss om placeringar i divisionen och redan sedan tidigare avskyr varandra med hetta handlar det om det hetaste New York-derbyt på hur många år som helst.
* * *
Nu har vi hållit bloggen kokande i ganska precis tolv timmar i sträck – ja, nästan 24 om vi ska räkna från när introt publicerades – och jag drar med gott samvete ner gardinen.
Tack för sällskap, ni har alla varit suveräna – igen.

Inte ett mål i andraperren.
I någon av de tre matcher som pågår.
Hallå, jag säger som Kurt Cobain:
Here we are now, entertain us!

Rangers har det där flytet nu – det man för det mesta har när det gått bra under längre tid.
Hajarna attackerar som hade de upptäckt en badvik där en hel busslast turister skurit sig på klipporna, ser med ursinnig forecheck och tungt tryck i anfallen till att de snabba östkustgästerna ser långsamma ut och skapar i alla fall inledningsvis ett koppel svettiga chanser framför Kung H..
Men:
Det är Rangers om gör målen.
Två stycken också.
Jisses.
* * *
Ja, skånske Jan – du har missat frågan om jag får komma ner och sitta på din veranda och dricka moonshine om jag skippar All Star-spektaklet i Ohio.
* * *
Man ska vara åtminstone liiiite ringrostig när man gått skadad i över två månader, men inte Mickis Backlund.
Han har gjort mål i varenda match han spelat sedan comebacken och prickar alltså in ett – direkt – på Eddie Läck nu också.
Inte sedan de började odla gurka har nån från Västerås varit hetare.
* * *
Det ser rätt festligt ut när The Melkman ger sig på Rick Nash och Rangers-veteranen, med viss emfas, inskärper att en rookie som bara spelat 14 matcher inte får göra så mot honom.
* * *
Ha ha, så Kings unnar sig en slow start igen…
* * *
Fint att Dan Boyle föräras en jumbotron-hyllning i hajtanken.
Men matchen han beskrivit som ”väldigt betydelsefull” håller på att ta slut redan när han efter bara nån minut får näsan söndertryckt av San Jose-armbåge.
Dessbättre kommer backveteranen tillbaka snabbt.
* * *
Antti Niemi…nja.

Nä, det blir inget mer i Chinatown.
Caps stänger helt enkelt ner Wings i tredje, ger dem ingenting, och Bäckis kan lugnt åka hem och lägga sig i soffan och koppla av med ett nytt Sons of Anarchy-avsnitt.
* * *
Wow, Ullbrand, vad är det här?
Normalt hade det ju varit morsning och goodbye när Blues kommer tillbaka och kvitterar inom loppet av en sketen minut.
Men Riley Nash skaffar alltså Canes ny ledning.
Om det håller hela vägen in i kaklet är det ju årets bragd av dina pojkar.
* * *
Todd McLellan fick efter morgonvärmningen idag frågan vad han ska göra för att sänka Dan Boyles hastighet.
– Jag har aldrig tänkt så. När han var här funderade vi mest på motsatsen, svarade han med ett snett leende.
Lite kul.
Men nu får vi se.
Kan Rangers ta en trippel i Kalifornien?
Då har de anledning att vara lite kaxiga i ett dygn eller två.
* * *
Det rapporteras att Jimmy Howard har fruktansvärt ont – och är fruktansvärt arg på backen som inte upplyste honom om att Brouwer kom störtande mot honom i det där läget.
Om jag inte ser fel är det Danny DeKeyser begår denna dödssynd.
Man kan bara föreställa sig klumpen av obehag i mellangärdet under flighten hem till Motown i natt.
* * *
Titta här då, en påse krubb från Duke’s Roadhouse anländer lagom till starten i San Jose.
Perfa.

Babcock kan bara säga som kollegan punggrepparen nu:
– Fuck me.
Matchen i Verizon är över, Caps modell 2015 släpper aldrig en sån här ledning.
* * *
Jo, jag vet, Frankie, min vän – precis allt går att beställa.
Men jag är lite picky med just kaffe och det har blivit fel förr, trots utförliga instruktioner, så det blev en snabb språngmarsch (nåja) i kylan.
* * *
Fast Fabios mål precis där i slutet satt kanske inte helt fel för Wings ändå…
Mister Ullbrand, hur chockad är du?
3-1-ledning borta mot Blues efter en period.
Ojvoj.
Själv är jag mest imponerade av unge Rask.
Han fortsätter peta in mål han med ojämna mellanrum.
Det sjätte kom alltså nu.
* * *
Now, det intressanta är ju alla lag ovillkorligen SKA vara representerade i All Star-spektaklet och om nu Howard inte kan åka – vilket han med 99 procents säkerhet inte kan och inte heller får för klubben – måste ju någon annan ersätta.
Jag har några intressanta förslag…
* * *
Det jobbiga för lag som Capitals och Rangers är ju att de trots alla segrar aldrig riktigt får fast slutspelsmylla under skenorna, för alla runtomkring dem envisas också med att vinna så vid minsta slip a två-tre matcher kan de lik förbannat ramla ner under strecket.
Fast Blåskjortorna kan i alla fall hämta lite tillförsikt i det faktum att de har färre matcher spelade än alla andra.
* * *
Mmm, nu kommer det små doftstråk av alldeles nybryggt kaffe från köket…

Howard har tydligen dragit sönder en ljumske.
Å det grövsta.
Då är det helt givet att han inte kan vara med i Columbus.
Henke eller Big Ben Bishop borde stå på tur – om de nu inte tackat nej, det kan ju mycket väl vara så också.
Fast NHL tar säkert och kallar in Mike Smith istället.
* * *
Jag håller helt med Stopcomplainining:
I ett renodlat jippo, som bara handlar om skoj, borde de största artisterna vara med.
Som EK65, som Subban, som…eh, Zäta!
Men det är som det är.
* * *
Vad har Wings att kalla in när nu både Howard och Monstret är satta ur stridbart skick.
Jo, olyckan Mrazek kommer ju stå, men ska backas upp också.
Tom McCollum i Grand Rapids, är han nåt att hålla i handen när åskan går?
* * *
Vad säger du, Skånske Jan? Får jag sitta på din North Carolina-veranda och prata skit över några starka moonshine-drinkar om jag skippar Columbus?
* * *
Max Pacioretty är en bra hockeyspelare.
* * *
Kaffet är fanimig slut, så nu måste jag gå ut lik förbannat.
Don’t worry, snart tillbaka.

Stackars Zäta.
Nä, vi börjar om:
Stackars, stackars, stackars, stackars Zäta!
Han blev inte uttagen i All Star-laget i år heller.
Istället tvingas han nu ha ledigt och får i värsta fall ligga i en solstol på en beach vid nån alldeles för lyxig resort på karibisk dröm-ö i flera dagar.
Bli inte förvånade om han inte alls klarar av att prestera mot Saturday Night Nicky i kväll…
* * *
Nä, i själva verket är det mig det är synd om.
Det visade sig ju att en enda blågul pjäs blev uttagen:
OEL.
Skoj för honom, och välförtjänt.
Sen har vi förstås Forsberg från Åkerö i rookie-laget också.
Men i praktiken innebär det här nog ändå att jag får ta mig till Ohio på eget bevåg och sen inte har så mycket att ordbajja om.
Eller så kanske jag också skiter i alltihop och tar en semester i solen jag med.
På Skånske Jans veranda i North Carolina kanske…
* * *
Jimmy Howard är uttagen – men inte Henke Lundqvist.
Ha ha ha.
Det var ett roligt skämt.
* * *
Ja se, nu har Brouwer redan gjort 1-0 för Caps.
* * *
Det kan förstås vara så att Henke tackat nej också.
Han har ju visst sinne för stil och ville väl inte visa sig i de rent hiskeliga All Star-tröjorna.
* * *
Fast Howard verkar ha gjort sig väldigt illa vid målet och rullas de facto ut på bår.
Så, sorry Henke.
Du kan få lov att dra på dig de en sån där hiskelig All Star-tröja i alla fall…
* * *
Gustav Nyquist kan andas ut.
Han har en Mexiko-resa bokad i slutet av månaden, uppger en uppgiftslämnare i hästpolofantastens närhet.
Samma uppgiftslämnare gör emellertid också gällande att ”Gus” har avbokningsskydd.
Utifall…
* * *
Nä, nu tar vi och tittar på lite matcher igen.

Nä, Forsberg har en rätt tyst eftermiddag.
Men istället tar Calle Järnkrok till orda och avgör skräpmatchen i X:et.
Brynäsare kan också.
Ibland….
* * *
Men…Matt Cooke är ju ”reformerad”, no?
Så när vi ser att han crosscheckar Shea Weber rakt i ansiktet ser vi förstås fel, på något annat vis kan det ju inte vara.
* * *
Sluta hacka på John J – tvåfaldig ”Årets kommentator” och allt.
Han får skriva hur mycket han vill och den som vill bland a upp degen är välkommen att kontra.
* * *
Skånske Jan blir plötsligt lite, ehum, upprörd…
* * *
Nu blir det paus fram till kväll, för jag ska producera lite artiklar och hinner inte hänga med i tredjeperren i Denver.
Men häng på igen under natten.
Red Wings får passa sig för Nicky B.
Det är ju lördagkväll!

Forsberg från Åkerö fräser precis i inledningen iväg ett skott som Bäckström håller på att tappa in bakom ryggen.
Annars händer inte mer i den här perioden än det vanligen gör i Tranås en tisdagkväll i februari.
Stentrist är vad det är.
Och jag som ett tag hade planer att begå min Xcel Energy-debut just idag.
Vilken oändlig tur att den resan inte gick att genomföra.
* * *
Nej, Pastrnak avgör inte med sitt första NHL-mål.
Han avgör med sitt andra.
Ha, så festligt!
* * *
Det är först idag det slår mig att Mike Yeo, Wild-coachen, är påfallande lik Svenskans redaktionschef Martin Jönsson.
Nu är frågan om Yeo också har bra musiksmak och gillar exempelvis cajun-kungen Johnny Allen.
* * *
Att den förre SSK-tjecken gör sådan succé ursäktar inte det oerhört långsökta rubben på nhl.com:
”Blast from the pastrnak”.
Herregud.
* * *
Nej, Confuse, till vardags är jag av åsikten att bara barn ska dricka mjölk, men jag fick i förmiddags plötsligt för mig att köpa en liten flaska till frukostmackan och det var förbryllande gott.
I kaffe ska det definitivt inte vara några mejeriprodukter.
Det tycker jag är som att ha rödbetor i julmusten.
* * *
Christian Folin blir intervjuad i pausen och låter som att han aldrig gjort något annat än pratat engelska.
* * *
Forsberg i tredje.
Believe!