Niklas Bäckström suger.
Ja, Niklas alltså – målisen i Minnesota.
Inte Nicklas – Saturday Night Fever från Valbo,
Minnesota, som krisat big time på slutet, inleder i ursinnig forcering och pepprar Rinne med skott. Sen får Predators en ströchans och gör billigt mål direkt.
It’s undermining, som Tony Soprano skulle muttrat.
* * *
Det är sex svenskar på isen i X:et, Confuse. Forsberg, Ekholm, Järnkrok och Stålberg för Preds – och Folin och Brodin för Wild.
Så du kan vifta ännu ivrigare med den imaginära fanan!
* * *
Värst för Wild är att den andre keepern under första halvan av grundserien, gamle Ekeliw-favoriten Darcy Kuemper, varit ännu kassare.
Ja, rentav så kass att det för fansen nästan torde kännas som en lättnad att han nu är skadad och ersatts av gamle journeymannen John Curry på bänken.
* * *
Med tanke på att Mason gick sönder redan i början av matchen är det helt okej av Flyers att bara ligga under med 1-0 mot Bruins.
* * *
Nu har ju Wild stagat upp det här hyggligt ändå och om Vanek skjutit istället för att slå en löjlig backhand-passning i slutet hade de rentav kunnat ha ledningen.
Men jag är skeptisk.
När Predators vaknar och börjar spela som de brukar kommer Bäckström att svika kompisarna igen.
* * *
Ja, det är förstås fritt fram att ha synpunkter på listan – och komma med egna förslag.
Bara vi är överens om att det som vanligt ändå är bloggen som har rätt!
* * *
Det är inte alls omöjligt att det inte blir några fel mål i Wells Fargo – och i så fall har ju David Pastrnak avgjort en match med sitt första NHL-mål.
Coolt.
* * *
Är det någon som har ETA gällande All Star-trupperna? Jag vill veta nu!
* * *
Charlie Coyle är en liten favorit i Wild. Så heter ju egentligen bara skäggiga sångare i sädigt svängiga och bourbon-ångande rockband från södern.
* * *
Nu ska jag dricka – mjölk.

Ja, kontinuiteten i bloggens lista visade sig ju gå om intet lika snabbt som en ledning efter första perioden i Rexall Place i Edmonton.
Jag hade tänkt att den skulle återkomma varje vecka, men till det har det funnits vare sig tid eller – för att nu vara helt ärlig – lust.
Det blir så mycket NHL med livebloggar, referat om nätterna, vanliga texter till tidningen, Zuccarello-krönikor, podcast och videoinslag åt Front 242-Åkes Hockeystudion att det helt enkelt inte funnits något bränsle kvar för att göra en sån här lista någorlunda rolig.
Men just idag, lördag 10 januari, når NHL:s grundserie officiellt halvvägsmarkeringen och jag tänkte att det kunde vara på sin plats med en bäst & sämst of de här första tre månaderna.
Så here we go!

BIFFENS LISTA

1. Chicago Blackhawks.
– Andra lag har mer poäng, det är bekant, men Blackhawks har under faser när de nått full kapacitet spelat bästa hockeyn. Såna gånger finns det inget bättre lag. Någonstans. Alltjämt bloggens Stanley Cup-kandidat.
2. Tyler Seguin.
– Han tillhör ett Dallas som vinglar värre än en genomsnittlig NHL-bloggare efter två dry martini på Smith & Wollensky. Ändå gör han fler mål än någon annan. Det är en riktigt bländande bedrift.
3. Nashville Predators.
– Peter Lavoilette kan boka rum i Vegas till midsommar redan nu, för han kommer få Jack Adams Awards. Det är självklart när han gjort en regelrätt contender av ett lag som före säsongen bara såg ut som ett mischmasch av leftovers. Mest imponerande: Inte en enda gång har de förlorat två matcher i rad. Det vill säga: Varje gång de förlorat har de kommit tillbaka och vunnit matchen därpå. Music City har inte sett sådan mental hårdhet sedan Merle Haggard var ung.
4. Tarasenko & Hästpolo-Gustav Nyquist.
– De två ynglingarna får dela på utmärkelsen ”Årets mål”. Tarasenko gjorde Maradona-varianten här på Garden och Hästpolo åkte som en racerbil på Indianapolis Speedway genom Ottawas zon innan han, efter 28 sekunder med pucken på klubbbladet, tyckte att det var dags att stänka in den bakom Craig Anderson.
5. GM Snow.
– Att Garth Snow någonsin skulle slå sig in bland Biffens heta framstod så sent som för ett år sedan som en omöjlig utopi, men goddamned it: Han dribblade kalsongerna av alla kollegor när han precis före seriestarten trejdade till sig både Johnny Boom Boom och Nick Leddy och gjorde Long Island till en verklig hockey-destination för första gången på flera decennier. Höstens chef.
6. Anaheim Ducks.
– Vi kan ju inte bara förbigå ankflocken när den häckat på förstaplatsen i tabellen längst av alla. Ducks är bra. Ducks är väldigt, väldigt bra, till och med. Och i år finns det nånting i framtoningen, en ny sorts pondus, som indikerar att det här kan vara året när ett Bruce Boudreau-lag inte bara svänger i grundserien.
7. Mark Giordano.
– Oväntad, men rätt odiskutabel, Norris Trophy-vinnare. Efter halva säsongen alltså. Nu ska Calgary-flammorna brinna med samma glöd under den långa galärslavs-grinden under andra halvan också. Det blir den verkliga utmaningen.
8. Pekka Rinne.
– En mer väntad, och lika odiskutabel, Vezina Trophy-vinnare. Man får ju inte glömma det när man snackar om Nashvilles succé. De har Pekka längst bak. Det har ingen annan.
9. Filip ”Calder Trophy” Forsberg.
– Årets rookie kommer från Åkerö i Leksand. Det är den roligaste svenska överraskningen sedan Henrik blev Kung Henrik.
10. One-Two Punch & Sophmore Slump.
– Det är Ekeliw som sjunger, Viktor Norén från Sugarplum Fairy och Viktor & The Blood som mixar och yours truly som sufflerar i bakgrunden. Resultatet hörs i Sportbladets NHL-podcast nästan varje vecka och kan inte beskrivas som något mindre än det svenska musikundret 2.0.

BIFFENS BU

•Buffalo, Edmonton och Carolina.
– Det gick att förutspå att det skulle bli ett plura jonssonskt hundår till för den här trojkan, men hallå. De har ju, när det varit som värst, sett ut som regelrätta AHL-lag. Inte okej.
•Mike Smith.
– Han är inte enda problemet i Arizona, men han är det största. En av ligans bästa förstamålvakter har plötsligt blivit den klart sämsta.
•Domarnivån.
– Här brukar vi inte ödsla energi på att klaga på domare, men i år har NHL-zebrornas standard understundom varit på rena Edmonton-nivå. Priset togs när Detroits Glendening åkte ut för goaltender interference för att Washingtons Braden Holtby ramlade omkull, utan att Glendening ens var i närheten.

CITATET

– Fuck me!
Joel ”Punggrepparen” Quenneville vid otaliga tillfällen i båset under ”Road to Winter Classic” och jag fann det lika slå-på-knäna-underhållande varje gång. Han ser, och låter, så rasande rolig ut när han blir arg.
* * *
Det här inlägget ska, vill jag också påpeka, ses som intro inför en lång blogglördag i korresoffan.
Vi har ju till att börja med tre fina matinéer – av vilka jag framförallt tänker fokusera på Minnesota-Nashville – och sedan en lång kväll med kittlande match-ups som Montreal-Pittsburgh, Washington-Detroit, Vancouver-Calgary och San Jose-NY Rangers.
Gå ut?
Äh, det är ändå för kallt i New York just nu.
* * *
Det är även denna lördag NHL ämnar offentliggöra resten av All Star-trupperna.
Spelarna i hela ligan håller andan.
Nej, inte för att de vill vara med under spektaklet i Columbus. Tvärtom, de håller alla tummar de har för att de ska kunna dra till Florida eller Karibien några dagar…
Jag missunnar förstås inte mina landsmän i ligan lite holiday in the sun, men hoppas att åtminstone några av dem – en Lundqvist, en Sedin eller två, kanske en Forsberg och en Bäckström – blir uttagna.
Annars väntar bara en massa partajande för bloggen i Ohio i slutet av månaden…
* * *
De mest positiva överraskningarna utöver Nashville är Islanders, Winnipeg, Calgary, Washington, Vancouver och Florida.
Jo, jag vet att jag varnade lite för Florida redan i Stora Tipset inför säsongen, men det var ju bara för att göra mig märkvärdig.
* * *
Zäta till All Star?
Ja, det är ju en livslång dröm – för mig såväl som för honom – men ryktet säger att han blir ratad i år också.
Jag ska snart ringa och göra en snyftig ”Hur känns det”-intervju med den stackaren…
* * *
De mest negativa överraskningarna är Boston, Dallas, Colorado, Minnesota, Columbus och i någon mån New Jersey.
* * *
Jag hade gärna haft med John Tavares på Biffens Lista också, men han får ses som inkluderad i Garth Snow-hyllningen.
Avgörandet i natt, när han bara tog pucken av stackars Adam Larsson – ouch.
Det var den grövsta street mugging som genomförts i de här trakterna sedan innan Giuliani blev borgmästare.
Men Old School Lou är snäll och konstaterar bara att backar så unga som Youngblood måste gå igenom slikt för att lära sig.
Sant.
* * *
Jag brukar verkligen inte vara långsint, men blev så heligt förbannad på EA Sports under en ”Stanley Cup-final”i våras – när datorn plötsligt bara tog över i Game 7…. – att jag inte spelat nåt mer och inte heller köpt NHL 15.
Men nu har jag blivit lite sugen igen, fuskat i några matcher på 14-versionen och vill härmed fråga:
Är NHL 15 nåt att ha?
* * *
Coyotes svajar värre än svenska dollarkursen, men Oliver Ekman-Larsson står – för att nu fullfölja den i sig själv rätt haltande metaforen – för egen del stadig som schweizerfrancen mitt i blåsten.
Han delar inte bara förstaplatsen i backarnas målliga med Brent Burns och Erik Johnson – han är, som jag fick påpekat av vaken läsare på twitter, den som gjort flest game winning-goals av alla också.
Åh, tänk om den gode smålänningen spelade i ett bra lag…
* * *
Lär mig av Norrans Hockeyblogg att Melker Karlsson – som helt sensationellt gjort mål i fyra matcher i rad nu – inte alls ska kallas Farbror Melker utan Melkman, eftersom han ”always delivers”.
Genialt.
* * *
Både Lille Fridolf Boudreau och Darryl Sutter strösslade beröm över Rangers – framförallt för deras speed – efter dubbelsegrarna i La La Land och det ska man kanske ta med ett par fingermått salt från den Pacific Ocean de har utanför sina fönster, coacher uttrycker sällan sitt hjärtas mening när de pratar om andra lag, men nog fan är det nånting med Blueshirts just nu.
Dubbelseger i södra Kalifornien, tolv vinster på de tretton senaste matcherna – och så kommer statistiker och berättar att de är det första östlag som slagit Canucks, Ducks, Flames, Kings och Oilers on the road under en och samma säsong sedan Bruins och Habs gjorde just det 1997-1998.
Det finns hygglig chans för en ny oförglömlig hockeyvår i New York City.
* * *
Jamen, hörrni.
Nu börjar den här långa, fina hockeylördagen snart.
Gå gärna loss i kommentatorsspåret.
Jag dyker upp med del 2 efter första perioden i St. Paul.

4-1-seger mot serieledarna.
I Disneyland.
Well, det är nog dags att börja ta Rangers på verkligt allvar igen.
När de är så här noggranna med alla detaljer, håller ihop lagdelarna så här bra och får upp sån här fart – då är de inte lätta att slå.
* * *
– That’s why Zuccarello should shoot more often, hojtar Joe Micheletti upphetsat när Zuuuuke dammar in ett slagskott och man kan ju bara hålla med.
Den bössan använder han på tok för sällan.
* * *
NYR, du vet att det var du som spräckte nollan med din jinx, eller hur?
* * *
Jag tycker Sami Vatanen gjorde väldigt fint intryck.
Har han spelat med sån här pondus hela säsongen?
* * *
Nu ska jag vrida upp värmefläkten på max så det går att sova i det som nyheterna nu kallas en ”deep freeze” i New York.
God natt, vänner.

Ja, exakt, Mathias.
Biffen likes his chicken spicy!
Och nu sitter jag här som Costanza och slår näven i bordet medan svettdropparna tränger fram i pannan.
Serenity now!
* * *
Se, Backlund går och gör ett mål också – shorthanded.
Vår kanske mest underskattade NHL-forward är i sanning tillbaka.
Fast det hjälper inte, för Zäta är alldeles grym i sin 800:e match och hjälper Wings till två väldigt tunga bortapoäng.
* * *
So far tycker jag att Rangers var väldigt bra där borta i Disneyland – mot en verkligt förstklassig motståndare.
Det blir en väldigt rolig tredjeperiod att se här mitt i natten.

There’s always next season.
Leafs-fansen får trösta sig med det.
* * *
Man vet att det är konstiga tider när man tycker det är snudd på häpnadsväckande att Bruins har 2-1-ledning mot Pittsburgh.
* * *
Ja, kolla – Micke Backlund har alltså inte spelat en match sedan slutet av oktober men skaffar sig en assist efter två en och en halv minut i comebacken.
Sedan har han dubbla lägen i ett powerplay också.
Såna återkomster blir man ju lycklig över att få bevittna.
* * *
Mina vänner på kinakorgen hade tappat bort min beställning, men nu ska den svidande starka kycklingen slutligen vara på väg.
* * *
Det är ju synd att den här Mrazek ska stå när Zäta gör sin 800:e match…
* * *
NBC är på En Ding Ding Värld-nivå när en match mellan Rangers och Ducks ingår i det beramade ”Rivalry Night”.
Det finns få lag som i så låg utsträckning är rivaler…

Stackars Åsa – och alla andra som bryr sig om Leafs.
Så fort de är på väg in i matchen skärper Caps sinnena, hittar nya misstag att utnyttja och så faller skymningen igen.
Suck.
* * *
Mojo’s got his, ehum, wojo working i ACC.
Två mål nu.
Ett hat trick skulle det inte vara otrevligt att få ringa och prata om efteråt.
* * *
Henke står för Rangers ikväll – men får vila imorrn och helt ledsen tror jag inte han är över att slippa mötet med demonerna i Staples Center…
* * *
Av det lilla jag ser ska Bruins – som just nu spelar med självförtroendet hos Leksand i forna tiders kvalserier – vara väldigt glada över att de har 1-1 efter 20 i Consol Energy.
* * *
Eller också ville Henke inget hellre än att få gå ut och döda spöket på isen där han låg krossad efter Martinez sudden-mål i juni.
Man vet aldrig med honom.
* * *
Roman Polak ser ut som att han fått galopperande påssjuka när han återvänder till bänken, men han har alltså ”bara” fått ansiktet demolerat av en puck.
Fortsätter spela gör han ändå.
Den krigarattityden kan man i alla fall inte klaga på.

Horachek-effekten verkar utebli, om man säger så.
Leafs ser ut som samma vanliga Leafs och sprider felpassningar omkring sig som Kvarnsvedens Pojkar C-2 på sjuttiotalet.
Särkilt Kessel – han som blev så förorättad när han fick frågor om sitt ansvar för Carlyles avsked – har varit rent katastrofal.
”Too little, too late”, är ett begrepp som snabbt comes to mind när man ser eländet.
* * *
Kul nyhet:
Mikael Backlund gör comeback med Flames mot Red Wings i natt.
Hurra, säger bloggen.
* * *
Caps har startat sådär, men leder ändå rättvist och Mojos balja – elfte för säsongen – är en läcker liten sak.
Kommer de upp i normal standard under kvällen blir det brutalt för den denna mjukost till motståndare.
* * *
Jag hör knappt vad kommentatorerna i ACC säger, för fläkten vardagsrummet brummar på full spätta.
Och visst är det konstigt.
För bara några månader brummade den på samma sätt för att det skulle bli kallt i den tryckande värmen – och nu för att det ska bli varmt i den svidande kölden.
Att vara människa är fan inte lätt.
* * *
Darren Dreger spekulerar i NBC-studio om att Shanny och övriga Leafs-bossar framförallt drömmer om Mike Babcock till nästa säsong.
Ja, det vore ju nåt – men mitt tips är att han blir kvar så länge Ken Holland är GM i Hockeytown och snart sitter med en kontraktsförlängning i byxfickan.
Först när Yzerman kommer hem blir det tränarbyte där.
* * *
Samvetet borde egentligen inte tillåta en delivery-beställning i den här kylan, men tanken på hur det skulle kännas att själv gå ut gör samvetet väldigt rymligt, så – lite Costanza-inspirerad Chicken PPao ska nog alldeles snart vara på väg till gamle Biffen.

Vinden Shane MacGowan sjunger om i ”Fairytale of New York”, den som ”blows right through you”, den sveper obönhörligt längs avenyer och gator på Manhattan ikväll.
Kölden är svår redan från början, med med kraftig blåst hjälper det inte att jag bylsar på mig som inför en polarexpedition med Ola Skinnarmo innan jag går ut – byarna tränger rakt genom rock och tjocktröja och skjorta och linne och slår själva benmärgen i iskall, rostig kätting.
Och värre ska det bli.
Den kommande natten väntas bli den bistraste i the city på flera år.
Så vad gör jag här?
Varför är jag inte i Florida? Eller med Rangers på roadtrip i Kalifornien? Eller på elektronikmässan som Eken bevakar i Vegas – och tar en drajja i ”vår” lounge på Bellagio?
Jag vet inte, jag är väl bara dum i huvudet i största allmänhet.
Men som man bäddar får man som bekant ligga och jag får försöka värma mig med hockey istället.
Fyra bra NHL-fajter ska avgöras ikväll.
Är ni med?
* * *
Blir både förvånad och inte över att Carl-Gustaf Lindstedt-kopian Randy Carlyle slutligen fockades i Toronto.
Inte förvånad för att han ju bevisligen inte varit särskilt lyckad och inte verkar ha haft nyckelspelare, vilket det nu ska vara , med sig – förvånad för att det sker just nu. Situationen var densamma i våras, men då fick han vara kvar – och istället tvingas han bort nu, när laget de facto ligger på slutspelsplats.
Men någon i ledningen kanske tänkte att det den här gången kunde vara en poäng att försöka testa med en förändring INNAN det årliga jätteraset.
Sensationell framsynthet för att vara i Big Smoke i så fall…
* * *
– Detroit kommer alltid tillbaka, sa president Obama vid ett framträdande i Michigan-metropolen idag.
Jag visste väl att han har koll på hockey och sett hur ofta Red Wings vänt sina matcher i år!
* * *
Horachek tar över på interim-basis i Toronto, men sedan – om inte annat så i sommar – är det rimligen krattat för Dan Bylsma.
Det är just ett lag som Leafs han ska coacha.
* * *
Däremot sa Obama ingenting om Red Wings och straffavgöranden…
* * *
Rangers har vunnit tio av de senaste elva och det är ju bra, men sanningen är att motståndet huvudsakligen bestått av lag som Carolina, Buffalo, Edmonton och ett New Jersey som just hade bytt coach.
I natt kommer det verkliga testet, borta mot serieledande Anaheim – följt av ett nytt i morgon mot Kings i det Staples Center där deras drömmar dog i somras.
Fortsätter plocka poäng där, liksom i San Jose på lördag, börjar jag tro att det är nåt med Blueshirts i år också.
Men först då.
* * *
Inte heller berörde presidenten det faktum att Hästpolo-Gustav får böta två tusen dollar för filmning mot Bruins.
Ojvoj, utan att veta säkert gissar jag att det finns de i den närmaste omgivningen – en kan tänkas heta Henrik, en annan Niklas – som har rätt kul med en svårt besvärad hästpolofantast just nu…
* * *
Rangers får gå upp mot Mister Universe Bryzgalov ikväll.
De får själva avgöra om detta faktum ska fylla dem med förtröstan eller fasa.
* * *
Moteld mot kylan innan pucken släpps i Toronto:
Just det – kaffe.

Det hänger en full måne över Nordamerika i natt..
Kanske förklara det denna besynnerliga NHL-omgång.
Ketchupflaskan gick ju, som Abris brukade säga, i topp i natt – så det sjöng om det.
Jag menar, det här ser ju ut som en en resultattavla från senaste bandyomgången i Sportspegeln.
•LA Kings – Nashville 6-7.
•New Jersey-Philadelphia 5-2
•NY Rangers – Buffalo 6-1
•Winnipeg-Toronto 5-1
•Dallas-Minnesota 7-1
•Arizona – Columbus 6-3
•San Jose – St Louis 2-7.
Heja Selånger.
* * *
Här på Manhattan konstaterar Hagge kort och gott att Rangers är ett bättre lag än Sabres.
– Det är helt enkelt skillnad på manskap, säger han.
Och tillägger att det märks ute på isen att konkurrenterna från de norra delarna delstaten inte har så kul.
– Om man tar en sån som Gorges….han tyckte jag var väldigt bra i Montreal. Nu känns han rätt uppgiven.
* * *
Väldigt tråkigt med Capgeek.com – som i ett slag upphör att existera på grund av att Matthew Weust, som grundade och drev den epokgörande sajten, blivit svårt sjuk.
Någon får ju försöka ta upp den kastade handsken, och det snabbt, men det lär inte bli lätt att komma upp på samma höjder enär Weust personligen var den som satt både på specialkunskaperna och ett unikt kontaktnät.
* * *
Någon av de närmaste dagarna kommer beskedet att Craig Berube fått sparken.
Det kan inte bli på nåt annat sätt.
* * *
Är inte klar med Jagr-statyn här hemma ännu och får tills vidare nöja mig med The Dude från ”The Big Lebowski” som bobblehead.
– The Dude abides, säger den när man går förbi skröfshyllan.
* * *
Nu åker Rangers alltså till Kalifornien och jag frågar Henke hur han tror det blir att komma till till Staples Center.
Han ska ju inom bara några dagar åter stå i kassen där Alec Martinez smällde in målet – och åter sitta på platsen i omklädningsrummet där han efteråt upplevde sin mörkaste timme
– Jaaa, svarar han dröjande, vi får se när vi kommer dit. Det blir nog speciellt.
* * *
Vilken soft söndag som väntar.
Ett par NHL-matinéer, JVM-semis, två wild card-fajter i NFL-slutspelet och så action mellan både Chicago och Dallas samt Anaheim och Nashville framåt kvällen.
Jag kommer inte lämna soffan överhuvudtaget.

En rejäl transportsträcka till tredjeperre är över och det står, med 25 sekunder kvar, alltjämt 6-1.
En slutrapport lär komma, men först ska jag hem och titta på Canucks-Red Wings.