Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma…

Nja, det stämmer inte riktigt.
Kölden är inte så våldsamt svår just nu och på New York-himlen ser man inga stjärnor, men ändå.
Vi brukar ju vända oss till Karin Boye och hennes längsta dag när det drar ihop sig om vårarna, så när vi nu står inför årets längsta natt måste vi söka tröst hos Viktor Rydbergs och hans ”Tomten”.
Det är, tycker jag, tung känsla att uppleva den här dagen.
Vi står på botten nu.
Vi är allra längst ner i vinterns mörkaste grav.
Vi kommer inte längre från ljuset, värmen och girls in their summer clothes.
Å andra sidan:
Det vänder ju nu.
Det blir, från och med i morgon, lite, lite ljusare för varje dag.
Så livet är långsamt på väg tillbaka, hoppet mitt i allt det mörka trots allt stort och ett leende måste tvingas fram fast det redan tre timmar före en söndagsmatch på Garden skymmer över Manhattan skyline.
Här är Rydbergs magnifika förstavers i sin helhet.

Midvinternatten köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma
Månen vandra sin tysta ban, snön lyser vit på furu och gran
Snön lyser vit på taken, endast bloggen är vaken.

Det allra sista var en liten förvrängning – och inte helt sant heller, hoppas jag.
För visst är ni vakna och följer mig in i den längsta natten?
* * *
Tillbaka på Garden alltså.
Det var ett tag sedan – och det är bra det.
Ett tag kändes det som att jag var här fyra-fem gånger i veckan – oftast för att jag verkligen VAR det – och även om jag ofta instämmer med Liberace om att ”för mycket av det goda är underbart” blev det till slut nästan kväljande vardagsgrått i den ärevördiga gamla arenan på sjunde avenyn.
Konstigt, kan man tycka.
Halva sommarhalvåret går man ju hulkar av längtan hit och de första besöken under grundserien är så hänförande magiska att hjärtat bultar i bröstkorgen.
Då ska det inte kunna bli vardagstristess efter några månader.
Men det är som när en julmustfanatiker äntligen får tag i sitt gift efter två år av abstinens.
De första flaskorna är rent himmelska, men efter sju-åtta börjar sockerchocken alstra äckel.
Nå, men nu har vi som sagt inte varit här sedan 8 december och lusten har återvänt.
Det ska bli kittlande och kul att se hockey under det välvda cirkustaket igen, se de mäktiga läktarvalven, höra speakerns bekanta uppmaningar, uppleva stämningen och känna de lugubra dofterna.
Och på samma sätt ska jag gå tillbaka till Scandinavian House och köpa mer julmust i morrn…
* * *
Tack för all info om Farbror Melker i San Jose.
Han har som sagt fyra assist på blott fem matcher och ska följas mer noggrant framöver.
Nu gäller bara att på något sätt få fram ett telefonnummer också (obs! Ska givetvis inte publiceras här, om någon nu till äventyrs råkar ha det)
* * *
Vi är ett the bottom av ett back-to-back-möte i the wooorlds most famous arena i afton.
De här lagen möttes ju i Raleigh så sent som för ett dygn sedan, flög bägge upp till New York sent igår kväll och ska nu gå i clinch igen.
Risken finns att det genererar spel som passar alltför väl under årets längsta natt.
Men låt oss hoppas att de istället har den så kallade ångan uppe och bara kör.
* * *
Jaja, det där Ovetjkin-målet i The Rock igår var ju fint.
Men årets snyggaste?
No way.
Det är alltjämt Tarasenkos Maradona-variant här på Garden.
* * *
Badtofflan Vigneault håller sin pre game-konferens så sent att han faktiskt hunnit få på sig skjorta och kostymbyxor.
Men mig lurar han inte, han håller fortfarande på att knäpper manschettknapparna när han ställer sig vid podiet och har således precis hoppat ur caming-utstyrseln.
* * *
Hurricanes har alltid varit ett konstigt och svåranalyserat lag och är det i år också.
De såg ju ut att vara på väg år rätt håll efter den tunga starten när alla var skadade, men har nu ramlat ner i ett svart hål igen och verkar ha försatt alla chanser att nå playoff.
Synd på så rara ärter. Såna som Skinner, Staal, Lindholm, Sekera och Semin är i sina bästa stunder väldigt sevärda.
* * *
Själv har jag vintersöndagen till ära satt på mig en tjock, tweed-artad kavaj och det ångrar jag .
Det känns som när man var liten och satt på släktmiddag i ”finbyxor” som bara kliade på låren.
* * *
En positiv överraskning i Hurricanes är ändå Victor Rask.
Jag trodde att han skulle få chansen när alla andra var skadade och sedan ställas på tillväxt i Charlotte igen, men den försynte masen tog verkligen chansen när han fick den och är nu en av lagets mest pålitliga centrar.
Kul, det.
* * *
Att döma av mängden mailfrågor om vad man ska göra i New York (…) är det väldigt många landsmän på julbesök i stan just nu och erfarenheten säger att många av dem då tar chansen att gå på Garden och tittar på hockey.
Trist för dem då, att Henke efter fyra raka – och väldigt hoppingivande – starter vilar i natt.
Cammen, som nyss skrivit nytt kontrakt, står.
* * *
Dragkedjan i min dataväska har fastnat i en liten tygbit och ja – jag är lika frustrerad som George Costanza när han köper ny jacka och samma sak händer i den dragkedjan.
* * *
Jag brukar ofta hamna på NHL:s sida när det uppstår konflikter mellan världens bästa liga och svensk hockey, men i fallet Burracuda tycker jag förbundet har alldeles rätt.
Om han nu är precis på gränsen till att platsa, och således inte är superviktig för Capitals i det här läget, är det väl för bara att släppa grabben i fyra-fem matcher och låta honom spela JVM.
* * *
Oslos Joe Pesci, Zuke Zuccarello, hittade äntligen tillbaka till fjolårsformen under resan till västra Kanada och ikväll kommer han frälsa hemmafansen också.
Det är mitt stalltips.
* * *
Coolt att en Zepp får göra sin NHL-debut i Flyers kasse i Winnipeg i natt.
Det är – nästan – ett namn som förpliktigar i målvaktssammanhang.
Jag menar, Sepp Maier. Det var Västtysklands egen Ronnie Hellström på 70-talet och trots starka antipatier visavi tysk fotboll kan jag säga att jag älskade honom.
* * *
De har inte vinnlagt sig om att skapa särskilt mycket julstämning i Garden ännu.
Jävla östkustsnobbar!
* * *
Förstämning råder i Chicago.
Lagets blott 34-årige materialare Clint Reif har, som en tårögd Joel Quenneville meddelade vid en presskonferens alldeles nyss, avlidit i helgen och laget kommer att spela med hans initialer på hjälmarna mot Toronto.
Usch, ledsamt.
* * *
Jag tycker Carolinas vita bortaställ är rätt snygga.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Nå, låt den längsta natten börja.
Låt ljuset gnistra i mörkret!

Musten är slut, och hockeylördagen också.
Jag fastnade, efter att i sedvanlig lördagsrush, ha lämnat texter om Saturday Night Nicky och Grosse och Johan Larsson och glade matchhjälten Mattias Ekholm, i matchen i Sharktank mellan San Jose och St Louis och jävlar vad bra det var.
Blues spelade fruktansvärt tajt och hårt försvarsspel i tredje, men Sharks kom i en fruktansvärd forcering och man kunde genom tv-rutan att snart smäller det och visst.
Med 21 sekunder kvar kunde Vlasic damma in 2-2-kvittering efter suveränt förarbete av Big Joe och – Melker Karlsson.
Det är en ny bekantskap för mig, men han har nu fyra assist på de fem matcher han spelat sedan hajarna plockade upp honom.
Kan ni berätta lite för papa bloggen om denne doldis?
Nå, sen var det explosivt och fint även på övertid, men när Alex Steen åkte ut för en tripping han olyckligtvis knappt kunde undvika kände man det igen:
Nu smäller det.
Mycket riktigt.
Burns avgjorde med bomb från blå.
Det verkar som man kanske ska och stanna upp och fokusera på hajarna lite oftare…
* * *
Nu ska jag se nåt gammalt Sopranos-avsnitt – jo, jag har precis skaffat blueray-boxen och måste se allt en hundrade gång, med grym bild – och sen sova länge för att vakna som en torped och gå på Garden imorrn.
Häng med dit.

Grosse laddar bössan och dunkar in säsongens tredje mål uppe i ACC.
Då slår jag korken av en ännu en must och skålar i Midtown-kvällen.
* * *
Det finns just nu få vardagssaker jag hatar mer än videos som startar automatiskt på nhl.com.
Vem ansvarar för det otyget?
* * *
Förra lördagen såg jag Bäckis fullborda hat trick hemma i Verizon.
Nu har han gjort ett och spelat fram till ett i The Rock.
Saturday Night Nicky, det är nya smeknamnet på Valbo’s finest.
* * *
Canucks-Flames snart.
Det tror jag kan bli nåt.

Jag följer matchen i The Rock – som kompensation för att jag helt bekvämt stannade hemma.
Den står 0-0 och det är väl inte så jag gråter över att jag missar all fantastisk action, men den håller helt okej klass – särskilt med tanke på att Devils spelade igår.
Snart spräcker Henrique nollan.
* * *
Inga nubbar, Taggen.
Inte förrän på julafton.
Och då föredrar vi OP.
* * *
Johan Larsson blev tydligen akut uppkallad av Buffalo idag, har kört från Rochester under sena eftermiddagen – och hann fram till First Niagra så han kunde kliva in i mitten av första.
Det är såna kvällar hårda gotlänningar gör mål, vänta ska ni få se.
* * *
Vilda västern verkar ha utbrutit i Air Canada Center.
Kan någon berätta vad som händer?

Förhoppningen under besöket på Scandinavian House på Park Avenue i går eftermiddag var blott att hitta lite turkisk peppar.
Det gjorde jag också – de blå påsarna låg i en liten hink på golvet och var oemotståndliga.
Men inte bara det.
I ett hörn lite vid sidan av, bortom Ballerina-kakorna, stod små drickabackar fyllda av flaskor med bekant svart innehåll.
En närmare granskning visade att det var…jovisst:
Grandpa Lundquists Christmas Soda.
Alltså must.
Julmust!
Snacka om jackpot
Nu är hela julen räddad – liksom denna lördagkväll i korresoffan.
Ni vet vad jag sagt:
Must – it’s a must.
Halleluja!
* * *
Ja, det blir en till kväll i soffan.
Jag hade verkligen idéer som att åka ute till The Rock ikväll, men kom mig liksom aldrig för. Tiden bara gick och plötsligt var det för sent.
Det beror på att vi just nu är inne i en period när det, i alla fall i mitt hjärta, känns lite segt och ointressant.
Juluppehållet kan inte komma fort nog.
Därefter blir det en stegring mot All Star-uppehållet – och efter det börjar racet på riktigt.
Likafullt:
Nån hygglig fajt ska vi kunna zappa oss fram till ikväll.
* * *
Amerikanska försök att kopiera svenska specialiteter brukar sällan lyckas, men denna Grandpa Lundquist must är faktiskt helt okej.
Eller så är det bara jag som inte fått behovet av must – som ju är a must – tillgodosett på så länge att vad skit som helt framstår som himmelskt.
Huruvida New York Rangers världsberömde målvakt är inblandad vet jag inte.
Han är ju inte grandpa ännu, stavar inte heller efternamnet riktigt så – men han kanske bli inspirerad och ge sig in i mustbranschen.
Det vore en kulturgärning.
* * *
Julenkäten?
Publiceras måndag morgon.
Och den är jättefin.
* * *
Nu öppnar jag en Grandpa Lundquists till och börjar leta efter bra match att kolla.

Äh.
Äh.
Äh.
Ja, tre gånger Äh.
Jag hade ju planerat att vara i The Rock och se Devils spela mot Senators ikväll, men det körde ihop sig enligt klassiskt texter-som-måste-lämnas-innan-jul-kaos.
Det blir inget bloggande under kvällens matcher heller, det finns ingen tid.
Men:
Kommentatorsspåret är öppet och jag ska se till att det uppdateras kontinuerligt, ifall stammisar som Hällegerd, John J och varför inte Fundersam har något att delge omvärlden.
Nytt live-försök i The Rock blir det nu istället på lördag.

Två plus.
Där har ni Biffens obönhörliga betyg på Epix-versionen av ”The Road to Winter Classic”.
Det var som vilken hockeydokumentär som helst som visas på NHL Network eller klubbarnas egna kanaler.
Inte dåligt.
Bara så mycket plattare än det vi vant oss vid när mästarna på HBO kört bussen
Det suggestiva, poetiska, besjälade och unikt närgångna som präglat de tidigare säsongerna saknades helt.
Och hur mycket Liev Schreiber saknas går nästan inte att förklara i ord.
Att förlora honom som speaker i den här dokumentärserien är som att förlora Zäta som kapten i en OS-trupp
Enda riktigt positiva överraskningen:
De har inte polerat för mycket.
Punggrepparen i Chicago avfyrade några gånger så många ”fuck”i båset att Bruce Boudreau sträckte på sig borta i Kalifornien.
* * *
Woah.
När det efter en timme bara hade gjorts något enstaka mål här och där trodde jag det skulle bli en lugn kväll för en småtrött NHL-reporter.
Men morsning korsning.
Till slut fick jag kontakta – och skriva ut intervjuer med – både Bäckis (det absurda straffdramat i Florida), Alex Steen (målet och vändningen mot Kings), Oliver (sudden-pucken med 0.3 sekundr kvar, vilket gör honom till säsongens främste på övertidsbaljor), Kryckan Krüger (alla svenska backar) och Hagge (Rangers jackpot i västra Kanada) , och dessutom ”göra en grej” på att Foppa hyllades i Philly.
Då kommer man upp i varv och nu måste jag ner igen innan det går att sova, så here we go:
Ett par gamla Sopranos-avsnitt som sängfösare.

Så många matcher, så få mål.
Pojkar, ni måste ladda skarpt – annars slutar vi titta under den glåmiga serielunken.
* * *
Jodå Åsa, jag ser.
Leafs trycker ner Ducks så djupt i stövlarna att Lille Fridolf-gubben låter Mister Universe Bryzgalov göra comeback.
Oh boy.
* * *
Men Big Rick Nash gör ett ett väldigt snyggt mål i Calgary – och sen får Kreider eminent hjälp av Kris Russell att göra 2-0 precis innan pausen.
Rangers tycks trivas fint i västra Kanada.
* * *
Kolla MacTavish-effekten! Oilers leder!
* * *
Nu blir det lite paus här.
Jag ska käka – och kolla Road to Winter Classic-premiären på Epix.
Men fortsätt ni rocka i kommentatorsspåret.

Jo, visst fan har Blackhawks fyra svenska backar på isen mot Minnesota.
Yellbear, Johnny O, Rundblad och Lill-X:et.
Något sådant har inte hänt sedan Red Wings matchade Lidas, Kronwall, Jonte E och Andreas Lilja – den saknade! – i några matcher 09.
Men Hawks skulle kunna slå rekordet när de vill. De har ju Klas Dahlbeck och, som Yellbear påpekade på telefon häromdagen, den ohemult långe Viktor Svedberg också.
Fast då krävs att de två senare petar Keith och Seabrook och det kanske är lite mycket begärt…
* * *
Varje gång Zäta får minsta smäll i ryggen håller jag andan och när Duby Duby Doo nu crosscheckar honom hårt rakt i ryggslutet håller jag på att slänga en nyöppnad dosa ettan rakt i tv:n.
Jävla Alaska-Tarzan, låt bli såna dumheter!
Och – hur blir det inte utvisning?
* * *
John J, jag tror att Backlund ska vara tillbaka ganska snart.
* * *
Det är kanske inte så konstigt att de håller låg profil just nu, men HELT behöver väl vännerna i Björnbloggen hålla stängt bara för att Bruins inte längre klarar av att spela Bruins-hockey?
Kom igen, jag vill ha en djupt känd analys av läget– och en rapport om hur stort lidandet är.
* * *
Om man skulle ta och beställa hem lite chinese.
Ja, det skulle man.

Gud så segt i Sunrise.
Och i Detroit med.
Har ni nåt annat att rekommendera?
* * *
Jag har helt missat Bernier-storyn Ekeliw berättade i podden idag, den om hur Toronto-målisen nyligen var på något slags Nelson Mandela-gala och fick frågor om sina intryck av den sydafrikanska frihetsikonen – och svarade att han var imponerad av allt hockeylegendaren Mandela gjort under sin NHL-karriär.
Klassisk historia – som bekräftar misstanken att vissa hockeyspelare ägnat lite för mycket tankeverksamhet år hockey och för lite åt allt annat.
* * *
Vi har ju lyckats locka fram både Florida- och Carolina-fans de senaste åren.
Men hu är det, finns det några Blue Jackets-fans i läsekretsen?
* * *
Leafs har 1-0 i slutet av första hemma i Air Canada Center och det säger jag:
Tar dom Ducks också, då börjar jag tro att det är nåt på gång i Big Smoke.
Men det har jag, och alla andra, å andra sidan lurats att tro förr…
* * *
– Skönt att få göra mål inför våra fans, säger Scottie Upshall i pausintervju från Sunrise.
Fans?