Washington – Columbus 1-1 (Period 2)
* * *
Om det här är en Cameron Diaz-film så inte är det då ”There’s Something About Mary”.
Inte ”Vanilla Sky”, ”Being John Malkovich” eller ”The Counseler” heller.
Snarare nån av de senaste årens platta mainstream-komedier, som ”What Happens in Vegas”, ”Bad Teacher” eller ”Sex Tape”.
Hur var det nu jag i värsta fall befarade att jag skulle säga?
Vad fan gör jag här…
* * *
Caps har chansen att sätta sprätt på tillställningen när James Wiesniewski tar en obegåvad dubbel minor i slutet, men no enchilada.
De bombar duktigt mot Bobrovsky och får upp skottstatistiken mot svindlande nivåer igen – det är 28-10 nu – men den ryske målisen ser i praktiken allt som kommer mot honom och emellanåt kan man tycka att det blir lite enahanda, och lättläst, när Ovie hela tiden står med bössan laddad och bara väntar på passning.
* * *
Ja, Lappen, det Cameron-upplägget trodde jag också på, men hon tycks ha slarvat bort sin ackreditering…
* * *
Alex Steens replik på plötsliga trejdrykten är snabb och utan pardon:
Mål direkt på Islanders-Halak.
* * *
Lite fint är det ändå att delar av Verizon-publiken tagit upp den klassiska ryska ”Schaibo schaibo”-ramsan (som vanligt med reservation för stavning) när Caps har powerplay.
* * *
För tillfället har jag inget mer att säga.

Washington – Columbus 1-1 (Period 1)
* * *
Meh.
Capitals dominerar som ingen dominerat i Washington sedan Ronald Reagan vann varje delstat utom en – 49 av 50 – mot Walter Mondale i presidentvalet 1984 och har 13-1 i skott efter femton minuter.
Men så får Blue Jackets en enda chans – och kvitterar direkt.
Not good för ett hemmalag.
* * *
Blue Jackets vann många hjärtan med sin fighting spirit under slutspelet förra våren, men de orsaker fortfarande inte direkt tjurrusning mot biljettluckorna.
Jag har faktiskt aldrig sett så här lite folk i betongbunkern.
Ojvoj.
* * *
Tempot i passningsspelet under Caps långa fem-mot-tre-läge i början påminner om när min mormor la patiens åren efter sin 100-årsdag.
Å andra sidan fick hon alltid ut dem – och just som den förste av Columbus-fåglarna kommer in på isen gör ju Caps mål också.
* * *
Äh, skit på en sticka – Lill-Burra är scratchad
Var det ingen som berättade för Trotz att bloggen skulle hit just ikväll?
* * *
Däremot slår det fan blixtar om Capitals andra PP, fem mot fyra, ­ utan att det blir mål.
Fler såna lägen och det ska rimligen kunna bli angenämt att gå in i hemmakabyssen och prata med Bäckis efteråt.
* * *
Är det sant, Taddson? Kallas Burra Junior alltså för Burracuda?
Det är ju i så fall ett av de 20 bästa smeknamnen någonsin.
* * *
Åh, det här pressläktarkaffet.
Kontinentens bästa.
* * *
Jag har bara varit är en gång tidigare i år och det var just den där Detroit-matchen när Holtby föll av sig själv och domarna utdömde en av de mest skrattretande utvisningarna i hela NHL-historien.
Situationen när samma man faller i den här perren är verkligen inte lika flagrant, men den väcker minnen…
* * *
Men vem var det som kom på den befängda idén att mejeriprodukter hör hemma i kaffe?
Det är som att spruta senap i en dry martini.
* * *
Ah, vad coolt att den bastante Klas Dahlbeck pangar in sitt första NHL-mål – på Tuukka Rask och allt.
* * *
Taggen, den där rostiga patinan i Ohio har en särskild sorts lockelse – och Cincinnati är definitivt en cool stad.
* * *
Klas Dahlbeck är tydligen ett namn med fräsig klang i amerikanska öron.
Joshua Cooper från Puck Daddy twittrade just att det låter som en bad guy i ”Die Hard”.
Ha!
* * *
Nu säger Bob McKenzie tydligen att det är klart att Capitals inte släpper Burra till JVM.
Det får såklart undersökas här efter matchen.
* * *
Undrar var Cameron Diaz sitter nånstans….

Javisst – big suprise!
Bloggen sitter helt plötsligt i Verizon Center i Washingtons Chinatown och ska vara vittne när Capitals tar sig an Columbus Blue Jackets.
Ingen odödlig klassiker på papperet, precis.
Snarare tvärtom, skulle vän av sportslig ordning antagligen säga,
Men jag har andra ärenden i huvudstaden i helgen och tänkte liksom att…why not?
Bäckis är ju ändå på isen, liksom Mojo och Burra Junior – och kanske lill-X:et hos gästerna.
Jag gör mig inga föreställningar om julskyltningsträngsel i kommentatorsspåret, men det vore roligt om någon gjorde mig sällskap.
* * *
Ni får ursäkta om jag helt oförklarlig börjar nynna på Jonathan Richman-trudelutter från ”There’s Something About Mary” under kvällens gång.
För gissa vem som sitter i sätet intill, över gången, på Acela-tåget från New York?
Cameron Diaz.
I kid you not.
Det är fanimig Cameron Diaz som sitter där och ser fnissar med två väninnor.
– Ska du ner och kolla på Bäckis, har jag lust att fråga men vågar inte och det behövs ju inte heller.
Klart hon ska!
* * *
There’s Something about Marcus Johansson också.
Ni har väl sett det?
Efter topptrion Hästpolo-Gurra, Filip Forsberg och Bengan Hörnqvist är Mojo den svensk som gjort flest mål i NHL den här hösten
Nio stycken.
Det är ett mer än på hela förra säsongen.
– Jag skjuter mer, löd den lakoniska förklaringen när jag för någon vecka sedan frågade vad som hänt.
Svårare än så behöver det kanske inte vara.
Kul, hur som helst.
Johansson är en trevlig, chosefri filur – och har alltid känts lite underskattad hemma i Sverige
* * *
Jag är en hängiven stargazer och ska inte sitta här och försöka låtsas att jag inte blir alldeles till mig när jag får åka tåg i tre timmar med en sådan superstar .
Men jag är samtidigt väluppfostrad och har respekt för att människor av den sorten helst vill vara ifred i sin vardag, så jag sitter tyst och lugnt med hörlurar och lyssnar på War On Drugs och försöker låta bli att snegla mer än en gång i kvarten.
Medpassagerarna lider dock inte av sådana vanföreställningar om att diskretion kan vara en värdig kvalitet och ställer oavbrutet till med scener och ska ta selfies och prata strunt den stackars skådespelerskan omöjligen kan vara intresserad av.
Då kommer jag osökt att tänka på vad en celeber karaktär i bekantskapskretsen en gång sa:
– Jag kan inte tänka mig ett värre öde än att vara känd. Ja, det skulle vara att inte vara känd då…
* * *
Blue Jackets hade ju ett tag fler skador än ett genomsnittligt ”Grey’s Anatomy”-manus, men nu börjar de demolerade pjäserna läka och en efter en sluter upp i skyttegravarna.
Duby Duby Doo Dubinsky till exempel – och honom har den här bloggen ett gott öga till.
Det enda trista i ekvationen är att Alexander Wennberg, som jag inte sett live ännu, inte längre får plats utan lirar med Springfield i AHL.
Nu alltså.
Hans tid kommer ju såklart.
* * *
Ni tror mig inte, men när jag två och en halv timme före matchstart slår mig ner på pressläktaren – en kär gammal vän efter alla ljuvliga slutspelsdraman med Caps från 2008 och framåt – är det en hund på isen.
En sån Golden Retriver.
Det verkar vara en vakmästare – Washingtons egen Spol-Jansson – som har hand om honom.
Han kanske missuppfattade när någon kollega sa att det här med att spola isen är ett riktigt hundgöra…
* * *
Big Z gör comeback med Bruins mot Blackhawks ikväll.
Det kan behövas.
* * *
Hunden far lyckorusigt efter en boll DC:s Spol-Jansson kastar över isen.
Det påminner nästan om en rysk profil som brukar uppträda i samma rink.
Fast jycken jobbar lika hårt i bägge riktningarna, så jämförelsen spricker snabbt…
* * *
Trejdrykten får ju alltid snålvattnet att rinna – på oss bakom sargen alltså; för spelarna är det mindre kul – och nu är flera svenska namn föremål för intensivt surr.
Loui Eriksson, Patrik Berglund och Jhonas Enroth till exempel – och tanken på en chans till nytändning för Bulan i ny miljö känns inte alldeles oattraktiv, inte tanken på Enroth med ett riktigt bra lag framför sig heller.
Att Blues också skulle fundera på att trejda Alex Steen – vilket somliga dessutom påstår – tror jag dock inte på.
* * *
Som så många andra av lagen runt strecket i öst har Washington Capitals varit lite svårgreppat under grundseriens två inledande månader, men nu börjar det kännas som att Barry Trotz fått lite form på degen.
De har chansen att ta fjärde raka segern ikväll – och skulle då skaffa sig en lucka ner till närmaste divisionskonkurrenten under strecket, känd under namnet New York Rangers.
* * *
Ett mer orealistisk, men rätt kul, spekulation är att Arizona i ambitionen att trimma i lönelistorna kommer göra Oliver Ekman-Larsson tillgänglig för trejder.
Jag menar, tänk OEL i Detroit.
Då jävlar.
Men dream on, gamle Biff. Det kommer inte hända.
* * *
Apropå Arizona gör Filip Forsberg sitt första hat trick när Nashville gästar Gila River Arena i natt.
Jo, jag har en stark Saida-vibb.
* * *
En annan Blue Jacket-krigare som åter spinner på alla cylindrar är Boone Jenner.
Som man älskar det namnet
Boone Jenner.
Det låter ju som nån outlaw till trapper Zeb Macahan tvingades jaga över vidderna i Montana.
* * *
Som Julia påpekar i kommentatorsspåret är det får dråpligt att även B.Allen nu diagnostiserats med påssjuka.
Om den sätter sig i testiklarna på honom får alla verkligen ursäkta bloggens brist på anständighet – skämten kommer hagla.
* * *
De har sett grundligt jultema på saker och ting i Verizon – bland annat ”snöar” det i jumbotronen – och det är ju inte svårt när allting går i rött redan från början.
Men inte mig emot, jag är en riktig sucker för amerikansk julromantik och stämmer gärna upp i en ”Have Yourself a Very Merry Christmas” om det skulle behövas.
* * *
Papa Bäckis är, som vanligt, iskall utan hjälm på värmningen.
* * *
Jag är mäkta förvånad över att Taggen fortfarande inte avfyrat en enda kommentar om att jag är här och självfallet kommer att sitta med drink i näven på Old Ebbitt om några timmar.
Men låt mig förekomma alla spekulationer:
Det finns inga som helst öppningar för den sortens övningar ikväll.
Men helgen är ju lång.
* * *
Capitals-Blue Jackets.
Hm.
Det KAN ju finnas risk att jag om en period eller så undrar vad fan jag gör här, men jag tror inte det.
Ofta är det ju de mest oplanerade festerna som blir roligast.

Bloggen är i DC ikväll och ser matchen Capitals-Blue Jackets.
Intro ute runt 01.00.
Häng med!

Nu har det slutat regna och Manhattan ligger rätt stilla där ute.
Själv har jag just skickat hem ett snack med den fenomenale Enroth (”Det låter kanske konstigt, men det var en rätt lätt match för mig”, sa han) och väntar nu på att nå Åkerös Mike Bossy i Denver.
Sen så. Sen ska jag lägga mig tillrätta för att se sista Sons of Anarchy-avsnittet i historien.
Må Jax få någon form av redemption till slut.
Tack för i natt, vi hörs igen natten till fredag – som allra senast.

Nä, det var lite för tråkigt i Denver.
Jag hamnade i St. Paul istället – där Wild, måhända på ren ilska efter dum-Martins brutala tackling, vände 0-3- och 1-4-underläge till 5-4-seger under ett sjundundrande rock ’n’ roll-rally i tredje perioden.
Ojvoj.
* * *
Väldigt avslöjande bilder på Duncan Keith i Konsertpianistens klipp.
That’s Duncan Keith for you.
Jag minns ju också när han satte en armbåge i huvudet på Daniel Sedin – och när han stod och var nedlåtande mot en kvinnlig tv-reporter.
Tönt.
* * *
Suck, Brad Meier och kollega Brad Watson lyckas inte heller utdöma mer än en tvåminutersutvisning när Scandella slashar Tavares över vaderna som om var ute i skogen och försökte hugga ner en tall med yxa
Scandel, skulle en lustigkurre kunna säga…
* * *
Yeah, Jhonas Enroth är the man.
Sveriges bästa NHL-målvakt den här hösten.
* * *
Nå, men nu tar vi lite Filip Forsberg-show i Klippiga bergen i alla fall.

Äh, nu är det ju lite synd om Devils – och Kincaid.
Dom, och han, gör det ju riktigt, riktigt bra i mötet med ligans bästa jävla lag, men får till slut stryk på straffar
Likafullt:
En sån här insats, mot dylikt motstånd en back-to-back-kväll, måste väcka tillförsikt bland fansen.
Eller?
* * *
Matt Martin, det minst sympatiska inslaget i den finfina 2014-upplagan av Islanders, håller på att bryta ryggen av Minnesotas Keith Ballard med en hänsynslös tackling – och intill står den oduglige domaren Brad Meier och gör ingenting.
När Safety-kontoret straffar syndande spelare med mer eller mindre kännbara avstängningar, kan de då inte också stänga av domarna som missat övergreppen?
* * *
Toews straff är ju rent sick.
* * *
Filpan från Åkerö trycker alltså in en balja redan efter två och en halv minut.
Då finns det marginal för en multimål-kväll – i synnerhet mot ett svagt och just nu svårt skadedrabbat Colorado.
* * *
Lite onödigt av Duncan Keith att gestikulera hånfullt åt The Rock-publiken efter kvitteringen.
Men han har ju ociviliserade tendenser mitt i all helylle-image ibland.
* * *
Nu ska jag klippa en chicken korma – och se slutet av vad som verkar vara en härligt temperamentsfull fajt mellan Bolts och Caps.
Sen glider jag nog över till just Nashville-Colorado och återkommer när andra perioden är över där.

Blackhawks växlar upp och tåget är på väg att gå, men ynglingen Kinciaid ställer sig som en annan Superman mitt på spåret – så det kommer aldrig riktigt iväg.
Han är faktiskt helt sensationell emellanåt.
Som när han plockar en solofräsande Patrick Kanes vassa skott med en plock snabbare än en beamning i Star Trek.
Fogerty-klass indeed.
* * *
Look who’s talking liksom, men ändå – det gläder mig att se att gamle Johnny MacLean, på plats i Devils studio i pausen, skaffat sig lite trivselvikt och till och med fått ut antydningar till extra haka.
Så tycker vi som bor i den här lägenheten, alltså jag, att det ska se ut!
* * *
Var inte Devils penalty kill ett aber i början av säsongen?
Nu dödar de fyra raka minuter mot ett av världens mest dödliga powerplay.
* * *
Senare ikväll får vi här i Amerika veta hur den fantastiska sagan om Jax Teller och hans håriga vänner i fiktiva Charming slutar.
”Sons of Anarchy” har nått vägs ände och klingar ut i en två timmar lång Series Finale.
Det är såklart en av decenniets tv-händelser och jag skulle inte missa den ens för Zätas All Star-debut, men för er skull, för att vi ska få en värdig kväll i korresoffan, väntar jag till reprisen 01.00…
* * *
Det är Yayo som lätt oturligt orsakar den fyra minuter långa utvisningen, men har också varit framme och huggit hos Darling flera gånger igen.
Det börjar slå lite gnistor om den gode stockholmaren.
* * *
Nu börjar tankarna vandra mot krubb också.
Nåt ska beställas hit.
Vad tror ni om lite indiskt?

Ja, det är väl inte så jag sitter och slår knytnävarna i mina mondäna soffkuddar över att jag missar det här, men det är en helt okej match.
Framförallt ser Devils betydligt piggare ut än jag hade trott efter den tajta matchen i North Carolina igår och 1-0-ledningen känns inte alldeles ologisk.
* * *
Ceremonin i Bell Centre är mycket riktigt helt omtumlande.
Det är, förstår man så tydligt, inte bara en stor idrottsman som gått ur tiden.
Det är en av stadens, och nationens, största kulturbärare.
Och bilderna av den gråtande änkan, intill en tom stol draperad i en jersey med nummer fyra, sliter ju i hjärtat.
* * *
Keith Kincaid är ju nästan lika bra som Dave Kincaid.
Ni vet inte vet det är?
Åh, han frontade ett enastående rockband som hette The Brandos och sjöng som en hel John Fogerty.
Keith målvaktsspel skulle nästan kunna beskrivas likadant – och finare beröm kan jag ju knappt ge.
* * *
Coolt att Dahlbeck åker omkring med 44 på ryggen.
Det är en Hard Eight – min särskilda favorit – på craps-borden i Vegas.
* * *
Yayo Josefson är ju bara ett hårstrå i en genomsnittlig movember-mustasch från att vinkla in en puck i powerplay.
Men Oh, my darling – Blackhawks tredjemålis är excellent i det ögonblicket.
Surt för Yayo.
Han är god vän med Kryckan Krüger och skulle nog väldigt, väldigt gärna hänga en kass i just den här matchen.
* * *
Nej, Hällegerd och Herr Konsertpianist, jag tror inte heller Old School Lou är särskilt lockad av den idén.
Men det finns en poäng i att truppen just nu är märkligt obalanserad och att det skulle kunna bli bra om man rensade lite för att på sikt bygga ett nytt, framgångsrikt New Jersey anfört av Henrique och Schneider.
* * *
Man hade gärna varit med på mötet när NBC:s hockeyredaktion bestämde att ”jo, tisdag den 9:e, då kör vi Buffalo-LA Kings som match för nationella publiken”.
Morsning korsning.
* * *
Macke, Oscar Lindberg har producerat frekvent i AHL i år också, men han hade en motig försäsong med Rangers, så Vigneault verkar inte vara särskilt angelägen om att ge honom någon chans i de fina salongerna.
* * *
Nu ska jag ringa dinern på hörnet.
En period till utan kaffe klarar jag inte.

Det är förstås lite bortskämt, bekvämt och slappt.
Men nej.
Hur kul det än skulle vara att se Chicago Blackhawks – antagligen världens bästa hockeylag i december nådens år 2014 – pallar jag inte ta mig ut till Newark ikväll.
För det regnar, det blåser och det är kallt – och blotta tanken på den bökiga resan längs kaotiska 34:e gatan till Penn Station, den vämjeliga doften av fuktiga täckjackor på det fullsatta tåget genom tunnlarna under Hudson River, den trista promenaden till The Rock och, framförallt, den hopplösa väntan på Newark-perrongen sent ikväll när Transit-tåget aldrig kommer får varje fiber i mitt väsen att resa ragg.
Så:
Jag bli kvar kvar i den soffa där jag, ombonat och komfortabelt, tillbringat hela dagen medan stormen rasat utanför fönstren och gamla Seinfeld-avsnitt rullat på tv:n
Men hav förtröstan.
Jag ämnar blogga härifrån och lovar se till att vi får en fin kväll/natt ihop i alla fall.
* * *
Det kan nog bli en jobbig dans för Devils i afton.
Dels är Blackhawks som sagt ett fruktansvärt bra hockeylag, som får tillbaka blytunga pjäsen Patrick Sharp just i den här matchen – dels spelade de själva mot Hurricanes i Raleigh så sent som igår kväll.
Men det kanske inte gör något om hockeykrigarna i Springsteen-land torskar ytterligare några matcher och hakas av helt i slutspelsracet.
Larry Brooks publicerade i söndags en intressant teori om att Devils med en trupp sällsamt befolkad av åldringar på väg utför och unga talanger som inte blommat ut ännu befinner sig i perfekt läge för en grundlig rebuild och därför borde ”tanka” i år, trejda såna som Jagr och Elias och Zidlicky mot allt de kan få av framtid och sedan gå all in på draften i Fort Lauderdale i sommar.
Hela idén strider, som Brooksie också påpekar, mot Lou Lamoriellos natur, men Posts hockeyankare har faktiskt fått positivt gensvar från åtskilliga Devils-fans.
Hela texten finns här och det vore kul att höra vad ”våra” Jersey-profiler i kommentatorsspåret, till exempel Hällegerd, tycker.
* * *
Jag ljög lite i inledningen, jag gick ut i det kalla regnet och åt en snabb brunch i förmiddags – och passade förstås också, som en sanna fluktare, på att spana in huset där det brann igår.Det såg inte så muntert ut.
Men i övrigt har jag verkligen bara legat och kurat i soffan och kollat på Seinfeld-klassiker.
Som ”Soup Nazi”.
Scenen när Elaine kommer in till den John Tortorella-artade soppkokaren och drar sin dåliga Al Pacino-imitation är det roligaste jag vet – vid sidan av stunder i Detroits omklädningsrum när Zäta driver hårt med Hästpolo, förstås.
* * *
Blackhawks skulle, som ett annat Red Wings modell 2009, kunna spela med fyra svenska backar ikväll.
Men såvitt jag förstår sitter David Rundblad på läktaren, så vi får nöja oss med Yellbear Hjalmarsson, Johnny O och Klas Dahlbeck, – som efter två år med Rockford i AHL plockades upp förra veckan, fick debutera mot Nashville i helgen och stod för en sån stabil insats att punggrepparn Quenneville inte tvekar att slänga in honom igen.
Det är å andra sidan inte kattskit med tre blågula D-men heller.
* * *
När jag häromveckan sa till professor Hugosson att Detroit Red Wings – som han, professorn, har väldigt varma känslor för – spelar sin bästa hockey sedan 2009 rynkade han på näsan.
Men nu får jag medhåll av självaste Bobby Ewing, alltså coachen Mike Babcock.
– Så här bra har vi inte varit sedan 2009, säger han till Helene St James.
Disco!
* * *
Corey Schneider har, helt absurt, stått 27 av de 28 matcher Devils hittills spelat i grundserien, men ikväll får han äntligen – vad jag antar är välbehövlig – vila.
Istället slänger DeBoer in debutanten Keith Kinkaid och rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men visst har Hällegerd ropat efter honom rätt länge?
* * *
Ser tv-bilder från Boca Raton, där det årliga Board of Governor’s-mötet just avslutats, och det är så jag kan känna doften av cigarrerna Glen Sather rökte i natt, höra ekot av skrattsalvorna när Ed Snider drog skabrösa skrönor för Jeremy Jacobs och förnimma smaken av sambuccan Ottawa-Melnyk svepte i sig som sängfösare framåt småtimmarna.
Det är en illuster samling patriarker som för befälet i den nordamerikanska hockeyvärlden…
* * *
Mitt fokus kommer i alla fall inledningsvis att ligga på matchen i Jersey, men det går inte att missa introt i Montreal, där de officiellt tar farväl av Jean Beliveau innan matchen mot Canucks börjar.
Det kommer vara som en regelrätt statsbegravning.
* * *
Ah, ni kan ju försöka komma med regeringskris och vinterstormar i Skåne.
Här är kaffet slut.
Det kallar jag kritisk situation.
Men även sånt går, dessbättre, att beställa hem i New York, så det här ska ändå kunna bli en angenäm sittning.