NY Rangers – Pittsburgh 4-3 (Slut, OT)
* * *
Till slut visade Malkin ändå att tomten är far till alla barnen.
Det var ju han som, tämligen fri framför Henke, tryckte in det första målet under gästernas upphämtning och därmed såg till att de fick med sig åtminstone en poäng hem till västra Pennsylvania.
Jag har sett många som kommit till New York för julshopping och lämnat stan med betydligt beskedligare skörd…
* * *
Ojvoj, det är major drama när jag kommer hem till östra Midtown.
En storbrand har utbrutit i ett hyreshus mitt emot och vådliga flammor slickar fasaden, ser jag från min holk från 48:e våningen.
Brandkåren är dock snabbt på plats – med en hel armada av utryckningsfordon – och det ser nu ut som att de lyckas släcka i alla fall det värsta.
Hoppas verkligen, verkligen ingen kom till skada, men risken finns för de har rest stegar mot flera fönster och även ambulanser är på plats.
* * *
Det är alltså Kevin Klein som mörsar in den avgörande sudden-pucken från blålinjen.
Henke är inte förvånad.
– Han har klart bästa skottet i vårt lag. Utan tvekan, säger han
Hade man inte riktigt trott, men kungen insisterar.
– Det är inte särskilt kul på träning, för det gör ont om han träffar en med pucken. Men jag uppskattar det när vi spelar match.
Hm.
Då kan man ju fråga sig varför han inte ingår i någon PP-uppställning?
* * *
”Man 2-alarm. Fire on 1st floor”, står det på FDNY:s twitter.
Vad nu det betyder.
När man bor på just 48:e våningen är brand inget man vill tänka på överhuvudtaget…
* * *
Klein vet nu också, nästan, hur polisen som Mister Blonde gick loss på i ”Reservoir Dogs” kände sig.
En bit av örat slets tydligen av när Zach Sill helt oturligt var uppe och vevade med sin höga klubba i första perioden.
Stealers Wheels ”Stuck In The Middle With You” borde dåna i högtalarna nästa gång han kliver in i omklädningsrummet.
* * *
Tänk om det här varit Vegas nu, och det börjat dra sig mot midnatt efter en 19.00-match.
En utsänd bloggare sugen på ett järn eller två hade inte behövt stressa i alla fall.
För i Sin City har alla ju barer självfallet öppet dygnet runt.
Vilka roadtrips det kommer bli, vilka after game-sittningar som väntar…
* * *
Imorrn planerade jag en tripp till Jersey för att se Devils ta sig an självaste Chicago Blackhawks, men nu varnas det för att en saftig Nor’easter-storm är under insegling och om den blir så kaotisk som de säger lär det bli en sittning i korresoffan istället.
I vilket fall hörs vi här, i bloggen, framåt natten.

Rangers vinner, efter väldig möda, efter Klein-bomb på Övertid.
4-3 alltså.
Mer kommer

NY Rangers – Pittsburgh 2-1 (Period 2)
* * *
I början av mittperioden är jag på väg att slå fast att detta officiellt är den tråkigaste matchen mellan Rangers och Penguins på över ett decennium och den går ju fortfarande inte att nämna ens under samma dag som exempelvis slutspelsbataljerna i våras.
Men efter J.T Millers kvittering får vi faktiskt lite glittrigare glim, krimsigare krams, fetare fläsk från grisen och raskare räv över isen.
Kort sagt:
Tillställningen har lite liv.
* * *
Malkin?
Nä, han är just nu inte mer lyckad som tomte än Bobby Baccalieri i samma Sopranos-avsnitt som det då Paulie sa ”Fuck Santa Claus”.
Jag noterar en fin diagonalpassning till Comeau, i övrigt märks han inte alls.
Dags för en pepparkaka nu i paus kanske.
Eller en skvätt glögg.
* * *
Som sig bör hyllas Jean Beliveau i jumbon under en reklampaus på Harden, men fatta hur det är uppe i Montreal.
Mannen ligger alltså, som stora statsmän och kungligheter, på lit de parade i Bell Centre.
Behövs fler bevis för att hockey är regelrätt religion i Kanada?
* * *
John J, inte ens om Blomman varit den köttätande azalean i ”Little Shop of Horrors” hade han hunnit med när Miller efter St Louis överrumplande macka hade öppet mål.
* * *
Gris-Olle brölar upprört, men det är svårt att snacka bort Hayes delay-of-game-utvisning.
Han greppar pucken med fastare handlag än någon av Yankees shortstops visade prov på under hela baseboll- säsongen.
* * *
Pens PP är inte samma monster med Letang, Kunitz och Tonic Hörnqvist på skadelistan, men Kung Lundqvist tvingas ändå briljera för att hålla dem stången när de väl får chansen.
* * *
Matthew Broderick vinkar lite avmätt i jumbon.
Det har vi sett förr, så vem bryr sig?
* * *
Rangers PP, däremot…vad har hänt? Det har varit förbluffande bra hela säsongen, men skar sig som motorn i en gammal PV i Detroit i lördags och det hackar fortfarande betänkligt.
* * *
I Raleigh har Jagr just noterats för sin 1772:a poäng och passerar därmed Marcel Dionne på All Time-listan och är nu femma.
Man får ju lyfta på den imaginära hatten.

NY Rangers – Pittsburgh 0-1 (Period 1)
* * *
Mja, Santa Evgeni har inte öppnat stora tomtesäcken ännu.
I några byten går det att höra jingle bells när han håller i pucken med sån där zetterbergsk power och han väcker vissa associationer till hackspetten Kalle Anka försöker plåta då han kör på Henke bakom kassen.
Men för att citera Adolphson-Falk:
Jag vill ha djupare dopp i grytan, glittrigare glim, grötigare rim och mer Arne Weise i rutan. Jag vill ha ha rymligare säck, segare knäck, fetare fläsk från grisen. Krimsigare krams, längre långdans och raskare räv över isen.
Kom igen nu, Geno.
* * *
Jag tycker Henke sett okej ut.
Skottet Nick Spaling, efter elegant liten framspelning av kapten Crosby, formligen bombar upp i nättaket har han verkligen inte mycket till chans på.
* * *
Inte nog med att Pens spelar i de dödligt vassa retro-tröjorna ikväll.
Rangers kör de vita ställen också.
Jag har tjatat länge om den lilla detaljen, men så borde det förstås alltid vara – överallt.
Då skulle casual-fansen få lite variation på motståndarnas, inte bara en lång parad av lag i vitt.
* * *
Matchen som sådan har långt ifrån lika mycket nerv och udd och emotionell sprängkraft som möten de här två rivalerna emellan brukar ha.
Långa stunder är det rentav lite avslaget där nere.
Kan någon ta och sätta på ugnen så vi får upp lite temperatur, tack.
* * *
Det är Garden of Dreams-kväll på Garden och därmed tufft för så gråtmilda mjukisar som Biffen, för det betyder att här kryllar av utsatta barn, många svårt sjuka, och att se exempelvis en flicka som plågats av fruktansvärd cancer i flera år sjunga nationalsången – och föräras enorma ovationer från både spelare och publik – är gravt gripande.
Man får sig samtidigt en nyttig påminnelse om att man verkligen inte har så mycket att gnälla över.
* * *
Rob Klinkhammer är, som ni ser, på isen för Pens och det är han för att Arizona så där lite under redarn trejdade bort mot honom mot Philip Samuelsson förra veckan.
Det innebär att Uffe Samuelsson båda söner, Philip och Henrik, nu tillhör Coyotes organisation och spelar tillsammans i Portland Pirates.
Förr eller senare kommer det bli något att skriva hem om, tror jag.
* * *
Plötsligt sms:ar Höken:
”Zuccarello gör mål ikväll!”.
Ja, det vore på tiden.
* * *
Eken är hemma i Gramercy och snorar i svår förkylning, så jag går härmed och hämtar mitt eget kaffe.
Sen…hur var det Adolphson-Falk sa?
Raskare räv över isen.
Det vore nåt.

Santa Claus is coming to town, kungör The Crystals i högtalarna när jag passerar kaoset utanför Macy’s på väg till Madison Square Garden.
Än sen?
Evgeni Malkin är ju redan här.
Jaja, jag vet. Sidney Crosby också. Och det är – med all rätt – vanligtvis han som får lika mycket uppmärksamhet som tomten när Pittsburgh Penguins är ute och reser.
Men faktiskt:
De senaste veckorna känns det som att det är den andra komponenten i The Two-Headed Monster – den kyrilliska från Magnitogorsk i Uralbergen – som varit den verkliga attraktionen i den gulsvarta pingvinskocken, utan att egentligen tillerkännas tillbörlig cred av andra än de egna fansen.
Han har gjort mål som varit både viktiga och snygga, han har stått för fantastiska soloräder och granna shownummer och han har, i alla vingklippta pingviners frånvaro, uppträtt som en sann ledare, med pondus och tydlig villighet att ta stort ansvar.
Det är upplyftande att se.
Geno har alltid varit en liten favorit. Till skillnad från den samtida ryska superstjärnan i Washington blyg och försynt utanför isen, så orolig för att göra bort sig att han de första åren hade med sig tolk till alla möten med media – samtidigt utrustad med påtaglig, goofy humor och , att döma av de snälla ögonen, gott hjärta. Och på isen – jisses. Han är ju en genetisk fullträff; stor och ståtlig och stark – och på samma gång rörlig, snabb, teknisk och kreativ som en fransk bildkonstnär under impressionismens genombrott på 1870-talet. Vi snackar själva prototypen för en modern toppforward.
Här i New York brukar den 28-årige bjässen ha en särskild edge i sitt spel, sprungen vad jag kan förstå ur en särskild antipati visavi just New York Rangers.
Han spelar ofta sin bästa hockey – samtidigt som han gärna är fysisk, aggressiv och grinig.
Så fuck Santa Claus, som Paulie Walnuts sa i ett av de mest minnesvärda Sopranos-avsnitten.
Här firar vi advent med Geno Malkin.
* * *
Ja, det blev ett litet sändningsuppehåll här i bloggen under helgen – och jag bara älskar hur några dagars tystnad omedelbart genererar kommentatorsspårsylande om att jag har koma och måste skärpa mig.
Sorry, men jag hade besök och tog mig friheten att ägna mig åt annat än NHL-hockey några dygn.
Det var precis vad som behövdes.
Nu blir allt som vanligt igen, bara med mer glöd och iver!
* * *
Valrossen har gjort sitt.
Han – Paul MacLean i Ottawa– får, som första NHL-coach den här säsongen, sparken av Ottawa Senators.
Det är en skräll.
Visserligen vill jag minnas att jag redan före säsongen torgförde teorin att han skulle kunna ligga illa till om Senators inte presterade, men med tanke på vad han haft för spelarmaterial att baka bulle med känns det som att de faktiskt HAR presterat – och så sent som igår kväll stod de ju för en kunglig vändning mot Vancouver.
Men the word från den kanadensiska huvudstaden är att han varit på väg att förlora sitt lag, att ledande profiler känt sig halvmobbade och att stämningen i omklädningsrummet varit lätt obehaglig.
Nu blir Dave Cameron, en av Valrossens assisterande, huvudcoach istället.
Så kan det gå.
Näste befälhavare till rakning?
Berube och DeBoer står i alla fall i kön.
* * *
Ni vet hur det känns när man vill blanda sig en grogg och inser att man inte har alla ingredienser hemma?
Just den frustrerande känslan hänger över New York ikväll.
Vi hade ju sett fram emot ännu en pittsburghsk gin & tonic så här i decembermörkret, men virket saknas.
Patric Hörnqvist åkte på en rungande smäll i torsdags, har inte spelat sedan dess och genomgår fortfarande tester.
Ett bakslag, för honom – och för mig.
Att se Penguins modell 2014 utan Bengan känns ungefär som att sitta på torken.
* * *
Plötsligt kommer ordförande Brooks fram och räcker över nya medlemskortet i PHWA och jag ser omedelbart till att haka fast det i ackrediteringen.
Det är som att vara sju och fästa en sheriffstjärna från Polarn & Pyret på skjortbröstet.
* * *
Henke är tillbaka i Rangers-kassen efter en veckas gnuggande av detaljer i träningsrinken och the pressure is on, för att vara frank.
Kungen bör bevisa att han fortfarande är självklar nummer ett i New York, också under serielunken – om inte annat så för att undvika mediagurgel om motsatsen.
* * *
Bright light city gonna set my soul, gonna set my soul on fire
Got a whole lot of money that’s ready to burn
So get those stakes up higher
Viva Las Vegas, Viva Las Vegas…
Oh yeah, det börjar verkligen se ut som att NHL snart HAR ett lag i Vegas.
Gary Bettman meddelade idag, under det årliga Board of Directors-möte som pågår i Boca Raton – ägarna vet var man ska vara i december… – att man gett potentielle ägaren Bill Foley i uppdrag att undersöka underlaget för en säsongskortsbas i Sin City.
– Inget är klart ännu, det finns inga som helst garantier. Men en diskussion har inletts, avslöjade kommissionären.
Jag har redan börjat sondera husmarknaden!
* * *
I senaste avsnittet av serien ”Beginnings”, där tv-kanalen MSG hänger med en Rangers-spelare hem och berättar om hur allt började , får vi följa Carl Hagelin under några sommardagar i Södertälje och chansen är stor att hela New York snart kan en klassisk svensk hejaramsa.
För i en sekvens, som vevas oavbrutet i basic cable-utbudet, står den lille geparden helt ogenerat i ett bås i Scaniarinken och sjunger ”När SSK, marscherar in, när SSK, marscherar in, då är det jubel i riiinken”.
Obetalbart, faktiskt.
* * *
Här skriver den store Scott Burnside förresten om NHL och Vegas.
Fin läsning
http://espn.go.com/nhl/story/_/id/11996421/nhl-las-vegas-truly-handle-expansion-team
* * *
En annan nyhet från Board of Director’s-mötet – där vi ju bara vet att Sather nu beställt in första pre dinner-drinken och drar några gamla skrönor för Ken Holland och Lou Lamoriello – är att cap-taket stiger till 73 miljoner nästa år, förutsatt att kanadensiska dollarn inte tappr för mycket mot the mighty US dollar.
Det är ändå en helt okej siffra.
* * *
Hagge ingår också, precis som kompisen Zuccarello, i en festlig julsketch samma MSG pumpar dygnet runt.
Han håller på att bli Rangers egen Ernst Kirchsteiger.
* * *
Om det blir straffavgörande ikväll förutsätter vi att bägge lagen stannar på isen tills allt verkligen är bekräftat och klart.
Senast de möttes blev det ju, som ni minns, rena farsen och spelare som redan var på väg ut i duschen fick byta om på nytt och gå ut och avsluta matchen.
* * *
Värmningen börjar och ojvoj, Penguins kommer ut i retro-tröjorna.
Snyggast i NHL 2014.
* * *
Det är ett väldigt hallå om att prins William och hans Kate är i stan i veckan och idag febras det om att duon ska besöka ett sportevenemang.
Men de väljer tydligen dassiga Nets ute i Brooklyn istället för hockey på Garden.
Vilka töntar.
* * *
Rangers har två raka förluster och är väldigt angelägna om att undvika en tredje.
Jag tycker det syns på dem på värmningen.
* * *
Äh, nu släpper vi pucken och firar lite advent.

Alfie, Alfie, Alfie!
Just nu känns det som att det inte finns så mycket mer att säga.
Så, en gång till, innan det är godnatt från Manhattan:
Alfie, Alfie, Alfie!

Det kommer, på klassiskt vis, ”Alfie Alfie”-ramsor när klockan tickar ner mot 11.11.
Men roligast är ju att fansen i Canadien Tire Center sitter och ropar efter sin gamle ikon hela tiden.
Och han skulle behövas.
Det är en jädra seg match det här…
* * *
Och vem spräcker Brodeurs comeback-nolla om inte Filip Forsberg.
Det är nåt poetiskt över det.
Årets rookie mot årets veteran, liksom.
Stafettpinnen har lämnats över.
* * *
Alfie säger på en presskonferens efter ceremonin att han inte är i tillräckligt bra form för att spela, men att han efter värmningen blev väldigt, väldigt sugen på att göra åtminstone några byten.
– Det kan han varit den bästa ”skate” jag nånsin varit med om, klargör han.
* * *
Panthers slår tydligen något slags bottenrekord i publiksiffra ikväll.
Men vadå, skulle du själv lämna Florida-värmen och gå in och sätta dig i en ishall och titta på Florida-Columbus?
* * *
Mer Alfie:
– Jag var helt överväldigad, trodde inte det skulle vara en sån deal bara för att jag lägger av. Det går inte att tänka sig ett bättre slut.
* * *
Nu tror jag snart att jag byter match…

Han ser, av lättförklarliga skäl, tagen ut när han först kommer ut på isen och tar emot de helt besinningslösa hyllningarna.
Däremot håller rösten under det korta, fina talet.
Hos Alfie själv alltså.
Själv kunde jag inte låta bli att svälja rätt hårt i korresoffan.
Fan, att det ska vara sista gången man ser den förträfflige mannen på en NHL-is….
* * *
Magiskt att sönerna hade Erik Karlsson-tröjor under ceremonin.
Men ah, den minsta lilla krabaten fick ju aldrig sin puck släppt under ”tekningen”.
Det är inte alltid så lätt!
* * *
Jaja, Predators…ingenting passerar då era kritiska ögon.
* * *
Ek65 by the way…han börjar bli långhårig som en hel Status Quo-gitarrist
* * *
Värmningar av den sorten ser man inte ofta – för att inte säga aldrig.
Först kommer det ordinarie laget ut, inför fullsatta läktare, och ställer sig i två led precis vid båsdörren.
Sen kliver han ut, som genom en canyon – utan hjälm förstås.
Alfie.
Jublet är öronbedövande – och stiger sedan när själva värmningen börjar och han gör prickar in en puck på Craig Anderson.
Och så kommer ramsan som, i all enkelhet, var hela Ottawas nationalsång i ett helt decennium:
– Alfie, Alfie, Alfie!
Så vackert.
* * *
En sur detalj i New York:
Matchen kan bara ses genom MSG:s ordinarie Islanders-sändning och där är ju fokus inte i första hand på Alfie.
Sicken otur.
* * *
Samtidigt måste det kännas en aning udda att vara med på värmning – och sedan inte kunna spela.
* * *
Jo, vi ska förstås ha koll på Martin Brodeurs debut med Blues också.
Har vi inte några Devils-fans med oss – typ Hällegerd – som vill chocka sig själva med synen av ikonen i annan tröja?
* * *
Det kommer ju mer av den är varan de närmaste åren.
Redan nästa säsong hissas, gissar jag, nummer 11 i taket i Canadien Tire Centre.
Sedan ska han ju, förr eller senare, väljas in i Hall of Fame.
Annars blir det revolution i Ottawa.
* * *
Nu får Sens försöka se till att hedra sin gamle ikon med en seger också.
Blir inte lätt mot New Yorks bästa lag, men kvällen kan inte gärna sluta på nåt annat sätt.

En allra sista gång då.
Alfie i Senators-tröja – i Canadien Tire Center.
Det är nästan så jag blir lite gråtmild bara av att skriva de raderna.
Då kan man ju tänka sig hur det blir när han kommer ut för värmning, är med vid en cermoniell tekning och sedan står på isen under vad jag antar blir en väldigt grandios och emotionell hyllning.
Näsdukar hitåt, tack.
* * *
Själv är jag kvar hemma i New York och det känns ju sådär, just nu.
Det hade såklart varit roligare, och dessutom betydligt mer korrekt i rent hedersperspektiv, att vara på plats i den kanadensiska huvudstaden ikväll.
Men som jag förvarnade om redan igår har jag under dagen haft privata åtaganden det inte gått att komma ifrån.
Istället försöker vi förmedla så mycket det stämning det bara går från den ärevördiga korresoffan.
* * *
Som Mika Zibanejad konstaterade i förmiddags:
Det lär publikrekord för en matchvärmning i Ottawa.
Ingen vill missa sista gången Alfie uppträder i Senators-mundering, om så bara för några bågar genom tekningscirklarna.
* * *
Ottawa Sun, den stora lokaltidningen, idag:
En 36-bilaga (!) bara om Daniel.
Det säger en del om mannens status där uppe…
* * *
Inte nog med att han skrivit ett endagarskontrakt med general managern Bryan Murray och i formell mening får avsluta karriären som Senator.
Clarke MacArthur har tvingats ner i ett hörn av omklädningsrummet så Alfie kan sitta vid sin gamla plats.
Och dessutom genomför han uppvärmningen i den sista jersey han bar som aktiv spelare våren 2013.
* * *
Själv gjorde jag en lång intervju med the man of the hour i måndags, medan han körde de åtta timmarna mellan Detroit i Ottawa.
– Det är ju underbart att köra bil på den här kontinenten, sa han och sällan har jag varit mer överens med en
Förhoppningsvis såg ni det färdiga resultatet tidigare idag och gjorde ni det inte finns det här.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article19966706.ab
* * *
Värmningen kan man, om inte annat, se på stream på Senators hemsida.
* * *
Mitt bästa Alfie-minne?
Hockeymässigt tror jag det är den avgörande konferensfinalen 2007, i Buffalo, när han tog Sens till Stanley Cup-final med ett gloriöst övertidsmål.
Jag satt på pressläktaren och hade vid det laget inte upplevt något större som NHL-murvel.
Fast upplevelsen toppades bara 20 minuter senare, när de öppnade dörren till det segerrusiga omklädningsrummet och kaptenen med Prince of Whales-bucklan – som han inte var det minsta orolig över att komma i kontakt med – i högsta hugg gjorde sin enda intervju på svenska
Det har överlag varit en ren ära att få följa, och lära känna, den briljante superstjärnan.
* * *
Precis här i början har jag mycket att lämna åt redaktörerna hemma i Stockholm, men håll grytan kokade i kommentatorsspåret så kommer jag med nya inlägg när det går.

Alltså, den här linan med Patrick Kane, Kris Versteeg och gamle Broadway Brad Richards.
Jisses.
Det är ju den trojkan som sänker Blues med tre raka kassar i tredje perioden.
– De är i ruskig form, som fjärde målskytten Kryckan säger på telefon från Chicago-land.
Snart börjar säkert såna som Toews, Hossa, Saad och Shaw varva upp också – och sen kommer Sharp tillbaka från skada.
Då finns det ingen som kan slå Blackhawks.
Jo, Kings förstås.
Men först i slutspelet.
* * *
Signaturen ”Confuse” frågar i kommentatorsspåret när jag tror att Marty Brodeur får göra sin första match som Bluesman.
Jag tror ingenting.
Jag vet att han står i kassen när St. Louis redan kommande natt gästar Nashville.
För det gjorde coach Hitchcock klart efter nattens match.
Blir en syn.
* **
Själv skulle jag förstås väldigt gärna vara i Ottawa på Alfies avskedsföreställning denna torsdag, men tyvärr, jag har åtaganden som inte går att komma loss från i New York under dagen.
Men självfallet kör vi direkt från korresoffan när det drar ihop sig.
Häng med då.