NY Rangers – Minnesota 0-0 (Period 1)
* * *
Nä, Van The Man får ursäkta – det har funnits väldigt få skäl att utbrista ”Ooo-woo-wee” under den här perren.
Det är ingen wild night ännu.
Det är en Sobril extra strength.
Rangers har några hyggligt kvicka ströanfall i början men spetsen är trubbigare än på en smörkniv och sen äter sig Wild, metodiskt och utan åthävor, in i handlingen och har nog bortamatchen där de vill ha den just nu.
* * *
Jag sitter precis i höjd med Darcy Kuempers kasse och ser precis hur onödig, korkad och farlig Chris Kreiders sena boarding på Bacon är.
Tyvärr ser värmlänningen rätt omtumlad ut efteråt och vi kan bara hoppas
Kreider, å sin sida, får ett högst rättmätigt matchstraff och som den återfallsförbrytare han är lär det kunna bli ett par matchers avstängning också.
* * *
Jag tycker Hagge ser rätt pigg ut ändå.
* * *
Det har sagts att det enda som inte funkat för Wild under serieupptakten är powerplay och ja, nu förstår man varför det sagts.
Dom får två chanser och får inte mer uträttat än motståndaren brukar få i liknande lägen.
Fast nu får dom ju, tack vare Kreider, fem långa minuter på sig och då kan matchen avgöras.
* * *
Han Eskilstuna-mannen här vid min sida har inte varit här sedan Stanley Cup-finalen i våras och kan konstatera att det inte direkt är samma atmosfär i hallen en sån här serielunksmåndag med Wild på besök.
Han är å andra sidan den mest optimistiske jag stött på sedan Falun ansökte om OS och febrar om att jodå, det KOMMER att bli kul ikväll också.
* * *
Hoppas ni njuter av den extratimme ni kan sätta på pluskontot i natt.
Tyvärr pågår de gyllene tiderna bara till på söndag, då USA också släcker lyset för vintern.
Men vi får en längre sträcka av gynnsam tidsskillnad till våren, eftersom vi – I can’t wait – kliver tillbaka in i sommartid betydligt tidigare än er snowbirds.
* * *
Johnny Mac är här och blir inzoomad i jumbon.
Det känns alltid lite magiskt.
* * *
Precis före första nedsläpp hålls en tyst stund för offren för terrorattacken i Ottawa förra veckan och det känns samtidigt som en varm hyllning till den här sportens kanadensiska rötter.
* * *
Öh, det blev plötsligt lämning här mitt i allting, därav sen uppdatering.
Sorry.

I ”Wild Night” sjunger den store Van Morrison om hur det känns när man ska se Minnesota Wild spela hockey:

Everything looks so complete
When you’re walking out on the street
And the wind catches your feet
Sends you flyin’, cryin’
Ooo-woo-wee
Wild night is calling, alright
Ooo-woo-wee
Wild night is calling

Va, har jag tolkat Van The Man fel?
Ja, okej.
”Wild Night” släpptes redan 1971, som del av mästerliga albumet ”Tupelo Honey”, och om man nu ska vara petnoga handlar den inte explicit om Minnesota Wild.
Snarare, får vi gissa, om den euforiska känslan inför en lovande Saturday Night på stan.
Men:
Nuförtiden är det nästan samma sak.
Det som en gång var NHL:s mest profillösa och Jaques Lemaire-strikta tråklag har kanske inte blivit en tivoliattraktion under Mike Yeos ledning, men väl en av de bästa och hårdaste hockeymaskiner som finns där ute och att få se såna in action är såklart alltid upphetsande.
Så jag säger som buttre barden från Belfast inför nattens övningar i The Woooorld’s Most Famous Arena:
Ooo-woo-wee!
* * *
Det blev ett aningen längre uppehåll än väntat i detta forum och jag ber om ursäkt för det, men lördagens bröllopsfest krävde sin tribut.
Jag vet inte säkert, men det kan vara så att bloggen vid halv fem i söndags morse stod på en karaoke-bar i Chinatown och framförde djupt kända versioner av både ”Don’t Stop Believin’” och ”Fly Me To The Moon” – och det kan också vara så att potentiella utpressare har videoupptagningar att hålla över mitt huvud för all framtid…
Såna gånger studsar man inte upp och klappar ihop hurtiga bloggtexter några timmar senare.
Men nu är vi på banan igen, kaffet flödar och pucken studsar snart i isen.
* * *
Rangers asså.
Det såg okej ut efter vändningen mot Devils, men lördagens drabbning i Bell Centre tycks ha röjt den samtida sanningen om Broadway Blueshirts.
Ännu så länge är detta ett mediokert lag utan tillbörlig svikt i steget och utan lika tillbörlig brand i hjärtat.
Det är för många av stjärnorna som fortfarande trampar försäsongsvatten, för många som inte kommer igång och – förmodligen värst av allt – som inte utvecklar någon kemi tillsammans.
Om inte detta ändras å det snaraste kan det bli en lång hockeyvinter på Manhattan.
* * *
En kollega i pressrummet ska under eftermiddagen göra en telefonintervju med Daniel Sedin och böjer sig över och frågar om att jag har något roligt han kan fråga om.
Ja, att han för några år sedan angav ”Baka med Laila” som favoritprogram på TV vore lite skoj att få höra mer om.
Men det blir lite för komplicerat att förklara så jag föreslår mer neutralt att han frågar om den fina kemi tvillingarna utvecklat med Vrbata istället.
* * *
Vi har Bacon i stan ikväll.
Jonas Brodin alltså.
Det är en av mina svenska favoriter nuförtiden – lugn och trygg som en insjö hemma i Värmland en vindstilla sommarkväll, alltid vänlig men stoiskt oberörd oavsett om såna som jag frågar om hur det känns att gå upp mot Patrick Kane eller pengarna Wild sprängde hans bakkonto fullt med när han signade nya kontraktet för några veckor sedan.
Sen går han bara ut och spelar hockey med precisionen i de mest oförglömliga raderna i en Fröding-dikt.
Så ska det här göras.
* * *
Zuke Zuccarello är en av de där Rangers-stjärnorna som inte alls kommit igång och häromdagen erkände han själv för Post att det börjar påverka hans sömn om nätterna.
Men i det fallet tror jag att det bara handlar om att spräcka nollan.
Minns ifjol – då tog det åtta matcher och en petning innan Joe Pesci från Oslo gjorde ett mål.
Sen blev han skyttekung i ett enda slag.
Så just wait.
* * *
Däremot är det oklart om vi får se Wilds andre svensk i afton, den så kallade doldisen Christian Folin.
Han var scratchad senast, mot Tampa, och då vann Minnesota med goddamned 7-2.
Efter sådana blowouts blir det sällan ändringar i truppen.
* * *
Ojvoj, GM GM hastar förbi i pressrummet en och en halv timme före första nedsläpp.
Ja, George McPhee i egen hög person alltså.
Det visar sig att Washington Capitals omdebatterade ex-GM scoutar för New York Islanders för tillfället
– Allt för att komma ut ur huset, muttrar han när någon frågar varför han åtagit sig ett det uppdraget.
* * *
Läser att U-båtsjakten i skärgården avbrutits.
Men här fortsätter den.
Jag ger mig inte förrän alla tysta läsare åtminstone någon gång skjutit upp periskopet genom kommentatorsspårsytan.
* * *
GM GM är nu, sannerligen, inte ende spionen på plats i afton.
För första gången på hela säsongen är det fullknökat på scout-läktaren.
Anaheim, Chicago, Winnipeg, Ottawa, Nashville, Arizona, Colorado, Toronto, Columbus och Calgary har alla skickat hit egna ögon.
Trejder på gång?
* * *
Väldigt ledsamt att höra om Olli Määttäs hälsoproblem.
Blott 20 år gammal tvingas den finländske Pittsburgh-stjärnan alltså till operation för att avlägsna en misstänkt tumör i nacken.
Det är inget en så ung människa ska behöva vara med om.
Men dessbättre låter prognosen väldigt lovande och om allt går som det ska är han tillbaka på isen redan fyra veckor efter ingreppet.
Godspeed, säger bloggen.
* * *
Jag tycker Flyers ska ta och ringa Douglas Murray nu.
Om det finns någon som hela sin hockeykarriär navigerat mot Philadelphia och skulle passa som Broad Street Bullie så är det Crankshaft.
Dessutom skulle det vara väldigt nära för bloggen att åka ner och skriva om honom hela tiden…
* * *
Jaha, nu meddelas det att Folin är sjuk – och att det är därför han missar den här matchen.
Sur tajming när det skulle bli gyllene Garden-debut och allt.
Men han verkar ha en fantastisk karriär framför sig och the wooorld’s most famous lär stå kvar.
* * *
Coolt, precis i det mörka hörn där zamboni-maskinerna parkeras står ett par rock-cases tillhörande Billy Joel.
Men han spelar också här oftare än Sator spelade i Hultsfred back in the day och det är förstås enklast att bara låta grejorna stå kvar.
* * *
Chris Kreider får frågan om han tog illa upp när han plockades bort ur powerplay-uppställningen i Montreal i lördags.
– Nej, jag har full förståelse för det. Jag sög, säger han.
Ärlighet är så fint.
* * *
Det är nåt fel på mediahissen så jag får stövla ut i rulltrappskaoset där den vanliga publiken gör entré – the horror! – och kan konstatera att det precis när de öppnat dörrarna nästan BARA är svenskar på väg ut på läktarna.
Har ni lov eller nåt?
En har snygg, röd SSK-tröja.
Hagge känner stödet.
* * *
Det slår mig plötsligt att det idag är ett år sedan Lou Reed dog.
Då borde man förstås ha kunnat koppla den här matchen till a Walk on the Wild Side…
Men vi kan ju återkomma senare under kvällen.
* * *
Senast Tomas Vanek var här, med Montreal, slutade det inte så roligt.
Jag får för mig att han är typen som vill ha revansch för sådana nederlag och därför kommer vara rätt vass i afton.
* * *
På Varpus oftast lediga plats sitter idag en filur som påminner väldigt mycket om Nysse Nyström.
Han pratar eskilstunamål och har redan meddelat att han inte vill se några töntiga staged slagsmål.
Hm, saken måste undersökas närmare.
* * *
Ja, men då kan en wild night börja på Manhattan då.
Jag säger det igen:
Ooo-woo-wee!

Nämen se på fan.
Efter 197 – i deubbel mening – mållösa minuter lyckas Tyler Ennis faktiskt få in en puck på den – också i dubbel mening – väldige Frederik Andersen.
Gott så då.
Men det säger något om Buffalos predikament att det – ett enda mål – ska ses som en härlig framgång.
Att de ändå får stryk, och att Corey Perry fullbordar ett hat trick är han sätter 4-1 i tom kasse, är det nästan så att kommentatorerna struntar i.
Då vet man att det blir en lång säsong.
* * *
Nu kan det bli lite stiltje här några dagar.
Jag har mycket annat att syssla med de kommande två dagarna och på lördag ska jag på en av mina allra bästa vänner bröllop här i stan.
Men stor tv-kväll är planerad här i soffan på söndag, så då kör vi igen.

Buffalo Sabres är alltså på god väg att bli nollade för tredje matchen i rad – i så fall ett dystert klubbrekord.
Det är för sorgligt.
jag förstår att Kometen inte orkar längre…

Sicken liten skräll.
Flyers skulle ju vara chanslösa – i synnerhet en sån här back-to-back-kväll.
Men de gör, i alla fall av vad jag sett, säsongens bästa match och vinner rättvist med 5-3.
Vän av ordning kan förstås säga att Penguins samtidigt gör sin sämsta match för säsongen, men jag hävdar att det i vanlig ordning är Flyers som GÖR dem sämre än vanligt.
* * *
Bellemare pratar grym engelska, med bedårande fransk accent, i intervju med lille Pierre.
* * *
Nu har jag lovat John J att jag ska vara uppe hela kvällen och kolla de två sista matcherna, så jag gör väl det men är väldigt trött och kan inte garantera frekventa uppdateringar.

Kvitterat.
Men Flyers gör det här väldigt bra och har ju minst lika mycket av spelet, och bättre chanser, i den här perren
Det är imponerande, de spelade som sagt i Chicago i år, och jag trodde det skulle bli blowout ikväll.
Men det är nog helt enkelt så att Flyers vet bättre än andra hur man ska spela mot Penguins och tämja the two-headed monster.
* * *
Nejdå, Brandh, det vara bara sushin som kom och jag tog mig friheten att njuta av den istället för att sitta och uppdatera spåret.
Sorry
* * *
Trist att Rinaldo verkar jag spelat färdigt för kvällen.
Hur det nu än är med honom så får man alltid den lätt exalterande känslan att vad som helt faktiskt kan hända när han befinner sig på isen.
* * *
Det finns, apropå den korta uppdateringspausen, två skribenter som är whitelistade i det här kommentatorsspåret.
Chall och Juliahabs.
Dom får således in sina förhandskommentarer utan förhandsgranskning – för jag vet, till hundra procent, att de inte kommer att trampa över några gränser.
Ni andra kan bli så emotionella, så jag ser det som säkras att kolla först, även vad en ikonisk stammis som John J skriver…
* * *
Lite osäker känns han, Fleury.
I år också.
* * *
Jo, John J – planen är att jag ska alternera mellan matcherna i Edmonton respektive Orange County under de sena timmarna.
Är du med ända in i gryningen?

Oh yes, nog är detta ett Pennsylvania-derby.
Det vill säga:
Ologiskt, absurt och oförutsägbart.
Penguins dominerar ju ett tag som USA skulle dominera San Marino i en väpnad konflikt och får en lika spontan som välförtjänt standing ovation när de sätter riktigt monstruös på Emery.
Men:
Flyers leder med 2-1.
Och ser under några sekvenser efter andra målet plötsligt ut som klart starkaste laget på isen.
Be inte mig, eller någon annan, förklara – eller tippa vad som händer under de kommande två perioderna.
Det bara blir så när de här två lagen går upp i ringen.
* * *
Penguins retro-tröjor får härmed fem plus.
De är inte bara snygga.
De accentuerar, på något vis, det stora hos årets upplaga av Steeltown’s finest
* * *
Tammefan, Pierre McGuire tänker framhäva sin originalitet genom att kalla Kris Letang för Kristopher Letang i år också…
* * *
Kul att Leksand- och Skellefteå-bekante fransosen Bellemare får göra sitt första NHL-mål.
* * *
Ja, Taggen, vill du vara för mig vad bartender George är för Tony så är du välkommen.
Då kommer vi få en ansträngd relation…
* * *
Fast Ray Emerys matchande skydd i Flyers-kassen är väldigt snygga de också, hoppas jag ni noterar.
* * *
Det är som att det spritter av eufori i hela Bengan över att han får vara på isen och spela hockey med Crosby.
Och det är ju inte så konstigt.
* * *
Inte nog med att de spelar ”O Canada” före matchen. Amerikanerna på Consol-läktarna sjunger med också.
Väldigt classy.
* * *
Är det bara jag som saknar Lilja i Flyers?
Jaså, jaha….
* * *
En så här regnig, grå, kall höstkväll känns det som att det kan vara läge för lite sushi på deilvery.
Och det ska i så fall beställas nu.

En dag när NHL-matcher ställts in på grund av terrorattacker känns det något tveksamt att skriva om Pennsylvania-derbyn som man brukar skriva om Pennsylvania-derbyn.
Allt det vanliga om krig och hat och ont blod och fiendskap blir olustigt i skenet av tragedier som påminner om den verkliga innerbörden i såna termer.
Så vi får väl se vad bloggen tar för form ikväll,
Jag kommer randa, men för att vara match mellan Penguins och Flyers – antagligen de lag i hela ligan som tycker allra sämst om varann – kanske tonen blir något försiktig.
* * *
Det råder ingen tvekan om att det var riktigt att ställa in matchen i Canadien Tire Center – därtill fanns flera väldigt goda skäl.
Leafs spelade till exempel på Long Island igår, flög direkt efter matchen till Kanada och vaknade i morse på ett Westin-hotell i centrala Ottawa – av att skottlossning pågick i kvarteret.
Sedan satt de inlåsta under allmän lockdown hela dagen.
Då ska man inte behöva spela hockey några timmar senare.
Men det var inte så roligt för Senators-spelarna heller, även om de befann sig i hallen i förorten Kanata, på betryggande avstånd från dramat inne i stan.
Dels ägde attacken rum i deras egen hemstad, dels har de färska minnen av ett liknande trauma förra året. Sens råkade ju befinna sig i Boston och satt på hotell och väntade på match – som sedermera också blev inställd – när bomberna exploderade på Boylston Street.
Det går, förstås, inte att ta det som står på spel i idrottsevenemang på allvar när verkligheten tränger sig på på det viset.
* * *
NHL:s schemaläggare var inte nådiga mot Flyers när de planerade den här sena oktoberveckan.
Igår tvingades de alltså möta Chicago i United Center – och fick sig en duktig uppläxning – och redan ett dygn senare måste de gå upp mot ett utvilat Pittsburgh i Consol Energy Center.
Det kan bli riktigt…jobbigt.
* * *
Penguins har med anledningen av attacken i Ottawa bestämt att även kanadensiska nationalsången ska framföras innan nattens derby.
Fint gjort.
* * *
Jag ser verkligen fram emot att få gnistorna slå om en rungade energisk Patric Hörnqvist igen – och det är jag tydligen inte ensam om.
Så här säger Sidney Crosby om sin nye lekkamrat från Sollentuna:
– Hornqvist does it all. He goes to the net hard. He’s got a great shot. He plays with a lot of energy, creates a lot of turnovers. Defensively I think he’s pretty responsible. So I think everything on the ice he does well. And I think he’s been a great guy in the room too. All the way around, we’re happy to have him
* * *
Men om det låter jobbigt för Flyers att möta ett utvilat Pittsburgh på bortaplan, vad ska man då säga om nattens sena match?
Buffalo mot Anaheim.
I Honda Center.
Ojvoj.
* * *
Den här sortens kvällar ska den som har twitter inte missa Svenska Fans-Viberg.
Det kan vara lika underhållande som när Kapten Haddock blir riktigt arg i Tintin-böckerna…
* **
Nu tar vi och häller upp en stor kopp nybryggt amerikanskt kaffe och försöker glömma den vidriga verkligheten med lite hockeyshow.

New Jersey – NY Rangers 3-4 (Slut, OT)
* * *
Ja, de ringde just från Bada-Bing och berättade:
Johnny Sack och Phil Leotardo dansar på bardisken medan Tony och Bobby Baccala sitter i ett hörn och muttrar om att det är dags att göra med DeBoer som de gjorde med han som coachade Meadows fotbollslag under andra säsongen.
Jag var på väg över ett tag, men jag åkte hem och skrev den här spalten istället….
* * *
Det där trodde jag inte skulle hända.
Rangers brukar väldigt sällan hämta in underlägen i synnerhet inte mot Devils på bortaplan.
– En karaktärsseger, lyder en nöjd Henke Lundqvists beskrivning.
* * *
Det dom kommer ut och gör med ismaskinerna innan övertidperioden från och med den här säsongen kallas alltså ”dry scrape” och jag tycker det låter lite snuskigt.
Men bra är det, för visst är det fler och fler oavgjorda matcher som avgörs innan straffavgöranden nu?
* * *
Många skumma resultat ikväll.
Vad hände till exempel på Long Island – och har Tortorella tagit över Canucks igen?
Hm.
* * *
På tåget tillbaka till Manhattan är det en något vinglig herre som kommer fram och säger:
– Undergången är nära.
Sen går han vidare.
Där ser man.
* * *
Innan undergången hoppas jag dock vi hinner se Pennsylvania-derbyt i Consol Energy Center i morrn.
Jag sitter ser det i korresoffan och vill ni så tittar vi ihop.

Jaha, Rangers vänder och vinner med 4-3.
Kevin Klein, av alla, kliver fram och avgör i sudden.
Mer kommer när jag är hemma