New Jersey – NY Rangers 2-1 (Period 2)
* * *
Nu händer det inte särskilt mycket och stämningen i maffialogen börjar bli något otålig.
Dom gossarna vill ha action – hela tiden.
Så nu har Johnny Sack ringt assemblyman Zellman – givetvis den som sett till att de fått tillgång till lyxlogen– och begärt att han ordna fram en uppsättning flygvärdinnor från Icelandic Air och Sil planerar efterfesten på Bada Bing för fullt…
* * *
Som sagt, Devils powerplay är fem plus just nu.
Och nu är det särskilde Henrik-dödaren Henrique som nyper till med ett illa kvickt skott mitt i slottet och ger hemmalaget ledning.
* * *
The Rock-speakern låter som han är på Kiviks marknad och försöker locka in åskådare på en dålig stripshow.
Sicket överentusiastiskt gapande…
* * *
I en annan loge – den vi har bakom oss här på pressläktaren – sitter Glen Sather med cigarrstump i tuten och ser osedvanligt tung och förgrymmad ut
Han skulle inte vara helt out of his element i Johnny Sacks loge, känns det som.
* * *
Rangers fortsätter ta dumma utvisningar fastän de vid det här laget borde veta att motståndarna har visst hum om hur man uppträder i numerärt överläge.
Som man bäddar får man ligga.
* * *
Yougblood Adam Larsson klarar sig helt okej, tycker jag.
* * *
Öh, nu i pausen är det några åskådare som får komma ner på isen och köra ett race i några slags mini-zambonis.
En sån bara måste jag skaffa mig!
* * *
Det kommer en slutrapport i kväll, men sitt inte och vänta. Jag ska hem till Manhattan innan jag börjar randa och det kan ta sin lilla tid.

New Jersey – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
När de i en reklampaus zoomar in de övre läktarsektionerna visar det sig, apropå Sopranos, att ledargestalterna i de två rivaliserande familjerna från varsin sida om Hudson River ser den här matchen ihop en lyxsvit,
Och först det Johnny Sack, Phil Leotardo, Carmine JR och Joey Peeps som sitter och flinar i cigarröken för New York tar ju ledningen, men Jersey kommer tillbaka och utjämnar så Tony, Paulie Walnuts, Big Pussy, Bobby Baccala och Sil smackar belåtet medan The Rock-personalen nu i pausen kommer och serverar cannolis…
* * *
Tidlöse Jagr gör sitt första mål för säsongen – och, tror jag, det första på Henke sedan de var lagkamrater och delade lägenhet på Upper West Side.
Polarna är värst.
* * *
Kors i både tak och golv.
Rangers lyckas få in en puck i powerplay.
Det är alltså första alltså gången i år – på 25 försök eller nåt.
Att det momentet alltid ska vara ett sånt trauma för det här laget…
* * *
Girardi kan till sist spela ändå– och Kostka får sätta sig här på pressläktaren och äta popcorn.
För Lundqvist måste det beskedet ha känts som när det varit allvarligt tillbud under en flygning och kaptenen till sist meddelar att faran är över.
* * *
Ja, det är lite halvdant med folk på plats, särskilt för att vara derby.
Men det är ofta luckor på sektionen längst ner här, den som syns bäst i tv.
Sedan brukar många i the nosebleeds smyga ner i första pausen och sen ser det lite snyggare ut.
* * *
Devils powerplay ser för övrigt riktigt bra ut, så att Jagrs kvittering kommer i sånt läge känns inte oväntat alls.
Däremot är det rent allmänt lite konstigt att sitta och titta på ett Jersey-lag som verkligen har offensiv firepower men inte är riktigt hundra i defensiven.
* * *
Ojvoj, de har ett riktigt ambitiöst och påkostat matchintro i The Rock i år, med snyggt klippta filmer och eld och grejor.
Rena Bell Centre, nästan.
* * *
Att hoppas på Bruce himself är förstås övermaga, men nog tusan borde de kunna få hit Southside Johnny för en nationalsångsinsats nån gång?
Och Frankie Valli.
* * *
Du funderar mycket du, Taggen….
* * *
Medan the wisguys från Jersey och Manhattan är här ikväll sitter David Puddy från ”Seinfeld” däremot hemma vid tv:n med Elaine.
Han går bara, med målat face, på slutspelsmatcher.
* * *
Hällegerd och Bruce Salvador alltså…
Inte sedan Bo Hansson hade sina hackkycklingar i Tottenham Hotspurs har någon tyckt lika illa om en idrottsman.
Det är mycket underhållande.
* * *
En kaffe på det här så blir kvällen som den ska.

Jaha, en till first till för säsongen.
Tågresa ut under Hudson River för match i New Jersey.
Åh, Jersey
The Land of shopping malls, kyrkogårdar och diners.
Amerikas verkliga Suburbia, med papiljotter i håret, cigarettfimp i mungipan och träningsoverall dygnet runt.
Delstaten vars största söner självklart skriver låter som heter ”Born to Run” och ”Waitin’ on a Sunny Day”.
Big Pussys och Snookies hem.
Men så mycket annat också, som cyniska och arroganta smädare på Manhattan aldrig brytt sig om.
Prakten, och den intellektuella upphöjdheten, nere i Konsertpianistens Princeton.
Världens bästa boardwalks.
Vykrortsnaturen i Sussex County.
Det sprakande italienska arvet här inne i Newark.
Frank Sinatra, James Gandolfini, Count Basie, Jason Alexander, Whitney Houston och Martin Brodeur
Kort sagt:
Det är här som överallt annanstans i myternas och drömmarnas USA:
Mångfasetterat, motsägelsefullt, allt på en gång – och underbart.
Och jag är glad över att vara tillbaka.
* * *
Låt oss ta det här på en gång:
Om Dan Girardi, som träffades av en elak puck på ena fossingen i söndags , inte kan spela kvällens derby får en annan back Rangers-back chansen.
Gissa vem.
Ja, just det:
Michael Kostka.
Det är ju oerhört.
Som – för att nu spinna vidare på Jersey-temat – om Matthew Bevilaqua skulle fått en ny chans av Tony Soprano efter att han varit med och försökt mörda Christoper Moltisanti
Henke får se till att ha både livrem, hängsle och helst pistol med sig ut på isen om han ska kunna freda sig under den olyckans byten.
* * *
Det är alltid mycket svenskar på besök i New York den här tiden på året – och väldigt många av dem verkar ha skaffat biljett i The Rock ikväll.
Jag har ett uppspelt ungt par från Värmland på sätena intill på NJ Transit-tåget – och när jag kommer fram till Mulberry Street står ett helt kompani i Tre Kronor-tröjor och låter sig fotograferas framför arenan.
Hoppas dom får kul, allihop.
* * *
Vi kan ta det här på en gång också:
Det verkar som att Youngblood Adam Larsson äntligen får begå säsonsgsdebut med Devils i afton.
Härligt, säger jag.
Men innan vår vän Hällegerd börjar jubla i kommentatorsspåret bör det påpekas att det, förstås, inte är några av gamlingarna DeBoer petar.
Det är Big Hammer Gelinas.
* * *
Vad gäller just Sopranos läser jag en dag att både Martin Brodeur och gamle Devils-stjärnan Jamie Langenbrunner har hus i North Caldwell.
Det är den typ av information som får mig att resa mig upp vid skrivbordet och skrika ”Men fan vad coolt”.
För det är i just North Caldwell Tony och Carmela har sitt magnifika mansion.
Och nu när jag tänker på det, Marty B borde ha ju ha varit en birollsinnehavare i serien. Som lätt förskrämd granne som Tony är impad av och ser till att få med sig till Artie Buccos Nuevo Vesuvio nån gång.
Fan, att David Chase inte kom på det…
* * *
Ingen ska komma och säga att den påstådda gentrifieringen av centrala Newark går för fort.
Åtminstone jag rappar på rätt avsevärt, och koncentrerar mig hårt på att titta rakt fram och se oberörd ut, när jag passerar några av de håriga gängen utanför Penn Station…
* * *
Mike Cammalleri, som väl givit Devils exakt den spets som det var tänkt att han skulle ge dem, är med om sitt första Hudson River-slag i kväll och han säger till Star Ledger att han ser fram emot det med stor iver.
– Det är en av de bästa rivaliteterna i hela ligan, I’m excited, heter det.
Jo, i dagens NHL är det bara Penguins-Flyers (imorrn, folks!), Bruins-Canadiens, Oilers-Flames, Kings-Ducks, Rangers-Islanders och i någon mån fortfarande Canucks-Blackhawks som får lika mycket ont blod att koka.
* * *
Som någon påpekar:
För första gången den här säsongen använder Rangers samma kedjeformationer två matcher i rad.
Men vi får väl se hur länge det står sig, Badtofflan har börjat bli nästan lika klåfingrig som sin föregångare.
* * *
Nej, jag översatte inte ”I’m excited” i Cammalleri-utgången här ovan för jag tycker inte det det finns någon riktigt bra svensk term för just ”excited”.
Upphetsad?
Uppspelt?
Nä, de fungerar inte riktigt.
* * *
Johodå, det ligger en fin, laminerad bricka, med foto som framhäver dubbelhakan alldeles särskilt, och väntar i mediaentrén här också.
”Season 2014-2015” står det på den.
Bloggen kan komma och gå som den vill här också, kort sagt.
Det är, faktiskt, ingenting annat än underbart.
* * *
Jag förväntar mig att få täta kommentatorsspårsuppdateringar om hur det går för Pavel när han säsongsdebuterar med rödvingarna uppe i Katedralen på Avenue des Canadiens-de-Montreal.
* * *
Martin Havlat fick sy 55 stygn i plytet efter matchen mot Washington i torsdags.
Men ikväll spelar han med Devils igen.
Hockeyspelare.
There’s nothing like them.
* * *
Nu nös jag.
* * *
Det slår mig igen:
Martin Brodeur är inte här längre.
Det är otroligt märkligt.
* * *
Eller heter det nyste?
* * *
Organisten i The Rock, som jag i enlighet med gamla traditioner haft i öronen medan jag suttit på samma pressläktarstol som vanligt och komponerat det här introt, har inte valt att ta nästa steg i utvecklingen.
Han pruttar på med samma cheesy trudelutter som vanligt.
Det känns, mitt i den musikaliska misären, betryggande.
* * *
Den är lycklig som får se Jaromir Jagr spela ishockey.
Så lyder ett ordspråk redan de gamla grekerna myntade.
* * *
Girardi är med på uppvärmningen – men det är Kostka också.
Ännu kan Lundqvist inte andas ut…
* * *
Det här blir en intressant match.
Två frågor känns särskilt angelägna att få svar på:
Kan Devils återerövra effektiviteten från första grundserieveckan efter två raka plumpar mot Washington respektive San Jose?
Och – är Rangers på gång eller var det vi såg i söndags bara resultatet av ett tröttkört motstånd?
Snart vet vi.

Istället för slutrapport:
Comeback för ”Veckans lista”.
Just nu finns nämligen inget utrymme för den traditionella Bjurmania-sidan i papperstidningen, så jag tänkte att vi åtminstone tills vidare skulle avhandla who’s hot and who’s not här – typ varje måndag.
Så here we go

HETA

1. Hörnqvist & Crosby.
– Inte sedan en klok bartender blandade världens första gin & tonic i Indien på 1800-talet har nånting passat lika bra ihop som världens bästa Crosby och Sollentunas egen Demolition Man. De kommer spränga klassiska poängbarriärer ihop i vinter.

2. New York Islanders.
– Den sena trejderna, de som innebar att formidable Kapten Tavares fick backduon Johnny Boychuk och Nick Leddy som lagkamrater, gav sannerligen önskad effekt. Isles modell 2014 kan sedan dess beskrivas som det bästa som hänt Long Island sedan Billy Joel skrev ”New York State of Mind”.

3. Victor Hedman.
– Tampa har 77 matcher kvar att spela , men jag känner mig helt säker: Fortsätter Mighty Vigge Hedman som han börjat får han åka till Las Vegas som Norris Trophy-kandidat i juni. Bara nu skadan han ådrog sig i Vancouver inte innebär lång frånvaro. Det vore riktigt, riktigt trist.

4. Les Habitants.
– Har ett paradigmskifte ägt rum i nordöst? Är det Montreal, snarare än Boston, som är laget man ska slå i Atlantic Division nu? Nej, jag säger inte att det skett ännu. Men vi är på väg ditåt.

5. Kapten Z.
– ZZ Top-skägget från Njurunda har just haft en weekend nästan lika lyckad som min på Orsanbadens camping i Leksand midsommarhelgen 1982. Först stod han för fyra assist i den inledande segermatchen mot Leafs och sen såg han till att det sa tjong i medaljongen när tio sekunder återstod av sudden i returen kvällen därpå. Då är det bara att se sig i badrumsspegeln och flina lite.

6. Vancouver post-Tortorella.
– Jamen, titta. Det gick ju nästan snabbare att städa upp efter Tortorella än det tar arga coacher att förflytta sig mellan omklädningsrummen i Rogers Arena. Canucks är Canucks igen och för första gången sedan Daniel och Henrik körde fast i tårtsmeten rullar The Sedin Show, nu upphottad med ivrige birollsinnehavaren Radim Vrbata, varje kväll.

7. Svenska rookies.
– Filip Forsberg gör poäng i nästan varje match Nashville, William Karlsson hänger kassar för Anaheim och Andre Burakovsky är redan stjärna i DC. The New Kids on the Block är beredda att ta över.

8. Rick Nash.
– Det har inte funnits alltför mycket att skriva hem om från Broadway under säsongsstarten, men Rick Nashs pånyttfödelse skulle kunna bli en egen roman. Att han blivit sig sitt vanliga Columbus-jag efter två år i det skarpa strålkastarskenet på Manhattan kan vara den bästa nyheten i Rangers-land sedan Henke flög in från Göteborg för ett decennium sedan.

9. All Star Weekend i Nashville 2016.
– Jag kommer osökt att tänka på den tidiga presskonferens i Bridgestone Arena för några år sedan när Barry Trotz satte sig vid sitt podium, satt tyst och tittade på en uppenbart härjad journalistkår och till slut utbrast: ”You know, guys, it gets even better closer to the weekend….”.

10. Blågula nollor.
– Monstret spikade i lördags och det gjorde rookien Niklas Svedberg också. Och nu på söndagskvällen följde Kung Henrik alltså upp med sin första nolla för säsongen. Det kan man kalla bra svensk målvaktshelg.

Bubblare: World Cup 2016, Ottawa Senators, Nya Korresoffan, Frederik Andersen, Devils målproduktion.

KALLA

•Floridas publiksiffror.
– Panthers drar bara marginellt större åskådarskaror än Borlänge dragspelsgille om somrarna. Time to move. Las Vegas behöver ett NHL-lag.

•Edmonton Oilers.
– Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till.

•Milan Lucic.
– Han inte bara skämmer ut sig med idiotiska tilltag i tid och otid, som när han nu senast gjorde runkrörelser mot Bell Centre-fansen. Han är dålig också.

VECKANS CITAT
– We were eaten alive by the Rangers in the face-off circle.
Todd McLellan pratar tekningar efter söndagens batalj på Garden. Att en som är coach för just Sharks ger det uttalandet särskild schwung.

Se där, Henke håller säsongens första – och NHL-karriärens 51:a – nolla.
4-0 slutar det alltså.
Jag återkommer

NY Rangers – San Jose 3-0 (Period 2)
* * *
Det börjar verkligen märkas att San Jose inte bara spelade igår utan de facto tvingats gå upp i den här slaget mindre än 24 timmar efter Devils-matchen i The Rock började.
Jag trodde inte det var tillåtet, men med NHL vet man aldrig och nu kippar hajarna efter andan som laxar som simmar uppströms under vilt vårflöde – och Rangers-spelare med vittring på oväntad seger plockar dem (lätt överdrivet..) som hungriga grizzlybjörnar på en flodbank i Alaska.
* * *
Helt har kristallkulan jag en gång fick av Saida inte immat igen.
Visst nyper geparden från Södertälje till och gör 1-0 – på retur – på egen retur.
Bli inte förvånad om det snart kommer mer.
Det är med Hagge som med The Mule…när det väl börjar regna öser det.
* * *
Ja, Sharks spelade i torsdags också.
Mot Islanders.
I vad som alla var där beskrev som rena playoff-dramat.
Så det är verkligen inte så konstigt att de inte längre hugger som bestarna i ”Sharknado”.
* * *
Dubbelnougat kan gå an, Lillis. Men gör det inte till någon vana. Du som kan gå ut och köpa turkisk peppar när du vill har egentligen inga ursäkter.
* * *
Allt som Rick Nash missade de två föregående säsongerna, det går in nu.
Sju mål nu – på fem matcher.
Jag vill inte tjata, men att han når upp till sin fulla potential igen kan vara det bästa som hänt Rangers sen Henrik Lundqvist skrev på sitt rookie-kontrakt.
* * *
Var det ingen som tyckte U-båtsskämtet i introt var nåt kul?
Jag som själv var så nöjd att jag satt här och fnissade…
* * *
Det går alltså fyra sekunder mellan 2-0 och 3-0 – under andra periodens sista minut.
Man får förstå att Gris-Olle, som försöker hålla en anständig profil så här när det är kid’s day, tappar konceptet.
Han och alla andra brölar som ångbåtar när Rangers får säsongens första standing ovation på väg ut till omklädningsrummet.
* * *
Råd till McLellan:
In med Backlund!

NY Rangers – San Jose 0-0 (Period 1)
* * *
Tja, jag tycker Rangers hanterar den här svettiga uppgiften med hygglig värdighet.
Sharks må ha spelat igår kväll, men är likväl den bästa motståndare som varit här i år – i viss konkurrens med Islanders då – och om blåskjortorna begått samma defensiva misstag som mot Leafs och just Islanders hade de nu mått lika bra som Captain Quint när Steven Spielbergs monster tuggar i sig honom i DET hajdramat.
Men de gör det inte, de fredar sig tvärtom riktigt duktigt när firrarna från norra Kalifornien några gånger börjar sprätta med fenorna – och här i slutet är de ju till och med uppe och skapar lite halvchanser.
Men det är två perioder kvar, som bekant.
Ännu hinner gästerna smell blood in the water – alltså få Rangers backar ur balans – och då kan det bli slakt.
* * *
Nä, det är självklart inget mål när Malone trycker in pucken benskyddet på Stalock.
Det hade den ilsket buande Garden-publiken definitivt hållit med om ifall samma scen utspelats vid den andra kassan.
* * *
Matt Hunwick ”gör” en Anton Strålman när han kliver in och agerar extra Lundqvist på mållinjen och räddar ett givet baklängesmål.
Jag trodde det var en renodlad västgötaspecial.
* * *
Säga vad man vill om Jumbo Joe Thornton, men den här tiden på året har han verklig pondus där ute.
Att den sedan försvinner bara för att det blir vår kan man fundera länge över.
* * *
Ja, det är väldigt roligt att det går så bra för Viktor Arvidsson i Milwaukee.
Predators kommer få svårt att inte ge honom en chans – och det rätt snart.
* * *
Dan Boyle hade kunnat spelat en av karriärens mer emotionella matcher ikväll – och förmodligen varit svinbra.
Men den dimensionen vi berövas vi när han sitter här på pressläktarplanet och har ont i en tass.
* * *
Hento, jag märker det.
Några av murvlarna här uppe i pressboxen har fotbollsmatchen inrattad på monitorerna – fast man egentligen inte får – och de stönar tidvis mycket missnöjt.
* * *
Kan inte bestämma mig för om jag är glad eller ledsen över att John Scott är scratchad.
I vissa specialfall har ju lyteskomik ändå sitt underhållningsvärde.
* * *
Jag trodde alla kände till den Bert Karlsson-storyn.
Well, vi delade hiss på Scandic i Falun, han skulle av några våningar före mig och precis innan han klev ut släppte han en vidrig brakare, sa ”där får du för all skit du skrivit genom åren” och skrattade hysteriskt.
Sen slog dörrarna igen.
Jag drömmer fortfarande mardrömmar.
* * *
Skumtomtar, Prytzen? Nej, det godkänner vi inte. Att äta skumtomtar när man tittar på hockey är som att käka mumsmums under en allvarlig dokumentär om svält och folkmord.
* * *
Om man varit i La La Land idag hade man, slår det mig, först kunnat se Kings mot Wild på Staples Center och sen kört femman ner till Orange County och klämt Ducks-Blues också.
Varför tipsade ingen om den potentiella dubbelmackan?
* * *
Taylor Kitsch – det vill säga självaste Tim Riggins i ”Friday Night Lights” – zoomas in i jumbotronen.
Fan, är coach Taylor här också?
Han skulle kunna lära de här slarviga hockeyspelarna ett och annat.
* * *
Bra, Dahlgren, du lever upp till förväntningarna med ivern hos en uppbragt insändarskribent i landsortspressen.
* * *
Haj haj, nu börjar andra perioden.

För att travestera Letterman-vinjetten:
”From New York, the greatest city in the world – it’s the liveblogg, med Biffen Bjurman!
Tonight:
New York Rangers and San Jose Sharks. Music from John Amirante – plus John J and The Kommentatorsspår Orchestra.
And now…ordbajsaren från Borlänge!”
Va?
Det var väl klatschigt?
Jo, så får det börja idag.
* * *
Det är emellertid inte mycket mer än tolv timmar sedan vi hördes senast.
Mycket lite har hunnit hända under de tolv timmarna.
Jag har svept två Rolling Rock, legat och varvat ner med några gamla Seinfeld-avsnitt, bläddrat lite i Lee Childs senaste, sovit i soffan eftersom gästerna från Ludvika såklart fått ta sängen, gått upp och med viss skepsis druckit två koppar av det ohemult starka kaffe samma Ludvika-gäster envisas med att brygga, duschat, borstat det brittiska garnityret, duttat lite lukta-gott över hakan, satt på mig en grå kostym, klivit ut i den fint krispiga höstkylan, vinkat till mig en taxi på andra avenyn, blivit körd till västra Manhattan, tagit mig in genom Gardens media-entré i hörnet 33:e och åttonde, åkt hissen upp till sjätte våningen och satt mig tillrätta i ett för tillfället förtjusande folktomt och tyst pressrum.
Det är ungefär det hela.
Med andra ord:
Det finns inte så vådligt mycket material att bygga intro av inför denna söndagsmatiné.
Således kan det bli mer kortfattat än vanligt, men det får vi väl i så fall helt enkelt bara leva med.
* * *
För några år sedan hörde San Joses fåtaliga New York-besök alltid till säsongens stora höjdpunkter.
Douglas Murray var ju haj då – en med extraordinärt vassa huggtänder – och jag visste redan på förhand att jag skulle få voicerecordern fullspäckad av obetalbara citat.
Nu, när Crankshaft fortfarande sitter hemma i Stockholm och väntar på att någon general manager ska ta sitt påstådda förnuft till fånga och erbjuda honom ett ett kontrakt, får vi bara se ett hockeylag som är väldigt bra på att spela grundseriehockey.
Nä, det är förstås inte så bara.
Men något saknas.
* * *
Marc Staal anländer samtidigt som bloggen denna tidiga eftermiddag och jag erkänner – jag är lite, lite starstruck när bara vi två tar hissen upp genom Gardens inre.
Men naturligtvis har jag just i det läget bökat för mycket med telefonen, så plötsligt börjar det skrälla av musik i den.
Tom Waits brölar om Bad Liver och Broken Hearts.
Högt.
Jag blir stirrig som en hel Mister Bean när jag försöker få tyst på fanskapet men misslyckas och The Last Man Standing i Staal-familjen verkar lätt road.
Fuck.
* * *
En god vän – vi kan kalla henne Jonna och berätta att hon älskar Färjestad – är på plats idag och jag kommer dessbättre ihåg att upplysa henne om att han hon absolut måste ta med sig passet om hon vill dricka öl, för dom cardar ALLA på Garden och godkänner ingen annan utländsk ID-handling än just pass.
– Tack, lyder det roliga svaret, bästa tipset jag fått i ÅR.
* * *
Om det varit Milan Lucic med mig där i hissen…
Då hade jag inte bara utsatt honom för Tom Waits på concorde-volym.
Då hade jag gjort som Bert Karlsson på Scandic i Falun 2002.
Den som till äventyrs inte känner till den historien får höra av sig så ska jag berätta.
* * *
Badtofflan Vigneault fortsätter ändra i laguppställningen. Jesper Quickie Fast och JT Miller har båda skickats till Hartford och Chris Mueller, en mer renodlad center, plockats upp.
Men Michael Kostka är – hör och häpna – kvar på Manhattan.
Det är som att Sid Vicious varit på basist-audition hos Steely Dan och inte blivit ombedd att omedelbart åka hem och bränna upp sitt instrument.
* * *
Läser att svenska flottan kämpar för att få upp U-båtar till ytan.
Ja, vem sliter inte med den uppgiften emellanåt…
* * *
Inte för att jag önskar Henke Lundqvist något ont, allra minst när fler svenskar än vanligt kan vara uppe och kolla på honom, men det vore underhållande om Big Joe Thornton petade in fyra mål i eftermiddag.
Ni minns väl vad han ifjol lovade att göra i så fall?
Det är för förhoppningen om att den sortens löften ska infrias en undersökande reporter överhuvudtaget uppehåller sig i omklädningsrum.
* * *
Man sitter inte direkt och gapar stumt av förundran över att det är målsnålt mellan Kings och Wild.
* * *
Det är så kallad Kid’s Day på Garden idag.
Det betyder att små knattar sjunger nationalsången och lirar orgel och what not.
Det betyder också att cyniker kan göra sig lustiga på bekostnad av Rangers-duon Martin St Louis och Mats Zuccarello – inte direkt hockeyns två Shaquille O’ Neal, om man säger så – men såna är vi inte i den här bloggen.
* * *
Jag ber åter att få understryka att ni inte ska missa Tomas Ros tv-magasin ”Hockeystudion” på lördagkvällarna.
Bland annat får ni då veta varför en uppbragd Garpen skickar bloggen mail om att det nu är krig och att säsongen blir lång!
För HONOM tycker vi att vi kan ha kul med!
* * *
Min åsikt består om matchställ i NHL består:
Jag tycker att det är hemmalaget som ska spela i vita tröjor, så att fansen i de 30 hallarna får lite variation.
Det är andefattigt att gästande lag alltid, alltid kommer i vitt.
* * *
Hagge Hagelin har haft en aningen slätstruken start på säsongen, men ikväll känns det som att han spräcker sin nolla och då kan det bli åka av för geparden från Södermanland är en streaky jävel.
* * *
Anders Dahlgren heter en mångårig kommentatorsspårsstammis som håller benhårt på San Jose Sharks och tycker att bloggen skriver på tok för lite om hans hjältar.
Well, Anders – nu får du ditt lystmäte och jag förväntar mig samma aktivitet som ryska nationalister mellan varven visar prov på i Carl Bildts twitter-flöde.
* * *
New York Giants möter Dallas Cowboys i sjunde NFL-omgången medan den här ishockeymatchen spelas, så var förberedd:
Gothams sportsfans kommer ha fokus på annat håll.
* * *
Ja, men då tar vi väl och kör igen då.
Låt det koka i spåret.

Jag säger som i kvällens första inlägg:
Det är ju själva fan.
Men det är inga härjningar på Neary’s med frestaren från Sätra som föranleder svordomarna nu.
Det är Victor Hedmans öde.
Han blev ju skadad i Rogers Arena, har enligt Bolts PR-avdelning en ”upper-body injury” och det brukar betyda ingenting annat än hjärnskakning det.
Så satans typiskt när han inlett i rena Norris Trophy-stilen och leder backarnas poängliga och allt.
Må prognosen vara bättre än jag befarar.
Annars…ja, då är det själva fan.
* * *
Mja du, Andres Dahlberg….sanningen är att jag precis som du misstänkte hade tänkt steka hajmatchen på Garden, men eftersom den spelas på Sverige-vänlig tid vill mina chefer att jag går ifall det händer nåt som vi hinner få med i tidningen och jag är en sån som gör som jag blir tillsagd jag.
Så vi hörs inom kort, min vän.
* * *
Nu ber jag att få tacka för ikväll, det var ju riktigt bra drag i spåret under denna första sittning i soffan.
Den som fortfarande är vaken kan läsa färska intervjuer med Zäta, Hörnqvist och Niklas Svedberg på sportbladet.se

Jaha, det blir en sån kväll för Stamkos – igen.
När han gör två redan i förstaperren vet man ju.
Han kommer göra hat trick.
Minst.
* * *
Predators kan vara säsongsstartens största positiva överraskning och oavsett hur det nu slutar under slutminuterna i kväll är det ju grymt att ha 1-1 mot Hawks i United Center så här långt in i tredjeperren.
* * *
Nu vet ni hur jag har det; telefonsamtal är efterfrågade och i några fall avklarade och referat ska skrivas och skickas så morgonredaktör Persson blir glad när han kommer in till redaktionen om en dryg halvtimme.
Men kommentatorsspåret står på vid gavel, så fire at will.