Rangers vinner till sist med 6-3 och Jesper Fast blir tvåmålsskytt, minsann.
Därmed säger vi godnatt härifrån.
Vi hörs framåt helgen.

NY Rangers – Philadelphia 5-2 (Period 2)
* * *
Den här hybriden av Carl Hagelin och John Fogerty gör ju ytterligare ett läckert mål, den här gången på friläge.
Snart år Mason börja sjunga ”Who’ll Stop The Rain”.
* * *
Det är försäsongssloppy över hela isen just nu – och man får försöka finna glädje i att det därmed i alla fall blir rätt öppet och händelserikt.
Kom inte och säg att er bloggare inte försöker hitta det positiva i tillvaron.
* * *
Puck träffar jumbotronen.
Det är inte heller något man ser varje dag.
Vid närmare eftertanke tror jag aldrig att jag sett det.
* * *
Höken sms:ar med påpekandet att Anthony DuClair var ett och halvt år när han – Höken – flyttade till New York.
Ja, han vara bara åtta när Henke debuterade i den här hallen också.
Lite mindblowing.
* * *
Just Garden-jumbotronen är dock så enorm att det måste vara svårt att inte träffa den med ett skott då och då,. Jag har vänner här i stan som bor i betydligt mindre lägenheter.
* * *
En enda liten förhoppning inför slutperioden: Att Koba Stortini blir lika arg som sin namne under stormningen av människofortet i senaste Apornas-filmen och ställer till med riktig kalabalik.

NY Rangers – Philadelphia 3-0 (Period 1)
* * *
Craig Berube kommer inte att skåla med sina spelare i omklädningsrummet ikväll heller.
Det är visserligen en utpräglad B-upplaga han ställt på benen, men riktigt så här ointresserade och taffliga ska ingen som är ens i närheten av en NHL-camp kunna vara – allra minst när de ska försöka visa för sina coacher att de är värda e chans på den stora scenen.
Fan, Rangers får göra vad de vill och hinner gå upp i 3-0-ledning innan gästerna avlossat sitt andra skott.
* * *
Ja, nog forsätter wonderkid DuClair vara oblyg och framåt.
Nu sprätter han i och för sig in en puck från kanten som Mason väl ska ta, men ändå.
19-åringar alls skjuter i det läget är det nåt speciellt med.
* * *
Stämningen är inledningsvis klart mycket sömnigare än under Devils-matchen för en vecka sedan, men i takt med att Rangers drar ner Flyers byxor längre och längre stiger temperaturen och nu är det, för att vara försäsong i alla fall, ganska festligt här inne.
* * *
Koba Stortini – den visuella urtypen för en NHL-goon – har självfallet hunnit gå en första fajt, mot Tanner Glass.
Det kommer garanterat mer.
Han är här – på den här planeten alltså – enbart för att ställa till med slagsmål.
* * *
Eken gör sin säsongsdebut på pressläktaren ikväll och jag tycker mig kunna se det i den varma, gästrikiska blicken:
Han tänker, bara för sakens skull, hämta höstens första kaffe här i pausen.
* * *
Periodens granlåt är det 21-årige Ryan Haggerty som står för när han trampar in från vänsterkanten, rundar Mason och bara lägger in pucken.
Haggerty, förresten – det låter ju som en blandning av Carl Hagelin och John Fogerty.
Då är man hemma hos mig.
* * *
Vad roligt att se så många lirare – de flesta mycket välbekanta – i kommentatorsspåret en sån här kväll.
Keep it coming.

Jo, det börjar bli lite tradigt nu.
Tålamodet med betydelselösa och saggiga träningsmatcher tryter.
Man vill att det ska braka igång på riktigt någon jädra gång.
I’m with you.
Men en vecka till får vi dras med den här försäsongen och i New York betar vi i afton av den första matchen mellan Rangers och Flyers sedan Game 7-dramat på valborgsmässoafton.
Jag använder tillfället till att fortsätta slipa mina vapen och ser, förhoppningsvis, till att de skiner som när vi – whoa! – begår verklig premiär nästa onsdag.
* * *
September är snart över, men i New York har vi fortfarande högsommar, Så sent som igår pustade jag och min gode vän Axl till exempel i 30-gradig
Det vore mig främmande att klaga på detta, vad mig anbelangar får det gärna fortsätta på samma sätt till vårdagjämningen, men det hämmar hockeyfebern en smula
* * *
Flyers matchar både Zac Rinaldo, Zack Stortini – han jag beskrev som en blandning av Ozzy, Koba i Apornas Planet och Hajen i Bond-filmerna förra veckan – Sam Morin och förre Rangers-sandpappret Darroll Powe ikväll…
De här kanske ändå kan bli lite underhållande.
* * *
Jag gillar skarpt att Colton Orr stod upp för Tallinder igår och gav Buffalo-Weber en omgång igår.
Hanky Tank var ”bara” i Toronto på tryout, men ändå.
Så där respektlös får man inte vara mot aktade veteraner.
* * *
Jag hade hoppats få se Oscar Lindberg live för första gången ikväll, han är ju i skadade Derek Stepans frånvaro i högsta grad med och slåss om en sport i Rangers premiäruppställning,
Men tyvärr, han tillhör – tillsammans med bland andra Hagelin – den grupps om åker ner till Philly för returmöte imorrn istället.
Henke står dock, enligt uppgift hela matchen, och Jesper Fast bildar fjärdekedja med Kevin Hayes och Tanner Glass.
* * *
Ännu finns hoppet att William Nylander säkrar en plats på Torontos roster. Jag håller inte bara tummarna, jag håller alla fingrar jag har.
* * *
Det finns nog skäl att misstänka att Flyers överhuvudtaget kommer vara på tårna i den här fajten.
De spelade ju även igår (samt imorrn; back-to-back-to-back, den ser man inte ofta!) och fick en grundlig utskällning av coach Berube för sin lökiga insats.
* * *
Juniorstjärnan Anthony DuClair får också en ny chans och det säger jag – spelar han lika bra och moget och intelligent som i sin första match borde Rangers vara lite modiga och skriva kontrakt istället för att skicka tillbaka attraktionen till juniorligan.
* * *
Att skriva säsongsanalys om 30 lag är som att dra en jävla timmerstock genom skogen i Gagnef – särskilt när man är så anal att man insisterar på att inga texter får vara disponerade på samma sätt, eller ens innehålla samma termer.
Jag är nu uppe i snart 40 000 tecken och ändå inte klar på långa vägar.
Men på måndag.
Då ska den eländiga stocken vara ute i ljuset.
* * *
Ja, vi kör samma försäsongsupplägg som senast här då. Jag fyrar av lite iakttagelser i pauserna – men inte lika många som under regular season.
Är någon nörd vaken och kollar får han eller hon gärna höra av sig i kommentatorsspåret.

Efter en säsong när omklädningsrummet hemma i Joe Louis Arena mest påminde om en lång, utdragen scen från det koreanska fältsjukhuset i ”M.A.S.H” gjorde sig Detroit Red Wings fåfänga förhoppningar om att de i år, av rena karma-skäl, skulle slippa lika många och allvarliga skador.
Och vad händer innan 14/15-partyt ens hunnit börja?
Pavel Datsyuk – lagets viktigaste spelare vid sidan av kapten Zäta – får en axel söndertacklad i sin första sketna träningsmatch och blir borta fyra-fem veckor.
Sanslöst.
Att försäsongen skördat tunga offer även annorstädes är näppeligen någon tröst för Mike Babcock.
Jordan Staals brutna ben i Carolina – som antagligen släckte det sista lilla hoppet om en anständig säsong för Canes – stärker ju bara intrycket att en voodoo-präst någonstans sitter och sticker nålar i en Wings-docka.
För vem är nybliven coach i Raleigh om inte Bill Peters – Babcocks assisterande de tre närmast föregående säsongerna…
* * *
Jag älskade att se pappa Michael spela hockey här borta och tycker mig omedelbart känna igen det jag blev så förtjust när avkomman håller show i debuten med Maple Leafs.
William Nylander har samma underbara bollkänsla, är utrustad med lika Lucky Luke-snabba handleder och viktigast av allt:
Han verkar precis som farsan tycka att det är fruktansvärt roligt att spela hockey. Det är som satt se en kattunge som får en boll att leka med.
Underbart, helt enkelt.
Puritanerna som kommenterar tillställningen måste förstås sitta och gagga om att han hamnar fel ibland, inte alltid vet hur han ska agera utan puck, är liten och tunn och jajaja, vi vet.
Men allt det går att lära sig.
Det Lill-Nyllet har med sig i sitt DNA, däremot, det är en gåva gud bara ger några ytterligt få per generation.
Må han belönas med en plats i truppen direkt.
* * *
Att Derek Stepan också får sitta på läktaren i fem till sex veckor med en fraktur i ett smalben är förstås ett hårt slag för Rangers.
Han är ändå förstecenter på Manhattan.
Fast det som borde oroa Alain Vigneault mest är just det – att hans förstecenter de facto heter Derek Stepan.
Han är en bra hockeyspelare, men inte storartad och han skulle plats i förstakedjan i något annat lag med Stanley Cup-ambitioner.
Inte i LA, inte i Chicago, inte i Anaheim, inte i San Jose, inte i St Louis, inte i Colorado, inte i Minnesota, inte i Pittsburgh, inte i Boston, inte i Montreal, inte i Tampa, inte i Philadelphia…
* * *
Jag älskade att se pappa Burakowsky spela hockey också – och känner igen även den swagger HANS grabb visar med Capitals.
* * *
På tisdag.
Då spelar jag och Youngblood Ekeliw in säsongens första podcast-avsnitt.
Och faktiskt:
Jag längtar.
* * *
Vi har sett många råbarkade karaktärer i Philadelphia genom åren, men den aktuella upplagan av Zack Sortini – som efter tre raka säsonger i AHL försöker slå sig in, och då menar jag slå, i finrummet igen – är något i hästväg till och med för att vara Flyers.
Han såg under, och efter, sin brutala fajt med Torontos David Broll i förrgår ut som en blandning av Ozzy Osbourne, Koba i senaste ”Apornas planet” och Hajen i Bond-filmerna.
Snälla, ge honom kontrakt. Jag vill bli rädd när jag går på hockey.
* * *
12 dagar kvar, mina vänner.
12 dagar.

Devils vinner med 5-4, efter sent avgörande av Henrique.
Då hade Jesper Fast just kvitterat det som tidigare hade varit 2-4-ledning för gästerna, men till ingen nytta alltså.
Fast – häpp! – än sen?
Det var bara en lökig träningsmatch och nu är den skonsamt nog över.
Slutrapport kommer inte alls, vi hörs istället senare i veckan.

NY Rangers – New Jersey 2-3 (Period 2)
* * *
Nyhetens behag – ja, glädjen över att sitta här igen – klingar sakta av och det krattiga i försäsongshockeyn blir mer påtagligt i den här perioden.
Som jag helst spontant utbrister för kollegan till höger:
– Tänk om det alltid var så här tråkigt.
– Då, svarar han med en suck, skulle vi göra något annat.
Sannerligen.
* * *
På monitorerna syns Henke skrocka glatt med Martin St. Louis när han efter halva mittperioden, helt enligt ursprungliga planer, lämnar isen och ersätts av Cam Talbot.
Och för all del – han blir uppenbart varmare i kläderna under de här tio minuterna, men så hade det ändå inte sett ut under en riktig match efter den inledningen.
* * *
Ryder styr in ännu en puck, nu på Talbot, och den här gången riktigt snyggt.
* * *
De som är här och ser till att hallen är åtminstone halvfylld lyckas mot alla odds engagera sig ganska hårt i utgången och piskar upp riktigt hygglig stämning.
Det får betraktas som en stor bedrift.
* * *
Bloggens gamle favorit Hedbä, numer målvaktstränare i Devils farmarlag i sunny Albany, går omkring i en skräddarsydd kostym i environgerna och jag börjar omedelbart nynna på ZZ Tops ”Sharp dressed man”.
* * *
I brist på annan underhållning sitter jag ett tag och studerar laguppställningar i andra matcher som pågår och hittar några intressanta namn.
Detroit har till exempel Martin Frk på isen i sin öppningsmatch mot Pittsburgh, som kontrar med Jean-Sebastien Dea – och i Flyers uppställning hittar vi såväl Shayne Gostisbehre som Chris VandeVelde.
VandeVelde! Så vill jag också heta!
* * *
Jatte får säsongens första guldstjärna för matchens hittills enda livstecken i kommentatorsspåret.
Det ekade väldigt tomt och ödsligt där…

NY Rangers – New Jersey 2-2 (Period 1)
* * *
Säsongens första skott på Henke Lundqvist – tillika det första sedan Alec Martinez don’t-mention-the-war-killer i Staples Center 13 juni – går in.
Sen styr Michael Ryder även in det andra nån minut senare.
Well, nu kan allting i alla fall bara bli bättre…
* * *
Jag vet inte om det bara beror på att jag tittar mer på honom än någon annan, men det känns verkligen som att Youngblood Adam Larsson är helt kunglig där nere.
* * *
Något särskilt kungligt intryck gör däremot inte Mike Komisarek – allra minst när Hagge bara åker ifrån honom och trycker in sitt första mål för säsongen.
Det ser ut som en EPA-traktor försöker hänga på när Henke Lundqvist styr upp sin Lamborgini mot träningshallen i Tarrytown.
* * *
Något sällsamt att se Ryan Malone i Rangers-tröja, men han tar för sig bra och gör mål i ett PP.
Kanske var kokain-skandalen i Tampa förra säsongen vad som behövdes för att få ny schvung på hans karriär.
* * *
Hockeyn är rent allmänt som hockeyn rent allmänt brukar vara så här tidigt på säsongen.
Man kommer osökt att tänka på scenerna i katastroffilmer när, exempelvis, New Yorks befolkning flyr i kaotisk panik över gatorna.
Och likafullt:
Det är hetare, kvickare och mer intensivt än under de där bandyövningarna jag såg på SHL-isarna förra veckan.
Men nu ska jag sluta med de jämförelserna, för somliga blir så arga…
* * *
Komisarek, Tomas Kaberle, Jordin Tootoo, Ruslan Fedotenko…Lamoriello har varit verkligen varit snäll mot de som blev över den här sommaren.
* * *
På pressläktaren, alltjämt en liten sensation i sin flådighet, är det som första dagen i skolan efter sommarlovet.
De flesta av oss har inte setts sedan den långa playoff-resan i våras, när innerliga vänskapsband knöts på barer i Pittsburgh och Montreal och Los Angeles, och nu ska allas sommaräventyr avhandlas.
Jag vinner givetvis med min sex veckor långa roadtrip, men det är å andra sidan inte mycket till match i ett land där inte ens hard working hockeyskribenter får mer än två veckors betald semester…
* * *
Jodå, nu ska bloggen dricka mer kaffe.

Så – efter exakt 103 dagar återvänder vi till Madison Square Garden
Då, den förtrollade kvällen 11 juni, var det Game 4 i Stanley Cup-finalen och New York Rangers lyckades med mycken möda, och med hjälp av en redan legendarisk liten snöhög i Henrik Lundqvists målgård, undvika att bli svepta av The Mighty Los Angeles Kings.
Riktigt lika dramatiskt, roligt eller minnesvärt lär det inte bli denna comeback-afton.
För på programmet står själva motsatsen till Big Game:
Försäsongspremiär.
Och ni hur det träningsmatcher, utan sportslig betydelse, är:
Som vin utan alkohol, som kaffe utan koffein, som sex utan….nej, där sätter vi punkt.
Men ändå:
Det är en sagolik – jo, faktiskt; sagolik! – känsla att promenera över till åttonde och 33:e i sensommarvärmen, svepa in genom den gamla backstage-entrén, ta hissen upp till våningsplan 6, ta plats i pressrummet och bara vara här igen.
Det är det här som är livet vad mig anbelangar.
Och nu börjar det igen.
* * *
Spelarna behöver några veckor på sig att komma i matchform och detsamma gäller denna blogg.
Jag är här och kommer på traditionsenligt sätt att fyra av lite iakttagelser i periodpauserna, men räkna inte med regelrätt liveblogg
Att sitta och fila på fininlägg i en roadtrip-blogg är en sak – att kaskadskriva i realtid en helt annan.
Då krävs konstant påslag av adrenalin och den pumpen vevas igång rätt långsamt,
Ni märker ju själva, här är rostigt och trubbigt…
Men lagom till seriestarten 8 oktober ska allt vara som vanligt igen
* * *
Camp-trupperna är som bekant enorma och många spelare – inklusive såna som inte har en chans att slå sig in i den slutliga rostern – ska inspekteras i de här träningsmatcherna.
Vi får således se högst skissartade upplagor av Rangers och välbekanta motståndaren New Jersey Devils ikväll.
Men vi får i alla fall se Henke (han ska stå halva matchen), Hagge Hagelin, Jesper Fast, omskrivne Kevin Hayes, Dan Boyle och Martin St. Louis – och Devils luftar såväl Adam Larsson som Yayo Josefson.
Övriga – till exempel Rangers-löftet Oscar Lindberg – får vänta till nästa match i Chicago på fredag.
* * *
Alltså, lyckan när jag kommer hit och hittar en säsongsackreditering redan nu, till första försäsongsmatchen, får den som nyblivna föräldrar brukar yra om att likna en axelryckning.
Det brukar ta betydligt längre tid innan den är färdig och jag, som har sämre nerver än han bombexperten i ”Ocean’s 11” och alltid tror att allt ska gå åt helvete, går i vekor och nojar över att nåt blivit fel.
Men här hänger den, glänsande och fin, runt halsen redan 22 september.
Halleluja
* * *
Den här Kevin Hayes – en stor, biffig och elak center – är det verkligen mycket surr om i mediahopen som följer Blueshirts
Han spelade med Chris Kreider i Boston College, räknas som en minst lika stor talang och har länge varit tingad av Chicago Blackhawks.
Men rättigheterna gick ut utan att ex-mästarna lyckades kontraktera honom och nu har han alltså kritat på för Rangers.
Snart vet vi om det finns nån grund för hypen.
* * *
Devils matchar också backveteranerna Tomas Kaberle och Mike Komisarek – bägge inbjudna på tryout-kontrakt.
Kul för dem, men….inte ska väl de kunna platsa?
* * *
Den första muggen MSG-kaffe är nu urdrucken. Den smakade – hockey.
Nu åker vi.

Att se försäsongsmatcher är egentligen inte mycket roligare än att lyssna på demo-inspelningar.
Man blir mest frustrerad över att sångerna bara är skisser och inte låter som de kommer låta i färdigt skick.
Men ändå:
Söndagen när de första träningsbataljerna NHL-säsongen 2014-2015 spelas får bloggen lite puls.
Det är om inte annat ett otvetydigt tecken på att det börjar på riktigt snart.
Att allt inom kort är som det ska igen.
Att världens bästa show alldeles strax exploderar i våra abstinenridna anleten.
Så släpp pucken i Raleigh, Washington (den matchen, mellan Caps och Sabres, går till och med på tv!), Columbus, Edmonton och Calgary.
Det är dags att åka.
* * *
Själv brottas jag efter två veckor i Sverige fortfarande med oväntat stora jetlag-bevär. Det brukar vara en promenad i parken att komma tillbaka hit, men den här gången såsar jag runt i tidsomställningsdvala som den värsta mjölkbonde.
Eller så är jag bara medtagen av att sett hockey i Sverige för första gången på ett decennium…
Jag var på två SHL-matcher, i Leksand och på Globen, och jag vill ju inte vara elak i onödan, men…hm, hur ska det här sägas på ett skonsamt sätt…well:
Micke Samuelsson var den överlägset bäste hockeyspelare jag såg och han ansågs inte ens platsa i NHL förra säsongen.
Skillnaden är ganska enorm.
* * *
Columbus-ynglingen Ryan Johansen har potential att bli en av de verkligt stora, men han är det inte ännu, så att höra att han och agenten försöker få Toews- och Kane-pengar i förhandlingarna med Blue Jackets är direkt genant.
Vid blott 22 borde hockeyspelare vara lite mer ödmjuka – och tålmodiga.
Bara nu han inte insisterar och vägrar inställa sig i tid till seriestarten. Den sortens aktioner kan sabba hela karriärer.
* * *
Däremot var det roligt att se, och höra, klackarna i Tegera och Globen. Den typ av tryck de piskar upp kan man verkligen sakna här borta
Bäst:
Djurgårdsfansens säregna ramsa om kylskåp och tegelstenar.
Den ska jag försöka introducera för Dancing Larry på Garden…
* * *
Ska inte sitta här och ljuga och påstå att jag har någon vidare koll på vad som hänt under de inledande camp-dygnen, men det låter som att det finns ett hyggligt litet koppel svenskar som står vid tröskeln och slåss om platser i sina respektive trupper.
Simon Hjalmarsson och Alexander Wennberg i Columbus är två exempel, Oscar Lindberg och Jesper Fast i Rangers ytterligare två – och såväl William Karlsson i Anaheim som mini-Nyllet i Toronto har båda fått sprakande recensioner för sina för sina insatser.
Kul, tycker jag. Ju fler blågula pjäser, desto mer får jag att göra!
* * *
Att Canadiens ska spela en hel säsong utan kapten känns….fel
* * *
Har en stark känsla av att Youngblood Adam Larsson, i par med den mäktige Gelinas, står inför en breakout-säsong ute i Jersey.
* * *
Rangers har inte heller någon kapten, men kommer att utse en innan seriestarten och egentligen borde det bli Henke Lundqvist, för han är Manhattan-lagets självklara ledare, men målvakter får och ska inte vara kaptener så räkna istället med ett C på Ryan McDonaghs tröjbröst.
* * *
Tomas Ros Hockeystudio kommer att sändas på lördagkvällar den här säsongen och om allt går som det ska kommer lilla jag, trots utpräglat radioutseende, att bidra med ett litet video-inslag från den här kontinenten varje vecka.
Liten teaser fördes till torgs redan i lördags, check it out.
* * *
Stora säsongstipset?
Åh, jag tragglar vidare och har inga planer på att publicera förrän dagarna innan premiärkvällen 8 oktober.
Fram till dess får ni gärna fortsätta bomba kommentatorsspåret med egna profetior.
* * *
Isen är spolad även på Garden och måndag kväll väntar pre season-premiär mellan Rangers och Devils.
Jag är självklart på plats och även om det inte blir regelrätt live-blogg – även jag måste träna mig i matchform – så hoppas jag på lite sällskap i spåret.
Häng med!