NY Rangers – Pittsburgh 3-1 (Slut)
* * *
Ja, man borde ju inte vara förvånad.
Det blir ytterligare ett Game 7-drama för Rangers – det andra i år och det sjunde sedan 2008.
Hallå.
Men som den här serien artat sig, och så vådligt som känslorna svallade på både det ena och det andra sättet i den här matchen, känns den i Consol Energy Center på tisdag kväll som den mest episka av dem alla.
* * *
Watergate 0.2:
Lundqvist gör alltså en Shawn Thornton och sprutar vatten på Crosby under gurglet i slutet av andra perioden.
Har han dollar så han kan betala böterna, Hank..?
* * *
Jag har sett Pittsburgh i Game 7-infernon vid två tillfällen också – först i andra omgången mot Washington 2009 och sedan i finalen mot Detroit samma år.
De matcherna hade, vad Penguins beträffar, betydligt större signifikans än den de ska spela nu.
Den första avgjorde en gång för alla Crosbys och Ovetjkins kamp om världsherravälde och den andra slutade med Stanley Cup-seger.
Men likafullt:
Det är en av de stora matcherna under Crosby-eran som avgörs om två dygn.
* * *
Själv försöker Lundqvist se oskyldig ut när frågan om vattensprutet på Crosby kommer upp.
– Nä, sådär gör jag varje gång jag lämnar kassen när perioderna tar slut. I övrigt har jag inga kommentarer.
Ha ha.
* * *
Regerande mästarna har slagläge, tack vare Kapten Toews, men jag hävdar att det viktigaste som hände Chicago i natt var att Minnesota INTE fick det slagläget.
Nu MÅSTE det inte vinna i Excel.
* * *
Lundqvist hymlar dock inte om att han var rätt gramse på Crosby och andra pingviner i afton.
– Till slut får jag nog, de slashar mig över armarna hela tiden. Det tar jag om de åker ut, men nu får de göra det ostraffat om och om igen, grymtar han.
Crosby säger å sin sida att det bara är naturligt att det blir heta känslor i så viktiga playoff-matcher.
Likafullt:
Han lär inte dinera på Tiny’s i sommar…
* * *
Jo, Studenten, vurre är allt korv.
Pluntor väntar vi med till lediga sommarkvällar på baseboll-arenor ute i landet, exempelvis Kauffman Stadium i Kansas City.
* * *
Strålle står för sin femte playoff-assist på det emotionella St.Louis-målet och delar nu tredjeplatsen i den svenska poängligan med Loui Loui.
– Ja, jag smyger med lite ibland, flinar han.
Det är Syconaut-faktorn, tror jag.
Etta i svenska poängligan?
Bork Bork Hagelin.
* * *
Det är en fantastisk kväll i New York, vårens hittills varmaste och mest förföriska, och varje frisk människa går givetvis och sätter sig på en uteservering och tar en avkopplande söndagsdrink.
Inte Herr Biff.. Jag åker hem och skriver hockey – och har det ännu bättre än de friska.
Nu tar vi några djupa andetag och sen kör vi igen.
Thriller i Bell Center närmast.
Ojvoj.

Sorry, jag har en massa att randa , så slutrapport dröjer – och om det som händer i The Madhouse blir det dessvärre inte så mycket sagt.
Men hang in there…

3-1 och slut.
Så det blir en Game 7 mellan två lag som inte direkt älskar varann nu…
Mer sen

NY Rangers – Pittsburgh 3-1 (Period 2)
* * *
Ojvoj, riktig slutspelshockey har utbrutit mellan Rangers och Penguins i Madison Square Garden.
Det är grinigt som i gamla möten mellan Red Wings och Avalanche, det går fort och det är så intensivt att det känns som att spelarna ska börja springa istället för att åka på rören – och det enda målet i perioden verkligen krigas in.
Ovoj igen.
Det kan bli en barnförbjuden avslutning på Mors Dag…
* * *
Vid 3-1-målet börjar det gunga också i den här delen av pressläktarbalkongen.
Brooks och Leonard och de andra som sitter i höjd med rödlinjen måste vara sjösjuka vid det här laget.
* * *
Klubborna går av så stickorna ryker över hela isen.
Det är nästan som när Pudding hade utrustat Tre Kronor med okokta spagetti-stänger i Sotji…
* * *
Om det blir match i Pittsburgh på tisdag tror jag vi kan vara säkra på att Henrik Lundqvist och Sidney inte går ut och äter middag ihop kvällen innan.
Det är fortsatt infekterat i den relationen, för att uttrycka det diplomatiskt.
Men som Lundy sa senast:
– Han är sur där ute. Men….det är ju jag också.
Precis.
* * *
Precis som senast får Rangers verkligen mål när de behöver dem.
Efter röra kring utvisningarna i mitten av perren känns det som att Pens verkligen är på väg att ta över och just när man känner att nu smäller det snart hos Lundqvist – då vräker Brassard in 3-1.
* * *
Står i pausen och tvättar händerna vid tvättstället intill GM Shero på mediamuggen.
Det är inte direkt som att träffa George McPhee i liknande situationer under slutspel – han verkar alldeles lugn och harmonisk….
* * *
Kedjan med Nash, Stepan och Kreider har tidvis lika svårt att hitta varandra med passningarna som Paulie och Christopher har att hitta ut ur skogen i Pines Barren-avsnittet i ”Sopranos”.
De räddades till slut av Tony och Bobby Baccala, vem vem ska hjälpa de här stackarna?
* * *
Nu när jag nämnde honom, den aspekten av GM GM kommer man ändå att sakna.
Han var en underhållande karaktär att studera när han blev uppjagad – och det blev han hela tiden…
* * *
Det är missnöje monumentale med domarna efter Kreiders bortdömda mål, och efterföljande utvisning, men alla borde lärt sig nu.
Så dömer dom alltid nuförtiden, man får inte hamna i situationer där man kan braka in i målisen med sådan kraft – och man måste göra något för att undvika kollisionen.
* * *
När Goc är igenom i det första av Pittsburgh sedvanliga shorthanded-lägen, börjar han jubla då – eller tar han sig, som det heter, för huvudet?
Lite lugubert ser det ut.
* * *
Cyndi Lauper zoomas in i jumbotronen.
Girls just wanna have fun, säger hon.
Det vill pojkar också, tycker jag det ser ut som när Evgeni Malkin spelar hockey.
* * *
Eric, nu är du på väg att bli på så där dåligt humör igen.
Det har gått så bra i så många år…
Samma uppmaning gäller alla:
Det är heta känslor och vi har förstås högre tolerans i playoff, men någon form av ordning och reda får vi ha även i det här kommentatorsspåret
Ha ha, några av kommentarerna jag inte publicerar skulle kunna bli en mycket intressant artikel….
* * *
Säg inget till Dallas Eakins, men det kan vara läge för en vurre nu.
Man kan behöva energi när man ska bevittna fältslag som de som, förmodligen, kommer att utkämpas nu.

NY Rangers – Pittsburgh 2-1 (Period 1)
* * *
Manusförfattaren från Hollywood tar fram sina mest klassiska tricks.
För can you believe it:
Martin St. Louis, mannen som spelar för sin döda mamma, gör matchens första mål – efter tre och en halv minut.
På Mors Dag.
Och det som redan innan dess hade varit rätt rungande ”Marty”-ramsor växer till mullrande Marty-åska.
Vi rör oss mycket riktigt nära sinnesstämningar av Rocky-ropar-på-frun-efter-sista-fajten-kaliber.
Mycket amerikanskt indeed…
* * *
Spelmässigt är tendensen delvis densamma som i förrgår.
Rangers har betydligt mer skärpa och hunger och aggressivitet i spelet än under de dåliga matcherna förra veckan.
Men det finns en viktig skillnad:
Penguins gör en betydligt bättre förstaperiod än i Consollen och kommer efter Bylsmas tidiga timeout i rejäl motattack och får också in ett turligt studsande men inte ologiskt mål.
Det här blir ett krig in i det sista.
* * *
Jo, Garden hörs mer idag – än på hela säsongen, rentav.
Jag sitter så långt ut på flanken att jag inget märker, men kollegorna på de centrala delarna av pressläktarbalkongen meddelar att den gungar som ett skepp på ilsken sjö efter Hagelins 2-0-kasse.
Om vi rasar – kom ihåg att jag gjorde mycket lite som var roligare än att skriva för er…
* * *
The ghost of Marek Malik fortsätter grina Lundqvist rakt i slutspelsskägget.
Den här gången är det Kleine Klein som leker tjeckiskt träben och styr in en puck på sin egen målvakt.
* * *
Blomman står och vissnar lite i målgården i inledningen – Hagges mål ska ju bara inte gå in.
Men även han blir till synes vassare efter den lägliga timeouten.
* * *
Ha ha, sekvensen när Derek Stepan lyckas snubbla på domare Joannette i första bytet är ju helt obetalbar.
Och det är inte Joannette Jeanette som fäller honom, det är Rangers-forwarden själv som är klantig, ju
* * *
Jodå, Määttä, som tydligen varit sjuk snarare än med på värmningen och spelar.
* * *
Min gamle kompis Egget, gitarrist i odödliga popbandet Helikoptern, är enligt uppgift på plats ikväll.
Då borde dom spela lite Status Quo i PA:t och slänga in AIK-legendaren Anders Håkansson i tredjekedjan.
* * *
Kedjan med Malik, Crosby och Kunitz ställer verkligen till enorma problem för Rangers-backarna hela tiden.
Det skulle förvåna oerhört om den inte får utdelning innan krutröken lagt sig.
* * *
Den som ville ha bekräftelse på Brooks teorier hade dock bara behövt vara här när lagen kom in på isen
Då gapade hundratals stolar fortfarande tomma på Wall Street – som etaget närmast isen träffande kallas.
MN Johan, van vid folkfesten i Xcel Energy, skulle bli chockad.
* * *
Brandh, var är du?
Vi saknar dig i vårnatten.
* * *
Ännu har ingen i St Louis familj blivit inzoomas.
Då kan det bli ännu mer Hollywood-gripande.
* * *
Nu ska jag, kan ni TÄNKA er, hälla upp en kopp kaffe.

Det är som i ett Hollywood-manus.
Först kommer Martin St. Louis alltså tillbaka till Pittsburgh dagen efter mamma Frances plötsliga bortgång och hjälper sina lagkamrater, enade som aldrig förr, att vinna säsongens viktigaste match.
Två dagar senare, när potten blivit ännu större och konsekvenserna av en förlust ännu mer förödande, avgörs nästa drama.
Då är det Mors Dag.
Och på läktaren i Madison Square Garden sitter Martin St. Louis pappa och syster, nerflugna från Montreal för att familjen ska kunna vara samlad i sorgen – och för skänka sonen/brodern stöd i en av de svåraste matcherna han någonsin spelat.
Den emotionella laddningen från Consol Energy i fredags, när det kändes som att Blåskjortorna hade kunnat offra inre organ för sin förtvivlade veteran, lär således intensifieras ytterligare i kväll och stämningarna förmodligen tangera det rent hjärtskärande,
Det kommer att vara som i slutscenerna i ”Rocky”, som när Chief slänger tvättstället genom rutan i ”Gökboet”, som när Tim Robbins och Morgan Freeman återförenas på stranden i ”Shawshank Redemption”….
Kan det sluta med annat än att Rangers vinner?
Inte enligt Hollywood-mallen.
Följer dom den till punkt och pricka tar dom det på övertid ikväll och fortsätter sen ända fram till himlastormande Stanley Cup-triumf i juni.
Verkligheten har dock en benägenhet att vara lite mer komplicerad än så och Pittsburgh Penguins utgör en betydligt svårare motståndare än den genomsnittlige manusförfattaren i drömfabriken hade känt sig bekväm med.
Men en sak är säker:
Idag firar vi verkligen Mors Dag i Madison Square Garden.
På fler än ett sätt.
* * *
Jag var ju mer eller mindre bombsäker på att vi såg det sista av Garden för säsongen redan i onsdags.
Men lo and behold – här sitter vi igen, en gnistrande vacker vårsöndag, och ska titta på lite mer hockey i the woooorld’s most famous arena.
Det var ju tur jag inte följde instinkterna och slängde bort ackrediteringsbrickan efter Game 5 då…
Jag hade ju inte velat missa chansen att ta in allt ytterligare en gång, absorbera miljön och ljuden och dofterna ordentligt innan de ställer undan zambonin över sommaren.
För nu är det definitivt sista natten med gänget i den här hallen.
Jag tror för all del att Rangers kan vinna ikväll, framburna av de starka känslorna – men nope:
Aldrig en Game 7, i Pittsburgh, på tisdag.
* * *
Det finns förstås cyniker som menar att Rangers så kallade front office försöker mjölka St. Louis-situationen och utnyttjar den för att om möjligt skaffa laget fördelar i playoff-racet.
Det tror inte jag; inte ens Jim Dolans handgångna män är så krassa att de medvetet talar i de termerna och lagkamraternas uppriktighet behöver verkligen ingen betvivla. Det räcker att titta in i ett enda par ögon i det där omklädningsrummet för att inse att de verkligen skulle kunna åka rakt genom sargen för Martin St. Louis
Men även om det nu var så är organisationen tämligen bulletproof ; ingen i Nordamerika skulle våga andas om något dylikt– det skulle vara som att komma och säga att det viftades med för mycket flaggor efter 9/11.
Då blir man omedelbart stämplad inte bara som okänslig och plump, utan rentav som förrädare.
Och det vill inte ens de mest hårdföra nordamerikanska sportjournalisterna.
* * *
För att verkligen suga musten ur det som rimligen blir säsongens sista resa tvärs över Manhattan, längs den förbannade 34:e gatan, till Garden gör jag en heldag av det.
Kommer till morgonvärmningarna vid tio, sitter i pressrummet och fäpplar med några texter, går ut och äter lunch på klassiska dinern Stage Door tvärs över åttonde avenyn, kommer tillbaka vid halv tre, knyter en rosa slips runt halsen och börjar randa detta intro.
Det är såna gånger , när bloggen verkligen går all in, det blir som allra roligast och uppumpat.
* * *
Olli Määttä deltar inte i Penguins morgonvärmning och tyvärr verkar det inte som den finländska backsensationen spelar heller.
I så fall ersätts han av Derek Engelland.
– No injury update, our lineup is game time decision. Marc-Andre Fleury will be in net, försöker Bylsma förvisso fåfängt inleda sin presskonferens under förmiddagen men han hinner förstås inte till punkt förrän frågan kommer:
”Vad skulle du förvänta dig av Derek Engelland om han klev in i the lineup ikväll?”.
Ha, de här murvlarna låter sig inte rundas som vilken Girardi som helst.
* * *
Det ska bli intressant att se hur Garden reagerar på hela St. Louis-historien.
De buade ju faktiskt ut honom förra gången, men det är en känslosam bunch som sitter här så min gissning är att han möter helt andra reaktioner ikväll – och att det blir rent gripande scener om och när de zoomar in hans familj på läktaren.
Men man kan inte vara helt säker på Broadway längre.
Jag har ju klagat en del över den bortrenoverade stämningen i Garden och idag får jag eftertryckligt understöd av självaste Brooksie i det gnället.
Han ägnar en hel krönika åt det faktum att Rangers på grund av bristen på liv och action på läktarna har mindre fördel av hemmaplan än alla andra.
Så här börjar den:
”You watch pretty much every playoff game every night and it strikes you how every crowd in every building is pumped and loud and noisy and filled with energy that transmits on some level to the home team.
Except in New York.
Except at the Garden.
Except in Rangerstown.
Except in the World’s Most Silent and Sullen Arena”.
Oops – det sista är en ordlek de PR-gurus som försökt jobba in det där om ”world’s most famous” som trademark i decennier garanterat inte uppskattar.
Brooksie fortsätter med att bekräfta mina teorier om att problemen stammar ur lyxrenoveringen:
”You know what the transformation did? It transformed MSG into a place without a voice, a place without a pulse and a place in which the home team has no home-ice advantage whatsoever”.
Sorgligt men sant.
* * *
Nej, ni behöver inte vara oroliga över att ni glömt skicka presenter till era mammor – alternativ vara upprörda över att ni inte fått några, om vi nu har några mammor med vuxna barn i kommentatorsspårets U-båtsflotta.
Det är bara i Nordamerika det är Mors Dag.
Svenska morsor firar vi om två veckor.
* * *
Rangers håller en osedvanligt uppsluppen och livlig och högljudd morgonvärmning.
Det ropas och skrattas och slås med klubbor i is och plexiglas.
De är som hjalmarssonska Russnäs-kor – ja, ni vet djurvärldens största Blackhawks-fans! – som just sluppit ut på årets första vårbete.
– Ja, framförallt var gamlingarna på jäkla sprallhumör. Richie (Brad Richard) och Marty (Martin St Louis) hade väldigt roligt där ute, instämmer geparden från Södertälje.
– Men det är bra, ibland behöver man slappna och av och lite kul mitt i all press.
Ja, dessutom kan det ha varit säsongens sista morgonvärmning.
Tänker bloggen, men säger förstås inget…
* * *
Shit, det är tydligen the freeway series man borde följa.
Pierre LeBrun, ESPN-ikonen, twittrade efter dagens träning i Honda Center att Ducks dukade upp med burgers från In-N-Out i pressrummet.
In-N-Out är ingenting annat än USA:s överlägset bästa snabbmatskedja – ja, sett till hamburgare är det faktiskt en kedja i klass med Eriksson-Söderberg-Fraser! – och Ducks PR-avdelning står nu garanterat på så våldsam plus att de till och med kan rycka ackrediteringarna av somliga utan att det gör något.
* * *
Undrar ni över den rosa slipsen, säger ni?
Den är grym.
En av de bästa.
Och vill man kan man se den som en hyllning till Duran Duran.
* * *
Oilers-coachen Dallas Eakins hade inte gillat Ducks tilltag med In-N-Out-burgare.
Han är så hängiven hälsoaktivist att han försökt få beatreportrarna i Rexall Place att äta nyttigt.
Det kan man kalla fåfängt.
Han skulle ha lättare att övertyga stammisarna på Kvarnen i Stockholm att Fanta är godare än öl, AIK ett trevligare fotbollslag än Hammarby och Carl Bildt en bättre politiker än CH Hermansson.
* * *
Även Penguins-spelarna har, ska man kanske inte glömma, mammor de vill hedra idag.
– Jag fick sms av min mamma i morse och hon berättade att den enda present hon vill ha är en fjärde seger i den här serien. Den vill jag hemskt gärna ge henne ikväll, säger Bylsma.
* * *
Det sitter en kollega från Pittsburgh och sover i pressrummet under eftermiddagen.
That’s a first, men jag har full sympati.
Sömn är lika sällsynt som Rick Nash-mål just nu.
Om det inte lät så gnälligt skulle jag berätta att jag fantiserar väldigt mycket om en ledig dag med tre biofilmer på raken.
Men som min 104-åriga mormor något frankt brukade uttrycka det:
– Önska i den ena handen och skit i den andra och se sen vilken du fick mest i.
Hm.
* * *
En annan Pittsburgh-kollega frågar den lätt lugubre Malkin när han tänker prata med media igen.
– When we win, svarar ryssen.
Så, fortsätter kollegan, tror du att du kommer att prata ikväll?
– Ja.
* * *
Det är filmer man inte behöver använda hjärnan till jag drömmer om att kliva in på Kip’s Bay-biografen på andra 31:a och klippa.
Nya Spiderman, Captain America och dum-komedin Neighbors, typ.
Men jag tittar i händerna och…nej.
* * *
Full norsk uppslutning på pressläktaren idag också, komplett med VG:s Larionov och Makarov – Eirik Mosveen och Thomas Nilsson.
Med all rätt.
Gutten de bevakar var lysande i förrgår och radade upp tre assist.
* * *
Innan ni börjar skälla – jag bara koketterar med den där tröttheten och fantasierna om bio.
Det är underbart och makalöst och fantastiskt att få sitta här och titta på en elimination-match i Stanley Cup-slutspelet.
Såklart.
* * *
NHL:s eget Watergate är över.
Bostons Shawn Thornton får böta 2820.50 dollar för att han sprutade vatten på PK från båset igår.
Nätt (och väldigt exakt…) summa för att få leka lite med en vattenflaska.
För en genomsnittlig NHL-spelare är 2820.50 dollar å andra sidan vad en 50-öring är för oss andra, så det var kanske värt det när motståndarnas bäste spelare nu blev så upprörd.
* * *
Alla lag försöker göra omklädningsrummen på bortaplan så ombonade och hemtrevliga som möjligt, men jag har aldrig sett några som går till såna extremer som Pittsburgh
Det är fullständigt nerlusat med pingviner, svartgula souvenirer och dito skyltar med peptalk-fraser i och runt Gardens gästkabyss.
Någon måste ha flugit med enkom för att ombesörja den detaljen och hey, why not – allt för framgång den här tiden på året.
* * *
Jag saknar Varpu.
Vill bara säga det.
* * *
Vigneault får frågor om Hanky Panky Lundqvists fina facit i just elimination-matcher och bara rycker på axlarna.
– Vad jag ser, på daglig basis, är att Hank är en tävlingsmänniska. Hans förberedelser är ”above and beyond”. Han tar sig till sin mentala zon och sen stannar han där, heter det.
Jotack, den zonen är bekant.
När han är inne i den är han svårare att nå än Obama när han är inne i Vita huset – och det är ungefär lika vanskligt att försöka.
* * *
Tänk om Wild skjuter ner Blackhawks i United ikväll.
Då vetifan.
Då kan en skräll fullbordas på tisdag.
* * *
Henke var redan på väg in i den där zonen när lagkamraterna höll på och hojtade och larmade i morse.
Han verkade inte fullt lika road – särskilt inte som det var när de gjorde mål på honom Richards & co tjoade som mest.
– Nja, säger han med ett aningen snett leende när jag vågar mig fram, jag håller ju på och förbereder mig för match…
* * *
Någon gång ska jag ändå reda ut vilka olika sorts trött det finns.
I dag har det för min del varit den sega varianten när man vill sträcka på sig och gäspa hela tiden och den är mycket svårare att hantera än exempelvis den tunga när det dunkar i pannan.
Men nu har kaffe och adrenalin gjort sitt och även bloggen är inne i sin zon!
* * *
Här ska ni få en riktigt djärv – nästan sinnessjuk – prediction för kvällen:
Jag tror att Big Rick Nash gör mål.
* * *
Paul Martin ser ut att vara en osannolikt sympatisk människa och det intrycket bekräftas när jag, som aldrig bytt ett ord med honom, råkar komma gående vid zambonientrén just som han klivet av isen och han hälsar vänligt.
Heja Paul Martin.
* * *
Jag vet alldeles bestämt att Amirante sjunger nationalsången ikväll också.
Han står nämligen på isen och övar just som jag slår mig ner på pressläktaren i den i övrigt tomma hallen.
– Det där var lite för högt, hojtar han åt organisten och så börjar dom om.
Mycket ska man vara med om.
* * *
I skrivande stund visar de bilder från Boston-matchen igår på jumbotronen och ni får ju säga vad ni vill om Milan Lucic, men han är väldigt rolig när han sitter i båset och fån-spänner biceps för PK.
* * *
Rangers vinner som bekant nästan aldrig två slutspelmatcher i rad – och Penguins har fortfarande inte förlorat två diton i rad i år.
Det är sanningar som talar rätt hårt för gästerna i den här matchen.
Fast det är samtidigt sant att Rangers har 8-2 i elimination-matcher sedan första rundan 2012, då de faktiskt vann två raka mot Senators – och det är lika sant att Penguins tappade 3-1-överläge i inledningsrundan mot Tampa året innan.
Så med siffror kan man säga mycket om man vill.
* * *
Ja, det här blev ju lite långt.
Nu ska ni få läsa.
Sen…ja, mamma Mia.
Det kan bli en Mors Dag for the ages på Broadway.

Ja, jävlar
Rookien John Gibson, 20, höll nollan i sin första Stanley Cup-match.
Snacka om story.
Och nu ligger ekipagen sida vid sida på the LA Freeway. Jag som trodde Kings hade dragit ifrån och kunde se ankorna kvacka förtvivlat i backspegeln.
Det ska jag ligga och tänka på i soffan ett tag, sen spela en match på EA Sports och därefter sova.
I morgon firar vi mors dag på Madison Square Garden.
Hörs därifrån, mina vänner.

Här har vi definitivt en av de oväntade storylines jag för sådär en sex timmar sedan började pladdra om.
Boudreau chansar vilt och slänger in en 20-årige rookie i kassen – och han spelar briljant och håller nollan i de två första perioderna.
Vem hade kunnat ana?
Ingen.
Och ingen hade heller förutsett att Sutter skulle svara med att plocka ut Jonathan Quick efter en perre och slänga in Jones istället.
Men kom inte säg något annat än att det är underhållande.
* * *
Mycket av eftersnacket i Boston handlar, som sig bör, om Carl Carl och Loui Loui – men en hel del också om det faktum att Thornton, en tiopoängskopia av min kompis Martin Gelin, sprutade vatten på Pernell Karl från båset.
– Det var inte därför i förlorade, de slog oss, sånt där händer ibland. Men jag funderar på vad som hänt om det varit jag som gjort det. Då är det allt tidningarna handlat om i tre dagar, säger PK själv.
Det ligger nog något i det…
* * *
En sista acceleration på the freeyway för natten nu då.
Kan bli nåt.

Javeeesst, Loui Loui också.
Det där har både han och polaren Carl Carl samlat ihop till.
Spelar dom, och resten av Bruins, på samma sätt i Bell Center på måndag, då är den ljuvliga serien över.
Nu:
Freeway-derby i downtown LA.
Med 20-årige debutanten John Gibson i Anaheims kasse.
Lite coolt, Gibson ska ju enligt de flesta prognoser bli nästa amerikanska superstar i ligan.
Men Lille Fridolf spelar ett högt spel.
Han knäcker ju Hillers självförtroende när han bevisligen litar på honom så lite att han hellre hämtar upp en kid från farmarligan – och vad händer om det går åt helvete för Gibson?
Då har han fuckat upp det här duktigt….

Au Revoir, Le Club Du Hockey.
Björnen har rest sig på bakbenen likt en grizzly i Alaska, klippt sin rival över strupen med en fruktansvärd sving och smaskar lustfyllt på kadavret.
Vi ses i Bell Center på måndag, boys.
* * *
Man visste ju att Carl Söderberg hade kvaliteter som hockeyspelare, men det här är ju sensationellt
McGuire ljuger ju inte när han mitt i allt sitt pladdrande utbrister:
– The Soderberg factor is huge for Boston.
Tänker hockeyförbundet verkligen vara osams med honom även i fortsättningen?
* * *
Ja, Rob. För det första var det ingen interference, Tuukka hade fel där – och även om det varit är just goaltender interference inget Toronto kan avgöra.
Not reviewable.
* * *
Det är du värd, Storbjörn – och din Marchand-epigon till sidekick också. Jag satt själv kvar längre i hotellbaren och inmundigade Yuenglin igår än jag tänker erkänna…
* * *
Plekanec bör kanske hålla sig inomhus i morgon…
* * *
Det enda riktigt intressanta med den period som kommer nu är att det ganska lätt kan spåra ur och förlåt, men jag tycker det kan vara mycket underhållande.
Utöver det har jag tankarna på matchen i La La Land – och vad för krubb någon alert delivery-filur ska få komma hit med snart.