Ja, där kom det ju, för första gången i årets slutspel:
60 minuter Penguins-hockey.
Eller ja, 40 då – i första hackades allting sönder av utvisningar, men redan under de 40 sekunder som hann gå innan Kunitz första vända till utvisningsbåset såg man att pingvinerna hade huggtänderna blottade denna söndagseftermiddag, och att snålvattnet sköljde över de huggtänderna. När matchen sedan, efter de inledande 20, fick en mer konventionell karaktär bet de Rangers i halsen och ruskade – och om inte Kung Lundqvist varit så lysande är risken att det blivit ett riktigt blodbad.
Nu har Vigneault en del att tänka på till i morgon.
* * *
Gamla Korresoffan, Kometen och PlayoffWill, var till slut lika sliten som Chris Chelios när han gick i pension.
Den nya är rena PK Subban i jämförelse – alltså så överlägsen att jag inte ens reflekterar över det.
Hela laget (ja, lägenheten…) har lyft som Colorado under Patrick Roy.
* * *
Samtidigt:
Fram till bara fem minuter återstod hade Rangers, tack vare Lundqvist, fortfarande chansen att tvinga fram OT och, kanske, stjäla en helt orättfärdig seger.
Men då klev köttskallen Dorsett in och skulle bevisa sin manlighet och sen var den sista potatisen satt i Blueshirt-land.
* * *
Fleury höll nollan.
Och inte för att han sattes på några våldsamma prov, men han gjorde inte heller ett enda misstag och jag sa ju det:
Han trivs mot Rangers.
* * *
Nu baxar sig båda lagen ut till flygplatsen – belägen alldeles för långt utanför downtown Pittsburgh, om ni frågar mig – och flyger hit.
Välkomna, det blåser friskt och blir säkert guppigt och härligt.
I morgon – Garden.
Då hörs vi därifrån.

Kung Lundqvist har playoff-show.
Penguins brakar ju under den här mer normala perioden på riktigt ordentligt och hade haft åtminstone tremålsledning om det inte varit för att målvaktsvirtuosen från Hell’s Kitchen bestämt sig för att sin bästa match på hela slutspelet.
Han rånar till och med Kunitz i ett friläge.
Men 1-0 står det ändå – mot en sådan Crosby-regisserad klapp-klapp-variant finns det inget motgift – och ska Rangers kunna stjäla den här matchen krävs det inte bara att Lunkan fortsätter glänsa.
Hans lagkamrater måste dra åt slipsen och tajta till framförandet.
* * *
Ojdå, NBC, nu får ni skruva ner volymen på de mikrofoner som ska ge stämning och närvaro.
Vi hörde några tydliga ”fuck” och till och med ett ”twat” när Carbomb och Neal hade en liten debatt bakom Lundqvist här på slutet.
* * *
Crosbys bästa match i årets slutspel, säger Roenick i studion i pausen.
Bloggen kan bara instämma.
Han är verkligen på gång nu.
Ljumskar my ass.
* * *
Stopcomplaining, jag minns att Bruins fick lite hjärtstillestånd i varje PP 2011 och visst – det är mycket viktigare med fungerande penatly kill i playoff.
Men det hindrar ju inte att man kan häpna över hur Rangers spel i nämnda lägen bara kollapsat.
* * *
Girardi har ingen stor kväll.
* * *
– We’re as fresh as we can be, kluckar Vigneault när Engblom är inne i båset och intervjuar honom efter 1-0-målet.
Fin lögn.
Men även om det var så gör motståndarna sitt bästa för att banka den fräschören ur dem.
Det är inte ofta man ser Penguins spela så fysiskt och hårt mot någon annan än Flyers…
* * *
Det bästa med att de här möts redan i morgon:
Ingen går på is för morgonvärmning andra dagen under en back-to-back-resa och jag kan sova hur länge jag vill, vilket är precis vad som behövs just nu.
* * *
Yes, delivery-middagen höll samma klass – och var av samma sort – som de Tony och Sil och Paulie Walnuts brukade avnjuta hos Artie Bucco på New Vesuvio.
Dom brukade sedan hjälpa metabolismen med en sambucca eller två, men jag nöjer mig med en härlig old cup of joe.

Jo, nog känns det som att Penguins är på väg att ställa till med en hockeyns motsvarighet till Tet-offensiven.
I 40 sekunder.
Sedan blir Kunitz inknuffad i Henke, åker ut för goalie interference – och sen artar sig resten av inledningsperioden till en kraftmätning i special team-förmåga.
Under den lär vi oss att båda lagen har kunglig penalty kill – men att bara ett av dem kan spela i numerärt överläge.
Snart börjar matchen på riktigt, får man hoppas.
* * *
Att se Rangers powerplay är som att besöka en svårt sjuk bekant på intensivvårdsavdelningen på NYU i läget när man efteråt säger att ”tyvärr, det är nog inte långt kvar nu”.
Att få tre utvisningar med sig under de inledande tio minuterna och göra ingenting av det är riktigt undermåligt.
* * *
Bra, MrTaggen – och jag tycker definitivt att Alvesta är en acceptabel förklaring, he he.
* * *
Man skulle nästan kunna få för sig att Penguins går så hårt fram i inledningen för att de helt enkelt känner att de inte behöver frukta Rangers i numerärt överläge.
Det vore inte ologiskt.
* * *
Det är ingen riktigt poäng att börja spekulera om Conn Smythe-kandidater redan nu, han kommer ändå att finnas i laget som till slut vinner cupen, men det är mycket det inte är någon poäng med i den här bloggen, så här är Biffens kandidater just nu:
Anze Kopitar, Carey Price, Ryan Getzlaf, PK Subban, Patrick Kane, Patrice Bergeon.
Några motförslag?
* * *
Det är lite mäktigt att publiken i Consol bara tar över nationalsången.
Sånt ser, eller snarare hör, man vanligtvis bara i Kanada.
I morrn kommer New York bara stå och vråla sig genom samma nummer.
* * *
Säger ni att Big Rick Nash ändå hade en fin chans i PP nummer två?
Jojo, men det är som att min mormor, 104 när hon gick ur tiden, skulle fått en chans.
Han kan inte göra mål.
* * *
Jag saknar Tyler Kennedy såna här matcher – och när jag nu så att säga har honom på tråden måste jag säga att det var ett brutalt misstag av Sharks-coachen McLellan att sätta en sån playoff-hingst på pressläktaren under matcherna mot Kings.
* * *
Börjar bli grinigt och fint i den här serien nu – och värre kommer det bli med ett så komprimerat spelschema.
* * *
Carl Hagelin – skyttekungen.
Jo, han leder faktiskt svenska poängligan i årets Stanley Cup-slutspel.
* * *
Jag har inte intagit någon föda sedan en tafflig frukost på South Station i Boston i morse, så nu blir det mycket trevligt med de italienska delikatesser som just levererades.

Mästarna is on a roll – och tar de bara en match uppe i det som MN Johan lärt oss kallas X:et på lokal lingo, då är det nog kört för Wild.
Men vilken medioker match det var i dårhuset.
Eller….medioker, såna begrepp går överhuvudtaget inte att använda just nu. Det är ändå Stanley Cup och givetvis hög klass på hockeyn. Men jämförelsevis kändes det som en ganska tam och snäll och ointressant match – och det blev ingen showtime ens för Sugar Kane.
Kvällens holmgång borde rimligen ha lite mer bett.
För nej, inte ens Penguins är så bra, eller har så mycket självförtroende, att de vill stå med 0-2 i rumpan efter två hemmamatcher.
Så då kommer förmodligen ut och kör hårt nu.
Hittills har de, något gåtfullt, bara gjort det mellan tio och tjugo minuter per match – men förr eller senare kommer 60-minutersinsatsen och det här ser onekligen ut som ett lämpligt tillfälle.
I så fall:
Watch out!
* * *
Henke Lundqvist spelar sin 76:e slutspelsmatch – i rad, ingen gång sedan han tog över sysslan som förstekeeper på Broadway 2005 har någon annan startat för Rangers i playoff – i afton och tangerar därmed Mike Richters klubbrekord.
Bloggen önskar honom ett angenämt jubileum.
* * *
Hygglig kväll för Gaborik i ankdammen igår – ja, till och med hans största i ett slutspel någonsin.
Men jag är inte förvånad.
Han har alltid haft det där spelet, och de där stora målen, i sig – under några viktiga säsonger råkade han bara spela för en coach som inte tillät honom utnyttja kreativiteten på det sättet.
Det är tillika fint att se att han utvecklat så fin kemi med Kopitar.
Slovakien och Slovenien – som så många envisas med att blanda ihop – i ljuv förening.
* * *
För Rangers innebär kvällen förstås en ypperlig chans att ta initiativet i en serie de flesta såg dem som chanslösa i på förhand.
2-0 inför de två matcherna på Garden i veckan vore ett tungt statement.
Vad som talar emot dem, förutom den begåvade motståndarens förmodade all in-insats, är laget snudd på patologiska oförmåga att vinna två slutspelsmatcher i rad…
* * *
Just nu är du så icke-rolig, MrTaggen, att du, som du kanske noterat, inte får dina kommentarer publicerade.
Högre nivå, tack.
* * *
Ryktena – helt obekräftade från officiellt håll, det bör påpekas – om att Crosby, alltjämt med en nolla i målprotokollet efter sju slutspelsmatcher, är skadad intensifieras.
Nu tror sig alla veta att det är något med ljumskarna.
Jag tror han kommer replikera på sitt eget sätt alldeles snart.
* * *
Mja, Brandh – jag är inte så säker på att Avalanche skulle kunna göra det svårare för Blackhawks än vad Wild gör.
Däremot hade det nog blivit roligare hockey att titta på.
* * *
Apropå rykten som intensifieras hör man bara mer och mer om att Washington Capitals vill städsla självaste Wayne Gretzky.
Han skulle i så fall få en nyinstiftad roll som President of Hockey Operations – likt den Burkie har i Calgary och Shanahan just fått i Toronto – och chefa över den general manager han, antagligen, själv anlitar.
Bara att få in honom i the action igen vore suveränt för NHL, för hockeyn och för Capitals, så jag ställer mig bakom Brooksies upprop i Post idag – ett upprop som borde klinga särskilt fint i just huvudstaden:
The Great One for President!
* * *
Gibbons gör comeback för Penguins, låter det som på uppvärmningsrapporterna från Consol.
En klar förstärkning.
* * *
Jamen, fan – då avslutar vi veckan med en förhoppningsvis oförglömlig showdown i västra Pennsylvania.
Mycket nöje.

Ja, det var ju tänkt att jag skulle blogga om matchen i Madhouse on Madison också, men tåget hem från Boston var försent, så jag kom till korresoffan först nu och hinner inte riktigt få till nån bra igång i andra mötet mellan Blackhawks och Wild.
Så vi tar den i kommentatorsspåret – och jag återkommer med kvällens match istället.

Boston – Montreal 5-3 (Slut)
* * *
Motherfucker, höll jag på att säga.
DEN vändningen hade inte tre Navy Seal-team kunnat stå emot.
Habs var som en samling hjälplösa fiskare på Marsh Island utanför Louisianas kust när orkanen Katrina kom dundrande i augusti 2005.
De bara sköljdes bort, sveptes med och försvann.
Det är såna gånger det känns som att Boston Bruins är oslagbara – och just då är dom det också.
* * *
PK Subban – som hann fläska in ytterligare en vätebomb till skott via Vaneks glödheta klubblad innan det blåste upp till kategori 5-orkan i Gaaaaden – får efter slutsignalen frågor om de rasistiska attackerna i torsdags och gör ett fantastiskt storsint och intelligent statement.
– Först och främst, Boston Bruins är en respekterad original six-klubb. Det är fullständigt orättvist att peka finger mot klubben eller dess fans. De har passionerade, suveräna fans här. Ända sedan jag kom in ligan har det varit enastående att komma hit. Vad folk säger på twitter och i annan social media är på inget sätt en reflektion av ligan eller Boston Bruins. Vem det nu var som sade vad, ”they’ll get dealt with”, men det har inget med Bruins att göra…det är olyckligt när såna här saker tar uppmärksamhet från hockey så storartad som den som spelades för två dagar sedan. Det var en fantastisk match och det är det vi borde prata om. Det lustiga är samtidigt att vår liga verkligen för människor samman. Det handlar ju inte bara om mig. Vi har en oerhörd mängd spelare från olika länder och olika bakgrunder och det är det som gör vår sport så speciell. Nog sagt om det, vi spelade en ny stor hockeymatch idag. Nu ser jag fram emot resten av den här serien och det borde alla andra också göra.
P.K forever
* * *
Ekeliw har en del att lära, konstaterar jag när hela Gaaaaden mitt under den monumentala vändningen stämmer upp i ”Shipping off to Boston”.
Sicket fruktansvärt tryck.
Som allsången på en Oasis-konsert i Manchester – multiplicera med 40 jet-motorer på startbanan på JFK.
* * *
Brad Marchand, den omdiskuterade, hade en underlig match.
Först var han inblandad i nästan alla baklängesmål – men sedan var han, på olika sätt, involverad i samtliga mål under orkanen också.
Lika lätt som det är förstå att alla motståndarfans avskyr honom, lika lätt är det att fatta att han är en av de stora favoriterna i Bruins supporterled.
* * *
In med Dogge! Serien börjar nå de gradantal då han – och varför inte också kompisen Parros – kan gå in och visa var hela Ikea-lager av skåp ska stå.
* * *
Carl Söderberg hälsar som vanligt med ligans hårdaste handslag – ja, till och med Kjell Samuelsson är jämförelsevis som karaktären med Bandhagens slappaste handslag i ”Glenn Killing i managen” – och skiner upp när jag säger att det måste vara roligt att ha fått en landsman att leka med i Boston.
– Ja, det är verkligen jättekul att Loui är här. Och vår kedja spelar jättebra, tycker jag. Vi är en bidragande orsak till att det går så bra för laget, konstaterar han.
Den uppfriskande uppriktigheten, och bristen på blygsamhet, skulle man vilja se mer av hos många.
* * *
Jo, det skulle såklart vara guld – och diamant och rubin med – att åka upp till Montreal och fortsätta följa den här serien.
Men sorry, folks – i Bell Center finns det verkligen inga pressläktarstolar över just nu.
* * *
Loui, å sin sida, kommer ut i korridoren utanför omklädningsrummet först när han duschat och bytt om – och han håller med om att pucken borde sitta snart.
– Ja, jag skulle behöva få göra ett lite enkelt mål. Då brukar det lossna sen. Men det är inga problem, jag tycker vi skapar chanser och då kommer det till slut, säger han och drar handen genom Supergrass-frillan.
* * *
Nu ska jag förflytta mig till mitt favorithotell här i byn, ta en välbehövlig nap och sen klämma det första mötet i The Freeway Series till middagen i den lugna restaurangen.
Det betyder att det inte blir någon blogg ikväll, det finns inget mer krut kvar nu, men vi hörs imorrn igen.

Milda makter, vilken vändning björnarna iscensätter – inför en Gaaaaden som håller på att rämna i orkanen av lyckorus.
5-3 blir det.
Lördagkvällen i Beantown kan börja…
Jag återkommer om ett tag.

Boston – Montreal 1-2 (Period 2)
* * *
Nu HAR frustrationen slagit klorna i Boston igen – med ännu större kraft än i torsdags.
För holy macaroni, Habs har vänt på pannkakan.
Inledningsvis är det helt logiskt, för då kommer Bruins helt av sig och börjar begå okaraktäristiska misstag och det ser ju briljante playmakern Plekanec till att utnyttja snabbt; Weaver gör målet men kvitteringen är den 31-årige tjeckens.
Men under andra halvan trycker Boston på som besatta, har fler chanser än ens MTI-studenter några kvarter härifrån kan räkna till och bara ska vara i ledningen.
Men nä.
Price är magisk och när chansen dyker upp, i PP två minuter före periodpausen, gör gästerna 2-1 också.
Fan, det börjar nästan se ut, och kännas, som under Red Sox värsta curse-of-the-bambino-år..
* * *
Rättstavningsprogrammet visste kanske vad det talade om.
Vanek är verkligen vaken idag – styrningen vid 2-1-målet håller världsklass.
* * *
Frustrationen börjar komma till uttryck på isen också – big time. Det kommer spåra ur helt om det är avgjort i slutet.
* * *
Ja, Carey Price är utan tvekan slutspelets målvaktskung.
Han har rentav varit Conn Smythe-värdig den här eftermiddagen.
* * *
Bruins-fansen är inte särskilt nöjda med firma Jackson-O’Rourke, för att uttrycka det diplomatiskt.
Men det är ju Meszaros som ska ha skäll för den debila utvisning han tar när Habs får det förödande fyra-mot-tre-läget.
* * *
Loui Loui….
Han har just nu lika svårt att göra mål som Supergrass hade att få en världshit.
* * *
Det är rätt tydligt att Lucics mål inte ska bli godkänt när hemmaspelarna inte ens jublar.
De vet att guds hand syns på monitorerna i Toronto…
* * *
Subban står för skottet Vanek styr in – och vinkar hånfullt åt Gaaaaden under firandet.
Hämnd kan vara rätt angenäm även när den serveras varm.
* * *
Jodå, Dogge står vid kaffeautomaterna och härskar i en Don Corleone-inspirerad kritstreckskostym.
– Tjena Biffen, säger han och fyrar av sitt coolaste leende.
Det är en fin stund.
* * *
Han som står precis bakom och glanar och glor över mina axlar verkar tycka det är otäckt med snus.
Det kan han ha när han parkerat just där.
* * *
Dogge har förstås ringt och gratulerat fellow järnkaminen Kron Wall of Pain till den nyfödde sonen som bär hans namn.
– Douglas Kronwall, säger han och smakar på orden, det låter som en som kommer att kunna tacklas rätt bra.
Onekligen.
* * *
Effe81 förklarar exakt vad det är hos Subban majoriteten av den rätt konservativa nordamerikanska hockeypubliken stör sig på.
Det hindrar inte att många andra – inklusive vi med viss fäbless för divor, artister och provokatörer – håller lite extra på honom.
* * *
Man inser att Canadiens har lite sparkapital vad gäller muskler, kaxighet och allmän förmåga att utsätta motståndarna för obehag när Dogge sedan knallar iväg över pressläktaren – med George Parros.
Ojvoj.
* * *
Nu är det några nervösa NBC-producenter som går och trampar nere i stallen i Louisville.
För trots allt:
Det är ju upplagt för övertid igen.
Men just ikväll fick ju det inte hända….

Boston – Montreal 1-0 (Period 1)
* * *
Det ser länge ut som att björnarna ska tvingas genomleva ytterligare ett par timmar av frustration.
De har pucken, de stampar på i offensiven och de pepprar skott mot Price – men inte ens i ett långt fem-mot-tre-överläge lyckas de spräcka Habs-keeperns nolla.
Men till slut ser Carl Söderberg till att förlösa hela Beantown.
Det är ju han som, först med backchecking av guds nåde och sedan en djupt begåvad passning till Paille, ligger bakom matchens hittills enda mål.
Nu kan det bli en annan vals.
För är det något Bruins är bra på är det att spela med ledning – och Habs har inte befunnit sig i underläge sedan andra perioden i första matchen mot Tampa
* * *
Det är inte som att rasistdebatten på något vis mildrat Bostons aversioner visavi PK Subban.
Dom sitter här och buar och brölar lika mycket som vanligt när han har pucken.
Jag kan inte låta bli att hoppas att han replikerar med ett par härliga bomber från blålinjen ikväll också..
* * *
– Det där paillar jag inte, tänkte Price vid 1-0-målet.
Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den…
* * *
Prust faller som man vill att bowlingkäglor när man har en dålig kväll på banan.
Det vill säga – utan att man rör dem…
* * *
Jo, Julien har ju petat Florek och, inte helt obegripligt, Bartkowski – och luftar istället Meszaros och Caron.
* * *
Det är otroligt grinigt och hetsigt redan i första minuten.
Om någon alls fortfarande kan stå upp när den här serien är över får det ses som ett under.
* * *
Att Bartkowski är petad gör det inte lättare för kollegan som drog honom i gamewinner-lotteriet…
* * *
– Jag var skit, sa en besinningslöst självkritisk Tuukka i torsdags.
Det är han sannerligen inte när Pacioretty i en av de där Habs-kontringarna bara ska direktsmacka in ettan.
* * *
Bettman säger inte så mycket, och jag orkar inte ställa några frågor, men han meddelar att lönetaket nästa säsong kommer att hamna nånstans mellan 69 och 70 miljoner dollar.
71, löd prognosen för några månader sedan, men en svagare kanadensisk dollar har ställt till det.
Kan vi be någon med flis biffa upp den kanadensiska valutan lite? Vad säger du Benny Andersson?
* * *
Jag är medveten om att vi hade ett litet gurgel senare, inte helt olikt det Lucic emellanåt har med Pacioretty, men alla får nya chanser i den här bloggen och jag vill gärna att Storbjörn och Lillbjörn kommer tillbaka.
* * *
När dom under matchintrot pumpar på med ”Hells Bells” på rent oerhörd volym är klockan inte halv ett i Gaaaden längre.
Då är det sen lördagkväll och högtryck på dansgolvet och alla står på tåspetsarna i vild extas.
Jisses.
* * *
Alla andra är också välkomna in i kommentatorsspåret. Jag blir alltid förbryllad över att det är mer drag på nätterna än när matcherna spelas på så här Sverige-vänliga tider.
Men John J, Fundersam, Lappen och alla andra är väl ute och handlar eller nåt…
* * *
På den lugubra sektionen finns det de som tycker det är okej att stå bakom ryggen på , exempelvis, mig och blänga över axlarna.
I mina ögon är det pressläktarens motsvarighet till spearing och fortsätter de i samma stil blir jag Matt Cooke innan eftermiddagen är över.
* * *
Nu ska jag gå och leta rätt på Dogge.

Begreppet ”instant classic” använder man måhända lite för lättvindigt ibland – om allt från senaste Strypes-singeln till rooftop-baren på nya W-hotellet nere vid Freedom Tower.
Men den det råder inga som helst tvivel:
Det har full och absolut täckning vad gäller Stanley Cup-serien mellan Boston Bruins och Montreal Canadiens våren 2014.
Den var klassisk redan innan Zdeno Chara cyklat till rinken och Carey Price plockat benskydden ur trunken – och växte till något ännu större under och efter den inledande matchen i torsdags.
Och det handlar inte alls bara om att det är en beef med anor lika uråldriga som den som utkämpas i Palestina. Att det är 34:e gången de går upp i en playoff-batalj – överlägset rekord i nordamerikansk idrott, alla kategorier – skulle tvärtom kunna ta udden av exklusiviteten. Vi har onekligen been there och done that.
Men det är något väldigt speciellt med just den den 34:e upplagan av amerikansk-kanadensiska kriget i nordost
Bruins är herrar på eastern conference-täppan och Habs på väg uppåt i en obeveklig stegring, laguppställningarna kryllar av intressanta och kontroversiella profiler och hela NHL befinner sig för närvarande i ett febrigt rus.
Så om jag haft barn och kunde få barnbarn, då hade det jag får se i TD Garden idag antagligen funnits på listan över saker jag skulle tjatat om i deras närvaro.
Det är ju en instant classic.
* * *
Det första jag tänkte på i korresoffan när väckarklockan ringde – ja, jag tillbringade natten där; när jag har bagarväckning får gäster som Micke ta sängen – var förstås:
Shipping off to Boston.
Och sen shippade jag verkligen off, tog mig till LaGuardia, hoppade på Delta-shutteln, flög de 40 minuterna upp längs östkusten, landade på Logan, tog en taxi direkt till Garden – eller ”Gaaaaden”, som chauffören givetvis sa – och slog mig ner på angiven plats i pressrummet.
Det är så livet ska vara.
* * *
Apropå intstant classic:
Ni såg väl Sugar Kane igår kväll?
När han hade gjort sitt Maradona-mål på Bryzgalov Universe sträckte han armarna över huvudet och skrek:
– Showtime!
Jag är fanimig kär i Patrick Kane.
* * *
Bruins anser att de var klart bäst i första matchen och borde ha vunnit; att de inte gjorde det var bara otur.
Well well, ber jag att få replikera.
Det är sant att de förde spelet och under några av de där hangarfartygstunga maratonanfallen svischade runt i Montreal-zonen med både speeden och kraften hos racerbilarna på Indianapolis Speedway.
Men för det första var Carey Price helt otroligt bra och det har mycket lite med tur att göra – och för det andra spelade Montreal utsökt bortahockey, med tålamod och noggrannhet och mördande precision när de väl fick lägen.
Om hemmalaget tror att det bara är att fortsätta likadant och att ”turen” kommer vända, då blir det problem.
* * *
Det kräver sin man att knyta slips på den enda toaletten på ett helt våningsplan, med tio nödiga män i kö utanför dörren.
Men mot alla odds får jag till en knut nästan lika vass som Kanes tidlösa backhand igår.
* * *
Loui Eriksson, ni vet han som i sin nya britpop-frisyr ser ut som han skulle kunna spela bas i Supergrass, är overdue för ett mål.
Idag sitter det.
* * *
Här, i en presslounge där de serverar en brunch som skulle få Eken att tala i tungor, får jag i alla fall se Jim Hughson.
Men höra honom kan jag dessvärre bara drömma om.
Nordamerikas bäste hockeykommentator talar endast i kanadensiska sändningar.
* * *
Vi måste, när jag nu dragit den koppling, hitta en Supergrass-låt som passar som målsignatur om Loui Loui verkligen hugger.
Få se, det var inte precis igår jag lyssnade på Gaz och hans kumpaner, men….ja, ”Alright” borde väl passa bra.
* * *
Trots att vi ägnade en lång busstur i Sotji åt att diskutera Peo Brasar, Thomas Gradin och bröderna Sedin – och delade stolsrad på en av flygningarna mellan Newark och LAX under finalen mellan Devils och Kings 2012 – grusas mina förhoppningar om att jag och Hughson är bekanta däremot totalt.
När jag försöker hälsa tittar han på mig som om jag vore fullständigt rubbad.
Buhu.
* * *
Therrien meddelar att han talat med PK Subban och känner sig helt övertygad om att de vidriga rasistattackerna i torsdags kväll inte bekom backstjärnan det minsta.
Nej, jag skulle tippa att de – precis som de eviga buropen här inne i hallen – bara gör honom ännu mer angelägen om att få platta till Boston.
Nu har han dessutom fler än nånsin i ryggen – en hel värld vill att nummer 76 i Montreal gör braksuccé i resten av serien.
* * *
Herr kommissionären – Bettman himself – är in the house idag och ska hålla ny presskonferens.
Har läsekretsen några frågor som ska framföras?
* * *
Som Svenska Fans-Viberg påpekat idag blev Wayne Simmonds utsatt för samma vidriga rasism i sociala medier efter sitt hat trick på Henke Lundqvist, då i första hand av kretiner i Rangers supporterled – utan att särskilt många reagerade.
Det är förstås beklämmande, de som gav sig på honom är lika stora as som de som skändade PK.
* * *
Kollegan mittemot svär som en hel Boudreau när han öppnar sin gamewinner-lott.
För på den står namnet Bartkowski.
Själv drar jag Johnny Boychuk.
Inte så dumt.
* * *
Michael Bournival ersätter Travis Moen, men i övrigt gör Therrien inga ändringar i laget.
Så tyvärr – ingen Dogge på isen idag heller.
* * *
I den här matchen får det bara inte bli lång övertid – i alla fall vad NBC:s chefer anbelangar.
För under eftermiddagen väntar Kentucky Derby och även det sänds av NBC och kanalen lär inte bli så populär bland hockeyfansen ifall de tvingas bryta mitt i sudden death-drama för att istället visa hästlopp från Louisville…
* * *
Det tog Bruins mediaavdelning lite att skaka fram en stol åt bloggen idag, så jag är glad att jag överhuvudtaget befinner mig på pressläktaren.
Men jag sitter på en luguber liten sektion utan uttag från ethernet-kabel och känner jag det trådlösa Gaaaaden-nätet rätt innebär det att vi kan få lite problem framåt matchstart.
Då vet ni om det blir fördröjning med inlägg och kommentarer.
* * *
Eventuella ändringar i Bruins lag har inte kommit till min kännedom, men Julien brukar inte fucka så mycket med sitt lagbygge, inte efter förluster så knappa som den i förrgår.
* * *
Jag fryser om boxarnäsan, besynnerligt nog.
* * *
Tomas Vanek har inte imponerat på någon – allra minst Therrien, tydligen.
Habs-coachen fick frågor om den österrikiske stjärnan igår och svarade frank:
– Arbetsmoral finns det ingen förhandlingsmån om.
Nej, men som alla som såg honom med det rödvita landslaget i Sotji vet tycker Vanek det själv.
* * *
Halv ett på eftermiddagen är halv ett på eftermiddagen överallt, men det går redan under värmningen att ana sig till att Bruins-fansen kommer göra sitt bästa för att bekämpa tidiga-starten-tröttman.
Här blir nästan samma tryck i ”Let’s go Bruuuins”-ramsorna som vanligt.
* * *
Rättstavningsprogrammet blir plötsligt ironiskt och vill ändra Vanek till Vaken…
* * *
The instant classic fortsätter snart.
Be en bön att nätet håller – och ha så fruktansvärt kul.