Canadiens genomför sitt bortaspel med rent provocerande effektivitet.
De är tillbakapressade mest hela tiden, men håller tätt – och sticker upp i en kontring och gör ett mål till.
Det måste vara fruktansvärt frustrerande för motståndaren…
* * *
Bruins har inte heller studsarna med sig mer än Kalle Anka hade när han var ute på äventyr med den tursamma Alexander Lukas.
Det blir ju nästan löjligt här i sista PP:t, när Iginla plötsligt förvandlas till Stevie Wonder efter Prices första kanonräddning och missar returen med en country mile och Dougie Hamilton några ögonblick senare sätter pucken klockrent i stolpen.
Frustrerande var ordet.
* * *
Gabriel fucking Bourque – igen!
När fick han plötsligt för sig att han är Ovetjkin?
* * *
Nu behöver ju Falk inte ge sig in i danskdebatten, Tobias Pettersson.
Du gav det svar han, gapskrattande, hade beskrivit som det enda tänkbara för alla som inte har fel på hjärnan…
* * *
Sekvensen när Marchand rappar Desharnais rakt över armarna och Habs-centern inte ens reagerar säger nog en hel del om hur Therrien beordrat sina boys att genomföra den här matchen.
Svara inte på en enda provokation, gå inte in i något tjafs efter avblåsningarna…
* * *
Nu menar Micke att Montreal påminner om Almtuna.
Stora ord.
Men ja, även Micke, känner Niklas Eriksson.
* * *
Ett litet klarläggande:
Jag åker – nog – härifrån imorgon, men det är inte säkert att jag är i någon arena redan då.
Under helgen, däremot, då blir det nog livedans – givet att ackrediteringsansökningar går igenom, vilket inte är alldeles säkert i alla hallar den här tiden på året.
* * *
Om kongressen någonsin utreder den tortyr som påstås ha utförts av medborgare i det här landet måste man ta en titt även på de på NBC som beslutade att veva samma jävla reklamsnuttar om och om igen i varenda hockeysändning.
* * *
Om det här står sig gissar jag att Bruins-fansen tröstar sig med det faktum att de förlorade även inledningsmatchen mot Detroit.
Helt sant.
Men – det här känns som en motståndare av lite annan kaliber.
* * *
Verkar vara nåt halvknas med Disqus ikväll.
Beklagar det.

Dagen-efter-känsla my ass.
Den har evaporerat efter ungefär en minut.
Längre tid tar det inte för den här serien att anta formen av en blodig strid på liv och dld mellan två gläfsande hungriga vargflockar som båda fått vittring på ett efterlängtat byte som bara räcker åt den ena.
Slutspelsfebern är tillbaka – direkt.
* * *
Nog är Habs bra – på riktigt.
Björnarna leder ju i dansen och skapar mest, men gästerna hänger – som alla bra bortalag – följsamt med i alla steg, kommer i sylvassa kontringar när tillfälle ges och så är ju Price priceless i kassen.
* * *
PK Subban vet hur man replikerar när det sitter bostonites och buar varje gång han har pucken.
Men en tjong i PP-medaljongen – och mål direkt.
* * *
– Rene Rancourt is excited, skrockar Kenny Albert
Det kan man lugnt säga.
Han kanske inte sjunger som Sinatra längre – idolen, det kan jag svära på – men vilken obetalbart festlig karaktär.
* * *
Jag har min kompis Micke på besök ikväll.
Hn gillar, egentligen, bara djurgårdare och surar ju därför över att Dogge inte får spela, men konstaterar plötsligt att Loui Loui ser ut som en rockstjärna i sin numer långa hårman.
Ja, visst gör han?
Det är lite britpop 1996 skulle jag säga. Han kunde ha spelat bas i Supergrass eller Elastica.
* * *
Det känns redan som att man kan slå fast att det lag som vinner den här serien går till final.
* * *
Om jag säger att Lars Eller – som jag alltid glömmer bort hur mycket jag tycker om att titta på – är Danmarks bäste hockeyspelare, vad säger ni då?
Alla utom Björn Falk får svara…
* * *
Öh, vad menar du, Daniel Åhman – varför är det synd om soffan och varför tror du att det blir så många matcher i den?
* * *
Men snälla Torey Krug, vad gör du?
Man ska skjuta när man har öppet mål. Inte stå och fundera om det går att göra något ännu snyggare.
* * *
Micke, som bara ser svensk hockey till vardags, frågar om det här verkligen är normalt slutspelstempo.
Det är ju det.
* * *
Jag är här ikväll och sedan åker jag igen
Var får ni se – men det är inte dit ni förväntar er, så mycket kan jag avslöja.
Den serien får vänta till den når Manhattan….

Känslan när man återvänder till festivalområdet mitt under eftermiddagen Roskildefestivalens tredje dag och försöker peppa upp sig för en dagsljusspelning med Regina Spektor…
Känslan när man kliver upp dagen efter en riktigt lyckad urladdning till fest och tror att en hämtpizza och några videofilmer ska dämpa vemodet..
Känslan när man tar det idiotiska beslutet att pina i sig en återställare för att komma i samma glada stämning som igår (det gör jag förstås aldrig och alla unga läsare, ta er i akt – det är mycket dumt och farligt och slutar lätt med att man blir bloggare eller något lika förkastligt!)
Det är den känslan i fall jag sitter här med när vi nu kastar oss in i Stanley Cup-slutspelets andra omgång mindre än ett dygn efter valborgsnattens omskakande trippeldrama.
Det hade varit mycket roligare, mycket bättre och mycket lättare att få feeling om NHL unnat oss en dag av återhämtning, en liten buffertzon som liksom markerar ett då och ett nu.
Men icke.
Tjong i medaljongen och rätt in i elden igen.
Bananas, är det. Bananas.
Men vi gör förstås ändå ett försök att jabba upp temperaturen med en finlirande liten blogg från korresoffan.
Är ni med?
* * *
Kul ändå: De har inte varit in action sedan förra tisdagen, så det känns nästan som att vi får se ett helt nytt slutspelslag när Canadiens går upp i kvällens öppningsbatalj i TD Gaaaden.
Jag är – som alla andra – mycket nyfiken på var de står. Det är, som jag påpekade redan i nattens tipsförsök och sedan fick ovett för av twittrande Habs-fans som tror att jag har något emot deras idoler, inte helt klarlagt om det i första hand var dom som var bra eller om det var unga Bolts som var dåliga i den första knockout-serien.
– En kombination, menade Douglas Murray när jag pratade med honom några dagar efter den fullbordade sweepen. .
Well. Nu är det korten-på-bordet-tajm. Kan de utmana Bruins, då är de bra på riktigt och har chans att gå hela vägen.
* * *
Idag var Rangers – och Carbomb! – på förstasidan på New York Post.
Det är det tydligaste tecknet på att hockey, äntligen, börjar bli lite hett i världens huvudstad – och inget gläder mig mer.
* * *
En kompis, vi kan kalla honom August, lovade att spara ut Ralf Edströmska polisonger om Kings verkligen vände mot Sharks.
Så ser ni en på stan som ser ut som han flugit in från 1975 vet ni:
Där är Biffens polare August.
* * *
Det enda skälet att, möjligen, önska att Habs får stryk ikväll – och helst då i första hand för att de har problem med Bostons fysik – är att nämnde Crankshaft Murray i så fall kan få chansen i Game 2.
Det vill jag
* * *
Okej.
Andrarundan.
Nu börjar den – och snart är vi inne i samma feber igen, vänta bara.

•NY Rangers – Philadelphia 2-1 (Slut)
•Colorado – Minnesota 4-5 (Slut, OT)
•San Jose – LA Kings 1-5 (Slut)
* * *
Den nordamerikanska valborgsnattens Game 7-brasor har brunnit ut…
Och som de flammade i mörkret.
Jag sitter här, medan röken börjar lägga sig över slagfälten, och tycker det känns som jag blivit nersprungen av en skenande buffelhjord.
Det blev precis så galet, så sensationellt, så hjärtskärande och så lyckorusigt som vi trodde att det skulle bli när allting drevs till sin absoluta slutpunkt.
Ojvoj.
* * *
Nu måste vi ta oss en titt på hur bloggbiffen tippade inför inledningsrundan. Låt oss se här:
Boston-Detroit 4-2 (Facit: 4-1).
– Tämligen rätt, jag trodde Wings skulle ta åtminstone en match hemma i The Joe, men Bruins var exakt såpass mycket bättre som jag hade trott.
Tampa-Montreal 4-3 (Facit: 0-4).
– Så fel som det kunde bli. Förlåt..
Pittsburgh-Columbus 4-2 (Facit: 4-2).
– Bingo! Fast serien var mycket jämnare än förväntat.
NY Rangers-Philadelphia 4-3 (Facit: 4-3).
– Jodå, den satt.
Anaheim-Dallas 4-1 (Facit: 4-2).
– Rätt, sånär som på en match.
San Jose-LA Kings 3-4 (Facit 3-4).
– Jahapp. Fast jag ska ju inte komma och påstå att jag hade trott att den skulle följa detta manus….
Colorado-Minnesota 4-2 (Facit: 3-4)
– Fel vinnare, fel resultat.
St. Louis-Chicago 4-3 (Facit: 2-4)
– Fel.
* * *
Nu tror jag, kort sammanfattat, att det går så här:
•Boston – Montreal 4-2.
– Jag tycker fortfarande inte det är helt klarlagt om Habs verkligen var så bra, eller om det var Bolts som var dåliga. Däremot står det helt klart att Bruins är samma obönhörliga maskin som vanligt. Så även om Montreal har bra statistik på ärkerivalen och dessutom brukar kan reta björnarna till vansinne måste utgångstipset vara att festen rullar vidare i Gaaaden.
•Pittsburgh – NY Rangers 4-2.
– Det finns frågetecken kring Fleury och försvaret framför honom, men om Penguins når full offensiv kapacitet tror jag inte det finns mycket Rangers kan göra. Och de har för vana att nå den kapaciteten just mot divisionsrivalen från Manhattan.
•Anaheim – LA Kings 3-4.
– Kings klättrade inte upp för berget i San Jose bara för att sluta nu. De utgör en av de ultimata playoff-maskinerna och så har man aldrig kunnat beskriva Bruce Boudreaus lagbyggen. Likafullt, Ducks är väldigt bra och ska kunna bjuda upp till dans. Och oavsett blir det verkligen kul med ett renodlat LA-derby för första gången i Stanley Cup-historien.
•Chicago – Minnesota 4-2 .
– Mästarna är på gång och kommer att ta det här, vad än MN Johan har att säga om facit från grundserien i år..
Går alla de tråkiga tipsen – jag erkänner, det är så jag somnar själv – in har vi exakt samma konferensfinaler som ifjol.
Då kan Gary Bettman sitta där och babbla om hur mycket mer ”parity” det finns i NHL nuförtiden.
Morsning korsning.
* * *
Jaha, Tårtan får sparken idag.
Inte konstigt alls.
Han lyckades förstöra Canucks på ett år
Nu blir det nog inga fler NHL-jobb, men det finns en liga i Ryssland också…
* * *
Nu har det gått över arton timmar sedan Eken hojtade ”Bjuppie, dags att gå upp” på Pat Leonard-hotellet i Philly.
Så jag ber om nåd och förståelse för att jag åtkommer med övriga synpunkter och iakttagelser från natten under introt i korresoffan innan premiärfajten mellan Bruins och Habs.

Man får ju ta och gratulera mångåriga kommentatorspårstammisen MN Johan.
Han har väntat länge på en stor framgång och här kom den.
Nino Niederreiter avgör alltså i sudden.
Så Wild går vidare och får möta Blackhawks och Avalanches säsong är över.
Lite skräll sett till grundserien, och till hur Av’s lirade i de två första matcherna, men inte sett till hur Minnesota växte i den här serien.
Och i San Jose sätter Kings just fyran i tom kasse.
Sharks superfiasko är alltså ett faktum.
Otroligt.
Mer kommer senare…

Holy hell.
Jag tror allt är över för Minnesota när Yeo plötsligt tvingas ställa in Mister Universe Bryzgalov i kassen, men de ser till att börja till att Avalanche inte får iväg ett enda riktigt skott mot den excentriske ryssen – och så gör Spurgeon det så jävla bra när han fejkar skott och sen sprätter in kvitteringen.
Nu blir det verkligen övertid i Denver.
I en Game 7.
Det blir inte mer helvetiskt – eller underbart.
* * *
I Sharktank är Kings däremot på väg att fullborda sin otroliga vändning.
3-1 nu.
No Show Joe, har han gjort något nu när det behövs?
Nä.
* * *
Burgaren har kommit, men inte kunnat avsmakas ännu. Ett referat randas alltså samtidigt…

Det är makalös målvaktsshow i San Jose, Quick gör ju några räddningar man inte tror är sanna.
Men plötsligt kliver Anze Kopitar – allt som Rick Nash inte är när det temperaturen stiger mot verkliga toppar – fram och gör en fruktansvärt elegant fint på Niemi.
Så:
1-2 i Sharktank efter två.
Nu är det en klump av obehag i många hajmagar..
* * *
Samtidigt fortsätter den galna dramatiken i Denver.
Stastny fixar 3-2-ledning åt Av’s men Nino N kvitterar – och det är som att matchen avgörs inuti i en orkan
Sånt jävla liv, sån besinningslös intensitet, sån fruktansvärd spänning…
* * *
Själv har jag inte fått en tugga mat i mig sen Eken släpade in mig på dinern i morse och inte heller hunnit tänka på att jag är hungrig, men nu ska det bli satan så angenämt med den burger som är på väg genom regnet…
* * *
4-3 till Avalanche nu. Johnson klappar på från blå. Ojvoj

Man ska ju inte inbilla sig att man får en sekund eller två att andas ut en sån här galen kväll.
Jag sitter tillbakatryck i korresoffan och bara gapar åt den vildögda intensiteten i Denver – och när det blir periodpaus där visar det sig vara precis samma vilda västern-show i norra Kalifornien.
Ojvoj.
Oavgjort har vi i båda hallarna också.
En dubbelgiv med övertid…hur skulle det påverka pulsen hos er som är kvar i kommentatorsspåret?
* * *
Det finns en del mer att berätta från Garden också, men vi tar det när hela aftonen sammanfattas.
Jag har, mitt i allting, lite referat att få ihop också…

Det ser ut att vara helt kört i slagregnet på åttonde avenyn, det finns inga lediga bilar men trottoarerna är fulla av desperados som måste HEM, och jag vet fan inte hur jag ska ta mig till östra Midtown med ett skitparaply som fladdrar likt en ung Tampa-back i orkanvindarna.
Men plötsligt stannar det en kabbe JUST där jag står och släpper av tre duktigt påstrukna passagerare som stojar om drinkar på Jimmy’s BBQ och jag kan bara ta över i baksätet.
Det är såna gånger man – nästan – börjar tro på gud.
Nu är jag tillbaka i korresoffan, blöt men exalterad, och kör vidare i natten.
Precis som jag skriver det kvitterar vår gamle vän Dagny – Dany Heatly – på Varlamov.
Vad har mer hänt?

Slut, efter major tredjeperiodsdraa när Flyers tar över helt vinner Rangers ändå med 2-1 och är vidare.
Nu ska jag på nåt jävla sätt försöka komma hem så fort det går – sen fortsätter vi