NY Rangers – Philadelphia 4-2 (Slut)
* * *
Berube meddelar att det tyvärr inte finns minsta chans att Grosse Grossman spelar Game 6 heller.
– Men det är tveksamt om jag använder Hal Gill igen, säger han.
Stackars turistbussen från Maine.
Fast man kan inte direkt klandra Flyers-coachen…
* * *
Det är ett liv och ett kiv i kvarteren runt Garden och därmed svårt som attan att få en taxi, så jag kommer hem först i mitten av andraperren i The Madhouse on Madison.
Sorry, men nu klämmer vi de avslutande (?) 20 ihop.
* * *
Vigneault tvekar en sekund när han får frågan om hans lag försökta sätta extra press på Inga Gill.
Sen säger han:
– Gill är ett fullblodsproffs och har varit i den här ligan väldigt länge. Det finns en anledning till det. Flyers har sex backar och vi försöker sätta press på allihop.
Det var hyggligt.
* * *
Hörrdu Ytterbyflyer, nu ska vi ta oss i akt här…jag har fan inga randiga skjortor!
* * *
I hemmarummet pratas det förstås om att de ska döda serien på tisdag, att de absolut inte vill komma hemma för en Game 7 igen och visst, så ska det ju låta.
Men jag känner mitt New York Rangers och är mer eller mindre förvissad om att vi sitter i det jättelika kylskåpet på åttonde avenyn på onsdag också.
* * *
Efter närapå fem hela matcher blir vi påminda att om att Claude Giroux, en av NHL:s största fixstjärnor, faktiskt är med i den här serien.
Flyers-fansen får hoppas att det där målet var vad han behövde för att få upp pulsen.
* * *
Jag frågar både Henke och Strålle om hur man förbereder sig när matcherna börjar redan vid lunchtid och kvällstidningsmurveln i Eken hugger direkt:
– Jaså, du ska göra ett knäck om vanorna vid tidiga matcher!
Nej, det ska jag inte, riktigt så nördiga blänkare får man inte in i Sportbladet. Jag är bara nyfiken och nickar hummande när bägge herrarna berättar att de vaknat mellan sju och åtta och sedan legat kvar och finsovit lite innan de gått upp och ätit frukost och sen tagit sig till hallen.
– Riktigt samma grej som vid en kvällsmatch är det inte, det tar lite tid att komma in i rätt ”mindset” men när pucken släpps känns ingen skillnad, säger Strålle och Lundy håller med.
– Men, fortsätter Syconaut-diggaren, nu efteråt känns det som att klockan är tio på kvällen. Det är väldigt skönt när man kommer på att den inte alls är det utan att man kan åka hem och sitta i soffan lite.
Jag känner likadant.
* * *
Blues bränner väl många pp-lägen i mittperioden tycker jag det känns som och det låter inte som något bra recept mot regerande mästarna.
Men 1-1 står det och jävlar – nu blir det en gastkramande sistaperiod.

4-2 till Rangers i öppen kasse, game 5 är slut.
Slutrapport, mixad med blues från Chicago, kommer när jag såsmåningom är hemma igen.

NY Rangers – Philadelphia 3-1 (Period 2)
* * *
En humla ska inte kunna flyga och Hal Gill ska inte kunna spela ishockey, säger dom.
Skillnaden är att humlan de facto flyger, men….ja, usch, det är direkt synd om turistbussen från Concod när pucken börjar studsa runt fötterna på honom och Dominic Moore bara tar den och åker upp och gör 3-0.
Inga Gill hade inte haft jobbigare…
* * *
Det är Rangers period, rätt så mycket helt och hållet.
De är hungrigare och kvickare och allt annat också.
Men precis här i slutet reducerar Vinny LeCavalier – via en Klein Henke inte blir så glad på… – och det kan vara precis den kickstart Flyers behöver.
Ledningar betyder, som bekant, mycket lite i det här slutspelet.
* * *
Ja, Carbomb behövs ju inte när Carl Hagge Hagelin fått för sig att han är Sverker Torstensson – Täljes hårdaste någonsin – och fullbordar ett hat trick i utvisningar.
Klockan ringde nog verkligen på fel klockslag nere i Meat Packing District i morse.
* * *
Eken förnekar bestämt att han överhuvudtaget yttrat sig om kylan – jag blir helt enkelt anklagad för att ljuga – och håller istället ett glödande tal om att han inte fokuserar på såna distraktioner.
Det är mycket roligt eftersom det i själva verket inte finns någon, med möjligt undantag för fotograf-Höken, som fokuserar hårdare på just den typen av distraktioner…
* * *
Mason är i sanning Flyers-målis och sjunker hans humör ytterligare några snäpp kan Henke tvingas gå ett par ronder i tredjeperren…
* * *
Det blev plötsligt sånt liv i Bergman-scenen att det inte går att höra ett jota om varför St. Louis pp-mål blir bortdömt, men tydligen har domarna blåst för tidigt för att de trodde att Mason-masen hade pucken fast den ligger helt fri.
NHL-domarna har kort sagt inte haft något vidare halvdygn, men så blir det ibland.
* * *
Ja, Julia – Hal är fan på min lista också!
* * *
Knicks är ju borta, så nu har vi verkligt finbesök i the woooorld’s most famous arena.
Spike Lee sitter, i Rangers-jersey, och flinar med Jim Carrey, får vi se i jumbon i den här perioden.
Om det varit basket hade han varit ute på planet och viftat efter det där bortdömda målet.
Och visst – även domarna ska ju do the right thing…
* * *
Fast Turistbussen håller för fan på att damma in ett skott på Henke.
Det hade varit talk of the town för alltid.
Men sen går det lite snabbt för herrn även när Miller och Hagge och Broadway Brad är och snurrar runt Masens kasse vid 2-0-målet…
* * *
Man ser väldigt tydligt på repriserna hur Wayne Simmonds efter ett gurgel fräser ”fucking bitch” åt Marc Staal.
Hi hi.
* * *
I kommentatorsspåret är det heller ingen Bergmansk stillhet, noterar jag.
Fint, kör på bara.
* * *
Eken tycker att jag ska skriva att Hal Gill är ute på hal is, men så elaka ska vi ju inte vara.
Men det känns som att Berube kanske borde valt Erik Gustafsson ändå.
* * *
Själv väljer jag nu att sitta still och bara titta på zambonin en stund.

NY Rangers – Philadelphia 1-0 (Period 1)
* * *
Spelarna verkar inte så överdrivet mycket piggare än er bloggare när han stod och fumlade med sin slipsknut i gryningen.
Det är en seg, slarvig och långsam period.
Framförallt tycker jag Rangers ser mer än lovligt söndagsförmiddagsletargiska ut – men naturligtvis är det just när det håller på att sagga ihop helt som Marc Staal lyckas fösa in ett skitmål på en Mason som visserligen är lite skymd men likafullt påminner lite väl mycket om en Fleury på klassiskt playoff-humör just där.
Jag vet inte alls vad som händer om det fortsätter likadant, men det vore roligt om det inte gjorde det.
* * *
Hagge har vaknat på fel sida och inleder matchen med två raka utvisningar, en per byte precis i starten.
Som Grosse sa:
Han är ändå från Södertälje…
* * *
Stämningen?
Jämfört med Wells Fargo och TD Gaaaaden är det som en scen i en Bergman-film, när det enda man hör i ett kalt och kargt rum är en klocka som slår och så kommer en allvarlig Liv Ullman med håret i hård knut i nacken in och säger ”far är död”.
Så är det.
* * *
Att se Gill på rören är verkligen som att se en jumbojet dansa vals.
Men det är fan lättare att runda Manhattan än att ta sig förbi jätten, för att nu plocka fram en gammal mediaklassiker från Big Kjell Samuelssons debut i den här hallen back in the day.
I love it!
* * *
Den store Gunnar Svensson – ni vet Svesse – meddelar på twitter att västgöten Strålle Strålman avgör idag.
Så ska jag spela Syconaut-hits kvällen lång, det lovar jag.
* * *
Mycket riktigt, Eken är vansinnig över kylan.
– Ska man behöva få kallbrand när man går på hockey, rasar han.
Man kan undra.
* * *
Jag fattar fortfarande inte att Vigneault petat Carbomb, särskilt inte som Miller bevisligen haft väldiga problem med positionsspelet tidigare, men coacherna får ofta kli i fingrarna efter förluster och gör förändringar i laget bara för sakens skull.
Det gjorde däremot inte Berube, som gör bättre och bättre intryck för varje gång jag lyssnar på honom, inte
– Man ska inte ändra på saker enbart för syns skull, sa han efter förlusten i tisdags.
Nej, precis.
* * *
Martin Hägerström, du känner tydligen din biff bra du…S & W är ett mycket hett alternativ för aftonen.
* * *
Susan Sarandon inzoomad i jumbon – och Gris-Olle buar.
Inte helt överraskande gillar han inte vänsterradikaler…
* * *
Är det inte bara fasoner att de kilar in en reklampaus när det är mindre än två minuter kvar?
* * *
Desto gladare blir Gris-Olle när de zoomar in självaste Jim Carrey – och den glade komikern svarar med sina patenterade ögonbrynsmoves.
* * *
For the record:
GIVETVIS följer jag upplösningen i The Madhouse on Madison innan jag tar min night off, jag har inte blivit helt sinnessjuk.
* * *
Sällan har det behövts mer kaffe än just nu, så nu ska jag prata lite med Eken.

Det är ljummen vårförmiddag på Manhattan, solen ler från klarblå himmel och hatet sjuder i luften kring åttonde avenyn och 33:e gatan.
Jo, hatet.
Vi är ju framme vid Game 5 i serien mellan Rangers och Flyers och det som brukar kallas rivalitet förvandlades på vägen hit långsamt till något större och allvarligare.
Spelarna har skavt mot varandra i tio dagars tid vid det här laget. Alla känner varje egenhet hos motståndarna på andra sidan, kan deras tjuvtricks, vet hur de luktar, hör föraktet när en Hartnell eller en Dorsett fyrar av ännu en grov förbannelse, stör sig på frisyrer och näsor och sätt att tacklas och kan inte ens stå ut med tanken på att det är dom DÄR jävlarna som kan krossa en dröm man närt sedan barndomen.
Det går över efter den handskakning som väntar senast på onsdag, blodet svalnar så fort krutröken lagt sig, men just nu vill Rangers se Flyers lida och vice versa.
Det är då playoff-hockey blir verkligt fascinerande.
Det är då vad som helst kan hända.
Det är då det är en lika kittlande och skakande upplevelse att vara vittne på ishockey som under under den typ av världshändelser Peter Kadhammar och Wolfgang Hansson bevakar.
Var det idag, föreslår jag härmed – med bloggen som ciceron på slagfältet.
* * *
Jag är , efter en ännu en natt med avsevärt många färre timmars sömn än doktorn föreskriver, först på plats i Gardens pressrum i svinottan och när näste kollega, en av världens bästa hockeyfotografer, anländer utbrister han lätt förfärat:
– Are you on Stockholm time or what?
Ja, man kan undra.
Att stå sömndrucken i badrummet och knyta slips vid åttasnåret en söndagmorgon och sedan gå ut i fågelkvittret och hoppa in i en taxi för avfärd mot hockeymatch känns ungefär lika overkligt som när man fastnat i fel tidszon.
Men det är bara så här under själva morgontimmarna, innan kaffet hunnit verka och gäspningarna fortfarande hotar att spräcka käklederna , jetlag-feeling dröjer kvar.
Så fort dom släpper pucken där nere blir allt som det ska igen.
* * *
Game 5-hettan hade varit ännu intensivare om vi kunnat räkna in elimantion-faktorn i ekvationen också.
Den dimensionen saknas ju när det står 2-2 – ingen kan bli utslagen.
Men redan på tisdag är vi där, matematikens lagar stipulerar obönhörligen att ena parten alltid har slagläge i Game 6, och bara det faktum att det går att skaffa sig det läget brukar räcka väldigt långt.
* * *
Flyers parkerar en husvagn på isen idag.
För som väntat kan Grosse Grossman tyvärr inte spela, hans knä sa tack och hej efter att ha behandlats som Linda Blairs huvud i ”Excorsisten” nere i sarghörnet i Wells Fargo i fredags.
Och istället slänger Berube – som Hento förutspådde – in Hal Gill.
Med min fetish för svenska hockeyspelare hade jag förstås föredragit Erik Gustafsson som ersättare, men det har sitt ovedersägliga underhållningsvärde att se ett livs levande brott mot naturlagarna på skridskor, så tack ändå.
* * *
Tillika hade det onda blodet i serien om möjligt kokat på ännu högre temperatur om upplägget varit lite mer komprimerat.
Lite nerv, puls och – ja, just det – hat går förlorat när de som bestämmer låter flera dagar passera mellan varje rond.
Det ska vara tjong i den holmgrenska medaljongen varannan dag – eller ännu hellre kväll… – när potterna är så här stora.
– Ja, instämde Grosse i tisdags, man går ju bara och väntar på matcherna. Jag trodde det var playoff…
Men NBC vill ha det så här och då blir det så.
* * *
Carbomb Carcillo har, kan jag tycka, inte fått någon riktig chans att etablera sig som publikfavorit i sin nya hemmahall.
Men han spelar idag och efter showen nere i Wells Fargo gissar jag att Garden Faithful kommer visa sin fulla uppskattning.
Det blir skoj.
* * *
Vaktmästarna har tydligen bestämt sig för att Garden kan agera kylskåp också.
Jisses faktiskt.
Eken, som hatar kyla med samma hetta som han älskar mat, kommer inte bli glad.
* * *
Paul Holmgren, Flyers general manager, går omkring på pressläktarbalkongen och ser luguber ut en knapp timme före första nedsläpp.
Det är förmodligen det där levande brottet mot naturlagarna som oroar.
* * *
Först nu slår det mig, på riktigt, att det dröjer minst ett år tills jag får gå på slutspelshockey i Detroit, se bläckfiskar plaska i The Joe- isen och höra hela den plågade motorstaden stämma upp i en rungande ”Don’t Stop Believing” under trygg ledning i slutet av tredje perioden.
Fan så tråkigt.
* * *
Någon har glömt gamla matrester i ett kylskåp på redaktionen i Stockholm och bör omedelbart se till att de avlägsnas.
Det kom just ett din-mamma-jobbar-inte-här- mail till alla i ärendet.
* * *
Brooksie krönikerar idag om att Rangers en gång för alla måste ta initiativet i den här serien nu.
Vill de gå vidare – och ha lite bränsle kvar i tanken i nästa showdown, mot Pittsburgh eller Columbus – låter det onekligen som en bra idé.
Men det här är Rangers och även om de vinner idag är jag fullständigt övertygad om att det blir en Game 7 här inne på onsdag.
Om de däremot förlorar är jag långt ifrån lika säker…
* * *
Man vet att det är tidig söndagsmatiné när Joel Osteen håller tv- predikan från sin megachurch i Houston på pressläktarmonitorerna – inställda på NBC – när uppvärmningen börjar.
* * *
Det episka skägget ringde igår kväll, när Wings var hemma i Detroit igen, och berättade att han hade börjat spara sitt Ben & Gunnar-buskage när han blev skadad och hade tänkt raka det i samband med tillfrisknandet, men att det inte hanns med innan comebacken.
– Men nu ryker det, sa han.
Synd.
Det var det mest imponerande skägget i hela NHL-historien.
* * *
Unge J.T Miller är med på värmningen.
Bara det inte betyder att Vigneault fått en propp och petar Carbomb – seriens stora underhållningsmoment
* * *
Masen, som vi väl får kalla Mason när nu kommentatorsspårslegendaren John J dragit paralleller mellan honom och Dalarna, ser extremt taggad ut på värmningen.
Han är inne i det här nu, och tänker göra livet jävligt för Rangers.
* * *
Jo, tammefan:
Nu kommer beskedet att Carcillo ÄR petad.
Det är bara ett par kvarter till St. Vincent-sjukhuset, kan någon köra ner Vigneault och undersöka huvudet på honom?
* * *
Ikväll…
Ikväll är jag off, hur mycket do-or-die det än är i Dallas, och ska gå ut och äta en praktfull middag.
Ni kan inte föreställa er hur mycket det behövs.
* * *
Det är bäst man kollar nu när Vigneault blivit galen…jo, Henke ska stå i alla fall.
* * *
Det här blev ett aningen kortare slutspelsintro än normalt, är jag rädd.
Skyll på den okristliga starttiden, skyll på att jag inte sover och skyll på Anders Dahlgren, den gamla boven, som fick mig att bränna krut på sena matcherna igår.
Skitsamma, nu åker vi.
Hate is in the air.
Ha så kul.

Nej, 03.27 tar det bara – och det är en finnig artonåring som vräker in den avgörande sudden-pucken.
Vad hade ni hunnit med när ni var arton?
Den mest dramatiska triumfen i mitt liv var att jag tog körkort, vad jag kan minnas
Nathan MacKinnon har nu avgjort en svinviktig Game 5 i ett Stanley Cup-slutspelet och just det:
Han leder poängligan i Stanley Cup också.
Det är rätt häftigt.
* * *
Jo, jag ser ju också på repriserna innan övertiden börjar.
Det är grov fasthållning när Wild ska lägga den i tom kasse och därefter ännu grövre offside momentet innan Av’s kvitterar.
Det sätter lite sordin på den här segern.
Men slikt brukar jämna ut sig och låt oss hoppas att det gör det uppe i Xcel också.
Alltså – minst ett felaktigt mål åt Wild på måndag…
* * *
Nu är det sovdags här.
Matiné väntar på Garden imorrn igen.
Då hörs vi.

Avalanche kan vara världens bästa lag med tom kasse och en extra utespelare.
Det blir ju nästan alltid mål när dom sätter in all-or-nothing-pushen i det läget.
Nu är det Parenteau som till slut kommer stormande med den där vildögda skogshuggarattityden och vräker in kvitteringen.
Säg vad ni vill – det är imponerande.
* * *
Det är något, eh, vad ska säga, djärvt, av domarna att ta ut Landeskog för att han sprutar is på Kuemper. I Pepsi Center. När det är fyra minuter kvar av en slutspelsmatch. Och motståndarna leder med 3-2.
* * *
Matchen i San Jose lämnar jag nu därhän, om somliga ursäktar.. Kings är tillbaka och tvivla inte:
Dom kan vända det där.
* * *
En sen bbq-supé kan vara det som behövs ibland…
* * *
Nu blir det åka av i Pepsi Center.
Mina matchhjältar:
Granlund (förstås) för Wild och Landeskog (jodå) för Av’s.
Och avgörandet sitter efter 5.17.

3-0 till Kings…
Jo, jag tackar.
Är det något lag som kunna kunna tillbaka och vända efter de tre såna katastrofer är det Kings – och är det något lag som ska kunna bli fjärde laget i historien att tappa ett 3-0-övertag är det Sharks.
Jag tycker synd om er, tappra hajfans i spåret.
* * *
I Denver är det härligt infekterat och grinigt. Hey, till och med Gabbe Landeskog och Koivu går en liten boxningsmatch.
* * *
Å andra sidan:
Är det i något slutspel, och i någon serie, Kings ska kunna slarva bort en så här stor ledning efter en halv match, så är det här.

Ojvoj, Kings tar ledningen i Sharktank.
Nu har ledningar i och för sig inte betytt mycket i den serien – allra minst de Kings skaffat sig på bortais – men i alla fall.
Med tanke på historien, med tanke på hur vissa tongivande spelares nerver brukar börja fladdra i skarpa lägen, finns det nog Sharks-fans (Dahlgren?) som behöver åtminstone en halv Xanax redan nu.
* * *
Jag skriver texter för fullt, det har ringt i luren nämligen, så fokus på tv:n är sådär, men mitt intryck är att det varit rätt låst och avvaktande i Pepsi Center.
Och snacka om nyckelmatch, det lag som vinner ikväll tar den serien – jag är helt övertygad.
* * *
Nu är det en lite gubbe på väg hit med bbq.
Hurra!

3-1 har varit Sidney Crosbys motsvarighet till Lost-Hurleys 4, 8, 15, 16, 23 och 42.
Och det var ändå en minut kvar när Letang sprätte in 3-1 i tom kasse, så helt bombsäker kunde Pens-kaptenen inte känna sig.
Men inget mer hände, så nu ska förtrollningen förmodligen bruten – precis som den vl till slut gjorde för Hurley.
Nu vinner Pittsburgh Game 6 i Nationwide också, jag är helt säker.
* * *
Ojvoj, NBC visar förföriska skymningsbilder från Denver, med Klippiga Bergen i brandgul fond, innan nedsläpp i Pepsi Center.
Det fanns ett budskap i de bilderna:
Du måste åka dit, Biffen.
Okej.
Jag ska.
Men fört ska vi se på tv:n om Gabbe, MacKinnon och Stastny kan ställa till med ny show när de nu har hemmafördel igen.