När Foligno hade avgjort Game 4 i Nationwide i förrgår förde han en odiskutabel sanning till torgs:
– Det lag i den här serien som lär sig försvara en ledning kommer att vinna.
Ja, hans eget Columbus hade chansen ikväll, men nooooo
* * *
– The uneasiness has left the building, säger Joe Micheletti när Kunitz kvitterar och Pens får en sån där momentum-kick man sett under hela serien.
Men den kan snabbt komma tillbaka, ber jag att få replikera.
Det ligger mycket i den här texten som en Pittsburgh-fanatikern Tony länkade till på twitter igår:
http://triblive.com/sports/joestarkey/5983382-74/penguins-game-team#axzz2ztara0fP
* * *
Den här Boone Jenner – förträffligt namn för övrigt, det låter som en trapper Zeb Macahan kunde ha jagat buffalo med på Wyomings väldiga slätter – hade jag ingen koll på alls när slutspelet började, men han gjorde alltså sitt tredje mål i första perioden och har varit en av de stora profilerna.
Såna genombrott gillar man.
* * *
Joe Micheletti är förresten slutspelets store off ice-krigare och måste ha bagarväckning monumentale varje morgon för han är överallt hela tiden; i Dallas ena dagen, i Philly nästa, sedan tillbaka till Dallas och ånyo i Philly ett dygn senare – och nu står han i Consol och babblar.
Med brutet ben.
Sån stamina har inte Biffen längre…
* * *
Oak Man, på plats i Boston för Viasat, har redan fått bekräftat att VM inte är aktuell för papa Kronwall och säkerligen inte heller för Zäta.
Sa ju det.
* * *
Dahlgren, jag inser först nu att matcherna i Denver och San Jose krockar. Hur ska det HÄR gå nu då? Du får trösta dig med att jag i alla fall är på plats när Sharks och Bruins går upp i finalen…oops.
* * *
Bästa svenskarna i Stanley Cup playoffs so far:
1. Carl Söderberg.
2. Niklas Hjalmarsson.
3. Gabriel Landeskog.
Är vi överens?
* * *
Någon jävla gång måste väl Sidney Crosby ändå explodera här, no?
* * *
Bubblarna på Sverige-listan: Loui Eriksson, Jonas Brodin, Niklas Kronwall, Henrik Lundqvist, Alex Steen, Jonas Gustavsson, Carl Hagelin och Rickard Rakell.
* * *
Häftigaste vore om Leonsis i Washington gjorde en John Davidson och plockade in en europeisk GM.
In med Tommy Boustedt.
* * *
Bloggen börjar bli lite sugen och frågan är om det inte ska bli lite BBQ ikväll, Saturday night och allting
* * *
Pens vinner ändå ikväll.
Frapperande nog med 3-1 – och sen är den svarta magin i den Hurley-i-Lost-jinxade sifferkombinationen bruten..

Ojvoj, nu blev det deadline-race monumentale.
En halv minut innan Jarkko, redigerarnas egen Jari Kurri, absolut måste ha texten hemma i Stockholm hade jag fått fortfarande två stycken kvar och skrev som Carl Hagelin åker skridskor.
Då blir det ingen Gabriel Garcia Marquez-höjd på prosan direkt, men – det kom hem som det skulle.
Däremot hann jag inte så mycket av försteperren i Consol, noterar bara att Jackets har ledningen med 1-0 och det är ju aldrig bra, så ni får gärna uppdatera.
Vad har hänt?

Red Wings säsong är slut och Boston Bruins går upp mot Montreal i vad som borde bli en episk serie i sex-sju delar.
Inte mycket att säga om det.
Boston är ett bättre hockeylag än Detroit – tyngre, snabbare, skickligare, djupare och förgyllt med vassare målvakt – och vinner alldeles rättvist i fyra raka.
Nu ska det randas här, så att jag – eventuellt – kan undvika Anders Dahlgrens vrede och blogga lite Kalifornien-derby framåt natten…
Men vi hörs redan under 3-1-ekvationen i P-burgh.

Well, Wings vägrar rida ut i solnedgången utan att föra lite väsen på vägen, sprattlar till i ett powerplay och får in en kvitteringen.
Men efter en härva med utvisningar på slutet tar Chara – Bostons egen Godzilla, bra där ”Örebropojken” – fram jättesläggan och Bruins återtar ledningen.
Uppförslutet är konstant för gästerna
* * *
Näe, Storbjörn och Lillbjörn, här jinxas ingenting – Loui Loui och Carl Carl är mina pojkar det med och vem skulle ha något emot drömserien mellan B’s och Habs?
En klassiker redan innan den börjat.
* * *
Det är verkligen en serie besynnerliga utvisningar i slutet av perioden, men de som DeBajser och olyckan Smith tar kan ingen klaga på.
Där sätter de hela säsongen på spel, kretinerna.
* * *
Fin lördagshetta i kommentatorsspåret nu, det gillar vi.
* * *
Wings har ju faktiskt ytterligare några chanser – som när Alfie kommer fri – men Rask är Vezina Trophy-nominerad av en anledning.
Jävlar vad säker han ser ut.
* * *
Har vi några tips för övriga tre matcher under kvällen?
Jag tror det kan bli riktig show i Denver och tänker följa den noga när den som haft 3-1-övertag i Consol till sist fått stryk
* * *
Det blev så hetsigt när jag till slut kom hem från Philly och satte igång den här bloggen att jag inte ens hunnit sätta på kaffebryggaren.
Dags att korrigera.

Red Wings enda lilla chans bestod i att få första målet.
Men det är det Loui Loui som stänker in i ett powerplay efter tre och en halv minut och redan då känns det som ridån går ner i Detroitland.
För de konstiga tappa-ledningar-tendenser vi sett hos alla andra i det här slutspelet finns inte hos Bruins.
De är svåra att spela mot i alla lägen – och snudd på omöjliga när de fått övertag.
* * *
De enda Detroit-spelare Mårts eventuellt kan hoppas på tror jag är Hästpolo-Gustav Nyquist, Joakim Andersson och Monstret.
Ken Holland tillåter givetvis aldrig Zäta att åka på ytterligare en internationell turneringen i det här läget, Kronwall blev pappa i torsdags, Jonte Ericsson är skadad och spelar inte, Alfie har gjort sitt i landslaget och The Mule är helt enkelt inte typen som lämnar familjen och drar till Minsk efter en så här lång säsong.
Och by the way:
Likaledes nyblivne pappan Pavel kommer tacka nej till Ryssland.
* * *
Zätas skägg är ändå matchens lirare.
Hollywood borde ringa och erbjuda det en roll i nästa filmatisering av bibeln.
* * *
Åhman, trafiken gjorde sitt till, men framförallt blev det sent med lämningar även igår och alldeles oavsett är begreppet utvilad, i all sin storhet, inte kompatibelt med inledande omgångar i Stanley Cup-slutspelet.
* * *
Red Wings tillvaro skulle bli mer angenäm om The Mule började skjuta skarpt, kan man ju slå fast.
* * *
Trailern för nya ”Godzilla”, pumpad i nästan varje reklampaus på NBC, är väldigt otäck.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Dougie Hamilton börjar verkligen se ut som en framtida Norris-kandidat.
* * *
Två perioder kvar. Sen lär det bli handshake i Gaaaaden.

Jersey turnpike var jammed med broken heroesheroes on a last chance power drive – och vid den vidriga kröken ner mot Lincoln Tunnek var det fullständigt hjärtstillestånd.
Men jag hann mot all odds hem och hinner se det som lär bli Detroits sista dans för säsongen.
Däremot hinner jag inte få ihop mycket till intro innan de släpper pucken i Gaaaaden.
Ett par korta saker bara:
* * *
GM GM får, till sist, packa ihop i Washington och tar Oates med sig. Bara bra det Något radikalt behövde hände i huvudstaden och mer kan definitivt komma. Det kanske rentav kan vara skäl att börja titta på hur mycket man skulle kunna få för nummer 8….
Av rent personliga skäl hoppas jag Calle Johansson blir kvar bara. Allt annat vore trist.
* * *
Big Rick Nash får sina slevar i New York-media idag. Det var, påminner till exempel Brooksie om, för att han skulle göra den typ av avgörande mål som Rangers aldrig lyckats tvinga fram i matcher som den igår, men det har det ju blivit si och så med.
Därför lär det bli Game 7-kalas även med Flyers.
* * *
Om det stämmer som Stefan Bäckman skriver på twitter om likheterna mellan Blues förstarunda ifjol och den i år – och det gör det säker, Bäckman verkar ha koll – är det ännu mer kusligt än 3-1-matematiken Penguins-Jackets-serien.
Första matchen ifjol: Alex Steen avgör på övertid.
Förta matchen i år: Alex Steen avgör på övertid.
Andra matchen ifjol: Barret Jackman avgör på övertid.
Andra matchen i år: Barret Jackman avgör på övertid.
Tredje matchen fjol: Blues blir nollade.
Tredje matchen i år: Blues blir nollade.
Fjärde matchen ifjol: Blues förlorar med 4-3.
Fjärde matchen i år: Blues förlorar med 4-3.
Femte matchen i fjol: Blues förlorar med 3-2 på övertid.
Femte matchen i år: Blues förlorar med 3-2 på övertid.
Hallå?
* * *
Ja, Red Wings – nu med Alfie i laguppställningen igen – har grävt sig upp ur djupa hål förr och Bruins hade samma läge mot Toronto efter fyra matcher förra säsongen.
Så vad som helst kan hända.
Men det skulle förvåna om den här serien inte tar slut idag.
Snart vet vi.

Philadelphia – NY Rangers 2-1 (Slut)
* * *
Det råder högtryck i hotellbaren när jag passerar på väg mot rummet.
Men nej.
Nej.
Nej.
Det hinns bara inte med.
Jag ska skriva Rangers, ringa Yellbear i St. Louis och se färdigt matchen i Honda Center på tv:n
Men blotta anblicken av en fullsatt bar en fredagkväll får det att sjunga till i själen.
Nån gång, nån kväll i ett annat liv, kommer även Biffen att vara del av det där upphetsade sorlet…
* * *
Så det blir alltså en låååång serie mellan Rangers och Flyers – och ingen hade ju egentligen räknat med något anat.
Men det är typiskt Rangers att aldrig ta initiativet i, och stänga, en serie,
De har inte haft ledning med mer än en matchs marginal sedan de slog Devils i första rundan 2008.
Det är sex år sedan.
* * *
Hade NBC super-bleep påslagen i mitten av tredje?
Annars lär det ha hörts hur 18 000 Flyers-fans skanderade ”Fuck Carcillo” med rätt rungande eftertryck och det går ju inte för sig i amerikansk tv…
* * *
Sista 40 sekunderna var det som att Rick Nash fått en elektrisk stöt i arslet och bara kom på att just ja, man kan jobba också.
Dessförinnan var han, återigen, Rangers motsvarighet till No Show Joe i norra Kalifornien,
* * *
Den lille norrmannen som spelar den stora hockeyn klipper Giroux med en bomb till tackling i mittzonen, stormar norrut, får en passning av Brassard och fyrar av ett skott, men nope.
Det hade varit en sekvens för highlight-reelarna annars.
* * *
Det regnar när jag kommer ut i segerfesten på parkeringsplatsen i Philly-kvällen.
Det hade jag inte räknat med och därför känns det som att jag vill berätta det.
* * *
Rangers hade mest puck idag också, avlossade flest skott och stängde ner Flyers offensiv rätt bra – men samtidigt spelade Flyers mycket bättre defensivt och Mason blev verkligen ett lyft i kassen.
Det var skillnaden i game 4.
* * *
Nu blir väl Dahlgren arg igen, men jag tänker stänga butiken och avnjuta sista perren i Anaheim med de två öl jag till ändå tog mig friheten att beställa upp med philly cheese-mackan på room service.
Sorry, men så måste det bli.
Imorrn stormar jag hem till korresoffan igen och jag hoppas vi hörs när Bruins och Red Wings går i clinch i Gaaaaden.
Tills dess, några bilder från de här dagarna i Philly.

Kommer återigen tillbaka till Philly- hotellet för att avnjuta en lång overtime, men hinner inte mer än slå ner röven i fåtöljen förrän kapten Toews kommer ut från båset, får pucken och helt fri åker upp och avgör på Ryan Miller.
Ojvoj.
Nu är det verkligen blues i St. Louis.
Det håller ju på att sluta likadanat igen.
De gör en suverän grundserie, vinner de två första playoff-matcherna – men plötsligt vinner en tung, slutspelstestad motståndare tre raka och i övermorgon kan säsongen mycket väl vara slut.
Och jag börjar få en känsla av att vi sitter i The Madhouse on Madison framåt sommaren igen…
Nåväl:
Nu ska det randas referat, skrivas slutrapport och kollas på Anaheim-Dallas.

Slut, Giroux garanti står sig – Flyers vinner med 2-1.
Mer kommer om någon timme.

Philadelphia – NY Rangers 2-1 (Period 2)
* * *
Nu är det party i Huset Gud glömde.
Matchen – ja, hela serien – står ju och vippar i ovisshet i sju minuter nånting.
Sen gör Flyers ett ryck, får med sig en utvisning, ställer till med ett riktigt vasst och snabbt powerplay och så ser Voracek med en briljant styrning till att fansen får fira en ledning första gången sedan nedsläpp i tisdags.
Därefter tycker jag att hemmalaget, underläget i skottstatistiken till trots känns lite hungrigare och hetare.
Men misstanken att det blir övertid idag har dock fortfarande bärkraft.
* * *
Hör att Read berättat i tv-intervju att 1-1-målet var en genomtänkt variant; Akeson hade sagt att han skulle dra den i planket och lägga upp för kompisen.
Akeson Lidström over there.
* * *
Ja, Robban du får tycka det – men i just det här kommentatorsspåret uppmanar vi till att tycka med lite finess och kanske spara på ettret, inte braka loss med ”äckel” och ”spy” och så.
Är det OK?
* * *
Grosse är, sannerligen, inte typen som ligger kvar på isen och grimaserar i onödan, så tyvärr – det kan nog vara rätt illa med hans knä.
* * *
Standarden på Rangers PP skiftar som på ett Stones-album i mitten av sjuttiotalet och har ikväll plötsligt stabbig Tortorella-prägel igen.
* * *
Hento, menar du det? Hal Gill ersätter Grosse om han är satt ur stridbart skick? Då går jag ner i spagat.
Men Erik Gustafsson är väl också ett tänkbart alternativ, är han inte?
* * *
Soldater som kommit hem från Afghanistan zoomas in på jumbon och Wells Fargo utbrister i mullrande ”USA, USA, USA”-ramsor.
Och det är nog bäst, Snyder slänger förmodligen ut de som inte hänger på.
* * *
Gamle rundhylte Dan O’Halloran faller näppeligen för något publiktryck, han har varit med för länge och är för luttrad – för att inte säga direkt cynisk – för det.
* * *
Giroux får fortfarande inte till det och Philly-journalisterna beskriver det nu som att han kramar sin klubba till sågspån.
Flyers-stjärnan är med andra ord tillbaka där säsongen började.
* * *
Rinaldo är väldigt nära att göra sitt första slutspelsmål – på Mason.
* * *
Å andra sidan slår det inte precis några gnistor om Rangers store forwadrsstjärna heller.
Big Rick Nash heter han och är en så märkligt lam non-factor när det blir stora matcher att man kliar sig både i huvudet och på näsan.
* * *
Hossa har vaknat.
Ojvoj, Blues.
Dom måste vinna ikväll.
Annars slutar även det här slutspelsäventyret i sorg och elände.
* * *
Jag är ingen mase, John J. Jag är en mas. Utan e. Nån ordning får det vara…
* * *
Nu börjar det kännas, och märkas på formuleringarna är jag rädd, att sömnen det senaste dygnet inskränkt sig till en lundqvistsk pre game-nap i eftermiddags, men vi biter förstås ihop och följer det här dramat in i natten.