Philadelphia – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
Flyers är, av lättförklarliga skäl, angelägna om att få en bättre start än i de senaste matcherna och kommer ut med mighty energi.
Men de har fortsatt svårt att komma till lägen, även i ett tidigt PP, och plötsligt har Rangers gjort första målet – igen.
Sen lyckas Read visserligen kvittera, på en underlig retur från kortplanket, men hemmalaget skapar inte mycket, får exempelvis bara iväg sex skott på hela perioden – och gör sig dessutom skyldiga till en dyster parad overturns och och oprovocerade felpassningar.
Berube måste få till en uppstramning, annars blir det svårt att infria Giroux-garantin…
* * *
Utvisningar verkar vara en bra grej för Rangers.
Dominic Moore gör ju en Carbomb, kommer direkt från utvisningsbåset och rundar in ettan köksvägen.
* * *
Den här gången sjunger den bedårande Lauren Hart, bäst i hela NHL, verkligen ”God bless America” istället för nationalsången – som vanligt med backup av avlidna legendaren Kate Smith på jumbotronen.
Det är såna kvällar Flyers vinner.
* * *
The boards are alive tonight – och Henke blir duktigt ställd när pucken studsar ut till Read vid 1-1-kvitteringen.
Nånstans ler han som byggde rinken i Joe Louis Arena i Detroit.
* * *
Det är verkligen inte riktigt så nasty som surret i Flyers rum i morse fick en att tro att det skulle bli, men hemmalaget satsar duktigt i tacklingarna i alla fall under första tio – till fredagspublikens stora förtjusning.
* * *
Mason visar direkt när Zuke, i ett tidigt två-mot-en-läge, skjuter från nära håll att det inte är några problem med den omskakade hjärnan.
* * *
Jag vet inte om jag missade Flyers slutspelsintro i tisdags, eller om de fick igång det först idag, det måste nästan vara så för inte ens jag är så blasé att jag missar en så mäktig laserföreställning – till tonerna av ”For Those Absout To Rock”.
Riktigt fett, faktiskt.
* * *
Det är verkligen frapperande att Flyers slarvar så mycket i uppspelen.
Är spelarna nervösa?
Det skulle jag för all del vara, men mina klena nerver är en av många, många anledningar till att jag inte är elitidrottsman och de här ska ju vara av en annan sort, no?
* *
Man vet inte så mycket om begreppet ”fast handslag” förrän man hälsat på Big Kjell Samuelsson – givetvis på plats här uppe i pressholken ikväll också.
Det är som ett köra in näven i ett jättelikt skruvstäd och sen vrider han åt…
* * *
Bra att du nämner påskmust, Andreas Blom. Jag hade glömt att jag kan stanna på Ikea på vägen hem i morgon också – bara jag kommer iväg i tid och hinner hem till Boston vs Red Wings.
* * *
Backes gör alltså comeback med Blues – redan ikväll. Det var ju trevliga nyheter.
* * *
Garanti-Giroux får inte mycket uträttat nu heller, men han blir också extremt hårt uppvaktad av Rangers-backar.
De är som flugor på avföring – inga övriga jämförelse – så fort han kommer i närheten av pucken.
* * *
RobinsonRobban, det var på gränsen att den kommentaren gick igenom. Man kan säga att man tycker att Read borde vara avstängd utan att hemfalla åt såna invektiv, okej?
Men eftersom det är slutspel fick det gå – för den här gången.
Som Bettman svarade när någon i tisdags frågade om han var oroad över de råbarkade tagen på isen i de inledande matcherna.
– Va? Är detta ditt första slutspel. Det är första omgången i Stanley Cup Playoffs. Då kokar känslorna.
* * *
Även här i Philly har de för mycket snacks i pressboxen för en karaktärssvag bloggares bästa.
Nu ska jag gå dit och falla för frestelsen igen.

Stanley Cup-orgie.
Igen.
För tionde kvällen i rad – och för andra gången på några dygn i huset Gud glömde, också känt som Wells Fargo Center.
Fantastiskt…
Det är just detta överflöd, denna overkill, detta frosseri i hockeyunderhållning som gör Stanley Cup-slutspelet – och särskilt dess löjligt fullspäckade förstarunda – så oemotståndligt.
Som redan Liberace konstaterade:
För mycket av det goda är underbart.
Det var exakt det – för mycket av det goda – jag som barn längtade efter att få ägna ägna mig åt när jag blev vuxen.
Då, i den frustrerade knatteåldern, fick man godis en gång i veckan, såg ett avsnitt av Kojak på lördagkvällarna och togs med på match i Leksands Isstadion nån gång då och då och sen kom nån auktoritet man inte kunde försvara sig mot och sa att lagom är bäst.
Lagom med godis, lagom med bra tv, lagom med kul…
Men lagom är inte alls bäst.
Lagom är tvärtom skit.
Ingen har någonsin legat på sin dödsbädd och tänkt att ”ja, det var då bra att jag gjorde allt i lagom doser och inte hade roligt för ofta”.
Och numer är överdrifterna och excesserna verkligen det jag tycker bäst om och försöker ha som tema i livet.
Hela dvd-säsonger av storartade tv-serier i ett enda glupskt svep, roadtrips som aldrig tar slut, rockfestival varje helg, fem biofilmer på raken och – just det:
Drama på drama på drama under Stanley Cup-slutspelet.
Och here we go:
För mycket av det goda – en gång till.
* * *
Vi har en garanti på bordet i afton.
Jovisst.
Claude Giroux har som en annan Mark Messier lovat att Flyers ska vinna den här matchen.
Han vågade kanske inte vara fullt lika tydlig och bestämd som The Captain, som inför Game 6 i konferensfinalen mellan Rangers och Devils 1994 gick ut med en tvättäkta garanti om vinst, men Giroux talade i samma termer efter träningen igår.
– Vi ska jämna ut serien på fredag och sen åka upp till New York och slå dem där också, hette det.
Modigt, coolt – och farligt.
Det vill ju helst till att man gör som Messier, som backade upp sin försäkran med ett hat trick och tung vinst.
Torsk?
Då sitter man med slutspelsskägget i brevlådan.
* * *
VM-debatten rasar vidare i Sverige och nu talas det om att alla borde följa Mats Sundins exempel.
Hm.
Mats Sundin spelade alltså sex VM (plus ett som icke-proffs) under en arton år lång NHL-karriär – med ett lag som inte direkt trängde långt in i slutspelet varje gång.
Oj, vad han tackade ja hela tiden…
I själva verket var det med honom som med alla andra.
Han kom när han var motiverad och han kom inte när han inte var motiverad.
Så är det med The Bäckströms, the Hörnqvists, the Edlers, the Sedins och the Zetterbergs of the world också – och får de spela lika länge som Mats lär de snitta på ungefär lika många VM-turneringar.
Så var det med det.
* * *
Det blev inte mycket sömn efter gårdagsnattens sista rader om Kings comeback i Staples Center.
Det blev nog i själva verket ingen alls, i alla fall ingen som egentligen lever upp till det stora ordet sömnen.
06.00 ringde klockan i alla fall och sen var det bara att sätta sig bakom hyrbilsratten och styra ner längs I-95 för att hinna till morgonvärmningen i huset gud glömde.
Då är man inte så stöddig.
Men precis som de som nu ska uppträda nere på isen hann jag ta en pre-game nap på hotellrummet efter förmiddagens aktiviteter, så det här ska nog gå bra ändå.
* * *
”Jag vill att Tre Kronor ska vara något ingen säger nej till”, skriver den gode Nyström , min särskilde trätobroder i den VM-debatt som härmed avslutas för min del (åtminstone just nu…).
Ja, själv vill jag att jag ska vara något Scarlett Johansson aldrig säger nej till  – och för att citera Uncle Junior i Sopranos:
Let’s see who gets lucky first.
* * *
NY Post-murvlarna försöker förstås få Rangers-spelarna att reagera offentligt på Giroux-garantin, men ingen nappar.
De säger bara att det är normalt att tro att man ska vinna – fast Marc Staal sträcker sig i alla fall så långt som till att det ”däremot är ovanligt att säga det rakt ut…”
Men var så säker:
Den sortens uttalanden är extra bränsle i motivationsbrasan.
* * *
Skälet till att jag kallar Wells Fargo Center för Huset som Gud glömde avhandlade vi redan i tisdags.
Det är den mest fientliga idrottsarenan i hela Nordamerika och de som möter Flyers här känner sig ofta lika jagade som familjen i filmen ”Huset som Gud glömde”.
Den sanningen styrktes redan i tisdags, men den kan få ny, ännu mer rungande bekräftelse idag.
Det är ju fredagkväll och fredagkväll i Philly…well, ni kan nog dra era egna slutsatser.
* * *
Det blir inget bra alls när jag trycker på länken till en Spotify-lista i det fullsatta pressrummet under förmiddagen och i tröttman har glömt att volymen är uppdragen på max.
Plötsligt börjar Pugh Rogefeldt gapa om ”Hog Farm” – that’s a first i Wells Fargo, skulle jag tippa – och jag blir så nervös att jag inte hittar volymknappen. Istället slår jag i desperation ihop laptop-locket men Rogefeldt fortsätter gapa om när han kom till Stockholm city för att lira på Fregatten.
Blickarna som riktas åt biffhållet är antigen road eller irriterade – och alla säger:
Vilken idiot.
* * *
Flyers, som kan det här med målvaktskontroverser, ställer alltså Steve Mason i kassen ikväll.
Det borde innebära ett lyft, han är bättre än Razor Emery och borde rimligen göra det betydligt svårare för Rangers att dra iväg i målprotokollet.
Ett problem bara:
Han har vårdats för hjärnskakning senaste veckorna och ingen vet hur han kommer reagera i skarpt läge.
Som dom skrev i lokalbladet efter målvaktsdribblandet i tisdags:
”Always with The Flyers. Only with The Flyers…”
* * *
Bjuppe Biff är the man in black i Huset som Gud glömde – men bryter av Johnny Cash-temat med en persikofärgad, lätt glansig slips.
Ibland är det liksom bara persika som gäller.
* * *
– Jag, säger Zac Rinaldo efter morgonvärmningen, har varit alldeles för försiktig i de tre första matcherna.
Sedan gör han en konstpaus och fortsätter:
– Det ska det bli ändring på ikväll.
Ojvoj.
* * *
Trafiken längs Broad Street, från downtown ut mot arenaparken där Wells Fargo – liksom fotbollslaget Eagles monstruösa Lincoln Financial Field och basebolllaget Phillies likaledes imposanta Citizens Bank Park – ligger är lika frustrerande som den i Häradsbygden söder om Leksand efter LIF-matcher.
* * *
Pouliot har fått veta att han uppförde sig som en debil när han tog sina James Neal-utvisningar i tisdags och lovar bättra sig.
Jag tror det när jag ser det.
* * *
Tonen i Flyers omklädningsrum är lika rå som man föreställer sig. När Hartnell kommer in efter morning-skejten och Mason på skoj kastar en tejpbit mot honom utbrister han:
– Mase, you fucking piece of shit!
Man undrar verkligen hur det låter när han tilltalar dom motståndare han inte tycker om…
* * *
Helt riktigt, ”Getzlaf” – Larry David var en helt magisk syn nere vid sargen i Staples Center.
MSG får jobba hårt om de ska kunna zooma in en mer kittlande celebritet på söndag.
* * *
Idag skulle man frågat Henke om man inte kunde få låna de där vita vantarna han har under plock- och klubbhandske.
Det är så kallt på pressläktaren ikväll att man skulle kunna få is i drinken bara genom att ställa den på bordet.
Va fan.
* * *
Grosse Grossman tyckte inte det var så uppseendeväckande att Hagelin slogs i förra matchen.
– Nej, han är ju från Södertälje, skrockar han.
Sen tillägger den biffige Flyers-backen att det var på tiden att det blev lite temperament i matchserien.
Det håller vi förstås med om.
* * *
Nu när jag var inne på drink…tänk om det kunde gå lite snabbt ikväll.
Då kanske jag skulle kunna hinna till sista beställningen i hotellbaren.
Det vore…oerhört.
Men det kommer inte gå snabbt. Det blir övertid i den här matchen. Sedan avgör antigen Wayne Simmonds eller Zuuuukes. Efter 14.27 i första OT-perioden,
* * *
I fredags såg jag Flyers-ägaren Ed Snyder i korridoren utanför hemmalagets omklädningsrum och det var nästan så jag ville ställa mig med mössan, om jag haft en, i hand.
Snyder är en av den amerikanska östkustens mest förmögna potentater – med en politisk uppfattning som placerar honom strax till höger om Djingis Khan; det var inte för inte Sarah Palin fick komma hit och släppa pucken före en match under valrörelsen 2008.
Det är för jävligt men jag blir alltid lite mjuk i knävecken inför för såna figurer.
* * *
Jag behöver förstås inte påpeka att ni som uppehåller er i kommentatorsspåret hemskt gärna får hålla herr bloggbiff uppdaterad om vad som händer i St. Louis, när den matchen väl börjat.
* * *
Inne i gästernas omklädningsrum kom förresten Jim Dolan, Rangers ägare, fram och skulle göra high fives med Henke Lundqvist just när jag stod där och ställde mina frågor i tisdags också,
– Hey boss, sa Lundqvist och jag log förmodligen krystat för Dolan är inte precis Gudrun Schyman han heller.
* * *
”Schenn-sensational” står det på en skylt någon håller upp vid plexit nere i Flyers-zonen under värmningen.
Lite fyndigt.
* * *
Vigneault luftar exakt samma laguppställning som senast.
Så Carbomb gör ännu ett framträdande i sin gamla hemmahall.
Och Zac Rinaldo har noterat…
* * *
De pumpar AC/DC i PA:t under värmningen.
Flera gånger om.
Det är bra det, för hur sa vi:
För mycket av det goda är underbart.
Och nu kommer det mer av den varan.

Ingen sweep för Sharks.
Och det hade väl varit för mycket.
Man SKA inte kunna svepa Los Angeles Kings i en slutspelsserie våren 2014.
Men Joe och pojkarna gör nog bäst i att döda serien hemma i Shark Tank på lördag.
Annars kan det nog bli fladdrigt i gamla nerver…
* * *
Anders Dahlgren, min gamle vän, rasar i kommentatorsspåret över bristande bloggande under western showdowns.
Jag är ledsen, men när matcherna i öst är slut måste jag i allmänhet börja jaga citat från inblandade svenskar som utmärkt sig.
Sedan, vid halv ett min tid, kommer redaktörerna till jobbet i Stockholm och då är det meningen att referaten ska börja strömma in,
Då blir matcher som den i Staples Center i natt lidande.
Vi får hoppas på en kväll när bara Sharks och Kings är kvar i första omgången och spelar enda matchen.
Då ska jag dansa med Dahlgren…
* * *
Under fredagen avslöjas Vezina-kandidaterna.
Mitt tips:
Det blir trion Tuukka Rask, Semyon Varlamov och Antti Niemi – inte så vass i natt – som får åka till Las Vegas och fira födelsedag med Biffen i juni.
* * *
Hoppas att Julia ser nattens rubrik när hon, alldeles snart, vaknar och omedelbart ringer och beställer flygbiljett.
* * *
Nu väntar ett par timmars stressad sömn.
Sedan bär det av till The City of Brotherly Love igen.
Vi hörs därifrån, hoppas jag.

Avgjort.
Iggy Iginla styr, måhända via DeKeyser, in sudden-pucken på Monstret.
Det var inte oväntat.
Dels kan jag inte erinra mig att jag nånsin sett Red Wings vinna på övertid i en riktigt viktig match – Anaheim hemma 07, när Lilja, hm, var inblandad, femte finalen 08, borta mot San Jose några gånger, Chicago ifjol…det blir alltid torsk.
Dels dominerade Bruins ännu mer i övertidsperioden och ingen kan säga nåt annat än att de förtjänade segern.
Nu lär serien vara över i Gaaaaden på lördag.
* * *
Nu slår jag över till Minnesota-matchen.
Är någon ned?

Såklart.
Wings tappar 2-0-ledning.
Det är så det går till i Stanley Cup Playoffs 2014.
Dom ska dock vara glada att Bruins inte gjort ännu fler mål och skaffat sig slagläge inför Game 5 i Gaaaaden på lördag, för gästernas har tagit över, spelar precis som dom ska och har ju ett helt koppel feta chanser att avgöra – med den omtalade Marchands öppna kasse som särskilt uppseendeväckande.
Men det står alltså 2-2, det blir overtime och kära nån vad spännande.
* * *
Helt riktigt, Lappen!
General managers bör helt uppenbart gå ut med order om att spelare som funderar på kids börjar beppa ivrigt i augusti för att få ut maximal papa-effekt i mitten av april.
* * *
Pucken är elak mot Loui Loui och hoppar över has fina klubblad i exakt fel ögonblick flera gånger.
* * *
Rapporterna från St Paul säger att Wild även idag varit mycket, mycket bättre i första perioden.
Vad hände med The Landeskog & MacKinnon Show egentligen?
* * *
Alfie, som några frågar efter, har problem med ryggen – därav frånvaron.
Är det inte den ena legendaren som har problem där, så är det den andra-
* * *
Nu skulle jag rentav vilja påstå att Carl Söderberg är en av isens allra bästa spelare.
* * *
Jag gillar att NBC har Andrew Ference i studion. Det blir alltid fler dimensioner i analyserna när aktiva spelare är med och bidrar.
* * *
Bruins kan vara glada åt att det är tyst från The Mules klubba so far.
Om han kommer igång i ett playoff går ingen säker, det är sen gammalt.
* * *
Biffen blev scratchad i sista stund. Ja, inte den HÄR biffen. Den jag hade tänkt sätta kniven i. Det blev, efter a game time decision, italienskt istället.
Krubbet kom just och ska avnjutas till övertid i The Joe.

Den hörnqvistska papa-effekten fortsätter
Nu är det Papa Kronwall som, elegant, spelar fram Papa Pavel och pang igen.
Man kan ju inte låta bli att slå sig på knäna.
* * *
Men Bruins är mycket bättre i den här perioden, trycker till slut in ett mål och hade under en serie såna där gjort ännu fler om inte väderkvarnsmonstret i hemmakassen gjort ett par riktigt avancerade räddningar.
Allt kan fortfarande hända här.
För en sak har vi då verkligen lärt oss i det här slutspelet:
Ledningar betyder inte mycket…
* * *
Haha, efter Studentens påstående om att I phone-Siri gillar Datsyuk kan jag förstås inte låta bli att testa, men när jag får frågar vem som är Magic Man svarar hon bara att hon kan berätta det om jag bara uppdaterar mjukvaran.
Satkärring.
* * *
Om jag vore Torey skulle jag gå på krugen varje gång jag hade smällt in såna där mål.
Förlåt, men det var lite för länge sen vi drog några wennerholmare här.
* * *
Det rapporteras att lagkamraterna sparat puckarna de nyblivna papporna i The Joe gjort mål med.
Så Douglas Kronwall och Vasilisa Datsyuk får varsin puck när de fyller…ja, en dag.
* * *
De är klart att just Marchand försöker croschecka Zäta i ryggen.
Svinigt?
Jo, han är ju sån – det var inte för inte engolf restaurang i Vancouver lovade Volchenkov gratis mat resten av livet när han hade gett den lilla Bruins-stjärnan en hjärnskakning.
Men vi har varit inne på ämnet förut:
Det är vad som händer när man spelar med kända skador i slutspelet insatserna är så här skyhöga och mitt tips är att Episka Skägget – för att nu använda Zätas indiannamn – själv kommer att säga ungefär likadant efteråt.
* * *
Lillbjööööörn, Storbjööööörn….bloggen saknar er!
* * *
Jag skulle bra gärna vilja höra vad Emma egentligen tycker om skägget.
* * *
Nu brakar det loss i St. Paul också.
Denna fantastiska overkill av hockeydrama….inget i tillvaron kan mäta sig.

Hörnqvist-effekten monumentale!
Vasilisas farsa drar ren tekning tillbaka till Douglas dito på blålinjen och han, papa Kronwall, klappar in första periodens enda mål.
Barnmorskor i hela Michigan gör high five.
* * *
Och så Zäta…visst fan gör han comeback.
Jag blir varm i hela själen bara av att se nummer 40 i action igen, med poeten och allt.
Men vilket sjujävla skägg!
Han ser ju ut som Dupond och Dupont när de fått den där sjukdomen på väg till månen med Tintin och Kalkyl och Kapten Haddock.
* * *
Wings är verkligen ett annat lag ikväll, sprakar av energi och försöker ännu en gång utnyttja sin överlägsna speed.
Men de får verkligen passa sig.
Att spela mot Bruins är lite som det var att spela mot Red Wings förr i tiden.
Man får betala för varenda litet misstag och hamnar man i underläge är det kört.
* * *
Vad trist att Jim Hughson aldrig städslas för NBC-sändningarna.
Inget ont om Doc – jo, lite – men Hughson är mästaren vid kommentatorsmicken och borde få alla stora matcher i alla kanaler.
* * *
Zäta rör sig kanske inte lika ledigt som normalt, och det vore ju konstigt, men han har redan slagit ett par av sina geniala passningar och arbetade fram ett fint skottläge mitt i slottet.
Kontenta:
Ja, Red Wings blir ett väldigt mycket bättre lag även med en halv kapten.
* * *
Douglas farsa, Kron Wall of Pain, borde spara ut riktigt helskägg han också.
Han gjorde det 2008 och såg ut som Jesus efter ett par veckor, men sedan dess har han ansat det mellan varje slutspelsomgång ”för att det kliade så förbannat”.
Så har Wings inte vunnit sen dess heller…
* * *
Studenten, det är bara för att du är just student du gillar Pierres information om skolorna!
Nävars, det är inte ointressant, men som du själv säger – tjatandet känns lite överdrivet.
* * *
Monstret har fått hoppa rakt in i infernot eftersom Howard tydligen har the flu och jag vet, det ser yvigt och konstigt ut ibland, men när han är på humör stoppar han puckar med minst lika stor ackuratess som förstekeepern.
* * *
Söderberg fortsätter imponera på bloggen.
* * *
Var är Storbjörn och Lillbjörn?
* * *
Det lutar åt biff åt biffen nu, inga andra förslag har ju inkommit.
* * *
Stillsam kväll i spåret, men desto fler kommentarer på twitter.
Jag får härmed be dessa vänner att inte vara så blyga, kliv in i kommentatorsspåret och var med här istället.
Det blir så mycket mysigare då.

Tre Kronor hade vunnit öppningsmatchen mot Tjeckien och han hade själv varit lysande ute på isen, så det fanns en nöjd glimt i ögonen och ett lätt leende på läpparna hos Henrik Zetterberg när han strax innan midnatt 12 februari stod i den mixade zonen i Bolshoy Ice Dome i sydryska Sotji och svarade på mediafrågor.
Tio timmar senare vaknade han dock i sitt rum i Swedish House hundratalet meter från arenan utan att kunna röra sig mycket mer än en stubbe hemma i de medelpadska skogarna, flög strax därefter till New York och blev opererad i ryggen – och sedan dess har vi inte sett till Sveriges allra bäste hockeyspelare.
Men tammefan:
Det ser ut som att Kapten Zäta kanske, kanske gör comeback för Red Wings i kvällens måstematch mot mäktiga Bruins i The Joe.
Han var med på morgonvärmningen i förmiddags och kände sig tydligen bra efteråt, så nu blir det klassiskt ”gametime decision”.
Hoppas, hoppas, hoppas, skriker bloggen härmed.
Det skulle sätta extra guldkant på en Stanley Cup-natt som redan framstår som osedvanligt magisk.
* * *
Kommer tillbaka från lunch på stan, noterar för första gången på ett par dagar hur det ser ut hemma i lägenheten och inser att jag skulle behöva bjuda in kommentatosspårsdrottningen Julia och visa videos med favoritlaget Montreal i gastkramande övertidsdraman
Då börjar ju hon, som minnesgoda bloggläsare känner till, städa.
Och vid min gud – det vore en god gärning här.
Midtown-holken ser plötsligt ut som ett förvuxet pojkrum. Det ligger halvt uppknutna slipsar i fåtöljen och skrynkliga kavajer i soffan, det står delivery-kartonger på bordet och tomma coke zero-flaskor på diskbänken , det är snuskorn på golvet och kaffefläckar på köksbordet…
Det blir alltid så när det är slutspel, jag passerar ju i princip bara mellan matcher och korresoffasittningar och hinner liksom inte fokusera på så alldagliga ting, men ändå:
En 46-åring ska inte bo så här.
Så Julia, ska du inte ta och kommer över och se några av matcherna i nästa omgång i korresoffan?
* * *
Bara nu inte Zäta, och Detroit, stressar fram ett comeback-försök för tidigt.
Jag blir lite nervös.
Så sent som i samband med Lidas-ceremonin i The Joe i början av mars vid såg han fortfarande ut som gumman som agerar hembiträde åt prästen i ”Blåst på konfekten” – en mycket obskyr referens, jag medger, men jag kom inte på något bättre så här på rak arm – och det vore verkligen inte bra om dom riskerar något.
Men dom inblandade vet förhoppningsvis vad dom gör.
* * *
En ny Kron Wall of Pain har kommit till världen – mitt under brinnande slutspel.
Jo, bloggfavoriten med nummer 55 i Detroit och hans Katinka nerkom idag med en liten gosse i Michigan.
Och lyssna här:
Han ska tydligen heta Douglas.
Douglas Kronwall!
Det låter ju som en hybrid av Kron Wall of Pain himself och Crankshaft Murray i Montreal och som Helene James på Detroit Free Press redan formulerat det på twitter:
”Lookout, future kindergarten kids”…
* * *
Man kan förstås fråga sig vad en Zäta som bara hunnit med en enda riktig träning, plus en morning skate, ska kunna bidra med, men det handlar i hans fall inte enkom om smarta passningar och hårda (nåja..) skott.
Framförallt är det en enorm boost för resten av laget, för den kollektiva andan i omklädningsrummet, bara att den mäktige kaptenen sitter ombytt vid sin stol – och det är just en sån boost som behövs efter de två senaste insatserna mot den förkrossande maskinen från Massachusetts.
* * *
Poeten, Datsyuk alltså, har också blivit pappa just idag – till dottern Vasilisa.
Watch it, Boston.
Om vi får se den så kallade Hörnqvist-effekten hos HONOM, då jävlar blir det åka av.
* * *
– Det var inte meningen, säger Cookie i Minnesota.
Nej, det är det ju aldrig.
* * *
Förslag på delivery-krubb under aftonen mottages tacksamt.
Jag är lite inne på en saftig biff, som hyllning till Douglas Kronwall, men kan ändra mig.
* * *
Tänk att Vigge Hedman sa nej till VM också…
Jag tycker Big Papa Wennerholm var inne på ett väldigt bra spår i sin blogg:
Ge fan i att ring några fler här borta. Få kommer ändå ett OS-år och ännu färre kommer när tonen så att säga redan satts md tidiga ”nej”; den fortsatta processen blir bara ovärdig.
* * *
Tidig rapport från The Joe:
Rungande jubel när nummer 40 kommer ut för värmning.
* * *
Wings och Bruins är inte de enda som spelar ikväll.Vi har en big time clash mellan Avalanche och Wild i St. Paul också – och senare Sharks försök att fullborda sweepen mot Kings.
Men det blir i första hand fokus på Game 4 i The Joe nu.
Så jag sveper väl – i väntan på Julia – undan lite skit från soffbordet och sätter mig tillrätta.
Showtime!

Musten är slut, jag likaså – och Stanley Cup-kvällen med.
Naturligtvis avslutas den med att Chicagos rock ’n’ roll-stjärna, han som sportar en hårresande (!) mullet i slutspelet och alltid vill avgöra de stora matcherna, snärtar in sudden death-pucken i The Madhouse on Madison.
Patrick Kane kommer uppenbarligen bli en av de vi talar om även i det här slutspelet.
I morgon kör vi igen.
Då är det tre tungviktsmatcher och korresoffan kommer vara belägrad från början till slut.

Jodå.
Det blir 4-3 till Columbus – efter ett klassiskt sutspelsframträdande av Fleury.
Jag är stum och kan därför inget säga…