Men vad ÄR det här?
Blue Jackets kommer verkligen tillbaka från 3-1-underläget – Duby Duby Doo gör 3-3 när det är sekunder kvar.
Tar dom det på övertid – och vinner med 4-3 igen – är det…ja, jag vet inte, som att 21:an skulle komma åtta gånger i rad på rouelettebordet jag alltid sitter vid på Bellagio.
Det kan bara inte hända…
* * *
När Bryan Allen gjorde mål – sitt första på två år – i Dallas log jag för mig själv i korresoffan och frågade tyst hur lång tid det skulle ta innan det kom ett par glada B.Allen-utrop i spåret.
Inte så lång tid, löd svaret.
* * *
Får de stryk kan Pens trösta sig med att de inte behöver leda matchserien med 3-1.
Det hade varit mycket illa…

Tro på fan, är det inte 3-1 igen!
Till Pittsburgh.
Då vinner ju Blue Jackets – med 4-3.
Exakt så har ju mallen sett ut i de tre tidigare matcherna.
Men nej
Ikväll blir det inte.
Penguins har varit för bra och KAN inte tappa det här.
* * *
Är det aldrig någon – Bylsma, Crosby, Shero– som säger åt James Neal att du, när vi har powerplay kanske du kan hålla ditt förbannade humör i schack någon gång?
Det är ju otroligt.
* * *
I med vem-det-nu-är-som-agerar-backup-åt-Bovrosvky!
* * *
Som den gode stopcomplainigstartthinking just gjorde mig uppmärksam på glömde jag att publicera slutrapporten från Philly igår.
Alltså – jag skrev en, men tryckte inte på publiceringsknappen.
Då vet man att man är eg i kolan.
Som bonus för er som är vakna även i natt kommer den rapporten här istället:

——————————————————

Philadelphia – NY Rangers 1-4 (Slut)
* * *
Det är, förstås, Carbomb Carcillo som sitter med Broadway-hatten nedtryckt över hjässan i Rangers omklädningsrum efter den här föreställningen.
Men den borde snarare kallas Hollywood-hatt kvällen till ära.
För det den gamle Hanson Brothers-raggaren är med om inför sina föra detta fans inom loppet av några minuter i tredjeperren är ju som plockat ur en overklig sportfilm.
Först blir han knockad med en rå armbåge av Read och blir liggande på isen medan hela Wells Fargo jublar – och domarna gör ingenting.
Sedan åker han själv ut för en hooking han själv uppfattar som totalt feldömd.
Och så kommer han ut från utvisningsbåset, stormar upp mot Emery och styr in 4-1.
And cut, som en regissör skulle sagt.
* * *
Det är inte så lite gott att komma tillbaka till hotellrummet, slå på tv:n och se att det ska bli övertid mellan Kings och Sharks.
Jag är övertygad om att ett maratondrama väntar, slänger upp bootsen på soffbordet, lutar mig tillbaka och så avgör Patrick Marleau.
Morsning korsning.
Inte sedan franska revolutionen har kungligheter varit lika illa ute som LA Kings är nu.
* * *
Scenen när Carbomb efter sitt mål först ser ut som att han tänker svinga klubban i skallen på Devorski men istället drämmer in den i plexit och stirrar ner de Flyers-fans som möter honom med en skog av fuck-fingrar (bra uttryck John J!) är dessutom en omedelbar Stanley Cup-klassiker.
* * *
Det är som vanligt i Montreal – när Canadiens gör något bra utbryter Mardi Gras, nyårsafton och Pride-paraden i en enda lyckorusig röra.
Bilderna som rullat in under natten väcker ju frågan:
Vad i hela friden händer om de verkligen går hela vägen?
* * *
Jag har alltid tyckt att Carcillo ser farlig ut, på riktig, som en sån där man gick omvägar för på Maserskolan i Borlänge under tidiga 80-talet.
Men enligt Hagge stämmer den bilden inte alls.
– Han är en fantastisk lagkamrat som får alla ”fired up” inför och under matcherna, jag älskar att ha honom hos oss, säger Tälje-geparden.
* * *
Boston-Montreal.
Det känns som en divisionsfinal värd att följa, om man säger så.
* * *
Fast vad Hagge säger om vem som är farlig ska man kanske ta med en skopa salt.
Han slåss ju själv nuförtiden…
– Ja, mycket ska man se, som Henke skrockar medan han lossar på spännena till de fläckiga benskydden.
* * *
Steve Mason avlöser alltså Emery under slutminuterna, men det är det uppenbarligen gott om fyllskallar på läktarna som inte förstår för när han stoppar ett par enkla puckar ekar det av sånt elakt hånjubel.
Hygglo.
Nå, nu lär han stå från start på fredag och då blir det inte lika lätt för St. Louis och Stepan att göra mål.
* * *
Den som vill veta hur många muskler det finns i ett mänskligt ansikte rekommenderas att kolla på Kings-coachen Darryl Sutters presskonferenser, för han använder samtliga.
Ibland samtidigt.
* * *
Jag är mycket nöjd med att ha Jersey-skyltar på hyrbilen. Det är det många har som här, Garden State ligger ju nästgårds och rymmer många av Philadelphias bättre förorter – plus Flyers träningsrink, faktiskt.
Om jag istället haft New York-skyltar är risken stor att det blivit för den gamle reportern från Montreal som under en slutspelsserie för några år sedan körde ner och efteråt kom ut på pressparkeringen och kunde konstatera att han fått däcken sönderskurna.
* * *
Den lille norrmannen som spelar den stora hockeyn håller med om att det blivit grinigare på isen ju längre serien pågått.
– Såklart. Men vi försöker strunta i det. Vi är ett bättre hockeylag och om vi bara undviker att hemfalla åt deras skit efter blåsningarna går det här bra, säger han, gör en en konstpaus och tillägger:
– Men det är inte så lätt.
* * *
Tack för i ikväll och i natt.
Det var kul det här.
I morgon kör vi från korresoffan.

Det bästa med att köra tillbaka till New York från Philadelphia när man har hyggligt med tid är att man kan stanna på IKEA i Elizabeth, New Jersey – på andra sidan motorvägen från landningsbanan på Newark där SAS-kärran tar mark varje dag.
Det gör jag och får således köttbullar med potatismos, lingonsylt och brunsås till lunch.
Sen går jag förbi matvaruavdelning på väg till utgången och – ojvoj!
Nu sitter jag häri korresoffan med….wait for it….wait for it…är du med, Taggen…wait for it….nu säger jag det:
Påskmust!
Jomen, jomen, det visade sig att de för första gången på i alla fall fem år hade sparat lite av denna gudadryck till ett Biffen-besök.
Att upptäcka det var lika exalterande som att se Erik Karlsson åka skridskor; jag började nästan lipa.
Det handlar i och för sig om IKEAS egen variant – något ljushuvud på koncernen kom ju för några år sedan på att de skulle producera all mat, allt godis och all läsk själva och i ett slag blev allt dåligt; jag har aldrig kunnat förlåta Kamprad att han godkände den fadäsen – och den förhåller sig till riktig julmust som Skövde IK:s juniorlag förhåller sig till Boston Bruins, men ändå.
Jag är så svältfödd på just must att det är ramalama ding dong i alla fall.
Så nu blir det en – häpp och förlåt – mustig Stanley Cup-kväll.
Däremot blir det nog inte så jättemycket bloggat. Det har varit full, eller snudd på full, spätta här varenda kväll en vecka i sträck och nu det börjar kännas i den del av hjärnan där blogginlägg produceras.
Jag är kort sagt skittrött idag.
Så jag tar det nog lite lugnt, låter er hålla låda i kommentatorsspåret och lovar en riktig korresoffa-show i morgon.
Så har jag dock sagt även tidigare och sen börjat skriva en massa smörja i alla fall, så vem vet….

Det som väl till slut måste allas Carbomb Night är över och Rangers vinner alltså med 4-1.
Nu har jag en del att randa, sent som den här matchen började och allt, så sitt inte och vänta på slutrapport.
Den kommer – men den dröjer

Philadelphia – NY Rangers 1-3 (Period 2)
* * *
Flyers momentum håller, rent spelmässigt i sig. Dom pumpar på riktigt massivt emellanåt och borde rent logiskt vara ikapp vid det här laget.
Men det har hänt en jobbig grej.
Henrik Lundqvist har blivit sitt vanliga slutspelsjag och murar igen alla antydningar till hål med samma ackuratess som i forna tiders serier mot Washington Capitals.
Då är det inte roligt för motståndarna.
Fast igen:
Ledningar är inga garanter för någonting i detta playoff.
Tredje blir en sjujävla urladdning.
* * *
Hagelin i slagsmål!
Det kan bara – bara! – hända i huset gud glömde.
Sen visar dom smockorna Voracek får in på honom i lustfylld ultrarapid på jumbotronen.
Det kan också bara – bara! – hända i huset gud glömde.
* * *
Alla fans – i synnerhet i de som håller på klassiska lag – har sina egenheter.
I Boston är det ovationerna så fort Bruins erövrat pucken och passerar rödlinjen och här i Philly är de bättre än några andra på att lufta sitt missnöje med domarna.
Själva decibeltopparna i det kollektiva brölet när det är en bedömning som inte faller församlingen i smaken är som en tandläkarborr i trumhinnorna.
* * *
Men vad blev just Voracek och Hagge så glödande osams om? Vems blonda hårman som egentligen fladdrar coolast under hjälmen?
* * *
Dan Girardi framstår ofta som gun shy och det är bra konstigt, för när han väl laddar på blir det ofta som nu.
Mål.
Jag har nummer till ett bra psykologer om det skulle vara så.
* * *
Det är inget blygt i det skadeglada vrålet när Dorsett träffas av en slägga i bröstkorgen heller.
Så går det till i mörkrets hjärta, det är inget som vare sig förvånar eller upprör någon.
* * *
Giorux skjuter!
* * *
Det kommer inte finnas tid i kväll heller, men jag säger eder – SOM det skulle smaka med några kalla i lämplig bar ikväll, efter en veckas straight slutspelsrace.
En vacker dag – eller snarare kväll – kommer dock vulkanutbrottet..
* * *
Mitt hjärta blöder kanske inte för Tampa, men väl för min unge vän podcast-sångaren från Örby
Nog hade väl hockeygudarna kunnat ge honom en jävla seger när Vigge Hedman ställde till med upphämntning i tredje?
Livet är verkligen mot dom mjuka.
* * *
Nu börjar det playoff-hetta i kommentatorsspåret också, noterar vi.
Bra så.
Men håll stilen, pojkar och flickor. Inga verbala Matt Cooke-grejor kommer tillåtas, då blir det antigen telefonförhör eller öga-mot-öga-möte med bloggare biff..
* * *
Kaffet i Wells Fargo håller högsta amerikanska blaskiblask-klass och det ska jag nu fira med en bautakopp.

Philadelphia – NY Rangers 1-2 (Period 1)
* * *
Rangers ställer till det för sig och tar ledningen med 2-0.
Det har ju varit rena rama döden i årets Stanley Cup-dans och jodå, det är det ikväll också
Så fort Mark Streit, väldigt grant, reducerat när lite knappt tre minuter återstår får Flyers – som dessförinnan haft det lite motigt i försöken att föra i tangon – allt momentum och signalen för paus kommer lika lägligt för Rangers som gong-gongen för en boxare som hänger på repen.
* * *
Jamen, självfallet.
Det är helt annat temperament i kvällens duell,helt annan aggressivitet, helt annan osämja.
Och då försöker domherrarna Devorski och Charron ändå stävja hårt.
Men det går inte att spela snäll och vänskaplig slutspelshockey i Wells Fargo.
Det vore som att titta på ”The Shining” och skratta, gå på fest hos West Ham Uniteds firma och föreslå roliga lekar eller att försöka spela Pet Shop Boys-hits för Strålle Strålman.
* * *
Stepans 1-0-mål får väl sägas bekräfta den utbredda uppfattningen att snabba förflyttningar i sidled inte direkt är Emerys styrka.
Som en kanske inte helt neutral tjomme längre på min pressläktarplats utbrister:
– Den hade inte Mason släppt in.
Nej, förmodligen inte.
* * *
Det är rent otroligt att nånting kan vara så orange som folksamlingen i Wells Fargo i afton.
Holland och dess fotbollslandslag har ingenting på Philly.
* * *
I tre sekunder under värmningen hinner en liten skara bortafans på ena kortsidan skandera ett fåfängt ”Let’s go Rangers”.
Sen dränks de i ett förbluffat vrål av vrede.
Wells Fargo är inget för morsgrisar, sa jag det?
* * *
Det är också rent otroligt att ingen berättat för min granne här i trängseln att man börjar lukta illa när man inte duschar på några dagar.
* **
Men efter den inledande snigelimitationen har Emery, återigen, varit riktigt vass när Blåskjortorna – som hela säsongen trivts bäst på bortaplan och förste femton dominerar här också – kommit fram i bra lägen.
* * *
Står och pratar med Big Kjell Samuelsson vid presshissarna när Bobby Clarke kommer traskande.
– Vad solbränd du är, säger Kjell.
– Ja, jag har tillbringat vintern, svarar Clarke med ett ironiskt leende.
* * *
Det är faktiskt komiskt hur trångt jag och kollegorna från valda småtidningar i trakten sitter just nu, jag skriver tidvis med bara ena handens fingrar.
* * *
Big Kjell är numer, berättar han, ansvarig för Flyers främsta prospects och har de flesta – inklusive Robert Hägg från Ö-vik – som gäster här ikväll.
– Det är ju imponerande första gången man får komma in i den här miljön, säger Tingsryd-Hulken.
Det är imponerande även hundrade gången.
* * *
John J, tack för de frekventa uppdateringarna.
Din plats i kommentatorsspårets Hall of Fame är ännu mer given nu.
* * *
Det låter som att det börjar sent tidigt i Detroit.
Men om Brendan Smith utmanar Chara på slagsmål igen kanske det ordnar sig…
* * *
Säg inget till berörda i Örby, men medan hans lagkamrater snart sitter och groggar på planet hem till golfsäsongen i Tampa håller Martin St. Louis på att växa ut till Rangers största playoff-tillgång
Han var bäst i Game 2 och han har varit dominant ikväll, med ett mål och en assist.
* * *
Giroux har inte avlossat några skott ikväll heller – men han är i högta Grad inblandad i förspelet till reduceringen.
* * *
Man skulle kunna tro att Rangers plötsligt trejdat till sig James Neal, men det är Pouliot som tar så korkade beslut i helt fel lägen och bränner två pp för gästerna.
Vigneault vore ursäktad om låste in honom på muggen i pausen.
* * *
Apropå muggen:
Dit går bloggen nu.

Det är lite svårt att föreställa sig när de väldiga läktarsektionerna så här tre timmar innan Lauren Hart tar ton i en dånande ”God bless America” fortfarande gapar tomma och blott några vänliga små vaktmästare går och fejar lite i pressboxen.
Men make no mistake:
När Stanley Cup-slutspelet ikväll flyttar in i Wells Fargo Center på Broad Street i South Philly befinner vi oss plötsligt i mörkrets kittlande hjärta. I huset gud – i alla fall den gud som värnar minoritetens välbefinnande – glömde. I ingenting mindre än Nordamerikas mest fientliga idrottsmiljö.
Att vara motståndare till Philadelphia Flyers här är som att vara miljöpartist på en bikerträff, känd tjallare på Tony Sopranos Bada Bing eller gå på promenad i Harlem utspökad till Ku Klux Klan-fåne.
Inget för morsgrisar, kort sagt.
Därmed kanske man också kan göra sig förhoppningar om att serien mellan hätska rivalerna Flyers och Rangers till sist fattar eld.
För hittills har ju det förmodade världskriget här ute på östkusten varit hela slutspelets snällaste.
Det håller till och med de inblandade kombattanterna med om.
– Ja, säger den väldige Grosse Grossman med ett glatt flin när jag tränger mig fram till honom i hemmalagets besynnerligt kyffiga omklädningsrum, vid det här laget trodde jag att jag skulle ha betydligt fler blåmärken.
– Men, fortsätter han, det har knappt varit några tacklingar. För min, och för vår, del har det att göra med att vara disciplinerad och undvika att fastna i situationer där deras snabba och skickliga forwards plötsligt får ytor.
Mister Hagelin är inne på samma linje vägg i vägg.
– Det har inte varit särskilt grinigt där ute. Men jag antar att det är lika hos dom som hos oss, att det predikas disciplin och disciplin och disciplin hela tiden. Då blir det så, säger geparden.
Men som sagt:
Nu är vi i huset hockeyguden glömde.
Nu främjar miljö, historia och allmän anda konflikt och ont blod.
Nu kan själva helvetet braka loss.
* * *
Just som jag hört Ekeliw avsluta veckans sångnummer i nya podcasten och tryckt på off-knappen på Skype på hotellrummet kommer sms:et från EK65 om att jag ska ringa om jag kan.
Det kan jag och det gör jag och så fort vi fått kontakt gläfser jag fram frågan om vad han sagt till Mårts.
– Du kanske kan gissa, svarar han.
Det kan jag. Redan när jag var uppe i Ottawa och gjorde den långa intervjun för en månad sedan framstod VM som ett osannolikt långskott. Den småländske superstjärnan var alldeles tydligt sliten efter en säsong som varit motig på fler sätt än ett , frustrerad över att vaden/hälsenan fortfarande inte läkt och helt enkelt inte tänd på ett VM i Minsk ett par månader efter ett OS i Sotji.
Bara att ta, tycker jag.
Ibland kommer dom stora NHL-proffsen hem och ibland kommer dom inte hem och mer är det inte med det.
Men varje gång dom inte kommer utbryter samma indignerade, bjäbbande debatt hemmavid och jag fattar verkligen inte att somliga bara orkar.
Som självaste Leif Strömberg skrev på twitter under dagen:
Grabbarna är vuxna nog att bestämma själva.
Ja, tänk.
* * *
– Allting är möjligt, skrockade coach Berube när han på presskonferensen i morse fick frågan om det finns minsta chans att Steve Mason är ombytt i kväll.
Alla utgick från att han bara skojade, men icke.
Mason är de facto back-up åt Razor Emery i Game 3.
Som redan Moses sa under den 40-åriga vandringen genom öknen:
Det är då alltid nånting med målvakterna i Philadelphia Flyers.
* * *
Istället borde hockeynördarna där hemma vara glada att de får stifta bekantskap med nya, coola och tidigare inte så exponerade namn som Mickis Backlund, Mattias Ekholm , Anders Nilsson och Eddie Läck.
Särskilt Läck. Om det är någon som någonsin haft potential att bli folkkär är det Eddie.
* * *
Det är förstås vad man kan förvänta sig av en som laddar med Syconaut inför matcherna …
Strålle Strålman, metal-kungen från Tibro, berättar under morgonen att han älskar att spela i just Wells Fargo.
– Här är vi ju hatade och det är aldrig roligare än när man är hatad. Då kommer man igång, kluckar han.
Det låter lite som när den mäktige Joakim Noah – just utsedd till NBA:s bäste defensive spelare – pratade om hatet mot honom och Chicago Bulls i vissa arenor.
– Den verkliga kicken är att titta upp mot de allra högsta läktarsektionerna och se att fans som är så långt borta att de egentligen inte går att urskilja är så galna att de vevar med armarna och skriker om något man gjort. Jag älskar det.
Strålle och Noah – två coola swedes i de svallande känslornas tjänst.
* * *
Det är lite rart när Stop Coaching-Pat kommer in i pressrummet innan morgonvärmningen och ställer fram brukar med kakor och muffins hans mamma bakat åt kollegorna.
Det skulle jag bett min mamma göra när hon var här förra veckan!
* * *
Vigneault får frågan om inte han också tror att det kan bli lite tuffare tag nu när matcherna ska spelas här.
– Varför då, svarar han och försöker låta oskyldig.
Det här är Philly, insisterar Panaccio.
– Jag kommer västerifrån, jag vet inget om det där, flinar Rangers-coachen.
Yeah right.
* * *
Jag kör hela Broad Street för att ta mig mellan hall och hotell och kan avslöja att den omhuldade gatan har fler rödljus än hela Uppsala.
Det känns inte så vidare tufft.
Men man åker genom rätt håriga South Philly-miljöer – såna som får en att vilja skriva deckare och regissera polisserier på tv – och en stump har döpts efter Gamble / Huff, Philly soul-erans mest magnifika kompositörsduo.
Så det jämnar ut sig.
* * *
Vigneault vet förstås precis var han är och därför finns tydligen chansen – eller risken om ni hellre vill det – att han skickar ut Carbomb Carcillo på isen ikväll.
Då blir det definitivt mer edge i den här matchserien.
* * *
Dom hinner börja dansa i både Bell Center och The Joe innan dom släpper pucken här hos oss och jag kommer inte kunna se någonting av de matcherna, så ni är bra vänliga om ni håller herr biff uppdaterad med info i spåret (fast nu när jag skriver det inser jag ju att ni inte läser det här förrän introt är publicerat…ah, vi tar inget extra för det).
* * *
Får äntligen hälsa på Jesper Fast efter Rangers morgonövningar.
Han visar sig vara en försynt, väluppfostrad ung man som pratar fin småländska.
– Det är fantastiskt kul att få vara med på den här festen, säger han och på sätet intill tittar Derek Dorsett upp och ser ut som att han är chockad över att lagkamraten pratar ett annat språk än engelska.
* * *
Vi mutas med Flyers -regalia på pressläktaren idag, det hängs brandgula T-shirts med texten ”clutch time” tryckt runt klubbmärket.
Jag vet exakt vilken hetlevrad Svenska Fans-redaktör som förtjänat mitt ex!
* * *
Claude Giroux har alltså inte avlossat ett enda skott under de inledande två matcherna, men ikväll har Flyers fördel av att få byta sist så Berube kan se till att han slipper gå upp mot Girardi och McDonagh hela tiden.
– Vill du hellre spela mot ett annat backpar, frågar någon.
– What do you think, svarar han.
* * *
Det blir ingen Lady Byng för Douglas Murray i år heller – de nominerade duvorna offentliggjordes idag och de heter Ryan O’Reilley, Patrick Marleau och, för att blanda in en aktuell serie i degen, Martin St. Louis.
– En ära, men jag har tankarna på annat håll just nu, säger den senare.
Såpass.
* * *
Även pressläktaren i Wells Fargo främjar, med sitt begränsade svängrum, konflikter och våld.
Vi sitter alla hoppackade som John Candy och Steve Martin på planet i ”Raka spåret till Chicago” (ja, det är förstås jag i rollen som Candy!) och minsta försök att breda ut armbågarna kan leda till att vanligtvis fredliga murvlar förvandlas till Zac Rinaldo.
* * *
Man behöver bara uttala de första stavelserna i Matt Cookes namn för att alla – mangrant – i bägge omklädningsrummen ska vrida ihop sina ansikten i grimaser av avsmak.
Det känns som att hela spelarkåren i NHL är överens:
Cookie har gjort sitt nu.
* * *
Jag missar det helt eftersom jag sitter och är John Candy i pressläktarträngseln då, men Bettman är tydligen in the house och har hållit presskonferens och berättat att lönetaket stiger till cirkus 70 miljoner i år.
Då kan ju Garth Snow…nej, vi sätter punkt här.
* * *
Brie-Osten gör alltså 1-0 efter två minuter – och i morgon börjar golfsäsongen i Tampa.
* * *
Huset gud glömde har börjat skaka ordentligt nu, så var redo:
Det blir ett djävulens liv de kommande timmarna.
Så härligt!

Nattens Stanley Cup-övningar var målade i blått och vitt.
Mikael Granlund gjorde det fantastiska sudden-målet i Minnesota, Kari Lehtonen höll nollan i Dallas och i Pittsburgh var det Jussi Jokinen som styrde in matchavgörande 4-3 – på skott från Olli Määttä.
Min vän Juha Hiitelä, som alla Sanomat-korrar stationerad i Vancouver, har att göra just nu, gissar jag…
* * *
Bruuuuuuce.
Nej, jag är inte på Springsteen-konsert.
Jag petar lite i revbenen på Lille Fridolf Boudreau, som aldrig får någon lätt resa genom Stanley Cup-slutspelet.
Stars såg riktigt pigga ut hemma i American Airlines ikväll.
* * *
I konsten att täcka skott är Yellbear Hjalmarsson Picasso, Otis Redding, Dostojevskij och Ingmar Bergman i en enda förstummande, småländsk giv.
* * *
Jag såg två matcher i Pepsi Center när Avalanche och Wild gick i clinch i slutspelet 2008 – Foppa hade ju gjort comeback då och kunde visserligen inte spela så mycket, men ändå – och minns tydligt att det var så infekterat lagen emellan att till och med respektive stads journalister hamnade på kollisionskurs. Ja, i andra matchen i Denver hade det nästan behövts ordningsvakter i pressboxen.
Och efter Cookie-incidenten i Excel ikväll verkar temperaturen i murvelkrestar vara på väg att stiga igen. Den stabile Adrian Dater på Denver Post har till exempel avfyrat en serie välkrydda salvor i riktning mot Avalanches motståndare i natt. Bland annat kallas Wilds Media Relations-avdelning för ”Mickey Mouse”.
Ojvoj.
Nu väntar vi på servereturen från Russo på Star Tribune.
* * *
Apropå Cookie får han åka och ha öga-mot-öga-förhör med NHL efter att ha demolerat Barries knä.
Det betyder med största sannolikhet att den gamle syndaren får fler än fem matchers avstängning.
* * *
Nu säger vi godnatt i downtown Philly.
Jag räknar med mangrann uppställning i kommentatorsspåret när de släpper pucken i Wells Fargo Center vid 02.00, svensk tid, kommande natt.

Det är inte ofta man ser någon som gör det Mikael Granlund gjorde i så oerhört viktiga lägen.
De flesta kan inte, och de som kan vågar inte.
Men det är som att han blir besatt av en demon – en hockeydemon – och plötsligt bara VET att pucken ska in.
Mäktigt.
Nu är det en serie mellan Av’s och Wild också.
* * *
Nej, det verkar inte vara någon bra grej att leda med 3-1 i duellen på gränsen mellan Pennsylvania och Ohio.
Columbus ledde med 3-1 i första matchen. Då vann Pittsburgh med 4-3. Pittsburgh leddes med 3-1 i natt. Då vann Columbus med 4-3. Och ikväll ledde Columbus med 3-1.
Gissa vad som hände.
* * *
Kevin Weekes, som vanligtvis är så snäll, får ett riktigt utbrott på Matt Cooke i NHL Network-studion, skäller om att det nu får vara slut och den gamla återfallsförbrytaren måste stängas av igen.
Det är bra synd, Cookie har ju skärpt till sig och fått syndernas förlåtelse (utom i Ottawa) och ägnat sig åt spela hockey de senaste åren, men plötsligt blir han out of the blue, grottmänniska igen.
Kolla själva – snyggt är det fan inte.
http://prohockeytalk.nbcsports.com/2014/04/21/video-matt-cooke-injures-barrie-with-knee-on-knee-hit/
* * *
Överhuvudtaget är det väldigt många som tappar ledningar hela tiden.
Flyers mot Rangers i första matchen, Rangers mot Flyers i andra matchen, Minnesota mot Colorado i förta matchen, Kings – inte minst… – mot Sharks igår.
Vad är dealen med det?
* * *
Nu har vi hyllat stämningen överallt, så låt mig för ordningens skull påpeka att det verkar vara ett jävla drag i Dallas också.
* * *
Nu klipper jag tredjeperren i Madhouse on Madison.

Klent av Columbus – eller starkt av Pittsburgh?
En kombination, skulle jag säga.
Det ser onekligen mäktigt ut när Pens trycker till på gasen och gör tre mål inom loppet av tre minuter, men Jackets blir lite rookie-artat ängsliga också – och Bobvrovsky visar ännu en gång att han i första hand hör hemma i grundserien.
Nu måste Columbus ovillkorligen ta hemmamatch nummer två – annars är det godnatt i Consol matchen därpå.
* * *
I St. Paul är det 0-0 efter full tid, men satan – det har varit en riktigt explosiv match och i tredje kändes det som att det till och med var ännu tyngre ställ på läktarna än i Columbus.
Övertiden blir omistlig, sen får det vara hur mycket tungviktsmatch det vill i Chicago.
* * *
Nu är Room service-vagnen snart här, med räkor och – vad annars? – en philly cheese steak.
Dags att svida om till morgonrock…