Nejdå, Kometen – men som jag sa redan i eftermiddags får det bli lite lugnare ikväll, jag är trött och behäver ladda om för matiné imorrn.
Men nu blir det hisnande OT i Consol också.
Starkt av Jackets att tvinga fram det.

Det där med att Penguins är så mycket bättre får jag äta upp ihop med den välstekta umburgaren, tror jag.
Jackets har ju tagit över och förtjänar en kvittering.
Kan bli en tredjeperiod att se.

Nä, här blir det ingen skräll.
Penguins är inte bara ett bättre hockeylag i grunden – Penguins har så mycket mer erfarenhet av det som pågår nu.
Jackets tar en match när kanonerna dånar hemma i Nationwide men that’s it.
* * *
Ja, Åhman och Kometen, jag funderar på att beställa en umburgare när jag nu ändå ser den här matchen…
Nä, jag vet inte. Det blev en både stabil och sen lunch så jag tror jag satsar på nåt lätt och fint.
Men delivery blir det definitivt.
* * *
Bobrosvky har lite att bevisa innan vi kan se honom som något mer än en fin grundserieartist.
* * *
Pierre McGuire har snabbt tagit sig från Boston till Pittsburgh och inte förlorat sina känslor för Sidney Crosby på vägen…
Han – Sidney – är världens bäste hockeyspelare, jag delar den åsikten, men han målar ju inte akvareller värda att hänga på Louvren i precis VARJE byte.
* * *
In med Lill-X:et!
* * *
För övrigt måste McGuire driva med oss med allt det här skoltjatande. Han vet att vi blir irriterade och bara provocerar, något annat är inte tänkbart.
* * *
Niskanen on a roll!
* * *
Skandal, kaffet är slut. Så jag måste hasta ut i den här pausen och köpa nytt.
Så, eh, hasta la vista.

Något snabbare avslut idag, milt uttryckt.
Det kan vinnaren i serien ha nytta av på lång sikt.
Vad den vinnaren heter är , kanske det kan vara nyttigt påpeka , långt ifrån klart ännu.
Blues hade 2-0 efter två hemmamatcher mot LA Kings ifjol också och fick sedan pisk i fyra raka – och Chicago låg under med 3-1 mot Red Wings men vände och vann hela serien och blev sedan Stanley Cup-slutspelet.
Den här holmgången är för all del ett helt annat monster än de serierna, men i alla fall.
Allt kan fortfarande hända.
* * *
Barret Jackman – det är en lika osannolik matchhjälte som Stephane Matteau 1994.
* * *
Nu laddar vi om för fest i P-burgh.
Är du laddad, Brandhen?

Om jag inte minns fel påstod jag redan igår att serien mellan Blues och Blackhawks känns som en omedelbar klassiker.
Den känslan har vi fått bekräftad nu.
För – ojvoj!
Regerande mästarna, som vet hur man vinner även när man inte spelar på topp och därför aldrig kan räknas bort, kommer tillbaka och vänder och så blir det härlig kaostryck på slutet och när det är sekunder kvar kvitterar Tarasenko.
Så det blir sudden-thriller – igen.
* * *
Så mycket som punggreppet brukar vråla och gapa när hans spelare blir knockade – Torres på Hossa och Kronwall på Havlat comes to mind – är det lite stötande att se hur just han fnyser och bär sig åt när Seabrook helt korrekt får lämna isen efter den hemska tacklingen på Backes.
* * *
Yellbears spel i de där numerära underlägena är en påminnelse om att världens envisaste och mest segslitna människor kommer från småländska höglandet.
Vilken hjälte.
* * *
Det blir garanterat ett par matchers avstängning för Seabrook.
Men en mer angelägen fråga är ju hur länge Backes blir borta.
Det såg ut som en scen i ”Rocky” när han ställde sig upp och helt vimmelkantig skulle försöka ge igen.
* * *
En tripp till St. Louis framöver börjar kännas som en idé, och sen kan man ju köra till Chicago…
* * *
Det kom några osande ”fuck” ur Alex Steens väna trut under kalabaliken efter tacklingen…
* * *
Förslag på hjältar?
Steen är min man igen…

Inga pungar i kläm i Missouri, vad jag upptäckt.
Men Hawks-spelarna böjer sig framåt i smärta ändå, gissar jag.
Dels har ju Blues 2-0, efter mål av Shattenkirk i sista sekunden och är på väg att ränna iväg med serien – och dels sätter blytunga Blues in allt dom har i varje närkamp.
Coach Q får beordra Lucic-takter nu, tror jag…
* * *
Efter att ha läst rapporterna från SM-finalen önskar man att de som bara ser SHL-hockey till vardags kollade på den här showen.
Det är så här riktigt högklassig hockey ser ut.
* * *
Skoj att höra ifrån ett riktigt Blues-fan, Kuleman.
Välkommen – fortsätt gärna dela med dig av dina synpunkter.
* * *
Devils Army-förslaget om att vi ska kalla Kryckan för Krigar-Krüger är mycket bra, särskilt såna här eftermiddagar.
Det är bara det att Kryckan redan är ett så grymt smeknamn…
* * *
Alex Steen kommer göra mål idag också.
* * *
Rob4 och Granvista, fint att se er med slipade grillor och utrustningen på.
Ge er in i närkamperna nu.

Årets Stanley Cup- slutspel har artat sig till ett pungarnas slag.
Med betoning på slag kanske.
Först greppade Blackhawks-coachen Joel Quenneville tag i klockspelet i båset – och blev bötfälld av ligan.
Sedan försökte Milan Lucic, som vi sett på skräckinjagande bilder under natten, kastrera Danne DeKeyser med en bestialisks spearing i skrevet.
Det säger något om moralen i NHL att Quenneville får pröjsa 25 000 dollar för sitt oanständiga tilltag och Lucic bara 5000.
Kanske man rent av säga att ligans makthavare inte har några – förlåt – balls…
Man ska dock inte vara naiv.
Det är så där det går till när våren kommer till de nordamerikanska hockeyrinkarna.
Fullt lika iögonenfallande brutalt som i Lucic-fallet brukar det kanske inte vara, och framförallt fastnar ful-grejorna sällan på bild, men jag påminner om hur det var när en Jonathan Ericsson som precis hade tvingats operera blindtarmen klev in i finalen mot Pittsburgh 2009.
Motståndarna var, berättade han efteråt, hela tiden och högg med klubborna i höger ljumsktrakt.
Men Big E föreföll inte särskilt upprörd för det.
Han visste.
I stora slutspelspelsmatcher gör alla allt – även sådant den civila världen knappt ens kan föreställa sig – för att få minsta fördel.
Så blir inte förvånad om fler pungar hamnar i blickfånget – bildligt talat, får vi dock hoppas – framöver.
* * *
Ja, bloggen stämplar härmed in för ännu ett Stanley Cup-skift, centrerat först kring tidiga returen mellan powerhouse-duon St. Louis och Chicago och sedan kvällsmatcherna.
Det blir dock mest finlir i korresoffan idag, tror jag. Lite soft sådär. Inte fullt lika ambitiöst som de tre föregående dygnen.
Dels har det inte hunnit hända så mycket sedan vi sist hördes – jag har i princip bara vaknat i Boston och skumpat hem på shutteln till LaGuardia i en elak northeast-vind – och dels behöver jag ladda lite batteri efter den inledande tjurrusningen.
Men jag finns här, jag skriver lite då och då och jag har gärna kontinuerlig kontakt med er i kommentatorsspåret.
* * *
Bad news för Avalanche-fans: Matt Duchene har inte ens börjat skridskor ännu och kommer inte spela i serien mot Minnesota.
Bad news för Flyers-fans: Steve Mason är fortfarande inte återställd och spelar inte Game 2 mot Rangers imorrn.
Good news för Jackets-fans: Umberger gör comeback ikväll,
* * *
Ny maraton-OT i Scottrade Center nu på eftermiddagen?
Skulle inte alls förvåna.

Boston – Detroit 0-1 (Slut)
* * *
Jag såg aldrig Elvis på scen, jag var inte med när Monet målade sin trädgård och jag upplevde inte Ingmar Bergman in action under inspelningen av ”Sjunde inseglet”.
Men vid min gud:
Jag var med när Pavel Datsyuk avgjorde det första slutspelsmötet mellan Detroit och Boston i TD Garden långfredagen 2014.
Det var ett shownummer, ett konstverk och en klassiker av samma valör.
Som han sveper till sig pucken bakom ryggen precis utanför egen blå, för den mellan benen, tar fart, seglar genom Boston-zonen och piskar in matchens enda mål bakom Tuukka…
Hockey blir inte vackrare.
* * *
Pavels lagkamrater hade på känn att det skulle kunna bli åka av så fort han fick med sig pucken på det där sättet.
– Ja, vi reste oss i båset i det läget. Det brukar kunna hända saker såna där gånger, säger Hästpolo-Gustav och ser just så lycklig ut som man bara kan göra när man vet att man har genier på sin sida.
* * *
Peppen i Gaaaden alltså…
Jag sitter ju mellan varven med blicken riktad mot tangenterna och rycker till i ”oj-vad-missade-jag-nu”- chock när hela hallen börjar gallskrika, men det är sällan något mer dramatiskt än att hemmalaget fått tag i pucken och är på väg norrut över isen.
* * *
Både Rask och Howard gör ju overkligt grandiosa räddningar under första halvan av tredje.
Sen har den bästa Howard sen han i ”Spanarna på Hill Street” rätt så mycket tur i ett skede precis innan Pavel störtar iväg i årets påskdans.
Om pucken tagit en bana två centimeter i fel – eller rätt, beroende på hur man ser det – riktning i det skedet hade vi förmodligen suttit här och diskuterat Bostons 1-0-ledning i stället.
* * *
Jag hinner förstås inte mer än posta inlägget med det orimliga påståendet om att Smith inte begått några misstag förrän han bjuder Brad Marchand på en juicy, juicy frilägeschans.
Han tyckte väl själv att det blev för tråkigt och tryggt…
* * *
Julien har samma känsla om Loui Loui som bananflugan och flyttar några gånger upp honom i förstalinan med Marchand och den gudabenådade Bergeron.
Det kan det nog finnas anledning att göra fler gånger framöver.
Snipern från Hemsjö har på senare år vuxit ut till de stora ögonblicken man.
* * *
Det allra tråkigaste med att Montreal drar ifrån direkt är, som sagt, att jag lär få ett psykfall att hantera under nästa podcast-inspelning.
Det näst tråkigaste är att det förmodligen är rätt stökigt hemma hos Julia.
För du kan inte ha känt dig så nervös att du behövt börja städa en enda gång under de här matcherna, eller hur?
* * *
Hästpolo-Gustavs rubin är verkligen udda. Den ser ut som en helt vanlig plasttand, faktiskt.
* * *
Montreal-Detroit….det låter som en duell också,komplett med helhelg i Bell Centre för Biffen.
Men nu ska vi keep our shirts on här.
Det var väldigt jämnt i Gaaaden och precis som alla påpekar är det troliga fortfarande att detta blir en lång serie.
* * *
Bananflugan virvlar iväg ut i stratosfären när Detroit tar ledningen.
Jag vet inte om det beror på att jag blåser bort den när jag andas ut lite häftigt efter att ha bevittnat Pavels konstnummer – eller om flugan var hardcore Wings-fan.
Nu lär vi hur som helst aldrig mer ses.
Så vemodigt.
* * *
Nu ska jag åka till hotellet vid Copley Square och se de sista perioderna mellan Ducks och Stars.
Imorrn återvänder vi till New York och framåt kvällen hörs vi från korresoffan.

Just när det känns som att Bruins är på väg att ta över och börjat pumpa obönhörligt i offensiv zon, då sticker poeten Pavel som en påskkärring till Blåkulla och prickar in ett mål som inte kan beskrivas som något annat än just ett stycke poesi.
Sen är det slut.
Men det kommer mer här .

Boston – Detroit 0-0 (Period 2)
* * *
Det här ser ut att kunna bli en lång fredag också i bokstavlig mening.
För det är fortfarande mållöst, fortfarande jämnt och fortfarande oklart vem som egentligen har övertaget.
Wings har en lång sekvens när de trycker på duktigt och skapar ett par hyggliga chanser, men Tuukka är mer omutlig än en dörrvakt på Manhattans hetaste nattklubbar – och även om hemmalaget nu inte får till så långa, mördande anfall som de hoppas är det farligt när de emellanåt hittar upp till Jimmy Howard.
Overtime, baby, det luktar så
* * *
Att Bruins kan försvara sig är inte mer nyhet än att gräs är grönt, men jag blir lite överraskad över att rödvingarna spelar så här tajt och säkert i egen zon.
Inte ett misstag så här långt och det vet jag inte om jag nånsin kunnat säga kvällar när Smith och Quincy haft skridskor på fötterna.
* * *
En liten Wennerholmare så är till påsk:
Hur ofta tror ni Torey går på krugen?
* * *
Bruins håller noggrann koll på Hästpolo-Gustav.
Dom, om några, vet vad han kan ställa till med om han får svängrum och Långfredag vill under inga omständigheter bli förvandlad till Hal Gill igen.
* * *
Herr Hof, jag sportar svart kostym, svart skjorta – och till detta en färgglad slips i lila och gräddvitt.
Very Stanley Cup.
* * *
Segraren i den här serien kommer att möta Montreal – och Youngblood Ekeliw kommer var glad som synopsisen i en Lars von Trier-film när vi ska spela in nästa podcast.
* * *
Från AC/DC till REO Speedwagon på en period.
Gaaaadens DJ har spännvidd…
* * *
Wings har vanligen ett av ligans största bortaföljen, men vad jag kan se uppifrån pressholken är det mycket sparsamt med bortafans på plats i afton.
Det kanske inte är till Boston de som lämnar Michigan för att hitta jobb – lejonparten av den bortaskaran består av såna – flyttar.
* * *
Det är konstiga tider när man är Rangers powerplay imponerar mer än Red Wings.
För det kan vi väl vara överens om:
I numerära underlägen har det inte varit CCCP-klass direkt.
* * *
Bananflugan viskar – rentav surrar – om att antigen Loui eller Kron Wall of Pain – som ju spelar hela tiden – avgör det här.
Men hen säger inte när….