Arne Weise – också känd som Dale Weise – säkrar fria drinkar på krogen i Montreal för lång tid framöver när han, lämnad helt solo framför Limpan, dunkar in sudden-pucken.
Just det hade man kanske inte räknat med, men det är logiskt att Habs tar det.
De var bäst och hade utan en handfull individuella misstag vunnit mer övertygande.
Men oavsett det:
Vilken underbart underhållande och hisnande start på slutspelet.
Loooove it.
* * *
Nu blir det full fokus på dansen i Kalifornien, men där verkar vi inte få uppleva lika mycket dramatik.
Ducks har snabbt gått upp i 2-0-ledning och kommer – kan man nog redan nu slå fast, tror jag – vinna så det står härliga till.
* * *
Sms från en som genom hela övertidsperioden låg i fosterställning i Örby:
”Dale Weise. Det är som att Jon Knuts skulle avgöra ett GävleDala-derby…”.
Hi hi.
* * *
Så Habs har kopplat greppet, säger ni?
Tja, vinner dom även på fredag, då är nog serien över ganska så snabbt.
* * *
Ja, Åsa, det vet du ju – inga straffavgöranden i playoff.
Bara övertid tills pucken sitter, även om de tvingas spela till gryningen.
* * *
Ska skriva lite referat nu, återkommer efter andraperren i Honda Center.

Habs ser inte direkt ut som när de knäckte Washington och Pittsburgh med snuskigt tajt defensiv (och Halak i kassen) 2010 – och Bolts ser inte ut som när de höll jämna steg med Boston i konferensfinalen 2011.
Jag menar, en coach som Tortorella skulle ha skrikit sig till en stroke över alla misstag i positionerna och felpassningar och konstiga beslut vid det här laget.
Men goddammit, det är underhållande så det räcker och blir över.
Och mycket riktigt:
Det blir övertidsdrama direkt.
* * *
Jag håller med , Maria.
Årets CBC-video var inte i närheten av förra årets.
Mindre suggestiv musik, tristare kommentarer, plattare bilder och inte alls samma högtidliga, gripande stämning.
Men – vi får ta och titta fjolårsklassikern när vi behöver få upp pulsen…
* * *
Ett tips till Therrien:
Matcha Dogge Murray i nästa match.
Han är rätt användbar när the going gets tough…
* * *
Jag är orolig för unge Ekeliws föräldrar ute i Örby. Får de sova alls när sonen är hemma och ser Lightning i såna här matcher?
* * *
Glömde tacka dig, John J, för att du återuppliva uttrycket ”klydderöv”.
Det är många som uppträder som klydderövar i defensiven i Tampa i afton.
* * *
Vanek…nej, det var ingen dum trejd av Bergevin.
* * *
Man vet att det är slutspel när kommentatorsspårets stjärnor börjar längta efter Hal Gill.
Julia, du är ju bara bäst!
* * *
Killorns passning på Stamkos andra…det är sånt man tänker på precis innan man somnar sån här kvällar.
* * *
Plekanec eller Hedman.
Där har ni mina matchhjälte-alternativ i Forum.
* * *
Det blir OT i Pittsburgh också, eller hur?
* * *
Nu kom krubbet och en rent Ek-artad festmåltid ska nu avnjutas.

Såja, nu har alla som är på isen i Times Forum tappat humöret och riktigt grinigt playoff-inferno utbrutit.
Så ska det se ut.
Tänk framåt match fyra och fem…ah, wartime!
* * *
Nej, det går inte att zappa mellan matcherna, inte när det är slutspel, det blir för rörigt i pallet, så tills någon säger något annat koncentrerar jag mig på Tampa-Montreal och slår över när det är paus här.
* * *
Spelmässigt är det just nu påfallande jämnt i Forum-fajten, men Bolts har Steven Stamkos på isen och plötsligt kommer han stormande som Peo Carlsson från Rydaholm på högerkanten och knäcker Price med en laserstråle till skott.
Sen får Bolts gyllene chans i ett powerplay, men då kommer Gionta loss i friläge och kvitterar – i numerärt underläge alltså.
* * *
Prust och Callahan är två goda gamla vänner, och två stora slutspelskrigare, som kommer att tvingas gå i clinch i den här serien.
* * *
Mitt intryck av det lilla jag hann se från Consol är att Jackets spelar fan så hårt – och att Bobrovsky tänker spela sin bästa hockey.
Det kanske inte blir så ensidigt som de flesta av oss trodde i den serien…
* * *
Pinoccio-reklamen är den bästa Geico torgfört sedan de första Caveman-filmerna, men fatta hur trött man kommer att vara på den innan slutspelet är över.
För att inte tala om reklamen för det där kontokortet som absolut ingen använder…
* * *
Däremot tycker jag att Fleurys belackare börjat kraxa lite för tidigt.
Inget av de två Jackets-mål jag ser är hans fel.
* * *
På förekommen anledning:
Är det någon som vet hur man låser inställningar i Open Office skrivprogram när de plötsligt börjat ställa om sig själva?
Mycket irriterande…
* * *
Fast det är lite underhållande att den ännu en gång ser ut att bli en sån där galen målfest i en Pittsburgh-serie.
* * *
Gudas har redan skägg som en The Band-organist. Om två veckor kommer han se ut som de där grottmännen i Geicos gamla klassiker.
* * *
Kan bli en lång natt i Tampa, känns det som.
För det är ju det också:
Inga fåniga straffar nu – utan sudden tills det är över.
Så jävla finemang.
* * *
Jag undrade just vad CBC:s playoff-intro hade tagit vägen, men det publicerade tydligen precis innan Tampa-matchen och Robert Söderlind är vänlig nog att maila rysaren.
Enjoy!

* * *
Dags att börja tänka på delivery-krubb här och playoff-premiären till ära tror jag vi slår till med en rejäl laddning från bästa italienaren i kvarteret.

Ojvoj!
Jag sitter och tänker att ja, det tar ju ett tag innan spelarna lugnar ner sig såpass att de kan spela riktig hockey och såna här matchserier får sin riktiga karaktär, men just då bara exploderar det.
Kucherov trycker in slutspelets första mål mellan benen på Price – och nitton sekunder senare kvitterar Plekanec med en missil som bara svischar förbi Lindbäcks plockhandske.
Sen är det, nota bene, playoff i västra Florida.
* * *
Bolts känns hungrigare i början, tycker jag, men sen tar Habs över mer och mer och ett tag under andra halvan av perioden är det riktigt stressigt i hemmazonen.
* * *
Oops, Jacks Johnson spräcker nollan i Consol.
* * *
Mighty Vigge Hedman, långhårig som en engelsk mittfältare på 70-talet, är inte långt bort från att hänga slutspelets första kasse när han dammar på stora Ö-vikskanonen från nära håll bara några minuter in i dramat och jag tycker att han överhuvudtaget sett riktigt het ut.
* * *
Åh, jag glömmer det varje år, men bara den där Stanley Cup-loggan på isen…den är ju så vacker, och lovar så mycket, att hjärtat stannar.
* * *
Men okej, när Desharnais bara tar pucken av honom djupt nere i zonen har Vigge lite jobbigt.
* * *
Limpan Lindbäck ser stabil ut i inledningen, framförallt när Brie-Osten har en serie chanser, men hur vasst nu Plekanecs skott än var såg det aningen för enkelt ut för att vara i playoff.
* * *
NBC går verkligen all in när det vankas Stanley Cup-fest.
De använder inte bara huvudkanalen – för tidiga helgmatcher – och sportkanalen; för att de ska kunna sända alla matcher i den inledande rundan blir det hockey även i CNBC, business-kanalen Joey Ramone brukade ha på dygnet runt för att han var kär i programledaren Maria Bartiromo.
Förhoppningen är kanske att Wall Street-giganter som går in för att kolla börsen blir så exalterade över den fantastiska hockeyshowen att de vill ha ett eget NHL-lag och köper Islanders.
* * *
SMS från en mig närstående yngling som varje vecka hörs i Sveriges bästa podcast:
”Jag skakar här i Örby. Brutalt exalterad”.
* * *
Nu slår jag över till Consol.
Någon som kolla inledningen och kan ge en liten rapport?

Det har gått exakt 296 dagar sedan jag stod på isen i TD Garden i Boston och hörde Yellbear Hjalmarsson skråla om det otroliga i att ha bärgat ännu en Stanley Cup-titel.
Exakt lika länge har jag väntat på den här dagen och det här ögonblicket.
Det var trevligt med sommar och Sverige-semester, det var fint att komma tillbaka till New York under tidiga hösten och det var stort när grundserien återigen började i oktober.
Men från och med stunden när en finalserie avgjorts och en säsong tagit slut riktas det inre kikarsiktet obönhörligen mot kvällen när nästa slutspel börjar.
Det är för det här jag överhuvudtaget håller på, det är för det här jag ägnar så sanslöst mycket tid åt NHL-hockey, det är för det här – för passionen, dramatiken, spänningen, den totala satsningen, lyckan, sorgen och synerna när de allra bästa spelar på den yttersta toppen av sin förmåga – jag fucking lever mitt liv.
Nu är vi här.
Nu börjar det.
Nu kastar vi oss in i de två månader som utgår hela årets själva höjdpunkt.
Lycka, mina vänner, lycka!
* * *
Bloggen laddade på bästa tänkbara sätt under eftermiddagen – med ett bröllop.
Ja, inte mitt eget, så kul ska vi inte ha; det räcker gott med drive thru-ceremonin i Las Vegas för elva år sedan.
Det var Eken – vår fina Royal Oak Man, den här bloggens mest långvarige sidekick – som gifte sig med sin Emma i City Hall på nedre Manhattan och gamle Biffen agerade stolt och rört vittne.
– Om någon som är närvarande idag har objections, sa vigselförrättaren på klassiskt amerikanskt vis, speak now or forever hold your peace.
Jag var på väg att säga något om att det beror på huruvida brudgummen hämtar kaffe på NHL-arenorna även som gift man, men bet mig i tungan och får väl se till att hålla min peace forever då.
Allvarligt, jag hoppas hela kommentatorsspåret härmed joinar mig när jag stämmer upp i ett rungande grattis!
* * *
Upplägget ikväll ser ut så här:
Korresoffan.
Jo, det börjar med en tv-kväll och så ska det på något sätt vara, då kommer man direkt in i multipla serier på en gång och får rätt känsla av att ett makalöst flerfrontskrig utbrutit.
Jag kommer inledningsvis fokusera hårt på duellen i Tampa för att efter en halvtimme börja zappa över till Pittsburgh – och sedan följer jag den match som verkar roligast.
Därefter blir det förstås nattvak med Ducks och Stars i Orange County.
Visst är ni några stycken som kommer att hänga med?
* * *
Stackars Buffalo Sabres…
Först genomlever de den här bedrövliga säsongen och kommer sist så det sjunger om det – och så torskar de i alla falla i draftlotteriet.
Mer miserabelt blir inte ett hockeyår.
* * *
Men bara lugn.
Bloggen kommer vara ute där också, förstås
Redan imorrn finns jag på Garden, för det inledande slaget i världskriget, och sen på fredag bär det iväg till…well, ni får ju se.
* * *
Att döma av hur Patric Hörnqvist började spela efter att hans dotter fötts finns det anledning att hålla särskild koll på Yellbear Hjalmarsson och Carl Söderberg i det här slutspelet
Även de har nyligen blivit pappor, nämligen, och den där Hörnqvist-effekten var ju helt fenomenal.
* * *
De har legat i ide hela säsongen, men nu tycker jag det är dags för våra gamla vänner Lillbjörn och Storbjörn att sträcka på sig och kliva in i kommentatorsspåret.
Senast fredag kväll räknar vi med att höra av er, pojkar.
* * *
Ja, snart är det en mini-Kron Wall of Pain på gång också, och jävlar – då kan det verkligen börja smälla i The Joe.
* * *
De brännande frågorna ikväll:
Fortsätter Anders Lindbäck spela lika bra i Tampa-kassen som under de sista grundseriematcherna?
Har Blue Jackets minsta chans i Consol Energy?
Kan Stars skrälla direkt i Honda Center?
Fyll gärna på med fler frågor av den sorten ni vill ha besvarade – och eventuellt tycker er FÅ besvarade – under aftonens gång.
* * *
Innan han blir pappa måste Kron Wall of Pain dock bli bättre på att parkera.
Fråga bara fru Mule, Cissi.
Hennes bil blir aldrig mer vad den var efter att Järfällas Kenny Bräck backade in i den i veckan…
* * *
Bad news för Flyers:
Mason lider av hjärnskakningssymptom och kan inte spela första matchen mot Rangers.
I kassen istället:
Ray Emery.
Tänk, till sist blir det lik förbannat nåt med målvakterna i Philadelphia…
* * *
Jag spelade just matchen mellan Lightning och Canadiens på Playstation – som hemmalag, det är i vanlig ordning det upplägget jag kommer hålla mig till genom hela playoff – och till min förvåning vann hemmalaget med 2-1, efter mål av Stamkos och TJ Brown; EA Sport har ju gjort alla kanadensiska lag, och i synnerhet Habs, så bra att de inte SKA gå att besegra
Roligast var dock att Callahan och Paciroretty hamnade i två slagsmål under de tio första minuterna, efter att Cally helt oskyldigt hade tacklat sönder Brie-Osten och Subban – och den gamla Dirty Harry var rena Mike Tyson i bägge fajterna.
* * *
Nu är det framdukat med fulladdad kaffekanna, färskt snus, turkisk peppar och en stor flaska Zero Coke (bloggen tänker på figuren…) på bordet framför korresoffan i Midtown.
Så here we go.
Stanley Cup-slutspelet 2014 kan börja.

Nu är det, i skrivande stund, exakt 25 timmar tills de släpper pucken i den första matchen i Stanley Cup-slutspelet, i Tampa Bay Forum.
Jag kan i vanlig ordning inte riktigt förklara hur våldsamt euforin sjuder i bröstkorgen, och jag ska inte försöka heller, det kommer i introt från korresoffan innan Lightning och Habs brakar samman på onsdagskvällen, men låt oss i alla fall slå fast det här:
Den här tiden på året slår allt.
Hela tillvaron skruvas ju upp i ljuvlig playoff-feber och jag kan svårligen tänka på annat.
På restauranger, i barer, när jag kör mamma till Newark för hemfärden till Borlänge, i kön på posten, när jag sitter här och egentligen ska skriva om annat…hela tiden kommer jag på mig med att grunna över hur det kommer att se ut, hur det kommer att kännas och framförallt hur det kommer att gå.
Jag har redan gått igenom samtliga åtta serier såväl på sportbladet.se i söndags, på den så kallade Bjurmania-sidan (det är inte jag som döpt den..) i tidningen och i podcasten med Örbys Lasse Berghagen, men jag gör det förstås gärna en gång till här också.
Så:
Biffens tips – första omgången i Stanley Cup-slutspelet 2014.
Självfallet vill jag ha, och räknar med, era motförslag i kommentatorsspåret hela dagen lång.
Sedan hörs vi när they’re off and running i Tampa….

ÖST

•Boston Bruins – Detroit Red Wings.
– Red Wings vet hur man spelar playoff-hockey. I en klubb som kvalificerar sig 23 år i rad blir förmågan att höja nivån i rätt ögonblick en del av själva arvsmassan. Men hur mycket ”know-how” det än finns i Motown om vad som krävs den här tiden på året, och hur enastående skickligt coach Babcock än lotsat sitt absurt skadedrabbade manskap till en ny fest, vinner de svårligen fler än två matcher i den här serien. Boston är tveklöst den mest kompletta contendern i öst, med överlägset djup och bredd i truppen och så många vapen i arsenalen – tyngd, snabbhet, mental hårdhet, skills, lysande målis, slug coach – att det inte går att se hur någon av konkurrenterna ska kunna förhindra en ny finaldans i TD Garden.
Tips: 4-2.

•Tampa Bay Lightning – Montreal Canadiens.
– Antigen vinner Montreal. Eller så vinner Tampa. Ja, förlåt – men det är, aningen förenklat, så det låter i mitt arma huvud när jag försöker analysera den här serien. Den är monstruöst svårbedömd. Det bästa lagbygget finns nog i Montreal och många av ungbloden har rimligen lärt sig läxan från ifjol, när de lät sig distraheras av Ottawa-coachen Paul MacLean och började fokusera på fel saker. Men jag har fortfarande mina dubier kring Michel Therriens ledaregenskaper, i synnerhet i skarpa lägen. Tampa å sin sida känns som de kanske har mer spets, och då framförallt i form av en hungrig Steven Stamkos. Dessutom framstår Cooper som en bra slutspelscoach, så oprövad han är. Men även om Anders Lindbäck varit förträfflig i de matcher han fått kliva in i under slutet av grundserien undrar man ju hur långt han kan bära laget i fall Ben Bishops frånvaro blir långvarig – och hur mycket stör Ryan Malones frapperande kokainskandal? Det kan verkligen gå hur som helst här, men ah – jag chansar på att den hemmaplansfördel Bolts skaffade sig med straffvinsten i sista matchen mot Washington till slut blir utslagsgivande.
Tips: 4-3.

•Pittsburgh Penguins – Columbus Blue Jackets.
– Trots att de vann Metropolitan-divisionen med tolv poängs marginal finns det en allmän bild av att Penguins har ett slags mellanår och trots att han var överlägsen skyttekung och den ende som passerade hundrapoängsvallen tycks uppfattningen tillika vara att Sidney Crosby inte spinner på alla cylindrar. Kanske är det just det som talar för dem i år, att förväntningarna är något mer mänskliga och hypen inte lika febrig som efter alla spektakulära värvningar ifjol. I längden hänger eventuellt framgång på om Marc-Andre Fleury kan upprätthålla nivån från årets grundserie och inte få ny playoff-frossa – och om hans lagkamrater jobbar stenhårt i varje byte, vilket det var lite si och så med ifjol. Men den här inledande duellen ska inte innebära några våldsamma problem. Jackets har karaktär och kollektiv pondus och liksom Islanders förra säsongen kommer de säkert irritera genom att vinna ett par matcher, men Pittsburgh är ett mycket bättre lag och har betydligt mer erfarenhet av det som händer nu.
Tips: 4-2.

•New York Rangers – Philadelphia Flyers.
– Det brukar vara slutspelsnerv till och med i vanliga grundseriematcher mellan de här hätska rivalerna. När de nu, för första gången sedan 1997, går upp i en riktig playoff-serie väntar världskrig. Matcherna borde förmodligen barnförbjudas och spelarnas försäkringspremier höjas. Resultatmässigt har Rangers haft överhanden i några säsonger, men inte dominerat lika kraftigt i år – trots Flyers rätt iögonenfallande ojämnhet. Så det lär bli jämnt som mellan Wassberg och Mieto i 15-kilometersloppet i Lake Placid också. Om Henrik Lundqvist spelar lika storartat som han brukar när de stora matcherna ska avgöras, och Dan Girardi och Ryan McDonagh lyckas stänga ner Claude Giroux, seriens bäste spelare, när Vigneault får matcha som han vill, gissar jag dock att hemmaplansfördelen i sjunde matchen avgör.
Tips: 4-3.

VÄST

•Anaheim Ducks – Dallas Stars.
– Korten-på-bordet-tajm för Bruce Boudreau. Åker Ducks redan i första omgången i år också, mot åttan och slutspelsnovisen Dallas, då är det en gång för alla bevisat att han är en grundserieartist som inte kan coacha i när insatserna höjs. Men det vore väl faktiskt fan. Anaheim har den perfekta balansen mellan rätt sorters spelartyper, mellan unga och rutinerade, mellan hungriga som vill vinna för första gången och erfarna som vet vad som krävs och vill göra det igen – och ett aldrig så frejdigt, energiskt och allmänt älskvärt Dallas ska inte kunna vara mycket till tröskel att kliva över.
Tips: 4-1.

•San Jose Sharks – Los Angeles Kings.
– Slaget om Kalifornien, del 1, blir knallhårt, målsnålt och tajt som listerna kring luftluckorna på internationella rymdstationen. Inte en millimeter kommer erövras utan brutal kamp. Sedan tvingar sig Kings till segern i en gastkramande Game 7. För att de är byggda för slutspelskonfrontationer och verkar vara på att varva upp igen – samtidigt som Sharks har den sorgliga playoff-historia de har. Fast det faktum att Tomas Hertl kommit tillbaka kanske, kanske kan bryta förbannelsen….
Tips: 3-4.

•Colorado Avalanche – Minnesota Wild.
– Är det någonstans det finns förutsättningar för en liten skräll är det här. Hur mycket unga spelare än hör om den enorma skillnaden mellan grundserie och playoff kan de inte förstå till fullo förrän de verkligen upplevt det vanvettiga tempot och den besinningslösa intensiteten och i Av’s finns en hel skvadron ynglingar som ska upp i sin första tango. Wild, däremot, fick doppa tårna i den fräsande heta grytan redan ifjol, svarade för en okej serie mot Chicago och har nyttiga erfarenheter att luta sig mot nu. Å andra sidan: Om det är någon som ska kunna förbereda Gabriel Landeskog & co för tjurrusningen är det Patrick Roy. Han gjorde divisionssegrare av ett bottenlag och kan mycket väl utföra nya trollerinummer. Så vi utgår från att Colorado klarar det. Men – varning!
Tips: 4-2

•St. Louis Blues – Chicago Blackhawks.
– Frågan är ju vad man ska tro om Blues. Har de kamouflerat slutspelsformen sista veckorna – eller befinner de sig i en så djup svacka som sex raka förluster under grundserieavslutningen indikerar? Visar sig svarsalternativ nummer två stämma kan det här bli en snabb affär, för regerande mästarna tar inga fångar när det gäller. Men jag vägrar tro att Ken Hitchcocks perfekt komponerade lag plötsligt ska ha tappat allt efter sex månaders stenhårt jobb för en chans att, äntligen, gå hela vägen. De måste rimligen börja spela samma slags blytunga hockey som tidigare under säsongen – och i så fall blir det istället en en enorm dust som ett Chicago med Jonathan Toews och Patrick Kane i oklart skick kan få svårt att vinna.
Tips: 4-3.

Här är det, i all sin underbara prakt:
Hela spelschemat – med svenska starttider – för första rundan i Stanley Cup-slutspelet 2014.
Jag återkommer med tips och lite annat, men gotta er åt det här så länge…

ÖST

Fredag 18 april, 01.30: Boston-Detroit
Söndag 20 april, 21.00: Boston-Detroit
Tisdag 22 april, 01.30: Detroit-Boston
Torsdag 24 april, 02.00: Detroit-Boston
*Lördag 26 april, 21.00: Boston-Detroit
*Måndag 28 april, TBD: Detroit-Boston
*Onsdag 30 april, TBD: Boston-Detroit

Onsdag 16 april, 01.00: Tampa-Montreal.
Fredag 18 april, 01.00: Tampa-Montreal.
Söndag 20 april, 01.00: Montreal-Tampa
Tisdag 22 april, 01.00: Montreal-Tampa
*Torsdag 24 april, 01.00: Tampa-Montreal
*Söndag 27 april, TBD: Montreal-Tampa
*Tisdag 29 april, TBD: Tampa-Montreal

Onsdag 16 april, 01.30: Pittsburgh-Columbus.
Lördag 19 april, 01.00: Pittsburgh-Columbus
Måndag 21 april, 01.00: Columbus-Pittsburgh
Onsdag 23 april, 01.00: Columbus-Pittsburgh
*Lördag 26 april, TBD: Pittsburgh-Columbus
*Måndag 28 april, TBD: Columbus-Pittsburgh
*Onsdag 30 april, TBD: Pittsburgh-Columbus

Torsdag 17 april, 01.00: NY Rangers-Philadelphia
Söndag 20 april, 18.00: NY Rangers-Philadelphia
Tisdag 22 april, 02.00: Philadelphia-NY Rangers
Fredag 25 april, 01.00: Philadelphia-NY Rangers
*Söndag 27 april, 18.00: NY Rangers-Philadelphia
*Tisdag 29 april, TBD: Philadelphia-NY Rangers
*Onsdag 30 april, TBD: NY Rangers-Philadelphia

VÄST

Torsdag 17 april, 03.30: Colorado-Minnesota
Lördag 19 april, 03.30: Colorado-Minnesota
Måndag 21 april, 01.00: Minnesota-Colorado
Torsdag 24 april, 03.30: Minnesota-Colorado
*Lördag 26 april, TBD: Colorado-Minnesota
*Måndag 28 april, TBD: Minnesota-Colorado
*Onsdag 30 april, TBD: Colorado-Minnesota

Torsdag 17 april, 02.00: St. Louis-Chicago
Lördag 19 april, 21.00: St. Louis-Chicago
Måndag 21 april, 02.30: Chicago-St.Louis
Onsdag 23 april, 03.30: Chicago-St.Louis
*Fredag 25 april, 02.00: St.Louis-Chicago
*Söndag 27 april, 21.00: Chicago-St.Louis
*Tisdag 29 april, TBD: St.Louis-Chicago

Onsdag 16 april, 04.00: Anaheim-Dallas
Fredag 18 april, 04.00: Anaheim-Dallas
Måndag 21 april, 03.30: Dallas-Anaheim
Onsdag 23 april, 02.00: Dallas Anaheim
*Fredag 25 april, 04.30: Anaheim-Dallas
*Söndag 27 april, TBD: Dallas-Anaheim
*Tisdag 29 april, TBD: Anaheim-Dallas

Torsdag 17 april, 04.30: San Jose-LA Kings
Söndag 20 april, 04.00: San Jose-LA Kings
Tisdag 22 april, 04.00: LA Kings-San Jose
Torsdag 24 april, 04.30: LA Kings-San Jose
Lördag 26 april, TBD: San Jose-LA Kings
Måndag 28 april, TBD: LA Kings-San Jose
Onsdag 30 april, TBD: San Jose-LA Kings

* = Om det behövs
*TBD = To be decided

NY Rangers – Buffalo 2-1 (Slut)
* * *
Ja, till slut lyckas Big Rick Nash alltså döda den här försäsongsartade historien – och samtidigt går Flyers och torskar borta mot Tampa, med 4-2.
Därmed säkrar Rangers andraplatsen i Metropolitan-divisionen och får börja hemma nästa vecka –mot antigen Flyers eller Blue Jackets.
– Det blir krig oavsett vilka av de två vi möter, myser en belåten Kung Henrik när han efter den anglosaxiska mediaanstormningen sitter och grejar med tejpen runt fotlederna.
– Flyers spelar ju alltid fysiskt och Blue Jackets…ja, dom spelar ännu mer fysiskt. I alla fall mot oss.
Jo, no matter what kommer Broadway Blueshirts att vara inblandad i en frejdig påskdans i förstarundan.
* * *
Man trodde ju att Sabres vid det här laget skulle vara och inte ta förluster alltför hårt, men det är riktigt deppigt i gästernas omklädningsrum.
Matt Hackett, målisen, ser rentav ut som en Henke som just blivit utslagen ur slutspelet när han sitter med ansiktet i händerna.
Märkligt.
Men han kanske skäms över att ha varit med och gjort så fina supportrar som Kometen besvikna igen….
* * *
Satan, Coyotes fumlar bort spelkulorna och blir nollade i Nashville – och naturligtvis är det Papa Hörnqvist som sätter in nådastöten.
Nu kan Stars avgöra hela västracet redan kommande natt, med hemmaseger mot ett plötsligen strugglande St. Louis.
Men egentligen avgjordes det nog redan när Brassard ramlade på Mike Smith här på Garden och tvingade Phoenix att förlita sig på Tomas Greiss resten av grundserien.
* * *
– Två matcher kvar, säger Hanky Tank Tallinder och det låter väl inte direkt som att han är ledsen över att säsongen snart tar slut…
* * *
Det var väl för väl att Devils förlorade också säsongens tolfte straffavgörande.
Om de vunnit NU hade det varit ett rent hån…
* * *
Dogge för alltså comeback efter avstängning – och får matchstraff igen.
Det blir ingen Lady Byng i år heller…
* * *
Låt oss hoppas att Stars torskar i morrn och att Coyotes, på något vis, reser sig i en sista urblåsning mot San Jose på lördag.
I så fall återkommer vi med en korresoffa-sittning på söndag kväll.
Annars hörs vi igen när allt är sagt och gjort samma afton.

Big Rick Nash sprätter in 2-1 och så är säsongens sömnpiller avgjort.
Mer kommer, men det dröjer för nu ska Rangers-spelarna hålla på och ge tröjor till fans och what not.

NY Rangers – Buffalo 1-1 (Period 2)
* * *
Gääääsp…
Börjar playoff snart?
* * *
Men tack, Kometen, för att du håller igång i spåret.
Du är kvällens enda behållning och för din skull hoppas jag Hanky Tank Tallinder avgör det här i tredje med ett par bomber från blå i tredje.