NY Rangers – Buffalo 0-0 (Period 1)
* * *
Alltså, jag tyckt vissa sekvenser i operan igår kväll var sega, men jämfört med det vi sett på Garden-isen i den här perioden var det rena Game 7 mellan Penguins och Capitals 2009.
Morsning korsning vad avslaget.
Fortsätter det likadant börjar jag skandera om att slutspelet måste börja nu.
* * *
Cred till Sabres, dock.
De försöker, spelar frejdigt och har vid ett tillfälle 7-1-överläge i skottstatistiken.
* * *
Zuke har återvunnit sin status som publikfavorit efter uppvisningen mot Canes och föräras febriga ”zuuuuuuke”-skrin bara han är i närheten av pucken.
Med all rätt.
Hur var det han den skakade polisen som gav honom extra effort-priset i förrgår sa?
A small man that plays big hockey.
* * *
På ”bridge”-läktaren mittemot pressboxen har vi, blir jag uppmärksammad på av utmärkte kollegan Seth Rothman, ett helt kompani åskådare i svenska landslagströjor i afton.
Hoppas de inte kom hit med föreställningar om stor show under de första 20 minuterna.
* * *
Kometen, det är alldeles lugnt – du vore inte Kometen om du inte var vildsint optimist gällande Sabres i alla lägen.
* * *
Rangers powerplay ser mycket kackigt ut ikväll och det bör oroa Vigneault en smula.
Som någon påpekade:
När man kommer in i slutspelet har motståndarnas penalty kill-enheter spelat ihop en hel säsong, så spelet i numerärt överläge måste vara mer än perfekt.
* * *
Finbesök i ladan:
Självaste Hedbä sitter på raden ovanför bloggen, så nu får vi kamma oss lite.
* * *
Förresten, Kometen, varför spelar inte Johan Larsson? Han är inte ens uppsatt som scratch och det upprör Biffen (nåja…).
* * *
Hedbä sitter så att det känns som att han kan titta rakt ner på min skärm och se vad jag skriver här.
Well, han jobbar ju som spion nuförtiden, så…
* * *
Ha ha, liveblogg från nästa föreställning på The Met – DET var ett kreativt förslag från läsekretsen.
Jag ska känna på den!
* * *
Aftonens mest öronbedövande jubel utbryter när Matthew Broderick zoomas in i jumbon.
Så var det väl också han som räddade New York när Godzilla hade lagt ägg inne i just den här hallen.
* * *
Nä, gudars, nu får det bli roligare.
Annars går jag hem till mamma i nästa paus.

Jag säger som vanligt:
Det känns som det var alldeles nyss jag sett på 70:e våningen i Renaissance-skrapan i centrala Detroit och följde premiärmatcherna säsongen 2013/2014 på en hotell-tv med grynig bild.
Men på något sätt har det hunnit gå över sex månader sedan och plötsligt ska Rangers spela sista grundseriematchen för säsongen.
Vad hände?
En hel del, men ändå.
Fan vad det går undan.
Då, i början av oktober, hade man inte föreställt sig att Rangers skulle vara klara vid det här laget. Eller jo, det kanske man trodde – men i så fall klara som eliminerade från playoff.
Men här är dom nu, och ska spela match – mot Buffalo – som inte har betydelse för något annat än positionering och eventuell hemmaplansfördel.
Sällsamt.
Spänningen förutan brukar såna här samkväm, sista kvällen med gänget innan allvaret börjar liksom, vara rätt trivsamma så jag hoppas ni ändå gör mig sällskap under kvällen.
* * *
James Valenti, i rollen som den förbannade Pinkterton, sjöng lika vackert som Zuke Zuccarello spelar och stackars Madame Butterflys lidande påminde om det Buffalo Sabres-fans tvingats genomlida den här säsongen (men jag hoppas verkligen inte väljer samma utväg!) .
Annars var det svårt att hitta några liknelser mellan gårdagskvällens föreställning av Madama Butterfly på The Met.
Men jag tyckte om upplevelsen ändå, kan ni tänka er?
* * *
Det är dags att ställa VM-frågan till Hanky Tank Tallinder – igen.
Jag frågade ju redan förra gången Sabres var här – efter tio grundserieomgångar.
– Va fan, skrattade han då, när folk tror att man är körd redan i oktober….då är det tungt.
Jo, men det var ju så….
* * *
Man vet ju inte säkert, men jag kan vara den ende i historiens som gått på opera på Metropolitan och i varje paus fiskat upp mobilen för att kolla NHL-resultat.
Sista gången visade det sig, som bekant, all spänning är över i östra konferensen. Både Red Wings och Blue Jackets blev klara och alla slutspelsplatser i öst är därmed paxade. Så Devils missar, Capitals missar och Maple Leafs missar.
Lite tråkigt, det hade suttit fint med lite drama så här på upploppet – men både Wings och Jackets har visat enorm karaktär de senaste veckorna och förtjänar sina biljetter till den stora festen.
* * *
Det är inte så värst mycket att hålla reda på på andra arenor ikväll heller, spänningsmässigt, men jag hoppas på frekventa uppdateringar från Nashville, där jag hoppas att Coyotes krossar.
Inte för att jag egentligen tar ställning i kampen om den sista wild card-platsen i väst, men jag vill att Coyotes och Stars på samma poäng på söndag så att sista matchen på söndag kväll blir ett direkt avgörande inferno.
* * *
Innan någon annan hinner före tar jag mig en närmare titt på mitt eget stora tips inför säsongen – och tycker att jag i alla fall inte behöver skämmas ihjäl mig (för just det i alla fall…)
Jag trodde för mycket om Ottawa och Toronto och Washington och för lite om Tampa och Montreal och, som alla andra, Colorado, och ena delen av finalparet känns kanske inte så klockrent just nu, men några våldsamma magplask går jag inte med att på att jag utfört.
Det är kul att läsa kommentarerna också (Hej Kometen!). Ho ho, så sturska somliga är såna där gånger…
* * *
Går till Brooksie, ordförande i den lokala PHWA-avdelningen, och lämnar högtidligt över 40 bucks.
Fackavgiften ska man inte slarva med!
* * *
De unga Sabres-gossarna har inte spelat en betydelsefull match sedan USA började plocka fram julpyntet, men de ser ändå glada ut när de värmer med fotboll bakom zamboni-entrén en och en halv timme före matchstart och det är klart – merparten av dem är ju ändå miljonärer och livet enkelt och trivsamt.
* * *
Lite sörjer jag att det inte blir några tågresor ner till huvudstaden denna vår.
Det hör till att tillbringa några heta aprildagar i DC, känna Verizon koka och gå på Old Ebbitt efter matcherna
Ted Leonsis får ägna sommaren åt att se till att vi sitter där nästa år istället.
* * *
Man får beundra de som frivilligt går och ser matchen i Fort Lauderdale mellan Panthers och Leafs ikväll.
Då har man hockeyintresse.
* * *
Det är tillika tråkigt att Devils inte är med; den här bloggens slutspelsnärvaro underlättas avsevärt ju fler lag från trakten som är med på partyt.
Old School Lou har en del att jobba med han också och han borde nog börja med att byta coach.
* * *
Apropå Leafs brejkar Cox på Toronto Star just nyheten att klubben gjort klart med Brendan Shanahan som president.
Ja, varför inte?
Inget kan bli sämre.
Men vem ska då stå och göra stela videopresentationer när NHL:s råskinn blivit avstängda?
* * *
Ni får skänka Eken en tanke. Den stackarn är på semester på ett tropiskt varmt Antigua och missar den här festen…
* * *
Det låter som att Petter Granberg gör NHL-debut med Leafs ikväll – och Gustav Olofsson för Wild.
Då är vi uppe i sammanlagt 78 svenska NHL-spelare den här säsongen.
Det är en helt absurd siffra.
* * *
Det såg ju, rent underhållningsmässigt, rätt trevligt ut när Rangers spelade ut mot Hurricanes i förrgår – och faktum är att de clinchar minst tredjeplats i divisionen, och sålunda undviker Bruins/Penguins i första omgången, om de vinner ikväll.
Så vissa förväntningar tycker jag ändå vi kan göra oss när sista grundseriedansen i the wooorld’s most famous arena alldeles strax inleds.

Hur var det, såg ni nån bananhockey under natten?
Själv tittade jag en hel del på Leafs och i deras fall handlade det snarare om ruttet ägg-hockey.
Alltså….herregud.
Det är viktigaste matchen på hela säsongen , de måste vinna för att överleva – och så blir de nollade mot ett Tampa som tvingas klara sig utan en skadad Ben Bishop.
Därmed är det kört.
Leafs missar playoff.
Igen.
Jag vet inte vad man ska säga om den klubben längre
Fansen vill att alla ska sparkas, från ägare och general manager till tränare och kapten Phaneuf och fan och hans halta moster, men den sortens ingrepp har ju aldrig hjälpt förut.
Det är uppenbart nåt som är förgiftat och skadat i klubbens själva DNA och mitt hjärta gråter för de hängivna fans som tvingas gå igenom sånt här år efter år efter år.
* * *
Caps har fortfarande en pytteliten teoretisk chans efter den imponerande insatsen mot Blues i natt, Devils likaså – men i praktiken vet vi ju alla att det enda dramatiska som återstår nu är huruvida Coyotes eller Stars tar sista wild card-platsen i väst.
Lite surt det, man
* * *
Fast visst – Carl-Gustaf Lindstedt-kopian Carlyle måste gå efter det här fiaskot.
Och även om man nu ska vara försiktig med att haspla ur sig att den och den ska få sparken, det handlar ju faktiskt om människor, är det svårt att inte tycka att ytterligare en liten bunt generaler har gjort sitt nu.
Nashville, som också är borta i och med nattens resultat, förtjänar exempelvis en ny coach efter alla – bokstavligt talat ALLA – år med Barry Trotz, helst en som har bättre hand med unga spelare.
På samma sätt borde Ted Leonsis skaffa sig en ny general manager. Grinige GM GM har väl en gång för alla visat att han inte är mannen som kommer att lotsa Caps till himlen under Ovie-eran.
Fler förslag?
* * *
Jag hoppas verkligen att Coyotes och Stars håller jämna steg resten av veckan, eller ännu hellre att Yotes kommer ikapp sin rival, så att grundseriens allra sista match på söndag kväll blir ett direkt avgörande allt-eller-inget-drama.
Det har vi som suttit och tittat sedan början av oktober förtjänat.
* * *
Ovie når alltså milstolpen 50 mål.
Säg vad ni vill, det är imponerande hur man än mäter.
* * *
Risken är att Ekeliw och andra Tampa-fans sover mycket dåligt i natt.
Tanken att de eventuellt tvingas gå in i playoff-serien mot Montreal utan Big Ben Bishop – som såg ut att ha väldigt ont när han lämnade isen i Forum – är förmodligen direkt ångestframkallande.
Men Lindbäck var ju grym och försäkrade när jag talade med honom efteråt att han är redo om det skulle vara så.
– Absolut, det för att få spela såna matcher man håller på med det här, sa han.
Så ska det låta.
* * *
Man behöver ju inte gotta sig åt tragedin, men det är svårt att inte gå in på Sun och Star – de lokala Toronto-tidningarna – och läsa sågningarna.
Ojvoj, dom lägger inte fingrarna emellan direkt…
Det är också svårt att inte citera Mark Spector på twitter:
”Sammanlagt har det spelats 45 279 serie- och slutspelsmatcher sedan Maple Leafs senast vann Stanley Cup”…
Ojvoj igen.
* * *
Mycket kan vara avgjort redan om ett dygn – när Columbus och Dallas spelat färdigt matchen som fick avbrytas när Rich Peverley-incidenten inträffade för några veckor sedan.
Då är jag dock på opera med mamma – jo, faktiskt – så den rysaren får ni beta av på egen hand.
Här återupptar vi sändningarna på torsdagskvällen

Rangers gick alltså till slutspel redan igår – i kavaj.
Dom spelade ju inte, men i och med att Devils aldrig lyckades slå hål på en Karri Rämö som för en kväll fick för sig att han var Dominik Hasek, Patrick Roy och Martin Brodeur på en och samma gång blev Blåskjortorna playoff-klara i alla fall.
Därmed är aftonens hemmamatch långt ifrån lika viktig som det framstod som för ett dygn sedan och det passar utmärkt, för bloggen kan inte vara på plats.
Jag har en viktig intervju för en annan redaktion på tidningen och måste vara downtown mitt under pågående hallabaloo.
Men jag ser de första perioderna, framförallt från Buffalo och Columbus tror jag, på tv och håller kommentatorsspåret öppet så länge det går.
* * *
Det går undan i Vancouver…
Canucks hann inte mer än sumpa sista chansen att nå slutspelet förrän Mike Gillis fick sluta som GM.
Men by all means – det är han som gjorde sig av med NHL:s bästa målvaktspar mot just ingenting och det var han som anställde en coach som passade laget i Rogers Arena lika bra som Skrillex skulle passa som producent åt Lisa Ekdahl.
Nu ryktas det att antigen Trevor Linden, Markus Näslund (!) eller Jay Feaster får jobbet och ett är säkert:
Om det blir någon av de två förstnämnda ryker även Tårtan, men blir det Feaster sitter han lika säkert som Tjabo på kungatronen
* * *
Min gamla mamma, på besök i storstan just nu, satt i fåtöljen intill korresoffan och löste korsord medan jag kollade på Canucks i går kväll.
Plötsligt tittade hon upp, satt tyst en stund och utbrast sedan:
– Spelar dom inte sån där bananhockey nu?
Jag tror hon menade Hawaii-hockey, men fan i mig, som canuckerna slog bort puckarna och fumlade och stod i under andraperioden kan det mycket väl ha varit bananhockey också.
* * *
Kan tänka mig att vissa Devils-fans – en Hällegerd comes to mind… – är upprörda över favoriternas oförmåga att göra mål igår, men även om de varit impotenta i avslutningarna tidigare under säsongen kan man inte gärna såga dem för insatsen mot Flames.
De spelade tidvis lysande, dominerade helt enorm – men Rämö gjorde verkligen sitt livs match.
Så surt kan det vara ibland.
* * *
Jag kunde förstås inte låta bli att skicka grattis-sms till valda djurgårdare i NHL efter SHL-avancemanget igår och ren extas kom i retur från alla håll och kanter.
”Underbart!!!”, svarade Dogge.
”Fatastiskt, vi e tillbaka”, jublade Kron Wall of Pain.
Och allra mest exalterad verkade Papa Hörnqvist vara. Han skrev bara:
”Djurgården, Djurgården, Djurgården!”.
(Blå)ränderna går aldrig ur.
* * *
Jagr sa efter matchen igår att han är övertygad om att Devils får en chans till, för det kan inte ta slut med en match som den mot Calgary.
Det tror jag också.
Blue Jackets är oberäkneliga och kommer förlora ytterligare matcher, kanske redan ikväll mot Phoenix.
* * *
Min och Youngblood Ekeliws 21:a podcast är ute nu. Den kan ni givetvis inte missa – särskilt inte som Elvis från Örby sjunger igen!
http://www.aftonbladet.se/podcast/sport/nhlpodden/article18684426.ab
* * *
Vore jag Pär Mårts skulle jag ringa Eddie Läck på en gång.
* * *
Jaha, nu ringde de förstås och meddelade att intervjun under kvällen är uppskjuten flera timmar – mitt tips: den blir aldrig av – så jag hade gott och väl hunnit se näst sista hemmamatchen på Garden för säsongen.
Men nu blir det korresoffan ändå, och kommentatorsspåret är öppet.

NY Rangers – Ottawa 2-3 (Slut)
* * *
Korthuset föll aldrig, det stagades tvärtom upp i sista, återigen med hjälp av en förstklassig Lehner – och med hjälp av stolthet.
Jo, det kändes verkligen som att Senators efter alla magplask den senaste månaden spelade för äran och stoltheten ikväll och då brukar det sluta med att man vinner
* * *
The Mule visste vad han talade om när han beskrev Chris Neil som en feg lallare som alltid kommer och sätter in sina tacklingar i slutet av matcherna.
Den på Staal här i slutet, långt efter att Rangers-backen spelat pucken, var inget annat än typisk.
Ta bort!
* * *
Maple Leafs alltså.
Morsning korsning.
De lyckas förlora årets viktigaste match, hemma i ACC, mot ett redan avsågat Winnipeg.
Mitt hjärta blöder för de fans som tvingas vara med om sånt här precis hela tiden.
* * *
Mindre typiskt var att även EK65 plockade fram boxhandskarna ikväll och gick en rond mot Domincic Moore.
Det har jag aldrig sett tidigare.
– Ja, flinar han, något måste jag ju göra! Jag har inte uträttat nånting på de sista matcherna.
En ganska grov överdrift, skulle jag vilja påstå, men det var lite roligt att se.
* * *
Apropå ACC rapporteras det att den, ehum, färgstarke borgmästaren Rob Ford var där ikväll – och blev så packad att vakterna fick leda ut honom.
Därtill krävs en del i kanadensiska hockeyarenor, tro mig.
* * *
Desto starkare är det av Devils att ett dygn efter holmgången mot Washington plocka två poäng borta mot Carolina.
Nu är det en poäng upp och om Columbus torskar mot Islanders imorrn, då vetifan om det inte blir playoff-hockey i The Rock i år också.
Men som vår vän Hällegerd är inne på…om de haft normal utdelning under alla straffavgöranden och vunnit åtminstone hälften, då hade de faktiskt vara på trygg och säker slutspelsmark nu.
* * *
Nu:
Lite lätt delivery – kanske några wings – och de sista perioderna mellan Nucks och Kings.
Sedan en lååång söndag i solen på Manhattan imorrn.
Man kan inte begära mycket mer.

Näpp, ingen clinching här.
Sens vinner med 3-2.
Mer sen.

NY Rangers – Ottawa 2-3 (Period2)
* * *
Korthuset från kanadensiska huvudstaden har inte rasat ännu, men det skälver betänkligt – och det är en liten norrman som är där och petar i det rangliga fundamentet.
Zuke, uppenbarligen inte det minsta besvärad över att ha varit ute och rest, gör inte bara två mål.
Med sin energi och frenesi och frejdiga tacklingar drar han med sig sina sömniga lagkamrater i en allmän stegring och nu är det upplagt för den där clinchen ändå.
En liten smäll i de där korten till och raset kan komma…
* * *
Hygglig insats av EK65 vid 3-1-målet.
Det är han som, med yttersta klubbspetsen, håller pucken kvar i Rangers-zonen – och sen sprätter han iväg skottet Spezza kan styra in på Lundqvist.
* * *
Helt konstigt är det ju inte att Lehner och resten av Ottawa tycker att Brassard står i målgården vid första reduceringen eftersom han gör det…
* * *
Vigge Hedman noterades just för sin 50:e poäng nere i Tampa.
Storartat facit för en av våra allra bästa backar.
* * *
Det kommer lite mycket returer från kungariket ikväll, kan jag tycka.
Inte heller Lundy är helt bekväm med de här hemkomsterna.
* * *
Driver ni med mig, var det hon från Little Miss Sunshine – nu en vuxen människa – dom zoomade in i förstaperren?
Det är sånt som får en inse hur ruggigt gammal man själv måste vara…
* * *
Ikväll räcker det nog inte ens om Hästpolo-Gustav sätter på raketmotorn; Habs äger Wings i Bell Centre.
* * *
Ikväll hade det varit angenämt med en utgång efteråt, men no play för Biffen den här helgen.
Istället ska jag gå hem och se Canucks krocka med Kings.
Det kan bli kul, de lagen hatar varann med föredömlig hetta.
* * *
Kepsarna kommer att regna över Garden-isen för en norrman om några minuter, det är vad yours truly tror.
Och inför den tilldragelsen värmer vi med lite kaffe.

NY Rangers – Ottawa 0-2 (Period 1)
* * *
Nä, här clinchas ingenting.
Och det beror i huvudsak på att Robin Lehner verkar vilja visa Mårts och Grönborg vem som ska vara VM-målvakt i maj.
Rangers spelar verkligen inte sin bästa hockey, lite vi-har-just-kommit-hem-från-lång-resa-tröga är de, men skapar ändå talrika chanser och Big Bad Lehner stoppar allt – inklusive dubbla Pouliot-skott på tröskeln till målgården och ett friläge signerat Rick Nash – med ackuratess.
Samtidigt hugger gästerna, som spelar betydligt mer avslappnat än när jag såg dem för några veckor sedan, resolut när de får sina chanser.
Blåskjortorna kan möjligen trösta sig med att Sena tappat ledningar förr…
* * *
Det är, aningen oväntat, lite livat på Gardens flotta läktare i afton.
Tanken på den där slutspelsfebern kittlar tydligen fler än mig
* * *
Mika Zibanejad vill till Minsk han också.
Han är obeveklig när han direkt efter tekning sliter åt sig pucken, vräker sig ut i sidled och prickar in 2-0 bakom Lundqvist.
* * *
Det är framförallt i egen zon, och i uppspelen, Rangers lever upp till myten om den första hemmamatchen efter the long roadtrip.
Varför det?
Att komma hem ska vara en schlager, konstaterade ju redan Per Hagman
* * *
Han brinner väl inte av desperation och iver i det här läget, men ändå.
Vid några tillfällen vrider EK65 på startmotorn och skjuter fart och det är alltid, alltid samma poetiska upplevelse att se honom scvischa över isen.
* * *
Gudas skymning, Gudas har fått matchstraff nere i Tampa – igen. Och Younblood Ekeliw har arg debatt på twitter om tacklingen. Förstås.
* * *
Abigail Breslin, är hon bekant?
Hon blir i alla fall inzoomad i jättejumbon och en mini-Gris-Olle nånstans på andra sidan skriker rakt ut i extas.
* * *
Det bara slår mig när jag sitter och studerar spelschemat:
Om de håller jämna steg under en avslutande veckan, då kan duellen mellan Phoenix och Dallas i allra sista grundserieomgången nästa söndag bli en sann klassiker.
* * *
Ha ha, Narvalen – när läsarna börjar säga ”ojvoj” till vardags, då känner jag att jag ändå uppnått nånting.
* * *
Se där, halmstrå deluxe med straffvinst för Capitals.
* * *
Amatörmässigt, men jag tror bestämt bloggen måste gå och lätta på trycket i den här lilla pausen.

Det hade man inte trott när de i september åkte runt i västerled och agerade pinata åt såna som Coyotes, Sharks, Ducks och Blues, men faktiskt:
Ikväll kan New York Rangers säkra sin plats i 2014 års Stanley Cup-slutspel.
Det räcker med en poäng mot Ottawa här i the woooorld’s most famous arena– eller att både Toronto och och New Jersey torskar.
Så vad hände?
De acklimatiserade sig till en ny coach som inte krävde att de byggde ett ointagligt fort i egen zon i varje byte, en räcka begåvade forwards insåg långsamt att de faktiskt var fria att använda sin kreativitet och sprängde sig ur sina bojor – och Henrik Lundqvist blev sig själv igen.
Så enkelt var det och nu får vi, åtminstone i någon veckas tid, playoff-yra på Manhattan och hockey blir THE thing i världsmetropolen.
Aldrig är det roligare än då.
* * *
Vad har vi….5 april, right?
Men tammefan – det är överrock på under resan över ön idag med.
Vi får nog ingen vår i år. Det kommer fortsätta så här tills det plötsligt slår över i högsommar och sen sitter vi alla och flämtar i 45 ångande plusgrader.
* * *
Vad som talar emot att Blåskjortorna verkligen lyckas clincha ikväll är….nej, inte motståndet; Senators verkar ha trampat igenom isen och är på väg att sjunka mot botten.
Men det är första hemmamatchen efter en lång roadtrip och ingen vet varför, men då är nästan alla lag helt värdelösa.
– Det där är en myt, påstår Marc Staal
Coach Vigneualt rättar honom dock snabbt.
– Jag har sett det många gånger, säger han.
Jag med och det är ett mysterium av samma kaliber som det där med att ena strumpan i par alltid försvinner i tvätten.
* * *
Det här introt komponeras förstås med Nirvana i lurarna, för idag är det exakt 20 år sedan Kurt Cobain gick ur tiden.
Jag var utsänd på Aftonbladet-jobb då också, i Malmö för att bevaka en Olle Ljungström-premiär på fenomenala rockklubben KB, men det finns faktiskt en hockeykoppling även till den händelsen.
Jag hade tidigare under dagen varit ute och ätit lunch med Ricard Persson, just då i full färd med att bärga ett SM-guld åt Malmö IF, och det var han som ringde mig på hotellet och sa åt mig att sätta på CNN för kolla nyheten från Seattle.
Det blev sedan en rätt dyster och konstig Olle-premiär.
* * *
Två timmar innan han och lagkamraterna ska snöra på sig grillorna och åka ut på samma plätt och värma står Erik K på MSG-isen och twittrar.
”Always exciting to play at the Madison Square Garden”, skriver han – och postar samtidigt en bild av hur vaktmästarna alltjämt håller på och monterar ner basketplanen några college-jönsar använt tidigare under dagen.
Skojigt.
* * *
Slava Persson lirade med Robert Svehla den där våren när Malmö tog sitt gloriösa guld.
Det är ett av de mäktigaste backpar som uppträtt i Elitserien/SHL om ni frågar mig.
* * *
”Lithium”.
Det är lätt den Nirvana-klassiker som passar bäst som soundtrack till bloggbluddrande.
* * *
Igår såg dom Bäckis och Mojo i The Rock, idag är Pär Mårts och hyllade följeslagaren Richard Grönborg på Garden.
Man behöver inte vara Frank Furillo i ”Spanarna på Hill Street” för att räkna ut varför.
De vill övertala EK65, som missar Stanley Cup-slutspelet, att komma på VM i Minsk.
Intrycket när jag intervjuade honom i Ottawa för några veckor sedan var att han kände viss tvekan inför den tanken, det har varit en väldigt lång säsong med OS och allt och han behöver en sommar av grundlig träning för att den gamla skadan i vaden/hälsenan ska läka ordentligt, men man vet aldrig med Erik.
Han är spontant och känner han plötsligt för det så åker han och förbundskaptenerna gör förstås rätt som åker hit och visar att de är angelägna.
* * *
Såvida de inte klappar igenom som ett helt Toronto går Rangers alltså till slutspel för åttonde gången under de nio säsonger Kung Henrik varit här.
Det går inte riktigt att jämföra med Red Wings 23 raka, men är ändå rätt imponerande – i synnerhet i ljuset av hur vi som sett dem gnällt och klagat och kritiserat.
* * *
Naturligtvis är det heller inget konstigt med att Mårts och Grönborg vill se Bäckis i VM.
Det som hände i Sotji?
Glömt nu.
Dels var det inte Bäckis fel, det har ju till och med IOK slagit fast vid det här laget, dels står det honom i VM-turneringar fritt att använda den där omtalade allergimedicinen om han vill och behöver.
Fast det är klart, det kanske kan bli lite awkward stämning när läkare Vallbäck kommer fram och ska hälsa första gången…
* * *
Bloggen tillbaka på sin vanliga, fina plats på pressläktaren igen och blir så glad att han skulle kunna dansa i en musikal.
Den lär ryka i playoff, men det ingår i dealen och är inget problem.
* * *
Loui Loui stod alltså för fyra assist när Bruins slukade Flyers i eftermiddags.
Vi kan nog komma att få bilda hög runt hans plats i omklädningsrummet under finalerna mot…ja, det blir antigen Kings, Blues, Ducks, Hawks eller Sharks.
I den ordningen.
* * *
När landsmän som inte vart här sedan de byggde om Garden kommer fram och frågar hur man tar sig till nya pressläktaren känner jag mig som Karl Kalkyl när han förklarar hur hans rymdraket fungerar.
Det är hopplöst komplicerat.
Men Kalkyl kom ju till månen – och till sist hittar alla upp hit också.
* * *
John Persson gör sitt första NHL-mål och Caps är på väg att förlora även ute på Long Island.
Ojvoj.
* * *
Murvlarna från Ottawa har det fint.
De flyger med laget, i klubbplanet, såna här gånger.
De lär få sämsta platserna , längst bak vid toaletten ungefär, men ändå.
Så ska man resa.
* * *
Skadan på Ryan McDonagh har Rangers all anledning att oroa sig för, det finns ingen bättre back i den här delen av Nordamerika.
Å andra sidan kan de dela oron med åtskilliga andra lag.
Fan, skador lever vi med i NHL, men så här många nyckelpjäser brukar inte vara borta samtidigt den HÄR tiden på året.
Bland de som missar resten av grundserien och eventuellt en första runda i playoff finns bland andra Jonathan Toews och Patrick Kane och Bryan Bickell i Chicago, Malkin och Goc och nu även Jokinen i Pittsburgh, Duchene i Colorado, Steen i St Louis, Söderberg i Boston, Zäta och Big E och Bertuzzi i Detroit och så McDonagh här då.
Det känns…fel!
* * *
– Får dina läsare aldrig nog av Lundqvist och Erik Karlsson, frågar en kollega från stor New York-tidning medan jag sitter och knattrar.
Svar:
Givetvis inte.
* * *
Det blir svensk målvaktsmatch i afton:
Lundqvist mot Lehner.
Alltid skoj.
* * *
På värmningen ser det ut som att St. Louis tycker det är dags för ett mål även på hemmaplan.
* * *
Nå, let’s go.
Clinch – eller första-matchen-efter-roadtrip-fiasko.
Snart vet vi.

Nattens stora vinnare:
Dallas Stars.
Dom spelade visserligen inte, men eftersom Phoenix slarvade bort sin seger mot Edmonton i sista minuten hemma i jobing.com har de fortfarande kontroll över sitt öde och kan spela sig till sista wild card-platsen i väst.
Lindy Ruff & co kan ju framförallt skänka målvakten baj…jag menar Greiss, en tacksamhetens tanke innan de somnar på sina hotellrum i Tampa i natt.
Hans horribla fummel med pucken bakom egen kasse i slutet kan ha avgjort hela vilda västern-racet.
Hallå.
* * *
Det finns inget tråkigare än mozzarella som inte är färsk, men det finns heller inget mer underbart än mozzarella som ÄR färsk och det var den jag fick med caprese-salladen ikväll.
Den smakade som Pavel Datsyuks bästa dragningar ser ut.
* * *
Jonas Hiller verkar inte direkt vara i slutspelsform.
Sover du bra, Lille Fridolf Bouderau?
* * *
I morrn går bloggen på Garden och ser om Rangers kan säkra slutspelsplatsen, vilket de gör med seger mot Senators.
Vi hörs då, hoppas jag.