Bra fingertoppskänsla där, Masjävel.
Zuke gör alltså – precis som du förutspådde – sitt första mål sedan slutet av januari.
Saida från Dalarna, eh?
* * *
Annars är det en rätt blek match där uppe i Alberta, tycker jag, utan ens hälften så mycket energi som den vi såg i The Joe för någon timme sen.
Gästerna åker kanske och tänker på nästa match redan.
Då ska de möta sin förre coach…
* * *
Jag kanske skulle åkt till Nashville ändå, Bengan Hörnqvist verkar ju vara på väg mot hat trick.
* * *
Sushi, Brandh?
Ja, kvarteret är fullt av såna hak, men nä…inte ikväll.

Detroit – Tampa 3-2 (Slut)
* * *
Wings håller undan, vinner med 3-2 och tar två poäng lika värdefulla som juveler.
Nu börjar den schizofrena zappfesten.
I Pittsburgh har Penguins gjort två väldigt snabba på ett Chicago som inte känns som det ska med två veckor kvar av grundserien.
Nu börjar jag fundera kinesiskt, eller japanskt, snarare än burgers…

Detroit – Tampa 3-1 (Period 2)
* * *
Bolts är betydligt bättre i den här perren, men när de väl får chanser gör ju Monstret rent…ja, monstruösa räddningar.
Och så kan Legwand istället styra in ett The Mule-skott precis här i slutet och därmed öka på hemmaledningen.
* * *
Till och med Stamkos, som är så snäll, blir inblandad i några gurgel.
Då vet man att matcherna har temperament.
Tredjeperioden kan bli…intressant.
* * *
Uppe i Ottawa noterar vi att Robin Lehner fått 34 skott på sig.
På två perioder.
Att vara Senator-målvakt är just nu lika otacksamt som att vara dörrvakt på en femkrog på Stureplan en lönehelg.
* * *
Det finns mycket lite jag tycker bättre om än att se nya, eller nygamla, signaturer som helt naturligt faller in i den civiliserade och spirituella ton som alltid råder i kommentatorsspåret.
Alla är så hjärtligt välkomna hela tiden.
* * *
Eftersom det nu inte blev utvisning får man ju säga att Vigge Hedmans brytning på Darren Helms friläge var mästerlig.
* * *
Att han lyckas få in namnet Tedenby i debatten även en sån här dag borde göra det lätt för alla att räkna ut vad det är för svenskt lag John J brinner för…
* * *
GeflemotGuld, det finns inget på den kulinariska fronten att rapportera ännu. Jag dricker bara svagt kaffe. Och snusar. Men är du med hela natten får du säkert höra om hur det kommer delivery-burgare vad det lider…

Detroit – Tampa 2-1 (Period 1)
* * *
Ha ha, hela The Joe till Callahan:
– You got Kronwalled, you got Kronwalled, You got Kronwalled!
Ja, Cally har inte mött Wings så mycket genom åren så det sitter inte i hans ryggmärg att man ska hålla huvudet när Kron Wall of Pain är på isen och då går det som det går.
Sen vill han slåss och jaja, det vill alla, det är ju inte så skönt det där, men – det var en klockren tackling.
* * *
Hästpolo-Gustav gör, förstås, sitt 27:e mål för säsongen redan i första perioden – på ett sätt som bara tvättäkta måltjuvar i gnistrade form gör det. Det där ska ju bara inte gå…
Och fatta – nu är han plötsligt bara sex mål efter Alex Steen i svensk målligan, med fjorton färre spelade matcher.
* * *
Jag tycker Wings, som onekligen har mer att spela för, känns lite hungrigare i första och leder rättvist.
Men gamle lagkamraten Filppula är för jävla kall när han spräcker Monstrets nolla.
Honom skulle Ken Holland gjort mer för att behålla i Michigan.
* * *
När ni ställde om klockorna i natt tog tre veckor av gräddsås för svenska NHL-konnässörer slut.
Beklagar, den där extra timmen betyder rätt mycket.
Det som återstår nu – eller snarare BÖRJAR nu – är så kul att ni tar grusiga ögon på morgnarna, eller hur?
* * *
Jag såg bara sista halvan av den tidiga matchen mellan Flyers och Bruins men den sista halvan var fruktansvärt bra och jag säger det igen:
Flyers gör man bäst i att undvika i playoff.
* * *
Mmm, vi måste, som det heter nuförtiden, prata om Maple Leafs snart.
Det är ju befängt att de gång på gång på gång gång krossar fansens hjärtan med den här sortens monumentala genomklappningar.
* * *
Nu ska vi sätta på säsongens största kaffekanna i Midtown.

Vad sägs om en liten blogg från korresoffan?
För det blev ingen utflykt i helgen, jag har bara tagit det stillsamt hemma i New York och jobbat med annat, men soffan står ju här och det är bra matcher ikväll, så…
Jag tänkte börja med Detroit mot Tampa nu vid 23 er tid, fasa över i kanonmatchen mellan Pittsburgh och Chicago och avsluta med Rangers besök i Edmonton –samt möjliga sabba allt genom att zappa över till Preds-Caps i Bridgestone Arena mellan varven också.
Hoppas någon vill vara med.

NY Rangers – Philadelphia 3-1 (Slut)
* * *
Ja, nej, det blev ingen showdown för historieböckerna.
Nåt var lite off hos Flyers, adrenalinet pumpade inte som det brukar under den orange-vita-tröjan , och därför slog inga gnistor om matchsekvenserna.
Men igen:
Det lär komma fler chanser, mer och mer tyder ju verkligen på att de här två får se varann i första playoff-rundan, och då kan man nog vara alldeles säker på att det
* * *
Det är inte lätt för en beatreporter out there.
Enda direktflighten till Calgary från New York går sju i morgon bitti och den ska pojkana och flickorna som följer Rangers åt lokal media sitta på – trots att de näppeligen är klara här i pressrummet förrän vid halv ett-ett och sedan har en timme hem också.
Det är inte alltid man måste drömma om att vara en av dem.
* * *
Henkes 51:a nolla ryker med mindre när mindre än två minuter återstår.
– Ja, på en jädra curveball också, suckar han.
Men kungen av New York är glad ändå, för femte raka vinsten och hur mycket roligare det tack vare den sviten blir att flyga till västra Kanada i morrn.
– Det är en väldig skillnad att resa när det går bra…då hör man till och med skratt på planet.
* * *
Det var en skitutvisning på Voracek, men Playoffwill, ärligt talat…konspirationsteorier?
Hur menar du och andra som driver samma teser, men om andra lag, att det går till?
Bettman skickar ut hemliga order till domarna:
”Döm så att Rangers/Canadiens/Penguins/Blackhawks kommer till slutspel!”.
Inte ens en fiber av ett sånt scenario skulle kunna vara sant.
Vi är inte i Nordkorea – vi är i en proffsliga där kommissionären jobbar åt 30 ägare som investerat ohyggliga summor pengar i sina lag och såklart skulle vidta rättsliga åtgärder monumentale om människan de anlitat för att driva verksamheten gav några av dem fördelar på de övrigas bekostnad.
Flyers mångårige ägare, Ed Snider, är exempelvis ingen man leker med och skulle han ens misstänka att det du pratar om förekom vore Herr Bettman – som han anlitat, hyllar och är med och avlönar, furstligt – kölhalad för länge sedan.
* * *
Tänk om Elaine’s funnits kvar…
Då hade jag suttit i en taxi på väg upp till 88:e och andra vid det här laget, upprymd över tanken på att få träffa big mama, äta en sen supé – köket var alltid öppet åtminstone till ett – och kanske klämma några pruttare.
Men den sortens kvällar finns bara i minnet nu.
I morrn kväll ska vi dock fira just det minnet vid en stor, glittrig gala i fancy lokal längs Central Park South.
Aftonen har potential att bli en av årets mest oförglömliga.
Till hockey återkommer vi i helgen.
Hörs då, hoppas jag.

Nä, det blev aldrig någon klassisk holmgång, Flyers 3-1-reducering kom för sent för det – men det är upplagt för en rätt festlig fortsättning om några veckor…
Mer kommer sen – bland annat om konspirationsteorier…

NY Rangers – Philadelphia 2-0 (Period 2)
* * *
Nu är nog ”Personality Crisis” den New York Dolls-låt som skulle fungera bäst som matchens soundtrack – och jag syftar då i första hand på Flyers insats.
Deras personlighet är inte den vanliga, de spelar inte med den glöd i ögonen som man förväntar sig en sån här kväll och därför har den emotsedda duellen mellan de kommande slutspelskombattanterna – ja, eventuellt – inte riktigt den intensitet det anstår något slikt.
Det finns dock ett par potentiella scenarier som inger hopp inför avslutningen.
Antigen går Rangers upp i ytterligare några måls ledning, varmed gästerna tappar humöret, bestämmer sig för att markera inför den där eventuella playoff-serien om tre veckor och så spårar alltsamman ur.
Eller så lyckas Flyers snabbt spräcka Lundqvist nolla och då blir det riktig hockeymatch.
En kan ju hoppas – på antigen det ena eller det andra.
* * *
Fast frågan är hur Flyers ska få hål på Lundy när han är på det HÄR humöret.
Räddningen när han dyker på Halls skott från nära håll och rånar honom lika grundligt som Ronnie Biggs rånade brittiska järnvägsmyndigheten hör till säsongens mest raffinerade.
* * *
Ryan McDonagh har plötsligt offensivt självförtroende som en helt Hästpolo-Gustav.
Han avgjorde i sudden mot Phoenix – och nu kliver han upp och bara sveper upp pucken i nättaket bakom Mason.
Ojvoj.
* * *
Trodde aldrig jag skulle säga något liknande, men jag saknar Gris-Olle.
Publiken runt den här pressläktaren är alldeles för väluppfostrad och beskedlig och nykter..
Jag uppfattar beteendet som o-new yorkskt, på samma sätt som tokige Joe McCarthy uppfattade Hollywoods 50-talsfilmer som oamerikanska
* * *
Det ser ut som att Canucks kastar sig i den sista tillgängliga lianen för att rädda säsongen.
Men avståndet upp till strecket är…betydande.
* * *
Det är inget fel på Steve Masons insats heller.
Dom skojar inte när dom säger att Flyers med honom äntligen fått en värdig målvakt.
Fast han har ful mask.
Det påstår i alla fall fall Höken – ni vet fotografsnillet – i ett sms skickat från West Village.
* * *
Hur har ni det hemmavid?
Det är lugnt som i ett munkkloster i kommentatorsspåret ikväll.
* * *
”Give him a great big kiss”, sjunger New York Dolls i en annan förtjusande cover, ursprungligen inspelad av bedårande Shangri-Las, och den kan spelarna där nere på isen också ta till sig inför slutperioden, tycker jag – och tolka ”kyss” som en rejäl tackling

NY Rangers – Philadelphia 1-0 (Period 1)
* * *
Det är lugnt i knappa sex minuter.
Sen gör Rinaldo med Diaz som han gjorde med mig i morse (fast han var lite snällare då, det tvingas jag erkänna…) och därmed är tonen satt.
Det händer i och för sig inte så mycket mer i den skolan, order har uppenbart utgått om utvisningarna ska begränsas, men känslorna börjar svalla och det smäller duktigt i sargerna.
Vad det lider kommer det att osa svavel i Garden ikväll
* * *
Fast Dorsett är det råskinn på isen som har överhanden för det är han som, i den ovana rollen som helt frispelad gubbe framme vid Mason, petar in kvällens första kasse.
Ingen såg det komma.
* * *
Henke flashar en galant tv-plock när Streit, van gammal Garden-besökare, laddar på ett kvickt skott direkt efter tekning.
Han är definitivt på väg åt rätt håll.
* * *
Det är självaste Kimmo Timonen som begår ett misstag ögonblicket innan Dorsetts mål och såna brukar ju han inte göra, men det är lite symptomatiskt för perioden.
Medan offensiven fått vassare och vassare huggtänder har Flyers-backarna gjort det lite lätt för hemmaspelarna och låtit dem komma i ovanligt många halv- och helkontringar.
* * *
Självfallet, det ÄR otroligt mycket bättre stämning ikväll; det märks redan när speakern efter värmningen hälsar välkommen till the woooorld’s most famous arena.
Det är visserligen inte som innan slutspelsmatcherna under Kung Henriks första år här borta, när det det var fullt på läktarna trekvart innan nedsläpp och ”Let’s go Rangers”-ramsorna rullade redan innan värmningen; förutsättningarna för den sortens atmosfär byggde de uppenbarligen bort med lyxrenoveringen.
Men ändå:
Vi lite elektricitet under cirkustaket.
* * *
Åh, John J – har du så god smak att du diggar Dolls?
Det hade jag alldeles glömt bort, men nu stiger du i aktning igen.
* * *
Doc Emrick har, noterar jag, egen livvakt med sig när han går på muggen mellan sina kommentatorsinsatser.
Var ansöker man om den tjänsten?
* * *
Rangers powerplay har tappat sin glans sin schwung sedan Martin St. Louis flyttade till Manhattan och det är nåt egendomligt med det.
Han har ju varit PP-geni i alla tider – och Callahan, som gick i andra riktningen, hade mycket lite med just den detaljen att göra.
Hockey ska man inte gå omkring och tro att man förstår nånting av.
* * *
Vädermannen Al Roker blir inzoomad i jumbon och renderas oväntat maffiga ovationer.
Hårt prövade new yorkers tror förmodligen att våren kommer snabbare om man är snäll mot meteorologerna.
* * *
Tacka resebyrån i kommentatorsspår, många intressanta förslag där.
Men vi får se.
Det kan sluta med en enkel biljett till korresoffan också.
* * *
För att travestera Tage Erlander.
Huka er – Rangers och Flyers laddar om.
Det kommer att hända nåt.

Det finns en klassiskt souldänga som heter ”(There’s Gonna Be a) Showdown”), ursprungligen inspelad av silkeslena kvartetten Archie Bell & The Drells och senare tolkad, och delvis omgjord, av härligt transglammiga punkprototyperna i New York Dolls – med evige Biffen-hjälten Johnny Thunders på sjavig gitarr, för övrigt.
Den skulle passa utmärkt som ledmotiv till kvällens känsloladdade clash mellan Rangers och Flyers på Madison Square Garden.

Kolla bara texten:

Say man, they tell me you think you’re pretty good
Don’t you know you’re in my neighborhood
And they tell me you’re pretty fast on your feet
You better be at the dance down on 14th street, you hear?
Yeah there’s gonna be a showdown
There’s gonna be a showdown
There’s gonna be a showdown
Yeah, yeah, there’s gonna be a showdown

Den gatans kaxiga tuppfäktarattityd som kommer till uttryck i de raderna – och i musiken, om ni letar fram Dolls-versionen och lyssnar – har alltid präglat förhållandet mellan New York och Philly, i de flesta sammanhang och allra särskilt när det gäller sport.
Det är helt enkelt två städer, med lag, som står skospets mot skospets, och bröstkorg mot bröstkorg, och försöker stirra ner varandra.
Varje gång.
Men nu handlar det dessutom om en riktigt stor match, den viktigaste Rangers och Flyers utkämpat sedan den historiska grundserieavslutningen 2010, så nu spänner systerstäderna dom där bröstkorgarna maximalt.
There’s gonna be a showdown indeed.
Missa inte.
* * *
Bloggen blir under förmiddagen själv offer för de laddade stämningarna inför ”Årets match”.
Jag står i Flyers omklädningsrum och pratar med den förträfflige Nicklas Grossman när det plötsligt smäller till i ryggen.
Zac Rinaldo – vem annars? – promenerar förbi i full utrustning och passar på att ge vad han väl gissningsvis uppfattar som ett bläffigt stycke New York-reporter en rejäl tackling.
När han passerat vänder han sig om, flinar och säger:
– Oh, I’m sorry, sir….
Grosse skakar skrockande på huvudet.
– Du får parera med en hård armbåge nästa gång, råder han.
You bet!
* * *
Alla pratar hela förmiddagen om rivaliteten mellan klubbarna, om the bad blood som pumpar i relationen sedan sex decennier, om hur mycket energi som alltid lösgörs när de möts och om hur alldeles extraordinärt hett det kan bli ikväll, när båda
Till och med Rangers-coachen Vigneault, som inte varit här ens en hel säsong, blir lite till sig när han står i sina badtofflor och håller presskonferens.
– Jag har ju märkt när vi mött Flyers den här säsongen att det blivit väldigt intensivt och igår kväll såg jag en dokumentär om rivaliteten. Det verkar ha varit infekterat länge, säger han andäktigt.
Ja, hur hette det nu?
You better be at the dance down on 14th street, you hear?
* * *
Vacker syn på läktaren under Flyers träning:
Uffe Samuelsson och Per-Erik Eklund, gamla grannar från Sunnanäng – Leksands Beverly Hills – i glatt samspråk.
Ta hit Hedbä också, så är den där naturliga terassen ner mot Siljan fullt representerad.
* * *
Hagge, med en blåklocka som nu börjat gulna så där äckligt och fint, bekräftar att det alltid är speciellt
Men det finns för närvarande lag han har ännu större problem.
– Just nu är det Columbus jag hatar mest. Det har blivit så den här säsongen, dom spelar på ett sätt man inte gillar, säger han.
Sen tänker han efter ett tag.
– Fast det kan nog komma att ändras ikväll igen….
* * *
Det är först nu, i murvelkön in till Rangers-rummet på morgonen, jag ser det och det är ju för coolt:
Carcillo har smeknamnet Carbomb skrivet på sina klubbor.
Ha!
* * *
Grosse har också gått upp mot Columbus vid flertaliga tillfällen den här säsongen, men hans känslor är intakta.
Fienden heter New York Ranger.
– Ja, New York ogillade jag redan innan jag kom till Flyers. Nu gör jag det ännu mer. Tur de har Henke längst bak så det finns nån att tycka om i alla fall, mullrar den hårde stockholmaren.
* * *
Dessvärre spelar Carbomb inte ikväll, han har maginfluensa och kan inte vara med i en showdown som hade passat honom som sjörövarslag på öppet hav passar Kapten Haddock.
Zac Rinaldo, som garanterat hade gått några ronder med sin gamla lagkamrat och fellow ligist, får frågor om detta och bara fnyser:
– I don’t give a fuck about him
Så vältaligt.
* * *
Tack vare NBC, som bygger veckans ”Rivalry Night” kring den här matchen, börjar vi en timme senare än vanligt.
Alltså 20.00 lokal tid – men tack vare sommartiden på den här sidan Atlanten ”vanliga” 01.00 i Sverige.
Jag gillar det, för det är den klassiska finaltiden framåt somrarna och ju senare, desto bättre stämning.
* * *
Hos de flesta lag är det förbjudet att prata med målvakterna på matchdagar, men Kung Henrik sitter alltid i sitt hörn och besvarar frågor efter morgonvärmningarna – så också inför kvällar så stora som den här.
– Ja, det gör mig ingenting. Man är ju van hemifrån. Där får man ju till och med göra intervjuer i pauserna, förklarar han.
Enda gångerna han möjligen betackar sig är under långa slutspelsserier.
– Då möter man ju samma lag om och om igen och får samma frågor hela tiden. Det kan bli lite tjatigt.
Det tvivlar jag inte ett ögonblick på…
* * *
Visste man det inte förr förstår man att det är stor match när man ser sittplatsschema på pressläktaren och noterar att mindre betydande stammisar som yours truly efter hela säsongen tvingas flytta upp en rad och sitta på sämre plats.
That’s fine, det säger sig självt att NHL-klubbarna ser media som når den betalande marknaden som viktigast.
Visserligen skulle platserna på den fina raden räcka och bli över om inte beat-reportrarna av oförklarliga skäl får två platser vardera, men hey, det här är New York.
Och nej, jag är inte bitter…
* * *
Zäta ser ut som han spelar i ZZ Top när han möter pressen i Detroit och berättar att han fortfarande inte fått sin silvermedalj från Sotji.
– Kronwall säger att han har den med sig hem, men jag har inte sett den och undrar om han verkligen tog med den, säger kaptenen.
Bloggen, den undersökande journalistikens själva hemvist, känner sig manad att ta reda på hur det ligger till och ställer Kronwall mot väggen.
Hur är det nu, har han slarvat bort Zätas medalj?
Svar:
– Haha, nejdå, den ligger här hemma. Om han fått den hade den däremot varit borta nu…
* * *
Rangers får klara sig utan Chris Kreider ikväll – och förmodligen resten av grundserien också.
Nåt har gått sönder i en hand.
Men det kanske är lika bra, han såg ju ut att vara på väg att förvandlas till Marek Malik i förrgår.
* * *
En månad in i den här säsongen hade man inte kunnat föreställa sig att den här drabbningen, under sista grundserieveckorna, skulle ha någon betydelse alls.
Både Rangers och Flyers började ju uselt och hade tävlat med Buffalo (nåja…) om fördelar i draftlotteriet om de fortsatt likadant.
Men bägge lagen har långsamt blivit mer anständiga, börjat spela riktigt bra och framförallt Flyers ser efter imponerande segrar mot såna som Pittsburgh, Chicago och St. Louis plötsligt ut som en dark horse för slutspelet.
– Ja, det tog lite tid, men nu spelar vi ofta som vi vill och ska. Men jag känner fortfarande att det finns mer att ta ut här, vi har inte spelat vår bästa hockey ännu, påstår Grosse Grossman.
Jag gissar att det låter som lika ljuv musik som en dramatisk Springsteen-ballad i öronen på en Flyers-man som Svenska Fans-Viberg…
* * *
Hästpolo-Gustav!
Ja, jag ville bara, som en annan Ekeliw, utbrista i sång för ett ögonblick – sång om svensken som står för det mest magnifika genombrottet i NHL sedan Juha Widing var ung (lätt överdrift, men en sån är han värd, Hästpolo…).
* * *
Craig Berube ser ut som en Flyers-coach ska se ut – och har, visar det sig på närmare håll, den utstrålning en Flyers-coach ska ha också.
Man liksom…sträcker på sig. Känner respekt. Vill inte säga nåt dumt i mannens närvaro.
Som med Tårtan – fast på ett mer civiliserat sätt.
* * *
Växjö?
* * *
Det var inte bara ni som tyckte det var beige stämning på Garden under Phoenix-matchen.
Spelarna gjorde samma iakttagelse.
– Det var verkligen tyst i första perioden. Både vi och fansen hade en blek inledning, som Hagge uttrycker det.
Det lär bli annat ljud i skällan ikväll.
För det är det ju det med de här duellerna också:
Motsättningarna piskar fram ett jävla liv på läktarna, ibland till och med fysiskt tumult och ju mer som står på spe…ja, den har vi ju dragit.
* * *
Dom håller på att förbereda för en snabb makeover i Garden. Efter aftonens föreställning åker Rangers omedelbart på lång roadtrip för matcher i västra Kanada – bland annat mot Tårtans Vancouver – och i Denver och i hockeylagets frånvaro ska det bli March Madness-basket här inne.
Frågan är var bloggen, som inte åker med till Kanada, ska ta vägen.
Nashville ligger bra till, det är bekant sedan tidigare, men förslag mottages tacksamt.
* * *
Har parkerat mig på nya pressläktarplatsen och…bloggen ska komma ihåg hur mycket andra skulle ge för att överhuvudtaget få vara här och inte klaga.
Allt är bara fantastiskt.
* * *
Det är inte ofta Canucks börjar spela innan matcherna jag bevakar live startar, men i kväll sker det och ni ser förstås till hålla eder värd uppdaterad, eller hur?
* * *
Plötsligt kommer Ron Hextall knallande i environgerna.
Han ser glad ut.
* * *
Blir det, mot all förmodan, tråkigt under natten – och Pierre McGuire samtidigt irriterar – kan jag rekommendera Hershey Bear-målisen David Leggios förträffliga imitation av NBC-plågan.
Kolla här:

* * *
Nä, nu börjar det här introt bli väldigt långt.
Så:
Låt Årets Match börja.
Broadway mot Broad Street.
En sann showdown.